Fick ett mail kring nattvarden som jag kommenterar:

Jag tror att de flesta ligger vilse kring nattvarden!

De som menar att denna ceremoni, skulle på ngt sätt i sig själv vara bärare och förmedlare av andligt liv, tror jag är vilset ute.

Det handlar då om att föra tron bort från Kristi person som frälsare och livgivare, till att en ceremoni som i sig själv, skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv. Det tror jag handlar om förförelse!!

Vad nattvardsfirandet pekar på, är vem Jesus som person ÄR:

Gud själv kommen i kroppslig gestalt!

Vidare pekar det på offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod PÅ KORSET!! Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet.

När Jesus instiftar Nattvarden och säger om brödet, att "detta är min kropp" och säger om vinet, att "detta är mitt blod" och så blickar framåt, att så ofta människor delar denna högtid, så ska de göra det till Kristi åminnelse.

Så är det ju uppenbart för lärjungarna att Jesus som står där levande framför dem med kropp och blod, inte åsyftar att brödet och vinet skulle vara förvandlat till den kropp och det blod som de har framför sig i Kristi person.

Vad Jesus här illusterarar för sina lärjungar och som Han vet att de senare ska kunna dra sig till minnes, efter dramat på korset, är vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET!!

Naturligtvis är Jesus, genom sin Ande, speciellt närvarande när människor samlas och genom att fira nattvarden påminns om, det räddande i offret av Kristi persons kropp och blod på korset. Men inte på ett ockullt sätt med förvandlat bröd och vin och en förflyttad fokusering bort från kristi person, som Frälsare och livgivare, till att en ceremoni i sig själv skule vara bärare och förmedlare av andligt liv.

Det är där vid den hjälplösa förtröstan till Jesu person och offret på korset, som denna ceremoni pekar tillbaka på, som människan i sin hjälplösa förtröstan, får del av Guds Ande.

Det sker inte vid dop eller andra ceremonier, utan i förtröstan till vem Jesus ÄR och betydelsen av OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET.

----------

Dopets betydelse tid och plats framgår vid en studie av dess förebilder i GT vid "dopet i Röda havet", där tron på Kristi blod "på dörrposterna", tron på offret på korset, föregick "dopet", när de genom tron på offret på korset (blodet på dörrposterna) gick torrskodda igenom röda havets vatten (dopet).

Dopets betydelse tid och plats framgår, vid en studie av dess förebilder i GT, när det sägs att Noas skeende var en förebild till dopet. Det framgår då att Arken var en förebild till Kristus.

Det framgår att den som "var i Arken Kristus"- genom tro på den Han ÄR och betydelsen av offret på korset, inte drunknade i vattnet ( drunknar gör man vid en tro på att dopet skulle vara räddande i sig).

Dopet - vattnet kan vara dödande eller bejakande av livet från Gud. Beroende på om man tillskriver det som ngt livgivande i sig själv, där fokus förs bort från Kristi person, som livgivande Frälsare,)(då drunknar man och dör i vattnet!!")

Dopets livgivande ligger vid en hjälplös förtröstan till vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset! Då blir enligt Skriften skeendet till en begravning och uppståndelse med Kristus (Se Rom. Kap. 6 - 8)
-------------

Summa enligt HaFo:

Det är Kristi person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt ("Guds fullhet lekamligen"
- "Kristus kommen i köttet") och att Han bär fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som räddar människan.

Därtilll vill så fienden göra en massa tillägg! Lyssna inte till dessa tillägg!! Bara förtrösta till Kristus på korset!!

HaFo

Fick ett mail från en "Svenska kyrkans präst/Efs predikant", som jag återger och kommenterar. Jag tycker det kan vara av "kristet allmännintresse", att se vad och hur en präst i Svenska Kyrkan resonerar kring de spörsmål som här nedan vidrörs.

---------

HaFo:

Hallå !

Glad att Du äntligen ”tog bladet från munnen”. Jag har med tanke på Dig ngt ”provocerat” i mina inlägg för att försöka få en reaktion.

Jag ska försöka vara rak och ärlig gentemot Dig i ett försök att svara på innehållet i Ditt mail!
-------

Du säger:

”Jag tänkte bara ge en mycket kort reflexion ang. den nådemedelsteologi som du, i mina ögon, ganska ofta avfärdar.”

HaFo:

Vad menar Du med ”nådemedelsteologi”? Vill Du visa mig var i Skriften som Du återfinner den och hänvisar till med dessa ord.

-------------

Du säger:

”Nyligen skrev du om nattvarden och använde orden "cermoni" och "vilset" om vissa teologiska ståndpunkter.”

HaFo:

Vad menar Du att nattvardsfirandet är, om annat än ceremoni och ritual? Menar Du att dopet och nattvarden i sig själv är bärare och förmedlare av andligt liv?

Vilka ”vissa teologiska ståndpunkter”, som jag kallat för ”vilset”, anser Du uppenbarligen för att vara sanna (?), om jag förstår Dina ord rätt?

------------

Du säger:

”Och ordet är ju fritt, men i mina ögon så är denna förenkling, som jag uppfattar att du gör; med att hänvisa ganska absolut till rätt och fel lära, inte så produktiv.”

HaFo:

Vill Du förklara mer precist vari ”förenklingen”, som Du menar att jag gör, egentligen ligger!?

Vad är enligt Dig ”rätt och fel lära”, kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET??

Vad menar Du vara ”kontraproduktivt”, med att enligt Bibelns, Jesu och Pauli uppmaning, varna för villolärorna och villolärarna och att aldrig förtröttas med att avslöja förvillelsen i tiden och peka på sanningen utifrån Guds Ord, kring vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod PÅ KORSET.

Och att det enbart är Kristi person själv, som genom sin Ande är bärare av och förmedlare av Andligt liv, till den människa som Han räddat!???

Vari ligger "förenkligen" och vad är det som är galet med att peka på förförelsen och lögnen i tiden kring vem Jesus ÄR och bettydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET?
----

Denna ”objektiva” räddning av alla människor i människans ställföreträdare. Blir var människas personliga, subjektiva ägodel, av den fria oförtjänta gåvan, vid en av Skriften och Guds Andes överbevisning, om vem Jesus ÄR och det hjälplösa accepterandet och förtröstan till att vad Jesus gör PÅ KORSET, RÄCKER TILL OCH FÖRENAR MIG MED GUD.
-----

Här handlar det då inte om ”nådemedel”, producerade av människors tillägg till Skriften.

Utan ”nådemedlen” har till uppgift att peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset och är inte bärare och förmedlare av Andligt liv isig själva!!

Endast Kristus själv är bärare av och förmedlare av Andligt liv, genom sin Ande!! Den som inte ser detta, och som vilseleder människor, med en ockult lära, om att det andliga livet förmedlas via förvandlat bröd och vin, som att brödet och vinet i sig själv, skulle bära Kristus in i människors liv jag, menar jag befinner sig allvarligt till inför evigheten.

Liksom att det är allvarligt, om man lär människor att förtrösta till dopvattnet, som livgivande och förmedlare av Andligt liv I SIG SJÄLV.

Det är villolära, som kan leda människor till fördärvet, om de låter sig förföras, så att deras förtrtöstan ligger till dopvattnet i sig själv, eller brödet och vinet i sig själv och inte till Kristus på Korset och honom som uppstånden levande frälsare, i en personlig umgängelse med HONOM SJÄLV.

Att mena att dopvattnet eller natvarden i sig själv skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv, är ockultism och inget annat! Punkt slut!

Den som vill ägna sig åt ockultism under kristen täckmantel må ju göra det. Men jag ämnar inte vara tyst om detta lurendrejeri, kring vad som räddar människan. Jesus räddar människan vid offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Det förmedlas på intet annat sätt, än från Honom själv direkt, utan mellanhänder och ritualer och "nådemedel".

Det enda "nådemedel" som finns, är offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET. Vad så kallade "nådemedel" har till uppgift, är att peka tillbaka på betydelsen av vad som händer på korset och är inte bärare och förmedelare av Andligt liv i sig själva.

Det är Kristus själv som är bärare av och förmedlare av Andligt liv, vid en sann tro på vem Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod på korset.

"Då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande" och det inte, (vid en helhets studie av bibelns budskap), genom ngn tro på ett ockult sätt, till vatten, bröd och vin, som att det i sig själv, skule vara bärare och förmedlare av Andligt liv.

Jag blir förtvivlad, när människor inte ser detta enkla, självklara, uppenbara och ändå menar sig vara kristna och räddade, vid en tro på ngt annat än Kristus på korset och honom som uppstånden.

Utan har gjort tillägg därtill, som känns enkla och bekväma, att sätta sin tro till ngt annat än Kristus på Korset och honom som levande uppstånden och i en personlig umgängelse med Honom.

Då är det tydligen lättare att sätta sin tilltro för sin räddning till traditioner, ritualer och ceremonier. För det "kan man ta på". Detta är inget annat än from religiös utövning. Och det räddar ingen!

Människan är räddad i vad Jesus gör på korset, i sin död och uppståndelse och inget annat! Punkt slut!! All information som lär ngt annat är falsk!!
----

När jag pekar på detta, så finns det människor som anser mig vara förryckt, "fått ett ryck", konstig, galen och ngn, som man är "orolig för". Sluta oroa er för mig"!!

Om man inte vill greppa, vad jag säger kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset och pekar på hur detta förvanskas, så är det bekvämt att skjuta på den som står för sanning och går emot lögn, om man inte själv väljer att stå för sanning och istället väljer att bejaka lögn. Hoppas innerligt att så inte är fallet med Dig!!

Jag kommer inte att vara tyst kring vad som utifrån Skriften är sanning och hur det idag blir förvanskat. Sen må då människor mena att jag är galen, är inskränkt, intollerant, bara själv vet bäst och vara "oroliga för mig" etc. i sitt hyckleri och sin blindhet. Det får jag ta.

---------

Du säger:

”För mig vore det mer intressant att samtala om grunder och principer för olika tolkningars slutsatser. På det viset kan man ha ett fortsatt samtal. När allt destilleras ner till ditt personliga svar på vad som är rätt och fel, blir dialogen oftast ganska kort.”

HaFo:

Vill Du förklara vad Du menar med ”olika tolkningars slutsatser”. Vad jag ”destillerar ner”, är svaret på vad som räddar människan och det är vem Jesus ÄR OCH FÖRTRÖSTAN TILL OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET. Är det denna sanning, som Du menar inte handlar om ”grunder och principer” och som leder till att ”dialogen blir oftast ganska kort”??

---------

Du säger:

”För den här veckan, med Herrens Avelsedag, påminns vi ju mycket konkret om Guds ovanliga pedagogiska grepp: Han tar sitt Ord och sin Ande och så använder han saker som vi, begränsade människor känner igen ( det som ser ut som en vanlig bebis, vanligt vatten, vanliga ord, vanligt bröd och vin och en vanlig avrättningspåle) Och med dessa, i dessa och genom dessa handfasta saker HANDLAR Levande Gud in i våra liv och vår kända verklighet, och gör avgörande frälsning.”

HaFo:

Var i Skriften har Du försvar för denna utsaga!?

----------

Du säger:

”Men om man säger att Gud INTE är fri att fortsätta handla genom några av dessa element, även idag, då sorterar man ut sig själv från en majoritet av världens 2,2 Miljarder kristna.”

HaFo:

Var finner Du i Skriften, att Gud handlar frälsande genom ”dessa element”, utan föregående tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET??

Var finner Du att någon annan eller ngt annat skulle vara frälsande och livgivande än Kristi person, tron på den Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET!??

-----------

Du säger:

”Min poäng i den aktuella frågan är ganska enkel:

JA, Kriststi dubbla natur och Påskens Korsdöd och tomma grav är Centrum! Men det hindrar inte Levande Gud att handla genom sin bristfulla Kyrka, i Ordet och Sakramenten. Inte så att sakramenten är magiska eller "ägs" av människor - men de Helgas av att Gud, enligt sitt Ords löften, handlar i dem.

Målet och verkan är; Att människor tar emot Guds frälsning genom Kristus - Så att Gud blir ärad och alla människor blir betjänade.

HaFo:

Bara Halleluja till Ditt ”centrum”. Men vad blir det av det i Din fortsättning? På vilket sätt handlar Gud i sina löften kring ”icke magiska”, ”men helgade av Gud” sakrament, som går utanför vad Skriften lär!?

--------

Du säger:

”-Har vi då samma eller olika syn på saker Harry? -eller, Vilka är då nyanserna där våra synsätt går isär idag?”

HaFo:

Det är min förhoppning, att vi i grunden ligger lika kring vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt). Det är också min förhoppning att vi ser lika kring betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Antagligen ligger vi, inte helt oväntat, på kollisionskurs, kring att detta, enligt Dig, skulle liv förmedlas via ritualer, som dop och nattvard, medan jag menar att det endast förmedlas, genom Kristi persons, nu uppstånden och förmedlade andligt liv till oss genom sin Ande!

Där ”nådemedlens uppgift” är att peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret PÅ KORSET!! Och de förmedlar inte i sig själva Andligt liv. Det är min fulla övertygelse!! Liksom att Ikoner och reliker inte är bärare och förmedlare av Andligt liv. Men tydligen är Du av annan åsikt – eller??

HaFo

Har fortfarande inte fått svar från den präst som jag försöker föra en dialog kring nattvarden. Han vill att vi träffas och samtalar. Men därtill ger jag detta svar:

Jag förstår att Du är hårt ansatt av åligganden. Men jag kommer att vara så oartig, så jag inte nöjer mig med, att "vi ska träffas och samtala". Det är nu många som tagit del av vår konversation och som med spänning väntar på Ditt genmäle!!

Det är i allra högsta grad av kristet allmänintresse vad en präst i Svenska kyrkan har för synpunkter kring dessa spörsmål. Du har ett ansvar för Din församling, att ge raka klara besked!!

Jag är också så oartig, så att jag förekommer Dig, med ytterligare info och frågor till Dig! Du får väl bunta samman allt i ett svar när Du får tid. Men jag ämnar inte tillåta Dig att smyga ut bakvägen!! Utan förväntar mig klara raka synpunkter och svar. Kan Du inte ge det, så ska Du inte vara präst med ansvar för människors eviga andliga väl och ve!!

--------

Återger lite från den katolska katekesen, hur de ser på firandet av nattvarden:

Offret i eukaristin sonar både levandes och dödas synder

1414. I egenskap av offer frambärs eukaristin också för att sona de levandes och dödas synder och för att utverka andliga eller timliga välgärningar av Gud.

Offret i eukaristin blir Kristi kropp och blod

1353. Gåvorna (bröd och vin) frambärs av prästen i Kristi namn i det eukaristiska offret där de blir till Kristi kropp och blod.

Det eukaristiska mässoffret och Jesu offer på Golgata är samma offer

1367. Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: "Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst - han som frambar sig själv på korset. Endast sättet att offra är annorlunda: "I detta gudomliga offer som äger rum i varje mässa är samme Kristus närvarande som offrade sig själv en enda gång på ett blodigt sätt på korsets altare, och blir offrad på ett oblodigt sätt".

