Jag trodde jag hade skrivit färdigt om JDS på Aletheia blogg. Men så dök då nya frågeställningar och påståenden upp kring JDS som jag bara inte kunde undgå att svara på.

2 inlägg följer här:
-------

Lennart säger om Jesus:

”Hur han gick ner i dödsriket och avväpnade satan.”

HaFo:

Var står det, att det var i dödsriket som Jesus avväpnade satan? Står det inte att det var fullbordat på korset och att Han där avväpnade ondskans andemakter?

Ondskans andemakter är inte idag verksamma utifrån dödsriket och än mindre från något *******, utan enligt skriften idag verksamma utifrån ”luftens härsmakt, ondskans andemakter i himlarymderna”. De var redan på korset avväpnade och gjorda till åtlöje, säger Skriften.
------------

Lennart säger:

”Det här att Jesus skulle dött andligt och blivit ett med satan, tycker jag är en så korkad tanke”.

Att vara andligt död, skild från Guds gemenskap är inte detsamma som att vara ett med satan. Den fallna människan är skild från Gud, men fördenskull inte här i tiden ett med satan. Då skulle hon inte vara räddningsbar.

Att tala om satans natur när Jesus skulle ha dött andligen, är inte kärnan i JDS. Kärnan i JDS är påståendet att Fadern och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda i den person som offrades på korset.

Det är JDS kärna att Gud och människa är åtskilda på korset, så att Jesus inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa förenade tillsammans och att Jesus därmed inte är Kristi person, utan är lika misslyckad företrädare som Adam och skild från Guds gemenskap och bär fram en från Gud skild människas kopp och blod.

Ett värdelöst offer, med ett icke RENT blod, utan blodet av en från Gud skild människa. Det är inte med det blodet som Skriften säger att Gud med sitt eget blod köpt människan.

--------------

Lennart säger:

”Jag har ibland själv, i min fantasi försökt förstå vad som hände där i Jesus dödsögonblick.”

HaFo:

Varför lita till Din fantasi? Varför inte lita till Guds Ord om vad som händer:

I 1 Petr. 3:18 – 20

1917: "Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade.."

1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…

Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…

Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Var är då Kristi person?

Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade har upphört).

Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande genom Anden.

Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt frånskild livet och död?

Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.

En del som får sina villolärare hotade av denna text vill mena att det här handlar om något annat skeende än där det står att det sker.

Naturligtvis sker Kristi predikande precis i det sammanhang det står att det sker och det står där, för att visa att Kristi person, fortfarande är Kristi person och andligt levande (Gud och människa förenade), även om Kristi kropp ligger frånskild, död och livlös i graven.

Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.

Detta är dock vad läran om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person gör, så att Han är en vanlig andligt död människa och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det tar bort Jesu Gudom i försoningen.

Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas i Kristi person genom att aldrig skiljas åt.

"Gud VAR i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder... låt er därför försonas med Gud".

Denna försoning från Guds sida, sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen - "Gud med oss".

Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person som den andliga döden, människans åtskillnad från Gud, övervinns, genom att den aldrig kan ske i "Gud och människa förenade" - "Gud med oss" - Kristi person.

Och att Gud själv så kan bära fram i människans ställe, ett RENT BLOD som offer för mänsklighetens synd och så själv kan godkänna offret när det ges på korset och visa att då där var vägen för människan öppen in till gemenskap med Honom in i det allra heligaste, Hans eget hjärta och person.

HaFo

-----------------------------------------------

Lennart överraskar här med ett påstående och en fråga:

”Jag har ingen nattvardsyn så jag har inget att utveckla. Förstår inte vad det går ut på.”

HaFo:

Jag kan förstå om Du tar avstånd från den katolska läran om att Jesus skulle förmedla sin kropp, blod och person till den som deltar i nattvarden. För det är en villfarelse

Men när Du säger att Du inte ”förstår vad det går ut på”, så blir jag förbryllad. Har Du missat Skriftens och Jesu uppmaning till oss, om att påminna oss, genom att bryta brödet och dela vinet, om offret av Kristi persons kropp och blod på korset och dess betydelse?

”Kristi kropp för Dig utgiven, Kristi blod för Dig utgjutet”, säger Dig Lennart dessa ord ingenting?

Jesus säger innan nattvarden var instiftad och alltså inte med dessa Ord åsyftade denna ritual att dela brödet och vinet, att:

”Den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig”.

Min uppfattning av vad Jesus här vill säga, eftersom det inte anspelar på nattvarden, är att de som inte i Andens ljus över Ordet sett betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, utan menar att här behövs ngt mer för att rädda människan, ”har inte liv i sig”.
-------------

Hur kan människor missa dessa Skriftens Ord:

"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga"
(Kol. 1:22)

"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)

"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)
-----------------------

Den som menar att offret av Kristi persons kropp och blod inte räcker till, utan att där behövs ngt mer som ska ske, än att Gud och människa är och förblir försonade/förenade i Kristi person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, genom Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, när syndens konsekvenser läggs på Honom och då menar att då där inte i Hans person detta blir detroniserat,

(så att Jesus skulle vara lika misslyckad som Adam och skild från Guds gemenskap, andligt död)

och så att Han därmed inte kan bära fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod på korset,

är ute på en farlig väg och nära att hamna under Orden om att trampa förbundsblodet under sina fötter som orent.

Och även väldigt nära att häda Anden, genom att mena att Guds Ande skulle ha lämnat Jesus, så att Jesus inte längre är Gud och Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt –

därmed i praktiken mena att Jesus där på korset inte är ”Guds fullhet lekamligen” – därmed i praktiken förnekar att Jesus är ”Kristus kommen i köttet” på korset. Och därmed förnekar Ordet om att ”Gud VAR i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”.

Den som verkligen i hjärta och sinne framhärdar i en sådan tro och bekännelse på Jesus,
hamnar väldigt nära de, om vilka det står att de ”inte kan föras till ny bättring”, utan har förhärdat sina hjärtan.

Sen kan man då ”skriva ihjäl sig” på olika bloggar, studera kyrkohistoria, vitsorda allehanda stora män från den historiska andliga arenan, mena sig avslöja och gå emot villvarelse, samtidigt som man själv är på väg att missa målet.

Målet nås vid via Andens ljus över Ordet till en sann tro på och bekännelse av på vem Jesus ÄR, Gud själv hela tiden kommen i kroppslig gestalt och därmed en tro på och bekännelse av betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och nås inte via ngn annan väg.

HaFo

Hade inte tänkt skriva mer kring detta ämne. Men Helders fdortsätter med sina lögnaktiga angrepp mot vad jag skriver, så jag ser mig föranledd att göra ytterligare ett inlägg på Aletheia blogg:
--------

Häggqvist undrar:

”Var någonstans ljuger Helders? var någonstans far han med irrläror?

HaFo:

Svar på den andra frågan:

Helders menar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person på korset. Det är själva kärnan i varje form av JDS – lära. Det är alltså en JDS – lära som Helders företräder. Samtidigt som han talar med dubbel tunga och i ord säger sig ta avstånd från JDS.

Det är JDS kärna att Gud och människa är åtskilda på korset, så att Jesus inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa förenade tillsammans och att Jesus därmed inte är Kristi person, utan är lika misslyckad företrädare som Adam och skild från Guds gemenskap och bär fram en från Gud skild människas kropp och blod.

Ett värdelöst offer, med ett icke RENT blod, utan blodet av en från Gud skild människa. Det är inte med det blodet som Skriften säger att Gud med sitt eget blod köpt människan.

Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.

Detta är dock vad läran om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person gör, så att Han är en vanlig andligt död människa och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det tar bort Jesu Gudom i försoningen. Och det är vad Helders gör med sin lära.

Helders blandar också ihop andlig och kroppslig död och får det till att, om Jesu person dog så måste också Gud vara död och ser inte att när människan dör kroppsligen, så upphör hon fördenskull inte att existera. Den som vill fundera vidare över det spörsmålet, kan se på min hemsida under Häften och där på ”Kan Gud dö – Jesu Kristi person – den stora stötestenen”.
-------------------

Det är inte så lätt att bemöta Helders lögner om vad jag egentligen står för. Det är en sån hoptvistad blandning av lögn och sanning, som han förvanskar kring vad jag skrivit och står för. Så varför inte bilda Dig en egen uppfattning, genom att gå igenom hela min hemsida för att få en helhetsbild av vad jag säger, utan att vara påverkad av Helders hopsnickrade lögnverk kring vad jag skrivit.

