Fick ett mail med en intressant synpunkt riktat till mig, som kan vara intressant även för andra att ta del av. Återger därför mailet och mitt svar på det.
Mailskribenten säger utifrån mitt senaste inlägg, där dessa mina ord fanns med:
”Hjälp mig, tillrättavisa mig och ge mig synpunkter!”
Sade Du HaFo i ditt senaste brev. Brevet som Du skrev dagen innan var det en sak jag reagerade över. Och det var inte alla villolärares läror utan det var en sak som Du påstår Harry, som jag inte håller med om. Jag hoppas det var en felskrivning eller olycksfall i arbetet.
citat:
”Och fördenskull är vi då inte här i tiden gudomliga, med en egen gnostisk gudomlig gnista, utan orättfärdiga, förlåtna syndare, som lever i gemenskap med Gud sin skapare för Kristi skull. slut citat.
Menar Du här att vi är orättfärdiga syndare? Orättfärdiga? Jag tycker Bibeln är klar på den punkten tex Rom 5:1
"Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus."
Rättfärdiggörelsen av tro är ett av grundfundamenten i den kristna läran. Börjar vi vackla om detta, då är vi illa ute. Jag hoppas verkligen att jag har missförstått Dig, Harry...
Slut på mailet
------------------
HaFo kommentar:
Jag skulle tro att Du missförstått mig. Men det kan vi kanske komma underfund om genom samtal, kring vad vi respektive menar med ”rättfärdiggörelsedomen från Gud av nåd, genom tro, för Kristi skull” (Rom. Kap 1 – 8).
Först vad trosförkunnelsen lär:
Att människan vid rättfärdiggörelsedomen från Gud, är ”gjord verkligen rättfärdig”, ”var en syndare”, men inte är det längre efter pånyttfödelsen. Detta därför att hon då är förvandlad till sin egen natur och till sin egen natur och egentliga personlighet, sin egen ande, är rättfärdig och syndfri.
När hon så ändå faktiskt syndar och fortfarande gör orättfärdiga handlingar, så beror det på att den egna människoanden (”skapad till likhet med Gud” enligt Ekman), inte fått kontroll över själ och kropp som fortfarande behärskas av satan.
[Detta är en kort snabb summering av trosförkunnelsens felaktiga ande, själ och kropps lära som vidare leder till ”vi är gudar – läran” (Skapade till likhet med Gud – syndfria och verkligen till vår natur rättfärdiga och felfria redan här i tiden), i vår egentliga personlighet – vår egen ande].
Citerar så från:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/HBok.htm#Kap4a
När människan sätter sin förtröstan till Jesu Person och verk, för henne på korset, mottager hon en TILLRÄKNAD rättfärdighet från Gud, inför Guds ögon. (Rom. 5 ).
Det är ett orättvist byte som sker där på korset. Men till människans fördel. Jesu rättfärdighet tillräknas människan, på grund av Jesu syndfria liv, ständigt uppfyllande Guds vilja och lagens krav och Hans blodsoffer för människans synder. Människan tillräknas Jesu rättfärdighet, på grund av Hans förtjänst.
Detta utan egen förtjänst och utan möjlighet, att skaffa sig en egen rättfärdighet, som håller inför Gud. Den EGNA rättfärdigheten är fortfarande ”som en fläckad klädnad”.
Jesus tillräknas, fast syndfri i sig själv, människans synder, på grund av hennes olydnad, fall och leverne. Hon är utanför Guds vilja. Utan Gudsgemenskap. Med egoismen som drivkraft på högsätet, som i liering med syndens natur integrerad, producerar människan hela tiden synder. Synd och uppror mot Guds levnadsregler.
Att älska Honom över allting och sin nästa såsom sig själv. Människan gör ont både mot Gud, sin medmänniska och mot sig själv. Hon är oförmögen att leva i gemenskap med Gud, sin medmänniska och sig själv på rätt sätt.
Denna människans belägenhet och hennes synder driver Jesus, som människans representant, upp på korset. så att Gud ska, i Jesu jordiska kropp, kunna utverka ett byte. Ett byte som ska göra Gud moraliskt fri att utdöma en rättfärdiggörelsedom över människan. Det är alltså Dina och mina synder, som driver Jesus upp på korset.
Hans kärlek till Dig och mig driver Honom dit. Han vet att det är enda vägen att Gud ska kunna fälla en rättfärdiggörelsedom över oss.
När människan sätter sin förtröstan till Jesus, för sin räddning, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan.
Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor. Gäller i subjektivt laga kraft hos den, som sätter, sin förtröstan till Jesus.
När människan i Guds Andes ljus, hör och ser denna domsutsaga. Att hon är benådad för Jesu skull. Då väljer hon om hon ska tacka och ta emot benådningen. Så att domsutsgan vinner laga kraft, subjektivt, i hennes liv, personligen.
Eller också förkastar hon domsutsagan. Benådad trampar hon då Jesu blod under sina fötter. Jesus har då dött förgäves för den människan. Det finns inget annat offer givet som kan rädda människan. Benådad stannar hon då kvar i fängelset. Benådad ställer hon då sig själv, kvar under Guds vrede.
"Den som har Sonen, han har Livet. Den som inte har Sonen, har inte Livet,utan Guds vrede förblir över honom".
Guds vrede består i att Han överger en människa, som inte vill ha med Honom att göra. Människan drar straffet över sig själv. Bort ifrån Gud med alla förfärliga konsekvenser det innebär i den här tiden och evig pina i evighetens värld.