Kyrkan offras också i mässoffret

1368. Eukaristin är likaså kyrkans offer. Kyrkan som är Kristi kropp deltar i sitt överhuvuds offer. Med honom offras hon själv helt och hållet. Hon förenar sig med hans förmedling för alla människor hos Fadern. I eukaristin blir Kristi offer också offret som frambärs av lemmarna i hans kropp. De troendes liv, deras lovprisning, deras lidande, bön och arbete och hans fullständiga självutgivelse och får på detta sätt ett nytt värde. Kristi offer närvarande på altaret ger alla generationers kristna möjlighet att förenas med hans offer.

Mässan firas i gemenskap med Jungfru Maria

1370. …det är i gemenskap med den saliga jungfru Maria och genom att erinra sig henne liksom alla andra helgon som kyrkan frambär det eukaristiska offret.

Mässoffet frambärs också för de döda

1371. Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende "som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade" för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid…

Transsubstantiationen - förvandlingen till Kristi kropp och blod

1376. …genom konsekrationen av bröd och vin sker en förändring av brödets hela substans till Kristi vår Herres, kropps substans och av vinets hela substans till hans blod: denna förändring kallar den katolska kyrkan med en lämplig och riktig term för transsubstantiation.

Kristus finns i de överblivna oblaterna och vinet

1377. Kristi eukaristiska närvaro börjar med konsekrationen och fortsätter så länge som de eukaristiska gestalterna finns kvar. Kristus är helt och hållet närvarande i var och en av gestalterna och helt och hållet i varje del av dem, så att brödsbrytelsen inte bryter sönder honom.

Kulten att vörda de överblivna hostierna och bära dem i procession

1378. "Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans firande; i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession.

---------

Katolska kyrkan föreskriver att detta "heliga mässoffer" endast får firas vid ett altare (inne i altaret ska finnas en relik från en katolskt helgon!), på vilket eller över vilket det finns ett krucifix. På samma sätt har korstecknet en framstående plats i mässans ceremonier.

Konsekrationen (förvandlingen) är den handlingen som den katolske prästen utför i mässan, när han under den eukaristiska bönen uttalar instiftelseorden
"Detta är min kropp... Detta är kalken med mitt blod...") över bröd och vin, varvid de förvandlas till Kristi kropp och blod.

Konsekrationen är förbehållen präster och biskopar, i det att orden är verkningslösa utan den rätta vigningen hos dem som uttalar dem. Och orden verkar alltid oavsett hur syndig prästen är. Efter konsekrationen av brödet och vinet eleverar (upplyfter) prästen dessa, för att de troende kan se dem och tillbe dem.

(HaFo – fråga:

Men vad är det då man tillber? Återskapar man verkligen Kristi offer på Golgata? Iså fall är det ju en död kropp man återskapar och tillber. Det är ju inte möjligt eftersom Jesu döda kropp blev förvandlad och uppstånden!

Kristus kan inte dö längre! Vi ska tillbe den uppståndne Kristus på Faderns högra sida och inte bröd och vin, som getts oss som en illustration av betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!)

----------

Katolsk tro menar enligt Tridentum:

Att mässoffet är en förnyelse av Kristi offer på Golgata.

Att den katolske prästen som förrättar detta offer är en offerpräst.

Att Kristus på korset offrade sig på ett blodigt sätt, men i den heliga mässan offrar sig Kristus på ett oblodigt sätt.

Att brödet och vinet i altarets Allraheligaste Sakrament verkligen, sant och kroppsligen, genom konsekrationsorden förändrats, till Kristi Lekamen och Blod (Transsubstantiationsläran).

(HaFo fråga:

Men är inte biblisk tro följande:

Att nattvarden är en åminnelsehandling (Luk. 22:19) av Kristi ENDA offer på Golgata.

Att brödet och vinet inte är någonting som vi ska tillbe eller offra till Gud.

Hebréerbrevet 10:10-15 beskriver denna skillnad på följande sätt:

”Och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att JESU KRISTI KROPP EN GÅNG FÖR ALLA HAR BLIVIT OFFRAD (Biblisk tro). Och alla andra präster (katolska präster) STÅ DAG EFTER DAG I SIN TJÄNST OCH FRAMBÄRA GÅNG PÅ GÅNG ENAHANDA OFFER, som dock aldrig kunna bortta synder, men sedan denne (Jesus Kristus) HAR FRAMBURIT ETT ENDA OFFER FÖR SYNDARNA, sitter han för beständigt på Guds högra sida (inte i den katolska kyrkans altarskåp, tabernaklet) och väntar nu allenast på att hans fiender ska bli lagda honom till en fotapall (när Gud ska döma folk och länder), TY MED ETT ENDA OFFER (offret på Golgata) har han för beständigt fullkomnat dem som bli helgade (frälsta). Härom vittnar jämväl den Helige Ande för oss.”)
-----

Forts. Hafo – funderingar:

Den katolska mässoffertanken (att brödet och vinet förvandlas till Jesu verkliga kropp och blod) finns inte i Nya Testamentet, inte hellre hos de tidiga kyrkofäderna. Mässoffertanken är i själva verket en ren och skär villolära. Ett hokus-pokus.

Jesus talar i Joh. 6:53-56 om "att äta mitt kött och dricka mitt blod". Vad menar då Jesus? Sammanhanget i Johannes evangelium ger oss denna förståelse.

Joh. 1:1 "I begynnelsen bar Ordet (Jesus), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud."

Joh. 1.14 "och Ordet (Jesus) blev kött och tog sin boning ibland oss…"

Joh. 6:51 "JAG ÄR DET LEVANDE BRÖDET som har kommit ned från himmelen (Joh. 1:14). Om någon äter av det brödet, så ska han leva till evig tid. Och det bröd som JAG SKA GE är mitt kött (försoningsoffet på korset), och jag ger det, för att världen ska leva."

Hur äter man då Jesu kött (som är det levande brödet), och hur dricker man Jesu blod?

Joh. 1:12 "Men ÅT ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM (Jesus) gav han makt att bli Guds barn, ÅT DEM SOM TRO PÅ HANS NAMN."

Joh. 6:35 "Jesus svarade: Jag är livets bröd. DEN SOM KOMMER TILL MIG (Joh. 1:12, den som tar emot mig), han ska aldrig hungra, och DEN SOM TROR PÅ MIG (Joh.1:12, den som tror på mitt namn), han ska aldrig någonsin törsta."
----

När Jesus senare i Luk. 22:19-29 säger "Detta är min lekamen" och "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod", vad menar då Jesus?

Jesu kropp och blod fanns inte i brödet och kalken, därför att Jesu kropp och blod hade ännu inte offrats på korset.

Jesus stod ju fortfarande mitt ibland dem! Därför kan det inte ha varit Jesu verkliga blod, i så fall hade Jesus dessutom druckit sitt eget blod! Att dricka blod är förbjudet både i GT (5 Mos. 12:16) och i NT (Apg. 15:20).

Men vad det handlar om är, att Jesus nu var på väg till att ge sitt kött och blod på korset. Därför representerade brödet och vinet det offer Jesus nu stod i begrepp att ge, och Jesus säger i Luk. 22:19 "Gör detta till min åminnelse."

Mässoffertanken strider vidare mot denna befallning, därför att om brödet och vinet förvandlas till Jesu kropp och blod, då är brödet och vinet istället Jesus i nuvarande form och eukaristin betyder inte längre att nattvardsstunden gös till Jesu åminnelse! När vi i nattvarden hör orden :

"Kristi lekamen för dig utgiven" och "Kristi blod för dig utgjutet", så handlar det inte om att man faktiskt äter Kristi kropp och dricker Hans blod och att ceremonin i sig själv skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv!!!

Det pekar tillbaka till offret PÅ KORSET, där vi ”äter och dricker = inser”, betydelsen av vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt och som därmed kan säga, att ”Han köpt människan med sitt eget blod”) och inser betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod PÅ KORSET!!

Vad är eukaristi? Eukaristi betyder "tacksägelse" och är enligt 1 Kor. 11.24-25 en åminnelsehandling som GENOM TRON GER DELAKTIGHET AV Kristi lekamen och blod, vilken offrades på korset (inte i eukaristin - nattvarden).

----------

Mina frågor till Dig som präst i svenska Kyrkan är tre frågor:

Vad anser Du om den Katolska synen på nattvarden - Är den Biblisk eller är den vilsen och förför människor?

Om Du anser deras lära kring nattvarden som vilsen, varnar Du då Din församling, som Du tjänar för katolicismens förförelse?

Jag vet att i Din församling, så samlas man kring samtal om Stinissens och Skyttes bok ”Ansikte mot ansikte”. Du kan läsa om Stinissen på:

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.phb?usernum=397410289&frmid=42&msgid=954308&cmd=show

Varnar Du Din församling för vad Stinissen lär, så att inte Din församling dras med mot förförelsen i Kastolicismen?

Sköt riktigt om Dig å var rikligen välsignad är min önskan!!

HaFo

Fick ett svar från prästen som ännu inte haft tid, att ge sig in kring att svara på de frågor som jag efterfrågat:

"Hoppsan Harry Det där lät nästan hotfullt.

Du vet att jag svarar i mån av tid. Jag tar ansvar för det jag har uttalat mig om, och du får ta ansvar för att du har uttalat dig om vad du önskar att jag ska svara på. Låt dialogen fortsätta når möjligheter ges. Frågorna är viktiga för oss båda, men låt oss inte sänka oss till ovärdiga metoder."

HaFo svar:

Hallå Prästen!

Jag ber om ursäkt, om jag verkat "hotfull" och "sänkt mig till ovärdiga metoder", som Du anser. Inte alls min mening! Emotser att Du i mån av tid, utförligt och fullödigt återkommer med svar på ALLA frågor som jag rest till Dig och även så att Du delger, Din syn kring ALLA de fakta som jag delgett Dig kring katolismens förförelse, Stinissens förförelse, Alphakursernas förförelse med sitt material!!

Det är min innerliga förhoppning, att Du verkligen inser allvaret i detta, att den församling som Du betjänar, dras mot katolicismens läror, via studier av Stinissens bok tillsammans med Skytte. Stinnisens uppdrag från katolska kyrkan, är att föra in alla kätterska protestanter i Sverige in under "den enda sanna moderkyrkan, den katolska kyrkan".

Han synes vara på väg att lyckas i Din församling - eller!? Eller ämnar Du stoppa det!!???

I Din församling så har man Alpha - kurser, vars material som jag tidigare visat Dig på, är en inkörelseport till trosförkunnelsen

http://hem.spray.se/harry.forsgren/akt1_2002.htm#Infilt

Och där då på Alpha - kurser

-------

HaFo fråga:

Har Du verkligen satt Dig in i förförelsen från katolicismen, som nu alltmer tränger sig in i Din församling?? Ämnar Du stoppa det skeendet!???

Har Du satt Dig in den förförelse som via Alpha kursernas material, utgör en inkörsport till trosförkunnelsen? Hur ämnar Du bemöta den förförelse, som här mitt i Din församling förmedlas??

Det här handlar inte om "hot" eller "ovärdiga metoder", utan handlar om att få ett ärligt och rakt svar kring var en präst i Sv. kyrkan står i dessa spörsmål och skeenden!!

Där är jag inte ensam med att vänta på svar. Många väntar med spänning på "prästens utalande" kring dessa spörsmål!! Lägg samman allt och ge ett utförligt alltomfattande svar på allt som nu tillställts Dig!!

HaFo

Har nu fått svar från ”prästen”. Återger de väsentligaste delarna av svaret och lägger in mina kommentarer till citaten från vad prästen skrev. Det är så långt så jag gör det till 2 inlägg:

Inlägg 1

Prästen:

”Ingress:

Jag börjar med att konstatera din glöd för att avslöja utläggningar som riskerar att grumla blicken för Kristi roll i människors frälsning. Ansatsen är mycket viktig och lovvärd. Jag konstaterar också att vi är överens om frälsningens absoluta grund i Kristi ställföreträdande handlingar i korsdöd och uppståndelse, möjliga genom hans dubbla natur.”

HaFo:

Jag är glad över detta konstaterande. Vad jag vill fokusera på, är att Jesus igenom hela skeendet är Gud och människa förenade = Kristi person, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”. Det är själva kärnan i kristen tro, vem Jesus ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Det är också vad som ger offret på korset dess betydelse. Kristi kropp (Gud och människa förenade/försonade) för Dig utgiven och Kristi blod (Där Gud säger att han köpt människan med sitt eget blod, därför att Gud och människa är förenade i Kristi person), för dig utgjutet.

Detta sker PÅ KORSET! Och förmedlas av Kristus själv, genom sin Ande, när ”Ord och sakrament” i Guds Andes ljus, upplyst människohjärtat, om vad som där sker PÅ KORSET!!

Jag vidhåller, att om man menar att sakramenten i sig själva, skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv, så är det lika vilset och ockult, som att ikoner och reliker skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv! Alltså ockultism!

Och då gäller det att inte införa ngt tillägg till detta vad Du skriver om ”frälsningens absoluta grund i Kristi ställföreträdande handlingar i korsdöd och uppståndelse, möjliga genom hans dubbla natur.”

med att ensidigt citerande av Skriften eller tillägg med hjälp av ”traditionen” och ”kyrkans lära”, så att de vackra orden om ”frälsningens absoluta grund i Kristi ställföreträdande handlingar i korsdöd och uppståndelse, möjliga genom hans dubbla natur.”, enbart blir till en dimridå, för de tillägg som man gör!
------------

Prästen:

”Låt mig citera ett av världens mest ekumeniska dokument; en av de tre trosbekännelserna som de flesta kristna bejakar (här den Athanasianska, fr. ca år 400 -700), och några ord om Jesu Kristi natur:
Och ehuru han är Gud och människa, är han likväl icke två utan en enda Kristus.

Men en enda är han, icke så att den gudomliga naturen förvandlats till en mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.

En enda är han, icke så att naturerna sammanblandas, utan så att personen bildar enheten.

Ty liksom den förnuftiga själen och kroppen bilda en enda människa, så utgöra Gud och människa en enda Kristus, vilken har lidit för vår frälsnings skull, nederstigit till dödsriket, uppstått från de döda,…”

HaFo:

Håller här helt med. Gå in på min hemsida och där under Häften och ”Kan Gud dö – Jesu Kristi person – den stora stötestenen” och där så på, Jesu Kristi person och identitet.

Bara för att det inte ska kunna uppstå missförstånd (utifrån ovanstående text) i förhållande till vad trosförkunnelsen lär

(som menar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset = blev allt vad den fallne Adam blev, skild från Gud för att vi skulle förenas med Gud = ett helt baklänges evangelium. Vi förenas med Gud i vår ställföreträdare, därigenom att Han aldrig skildes från Gud, utan igenom hela skeendet förblev ”Guds fullhet lekamligen”),

så vill jag understryka, att Jesus inte gick ned i dödsriket, som ngn annan än Gud och människa förenade i triumf. Att Han är där andligt levande /förenad med Gud, vilket är orsaken till att den kroppsliga döden, efter utgivet offer av kroppen och blodet, inte kan behålla Kristus, utan att Han kroppsligen uppstår!
-------------

Prästen:

”Inriktning:

Anledningen för mig att yttra mig i sådana här frågor är inte polemisk”

HaFo:

Är polemik alltid fel om man därmed går emot lögn och bejakar sanning? Att ”ödmjukt” mena sig inte vara polemisk, utan vidsynt, tolerant, föra dialog, vara förstående, kan enligt mig, även bli till en skygglapp och en dimridå för lögn!

