JDS – mailskribenten återkom med följande kommentar angående:
”Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Solen döljer sitt ansikte. Naturen kläder sig i sorgedräkt. Och det fasansfullaste av allt är, att icke ens Fadersblicken genomtränger mörkret. Gud är tyst. Min Gud min Gud varför har du övergivit mig.
Fåfängt söker vi pejla djupet i försoningens hemlighet. den är och förblir en hemlighet för alla människotankar. Ja till och med änglarna spanade förgäves efter botten i denna bottenlösa ocean de vill förstå men kan det inte.”
----
JDS – mailskribenten:
”Du kan ju inte påstå att det här är värsta jds förkunnelsen, trodde faktiskt inte att du skulle anmärka så mycket på denna skrift.”
HaFo:
Jag upprepar en del av vari mina reaktioner berodde på, så kanske det klarnar, varför det fanns anledning att reagera på denna text, som gör försoningen till en hemlighet och som även tvärtemot Skriften säger att Gud är tyst UTAN EN FORTSÄTTNING vid Jesu nödrop om Gudsövergivenhet på korset:
Det är inte alls så att Bibeln låter oss sväva i ovisshet kring utropet av Jesus om Gudsövergivenhet och att vi skulle behöva sväva i ovisshet om försoningen, som varandes en hemlighet. Den är ingen hemlighet enligt 2 Kor. 5 :17 – 21. Där framgår att Jesus inte alls var övergiven av Gud, utan att ”GUD VAR I KRISTUS och försonade världen/människorna med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder…”
Jesu nödrop på korset
Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.
Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son. Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom.
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop så är Gud och människa dock förenade i tro:
"Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. HAN DOLDE INTE SITT ANSIKTE FÖR HONOM, NÄR HAN ROPADE LYSSNADE HAN TILL HONOM" (Ps. 22:25).
-----
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
"Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden, utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) ."
------
HaFo:
Detta verkar vara ett ämne som engagerar människor. Fick ett mail med denna uppmaning vilken jag så förmedlar:
“Tipsa gärna JDS- mailskribenten om följande länk.
Jesus sann Gud och sann människa.”
http://bibelfokus.se/Jesus_sann_Gud
-------
Fick även ett mail med anledning av ett tidigare inlägg i detta ämne och då kring helande som vidrördes:
”Liten fundering som inte får glömmas bort:
Hur man ber för sjuka etc. Det är absolut inget vi kan lära oss (tex. på helandeskolor eller kurser) Trosrörelsen och new age kör med metoder. Men allt är bara nåd. Tack och lov.”
HaFo:
Håller helt med denne mailskribent!
Jag tar det ända tillbaka till att helande skulle grunda sig på människans tro enligt trosförkunnelsen. Medan Guds helande är en oförtjänt nåd från Gud, som vi inte kan dra till oss med nån slags trosprestation.
Tro är ingenting människan kan prestera själv. Jag kan sitta i timmar och försöka tro på Jesus. Det händer ingenting. Jesus är trons hövding och fullkomnare står det. Han är tron i sig själv. Han är också föremålet för vår tro. Tron är alltid kopplad till Jesus.
När Jesus blir föremålet för vår tro och vi sätter vår förtröstan till Hans person och verk för oss och vi börjar umgås med Honom. Då börjar Hans tro att strömma över oss, så att vår vetskap om Honom växer till en förvissning. Tron blir till en övertygelse om ting, som vi inte ser. Ändå vet vi att det är verkligheter. Att Jesus är verklig, påtaglig och reell.
Tron är inte en tro på våra upplevelser. Tron är inte en tro på Guds kraft. Tron är inte en tro på tecken och under. Tron är inte en tro på tron.. Tron är alltid kopplad till Jesus, vars person, är föremålet för vår tro.
Tro är den avslappnade förtröstan till och relationen, kommunikationen och umgängelsen med Jesus. Inget tal om tro, får föra fokuseringen bort från Jesu person. Där i umgängelsen med och fokuseringen på Jesu person och verk, finns upplevelserna, Guds kraft, tecken och under. På rätt sätt och på Guds tid.
Tro och bekännelse, är ingen magisk formel, för att åstadkomma stordåd. När vår tro är riktad till Jesus på korset och Jesus på tronen, kan Han, när det är Hans rätta tid och på Hans rätta sätt, manifestera sin närvaro, genom att göra stordåd.
Det är då inte vår stora tro, som åstadkommit detta. Utan att vår tro, hur liten den än är, var riktad till Honom, som har all makt i himmel och på jord. För Honom finns inga begränsningar. Han är Herre. Men Han agerar aldrig emot det skrivna Ordet. Som Han själv har sagt skall evigt bestå och gälla. Ingen får dra bort eller lägga något till det skrivna Ordet. Där finns trons referensmall.
"Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds Ord". Skriften och Jesus - det levande Ordet tillsammans, är trons ursprung. "Summan av Guds Ord är Sanning". "Sanningen ska göra er fria". Tillsammans med Skriften och tillsammans med Jesus - det levande Ordet, kan den naturliga människan finna sin frihet.