Att bli utlämnad åt synden, ondskan och de demoniska makterna är redan i den här tiden ett fruktansvärt straff. Att i evigheten leva i ett sataniskt tillstånd i en satanisk tillvaro, är en fasansfull vånda - utan slut och möjlighet till förändring. Det ät inte Gud som är grym. Det är människan som är grym mot sig själv, när hon frånsäger sig Gudsgemenskapen.
Människan får i rättfärdiggörelsen, INGEN EGEN RÄTTFÄRDIGHET I SIG SJÄLV!!. Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få TILLRÄKNA sig Jesu rättfärdighet. Gud tar på sig nådens glasögon och säger: Rättfärdig för Kristi skull.
Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.
Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst, ELLER FÖRVANDLING AV HENNES EGEN NATUR, är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.
Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron. Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse.
Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.
Gud själv skapar hos oss den mottagande tron, genom förkunnandet av evangelium - genom den framräckta gåvan. Den som inte hört ett ord om tron men som ändå tar emot evangelium, han har den rätta tron.
Tiggarens hand gör inte gåvan utan tar emot den. Tiggaren, som tar emot allmosan, har inte bidragit något till sitt livsuppehälle. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål, d. v. s. genom det som föreligger som en gåva före tron och som tron griper om.
Rättfärdiggörelsedomen och benådningen är ett faktum före tron och orsaken till tron, inte tvärtom. Först måste ju brottslingen benådas, innan han kan ta emot benådningen. Evangelium överräcker denna benådning och den som tar emot den blir verkligen benådad, får verkligen gagn av den skänkta benådningen. Ingen är i personlig besittning av en gåva, bara därför att det finns en givare och en gåva.
Tron tar givaren på orden och tar emot gåvan, som finns där före mottagandet. Tron är alltså inte orsak till gåvan utan endast det mottagande organet, som skapas av nåden allena.
Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet ta emot hans gåva : syndernas förlåtelse, TILLRÄKNAD RÄFFÄRDIGHET FRÅN Gud för Kristi skull, försoningen och evigt liv. Tron griper tag kring detta erbjudande.
Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18).
Men de som inte tror evangelium – inte genom tron griper tag om denna fria gåva - går dock evigt förlorade. De har förkastat Kristus, förkastat benådningen. avvisat försoningen, rättfärdiggörelsen, syndernas förlåtelse. De väljer själva att ställa sig utanför benådningen.
Människan är efter Jesu försoning, fri att sätta sin förtröstan till Honom. Få sig Hans rättfärdighet TILLRÄKNAD och komma in i ett rätt förhållande till Gud. Därför vädjar Gud. "Låt försona er. Den som vill, han komme och tage Livets vatten för intet."
Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Han vädjar på otaliga ställen till människan, att hon ska ställa, sin vilja under Guds vilja och sätta sin förtröstan till Jesus. "Idag om ni får höra Hans röst så förhärda inte era hjärtan", säger Han. Han säger det för människans bästa.
-----------
Kort sagt:
Jag menar alltså, att trosförkunnelsens lära om att människan till sin natur blivit verkligen rättfärdig och till sin egen natur blivit syndfri, är falsk. [”Om vi säger att VI INTE HAR NGN SYND, så bedrar vi oss själva” = OM VI SÄGER ATT VI ÄR VERKLIGEN RÄTTFÄRDIGA REDAN I DEN HÄR TIDEN LIKT TROSFÖRKUNNELSEN, så menar jag att vi är vilset ute.
Jag menar att det i den här tiden handlar om nåd, förlåtelse, icke TILLRÄKNAD synd och TILLRÄKNAD rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, för KRISTI SKULL.
Enligt min mening, så blir vi ”verkligen rättfärdiga och syndfria till vår natur och vårt väsen”, först vid kroppens uppståndelse och ingången in i den eviga världen tillsammans med Gud.
Här i tiden lever vi på nåd och inte TILLRÄKNAD synd, och lever vårt andliga liv tillsammans med Gud, därför att vi är TILLRÄKNADE Kristi vår ställföreträdares rättfärdighet, i en ”helgelse – process” fram emot fullkomningen vid den kroppsliga uppståndelsen.
-------------
Innan Du svarar, så skulle jag även önska att Du läste igenom, för att få en bättre helhetsbild av vad det är jag försöker säga, i dess helhet på
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Vi hörs, när Du gått igenom ovanstående material och så kan vi samtala vidare. Jag önskar att alla som fått del av detta samtal, så ger sina synpunkter, så att vi blir ”lemmar varandra till tjänst”, med ”varning förmaning uppbyggelse och tröst”.
HaFo
Först bara ngt som jag finner lite konstigt, är att vad jag i sak förmedlat kring vad Wilkerson lärde och förmedlade, bara bemöts av de som bejakat hans verksamhet, enbart med tystnad.
För mig känns det i vart fall bra att ha detta förmedlat och ingen har i vart fall trätt fram och visat på att detta inte är vad Wilkerson står för och förmedlar, som återgetts. Men ändå tydligen inte vill man så se dessa fakta svart på vitt - eller? Om inte - varför då?
--------
Som alla såg, i mitt förra inlägg, så fick jag anledning att åter gå igenom trosförkunnelsens "Rättfärdighetslära och syndfrihetslära" som kontrast till hur jag uppfattar Bibelns lära om tillräknad rättfärdighet av nåd för Kristi skull, i den här tiden.
Jag tänkte först att mailskribenten bara missförstått mig, men började sen undra om han inte faktiskt anammat trosförkunnelsens lära om:
"blivit verkligt rättfärdiga och syndfria genom en förvandlad natur i människans egen ande (enligt trosförkunnelsen människans egentliga sanna personlighet) och därmed faktiskt på allvar "var ute efter min skalp" och visa på att jag är villolärare kring rättfärdiggörelsedomen från Gud!?