Varför vill Du få det att framstå, som att den som är polemisk är fel ute, och att den som inte är polemisk, är rätt ute? Även om det skulle vara så, att den som polemiserar, står för sanning och den som inte gör det, samtidigt förmedlar lögn.

Därmed inte sagt att Du skulle stå för lögn, när Du inte vill polemisera. Men jag menar att här handlar det inte om vackra ord, utan om vad som är sanning och lögn i vad som förmedlas!!
------------

Prästen:

” Du begärde av mig att få veta vart jag står i vissa frågor och det tycker jag är en högst rimlig förväntan på en präst. Därför ska jag också, efter bästa förmåga, svara. Men det är samtidigt viktigt för mig att poängtera att jag inte har behov av att hänga ut dem som tror annorlunda än jag.”

HaFo:

För det första så är det inte bara ”en präst” som ska kunna ge ”skäl för sin tro”. Det uppmanar Paulus alla troende att göra! Vad Du sen säger låter ju väldigt ödmjukt. Men är detta ett tänk utifrån Skriften? Där uppmanas vi att avslöja villolära och villolärare.

Och då gäller det att ”hänga ut”, inte de som tror annorlunda än jag, utan de som går utanför och bredvid Skriften, så att man har Skriften, men dessutom med tillägg och därmed vilseleder människor.

Det allvarliga, är om man har dubbla budskap, med en blandning av sanning och lögn. Det är fiendens koncept redan från fallets dag!! Och det är vi som kristna uppmanade att avslöja.

Detta med risk för att bli betraktade som missnöjda, intoleranta kritiker som ”går emot ’Guds smorde’ och vad Gud gör idag” (enligt trosrörelsen), eller inte underordnar sig det prästerskap, som är insatta av Gud tillbaka till Apostlarna och den enda sanna kyrkans lära och tradition Sv. Kyrkans och även Katolicismens.
----------

Prästen:

” Mitt uppdrag är positivt i den meningen att det handlar om att beskriva och förmedla Jesus Kristus på ett begripligt och ogrumlat sätt så att fler kan ledas till ett liv i gemenskap med honom.”

HaFo:

Det låter så väldigt riktigt. Men är det också i praktiken vad Du verkligen gör, när Du samtidigt, enligt min mening, inte bara har Skriften allena enligt Luther för Dina ögon, utan även har tillägg ”från kyrkans lära och tradition” – eller!?
--------

Prästen:

”Det är också viktigt att påminna om att jag som präst i Svenska kyrkan bör kunna uttala mig om hur jag uppfattar den lära jag är satt att förkunna.”

HaFo:

Är det Skriften och Skriftens Herre, som har gett Dig läran och uppdraget, eller är det kyrkosammanslutningen Svenska kyrkan?

Menar Du att Svenska Kyrkan och Skriften och Skriftens Herre är ett och detsamma????? Om det är Din ståndpunkt, så undrar jag, om det då inte är ett slags sektbildningstänk, lika mycket som katolikerna gör, när de menar, att de är den enda sanna moderkyrkan!? Hoppas att jag missförstår Dig – eller!?
-----------

Prästen:

”Den lära som är intressant är alltså Svenska kyrkans lära, inte mina privata åsikter. Denna kollektiva uppfattning om kyrka gäller också min syn på uppdrag, Andens ledning och ansvar; Anden utrustar och sänder kyrkan/församlingen, inte bara enskilda personer.”

HaFo:

Var finns den sanna kyrkan/församlingen enligt Din mening? I kyrkliga inrättningar och samfund (?), eller i de människors hjärtan och sinnen, som, utan tillägg, äger en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET!!?????
----------

Prästen:

”Den Lutherska grundhållningen är, som jag uppfattar den, lika intensivt motståndare till egenrättfärdigheten, som du Harry är mot uppdelningar av Kristi person.”

HaFo:

Lika mycket är jag motståndare till egenrättfärdigheten! Det finns bara en rättfärdighet för människan! Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull!! Och den är tillgänglig, på intet annat sätt än i vår ställföreträdares person av Gud och människa förenade och offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET!

Men vad är det sen, som Du egentligen framdeles i mailet framför för att så småningom, så kunna ”legalisera”, ”sakramentalismen” inom Svenska kyrkan???
------------

Prästen säger så riktigt:

” Därför poängteras gång på gång att basen för vår frälsning är Guds handlande i Kristus genom korsdöd och uppståndelse. Det är alltså Guds ensidiga försoningshandling till mänskligheten.

När vi, av Gud, får en levande Kristus-tro är det en gåva och en del av vårt mottagande, inte frälsande i sig.”

HaFo:

Helt riktigt! Vi kan vare sig göra från eller till för vår räddning. Den är redan ett faktum, när Jesus på korset sa att det är fullbordat, förlåten i temlet rämnade och Gud visade att nu i och med offret av Kristi persons kropp och blod på korset, var nu vägen till gemenskap med Honom öppen.

Inte förmedlandes på annat sätt än genom insikt från Andens ljus över Ordet vem Jesus ÄR och hjälplös förtröstan (tro) till offret på korset.

Sakramenten har till uppgift att belysa vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset, för att så bidra till att föra människan till en sann tro på Jesus, varvid HAN SJÄLV VIA SIN ANDE förmedlar livsgemenskapen med Gud (och inte genom att vare sig bröd eller vin eller andra sakrament I SIG SJÄLV, skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv/gemenskap med Gud!)

Ef. Säger ”Då ni nu har kommit till tro, så har ni som gåva undfått den utlovade Helige Ande”! Tro på vad vem? Utifrån en helhet av Skriften, en tro på vem Jesus ÄR och hjälplös förtröstan till ”OFFRET PÅ KORSET”. Och den som förmedlar livet själv, är Jesus Kristus, utan mellanhänder, eller ceremonier/handlingar, som enbart har till uppgift att PEKA PÅ HONOM!

OBS! Var står det att nattvarden i sig själv som bärare och förmedlare av andligt liv är vad vi ska tro på OCH ÄR VAD SOM RÄDDAR OSS! ?Var står det att den som tror på dopet som bärare och förmedlare av andligt liv är räddad!?

Här tas ensidigt som intäkt för detta, genom ord av Jesus, ”att den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig”. När Jesus säger detta, så var nattvarden ännu inte instiftad.

Han måste alltså ha åsyftat ngt annan än nattvarden! Jag vill mena att vad Han egentligen säger, är att den som inte äger gåvan från Gud, med en hjärtats tro på betydelsen av offret på Korset ( = äter inte – av hjärtat inte inser, betydelsen av Kristi kropp och blod, utan förlitar sig till ngt annat för sin räddning – T.EX SAKRAMENT), ”har inte liv i sig”!!

Inte heller kan man ta som intäkt, för att brödet och vinet i sig själva, skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv/gemenskap med Gud, när Jesus instiftar nattvarden tillsammans med lärjungarna och säger ”att detta är mitt kött och detta är mitt blod”.

Jesus är ju levande mitt framför deras ögon. Inte dricker Han heller sitt eget blod tillsammans med dem! Han vill förbereda dem, så att de senare ska kunna förstå betydelsen av det offer på korset, som Jesus just står inför att göra av Hans kropp och blod.

OBS! Han säger INTE att så ofta ni bryter brödet och vinet, så får ni del av mitt kött och blod, utan Han säger att så ofta som ni gör det, så gör det till min åminnelse. Åminnelse av vad? Jo, vem Kristi person ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!!!!
---------------

Prästen säger:

”För Lutheranen är det fortfarande centralt att ha en personlig tro på Kristus, och vad han gjort för mig, men betoningen ligger alltid tyngre på Guds handlande. Detta kan kanske utgöra en liten bakgrund i skillnader i synen på dop och nattvard. För oss Lutheraner är alltså dopet en frälsningsfråga.”

HaFo:

Här sägs först så riktigt:

”är det fortfarande centralt att ha en personlig tro på Kristus, och vad han gjort för mig”. Men så dyker en liten glidning och början till ett tillägg upp, där dimridån, blir att man säges förlita till Guds handlande. Guds handlande i vad? Jo i Sakramenten menar man, som nu alltså blivit ngt viktigare, än de vackra orden om ”en personlig tro på Kristus, och vad han gjort för mig”.

Är det ngn mer än mig, som reagerar på det dubbla budskapet här? Återkommer till detta senare, men stannar upp lite vid, ”är alltså dopet en frälsningsfråga”.

Jag är uppväxt med barndopsteologi. Men har efter studier av Skriften funnit att även här används Bibelord ensidigt för att styrka den teologin. Ska man få en fungerande hållbar barndopsteologi, så måste man läsa in betydligt mer i texterna, än vad som står där.

T.ex. att ”allt husfolk blev döpta”, skulle med auktomatik innebära att barn döptes. Det står inget där om att barn döptes!!

Vi kanske återkommer till detta senare. Vill bara nu peka på förebilderna till dopet i GT, som visar på dess tid funktion och plats i frälsningen.

I barndopsteologin, så menas att omskärandet är en förebild till vattendopet. Men vad säger Skriften enligt Paulus? Jo, att detta är en förebild till ”Andens omskärlese av hjärtat” vid hjärtats tro på Kristus.

I GT så är enligt Paulus ”dopet i Röda havet” som en förebild för dopet i vatten. Hur ser skeendet ut här? Jo, det Judiska folket stryker blodet på dörrposterna (tron på blodsoffret på det kommande korsoffret). Sen i ”dopet i röda havet”, gick de torrskodda över, därför att tron föregick dopet!!

Bibeln uttrycker också att syndafloden var en förebild till vattendopet. Hur ser skeendet ut här? De som var i Arken Kristus (troende på den kommande Messias) drunknade inte i vattnet, utan de hölls flytande i vattnet eftersom de ”Var i Kristus” Arken.

De som inte var troende, inte var i Arken Kristus drunknade. Alltså var inte vattnet/dopet räddande i sig!! Om man inte var i Arken Kristus (troende) innan vattnet (dopet) kom!!

Romarbrevet säger att dopet i vatten är ”en begravning och uppståndelse med Kristus”. En begravning kan inte ske med mindre än att ett dödsfall skett.

Dödsfallet av ”den gamla människan” som ska begravas, sker vid hjärtats tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset, i en helhet av vad Skriften säger! Alltså ska tron föregå dopet!

Studerar man lite vidare, så finner man att Bibeln, inte i en summa av Ordet (”Summan av Ditt Ord är sanning”), lär pånyttfödelse i dopet, utan att pånyttfödelsen sker vid hjärtats tro på Jesus, som en oförtjänt gåva från Gud.

Det låter så bra och riktigt med att man fokuserar Guds handlande. Men gör man tillägg, till vad Gud säger i sitt Ord om vad Han handlar i dopet,, så har man fört fokus bort från tron på Kristi person, som räddande, till en tro på att en handling/utövning i sig skulle vara räddande.

Och dimridån blir, att man därmed menar att man mer litar till Guds handlande i utövningen, än vad de gör, som inte accepterar detta tillägg, utan stannar vid att enbart peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset för människans räddning!
--------------

Prästen om Ekumenik:

”Jag tror att vi delar vissa värderingar om att ekumenik i dag, ställer lite för få frågor om grunderna för frälsningen. Men samtidigt tror jag att vi har en kallelse att söka gemenskap med andra Kristustroende, trots olikheter. Samt i denna gemenskap hålla dialogen levande om hur vi, i trohet mot Evangeliet, kan gestalt en sund predikan och fromhet i den tid vi lever.”

HaFo:

Sann ekumenik (att söka gemenskap med andra Kristustroende) ska vi helt självklart göra. Men det behöver inte ”organiseras fram”. Den sanna ekumeniken, den sanna enheten mellan de sant troende ifrån alla sammanhang bara finns där. Guds församling bara är, där människor är bärare av en sann tro på Jesus utan tillägg och falsarier.

Jesus har redan fått svar på sin bön om att ”vara ett”. Det kan vi inte hjälpa till med att ”vi sätter oss i ringen, vi är en massa syskon som tycker om varandra”, utan att man samtidigt rensar ut villfarelse och lögn och proklamerar sanning.

Den falska ekumeniken idag kommer att leda fram till en religionssynkretism, som kommer att utgöra plattformen för den falske profetens framträdande! Som så ska förmå människorna att tillbe den falske världsfrälsaren, som föregår den sanne Kristi tillkommelse. Hälsa rätt Kristus och inte det falska plagiatet välkommen!
--------------

Prästen säger angående Konfessioner:

”Tidigare tillskrev dig att göra förenklingar, då syftade jag på att avfärda andras fromhet eller kult utifrån tolkningsnycklar som kommer ur det egna sammanhanget. Det är så klart tillåtet av ha olika åsikter, att ta avstånd och att ogilla andra uttryckssätt.”

HaFo:

Jag tror inte att vad vi här nu försöker avhandla, så mycket handlar om förenklingar, avfärdande av andras fromhet eller kult, om tolkningsnycklar från det egna sammanhanget, om olika åsikter och ogilla andra uttryckssätt.

Jag tror det är mycket allvarligare än så. Jag tror att det handlar om, ifall man är beredd att gå emot lögn och stå upp för sanning eller inte!!
------------

Prästen:

”Jag tror på respektfulla samtal med många nyanser och verklig vilja att förstå varandra, även om man har riktigt olika åsikter.”

HaFo:

Så gör även jag. Men man får aldrig bli så ”respektfull” full av ”nyanser” och ”vilja att förstå varandra”, så att det skulle leda till, att man därmed bejakar lögn och går emot sanning utifrån en helhet av Skriften!
-------------

Prästen säger:

”Min kontext är ju Svenska kyrkan, som har huvuddelen av sin historia gemensam med RKK. I denna allmänkyrkliga tradition finns en ganska stor samstämmighet i att man har; avskilda präster som i en obruten kedja avskiljt efterträdare ända sedan de tolv apostlarna”

HaFo:

Var i Skriften återfinns detta att prästerna inom katolicismen och SV. Kyrkan, skulle utgöra en ”obruten kedja” ”till apostlarna”?

I mina ögon och öron, så är detta inget annat än ngt i samma stil, som när man inom trosrörelsen talar om ”smorda ledare från Gud”, som inte får ifrågasättas, eftersom de ”fått sitt ämbete direkt från Gud”. Är det inte samma tänk som egentligen här går igen - eller?

Vart tar då ”det allmänna prästadömet” (1 Kor. Kap.12) vägen, vidare vart tar det vägen att alla troende säges vara ”varandra lemmar till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”? Detta säges ju en ”utsedd elit stå för, eftersom de är ”prästvigda” eller!???
------------

Menar Du alltså att själva prästvigningen skulle utgöra en slags garanti för att en präst är rustad och kallad av Gud för sin tjänst? Om så är vad Du menar, är då även en präst som förmedlar falsk liberalteologi, då kallad av Gud att göra det. Eller om prästen anammar och förmedlar trosförkunnelsens eller katolicismens förförelse, är han då kallad av Gud att göra det?