T.ex. när jag säger att Gud är en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande i den ende ”Jag är Herren, Herren är en”, så får han det till att jag skulle gå emot att Gud är tre personer i en Gud och en Gud i tre personer. Det är ju precis även vad jag säger bara med andra ord. Men jag menar att denna sammansatta enhet är oupplöslig av Fader Son och Ande, så menar Helders att Fadern Sonen och Anden kan skiljas åt som var för sig Gudomspersoner, vilket väl närmast måste betecknas som en tro på tre åtskilda Gudar.

När jag pekar på offret av Kristi persons kropp och blod på korset med text från Skriften och att Skriften då visar på vad som sker i I 1 Petr. 3:18 – 20 (Se mitt tidigare inlägg ovan), så vet jag inte riktigt hur Helders lyckas förvanska både vad Skriften och vad jag säger.

Den stora skiljelinjen mellan mig och Helders tror jag dock ligger vid, att han menar att när förbannelsen, syndens konsekvenser och den andliga döden - åtskiljandet från Gud läggs på Jesus, så blir Jesus lika misslyckad som Adam, blir andligt död – skild från Guds gemenskap och bär fram en från Gud skild människas kropp och blod, där inte längre Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans och även förnekar att ”Gud VAR i Kristus och försonade världen med sig själv”.

Medan jag menar att när straffet helt riktigt som Helders framför, läggs på vår nye ställföreträdare, så menar jag i motsats till Helders, att då blir Jesus inte lika misslyckad som Adam (vilket jag menar är vår räddning att Han inte blir), så att vi oförsonade, skulle vara kvar utelämnade, förlorade syndare.

Jag vill mena att denna försoning från Guds sida gentemot människan, sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet, rättfärdighet, Gudomlighet och inte genom att Han lider samma nederlag som Adam och skiljs från Guds gemenskap.

Enligt min mening, så är det frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person (som Helders så riktigt pekar på), så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande i den ende ”Jag är Herren, Herren är en” förenad med människan i ”Guds fullhet lekamligen” - "Gud med oss".

Det är ytterst i Guds egen odödlighet som den andliga döden, människans åtskillnad från Gud, övervinns, genom att den aldrig kan ske i Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt - "Gud med oss" - Kristi person.

Och att Gud själv så kan bära fram i människans ställe, ett RENT BLOD som offer för mänsklighetens synd och så själv kan godkänna offret när det ges på korset och visa att då där var vägen för människan öppen in till gemenskap med Honom in i det allra heligaste.

HaFo

Forts.

Forts inlägg

Jag får medhåll av Luther kring vad jag ovanstående skrev:

”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12″

Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:

”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.
…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.

Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men SOM DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV, oss till godo.”
———

Luther säger inte i likhet med Helders, att Kristus inte längre är Fader och Son förenade eller att Gud och människa är åtskilda och inte längre är Kristi person och inte längre skulle vara fullt ut Gud och fullt ut människa förenade och tillsammans, som Helder förnekar med sin lära om att Gud och människa är åtskilda i Kristi person..

Utan Luther visar på om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser läggs på Jesus men att dessa konsekvenser då övervinns och DÅ DÖDATS i Kristi person, ”dödat dem genom sig själv (Kristi person) oss till godo”.

Luther ger en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud, INTE fördenskull, upphör att vara Fader och Son förenade, INTE fördenskull upphör att vara Kristi person, utan visar på att ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I HONOM DÖDAT.

-----------------------

Vidare Bibeltext som går emot att Fader och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda på korset som Helders gör gällande:

Forts på den text som Jesus åberopar med rop till Gud om övergivenhet:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den).

Jesus säger innan nattvarden var instiftad och alltså inte med dessa Ord åsyftade denna ritual att dela brödet och vinet, att:

”Den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig”.

Min uppfattning av vad Jesus här vill säga, eftersom det inte anspelar på nattvarden, är att de som inte i Andens ljus över Ordet sett betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, utan menar att här behövs ngt mer för att rädda människan, ”har inte liv i sig”.
-------------

Hur kan människor missa dessa Skriftens Ord:

"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga"
(Kol. 1:22)

"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)

"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)

Den som menar att offret av Kristi persons kropp och blod inte räcker till, utan att där behövs ngt mer som ska ske, än att Gud och människa är och förblir försonade/förenade i Kristi person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, genom Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, när syndens konsekvenser läggs på Honom och då menar att då där inte i Hans person detta blir detroniserat,

(så att Jesus skulle vara lika misslyckad som Adam och skild från Guds gemenskap, andligt död)

och så att Han därmed inte kan bära fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod på korset,

är ute på en farlig väg och nära att hamna under Orden om att trampa förbundsblodet under sina fötter som orent.

Och även väldigt nära att häda Anden, genom att mena att Guds Ande skulle ha lämnat Jesus, så att Jesus inte längre är Gud och Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt –

därmed i praktiken mena att Jesus där på korset inte är ”Guds fullhet lekamligen” – därmed i praktiken förnekar att Jesus är ”Kristus kommen i köttet” på korset. Och därmed förnekar Ordet om att ”Gud VAR i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”.

Den som verkligen i hjärta och sinne framhärdar i en sådan tro och bekännelse på Jesus,
hamnar väldigt nära de, om vilka det står att de ”inte kan föras till ny bättring”, utan har förhärdat sina hjärtan.

Sen kan man då ”skriva ihjäl sig” på olika bloggar, studera kyrkohistoria, vitsorda allehanda stora män från den historiska andliga arenan, mena sig avslöja och gå emot villvarelse, samtidigt som man själv är på väg att missa målet.

Målet nås vid via Andens ljus över Ordet till en sann tro på och bekännelse av på vem Jesus ÄR, Gud själv hela tiden kommen i kroppslig gestalt och därmed en tro på och bekännelse av betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och nås inte via ngn annan väg.

HaFo

Forts.

Forts

Tar upp några käpphästar som de som förfäktar att Jesus skulle skiljas från Gud på korset använder. En del menar att Jesus ”var gjord till synd” till sin natur och därför skildes från Gud. Andra menar att Jesu nödrop på korset visar på att Han var skild från Gud. En del menar så att Han som blev vår förbannelse skildes från Gud.

Jag tar upp dessa ”käpphästar” var för sig.

Käpphäst 1.

Där det står att Jesus blev "gjord till synd" så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, "bar den i sin kropp"(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli skild från Gud och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona/förena Gud och människa och besegra den andliga döden, människans åtskillnad från Gud i sin person, Kristi person.

Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död – åtskillnaden från Gud över människan och betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat ( bestänkt av förbundsblodet = förenat med Gud) i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.

Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer.

Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp då, utan en vanlig syndig och andligt död från Gud skild människa som där dör. Och det är vad Helders med sin lära förespråkar.

The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:

"Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer."

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:

"Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss."

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

"På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder."
-------------

Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

"för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet."

Vi vet utifrån Rom. 3 - 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, "så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga." (5:19)

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.

Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet i den här tiden, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden. Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.

HaFo

Forts.

Forts

Käpphäst 2

"En förbannelse för vår skull"

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att "Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus" (JDS som Helders företräder). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.

"Lagens förbannelse" är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som "syndens slavar" kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen och Guds vilja i människans ställe.

"Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg" när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död – åtskillnaden från Gud , därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) person och jordiska kropp.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd. Endast ett RENT blod kunde bringa försoning. Och offret på korset kan bara vara RENT OM Gud och människa är förenade. Och endast då kan skriften uttrycka att Gud köpt människan med sitt eget blod.

Jesus "blev en förbannelse" och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.

Mitt genom "denna förbannelse" står det att "Gud var i Kristus och försonade".

Det är vad som är vår räddning som Helders förnekar med sin lära om att Fader och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset.

HaFo

Forts.

Käpphäst 3

Jesu nödrop på korset

Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop. Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.

Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.

Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom. Gud är bara tyst och Han upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!

Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden av den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en” och bevarad enhet av Guds fullhet lekamligen – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.

Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:

"Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom" (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

"Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) ."

Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död och övergiven och skild från Gud. Men det står inte att han dog den andliga döden (skildes från Gud).

Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”

När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade – fult ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.

Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.

Han ger upp andan, men som andligt levande (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden.

Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar för andarna i fängelset.

Kristus led även den kroppsliga dödens vånda. Han inte bara lider den kroppsliga dödens vånda. Han blir kroppsligen slaktad och dödad. Men Han blir även, tack vare att Han aldrig dog den andliga döden, skildes från Guds livgivande gemenskap, men led dess vånda och tagen ur våndan utan att skiljas från Gud, så blir Han även tagen ur den vånda Han led i den kroppsliga döden, när Han kroppsligen väcks till liv igen och kroppsligen uppstår.

Därmed vanns segern över både den andliga döden och den kroppsliga döden i Kristi person.

Den vanns över den andliga döden – åtskillnaden från Gud - genom att den aldrig sker i Kristi person och Han därmed kan ge OFFRET med en REN kropp och ett RENT blod, så kan KRISTI PERSONS kropp så kan väckas till liv av Anden och där vinns så segern över den kroppsliga döden.

Var Jesus en andligt död från Gud skild människa lika misslyckad som Adam, som Helders menar, så hade djävulen segrat och vi har ingen frälsning. Därför är det så viktigt att vi som kristna verkligen ser detta klart och kan vederlägga alla läror som i sitt antikristliga, Gudsförnekande och antiförsoningsbudskap vill åstadkomma en JDS = att Fadern och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda på korset, somHelders framför.

Jesus är inte en andligt död från Gud skild människa på korset. Han vore då inte längre Kristi person. Offret vore då en andligt död människas kropp och blod och inte ett offer av KRISTI kropp och blod. Den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”, vore då upplöst. Vilket Helders vill åstadkomma genom en lära om att Fadern och sonen är åtskilda på korset.

Människans ställföreträdare vore då lika misslyckad som Adam och Jesus är då inte Kristus kommen i köttet längre.

Där i ställföreträdaren är en andlig död åtskillnad från Gud omöjlig, genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus inte kan upplösas, så länge Jesus är syndfri och rättfärdig och i bevarad Gudomlighet.

Därmed blir den andliga döden övervunnen i människans ställföreträdare och Kristi person, genom att den aldrig sker, men som Helders påstår skedde, så att Jesus inte längre i hans lära därmede är Guds fullhet lekamligen på korset.

Hur länge ska människor fortsätta att bejaka detta dubbla budskap och förnekelse av vem Jesus ÄR och förnekelse av betydelsen av offret av offret av Kristi persons kropp och blod på korset som Helders förmedlar?
--------

Ett faktum är att mitt igenom att syndens konsekvenser lades på Jesus så säger Skriften att
SAMTIDIGT SÅ VAR GUD I KRISTUS OCH FÖRSONADE (alltså ingen andlig död och åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person i faktisk väsensmässig mening), utan ställföreträdaren kan samtidigt besegra den andliga döden i sin person genom sin rättfärdighet och syndfrihet, så att ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person (andlig död) i faktisk mening aldrig sker.

Därigenom kan Gud tillräkna människan ställföreträdarens rättfärdighet och Kristus kan samtidigt, just genom att han samtidigt är KRISTI PERSON (fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans), bära fram ett RENT offer av KRISTI kropp och blod, som det giltiga och tillräckliga offret för världens synd.

Det offer, det frånskiljande och verkliga död som igenom hela Bibeln fokuseras är OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD, som det giltiga och tillräckliga offret för världens synd. Med en samtidigt bevarad enhet av Gud och människa i Kristi person. Eljest är Han inte Kristi person som bär fram offret.

Triumfen över dödens makt sker på korset där den andliga döden berövades sitt rov genom att den aldrig sker i Kristi person vid offret av Kristi kropp och blod och Kristi person (enheten av Gud och människa i personen Kristus), är genom Anden i livgivande gemenskap vid offret av Kristi kropp och blod och frånskiljandet av Kristi kropp från livet och dess verkliga död.

Triumfen kulminerar i den kroppsliga uppståndelsen, när den kroppsliga döden inte heller kan behålla sitt byte, eftersom Jesus hela tiden är Kristi person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans (andligt levande - förenad med Gud) och därmed inte heller så kan Kristi kropp behållas av den kroppsliga dödenskild från livet i enheten av Gud och människa i Kristi person.

Kristus är då inte bara livet, Han är uppståndelsen och livet. Jag var död, men se jag lever. Till kroppen dödad, men genom Anden levande i enheten av Gud och människa i Kristi person (1 Petr. 3:18-19).

Helders missar allt detta med sin lära om att Fadern och Sonen och Gud och människa skildes åt på korset. Tragiskt! Hoppas att människor undgår att bli fångade i Helders dubbla språk och egentliga ”anti – evangelium”.

HaFo

Jag kunde inte undgå att ngt lite summera Helders lögner och villfarelser i några av hans senaste inlägg.

Lögner:

”som Hafo säger ’rör inte min Jesus, han var alltid fläckfri’.

HaFo:

Helders sätter t.o.m. citattecken på ord som jag aldrig skrivit.

(Vad jag skrivit är att Jesus tillräknas mänsklighetens synd, utan att i sig själv vara denna synd till sin natur och att offerlammet i GT skulle vara fläckfritt. Och att detta är vår räddning, att när syndens konsekvenser och straffet för den läggs på Jesus, så detroniseras syndens konsekvenser och den andliga döden – människans åt skillnad från Gud - i människans nya ställföreträdare – i Jesu syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet.

Så att Han inte blir lika misslyckad som Adam och lämnar människan kvar i syndens konsekvenser och åtskillnad från Gud och att Han därmed kan bära fram ett RENT offer av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans – Kristi persons kropp och blod på korset, så att ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den).
----------------------

Förvillelse:

” – men det var han inte, han var inte fläckfri på korset”.

HaFo:

Enligt Helders så är Jesus inte ett i enlighet med förebilderna i GT ett RENT offer, utan Jesus är i faktisk mening, inte bara ett syndoffer, utan gjord till synd (inte fläckfri) och därför skild från Gud (JDS).
----------

Lögn:

”du förnekar treenighetsläran”

HaFo:

Jag förnekar inte alls att Jesus är en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”. Jag förnekar därmed inte heller att Gud är tre personer i en Gud och en Gud i tre personer. Men jag menar att de är oskiljaktiga och utgör som Skriften säger en sammansatt enhet och som enligt Joh. Kap. 14 – 17 är oskiljaktigt förenade till ett.

Förvillelse:

Enligt Helders så är Fadern Sonen och Anden i praktiken åtskilda till tre Gudomspersoner. Alltså till tre Gudar (ändå lite mindre än Hinn, som har nio Gudoms personer)
----------

Lögn:

”du förnekar att Jesus dog på korset”

HaFo:

Jag förnekar inte alls den död av Kristus som Bibeln beskriver sker på korset i 1 Petr. 3:18 – 20 och som framgår av dessa texter:

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10
------------

Förvillelse:

”du anser ju att Gud inte kan dö- Jesus är väl sann Gud?”

HaFo:

Här går först Helders emot Guds Ord som säger att ”allenast Gud är odödlig” och fortsätter sin villfarelse med att inte skilja på kroppslig och andlig död.

Att Jesus är sann Gud och andligt levande, visar sig när Han vid den kroppsliga döden ändå förblir andligt levande (förenad med Gud) och enligt 1 Petr. 3:18 – 20 med kroppen livlös i graven, går åstad å predikar för andarna i fängelset.

Därigenom i sin förvillelse, för Helders fokus bort från Bibelns budskap om offret av Kristi persons kropp och blod och får det till att det är ngn annan form av offer det skulle handla om.
---------------

Lögn:

”du förnekar Jesus ställföreträdande försoningsoffer”.

HaFo:

Det gör jag inte alls! Men Din Jesus blir i sitt ställföreträdande lika misslyckad som Adam och lämnar människan kvar i sin synd och åtskillnad från Gud och bär fram en från Gud skild – andligt död – människas orena kropp och blod.

Medan den Jesus som jag tror på och företräder,
försonar/förenar människa och Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och som därmed kan bära fram det RENA offret av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans – Kristi persons kropp och blod på korset.