Vi får se hur det utvecklas. Alla är välkommna att ge sin syn på dessa spörsmål kring tillräknad rättfärdighet från Gud och icke tillräknad synd för Kristi skull i den här tiden, av nåd genom tro på Jesus, eller så utifrån Skriften påvisa, huruvida rättfärdiggörelsedomen från Gud, handlar om verklig rättfärdighet och syndfrihet och förvandling av människans egen natur, som gör henne syndfri och rättfärdig, redan i den här tiden?
Jag är i desperat i behov av förlåtelse för allt som blir galet och är i behov av tillräknad rättfärdighet från Gud för Kristi skull och längtar fram till evighetens värld, då när rättfärdiggörelsedomen över människan, inte enbart är en "tillräknad rättfärdighet från Gud", med "icke tillräknad synd", som en fri gåva från Gud för Kristi skull i den här tiden, till att vi i evighetens värld i kroppens uppståndelse är verkligen rättfärdiga och fria från syndens natur.
Vad menar egentligen de och I vilken verklighetsvärld befinner de sig, som på allvar menar att de redan i den här tiden är rättfärdiga och syndfria I sig själva, till sin egen natur; och inte enbart är det här i tiden, inför Gud av nåd för Kristi vår ställföreträdares skull!?
-----------
Johannes säger:
"Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart. Men ett veta vi att vi ska bli Honom lika" (i evighetens värld), men säger samtidigt om den här tiden:
"Om vi säger att vi inte har ngn synd så bedrar vi oss själva" = säger vi att vi i rättfärdiggörelsedomen från Gud för Kristi skull, menar oss vara "verkligen rättfärdiga och fd. syndare", som är syndfria och rättfärdiga idag till vår egen natur och vårt väsen, så säger alltså Skriften att vi då bedrager oss själva.
Ge synpunkter snälla! Mailskribenten som undrade över var jag stod i frågan om rättfärdiggörelsedomen från Gud, torde väl återkomma med synpunkter. Men återkom gärna även alla andra med synpunkter, så att vi blir ”lemmar varandra till tjänst”, med ”varning förmaning uppbyggelse och tröst”.
HaFo
Två reaktioner har inkommit kring ämnet rättfärdiggörelsedomen från Gud.Jag återger dessa korta mail med en liten kommentar.
Mail 1 citerar Luther kring frågan om vi i rättfärdiggörelsedomen från Gud här i tiden enligt trosförkunnelsens lära "blivit verkligt rättfärdiga och syndfria genom en förvandlad natur i människans egen ande (enligt trosförkunnelsen människans egentliga sanna personlighet)”,
eller om det handlar om att Gud för Kristi vår ställföreträdares skull, inte tillräknar oss våra synder, utan av nåd genom tro på Jesus tillräknar människan Kristi rättfärdighet.
Luther:
"Därför måste vårt hjärta vänjas vid att veta, att vår rättfärdighet är utom oss och beror på Kristus".
Hafo:
Precis vad jag också försöker säga, att vår rättfärdighet inför Gud inte beror på någon förvandling av vår egen natur, som gör oss felfria (rättfärdiga) och syndfria, som att syndanaturen redan här i tiden skulle vara bortkopplad, så att den aldrig kan nå oss (Se Rom kap.7),
utan handlar om en domsakt från Gud fälld över människan, utanför henne själv, räknad för rättfärdig av nåd ( benådad syndare med efterskänkt skuld och förlåtelse – icke tillräknad synd) för Kristi skull. ”En rättfärdighet från Gud av nåd genom tro”.
---------
Mail 2 säger:
Kör på Harry, vi är infiltrerade av utombibliska läror allt för att förleda oss redan “utvalda” eller räddade. Vi ska arbeta på vår frälsning säger skriften och varför står det så? Säkerligen därför att vi inte är syndfria!
Och bara det ordet fäller trosrörelse-teologin, varför arbeta på frälsningen om vi är syndfria i den ande som trosrörelsen hävdar? Förförelsens tid är nu och har varit så länge, vi får nog räkna med att det kommer mer på det området med kraftfullare förförelsetekniker.
HaFo:
Kan bara hålla med mailskribenten och jag upprepar:
Vad menar egentligen de och i vilken verklighetsvärld befinner de sig, som på allvar menar att de redan i den här tiden är rättfärdiga och syndfria i sig själva, till sin egen natur; och inte enbart är det här i tiden, inför Gud av nåd med tillräknad rättfärdighet för Kristi vår ställföreträdares skull!?
-----------
Johannes säger:
"Vad vi ska bli är ännu inte uppenbart. Men ett veta vi att vi ska bli Honom lika" (i evighetens värld), men säger samtidigt om den här tiden:
"Om vi säger att vi inte har ngn synd så bedrar vi oss själva" = säger vi att vi i rättfärdiggörelsedomen från Gud för Kristi skull, menar oss vara "verkligen rättfärdiga och fd. syndare", som är syndfria och rättfärdiga idag till vår egen natur och vårt väsen, så säger alltså Skriften att vi då bedrager oss själva.
Jag hänvisar igen till Häftet Den troendes tre naturer, där jag försökt att bena ut och gå till botten med dessa spörsmål, som uppstår utifrån trosförkunnelsen ande, själ och kroppslära kopplat till “vi är verkligen rättfärdiga och syndfria” – läran kopplad samman med “vi är gudar – läran” = “du är I din egen ande, din egentliga personlighet, skapad till likhet med Gud”.