Eftersom han är prästvigd till att i ”stor samstämmighet i att man har; avskilda präster som i en obruten kedja avskiljt efterträdare ända sedan de tolv apostlarna”! Är han då immun mot det falska och bara förmedlar från Gud vad sant är, hur galet det egentligen än är vad han förmedlar?
------------

Några citat ur ”Marias härlighet” skriven av en Biskop Alphonse de Ligouri (som är helgonförklarad) :

”Maria är i sanning en medlare av frid mellan syndare och Gud. Det är enbart genom Maria som syndare får förlåtelse. Maria är vårt liv...Maria upprättar syndaren till liv, de får nåd på grund av hennes förböner. Den som inte kommer till Maria för att få hjälp faller och går förlorad. sid 80 - 94

”Den heliga Kyrkan befaller att man tillbeder Maria speciellt. Man frågar Gud om många saker men får dem inte. Går man istället till Maria så blir ens önskningar uppfyllda, för hon är drottning t.o.m. över h -vetett och hon befaller alla djävlar” sid 127 - 143

”Maria kallas vägen till himmelen eftersom ingen kan komma in i detta rike utan att gå genom henne. Vägen till frälsning är bara öppen genom Maria, och eftersom vår frälsning ligger i Marias hand...blir alltså den som beskyddas av henne frälst och den som är utan hennes beskydd går förlorad”. sid 160 - 170

”På Marias befallning måste alla lyda, även Gud..på så sätt..har Gud ställt hela Kyrkan..under Marias herravälde.” sid 180 -181

”Maria är fridsmäklaren mellan syndaren och Gud...Vi får oftast fortare det vi frågar efter när vi anropar Maria, än när vi åkallar Jesu namn. Hon är vår frälsning, vårt liv, vårt hopp, vår rådgivare, vårt beskydd, vår hjälp. O, Maria! Hela treenigheten gav dig ett namn..som är över alla andra namn och inför dig ska alla knän böjas, i himmelen, på jorden och under jorden.” sid 197, 254, 257,260
------

Anser Du att detta ovan angivna tillkom av en biskop tillsatt av Gud och en efterföljare till Apostlarna?

I mina ögon var han en solklar villolärare! Om än helgonförklarad av KK och i deras ögon, en efterföljare till Apostlarna och en, som på grund av sitt ämbete, inte kunde ta fel, när han uttalade sig i lärofrågor!

Detta även om vad han här förmedlar, är spiritism i likhet med den spiritism, med anrop till Maria om hjälp i förbön, som Stinissen förmedlar och som Din församling ägnar sig åt att samtala kring en bok av Stinissen. Hur ämnar Du tackla det?

http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.phb?usernum=397410289&frmid=42&msgid=954308&cmd=show

Varnar Du Din församling för vad Stinissen lär, så att inte Din församling dras med mot förförelsen i Kastolicismen?

Forts inlägg

Inlägg 2

Prästen säger:

” det finns sakrament, dopet är den grundläggande anslutningsformen och liturgin är fortfarande präglad av en mycket tidig kristen form, och Bibelsynen grundar sig på att Gud har valt att uppenbara vem han är och vad han vill. Alltså blir det negativt värdeladdat att tala om liturgin och sakramenten som ”ritualer” (som jag tolkade dig).”

HaFo:

Jag är inte säker på att jag riktigt förstår vad Du här menar!? Menar Du att Gud ”valt att uppenbara vem han är och vill” med sakramenten? I så fall kan jag hålla med Dig så långt, att de vill ÅSKÅDLIGGÖRA vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset och att de ska firas till Hans åminnelse, för vad Han utförde PÅ KORSET, så att människor kan komma till en sann tro till skeendet PÅ KORSET!!.

Men menar Du att vad som här sker och utövas I SIG SJÄLV I DENNA UTÖVNING, skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv/gemenskap med Gud, så håller jag inte med och menar att det går utanför vad Skriften lär!
------------

Prästen säger:

” När jag i det följande kommer att svara på frågor om skillnader mellan det jag lär ut och dina citat från ex. RKK´s katekes, är alltså mitt syfte klarläggande, inte polemiskt.”

HaFo:
Är inte heller säker på vad Du här riktigt menar!? Menar Du att Du egentligen bejakar Katolicismen, inte går emot den, men vill vara klarläggande med vad Du utifrån detta lär – eller!?
------------

Prästen om Paradoxer:

”Som du så outtröttligt poängterar Harry finns det inget Bibliskt stöd för att dra isär Jesu mänsklighet och hans Gudomlighet, inte ens i dödsögonblicket. ”

HaFo:

Tack för de orden!
--------

Prästen säger:

” Det är alltså mer Bibliskt att säga: Kristus är sann Gud och sann människa, än att spekulera om hur detta tekniskt/biologiskt skall fungera.”

HaFo:

Men samtidigt är det INTE uppenbarligen idag nog, med att uttrycka orden om att Kristus är sann Gud och sann människa. De orden används både inom trosförkunnelsen och katolicismen. Men så ändå i konsekvens av vad de lär, så är detta bara tomma ord.

Hos Trosförkunnelsen är Jesus på korset sann människa, men övergiven, skild från Gud och i behov av pånyttfödelse/förening med Gud igen och alltså inte där SANN GUD på korset!

I katolicismen, så är Jesus sann Gud, men inte sann människa och inte enligt Rom. Kap 8. ”född i syndigt kötts gestalt”, där HAN fördömde ”synden i köttet”, genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Detta blir förvanskat i läran om Marias syndfrihet, som orsak till att Jesus var syndfri.

Marias uppgift var att föda Jesus in ”i syndigt kötts gestalt”, eftersom hon var en vanlig syndig människa.

Men Jesus syndade aldrig, därför att HAN OCH INTE MARIA (!!) ”fördömde synden i köttet” och därmed försonade/förenade Gud och människa i sin person, Kristi person och därmed kunde bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset!
-------------

Prästen säger om Sakrament

”I Svenska kyrkans lära finns det två (eller nästan tre) handlingar som kallas sakrament. De är handlingar där något konkret i skapelsen förenas med ett direkt uttalat uppdrag av Jesus till apostlarna att göra något.

Ingredienserna är alltså Guds Ord/löften, Den Helige Ande, Konkret medel samt att det handhas inom Kristi kyrka.”

HaFo:

Försöker verkligen här förstå vad Du egentligen säger. Uppfattar jag Dig rätt, om jag försöker summera, att vad Du säger är följande:

Det händer ngt speciellt, med förmedlande av andligt liv och gemenskap med Gud, där Apostlarnas efterföljare (präster i Sv. Kyrkan och RKK), genomför handlingar (sakrament), som utförs på Guds uppdrag och enligt löftena i Skriften??

Jag frågar Dig igen. Var är Kristi Kyrka? I de människors hjärtan som äger en sann tro på Kristus, eller i kyrkliga sammanslutningar och samfund?
------------

Prästen säger:

”Sakramentsteologi, i Svenska kyrkans kontext, torde också vara ganska förknippad med synen på paradoxer. Vi kan inte förklara hur det tekniskt funkar, men vi har Jesu uttryckliga order och löften; ”Döp dem i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn … Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” och ”Det nya förbundet genom mitt blod… till syndernas förlåtelse” och ”Det ni löser på jorden skall vara löst i himlen”.

Det är alltså tron på Guds löften, där Jesus i Bibeln, ger uppdrag samt själv lovar att det blir verk utifrån dessa handlingar. Det utgör grunden för vår sakramentsteologi.”

HaFo:

Men vad händer då, när man gör tillägg till vad Skriften säger och bygger på Kyrkans lära och tradition och lämnat Luthers lära om Skriften allena bakom sig?

Det låter så fint med att man bygger ”på Guds löften, där Jesus i Bibeln, ger uppdrag samt själv lovar att det blir verk utifrån dessa handlingar.” Det låter så bra och riktigt med att man fokuserar Guds handlande.

Men gör man tillägg till vad Gud säger i sitt Ord om vad Han handlar, så har man fört fokus bort från tron på Kristi person, som räddande, till en tro på en handling/utövning I SIG SJÄV, som räddande.

Och dimridån blir, att man därmed menar att man mer litar till Guds handlande i utövningen, än vad de gör, som inte accepterar detta tillägg, utan stannar vid att enbart peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset för människans räddning!

Det låter ungefär som när man i trosrörelsen förmedlar trosord om Guds löften, men samtidigt går långt utöver vad Skriften förmedlar och säger!
------------

Prästen säger:

”Som du så tydligt poängterat Harry är dessa löften väldigt tydligt kopplade till Jesu ställföreträdande korsdöd och uppståndelse från de döda.”

HaFo:

Orden om koppling ”till Jesu ställföreträdande korsdöd och uppståndelse från de döda.” Blir ju bara till tomma ord, om man samtidigt gör tillägg, till vad dessa löften utlovar vid sidan om och utöver vad Skriften lär, utan man bygger på Kyrkans lära och tradition, menandes komma från att man i en obruten kedja avskiljt efterträdare ända sedan de tolv apostlarna”!
------------

Prästen säger:

”Här kommer alltså en punkt där Svenska kyrkan skiljer sig från RKK´s beskrivning:

Transubstantiationsläran är ur evangeliskt Luthersk synvinkel för spekulativ för att kallas helt Bibliskt grundad.

I den kanske mest centrala samlingen av dogmer i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, Augsburgska bekännelsen (år. 1530), heter det:

X. Om Herrens Nattvard

Om Herrens nattvard lära de (reformatorerna och deras bundsförvanter) att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet….”

HaFo:

Vari ligger skillnaden här mellan Luthersk och Katolsk lära egentligen i praktiken, kring att brödet och vinet I SIG SJÄLV, är bärare och förmedlare av andligt liv/gemenskap med Gud? Jag kan inte se den skillnaden! Förklara så jag kan se, snälla!
-----------

Prästen säger:

”Det paradoxala med Guds handlande tycks också innebära att Guds Ord är levande också i den meningen att de kan syfta på flera saker; både i nutid, dåtid och framtid. Det innebär att beskrivningar av dop och nattvard återfinns som uttalanden av Jesus innan ”upphöjelsen” på korset var ett faktum och innan bruket av nattvarden har startat.

Likaså har vi, ex. i NTs brev, senare beskrivningar som syftar bakåt på trons grund i korset och på förebilder i Israels folks strapatser. Men båda dessa exempel innehåller ändå undervisning som är meningsfull för vår förståelse av sakramenten idag. …

När jag tidigare talat om ”Nådemedel” är det just en sammanfattning av Ordet och Sakramenten, genom vilka Gud förmedlar frukterna av sin nåd idag.”

HaFo:

Jag försöker verkligen utifrån Skriften, begripa vad Du här skriver. Men kan inte finna att dessa utsagor grundar sig på Skriften, utan grundar sig på Kyrkans lära och tradition, UTÖVER vad Skriften lär och alltså har lämnat Luthers Skriften allena - eller!??
--------------

Prästen säger om Nattvarden

”Du Harry, skickade mig 9 punkter ur RKK´s katekes och frågar hur jag ser på dessa delar i RKK´s nattvards-teologi. Svaret är att ingen av dessa punkter delar jag helt. De flesta är helt oförenliga med den teologi som jag försöker lära ut.

Både mässofferstanken och det som blir till kult av människan Maria riskerar att grumla synen på Kristi frälsningsverk som vi varit inne på tidigare. Dessa tankegångar kan jag inte dela.

Den enda tanke som förtjänar lite kommentar är att vi tror och lär att vi verkligen tar emot Kristus i nattvardens bröd och vin. Även i Svenska kyrkan används ordet konsekration. En skillnad mellan RKK och den mest företrädda uppfattningen inom Svenska kyrkan är att vi menar att Bibeln lär att nattvardsgåvorna (bröd och vin) är Kristi kropp och blod i sammanhanget av nattvardsgudstjänsten.

I sitt sammanhang visas vördnad och stor respekt, men inte självklart utanför detta sammanhang. På denna punkt finns dock ett antal olika förslag på hur man skall dra gränserna för detta ”sammanhang”. Det är en av alla frågor där Svenska kyrkan härbärgerar en stor spännvidd av olika tolkningar.”

HaFo:

Jag anstränger mig igen för att försöka förstå vad Du egentligen säger och försöker förstå vari skillnaden mellan katolsk och Luthersk tro kring nattvarden I PRAKTIKEN egentligen föreligger!?

Men jag kan inte finna annat än att i praktiken, så handlar det i bägge läger, om att brödet och vinet I SIG SJÄLVT, är bärare och förmedlare av andligt liv.

Och det menar jag är att gå utöver vad Skriften lär och vilseleder människor till att sätta tro till ngt annat (en handling/utövning som räddande i sig) bort från det som verkligen är räddande:

Vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET!!
----------

Prästen säger angående Alpha

”Angående Alpha-kurser är mitt svar ganska enkelt:

Alpha är ju ett koncept i den meningen att man förväntas vara ganska trogen mot materialet om man skall använda namnet ”Alpha-kurs”. Men detta fråntar inte mig eller andra förkunnare ansvaret för vad man själv undervisar.

Därför är jag tacksam för att du Harry, delar med dig av problem som du sett. Men det föranleder inte mig att skrota ett fungerande koncept, men dock att noga reflektera över hur jag skall undervisa så att det är förenligt med klassisk kristen tro och min egen kyrkas lära. Sett ur det perspektivet finns det även andra punkter där Alpha-materialet behöver justeras eller kompletteras.

För det andra tror jag Harry, att du är kritisk på en ganska detaljerad nivå i detta. Det kapitel som du kritiserar på din hemsida, har ju som sitt hela syfte att försöka ge en ovan lyssnare/läsare en upplevelse av att talet om Kristi dubbla natur är relevant – vilket är en svår pedagogisk nöt att knäcka när man har åhörare vilka förväntas kunna lyssna utan att behöva ha en egen tro.

Men dock: Jag håller med dig, det fanns ett par olyckliga formuleringar som inte motsvarar klassiskt kristen beskrivning, och de bör så klart undvikas. ”

HaFo:

Nu är det inte så, att vad jag ifrågasatt och belyst, skulle handla om enbart ett kapitel i introduktionsboken, där det enbart skulle handla om ”olyckliga formuleringar”.

Läs ordentligt vad jag skrivit om kring hela boken på:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/akt1_2002.htm#Infilt

Och där under Alpha – kurser

Jag undrar om Du inte tar för lätt på vad som i denna introduktionsbok till Alphakursen, förmedlas av förberedelse till Trosförkunnelsens lärosystem?

Har Du satt Dig in i Trosförkunnelsens falska lärosystem? Är du beredd att förmedla detta lärosystem till Din församling via en Alpha – kurs?