Det är två olika Jesus, ande och evangelium som här konfronteras. Så får då människor för sin egen del avgöra vilken Jesus, vilket evangelium och vilken ande som de ska följa och sätta sin tro till. Helders Jesus som blev lika misslyckad som Adam, skildes från Gud och därmed bar fram ett orent offer på korset .

Eller Skriftens Jesus som i sin person försonade/förenade Gud och människa i sin fullhet av Gud och fullhet av människa samtidigt förenade tillsammans och som tillsammans besegrade syndens konsekvenser och människans åtskillnad från Gud i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och så bar fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod på korset.

De som vill ta del av vad jag skrivit utan förvanskning av Helder, kan antingen läsa på och framåt några inlägg:

http://aletheia.se/2010/06/11/500-salen-ny-06-17/#comments-171005


Eller så genom att ta del av en helhet kring vad jag skrivit på min hemsida.

----------

Det är märkligt, när som nu Helders först i ord, säger att han tar avstånd från JDS - läran, samtidigt som han i praktiken väller ut den nu på alla bloggar, att bara några klarsynta kristna reagerar och det ju måste finnas många som underlåter att säga ifrån gentemot en så uppenbar villolära som Helders nu massprider. Och det gör han under sken av att åberopa trosbekännelser och kristna auktoriteter och människor bara synes svälja detta – eller!?

Ser inte människor att detta är kärnan i JDS – läran som Helders framför? Ser de inte allvaret av detta "anti - evangelium", som om det anammas, tros och bekänns, så kommer det att leda skaror till fördärvet.

Varför tar inte kristna chansen att ta avstånd från Helders förförelse och klart visa på som kontrast, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset??

Att Helders dessutom hela tiden förvanskar och ljuger om vad jag skriver, bekommer mig inte. De flesta torde ju se igenom hans lögnaktiga förvanskningar av vad jag står för, om de tar del av en helhet av vad jag skrivit på min hemsida.

Och vad människor tänker och tycker om mig är mig likgiltigt. Den enda intention, som jag har, är att människor inte ska behöva bli snärjda av villfarelse, utan få en sann Biblisk klar bild av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hoppas att jag nu kan vara tyst hur mycket än Helders provocerar mig med förvanskningar lögner och förvillelse!? Men lovar inget.

HaFo
-------------------------------

Hade tänkt försöka vara tyst, men fick ett uppmuntrande mail, om att inte vara tyst och återger mailet som jag tycker i sak dessutom var väldigt tänkvärt.
-------------

Från mailet:

Hej

Citat av dig Hafo

Hoppas att jag nu kan vara tyst hur mycket än Helders provocerar mig med förvanskningar lögner och förvillelse!? Men lovar inget.

Slut citat

Jag tycker inte alls att du ska bli tyst. Du kan se det så här ju mer du får Helders att avsjöja sig med vad som finns inne i hans sinne så dess bättre är det. Den ande som driver honom avslöjar sig mer och mer, bit för bit. Du får se på Helders som ett offer som hålls i ett grepp av ett slags Jds ande. Ditt arbete med att konfrontera denna ande kan i slutänden kanske hjälpa Helders till befrielse? Vem vet kanske Helders nyktrar till så småningom ?

Ditt arbete bär frukt tycker jag Du har nog fått ett ordentligt grepp på Helders förvillande
Andlighet. Tycker det är glädjande.

Citat av Helders

”som Hafo säger ’rör inte min Jesus, han var alltid fläckfri’.

” – men det var han inte, han var inte fläckfri på korset”.

Slut citat

Mig synes det som att Hövitsmannen i Lukas 23 var mera insiktsfull än vad Helders förefaller vara

46. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.

47. Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»

För övrigt påminner Helders konstigheter om Ekmans

Citat Ekman

”Diskussionen om huruvida Jesus dog andligen eller inte är ofta förvirrande. Men om vi människor på grund av synden är andligen döda, så måste den som återlöser oss rimligtvis på ett eller annat sätt få del av denna andliga död”

Slut citat
-----------

Citat av Stig Andreasson från

Trosrörelsens försoningslära

-EN AV VÅR TIDS GRÖVSTA FÖRVRÄNGNINGAR AV EVANGELIETS BUDSKAP

Bibeln säger att Jesus bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä och att han blev gjord till synd för oss (1 Petr 2:24, 2 Kor 5:21).

Ingen form av ordgymnastik kan åstadkomma en tolkning av dessa utsagor, som får dem att betyda att Jesus blev syndig eller på något sätt besmittad av synd. ”Synd finns inte i honom ”, är skriftens klara och tydliga ord i 1 Joh 3:5.

Offren i Gamla testamentet var förebilder till Jesu fullkomliga försoningsoffer. Därför måste offerlammet vara felfritt och utan lyte.

Aposteln Paulus skriver att vi är ”friköpta... med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett lamm utan fel och lyte ” (1 Petr 1:18-19).

Om inte Jesus själv varit fullkomlig och syndfri, kunde hans död inte blivit ett evigt gällande försoningsoffer för all världens synd.

Slut citat
---------------------------------------

Undrar hur Helders ser på på Heb 9

13. Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,

14. huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den
levande Guden!

Här framgår det att Kristus genom evig ande frambar sig själv som ett felfritt offer till Gud.
Hur månne det går ihop med Helders "teser" ?

slut på mailet
-------------

HaFo

Sätter in ett inlägg som jag just gjort på Aletheia blogg med anledning av detta ämne.
---------------------

Tack Deborah för många klarläggande synpunkter, som egentligen borde innebära "end of debatt" (men inte så för Helders, som framhärdar i sin förförelse och detta under fortsatt sken av att åberopa kristna auktoriteter)!

Lennarts funderande idag kom också fram till en bra konklussion:

"På korset besegrade Jesus synden, satan och döden genom att:

'Utplåna,skaffa undan och nagla fast lagen vid korset'.Kol.2:14.

'Han blev delaktig av kött och blod, för att han genom sin död (kroppslig död av köttet och blodet - min HaFo anm och som är ngt som Helders förnekar.) skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen'. Hebr.2.14

Jesus vann seger genom att uppfylla lagen. Adam misslyckades med att uppfylla lagen.

Adams misslyckande införde död. Jesus lyckades och införde livet.

Jesus blev varken gjord till synd eller blev en syndare. Då hade han varit ett med satan.

All synd blev lagd PÅ Jesus, inte I Jesus, som en mantel. Syndens lön är döden och Jesus dog som ett rent offerlamm. Han sprängde syndens mantel inifrån precis som förlåten i templet.

Jesus besegrade synden, inte genom att bli en syndare, utan genom att vara 'dock utan synd' (Hebr.4:15).

Slut citat från Lennart

---------

Tycker detta vad Lennart här säger, stämmer väl överens med när jag sagt följande:

att Jesus tillräknas mänsklighetens synd, utan att i sig själv vara denna synd till sin natur och att offerlammet i GT skulle vara fläckfritt.

Och att detta är vår räddning, att när syndens konsekvenser och straffet för den läggs på Jesus, så detroniseras syndens konsekvenser och den andliga döden – människans åt skillnad från Gud – i människans nya ställföreträdare – i Jesu syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet.

Så att Han inte blir lika misslyckad som Adam och lämnar människan kvar i syndens konsekvenser och åtskillnad från Gud och att Han därmed kan bära fram ett RENT offer av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans – Kristi persons kropp och blod på korset, så att ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den).
--------------

Jag förnekar inte alls som Helders påstår, den död av Kristus som Bibeln beskriver sker på korset i 1 Petr. 3:18 – 20 och som framgår av dessa texter:

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10
————

Helders går dels emot Guds Ord om att "allenast Gud kan inte dö" och blandar så samman andlig och kroppslig död och lyckas komma fram till en klar JDS - lära om att Fadern och Sonen - Gud och människa är åtskilda i Kristi person på korset.

Att Jesus är sann Gud och andligt levande, visar sig när Han vid den kroppsliga döden, ändå förblir andligt levande (förenad med Gud fullt ut Gud och människa förenade) och enligt 1 Petr. 3:18 – 20 med kroppen livlös i graven, går åstad å predikar för andarna i fängelset.