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm
HaFo
Jag kan inte riktigt släppa några meningar från det mail som ursprungligen blev upphov till detta ämne, kring huruvida om vi i rättfärdiggörelsedomen från Gud, här i tiden enligt trosförkunnelsens lära, "blivit verkligt rättfärdiga och syndfria genom en förvandlad natur i människans egen ande (enligt trosförkunnelsen människans egentliga sanna personlighet)”,
eller huruvida “rättfärdiggörelsedomen från Gud, handlar om att Gud för Kristi vår ställföreträdares skull, inte tillräknar oss våra synder, utan av nåd genom tro på Jesus tillräknar människan Kristi rättfärdighet.
----
Begrundar mailskribentens meningar igen:
”Menar Du här att vi är orättfärdiga syndare? Orättfärdiga? Jag tycker Bibeln är klar på den punkten tex Rom 5:1:
’Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.’
Rättfärdiggörelsen av tro är ett av grundfundamenten i den kristna läran. Börjar vi vackla om detta, då är vi illa ute. Jag hoppas verkligen att jag har missförstått Dig, Harry...”
---------
HaFo:
”Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” (Rom. 5:1)
1.
”Förklarats rättfärdiga av tro”, som ger oss frid med Gud och deltagande i Hans gemenskap, innebär detta, att ”förklaringen av människans rättfärdighet grundar sig på, att människan till sin egen natur blivit rättfärdig och syndfri”, i en förvandling av henne själv, som trosförkunnelsen hävdar?
2:
Eller innebär det, att inför Gud bli förklarad som rättfärdig, rätt och färdig för Guds gemenskap, och icke tillräknad sina synder ( 2 Kor. 5: 17 – 21),
att det grundar sig uteslutande på Guds nåd, förlåtelse, efterskänkt skuld och en domsakt utanför människan själv, där hon för Kristi, sin ställföreträdares skull, inför Gud, utan förvandling i hennes egen natur, av Gud döms som rättfärdig INFÖR HONOM, för sin ställföreträdares skull,
vid en hjälplös förtröstan till att Kristus (Gud och människa försonade/förenade), som med sin syndfria rättfärdighet bar fram offret av Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET?
-------
Ingen som tar del av
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Kan leva i ovisshet och missförstånd om, att jag utan minsta tvekan ansluter mig till punkt 2 ovan.
Den som menar mig därmed vara vilsen och att jag ”vacklat kring rättfärdiggörelsedomen från Gud”, bör då bevisa detta utifrån Skriften, och tillrättavisa mig för min egen skull och för deras skull, som tar del av vad jag skriver.
Jag är säkert vilsen på många sätt och ser en massa ”endels” kring många detaljer i den kristna tron.
Men kring vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och att det här i tiden handlar om en tillräknad rättfärdighet och icke tillräknad synd inför Gud för Kristi skull för den troende människan,
tycker jag mig ha varit så grundlig i efterforskningen efter sanningen utifrån Guds Ord, så är det falskt vad jag här förmedlar, så HJÄLP HJÄLP! Då är jag sannerligen i behov av hjälp!
HaFo
Fick ett mail med anledning av detta ämne. Återger det och mitt svar därpå:
Mailet:
“Det är nog rätt och riktigt punkt nr 2 (återger det igen längre ner - HaFo) som du ansluter dig till, det gör jag också. Vi är syndare frälst av nåd! Allt är av nåd, men vi ska naturligtvis inte synda på nåden, dvs systematiskt medvetet begå synd för att sedan be om förlåtelse, men visst vi är bara människor så även på den punkten kanske vi också begår synd? Det har ju sin innebörd att vi ska förlåta 7x77 tror jag det står.
Men att arbeta på vår frälsning kan ju också inbegripa det jag nämner dvs bli medveten om våra fel och brister och att låta Gud arbeta med oss så att vi blir skickade till att göra bra saker istället för dåliga. Nåväl Harry det var bara några tankar om detta. Nu vill jag bara uppmuntra dig Harry att fortsätta kampen mot förvillelsen i vår tid!”
------------
HaFo kommentar:
Håller med Dig i vad du skriver och tack för uppmuntran!
Vad jag finner så förvånande, är att det blir så få reaktioner kring skillnaderna mellan punkt 1 och punkt 2 som jag ställt upp mellan:
1.
”Förklarats rättfärdiga av tro”, som ger oss frid med Gud och deltagande i Hans gemenskap, innebär detta, att ”förklaringen av människans rättfärdighet grundar sig på, att människan till sin egen natur blivit rättfärdig och syndfri”, i en förvandling av henne själv, som trosförkunnelsen hävdar?
2:
Eller innebär det, att inför Gud bli förklarad som rättfärdig, rätt och färdig för Guds gemenskap, och icke tillräknad sina synder ( 2 Kor. 5: 17 – 21),
därför att det grundar sig uteslutande på Guds nåd, förlåtelse, efterskänkt skuld och en domsakt utanför människan själv, där hon för Kristi, sin ställföreträdares skull, inför Gud, utan förvandling i hennes egen natur, av Gud döms som rättfärdig INFÖR HONOM, för sin ställföreträdares skull,
vid en hjälplös förtröstan till att Kristus (Gud och människa försonade/förenade), som med sin syndfria rättfärdighet bar fram offret av Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET?
--------
Jag trodde att punkt två här skulle vara självklar för sant troende kristna, både utifrån tidigare kristna ledare som Rosenius, Luther, Wilhelm Bergling, Frank Mangs etc. etc.