Vill Du förstå det falska lärosystemet i trosförkunnelsen, så studera igenom de ”Häften”, som Du återfinner under ”Häften” till vänster i menyn på min hemsida:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/

Är det ngt som Du vill medverka till att detta förförande lärosystem sprids? Genom att dela ett material, som bär på dessa lögner insprängt in ibland en massa sanningar, förmedlandes kring en ”kurs i kristen tro” och ett "vällovligt koncept"!!
------------

Har Du ordentligt satt Dig in i förförelsen i Katolicismen? Om inte, så studera igenom hemsidan:

http://www.tidenstecken.se/kk0.htm

Avgör sen om Du verkligen vill på ngt sätt ställa Dig bakom katolicismen!!?? Och vad Stinissen därmed egentligen förmedlar och om det är lämpligt, att ha en bok av honom som samtalsmaterial i Din församling!!
-------------

Tag den tid Du behöver, för att svara på mitt mail till Dig här. Du är modig och beundransvärd som ger Dig in i detta samtal!

Kanske kommer jag att sticka emellan med ett utdrag från Stig Andreasson, som han just tillsände mig, kring hans syn på ”sakramentalismen”.

Ha det gott så länge och väl mött i fortsatta samtal! Jag försöker vara rak klar och ärlig! Försöker konkret peka på vad människor, verkligen kan vara gagnade av att fundera över, i ett enda stort fokus på KRISTUS PÅ KORSET! Och det utan tillägg eller förvanskning! Hoppas att Du gillar det!?

HaFo

Jag fick mig tillsänt några dokument av Stig Andreasson kring hans syn på sakramentalismen. En hel del är på Norska. Försökte få ngn att översätta det till Svenska. Men ingen nappade på det uppdraget.

Nå, jag återger det i dess ursprungsform i ett slags utdrag. (Hoppas att det får en rätt formaterin) För mig är det inga problem att få tag på vad Andreasson här skriver på Norska. Så jag går ut ifrån att var människa, som är intresserad, kommer att få fatt på innehållet!?

Han avslutar med ett inlägg på Svenska som jag kommer att ge en del kommentarer till.

Det blir så pass långt så jag gör det till 2 inlägg på Min Åsikt.

Inlägg 1 kring Andreassons syn på sakramentalismen:

----------------

Hva er sakramentalisme?

Uttrykket «sakramentalisme» er som alle forstår en avlegger av ordet «sakrament», som i pluralform betyr «hellige handlinger.» Noen kirkesamfunn legger særlig stor vekt ved disse handlinger og mener at Guds nåde vesentlig eller utelukkende gis ved dem. Derfor blir disse handlingene også kalt «nådemidler» eller til og med «frelsesmidler.»

Dette syn kaller vi «sakramentalisme.» Den katolske kirke er uten tvil den mest sakramentalistiske av alle kirkesamfunn og har syv sakramenter. De protestantiske kirkesamfunn har bare to, nemlig dåp og nattverd.

Selve ordet «sakrament» kommer opprinnelig fra latinen og har den samme betydning som det greske «mysterion». Det sist nevnte ordet finnes i Nye Testamentet og oversettes med «hemmelighet» til norsk. Skriften sier imidlertid aldri at dåp og nattverd er «mysterion» (sakramentum på latin).

Ordet brukes i helt andre sammenheng som for eksempel om de troendes forvandling ved Jesu gjenkomst eller jøders og hedningers forening i ett legeme som er Guds menighet på jord. Disse ”hemmeligheter” (mysterion) er nå blitt åpenbart for Guds folk.


Den opprinnelige betydningen av ordet «sakrament» (mysterion) er blitt helt borte. I vår tids religiøse språk betyr dette ord «nådemidler» og «hellige kirkelige handlinger». At Gud gir nåde og velsignelse ved dåp og nattverd tror vi selvfølgelig. Men begrenser vi nåden til disse handlinger (og andre ritualer) blir vi sakramentalister.

Tror vi at disse handlinger i seg selv virker frelsende uten sann omvendelse og personlig tillit til Jesus har vi en sakramentalistisk tro. Den romerske katolisismen er uten tvil den mest ekstreme formen for den sakramentale religion.

Katolisismen er en sakramentalistisk mysteriereligion i kristent emballasje.

Historien viser at det er en tydelig slektskap mellom den hedenske romerske religion og den navnkristne statskirke som vokste fram i Romerriket. Det romerske hedenskapet var i sin tur til stor del av babylonsk opprinnelse.

Babylons hedenske kultur fødte frem en rekke såkalte mysteriereligioner. Mystiske ritualer og hemmelige innvielser kjennetegnet disse gåtefulle religionsformer. Den romerske kirkes navnkristendom utviklet seg også til en utpreget «sakramentsreligion.»

Siden «sakramentum» er det samme som «mysterium», kan vi godt betrakte den som en mysteriereligion. Kirkens sakramenter følger menneskene fra vuggen og til graven og formidler den frelsende nåden til dem.

Romerkirkens enorme tillit til sine sakramenter kommer sterkt frem i det kjente uttrykket «Ex opere operato,» hvilket betyr at virkningen av den hellige handlingen bare er avhengig av handlingen selv. Den virker med andre ord automatisk.

Dette er et syn som minner mer om magi enn om kristen tro. Den kjente norske lutherske teologen Olav Valen-Senstad skrev på sin tid følgende:

» Den katolske kirkes apologeter gjør fortvilte, men helt nytteløse forsøk på å bortforklare at det katolske religionssystem er ren og skjær magi - overført i «kristendommen».

Enhver saklig religionshistorisk undersøkelse av magiens vesen viser uimotsigelig at katolisisme på alle vesentlige punkter er et system av religiøs magi.»

Valen-Senstad skriver også at det katolske prinsipp innebærer at menneskets personlige frelse virkes ved at Gud gjennom sakramentshandlinger (seremonielle handlinger) inngyter nådekrefter i menneskets natur og dermed setter mennesket i stand til å fortjene syndsforlatelse og frelse.

Han mener også at både Gamle testamentets profeter, Jesus og apostlene samt reformatorene måtte kjempe imot denne gjerningsovertro og seremoniovertro, kort sagt imot den religiøse magien.

Den romerskkatolske kirke har som sagt syv sakramenter: dåp, nattverd, bot, konfirmasjon, ordinasjon ( av prester ), ekteskapet og den siste olje. Den katolske katekisme sier følgende i § 1129:

« Kirken understreker at for de troende er den nye Pakts sakramenter nødvendige for frelsen. Den sakramentale nåde er den hellige Ånds nåde gitt av Kristus og den er forskjellig for hvert sakrament.»

I katolske land kan man ofte lese i dødsannonser at den eller den personen er hensovet, «utrustet med Kirkens sakramenter.» Det betyr vanligvis at han fikk nattverden og den siste olje før han døde. Det skal liksom være sikker reisekost for siste del av vandringen. Ifølge katolsk tro blir frelsen formidlet ved sakramentene, som også kalles «frelsesmidler.»

Men Kirken har ikke bare sakramenter uten også noe som kalles «sakramentalier.» De består av handlinger og gjenstander, som er velsignet av Kirken og som anses for å romme eller medføre særlig velsignelse.

Dit hører viet vann, korsets tegn, rosenkransen (bønnetelleren ), kors, røkelse, medaljer, helgenbilder, relikvier, vokslys og mange andre ting. Den som har vært i et katolsk land vet at bruken av disse ting er sterkt forent med overtro.

-----------------

Den katolske religiøse magi som Olav Valen-Senstad så treffende beskriver og som vi siterte i forrige artikkel, kommer særlig sterkt frem i læren om messeofferet eller alterets sakrament, som det også kalles. Selv om vi på andre steder på vår hjemmeside tar opp dette emne, tar vi med det som opprinnelig ble skrevet når denne artikkelserien ble publisert.

Den katolske messe - en blasfemisk handling.

Nattverden eller messen benevnes «eukaristi» i den katolske kirke. Det er et gresk ord som betyr «takksigelse» eller «takkebønn». En katolsk messe er imidlertid noe mye mer enn en takksigelsesgudstjeneste.

Det er en offergudstjeneste. Katekismen sier at Kristi offer føres videre og opprettholdes ved alterets sakrament. Offeret på alteret sies nemlig å være det samme som på korset. Ved prestens hender blir Kristus stadig på ny ofret på kirkens alter. Derfor er messeofferet et soneoffer.

For at denne merkelige læresetning skal ha noe logisk grunnlag har katolske teologer for temmelig lenge siden utarbeidet en teori, som kalles «transubsantiasjonslæren».

Ifølge denne teori forvandles brød og vin til Kristi legeme og blod når innstiftelsesordene blir lest i kirken. Men siden nattverdselementene beholder både form og smak av brød og vin, sies det at dette er for å prøve troen.

Denne mystiske forvandlingsteori er helt nødvendig for at messen skal bli betraktet som et soneoffer. Ingen kan vel tenke at brød og vin på et alter kan bringe soning for synd. Men hvis brødet og vinen blir forvandlet til Jesu legeme og blod, mener kirken at det er samme offer på alteret som på korset.

I lyset av Guds Ord blir den katolske messe en total benektelse av Jesu ord på korset: «Det er fullbrakt.»

I den kjente Augsburgske trosbekjennelse, skrevet av teologer fra Wittenberg i 1530, tok protestantene et kraftig oppgjør med denne katolske vranglære. De forkastet den katolske forklaring at Jesus bare sonet arvesynden på korset og at messeofferet ble innstiftet for å sone og utslette øvrige synder.

De forkynte med kraft at både for arvesynden og alle syndige handlinger finnes det bare et eneste gyldig soneoffer - Jesu død på korset.


Hebreerbrevet sier at Jesus ikke gikk inn i helligdommen for å ofre seg selv flere ganger, men at han er blitt åpenbart EN GANG for å utslette synden ved sitt offer.

Han trenger ikke å daglig bære fram offer for synd. Det gjorde han EN GANG FOR ALLE da han ofret seg selv. Jesus har båret fram ET ENESTE OFFER for synder.

Med ETT OFFER har han for alltid gjort dem fullkomne som blir helliggjort. I lyset av disse tydelige bibelord blir de katolske messe en uhyggelig blasfemi.


Hver dag feires omtrent 400.000 messer i katolske kirker over hele verden. Hva kan alle disse messene tilføre menneskene som ikke allerede tilbys dem ved Jesu fullkomne offer på korset? Åpenbart ingenting.

Selv tenkende katolikker må vel innrømme at hver messe må ha liten verdi. Det trenges jo flere hundre tusen hver dag! Og dette bare fortsetter dag etter dag, uke etter uke, måned etter måned og år etter år. Men millioner av messer er ikke nok! Det trenges stadig flere.

Kirken påstår at de gjelder for både levende og døde. Sjelemessene for de avdøde er ikke gratis, så dette gir fortsatt kirken en ikke så liten inntekt. Mange mennesker i katolske land betaler fortsatt penger til prestene for at de skal lese messer for avdøde familiemedlemmer.

Denne overtro på virkningen av et blasfemisk ritual er virkelig den mest ekstreme form for sakramantalisme som tenkes kan.

Den katolske kirke uttaler strenge forbannelser over alle som ikke godtar Kirkens ekstreme sakramentalisme.

Kirkens såkalte kanoniske lov sier:

«Hvis noen benekter at Eukaristiens aller helligste sakrament virkelig, sant og substansielt inneholder vår Herres Jesu Kristi legeme og blod sammen med hans sjel og guddommelighet, altså den hele Kristus, men sier at Han er der bare som et tegn, bilde eller åndelig kraft, la ham være forbannet!

- Hvis noen sier at Kristus gitt i Eukaristien spises kun åndelig og ikke sakramentalt og virkelig, la ham være forbannet.»

Den katolske kirkes trosbekjennelse er til stor del fremstilt i form av forbannelser som uttales over dem som ikke tror akkurat det Kirken lærer. Dette burde vår tids økumeniske tilhengere og forkjemper betenke.

---------

Men finnes det ikke også en protestantisk sakramentalisme?

Jo, dessverre må vi nok innrømme at noen protestanter også er sakramentalister. Men de burde ikke være det. For selve protestantismens natur innebærer et brudd med den katolske frelsesmagien. Håkon E. Andersen, bibelskolelærer i det lutherske Indremisjonsselskap, skrev for omtrent 40 år siden følgende:

«I den katolske kirke hadde dåpen sammen med nattverden fått noe av en magisk virkning. Kirken var blitt Guds formynder over frelsen og tildelte og garanterte den enkelte del i frelsen gjennom sakramentene. Spørsmålet om personlig tro ble av underordnet betydning. Dette synes brøt Luther med.»

Sann protestantisme innebærer altså en klar forkynnelse om at frelsen mottas gjennom personlig tro på Kristus og hans Ord - og ikke gjennom seremonier. Men både Håkon Andersens uttalelse og det faktum at protestantismen egentlig ikke kan være sakramentalistisk gir oss en del problemer.

Ingen kan nemlig benekte at sakramentalismen lever og blomstrer også innenfor protestantiske kirkesamfunn. Hvordan skal vi forklare dette fenomen? Det er i reformasjonens og protestantismens egen historie som vi må prøve å finne svaret.


En misforstått sannhet.

De som har et sakramentalistisk syn på nattverden siterer ofte Jesu ord i Johannes 6 hvor han sier: ”Dersom dere ikke eter Menneskesønnens kjød og drikker hans blod har dere ikke liv i dere. Den som eter mitt kjød og drikker mitt blod har evig liv”.

Neppe noen av Jesu ord er blitt så misforstått og feiltolket som disse ordene. I sakramentalistiske kirkesamfunn mener man at Jesus virkelig talte om nattverden da han sa at det var nødvendig å spise hans kjød og drikke hans blod. Kan dette virkelig stemme?

Frank Mangs fortalte at han en gang hørte to damer samtale under en togreise. Den ene sa: ”Du skjønner, jeg var i kirken i går. Men det var forferdelig. Presten talte om at vi måtte ete Menneskesønnens kjøtt og drikke hans blod for å bli frelst. Det var jo rene kannibalismen. Og jeg som er vegetarianer! Det vil nok ta en stund før jeg setter mine ben i en kirke igjen.”

Det var akkurat Jesu ord i Johannes evangelium denne damen hadde hørt i kirken. Prestens forklaring hadde tydelig vært mangelfull. Hva var det denne damen ikke hadde forstått?

Jesu ord er i dette tilfelle tydelig billedtale.

At Jesus ikke tenkte på nattverden da han presenterte seg selv som livets brød er soleklart. Disse ordene ble jo uttalt lenge før nattverden ble innstiftet og ville da ha vært totalt ubegripelige på det tidspunkt han uttalte dem. Nei, her taler Jesus helt klart i bild. Da han sammenfattet sitt budskap sa han:

”Det er Ånden som gjør levende, kjødet gagner ikke noe. De ord jeg har talt til dere er ånd og er liv”. Dessuten brukte han ikke bare de billedlige uttrykkene ”spise” og ”drikke”.

Like før sa han: ”Jeg er livets brød. Den som kommer til meg skal ikke hungre. Og den som tror på meg skal aldri noen gang tørste”. Å TRO og KOMME betyr altså det samme som å SPISE og DRIKKE.

Hva mente da Jesus med disse ord?

For det første mente han at vi mennesker ikke bare trenger legemlig og materiell føde. Vår sjel og vår ånd trenger også næring. Profeten utropte fordum:

”Hør på meg! Så skal dere ete det gode, og deres sjel skal glede seg over de fete retter. Vend øret hit og kom til meg! Hør! Så skal deres sjel leve”.