Därigenom i sin förvillelse, för Helders fokus bort från Bibelns budskap om offret av Kristi persons kropp och blod och får det till att det är ngn annan form av offer det skulle handla om och trampar förbundsblodet under sina fötter som orent och otillräckligt.
—————

Helders Jesus blir i sitt ställföreträdande lika misslyckad som Adam och lämnar människan kvar i sin synd och åtskillnad från Gud och bär fram en från Gud skild – andligt död – människas orena kropp och blod.

Medan Skriftens Jesus försonar/förenar människa och Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och som därmed kan bära fram det RENA offret av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans – Kristi persons kropp och blod på korset.

Det är två olika Jesus, ande och evangelium som här konfronteras. Så allvarligt är det och handlar inte om några "teologiska spetsfundigheter", utan om en tro på en falsk Jesus, som Helders förmedlar, som bringar lika mycket död och åtskillnad från Gud som Adam.

Eller om en tro på en Jesus som i Kristi person förenar/försonar Gud och människa och som bär fram det RENA offret av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt kropp och blod på korset, som det tillräckliga och försonande offret, där "Gud VAR I kristus och försonade världen med sig själv" och där "Kristi Guds Sons blod renar från all synd" inför Gud.
---------

Så ställs då människor i vägskäl till att bejaka lögn eller sanning kring vemJesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, när Guds tröska drar fram, för att "sålla agnarna från vetet" och det ska framgå vilka som gav "kärlek till sanningen rum så att de kunde bli frälsta".

Här får får då människor för sin egen del avgöra vilken Jesus, vilket evangelium och vilken ande som de ska följa och sätta sin tro till. Helders Jesus som blev lika misslyckad som Adam, skildes från Gud och därmed bar fram ett orent offer på korset .

Eller Skriftens Jesus som i sin person försonade/förenade Gud och människa i sin fullhet av Gud och fullhet av människa samtidigt förenade tillsammans och som besegrade syndens konsekvenser och människans åtskillnad från Gud i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och så bar fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod på korset.
——–

De som vill ta del av vad jag skrivit utan förvanskning av Helders lögner, kring vad han menar mig stå för, kan antingen läsa på och framåt några inlägg:

http://aletheia.se/2010/06/11/500-salen-ny-06-17/#comments-171005

Eller så genom att ta del av en helhet kring vad jag skrivit på min hemsida.

HaFo

Gjorde just ett inlägg på Aletheia kring detta ämne.
------

Lennart undrar:

”När Jesus säger där vid korset:

’Varför har Du övergivit mig’.

Vad tror Ni hände där vid korset? Vad det bara en förvirrad känsla Jesus fick i döds-ögonblicket, eller övergav Gud honom vid döds-ögonblicket?”

HaFo:

(Det blir lite upprepningar från min sida. Men det verkar som att jag uttrycker mig så obegripligt, så att jag får ”nöta på ett tag”, för att människor ska få tag på vad jag försöker säga och förmedla.)

Jag tror inte det var en förvirrad känsla som Jesus gav uttryck för. Jag tror att, när allt såg ut som att Han behandlades som en syndare som var skild från Gud i människans ställe, så åberopar Jesus Skriften, där fortsättningen av detta sammanhang, som då visar på att Han likväl inte var skild från Gud, trots att allt tydde på det när han bar syndens konsekvenser i sin kropp upp på korsets trä:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Detta är också vad Jesaja uttrycker enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död – åtskillnad från Gud) och deras skulder är det som han bär (Han är inte skulden, Han är inte synden i sin egen person, utan bär den och betalar priset för den i människans ställe).

1 Petr. 3:18 – 20 visar på att Jesus inte var övergiven av Gud i döds – ögonblicket. Detsamma visar Jesus på när Han säger att det är fullbordat och att Han överlämnar sitt liv åt Gud visar även på att de var förenade.

1 Petr. 3:18 – 20 visar också vilken död som sker på korset. ”Till kroppen dödad”. Alltså det är ingen andlig död – åtskillnad från Gud som där sker. Utan stället visar på att Jesus andligt levande – förenad med Gud går åstad och predikar för andarna i fängelset med kroppen livlös i graven och visar även därmed på var striden står och vilket offer som räddade människan:

"Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10
----------------

Det är inte genom att bli lika misslyckad som Adam och skiljas från Gud, som Jesus räddar oss. Han räddar oss genom att all syndens konsekvenser och den andliga döden – åtskillnaden från Gud, detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, NÄR Han tar på sig straffet för mänsklighetens synd och att Han därigenom kan bära fram det RENA offret av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans, Kristi persons kropp och blod på korset.

Det är ett evangelium med en Jesus och en ande, som står tvärtemot ett evangelium, Jesus och ande, som säger att Fadern och Sonen och Gud och människa skildes åt på korset och att Jesus var synd till sitt väsen och skild från Gud som Adam.

Det senare är JDS – lära av första graden, hur mycket man än säger sig i ord, gå emot JDS – lära eller hur mycket man än åberopar kristna auktoriteter. Sen är då frågan, är detta senare, då en lära, som om hjärtat och sinnet bejakar och bekänner denne Jesus, så är det en tro på och bekännelse av Jesus, som leder till evigt liv?

HaFo

Känner mig tjatig, men gör ännu ett inlägg på Aletheia.
--------------

Lennart svensson säger:

”Jag tror inte heller att Gud övergav Jesus där vid korset. Jag undrar lite varför Jesus sa som han gjorde. Om inte Gud övergav Jesus där, så måste Jesus ha gett uttryck för, att det kändes som det. För oss kristna kan det ju ibland kännas som Gud har övergivit oss, fastän Han inte har gjort det.”

HaFo:

Det är möjligt att vad Du här skriver är en ”delsanning”. Alltså precis, som när vi upplever att Gud är tyst och inget tecken finns på att vi är förenade med Honom genom Hans Ande, så finner vi i Skriften Ord, som visar på att det inte handlar om vad vi upplever eller känner, utan på faktum t.ex.:

”Då ni nu har blivit rättfärdiggjorda genom tro på Jesus så har ni frid med Gud”. Alltså ett faktum oberoende av vad vi känner eller upplever.

Eller Ordet: ”Då ni nu har kommit till tro på Jesus så har ni undfått den utlovade Helige Ande”. Alltså ett faktum som inte har med vad vi känner eller upplever.

Jesus åberopade också det Skriftens Ord, som talade om att känna sig och uppleva sig skild från Gud, när Han straffades för syndens konsekvenser i människans ställe, men där Han även därmed åberopade och visste fortsättningen:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Jesus var också medveten om vad Jes. 53 vers 11 likaledes säger:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död – åtskillnad från Gud) och deras skulder är det som han bär (Han är inte skulden, Han är inte synden i sin egen person, utan bär den och betalar priset för den i människans ställe).
--------

Jag tror att detta även var, vad Jesus ville visa på med sitt utrop om övergivenhet, att Han ändock var Gud och Gud och människa förenade, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans – andligt levande.

Jag tror att Han med detta utrop och den fortsättning som Han åberopade syftade till, gav människan en möjlighet att antingen bejaka lögnen om att Han skildes från Gud

(JDS – hur många har inte hört LO:are säga att Jesus säger själv att han var skild från Gud – men det är inte alls vad Jesus säger, utan ngt som man själv läser in för att det ska passa en vilsen lära),

eller så bejaka sanningen om att Han, när syndens konsekvenser och den andliga döden, åtskillnaden från Gud (Adams misslyckande) lades på Honom, så besegrades, omintetgjordes, detroniserades detta i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet (”Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD” som Jesaja uttryckte det)
-------------

Det är inte alls krångligt att ernå en frälsande tro kring vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset! Ett sådant påstående ÄR EN LÖGN!!!!

1 Petr. 3:18 – 20 visar på att Jesus inte var övergiven av Gud i döds – ögonblicket. Detsamma visar Jesus på när Han säger att det är fullbordat och att Han överlämnar sitt liv åt Gud visar även på att de var förenade.

1 Petr. 3:18 – 20 visar också vilken död som sker på korset. ”Till kroppen dödad”. Alltså det är ingen andlig död – åtskillnad från Gud som där sker. Utan stället visar på att Jesus andligt levande – förenad med Gud går åstad och predikar för andarna i fängelset med kroppen livlös i graven och visar även därmed på var striden står och vilket offer som räddade människan:

”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
------------------

Jag kan inte förstå annat än att speciellt de, som varit utsatta för den falska andemakten bakom det falska lärosystemet på LO, verkar ha så speciellt svårt att se detta enkla självklara utifrån Skriften vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Och man vill få det till att det behövs ngt mer eller att vi inte kan veta och att allt detta enkla självklara evangeliet kan vi aldrig riktigt se in i och förstå.