Men tydligen är det inte idag så, vare sig för kristna ledare, eller kristenheten, eller ens bland de som idag menar sig ta avstånd från förförelse och bejaka sanning idag på den andliga arenan,
som att det skule vara självklart att "rättfärdigheten från Gud av nåd, genom tro, för kristi skull", handlar om en ICKE TILLRÄKNAD SYND, utan handlar om EN TILLRÄKNAD RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD, för människan inför Honom (en av Gud förklarad som rättfärdig, rätt och färdig för gemenskap med Gud, på grund av hennes ställföreträdares syndfrihet och rättfärdighet).
Detta vid en hjälplös tro och förtröstan till vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och förtröstan till, i Andens ljus över Ordet, upptäckt av betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET.
-----
Det gör mig bekymrad att tydligen många som menar sig ta avstån ifrån trosförkunnelsen, aldrig egentligen förstått vad JDS - läran handlar om (att Jesus inte längre är Gud och Gud och människa förenade/försonade = inte längre är Gud) och ändå bara bejakar den på allehanda andra sätt, eller har annat av förförelse i bagaget eller så hakat på förförelsen i de nyjudianska rörelserna
( Apologeten, LBK, Sola Scriptura - Calvins utkorelselära, Erevna blogg, Aletheia blogg etc. etc).
Det gör mig bekymmrad, att många som menar sig ta avstånd ifrån trosförkunnelsen, aldrig insett det falska i dess ande, själ och kropps - lära och egentligen samtidigt bejakar den läran.
Det gör mig bekymrad, att tydligen både kristna ledare, många som menar sig vara kristna och flera som tydligen menar sig stå för sanning idag och ta avstånd från förförelse i tiden, ändå, samtidigt som de menar sig ta avstånd från trosförkunnelsen, tydligen bejakar dess förförande lära om att vi:
”Förklarats rättfärdiga av tro”, som ger oss frid med Gud och deltagande i Hans gemenskap, innebär detta, att ”förklaringen av människans rättfärdighet grundar sig på, att människan till sin egen natur blivit rättfärdig och syndfri”, i en förvandling av henne själv, som trosförkunnelsen hävdar?
Det gör mig bekymrad, att tydligen flera av de som menar sig stå för sanning och gå emot förförelse i tiden, samtidigt bejakar och är blinda inför vad Wilkerson egentligen förmedlade av falsk profetia och falsk lära i spåren efter Branham, Khulman, Schlink och Hill.
---------
Jag upprepar:
Ingen som tar del av
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Kan leva i ovisshet och missförstånd om, att jag utan minsta tvekan ansluter mig till punkt 2 ovan.
Den som då menar mig därmed vara vilsen och att jag ”vacklat kring rättfärdiggörelsedomen från Gud”, bör då bevisa detta utifrån Skriften, och tillrättavisa mig för min egen skull och för deras skull, som tar del av vad jag skriver.
Jag är säkert vilsen på många sätt och ser en massa ”endels” kring många detaljer i den kristna tron.
Men kring vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och att det här i tiden handlar om en tillräknad rättfärdighet och icke tillräknad synd inför Gud för Kristi skull för den troende människan,
tycker jag mig ha varit så grundlig i efterforskningen efter sanningen utifrån Guds Ord, så är det falskt vad jag här förmedlar, så HJÄLP HJÄLP! Då är jag sannerligen i behov av hjälp!
HaFo
Med risk för att bli sedvanligt tjatig (Den som ledsnar kan bara trycka på delite istället för att reta upp sig), så har jag så svårt att lämna detta med rätfärdiggörelsedomen från Gud för Kristi skull, av nåd genom tro, där Gud ser alla människor i hennes representant Kristus (Gud och människa försonade/förenade).
Så att när det står i Rom. Om att “en har har dött för alla, så har de alla dött” (I Kristi död I Guds ögon), så innebär ju inte det de facto att alla dött, utan att alla i Guds ögon, är inräknade i Kristi sin ställföreträdares död och uppståndelse och obrytbara förening med Gud.
{“Gud var i Kristus och försonade världen [– människorna –] med sig själv, han TILLRÄKNAR HENNE INTE HENNES SYNDER. Den som var utan synd gjorde han till synd/SYNDOFFER, för att vi I HONOM [Vår ställföreträdare] skulle bli RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD [= BLI RÄKNADE FÖR RÄTTFÄRDIGA – rätt och färdiga för att ingå I Guds rike] = “Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro – (förtröstan till den Jesus är och offret av Kristi persons kropp och blod på korset), så har vi frid med Gud”} 2 Kor. 5: 18 – 21; Rom. 5:1
Men även om således alla människor från Guds sida för Kristi skull är försonade/förenade med Honom, så tar inte Gud därmed per automatik alla in i sin gemenskap, utan visar å ena sidan att från Guds sida är allt klart. Men uppmanar så människan till att välja denna gåva fritt och för intet från Gud:
“Den som vill han komme och tage livets vatten för intet…”, “Låten er därför försonas med Gud…”, “åt alla dem som tog emot Honom (Jesus) gav han rättighet att bli Guds barn…”; “ja i Honom har ni sedan ni kommit till tro, såsom ett insegel (en garanti) undfått den utlovade Helige Ande…”
( Har som sagt försökt sätta ner i skrift skillnaden mellan trosförkunnelsen – ex. 1 och ex 2 i mitt förra inlägg på:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Synpunkter kring innehållet mottages vänligt men bestämt.)
------
Återger igen en del funderingar som gör mig brydd:
Hur tänker man och hur fungerar man och vilken verklighetsuppfattning om sig själv har man, om man på fullt allvar menar sig, efter “tro på Jesus”, redan i den här tiden, i praktisk utövning av tankar, känslor, sinnelag, självupptagenhet och praktiskt agerande, vara verkligt till sin natur syndfri, felfri och rättfärdig?