JESU NAMN
Det finns i Bibeln många namn på Jesus. För att uttrycka vem Han är. Vilken uppgift Han hade då, har idag och i framtiden. Han är alltid densamme Jesus.
Det är densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset och även var till innan jordens rund var lagd. Jesus är den Levande Gudens Son, med namnet Jesus, före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen. (Joh. kap. 1; kap. 14 - 17)
Hans fysiskt dödliga, jordiska kropp, genomgår i uppståndelsen en förvandling till den odödliga "härlighetskropp", som Han hade före sitt människoblivande och transformeras i "himmelsfärden" till den tillvaro, varifrån Han kom.
Jesus är densamme GudaSonen ( i Guds sammansatta enhet, en enhet av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av "Jag är Herren, Herren är en" från evighet till evighet, med namnet Jesus. Inkarnerad för att återlösa människan. Sen transformerad tillbaka. Hela tiden densamme Jesus. Oskiljaktigt förenad med sin Fader ("Jag och Fadern är ett"). Hela tiden.
Namnet Jesus, som också uttrycker Hans personlighet och uppgift, kan aldrig skiljas, från Hans person. Hans person och namn följs alltid åt. Det är bara Han som kan ha namnet Jesus. Med den innebörd som Bibeln gett Hans namn.
Det är namnet över alla andra namn. Det namnet, med den innebörden, ger inte Gud till någon annan. Det namnet följer inte med som en egen natur in i den troendes egen ande (människans egen ande är hennes eget liv som gör henne till en levande varelse av kropp och själ) vid pånyttfödelsen. Namnet Jesus bär bara Jesus själv - med den Bibliska innebörd det namnet har.
----
Nu tecknar Bibeln emellertid att Jesus kan låna ut sitt namn till den troende. Så att den troende kan agera å Jesu vägnar. I Hans namn. I Jesu namn. Men vi får aldrig förledas att tro, att vi därför, mekaniskt i alla lägen, på ett stereotypt sätt, kan använda Jesusnamnet som en magisk formel.
Vi behöver precis som i Jesu förhållande till Fadern kunna säga: "Jag gör allenast vad jag ser Fadern göra". Det är i det underordnade tillståndet till Jesus, där vi bara gör det vi ser Honom göra, som Han kan anförtro oss att verka i Hans namn och det kan ske rätta saker i andevärlden.
När vi i relationen och umgängelsen med Jesus och Hans skrivna Ord, gör det vi ser Jesus göra. Då kan Han låna oss sitt namn. Så att vi kan verka i en annans namn. I Jesu namn. Då kan Han attestera och skriva under med sitt eget namn. Med sin egen auktoritet, verkställer och bekräftar Han då, med sin egen kraft, agerandet.
Jesus har inte delegerat, en egen andlig auktoritet till oss, att använda Hans namn. Det sker idag ett missbruk av Guds namn. Genom ett ofta förekommande mekaniskt rabblande av i Jesu namn. Det är inget, som Han skriver under med sitt namn på.
Att bara se vad Jesus gör och därför använda Hans namn och räkna med att Han själv skriver under agerandet, kan hända oss från stund till stund. Ibland gör vi det. Ibland inte. När vi gör det ska vi agera i Hans namn, i förtröstan på den Han är, på tronen. Inte vad vi är i oss själva.
-----
GUDS KRAFT
Vi får som kristna vara beredda på, att fungera, med Jesu Kraft från tronen tillgänglig. Under Hans ledning. På Hans erbjudande. Genom att se upp på Hans auktoritet på tronen. I Hans lånade namn. I Jesu namn få förmedla Hans kraft, hälsa och tillbakadrivande av fienden från Guds territorium.
Men då är det hela tiden Han som verkar utifrån sin tron i himmelen. Ingenting som kommer inifrån oss själva. Vi äger ingen auktoritet att i oss själva agera i den andliga världen. Det finns bara en, med egen himmelsk auktoritet och kraft. Det är Jesus Kristus själv. Just därför att Gud i uppståndelsen och upphöjelsen av Jesus till tronen, bekräftat att Jesus är Kristus. Med all makt i Himmel och på jord.
När den kristne agerar, i kärlek, i den andliga världen, är det viktigt, att det är Jesus som blir stor, dyrbar och ärad. Att Guds kraft, får fullkommnas i människans svaghet. Att "lerkärlet" bara låter "skatten", återspeglaJesu verkan från tronen i Himlen.
Guds Ord säger, "att kraften ska befinnas vara Hans och inte något, som kommer från oss själva". Jesus säger att "mig förutan, kan ni inget göra".
Det är Jesu allsmäktiga kraft från tronen i Himlen som verkar. För denna Jesu kraft finns inga begränsningar.
Helande
När man reagerar på det felaktiga i Trosförkunnelsens undervisning och överfokusering på helande, möts man ofta av frågan om man inte tror att Gud vill och kan hela. Frågan är fel ställd och inte alls vad det handlar om. Gud både vill och kan hela.