Visst vi kan aldrig riktigt förstå, när Jesus som Gud själv förenar/försonar människan med sig själv och själv i hennes ställe, som fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans, bär fram det RENA försonande offret av Kristi persons kropp och blod på korset och hur det då innebär, att ”Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd” inför Gud och att vägen därmed är öppen in till Guds gemenskap.

Men vi kan förstå utifrån Ordet, att detta är vad som Gud gör möjligt, när Han själv kommer i kroppslig gestalt, förenar/försonar Gud och människa i Kristi person och bär fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset och att därtill behövs inget annat eller ytterligare offer.

Läs Hebreerbrevet om och om igen om betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod!

HaFo

Tack Lennart för Din uppmuntran till att citera Guds Ord! Alla bör vi hålla upp längre eller kortare svärd som Du kallar det.
—–

Först allmänt så är det skillnad på att vara övergiven och att vara till naturen skild från någon. Ex. jag kan ta avstånd från min biologiske son i praktisk gemenskap, men det tar aldrig bort att han är min till naturen biologiske son.

När Gud själv kommen i kroppslig gestalt, behandlar sig själv, som människans ställföreträdare, som ska ta straffet för mänsklighetens synd, så upphör Han fördenskull aldrig att vara den Han ÄR: Gud!

Även om Fadern i praktisk handling vänder vreden över synden gentemot Sonen i Guds sammansatta enhet, så kan det aldrig innebära att Jesus då, till sin natur INTE skulle vara fullt ut Gud, utan Jesus är även i denna situation fullt ut Gud och fullt ut människa tillsammans – Kristi person – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”.
—————

Vill visa på ytterligare text som visar på att Jesus inte var skild från Gud vid sitt nödrop på korset:

Ps 22:2. ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Förutom Ps. 22: 22; 25

”Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.”

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom”.

Och förutom vad Jes. 53 vers 11 likaledes säger:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död – åtskillnad från Gud) och deras skulder är det som han bär (Han är inte skulden, Han är inte synden i sin egen person, utan bär den och betalar priset för den i människans ställe).
——

Så vill jag även visa hur Ps 31 pekar på att Jesus inte var skild från Gud vid sitt nödrop

6. I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

23. Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
————————

Några Ord från Hebreerbrevet om betydelsen av offret av Kristi persons kropps blod och att Jesus aldrig var skild från Gud:

”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död (kroppslig död) skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom…

…Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.”
———-

”Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»…

…Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.”
—–

”Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss. I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten, dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid”.

”Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, EN SOM VORE HELIG OSKYLDIG OCH OBESMITTAD, SKILD FRÅN SYNDARE och upphöjd över himmelen,

en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv.

Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en »Son» som är fullkomnad »till evig tid».”
———-

”Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,

gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med SITT EGET BLOD (kroppens blod), en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.

Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,

huru mycket mer SKALL INTE KRISTI BLOD — då han nu genom EVIG ANDE har framburit sig själv såsom ETT FELFRITT offer åt Gud — rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!”

”utan att BLOD utgjutes gives ingen förlåtelse”.

”Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.”

”Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, MED BLOD som icke är hans eget. Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom OFFRET AV SIG SJÄLV, Kristi persons kropp och blod, (utplåna synden).”

”Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.”

”Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. Därför säger han vid sitt inträde i världen:

»Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, MEN EN KROPP beredde du åt mig; i brännoffer och syndoffer fann du icke behag. Då sade jag: ‘Se, jag kommer — i bokrullen är skrivet om mig — för att göra din vilja, o Gud.’»

Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» — och dock frambäras de efter lagen — säger han vidare:

»Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.

”Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »KROPP» en gång för alla har blivit offrad.”

… Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom JESU BLOD, i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten — det är genom SITT KÖTT …”
————————————-

Kopplar man dessa texter samman med nedanstående BibelOrd, så kan jag inte förstå de som menar att vad Skriften säger om betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset skulle vara oklart och krångligt.

De som upplever det så, bör bedja över och läsa dessa bibeltexter om och om igen tills ”morgonstjärnan går upp i era hjärtan”.
—————

1 Petr. 3:18 – 20 visar på att Jesus inte var övergiven av Gud i döds – ögonblicket. Detsamma visar Jesus på när Han säger att det är fullbordat och att Han överlämnar sitt liv åt Gud visar även på att de var förenade.

1 Petr. 3:18 – 20 visar också vilken död som sker på korset. ”Till kroppen dödad”. Alltså det är ingen andlig död – åtskillnad från Gud som där sker. Utan stället visar på att Jesus andligt levande – förenad med Gud går åstad och predikar för andarna i fängelset med kroppen livlös i graven och visar även därmed på var striden står och vilket offer som räddade människan:

”Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga”
(Kol. 1:22)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom KRISTI BLOD. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
——————–

Den som menar att offret av Kristi persons kropp och blod på korset inte är ett tillräckligt offer för vår synd och tillräckligt för att bringa människan i gemenskap med Gud, när ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”, bör verkligen beakta allvaret i Guds Ord, om att inte trampa förbundsblodet under sina fötter som orent.

Den bör också beakta allvaret om hädelse mot Anden, genom att mena att Jesus inte längre är Gud på korset, inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt förenade/tillsammans, inte längre är Kristi person, utan att Guds Ande lämnat Jesus, så att Gud och människa är åtskilda och så även mena att den sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”, skulle vara upplöst och Fadern är skild från Sonen och att Jesus ändå är en Gud vid sidan om ”Gud Fadern” och ”Gud Anden” (Helt Bibelstridigt gentemot vad Joh. Kap. 14 – 17 visar på).

Då är det så vilset som det någonsin kan bli! Och handlar om ”ett annat evangelium, en annan Jesus och en annan ande”, än vad de Bibeltexter som jag angett ovan pekat på.

HaFo

Sätter in 2 inlägg som jag just gjort på Aletheia blogg:
-----

Tack Leif för de skriftens sanna Ord som Du återger:

Heb 2:9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord ”ringare än änglarna”, honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.

1Pe 3:18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.

Kol 1:12 och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset.

Fil 4:4 Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.
-------------

Fint också att Du visar på att ”helig vrede” över där Skriftens ord blir förvanskat, så gäller samtidigt en ”helig glädje” över vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Samtidigt vidhåller jag min förundran över att att människor kan läsa spaltmeter kring förförelse och bejaka det idag på den andliga arenan.

Och även lägga ner oerhörd tid på att skriva om perifera och närmast ovidkommande saker beträffande kristen tro. Då spelar det inte så stor roll hur många A4 man skriver eller läser.

Men när det kommer till själva kärnan av kristen tro, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och när det kommer till vad Skriften säger, så orkar inte människor med att läsa ens en A4, eller har inte tid att läsa eller upplever det så krångligt, obegripligt eller ovidkommande.

Min fråga kvarstår då vid sådant beteende. Hur seriös är man då egentligen i sin sanningslidelse och längtan efter att få sin sak klar med levande Gud??
—————

Citerar ett Ord som visar på betydelsen av offret av Kristi persons kropps blod på korset. Och upprepar mig igen, kanske till ”vämjelse”, för de som inte egentligen är ute efter att ”ge kärleken till sanningen rum så att de kan bli frälsta”:

3 Mos 17

11. ”Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är däri.”
——————

Den som menar att offret av Kristi persons kropp och blod på korset inte är ett tillräckligt offer
för vår synd och tillräckligt för att bringa människan i gemenskap med Gud, när ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”, bör verkligen beakta allvaret i Guds Ord, om att inte trampa förbundsblodet under sina fötter som orent.

Den bör också beakta allvaret om hädelse mot Anden, genom att mena att Jesus inte längre är Gud på korset, inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt förenade/tillsammans,

inte längre är Kristi person, utan att Guds Ande lämnat Jesus, så att Gud och människa är åtskilda
och så även mena att den sammansatta
enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”, skulle vara upplöst och Fadern är skild från Sonen och att Jesus ändå är en Gud vid sidan om ”Gud Fadern” och ”Gud Anden” (Helt Bibelstridigt gentemot vad Joh. Kap. 14 – 17 visar på).