Vilken självkännedom hyser människor, som menar att detta synsätt på sig själv, är en verklighet i praktiken i deras fungerande och agerande och att det inte handlar om en från Gud tillräknad syndfrihet och tillräknad rättfärdighet från Gud för Kristi skull, av nåd, genom tro?
Man kan ju inte tro att det skulle vara sant att människor kan se på sig själva på detta falska och lögnaktiga sätt. Ser man så på sig själv, så är det ju uppenbart, att man inte är i behov av att se vem Jesus egentligen ÄR, eller I behov av att se vilken betydelse som ligger i offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Man saknar ju då syndamedvetenhet och syndakännedom och ser därmed inte behovet av “evangelium”. Det glada budskapet om vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
-------
I det läget kan man säkert vara öppen för att svälja lögnen om att människan räddas genom en förvandling av hennes egen natur (i sin egen ande, sin egentliga personlighet blivit skapad till likhet med Gud – enligt Ekman).
Istället för att se Skriftens budskap om tillräknad syndfrihet och tillräknad rättfärdighet från Gud för Kristi skull, av nåd, genom tro på Jesus.
Det är inte att människan “får del av Gudomlig natur” – blir “född på nytt”, som räddar henne. Vad som räddar henne är vad som sker i hennes ställföreträdare, som förenas/försonas med Gud och bär fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Det är vad som räddar människan.
Den som då, genom Ord och Ande, kommer till hjälplös tro och förtröstan till detta för sin räddning, får som ett resultat av en sann rätt tro på Jesus:
“i Honom har ni sedan ni kommit till tro, såsom ett insegel (en garanti) undfått den utlovade Helige Ande…”
Detta är inte vad som är orsak till räddningen, utan detta är ett resultat därav, när man inte låtit sig förvillas av alla imitationer från fienden, utan kommit till en sann tro på den sanne Jesus Kristus!
Endast Kristus, vem han ÄR och har gjort, är orsaken till vår räddning och en rättfärdiggörelsedom från Gud, fälld utanför människan och över hennes ställföreträdare, som därmed ger människan (utan ngn som helst förvandling av henne själv), tillräknad rättfärdighet från Gud för Kristi skull.
------
Varför är det också tydligen så svårt för människor, som menar sig ta avstånd lögn och menar sig bejaka sanning, att ändå uppträda som tysta, varken ja, eller nej – sägare, till om vilken grupp de ansluter sig till beträffande:
1.
”Förklarats rättfärdiga av tro”, som ger oss frid med Gud och deltagande i Hans gemenskap, innebär detta, att ”förklaringen av människans rättfärdighet grundar sig på, att människan till sin egen natur blivit rättfärdig och syndfri”, i en förvandling av henne själv, som trosförkunnelsen hävdar?
2:
Eller innebär det, att inför Gud bli förklarad som rättfärdig, rätt och färdig för Guds gemenskap, och icke tillräknad sina synder ( 2 Kor. 5: 17 – 21),
därför att det grundar sig uteslutande på Guds nåd, förlåtelse, efterskänkt skuld och en domsakt utanför människan själv, där hon för Kristi, sin ställföreträdares skull, inför Gud, utan förvandling i hennes egen natur, av Gud döms som rättfärdig INFÖR HONOM, för sin ställföreträdares skull,
vid en hjälplös förtröstan till att Kristus (Gud och människa försonade/förenade), som med sin syndfria rättfärdighet bar fram offret av Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET?
--------
Jag trodde att punkt två här skulle vara självklar för sant troende kristna, både utifrån tidigare kristna ledare som Rosenius, Luther, Wilhelm Bergling, Frank Mangs etc. etc.
Men tydligen är det inte idag så, vare sig för kristna ledare, eller kristenheten, eller ens bland de som idag menar sig ta avstånd från förförelse och bejaka sanning idag på den andliga arenan, som att det skule vara självklart att "rättfärdigheten från Gud av nåd, genom tro, för kristi skull", handlar om en ICKE TILLRÄKNAD SYND, utan handlar om EN TILLRÄKNAD RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD, för människan inför Honom (en av Gud förklarad som rättfärdig, rätt och färdig för gemenskap med Gud, på grund av hennes ställföreträdares syndfrihet och rättfärdighet).
Detta vid en hjälplös tro och förtröstan till vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och förtröstan till, i Andens ljus över Ordet, upptäckt av betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET.
Det gör mig verkligen konfunderad att det tydligen finns många, som menar sig vara kristna, som “slirar” på svaret här.
------------------
Jag har svårt att begripa, men måste konstatera, att det finns människor, som menar sig ta avstånd från JDS- läran, trosförkunnelsen och dess ande, själ och kropps lära eller säger sig ta avstånd från trosförkunnelsens “vi är gudar – läran (“skapade till likhet med Gud i vår egen ande, vår egentliga personlighet”. Och som säger sig ta avstånd från trosförkunnelsens “rättfärdighetslära”. Detta samtidigt som man bara andra vägar bejakar just dessa läror. Det gör mig konfunderad kring:
Vad är det egentligen som pågår!?
--------
Det är för mig obegripligt, att man å ena sidan menar sig så riktigt, ta avsånd från lögn i tiden, samtidigt som man å andra sidan t.ex. bejakar och inte tar avstånd från, den dubbelhet, falska profetia och falska läror som Wilkerson uppenbarligen stod för, mitt i all sanning som han även förmedlade.
------
Vilka på den andliga arenan kan man då egentligen ha förtroende för?