Dette er også tydelig billedtale. De fete retter som her omtales er ikke en festmiddag på en fin restaurant. Det er åndelig føde som profeten taler om.

Og hvordan få del i den? Jo, profeten bruker to ord: HØR og KOM! Ved å høre å ta til seg av Herrens Ord og ved å komme til Ham får sjelen liv og næring.

Kan sjelen virkelig spise?

Selvfølgelig kan den det. Og når Jesus sier seg å være livets brød mener han at han selv vil være den som gir oss føde som tilfredstiller vårt innerste behov. Hør hans Ord! Tro hans løfter! Kom til ham!

Han vil selv være livets brød for din hungrige sjel. Vi takker selvfølgelig Gud for alle hjelpemidler han har gitt oss. Dit hører dåp og nattverd, bibellesing og bønn, Ordets forkynnelse og de helliges samfunn. Alt dette er bra hvis det gir oss mer av Jesus.

Men vi som er troende må kanskje stille oss selv et alvorlig spørsmål.

Har vi noe å gi til de hungrige sjeler?

Selv har jeg lenge virket i et katolsk land hvor sakramentene har den sentrale plass i kirkene. Dette har ført til et tomt seremonivesen som ikke gir noe. Derfor avfolkes kirkene mer og mer. I en del av de evangeliske menighetene trenger et nytt form - og seremonivesen inn.

Vi kan selvfølgelig ikke direkte kalle dette ”sakramentalisme”, men det er en slags overtro på betydningen av gudstjenestens ytre form. Sangstil og møteform blir så viktige.

De klassiske vekkelsessangene, som så ofte har hjulpet til å skape en levende atmosfære, er forsvunnet. Forkynnelsen er også blitt tynn. Den består ofte av ren ”moralpreken” selv i menigheter som mener seg å stå på et høyt åndelig nivå.

Derfor ser de kristne trette og triste ut etter møtene. Det er heldigvis ikke slik overalt men tendensen er tydelig. Noen kristne forlater sine menigheter for å søke åndelig føde andre steder.

Iblant føler vi som Emil Gustafsson da han på sin tid ropte ut: ”Liv, liv kom tilbake”! Dette trenger vi også i Skandinavia. Vi trenger å våkne opp over att alt sunt åndelig liv må være forankret i Guds Ord. Det hadde salmisten opplevd da han sa til Herren: ” Ditt Ord har holdt meg i live.”

--------------

Forts inlägg av Andreasson kring sakramentalismen

Inlägg 2 av Andreasson kring sakramentalismen (Nu på svenska) (Det visade sig att detta inlägg blev för långt så det kommer även ett tredje inlägg)
-------------

Går sakramentalismen mot en ny glansperiod i Sverige?

I vissa kretsar talar man idag om ”den mystika religionens renässans i Sverige.” Denna trend tycks gå hand i hand med en sakramentalismens renässans. Detta är inte alls underligt.

Sakramentalismen är i sig själv en slags mysticism. Man omger vissa heliga handlingar, speciellt nattvarden, i ett mystikens skimmer, vilket lockar och tilltalar många människor.

Olika uppfattningar om nattvarden kommer till synes i kristen litteratur och media. Lyckligtvis finns det ännu några representanter för en evangelisk, ikke sakramental nattvardssyn.

Ett exempel på detta är pingstpastor Sven-Gunnar Hultmans artikel i Nya Dagen, där han presenterar en enkel, odogmatisk och Kristuscentrerad nattvardsuppfattning. Han går inte till angrepp på någon men førklarar lågmält varför han inte tror på någon förvandling av nattvardselementen.

I skarp kontrast till detta kommer de artiklar i Dagen och Petrus som skrivits av en annan pingstpastor, nämligen Peter Halldorf.

Det är anmärkningsvärt att två så olika synsätt idag kan rymmas innanför en av våra fria väckelserörelser. Vi anser det därför nödvändigt att jämföra och kommentera dessa två mycket olika uppfattningar. Dessa kommentarer bör inte på något sätt uppfattas som personangrepp. Det är sakfrågor det gäller.

Nattvarden – en glädjefest över Jesu fullbordade försoningsverk.

Detta är kärnan i pastor Hultmans nattvardsuppfattning. Själv presenterar han sig som en ”enkel och from pingstvän.” Det betyder att för honom är det självklart att tro på Jesu närvaro då vi firar den måltid han själv har instiftat.

Men det är inte detsamma som att tro att något mystiskt och oförklarligt sker med brödet och vinet på nattvardsbordet. Så här skriver han:

” För att glädjas över Jesus försoning av vår synd och skuld behöver våra tankar och vårt uppträdande vid nattvardsfirandet vara inställt på måltidens grund. Det är alltså när jag vänder mitt hjärta och mina tankar i bön till Jesus Kristus i nattvarden, som jag ger utrymme för att den helige Ande ska beröra mig. Inte genom att Jesus blir närvarande i brödet och vinet. –

Om vi lägger för mycket i själva brödet och vinet, så riskerar vi att tappa blicken på Jesus. För mig räcker det att se och äta brödet i nattvarden som symboler för Kristi försoning, för att uppleva Jesus och Andens närvaro.

För min del ligger inte längtan after nästa nattvardsfirande i att Kristus skulle vara närvarande i brödet och vinet, utan i att måltiden fokuserar vid det största av allt, att vi är försonade med Gud.”

Glädje över Jesu fullbordade försoningsverk. Tillbedjan av den levande Kristus som alltid är närvarande de två eller tre samlas i hans namn. Det är väl just detta många kristna upplever under ett nattvardsfirande. Vidlyftiga teorier om en mysteriös förvandling av nattvardselementen har man inte känt behov av.

Nattvarden - ett bokstavligt förvandlingsmirakel ?

Detta är Peter Halldorfs nattvardssyn.

Av utrymmesskäl måste vi begränsa oss till korta citat och kommentarer av den mängd påståenden som möter oss i hans artiklar. Han frågar:

”Hur kommer det sig att kristna som annars bekänner en stark bibeltro, ofta är trossvaga just ifråga om nattvarden?”

Att vara trossvag innebär enligt Halldorf att inte tro på en bokstavlig förvandling av bröd och vin i nattvarden. I detta sammanhang är det enligt min mening mycket olyckligt att tala om stark eller svag tro.

Det hela handlar snarare om att kristna har olika uppfattningar om innebörden av bestämda bibeltexter. Att utan vidare sätta epitetet ”trossvag” på den som har en annan syn på saken än man själv har, är inte riktigt rent spel.

Vidare skriver Halldorf:

”Jesu ord om brödet och vinet rymmer en klarhet

Sedan tar han avstånd från den katolska transsubstantiationsläran. Men den är väl om något ett bevis på att Jesu ord KAN misstolkas just av dem som har en mycket sträng bokstavstro.

Vi ger Halldorf rätt i att den katolska transsubstantiationsläran är ett rent filosofiskt försök att förklara mysteriet i nattvarden. Men den lutherska ”konsubstantiationsläran” är också ett liknande försök, som många förresten har svårt att skilja från den katolska uppfattningen.

Peter Halldorf ansluter sig till denna lutherska tolkning av nattvardens instiftelseord, enligt vilken vi i nattvarden mottar Jesu lekamen och blod i vinets och brödets gestalt.

”Den tidiga kristna litteraturen visar hur det i synen på nattvarden aldrig rådde någon tvekan i den unga kyrkan,”

påstår författaren vidare och menar därmed att det är en självklarhet att man i urkristen tid trodde att brödet och vinet var Jesu lekamen och blod i bokstavlig mening.

Men varför är det så självklart? Är det inte precis lika tänkbart att de första kristna betraktade nattvarden som en glädjefest över ett fullbordat försoningsverk, just som pastor Hultman gör, utan att befatta sig med någon mirakulös förvandlingsteori?

Just därför har vi heller inga spår av lärostrider kring nattvarden i Nya testamentet. Vad Peter Halldorf exakt menar med uttrycket ”den tidiga kristna litteraturen” vet jag inte. Avser han de skrifter som de s.k. kyrkofäderna har författat, så finns det ju exempel på att olika uppfattningar rådde bland dem från tid till annan.

Efter att kristendomen blivit romersk statsreligion på 300-talet förändrades mångt och mycket. Så småningom förändrades nattvarden från enkel åminnelsemåltid till mirakulös offergudstjänst. Och själva offertanken förutsätter att nattvardens bröd och vin blir förvandlat till Frälsarens lekamen och blod.

Rent historiskt är det därför mycket lättare att se förvandlingsteorin som en sentida uppfinning än att betrakta den symboliska nattvardssynen som en sådan.

Just så framställer vanligtvis kyrkohistorikerna det hela. Professor Jacques Elluls monumentala verk ”La Subversion du christianisme” (Omstörtningen av kristendomen) har nyligen kommit ut i ny upplaga i Frankrike.

Jag vet tyvärr inte till vilka språk den redan är översatt, men den framställer bl.a. den s.k. ”realpresensen” ( den bokstavliga materiella förvandlingen av nattvardselementen) som en del av urkristendomens omstörtning.

Men Peter Halldorf håller hårt på förvandlingsteorin och som exempel nämner han

Kyrillos av Jerusalem som på 300-talet förkunnade sin tro på en bokstavlig förvandling av nattvardselementen. Ett intressant men inte särskilt väl valt exempel från 300-talets sakramentsdiskussioner.

I Sulzbergers troslära, som behandlar den historiska utvecklingen av många lärosatser, står det nämligen mycket riktigt att Kyrillos hade en bergfast tro på brödets och vinets bokstavliga förvandling.
-------

Men det lustiga är att han jämförde denna förvandling med Jesu första underverk - vattnets förvandling till vin vid bröllopet i Kana. Den dag Kyrillos yttrade eller skrev detta måste han ha haft dålig ordning i hjärnkontoret.

Hade vinundret i Kana varit av samma natur som det påstådda förvandlingsundret i nattvarden, då hade köksmästaren i Kana varit tvungen att säga så här till gästerna:

”Ärade bröllopsgäster! Vinproblemet är löst. Jesus från Nasaret har förvandlat flera stora krukor med vatten till vin. Men en sak måste Ni förstå. Det här vinet smakar faktiskt som vatten. Men det ÄR vin, fast i vattnets gestalt! De som är trossvaga begriper inte det här. Men jag hoppas ni andra tror vad jag säger.”

Forts.

Inlägg 3 kring Andreassons syn på sakramentalismen

Alla som läst bibeltexten vet att så gick det faktiskt inte alls till vid bröllopet i Kana. Där skedde det en verklig förvandling av vatten till vin. Där kunde man tala om vinets ”real-presens” (verkliga närvaro).

Ingenting liknande sker i nattvarden, varken i lutherska eller katolska kyrkor. Det borde även Kyrillos ha förstått. Eftersom han nu tydligen inte gjorde det kan man knappast betrakta honom som en auktoritet i ämnet. Dessutom är det som sagt möjligt att genom citat från olika kyrkofäder finna stöd för mycket olika uppfattningar.

Halldorfs version av kyrkohistorien blir därför inte särskilt vederhäftig. Istället blir den partisk och tendensiös. Varför inte citera Augustinus? Han uppfattade Jesu ord om att äta hans kött och dricka hans blod som bildspråk. Det gör förresten en del lutheraner också.

Framför mig har jag en liten bok utgiven av Lutherstiftelsen i Norge. En person frågar där om det bara är genom att ta nattvarden som man får andligt liv. Jesus säger ju i Joh. 6:53 att om vi inte äter hans kött och dricker hans blod så har vi inte liv. Svaret som boken ger är följande:

”Joh.6:53 handlar inte direkt om nattvarden. Då dessa ord uttalades var ju nattvarden ännu inte instiftad, detta skedde först sista kvällen Jesus var tillsammans med sina lärjungar. Meningen med orden i Joh. 6 är att ingen kan bli frälst utan Jesus.

Orden om att äta hans kött och dricka hans blod måste här förstås som ett bildligt uttryck på linje med orden om Jesus som livets vatten och livets bröd. Alla dessa bilder säger att ingen kan leva utan Jesus. Ingen går förlorad för att han inte går till nattvarden. Man går förlorad om man inta tar emot Jesus.”

När en vaken lutheran kan se att Jesu ord i Joh. 6 om att äta hans kött och dricka hans blod är bildspråk, borde det inte vara orimligt att tänka att nattvardens instiftelseord också är det. Men det kan Halldorf inte tänka sig.

”För att kunna ta till oss Jesu ord omvandlar vi dem antingen till bilder, och tömmer dem därmed på kraft, eller förklarar dem med hjälp av filosofiska system.”säger han. Omvandlar Jesu ord till bilder! Men kära nån, en stor del av Jesu undervisning ÄR ju bilder, liknelser och illustrationer! De måste då givetvis tolkas och förstås som bildspråk.

Det stora engelska bibelverket ”Companion Bible”, som gör intressanta analyser av bibliska ord säger:

”Att förstå bildspråk bokstavligt är den ymnigaste källan till villfarelse.”

Halldorf menar ”när vi äter brödet och dricker vinet blir vi delaktiga av Gud.” Han nämner inga andra villkor. Det låter som det katolska ”ex opere operato” – i kraft av själva handlingen, alltså automatiskt.

Framför mig har jag ett vittnesbörd av en man som fått samvetsproblem för att han i sitt oomvända tillstånd under många år gick till nattvarden. Många har gjort och gör detsamma utan att få liv i Gud. Ingenting i Andens värld sker automatiskt.

Peter Halldorf gör också stort nummer av de nytestamentliga ordens betydelse. Han tar upp ordet ”åminnelse” med avseende på nattvarden.

” Det grekiska ordet har innebörden att ”återkalla” eller ”återuppleva”. Åminnelse är mer än att påminna sig något som hänt. Vi blir delaktiga i det vi minns,”skriver han.

Jag har mött liknande tankar i texter skrivna av katolska teologer. Precis som påskmåltiden fick judarna att i minnet återkalla den stora händelsen då Israels folk befriades från Egypten, så gör nattvarden Jesu korsdöd närvarande på nytt, säger de.

Vad är det då som är så nytt och märkligt i denna form av språkexpertis? Påskmåltiden var en typisk åminnelsehögtid för judarna och är så än idag. Man minns hur Herren befriade sitt folk genom påskalammets blod. Under påskmåltiden instiftade Jesus det nya förbundets minnesmåltid – nattvarden.

Men det var bara i minnet som en jude kunde återkalla befrielsen från Egypten. Som historisk händelse kunde den inte ske på nytt. Vi kan genom Ordet, Andens ljus och nattvardens symboler uppleva stark inlevelse i Försoningens verklighet. Men försoningen är och förblir ett fullbordat faktum som inte på något sätt sker på nytt.

Moderna katolska teologer är ofta försiktiga med att säga att Jesus offras på nytt igen i nattvarden, vilket är officiell katolsk lära. Man föredrar att använda sådana ord som ”återkalla, verkliggöra, aktualisera” osv. Att bruka ordet ”återkalla” med avseende på Jesu försoningsdöd för oss på gränsen till det katolska tänkandet.