HaFo
--------

Sen kan man också göra som Ekman. Först gå ut med en solklar JDS – lära efter Hagin, där den kroppsliga döden av Jesus inte bringade försoning för synden, utan åstadkom fysiskt helande. Medan försoningen låg i att Jesus blev lika misslyckad som Adam och skildes från Gud.

Sen utan att ha ändrat sig enligt egen utsago från de läror som han startade ut med, så skriver Ekman idag:

Det har i vissa sammanhang funnits obibliska idéer angående att ett fysiskt medel, som Jesu blod och hans korsdöd, inte kan åstadkomma en andlig förlossning (Ngt som Ekman själv hävdade HaFo kommentar).

Detta är fullständigt fel. Det var just det fysiska blodet som rann i den historiske personen Jesu ådror som verkligen försonade oss med Gud, 1 Petr 1:18,19.

Detta är hela tanken med både inkarnationen och försoningen, att Gud verkligen blev människa, verkligen var en av oss, men utan synd, Hebr 2:14-16.

Han dog verkligen en fysisk död för oss och uppstod sedan verkligen fysiskt från de döda på den tredje dagen, Joh 20:24-27, 1 Kor 15:3,4.

Hela vår frälsning hänger på detta, 1 Kor 15:14-20.
Att förandliga eller förringa detta är att angripa både inkarnationen och försoningsverket.

När Jesus hängde på korset upplever Jesus en övergivenhet från Fadern, Matt 27:45,
eftersom våra synder skiljer oss och vår Gud ifrån varandra, Jes 59:2.

Jesus smakade dödens vånda, Apg 2:24.

Han dog för oss för att vi skulle slippa dö den eviga döden och han uppstod för att vi skulle få del av det eviga livet.

Det tillhör evangeliets mysterium, hemlighet, hur Guds Son, den andra personen i Gudomen kunde dö.

Luther sa att han inte kunde tro på en Gud som inte kunde dö.

Gudamänniskan Jesus Kristus dog på korset.

Han var Guds Son och Marias son, fullt ut gudomlig och fullt ut mänsklig.

Hur Guds Son kan dö är ett mysterium, likaväl som det är ett mysterium hur inkarnationen gick till där den gudomliga naturen och den mänskliga naturen förenades i en enda människa,
Jesus Kristus, utan sammanblandning eller förvandling.

Hans död på korset är en verklig död, inte en skendöd, och det var där på korset han med sitt liv, sitt blod, betalade priset för våra synder och skulder.

Tre dagar senare uppstod han för att kunna ge oss sin rättfärdighet och sitt liv, det eviga livet.
Han segrade på korset över synden, döden och djävulen, Hebr. 2:14,15, och genom hans uppståndelse har vi del av denna seger och nu förs vi fram i Jesu segertåg, 2 Kor. 2:14
och han som bor i oss är större än den som bor i världen, 1 Joh. 4:4.

Slut citat av Ekman
—————

Här lyckas nu Ekman med konststycket att ”äta upp kakan och ändå ha den kvar”.

Han pekar riktigt på betydelsen av offret av kroppen och blodet på korset. Men han åtskiljer samtidigt Fadern och Sonen och åtskijler Gud och människa (JDS). Samma förförelse som Helders sprider.

Ekman kallar det för en ”fysisk död”. Men det är inte en vanlig fysisk död för en från Gud skild människa som sker. Det är Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa tillsammans) kropp och blod, som är offret.

Ekmans tvistade blandning av sanning och lögn här, är väl ngt av det mest sofistikerade av förförelse som kan åstadkommas, där man å ena sidan synes peka på betydelsen av offret av kroppen och blodet på korset, men ändå i slutändan lyckats ta bort betydelsen av KRISTI PERSONS (fullt ut Gud och fullt ut männsika tillsammans) KROPP OCH BLOD på korset.

HaFo

Fortsätter med 2 inlägg på Aletheia med anledning av Ekmans ovan förvirrande utläggning om "fysisk död".
------

Lennart säger:

"Fast Gud dog väl inte. Det var väl Guds mänskliga kropp som dog?"

HaFo:

Precis! "Till kroppen dödad". Men ändå med fortsatt förening av Gud och människa i Kristi person, så "går han driven av Anden åstad och predikar för andarna i fängelset", med den offrade kroppen och blodet livlös i graven. (1 Petr. kap. 3)

HaFo

-------------------------------


Juha undrar över vad jag skulle finna anmärkningsvärt i Ekmans framställning i tidigare inlägg ovan.

Ska försöka visa på hur oklar och förvirrande denna framställning är:

Ekman:

”När Jesus hängde på korset upplever Jesus en övergivenhet från Fadern, Matt 27:45,
eftersom våra synder skiljer oss och vår Gud ifrån varandra, Jes 59:2.”

HaFo:

Vilken övergivenhet Från Fadern på grund av vår synd och åtskillnad från Gud, åsyftar Ekman här mitt i alla förvillande försök att fokusera en ”fysisk död som försonande och frälsande”?

Jo, han ger så i en senare mening ett annat svar än att det är ”den fysiska döden som försonade oss med Gud”. Ekman ger ett dubbelt budskap om vilken död som sker och säger:

Ekman:

”Han dog för oss för att vi skulle slippa dö den eviga döden och han uppstod för att vi skulle få del av det eviga livet.”

HaFo:

Denna mening andas, vilken död som det egentligen är som räddar oss enligt JDS, ”den eviga döden” att vara skild från Guds gemenskap, utan Hans inneboende livgivande Ande. Här var det alltså denna död utöver ”den fysiska döden”, som Ekman åsyftade.

Ekman skapar ytterligare förvirring med följande uttalanden:

Ekman:

”Det tillhör evangeliets mysterium, hemlighet, hur Guds Son, den andra personen i Gudomen kunde dö… Gudamänniskan Jesus Kristus dog på korset.

HaFo:

Först förvirrar Ekman med trosförkunnelsens Gudsbild om Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden, som att det skulle handla om 3 olika Gudar som var för sig åtskilda är ”Gudomen”.

Medan Bibelns Gudsbild är, att Gud är en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en” = tre personer i en Gud och en Gud i tre personer som är oskiljaktiga.

I likhet med Helders så förvirrar även Ekman här med att gå emot Guds Ord om att ”allenast Gud är odödlig”.

Uttrycket ”Gudamänniskan Jesus Kristus dog på korset.”, skapar också förvirring. Om det inte var Gudamänniskans kropp och blod som offrades, utan att ”Gudamänniskan dog och inte existerade längre, så är 1 Petr 3:18 – 19 en lögn.

Enligt det sammanhanget så är ”Gudamänniskan”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, ”till kroppen dödad”, medan ”Gudamänniskan” ”driven av Ande går och åstad och predikar för andarna i fängelset, med den offrade kroppen livlös i graven.

Summa:

Det är alltså en förvirrande och dubbel framställning som Ekman uppvisar, där när han försöker visa på betydelsen av ”fysisk död”, ändå bibringar Jesu andliga död och det är i Ekmans slutsumma inte Kristi persons kropp och blod som är offret, utan offret är att ”den andra Gudomspersonen dör”.

HaFo

Återger ett inlägg som jag just gjorde på Aletheia blogg med anledning av detta ämne:
-----------

Leif med adress till mig:

”Helders har möjligen trampat dig på tårna”

HaFo:

Nej, Helders har inte trampat ens på en enda lilltå hos mig. Att han förvanskar vad jag skriver och står för, torde varje ärlig objektiv innatill läsare kunna konstatera.

Sen överlämnar jag då till läsarna att bedöma vad som är drivkraften till att förvanska vad människor skriver och även som Helders gör förvanska vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Vad han trampat under sina fötter är inte mina tår, utan det RENA förbundsblodet, när han menar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset, så att Jesus är likja misslyckad som Adam, skild från Gud och synd till sitt väsen.

Vad som förbryllar mig mer än Helders vilsenhet (under sken av att företräda klassisk kristen tro) och SÅ:s nu så välkända förnekelse av att Jesus är Gud kommen i kroppslig gestalt),

är att tydligen så många, som menar sig vara kristna och umgås med Skriften och säger sig umgås med Jesus, ändå samtidigt är så oklara kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och menar detta vara något helt mystiskt obegripbart.