HaFo:s Råd:
Pröva själv, utifrån Ordet, vad som presenteras. Be den Jesus, som på korset är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt och som ger offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, att Han ger Dig ljus over Ordet.
Och bilda Dig så sen, en egen uppfattning kring vad som idag är sanning eller lögn på den andliga arenan.
------
Jag upprepar:
Ingen som tar del av
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Kan leva i ovisshet och missförstånd om, att jag utan minsta tvekan ansluter mig till punkt 2 ovan.
Den som då menar mig därmed vara vilsen och att jag ”vacklat kring rättfärdiggörelsedomen från Gud”, bör då bevisa detta utifrån Skriften, och tillrättavisa mig för min egen skull och för deras skull, som tar del av vad jag skriver.
Jag är säkert vilsen på många sätt och ser en massa ”endels” kring många detaljer i den kristna tron.
Men kring vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och att det här i tiden handlar om en tillräknad rättfärdighet och icke tillräknad synd inför Gud för Kristi skull för den troende människan,
tycker jag mig ha varit så grundlig i efterforskningen efter sanningen utifrån Guds Ord, så är det falskt vad jag här då förmedlar, så HJÄLP HJÄLP! Då är jag sannerligen i verkligt stort behov av hjälp!
HaFo
Jag fick två reaktioner på mitt senaste inlägg i detta spörsmål, kring vad som egentligen menas med rättfärdiggrelsedomen från Gud av nåd genom tro på Jesus.
Jag återger båda reaktionerna (och ger en del kommentarer efteråt) och som jag uppfattar synes stärka min egen uppfattning och vad jag förmedlat kring detta spörsmål under
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4bok.htm
Mail 1:
Hej Harry!
När Paulus i Romarbrevet 4 ger exempel på rättf'ärdiggörelsen genom tron nämner han Abraham och David. Det sätt som Paulus skildrar dessa fäders rättfärdighet, fick mig att upptäcka den tillräknade rättfärdigheten, den som förklaras av Gud, och inte beror på min förträfflighet.
Att David gjorde sig skyldig till svår synd var inte svårt för mig att se, och ändå fick han vara med som exempel på en människa som Gud förklarar rättfärdig genom tro. I Romarbrevet 4 får de ogudaktiga räknas rättfärdiga genom tro.
Ogudaktig kan jag identifiera mig med i mig själv. Rättfärdig, syndfri eller gud kan jag inte se mig själv som annat än genom att hyckla.
Jag vill inte utesluta att Gud också gör något med mitt hjärta, men det är inte grunden för min rättfärdiggörelse. Grunden ligger utanför mig själv, i vad Kristus gjort för mig, och därför förklarar Gud mig rättfärdig när jag tror på det verk Kristus har gjort för mig.
Genom Luthers bibelutläggning har jag fått syn på detta, som egentligen är Paulus utläggning av Skriften.
------
Hafo kommentar:
Jag blir nästan rörd till tårar när jag läser detta. Kan det sägas klarare vad jag försöker säga och förmedla!?
”Rättfärdig, syndfri eller gud kan jag inte se mig själv som annat än genom att hyckla.” säger mailskribenten.
Absolut precis vill HaFo klämma i med! Jag hör många kristna som menar sig ibland kunna synda och det blir fel ibland.
MEN HALLÅ! I vilken verklighetsuppfattning befinner man sig då?? För mig blir det fel i sinnelag, tanke, känsla och agerande ”stup i kvarten”. Detta hur väl jag än menar och anstränger mig för, att fungera på rätt sätt sätt, så blir det allt som oftast min egen egocentricitet, mina egna begär och mina egna behov som styr mitt liv.
Då blir det väldigt angeläget med nåd, försoning, förlåtelse och icke tillräknad synd, utan att man blir benådad med tillräknad rättfärdighet från Gud för Kristi skull! De orden börjar då betyda ngt, när man blir varse sin synd, Gudsfrånvändhet och sitt hyckleri.
Ngt som Paulus (som torde ha varit mer helgad än de flesta kristna) betonade, när han inte ville veta av ngt annat än Kristus som korsfäst, därför att han ansåg sig vara den störste av alla syndare och gladde sig över Kristi försoning som han upplevde som sin enda räddning och inte att han skulle i sig själv ha blivit förvandlad, så att han var ”godkänd av Gud”.
Den ende som är godkänd inför Gud, är Gud själv kommen i kroppslig gestalt som människans ställföreträdare, Kristus, som i sin person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, förenar/försonar Gud och människa och som är den ende, som kan bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
------
Mailskribenten säger:
”Jag vill inte utesluta att Gud också gör något med mitt hjärta, men det är inte grunden för min rättfärdiggörelse. Grunden ligger utanför mig själv, i vad Kristus gjort för mig, och därför förklarar Gud mig rättfärdig när jag tror på det verk Kristus har gjort för mig.”
HaFo kommentar:
Kunde inte ha sagt det bättre själv! Visst händer det ngt med oss när vi genom en sann tro på Jesus ”blir födda på nytt” och ”blir delaktiga av gudomlig natur” och ”då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”. Ngt som påverkar våra sinnen och hjärtan till att uppleva obehag av vad som gör Gud bedrövad (synd) och att uppleva frid över Guds vilja och lag.
Men absolut, ”det är inte grunden för min rättfärdiggörelse. Grunden ligger utanför mig själv, i vad Kristus gjort för mig, och därför förklarar Gud mig rättfärdig när jag tror på det verk Kristus har gjort för mig.”
HaFo:
Halleluja, Halleluja!! Kan inte uttrycka det klarare!!