Väljer vi att bruka det måste vi understryka att det bara är i minnet vi kan ”återkalla” Jesu korsdöd då vi firar nattvard. På vanlig svenska betyder ”åminnelse” detsamma som att högtidlighålla minnet av något. Halldorfs påstår att det betyder något mer. Nattvarden kan emellertid aldrig bli något annat än en minnesmåltid. Men genom Ordets och Andens ljus kan den bli en fest och en högtid.

För en tid sedan besökte jag en stad i Frankrike där det för ovanlighetens skull också finns en liten luthersk församling. Jag fick då tillfälle att prata med två personer som båda tillhörde lutheranernas kyrkostyrelse. Det visade sig att ingen av dem trodde på den lutherska ”konsubstantiationsläran.”

De hade precis samma syn på nattvarden som evangeliska kristna vanligen har. De såg den som en minnesmåltid som för oss närmare Jesus och korset. De var inte alls påverkade av liberal teologi. De tolkade bara helt enkelt Bibelns bildspråk såsom bildspråk. Härtill vill jag bara tillägga att jag ofta har upplevt sann andlig gemenskap med luheraner utan att först ta reda på vilken syn de har på nattvarden.

Lärostrider är inte bra – allra minst på kärlekens bord som ju nattvardsbordet borde vara. Den magisk-mystiska sakramentalismen är emellertid så främmande för Guds Ord och så oförenlig med sund och sann andlig väckelse att vi måste varna för den.

De som står för den har också en benägenhet att omtolka kyrkohistorien och därmed utsudda gränsen mellan evangelisk och katolsk kristendomsförståelse. Det är en försåtlig teologi som Guds folk i vårt land inte bör öppna sig för.

---------------

I en tidigare artikel har vi jämfört de mycket olika uppfattningar om nattvarden som två pastorer inom Pingströrelsen står för. Pastorerna Hultman och Halldorf står som representanter för en evangelikal och en sakramentalistisk vinge inom samma rörelse. I den här artikeln skall vi påvisa att sakramentalismen lever och frodas både ytterst till höger och ytterst till vänster i den religiösa världen.

De som eventuellt har trott att modern katolicism har övergivit gångna tiders extrema sakramentalism bör ta del av Lillemor Hallins artikel i Dagen. Den skall vi citera och kommentera. Sedan tar vi en titt på situationen inom Trosrörelsen.

Liksom i min förra artikel vill jag understryka att mina kommentarer gäller det läromässiga innehållet i det som skrivits och bör därför inte uppfattas som personangrepp mot författarna. Att de namnges och citeras är givetvis oundvikligt – liksom i all annan debatt. Vi börjar med Lillemor Hallins artikel och den vill jag ge följande överskrift:

Är kekatolsk nattvardslära med karikatyr av protestantismen.

Lillemor Hallin citerar Jesu ord då han säger:

”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv” och hon citerar en del äldre liturgier som presenterar nattvarden med följande ord:

”Kungarnas Kung och herrarnas Herre, Kristus vår Gud kommer för att offras och för att utges som mat åt de troende....”

Sedan konkluderar hon:

” Som nattvardens höjdpunkt tog man emot (och gör det än idag i alla de äldre kyrkorna) Jesus själv, hans kropp och hans blod. Det är inte bara en minneshögtid. Man deltar i Jesu förening med mänskligheten om och om igen.

År 451 uteslöts de koptiska, syriska och etiopiska kyrkorna från den övriga kristna familjen. Men apostlarnas undervisning om nattvarden följde dem. 1054 skildes öst – och västkyrkan åt.

Men båda bevarade den ursprungliga undervisningen. Alla dessa kyrkor hade ju sina rötter direkt i gemenskapen kring Jesus. I dessa äldsta kyrkor firas nattvarden dagligen över hela världen.

Kristus själv stiger ned på vart och ett av dessa altare och utger sig själv som föda. Jesus blev ju människa för att vi skulle bli gudomliggjorda.

Reformationens kyrkor präglades av en ny tidsanda, renässansen, och dess framväxande individualism. Senare kom de evangelikala, och individualismen framträdde ännu mer.

Apostlarnas undervisning kunde nu nytolkas efter individuella idéer, vilket vi ser i det oräkneliga antal kyrkor, samfund och uppfattningar som präglar den protestantiska världen.”

-----------

Detta ovan är faktiskt en form av romersk-katolsk propaganda, som dessutom är förvånande primitiv, då man betänker att den kommer från en person med Lillemor Hallins intellektuella resning. Den har visserligen också ett litet stänk av snäv ekumenik.

Ja, den är verkligen snäv, för även om det sägs att både den syriska, den koptiska och den ortodoxa kyrkan tillsammans med katolikerna har den rätta och ursprungliga nattvardssynen, så står det att protestanter och evangelikala gjort sig skyldiga till individuella nytolkningar av apostlarnas budskap.

De har med andra ord kommit bort ifrån den ursprungliga sanningen.

Kristus stiger ned från himmelen tusentals gånger dagligen.

Detta lär den katolska kyrkan. Artikeln vi citerat påstår att i nattvarden kommer Kristus ned på de kyrkors altaren som har bevarat den s.k. ”ursprungliga undervisningen.”

Det saknas inte katolska författare som i högstämda ordalag beskriver just prästernas makt att under mässan få Kristus att stiga ned på kyrkornas altaren.

Den katolske prästen John O’ Brien, citerad av Richard Bennett, uttryckte sig följande:

”När prästen uttalar de underbara instiftelseorden når han ända upp till himlen, får Kristus att stiga ned från sin tron och placerar honom på altaret för att han där på nytt skall framställas som ett offer för människornas synder.

Prästen har större makt än kungar och kejsare. Den övergår både änglar och helgon, keruber och serafer. Ja, den övergår till och med Jungfru Marias makt.

Medan den heliga Jungfrun var det mänskliga redskapet till att Kristus blev inkarnerad en enda gång, får prästen Kristus att stiga ned från himlen och bli närvarande på våra altaren som ett evigt offer för människornas synder – inte bara en gång, men tusen gånger!

Prästen talar, och Kristus, den evige och allsmäktige Gud, böjer sitt huvud och åtlyder ödmjukt prästens order. Se hur upphöjd den kristna prästtjänsten verkligen är!”
------

Normala människor uppfattar förmodligen sådana uttalanden ovan, som ett utslag av religiöst storhetsvansinne, producerat av en sjuk hjärna.

Men det finns tyvärr många exempel på liknande uttalanden, både av påvar och andra eminenta katolska personligheter, som med samma hänförelse beskriver storheten i det katolska prästämbetet.

När en liten människa, klädd i prästkläder, menar sig ha makt att beordra Honom som har all makt i himmel och på jord att stiga ned från himmelen till ett altare, då kan vi med rätta tala om blasfemi (hädelse).

Man undrar om de som omfattar denna makabra tro aldrig har läst Romarbrevet 10. Där kan vi läsa följande:

”Men den rättfärdighet, som kommer av tro, säger så: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem vill fara upp till himmelen nämligen för att hämta Kristus ned? –Vad säger den då? ”Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen Ordet om tron, det som vi predikar.” ( Rom.10:6,8 )

Det betyder att Jesus Kristus faktiskt är oss lika nära som löftena i Hans eget Ord. Så välsignat enkelt är det!
Talet om att hämta Kristus ned blir både meningslöst och överflödigt. Han har ju själv redan en gång stigit ned från himlen och kommit till oss i människogestalt.

Då fullbordade Han frälsningsverket genom sin död och uppståndelse. Och nu är Han allestädes närvarande genom den helige Ande. Men i fysisk och synlig gestalt är han i himlen, ty Bibeln talar om ”Jesus, vilken himmelen måste behålla intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen.” ( Apg. 3:21 )

-----------

Kristus offras på nytt på altaret för människornas synder.

Lägg märke till påståendet i artikeln, att i nattvarden kommer Kristus för att offras. Att detta skulle vara den apostoliska och ursprungliga förkunnelsen om nattvarden är fullständigt orimligt.

Nya testamentet understryker ju gång på gång att Jesus Kristus en gång för alla blev offrad för att sona all världens synd. Inte på någon kyrkas altare men på Golgata kors.

Hela den katolska mässan är en förnekelse av Jesu egna ord på korset: ”Det är fullbordat.” Det var just den katolska läran om mässoffret som reformatorerna så starkt protesterade emot.

Orsaken härtill var naturligtvis inte, som Lillemor Hallin påstår, att de var påverkade av renässansens nya tidsanda, men helt enkelt att de genom att rannsaka den Heliga Skrift insåg att påvekyrkan hade hamnat på villospår.

Lillemor Hallin tvekar alltså inte att citera texter som tydligt säger att Kristus stiger ned på altaret för att offras. Så säger också flera katolska katekeser och det är officiell katolsk lära att Kristus offras på nytt i mässan.

Detta sker då brödet och vinet förvandlas till hans lekamen och blod (den s.k. transsubstatiationsläran. Den store katolske kyrkoläraren Sankt Thomas lär ha yttrat följande:

”Herrens kropp blev offrad på korset för att sona arvsynden, men den offras ständigt på altaret för de dagliga synderna, så att Kyrkan kan bära fram en offergåva som blidkar Guds vrede.”

Tydligare kan det knappast sägas att Jesu offer på korset betraktas som otillräckligt. Just detta gör den katolska nattvardsläran blasfemisk.

--------------

Kyrkohistorien vänds upp och ned.

”Alla dessa kyrkor hade ju sina rötter direkt i gemenskapen kring Jesus,” skriver Lillemor Hallin om de s.k. ”gamla kyrkor” som i likhet med katolikerna påstås ha bevarat den ursprungliga nattvardssynen, den som evangeliska kristna har förirrat sig bort ifrån?

Men hur kan någon som har läst något lite kyrkohistoria tänka att den nuvarande katolska mässoffersläran har sina rötter i urkristendomen eller i gemenskapen kring Jesus?

Praktiskt taget alla vederhäftiga böcker i kyrkohistoria säger ju precis det motsatta. Den urkristna minnesmåltiden förvandlades med tiden till en offergudstjänst mirakulöst utförd av en präst.

Vanligen omtalas Cyprianus, som levde i det tredje århundradet, som upphovsmannen till nattvarden som offergudstjänst.

Den franske senatoren och historikern Pressensés sju volymer om de kristnas liv och lära under de tre första århundradena ger ovärderlig kunskap just om de förändringar som ägde rum i den officiella kyrkan i förhållande till urkristen tro. Nutida katolsk nattvarsduppfattning är olösligt förbunden med läran om transsubstantiationen.

Ingen kan nämligen tro att vanligt bröd och vin på ett altare kan sona synd. Men blir brödet och vinet bokstavligt och mirakulöst förvandlat till Kristi lekamen, blod och gudom har man i varje fall en filosofisk grund för offertanken.

Men nu vet vi ju att transsubstantiationen är en sentida uppfinning. Själva ordet var okänt före 1100-talet. Det stora uppslagsverket Brittanica säger att ”transsubstantiationsläran” utformades av katolska teologer från det trettonde till det femtonde århundradet.”

Och den är som sagt själva förutsättningen för det katolska mässoffret. Den katolska mässan kan därför omöjligen vara identisk med den urkristna nattvarden.

Allt detta måste Lillemor Hallin, som besitter hög lärdom på många områden, vara klar över. Detta gör att hennes påståenden blir ännu mer gåtfulla.

Den katolska kyrkan har inte ens bevarat sitt eget praktiserande av nattvarden intakt under seklernas gång. Kyrkomötet år 1415 bestämde att hädanefter skulle bara prästen dricka av vinet i mässan. Folket skulle endast få del av brödet.

Detta är speciellt anmärkningsvärt eftersom katolska kyrkan vanligen tolkar Jesu ord i Joh. 6 bokstavligt, då han säger att ”om ni inte äter människosonens kött OCH dricker hans blod har ni inte liv i er.”

Detta borde då innebära att ingen katolik, utom de som tillhör prästerskapet, har kunnat få andligt liv sedan 1400-talet. Möjligen också med undantag av de nutida nattvardsgäster som i en del kyrkor får lov att doppa oblaten i vinet.

Allt detta borde få tänkande katoliker att fråga sig vad deras påvar, teologer och kyrkoledare egentligen har sysslat med under historiens gång.

Lillemor Hallin vet mycket väl att sakramentalismen kan skymma bort Jesus precis som pastor Hultman varnar för i sin artikel i Dagen.

Det har hon själv skrivit i sin bok ”Strömmar av liv”, som hon var vänlig nog att sända till mig för några år sedan. Där talar hon själv om katoliker som blir tillfrågade varför de gått över till en pingstförsamling eller något liknande. De brukar då svara:

”Det var först här som jag fann Jesus.” De svarar också att ”de i den katolska kyrkan endast mött sakrament, sakramentsförvaltare och symboler som helt skymt Jesus själv.”

Jag blev gripen då jag läste dessa ärliga och uppriktiga ord som Lillemor Hallin skrev i ovannämnda bok. Det påminde mig så mycket om den andliga nöd jag själv sett så mycket av under många år i det katolska Frankrike. I den artikel som jag nu har citerat och kommenterat känner jag inte riktigt igen författarinnan till boken ”Strömmar av liv".

Om sakramenten verkligen kan skymma bort Jesus själv står det väl klart att det inte är en förnyelse av sakramentalismen vi behöver utan en förnyelse av den levande Kristusförkunnelsen. Låt oss göra allt vi kan för att den förnyelsen må komma!

----------

Nu skall vi flytta över till den yttersta vänstern i det religiösa landskapet.

Ulf Ekmans och Trosrörelsens nya sakramentala teologi.

Pastor Ulf Ekmans bok ”Doktriner”, kom ut 1995. Han skrev då bland annat följande:

” Nattvarden har blivit en nästan magisk ceremoni där Jesu offer på Golgata upprepas om och om igen, fastän oblodigt. Det är oerhört egenmäktigt att reducera frälsningens hemlighet och verklighet till yttre handlingar. Genom att dessa handlingar har blivit ritualiserade och mystifierade har människor uppfattat dem som magiska. Om rätt person (en vigd präst) använder rätt ritual och utför de rätta handlingarna så försäkras människan ingång i Guds rike.

Jesus säger klart att nattvarden är en förbundsmåltid. Vinet representerar Jesu offerdöd på Golgata då hans blod utgjuts, och brödet representerar hans kropp som bryts sönder på korset. Den som tar del av hans offergärning i tro blir delaktig i förbundets välsignelser.

Han ”äter” av Jesu verk på korset och får liv, kraft och välsignelse av det. Att i bokstavlig mening äta av brödet och dricka av vinet innebär enligt Paulus en ständig påminnelse om vad Jesus har gjort på korset. En förkunnelse om Jesu död och Jesu återkomst. En andlig delaktighet i Jesu gärning på Golgata.” (Så långt Ulf Ekman)

Ingen bibeltroende kristen torde ha något att invända mot denna syn på nattvarden. Ekman förkastar med all tydlighet den katolska mässan, som innebär ett upprepande av Jesu offer. Han varnar för uppfattningen att om bara en vigd präst utför handlingen, så har den verkan.

Det måste innebära att han är skeptisk både till läran om den s.k. ”apostoliska successionen” och till sakramenten som förmedlare av andligt liv.