Trosförkunnelsens utgångsläge för helande är däremot falskt, genom att det sker utifrån läran att människan genom pånyttfödelsen äger syndfrihet, full hälsa, gudomlighet och Guds tro i sin egen ande, i sig själv. Deras enda, hela och rätta identitet och personlighet enligt deras lära. Det är enn konsekvens av den falska människosynen kopplad till den falska JDS – läran och påstådda pånyttfödelsen av Jesus i dödsriket och att människan i sin pånyttfödelse äger samma position och konstitution som Jesus.
Deras teologi är ju, att så enbart ta emot uppenbarelsekunskapen om detta till sin egen ande. Gud kommunicerar ju bara med anden och man ska inte lyssna till sinneskunskapen som kommer från djävulen.
Lösningen blir att lära sig leva i sin egen ande, som är rättfärdig, gudomlig, syndfri, fylld av Guds hälsa och tro. Den egna anden (som ju naturligtvis i det förvillande språkbruket, kallas Guds Ande, men man syftar på den egna anden, som blivit skapad till likhet med Gud) ska nu ta kontrollen över själ och kropp och så ska de aldrig vara sjuka. De är ju nu denna tidsålders gudar och ska ta kontroll över andra människor själar och kroppar och göra dem friska. (Självförgudning ala "vi är gudar - läran")
-----
Det är här alltså inte frågan om Guds helande, utan ett narrspel av fienden, för att genom ockulta manifestationer och ett tillbakadragande av sjukdom, när människan försöker frigöra sin egen obefintliga gudomlighet i sin egen ande, vilseleda människan ur andlig synvinkel. Så att hon ska börja följa och förlita sig på en villoande, istället för Guds Ande.
Gud både vill och kan hela, även i den här tiden, men inte mekaniskt, stereotypt på kommando. Helandet är ingen rättighet utan ett nådesingripande av Gud på grund av Jesu förtjänst. Alltid förknippat med Hans sätt och på Hans tid, där vi överlämnar frågan i Hans allvetande och allseende händer, som har hela perspektivet. Löftet om det totala, slutliga helandet på alla plan är förknippat med förvandlingen in i evighetens värld.
I dagens undervisning om helande, är det egentligen inte Gud som helar, utan människan själv, som genom sin egen gudomlighet, som denna tidsålders gud, ska erövra tillbaka hälsan från djävulen som stulit den.
Hagin säger att man inte ska be Gud om helande, utan själv kommendera fram helandet. Att Gud har överlämnat detta till människan själv, nu när hon blivit denna tidsålders gud och ska erövra tillbaka det djävulen stulit - deras hälsa.
Kanske är det inte alla i Trosrörelsens egna led, som egentligen förstått, att den lära de börjat anammat, ser så ut. Men det går inte att börja bejaka en lögn – och villo – ande och komma rätt i slutändan. Även om man startade ut rätt.
Frågan är alltså fel ställd om Gud vill och kan hela. Den är bara ämnad att skapa förvirring och få det att framstå som att den, som inte bejakar Trosförkunnelsens helandelära, inte ser och tror på Guds löften, utan är fylld och drivs av otro.
Gud fördelar Den Helige Andes övernaturliga gåvor, i sin församling, för de olika tjänster, funktioner och uppgifter lemmarna i "Kristi Kropp", församlingen har. För att uppbygga "Kroppen" med det bistånd var led giver, som är avmätt med en kraft, efter var särskild dels uppgift. Gud rustar en del, genom den Helige Ande, även för speciell helandetjänst.
Men detta är något helt annat än när Trosförkunnelsen lär att alla i pånyttfödelsen blir skapade till likhet med Gud i sin egen mänskliga ande. I deras lära, människans enda, hela och totala identitet och personlighet. Att de får sin ande utbytt mot en egen gudomlig ande. En ny människa som aldrig funnits förut blir till, med en egen gudomlig, syndfri, rättfärdig och helt frisk ande, som ska ta kontroll över själ och kropp.
Då är de aldrig sjuka, eftersom deras egen ande har full gudomlig hälsa. De ska då återerövra det djävulen stulit, hälsan, också åt andra människor, genom att med sin egen gudomliga ande ta kontrollen över deras själ och kropp och därigenom göra dem friska. Summan blir ju då, att det är människan själv som genom sin egen gudomlighet, ska göra människor friska.
-----
Detta falska lärosystem är dolt bakom ett kristet språkbruk, med annan betydelse bakom orden, så att människor får svårt att se, att detta är egentligen kontentan av trosförkunnelsens helandeförkunnelse.
Människor är idag så fokuserade på under och tecken, så när något övernaturligt händer, så kopplar man det direkt till, att om det fungerar, så måste det vara Gud bakom. De kollar inte upp, utifrån läran, vilken källan är, duperas av det kristna språket och förstår inte, att de är utsatta för fiendens narrspel, med ockulta manifestationer, för att vilseföra människan, för att så kunna genomföra det avfall, som ska hälsa en annan, en istället för Kristus - en falsk Messias och falsk världsfrälsare välkommen.
HaFo