---------
Mail 2:
Till exempel det som Paulus skriver i 1 Kor 15 tycker jag mycket kraftigt motsäger alla konstiga ideer om att den av tro rättfärdiggjorda människan i sig själv på något som helst sätt skulle vara skapad/omvandlad till jämlikhet med Gud i substans och väsen.
Jag kommer också att tänka på vad det står i Apg 14 när Paulus hade förmedlat helande till en lam man så att denne kunde gå så ville folket börja att offra till Barnabas och Paulus !
När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de på lykaoniska:
Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt! De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. Prästen i zeustemplet utanför staden förde
fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.
Barnabas och Paulus blev så upprörda av detta påstående så att de rev sönder sina kläder
"Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och rusade in bland folket och ropade:
Ni män, vad håller ni på med? Vi är människor av samma natur som ni. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting till en levande Gud, som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
Slut citat
Ni män, vad håller ni på med? Vi är människor av samma natur som ni"
Dessutom så är detta riktat till icketroende människor !
Undrar vad Ekman skulle säga i en liknande situation ?
De troende går faktiskt inte omkring här på jorden som små "Gudar" , utan de går omkring som mer eller mindre rena "lerkärl" som innehåller en skatt , en skatt som ju inte alls har sitt
ursprung från den av tro rättfärdiggjorde, utan i den tilräknade rättfärdigheten från Gud
1 Kor 15
50. Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
51. Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
52. och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
53. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
54. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
55. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
56. Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
57. Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus
Kristus!
Joh Ev 11
23. Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
24. Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
25. Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
26. och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
27. Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
------
HaFo kommentar:
Hälsa inte den falske Messias, en annan Jesus, en istället för Kristus, antikrist välkommen, som en falsk världsfrälsare, utan hälsa “Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.» VÄLKOMMEN!!!
HaFo
Återger delar av ett mail som nådde mig under denna ämnesrubrik och mitt svar därtill:
Från mailet:
På Bibelfokus finns numera inte ett ord om David Wlkersson, jag kollade häromdagen.
Det blir allt vanligare att kyrkor anordnar dagar med: Retreat, pilgrimsdag, tillsammans i tystnad etc.
Missionskyrkorna i Ulricehamns kommun inbjuder till pilgrimsdag på Dammen i Tvärred i höst.
På programmet står "Vi inbjuder dig till en dag i tystnad, enkelhet och kärleksfull omsorg i naturskön miljö."....
"Pilgrimmernas sju ledord är tema för dagen:
Friheten, Enkelheten, Långsamheten, Tystnaden, Bekymmerslösheten, Delande och Andligheten.
Vad är detta? Jag utgår ifrån att detta inte är sunt, men kan någon förklara för mig vad detta innebär.
Var finns ursprunget till "tillsammans i tystnad" ? Vart leder det till? Varför är det fel?
-----
HaFo:
Ja, det är så oerhört märkligt, att avslöjandet av att Wilkerson inte bara bejakade Branhams lära, utan även samarbetat med och bejakat Khulmans ockultism och hindusim, att detta bara bemöts med tystnad och avståndstagande, från de som samtidigt menat sig just ta avstånd från Branham och Khulman. Kan förvirringen bli större?
Jag vill tro att Jareteg på Bibelfokus, ändå "ligger rätt" kring dessa spörsmål och att han kommer att slutligen ta bladet från munnen och ta avstånd ifrån vad Wilkerson uppenbarligen falskt förmedlat och stått för.
Jag vill även tro att Janne och Elvor gör detsamma. Jag känner ett förtroende för dessa människor, som jag också ofta hänvisat till kring vad de framför och förmedlar.
Men framhärdar de vid en förnekelse eller tystnad kring vad Wilkerson egentligen stod för och förmedlade, så kan jag bara beklaga detta och kan i så fall inte längre uppmana människor till att ta del av och bejaka dessa hemsidor.
Det skulle för mig vara en ogripbar tragedi utan dess like. Dessa hemsidor innehåller så mycken sanning hos både Jareteg och JANNE och Elvor å är där galet så är det för mig så tragiskt, så jag bara vill gråta!!
--------
Vidare från mailet:
"Retreat, pilgrimsdag, tillsammans i tystnad etc.
Missionskyrkorna i Ulricehamns kommun inbjuder till pilgrimsdag på Dammen i Tvärred i höst.
På programmet står "Vi inbjuder dig till en dag i tystnad, enkelhet och kärleksfull omsorg i naturskön miljö."....
"Pilgrimmernas sju ledord är tema för dagen:
Friheten, Enkelheten, Långsamheten, Tystnaden, Bekymmerslösheten, Delande och Andligheten."
HaFo:
Detta låter som "ekon från katolicismens katakomber"! Märkligt hur dessa ord så kan gripa om människor så att de är beredda att därtill "köpa hela paketet" av förförelse!
Du undrar så:
"Var finns ursprunget till 'tillsammans i tystnad' ? Vart leder det till? Varför är det fel?"
HaFo:
Ingenstans i Bibeln kan man finna "ett ursprung tillsammans i tystnad"! Det kan enbart leda till New Age - liknande förförelser, men vi ska inte alls leva tillsammans i tystnad med vår Frälsare Jesus Kristus, utan "om vi bekänna våra synder , så är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss våra synder".
Vi kan ha en helt öppen och inte tyst relation och umgängelse med vår Frälsare!!! Och inse att "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknade inte människorna deras synder. Den som var utan synd har Han för oss gjort till syndoffer, på det att vi I HONOM MÅ BLI RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD (= räknas för rättfärdiga, rätta och färdiga för Guds gemenskap, av nåd genom tro på Jesus, för Kristi vår ställföreträdares skull!! Detta utan all vår egen förtjänst!!)
HaFo