Om brödet och vinet i nattvarden säger han att de ”representerar” Jesu lekamen och blod. Han uppfattar alltså nattvardselementen som symboler. Den troende ”äter” (inom citationstecken) av Jesu verk. Att konkret delta i nattvarden innebär åminnelse, förkunnelse av Jesu död och återkomst samt en andlig delaktighet i Jesu verk.

Men så elva år senare ger Ekman ut en bok om nattvarden under titeln ”Tag och ät.” I den använder han uttrycket ”realpresens” om Jesu närvaro i nattvarden. Det betyder alltså att Jesus är ”verkligt” närvarande.

Ekman framställer detta som ett mysterium. Han står för en helt bokstavlig uppfattning av dessa Skriftens ord. Jesus sade nämligen vad han menade och menade vad han sade, då han instiftade nattvarden med orden: ” Detta är min lekamen. Detta är mitt blod.”

Enligt Ekman är det självklart att lärjungarna uppfattade dessa Jesu ord helt bokstavligt, trots att han själv för tio år sedan uppfattade dem symboliskt.

De som inte är bokstavstroende på detta område förpassas nu av författaren till den kategori som förnekar det övernaturliga, vilket han själv alltså gjorde för tio år sedan.

I slutet av boken skriver Ekman att han mött ett behov, speciellt hos yngre troende, att ”få del av de rikedomar som den helige Ande deponerat i Kyrkan genom tiderna. Nattvarden är definitivt en av dessa skatter. Man bryr sig helt enkelt inte om, om det är ”katolskt” eller ”protestantiskt”, om det är ”evangelikalt” eller ”karismatiskt” utan frågan blir istället om det är genuint kristet och då alltså är sant."
------

Detta är ”ekumenisk vidsynthet” i högsta potens men samtidigt totalt förvirrande. Vi har redan påvisat att enligt katolsk uppfattning kommer Jesus för att offras på nytt vid varje nattvard (mässa). Det kunde Ekman inte acceptera 1995.

Idag menar han att det spelar ingen roll om nattvarden uppfattas katolskt eller färgas av en annan trosriktning. Bara trosinnehållet är kristet och därmed sant.

Men allt som går under kristen täckmantel är tyvärr inte sant. Diametralt motsatta uppfattningar kan ju heller inte alla vara sanna!

Pastor Ekman har tydligen ändrat mening på väsentliga punkter och pläderar nu för en sakramental, magisk-mystisk nattvardslära samtidigt som han menar att nattvarden kommer att bli en enande faktor för alla kristna.

Om den redan långt gångna lärolikgiltigheten växer får han kanske rätt. Även andra representanter för trosrörelsen har yttrat sig på liknande sätt, vilket tycks tyda på att denna rörelse är på väg att bli sakramentalistisk.

För några år sedan försäkrade Ulf Ekman att läromässigt hade ingenting förändrats på Livets Ord sedan församlingen startades. Detta vågar nog ingen påstå idag.

Stig Andreasson.

-------------

HaFo kommentar till det senaste i vad Stig framför ovan:

Ekman är ju egentligen en enda stor pajas på den andliga arenan! Men det är mycket allvarligare än så!! Han är en falsk lärare och falsk profet, som lyckas dupera och få människor med sig in i förförelse. Tillsammans med sin svärfar, så har han fört trosförkunnelsens villfarelse in i människors sinnen och hjärtan och ”kristna sammanhang”.

När det passade honom bäst för sina syften, så tog han avstånd från katolicismen. Men när det nu passar honom bättre för sina syften, att få en än större arena att briljera på, så bejakar han katolicismen. Och blinda andliga ledare tycks bara säga ja, tack och amen!???

Hafo

Jag fick ett mail, som kan hänföras till ämnena under Sakramentalism eller Nattvarden. Jag sätter det under Nattvarden på ”Min Åsikt” och benämner det ”fortsatt under Sakramentalism” på info via mailen.

Jag återger delar från mailet och lägger så in mina kommentarer här och där mitt i vad mailskribenten anser.
------------

Mailskribenten säger:

”När det gäller min syn på dopet och nattvarden så lutar jag åt Luthers inställning i den frågan. Dopet och nattvarden kan sägas vara objektiva till sitt väsende så att säga. Men om tro inte finns så kan de i sig själva inte frälsa.

Att låta döpa sig eller inta nattvarden utan att tro på Jesus och Guds Ord är absurt. Jag tycker att barndop kan accepteras om barnens föräldrar är troende och om barnens föräldrar fostrar in barnen i trons lydnad. I annat fall bör barn inte döpas. Då gäller bara sk troende dop.”
------

HaFo kommentar:

Jag har svårt att riktigt förstå om innehållet här är konsekvent eller innehåller delger två budskap!? Dels säges, att man inte ”kan LÅTA döpa sig” (= medveten handling utifrån att man kommit till tro) eller ”inta nattvarden UTAN ATT TRO på Jesus och Guds Ord är absurt”!

Men så säges ändå, att det ändå är riktigt med barndop, om föräldrarna är troende ( alltså handlar det inte längre om en personlig tro, utan om andras tro, som förutsättning för dop och nattvard). Är det då tron på Jesus eller sakramentens verkan i sig själva, som man egentligen tror på och fokuserar!?
-------------

Mailskribenten säger:

”Den som tror och blir döpt skall bli frälst säger skriften. Detta är mycket klart och enkelt. Att bara vara döpt utan att tro frälser inte. Och att vara troende utan att låta döpa sig om och när man har haft möjlighet att göra det är en förnekelse av tron vilket inte heller frälser. En sann troende vill låta döpa sig. Däremot kan man vara en troende som saknat möjligheter till att bli döpt och då blir man givetvis frälst i alla fall.”
----

HaFo kommentar:

Håller helt med mailskribenten, om trons och dopets plats och betydelse i frälsningen. Helt enligt de förebilder från GT för dopets tid plats och funktion, som jag tidigare återgett.

För mig är det väldigt befriande att se, att det är tron på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset, som är den frälsande tron, och inte tron på diverse sakrament, som i sig själva, skulle vara bärandes och förmedlare av andligt liv!

Allt handlar det om Jesu Kristi person och vad han utförde på korset! Det är vad alla ”sakrament” vill peka på! Det är Jesus själv, som är bärare och förmedlare av andligt liv! Och inte de ”sakrament” i sig själva, som har till uppgift att fåmänniskan att se vem Jesus ÄR och betydelsen av offret PÅ KORSET!!
------------

Mailskribenten säger:

”Samma sak är det med nattvarden. Om man som troende har möjlighet att inta nattvarden så skall vi göra det. Om man vägrar att inta nattvarden i det läget så är det en förnekelse av tron. Men om man är troende men saknar möjlighet att inta nattvarden så förnekar man inte tron.”
-----

HaFo kommentar:

Rövaren på korset, som Jesus säger vara med honom i Paradiset, hade varken möjlighet till dop eller nattvard. Men han insåg, att han var en från Gud skild syndare! Han insåg även vem Jesus VAR! Han bad därför Jesus om en tanke – men FICK EN EVIGHET I HANS GEMENSKAP!!! Alla sakrament förutan!!!!

Det är tron på Jesus, vem Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet) på Korset av det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod, som är den frälsande tron och ngt som Sakramenten vill peka på!!

Sakramenten i sig själva är inte bärare och förmedlare av av andligt liv. Lika lite som Maria och andra ”helgon” skulle vara det.

– Alla väntar de liksom alla andra avsomnade människor i väntan på kroppens uppståndelse!!

Men tro därtill dessa förförelser, vill fienden bedra människan till, så att fokus kan föras bort från vad som räddar människan: KRISTUS PÅ KORSET!! I HANS DÖD OCH UPPSTÅNDELSE!!
---------------

Mailskribenten säger:

”Vi vet inte allt. Det går inte att bevisa allt med vårt förnuft. Jag förnekar inte att Gud verkligen är närvarande i både dopet och nattvarden (realpresensen). Jag tror att Gud är verkligt närvarande.”
----

HaFo kommentar:

Hur ska jag tolka detta? Å ena sidan tycks mailskribenten mena att Gud inte är närvarande i sakramenten utan tro, men å andra sidan att ”Gud är verkligt närvarande i sakramenten”!???
-------------

Mailskribenten säger:

”Jesus säger att vi skall leva av varje ord som utgår ur Guds mun. Det kristna livet handlar alltså om lydnad till ALLT Guds Ord och inte bara till vissa delar. Inte heller kan vi tolka ordet som vi vill.

Ordet är vad det är. Jesus säger att vi som kristna skall låta döpa oss och han säger att vi skall äta nattvarden när tillfälle ges tillsammans med andra kristna. Men skiljer man dopet/nattvarden ifrån Guds Ord och tron på Guds Ord så är man helt fel ute.”
----

HaFo kommentar:

?????? Förmedlar sig Gud genom tro på vem Jesus ÄR och hjälplös förtröstan till offret på korset, eller genom dop och nattvard blir min frågeställning???
-----------

Mailskribenten säger:

”Det kristna livet handlar om tro och trohet till Guds Ord. Där inte tro och trohet till Guds Ord finns där hjälper ingen nattvard och inget dop. Men där tro och trohet finns till Guds Ord där låter man också döpa sig och där intar man också nattvarden när tillfälle ges.

Jesus är verkligen närvarande i dopet och nattvarden men vare sig dopet eller nattvarden frälser om inte tro och trohet till allt Guds Ord finns.”
------

HaFo kommentar:

Är det ngn mer än mig som undrar över vad som här egentligen sägs?? Utan tro, ingen verkan i dop och nattvard, är vad jag dels kan utläsa – eller??

Men, där man tror, så säges att , ”låter man döpa sig och intar nattvarden” och dess funktion nås??? Men detta är inte frälsande i sig, om man inte är en sant troende.

Hur ska man förstå denna förvirring, på ett sant riktigt och ärligt sätt!!????

HaFo

Fick ett mail kring sakramentalismen. Återger delar av innehållet i mailet och ger några funderingar till innehållet.

Mailskribenten:

”Problemet med sakramentalismen är att många kyrkor och i synnerhet RKK har anammat den babyloniska hedendomen. Den religion man har är samma babyloniska hedendom som är uråldrig. Det enda man har gjort är att praktisera denna hedendom i Jesu namn, under kristna former och under kristen täckmantel. Det tycks vara få som har förstått detta.”

HaFo fundering:

Skulle önska att mailskribenten (som får del av deta mail) eller ngn annan, ville förtydliga kopplingen mellan RKK:s sakramentalism och Babylonisk hedendom.

I mina ögon är det allvarligaste med dagens sakramentalism, att man inte lägger ihop summan av Guds ord kring sakramenten, utan gör tillägg till Skriften av dess funktion och verkan. Fram till att det blir en väldig tro på vad Gud gör i sakramenten

(och får det till att låta att de som ser det annorlunda inte har lika stor tro på Guds handlande – så bedrägligt kan det bli att mena att man har stor tro på vad gud handlar i sakramenten),

så att det agerandet att ta del av sakramenten, skulle i sig själv vara räddande och livgivande.

Det menar jag, för fokus bort från vad Gud ämnat med nattvarden:

ATT FOKUSERA PÅ VEM JESUS ÄR (gud själv kommen i kroppslig gestalt, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet” och ATT FOKUSERA betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) RENA kropp och blod PÅ KORSET, PÅ KORSET, PÅ KORSET och inte ngt som förmedlas vid ngn senare tidpunkt eller vid några speciella ceremonier, som enbart har till uppgift att peka TILLBAKA PÅ KORSET, så att människor kan stärkas i sin tro kring JESUS PÅ KORSET.

--------

Att, som man även gör, att lägga pånyttfödelse i vattendopet och inte enligt Skriften till hjärtats tro på Jesus, för fokus bort från vad Gud egentligen handlar i troendedopet:

En begravning av den gamla människan, efter dess dödsfall vid tro på Jesus och en sammanväxt uppståndelse med Kristi uppståndelse (Rom kap.6).

Och dessutom är dopets praktiska funktion, en gränsdragning bakåt till det gamla världssammanhanget (Egypten), efter att man först strukit blodet på dörrposterna (tron på offret på korset) och sen åtskilts från det gamla världssammanhanget genom ”dopet i röda havet”, där man gick torrskodd över, eftersom man hade strukit blodet på dörrposterna (kommit till tro), när man döptes i Röda havet.

Samma förebild visar även ”dopet i syndafloden”. De som genom tron på löftet om Messias var i Arken Kristus, drunknade inte i vattnet, utan därför att de redan var i Arken Kristus genom tron, så samverkade vattnet med tron, dem till räddning och de kunde helt lämna det gamla världssammanhanget bakom sig. Det var inte VATTNET I SIG SJÄLVT, som var räddande, utan tron på Jesus, som gjorde att Guds handlande med vattnet, kunde fullgöra sin funktion.

------------

Mailskribenten:

”De är precis som judarnas ledare på Jesus tid. Dessa hade monopol på religionen, den bokstavliga kunskapen, lagen, organisationerna, makten, inflytandet, positionerna osv. Men de hade inte Guds nåd och Guds Ande i Jesus Kristus. På samma sätt är det idag med RKK och många av de protestantiska kyrkorna.

Deras ritualer och sakrament som ju i sitt väsende är hedniskt babyloniska kan aldrig vare sig ge dem nåd eller frälsning.”

HaFo fundering:

Igen, skulle önska att mailskribenten (som får del av detta svarsmail), eller att ngn annan, ville mer konkret och direkt peka på vari kopplingarna i RKK och kanske andra sammanhang, ligger till Babyloniskt hedendom.

Jag menar att sakrament eller ritualer och handlingar i ceremonier överhuvudtaget INTE kan vara bärare eller förmedlare av andligt liv. Jag menar att det andliga livet, gemenskapen med Gud, upprättas vid Andens ljus över Ordet till en sann tro på den sanne Kristus. Det är Han själv, som genom sin Ande förmedlar Gudomligt liv till människan och inte på ngn annan väg eller något annat sätt!!

---------------

Mailskribenten:

”Först måste man ju komma in i Guds nåd och komma till tro på Jesus Kristus och bli omvänd vilket är ett Guds verk allena… När vi är i Guds nåd och tror på Jesus så blir det naturligt att Anden drar oss till att låta döpa oss och fira Herrens nattvard eftersom detta förhärligar Herren Jesus.”

HaFo fundering:

Håller helt med kring dessa ord och då beträffande nattvarden. Den visar på och förhärligar KRISTUS PÅ KORSET! Beträffande troendedopet i vatten, så tror jag enligt, vad jag skrev ovan, att det inte enbart handlar om att förhärliga Kristus, utan att Gud faktiskt handlar i troendedopet, men inte pånyttfödelse (den sker vid hjärtats tro), utan enligt vad jag ovan försökte peka på.

Jag anar att många egentligen i Skriften har sett troendedopet, men fortfarande själv inte är troendedöpta och försöker tackla den situationen, utan att låta sig troendedöpas - eller!??

Man kan därmed, likt rövaren på korset, vara räddade inför evigheten, genom en sann tro på vem Jesus ÄR och en sann tro/förtröstan på betydelsen av offret på korset. Men man missar vad Gud egentligen handlar i vattendopet (se ovan)!

HaFo