Lika svårbegripligt är det också, att inte heller sanna kristna, tar avstånd från Helders förförelse kring att Gud dog, inte tar avstånd ifrån att Jesus enligt Helders, är lika misslyckad som Adam, så att Gud och människa är åtskilda i Kristi person, inte tar avstånd ifrån Helders lära, att Fadern och Sonen är åtskilda på korset, inte tar avstånd ifrån, att enligt Ekman, så är dog den andra Gudomspersonen på korset.
—————-

Det är inte bara Bibelns Gudsbild av en oupplöslig sammansatt enhet av Fader, Son och Ande i ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”, som då hos dessa herrar blir förvanskat. (Till att det skulle handla om tre åtskilda Gudar, somLennart nu dras till att förmedla? – ngt som Lars W pekat på är felaktigt)

Kristi person av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans blir också förvanskat, hos både Helders och Ekman. Och den djävulska slutsumman blir att offret av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) kropp och blod på korset, inte var ett tillräckligt offer, utan att därtill behövs att Jesus ska bli lika misslyckad som Adam och skiljas från Gud och att vad som enligt ekman räddar människan är att den andra Gudosmspersonen, Sonen, dog på korset.

(Vad hjälper då alla vackra ord om att Jesus är Gud, vad hjälper då alla vackra ord om att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, när man samtidigt förnekar dessa sanningar, genom att mena att Fadern och Sonen är åtskilda och att Gud och människa är åtskilda på korset?)
—————–

Det som är vår räddning är, att när syndens konsekvenser och den andliga döden, åtskillnaden från Gud, lägs på vår ställföreträdare, så blir Han inte denna gång lika misslyckad som Adam och lämnar oss kvar i vår synd och åtskillnad från Gud, utan att nu när syndens konsekvenser detroniseras i vår nye ställföreträdares syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet, så är vi försonade med Gud, då när ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”.
———

Bibelsammanhangen som pekar på detta har jag repeterat om och om igen. Men det är som att människor inte ser vad Skriften säger och skulle jag lägga in dem igen, så heter det bara att mina inlägg är så långa, så att ingen orkar läsa dem.

Var är sanningslidelsen efter att få tag på utifrån Skriften vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?

Är det så mycket mer givande att ventilera och fundera över andra mer perifera frågor i den kristna tron, än att ta sig an själva kärnan i kristen tro?

HaFo

Kom inte ifrån att göra ännu ett inlägg på Aletheia med anledning av detta ämne:

------

SÅ (Messianska föreningen) säger med adress till mig:

”Om någon av apostlarna förkunnat det du försökt säga under flera år på olika bloggar, så hade ingen blivit omvänd. Ingen hade nämligen förstått vad de skulle ta ställning till.”

HaFo:

Som Magnus Härenstam sa i ett barnprogram: fel fel fel.

Den som läst vad jag skrivit utan förvanskning av Helders eller SÅ, har ställts inför ett ställningstagande inför vem Jesus ÄR, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen köttet”, eller att förneka detta enligt läror från Helders, Ekman och Messianska föreningen.

Den som läst vad jag skrivit och förstått det, vilket ”garan” verkar ha gjort, inser att människor ställs inför ett bejakande eller förnekande av betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

(Har visat på detta utifrån Skriften om och om igen, men att göra det är ngt obegripligt och som dessutom gör mina inlägg så långa så att ingen orkar läsa).

För övrigt är Din kommentar så vilsen SÅ, så människor lär inse det, utan vidare kommentar.

Lika vilset är det när Du menar att Helders presenterar klassisk kristen tro, när han menar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset och att Jesus blev lika misslyckad som Adam, skildes från Gud och var synd till sitt väsen.

Detta är inte klassisk kristen tro. Allra minst Luthersk tro. Jag har visat på det med citat av Luther. Men det lönar sig ju inte att repetera, för då blir inläggen för långa och ingen orkar läsa.
----------------

SÅ förför sig vidare på Orden i 1 Petr 3:18-19:

”Enligt Petrus så blev Yeshuas kropp dödad, men han uppväcktes från döden av Anden (Guds Ande) efter tre dagar. Inte ett ord om Fadern och Sonen är åtskilda eller inte.”

HaFo:

Hur är det möjligt att missa att detta Ord pekar på att offret som sker, är offret av Kristi persons, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i ljuset av övrig Skrift, kropp och blod, ”till kroppen dödad”, men att Jesus och Gud ändå är förenade i Kristi person och Kristi person driven av Anden går åstad och predikar för andarna i fängelset, med Guds jordiska kropp, Kristi kropp, livlös i graven?
-----------------

Det är långt mer än enbart en fysisk död av en vanlig människa, som sker på korset, så att det skulle vara människan Jesus som dör och ”Gud Jesus som lever vidare”.

Den död som sker, är offret av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa förenade tillsammans) kropp och blod, så att Gud kan säga att han köpt människan med sitt eget blod, då när ”Gud VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”.
-------

Så bedrägligt säger SÅ:

”Är det inte tron på Yeshuas död, uppståndelse som utgör grunden för försoningen?”

HaFo:

Som att vilken tro som helst på död och uppståndelse av vilken Jesus som helst, skulle vara frälsande!

Bibeln är viktig med att peka på att en tro på och bekännelse av Jesus, som förnekar att Han är ”Kristus kommen i köttet” inte är en tro från Gud utan en tro från antikrists ande.

SÅ förmedlar denna antikristliga ande och tro, att Jesus inte är Gud själv kommen i kroppslig gestalt.

Detsamma gör Ekman och Helders med sina läror om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det är samma antikristliga ande bakom.

--------------

Vill avsluta med orden från Deborah:

”Så fatta mod alla ni som tror att Jesus är Herre och Gud!”… Profeten Jesaja 9:6 ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”

”För alla som tvivlar på att Jesus är Gud: det är bara Gud som kan förlåta synder – det gjorde Jesus. Det är bara Gud som kan uppfylla lagen – det gjorde Jesus. Det är bara Gud själv som kan återköpa det som var förlorat – det gjorde Jesus, ‘goel’, Messias, Herren själv ÄR vår frälsning. När den onde frestade Honom i öknen, svarade Han rakt ut: ’Du skall icke fresta Herren, din Gud’. Helt enkelt…”
-------

Klart som korvspad att Jesus ÄR Gud!!

HaFo

SÅ (Messianska föreningen), fortsätter att visa på sin vilsenhet och att han fattat nada kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Du kommenterar inget vidare SÅ, om Din vilsenhet kring 1 Petr 3:18-19:

SÅ:

”Enligt Petrus så blev Yeshuas kropp dödad, men han uppväcktes från döden av Anden (Guds Ande) efter tre dagar. Inte ett ord om Fadern och Sonen är åtskilda eller inte.”

HaFo:

Hur är det möjligt att missa att detta Ord pekar på att offret som sker, är offret av Kristi persons, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i ljuset av övrig Skrift, kropp och blod, ”till kroppen dödad”, men att Jesus och Gud ändå är förenade i Kristi person och Kristi person driven av Anden går åstad och predikar för andarna i fängelset, med Guds jordiska kropp, Kristi kropp, livlös i graven?

Det är långt mer än enbart en fysisk död av en vanlig människa, som sker på korset, så att det skulle vara människan Jesus som dör och ”Gud Jesus som lever vidare”. Den död som sker, är offret av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa förenade tillsammans) kropp och blod, så att Gud kan säga att han köpt människan med sitt eget blod, då när ”Gud VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”.

Så bedrägligt säger SÅ:

”Är det inte tron på Yeshuas död, uppståndelse som utgör grunden för försoningen?”

HaFo:

Som att vilken tro som helst på död och uppståndelse av vilken Jesus som helst, skulle vara frälsande!
———————–

SÅ säger vidare:

”Ingen av apostlarna uttryckte det du anser vara avgörande”

HaFo:

Fel fel fel igen. Hur läser Du egentligen Skriften SÅ?

Bibeln är viktig med att peka på att en tro på och bekännelse av Jesus, som förnekar att Han är ”Kristus kommen i köttet” inte är en tro från Gud utan en tro från antikrists ande.

SÅ förmedlar denna antikristliga ande och tro, att Jesus inte är Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Detsamma gör Ekman och Helders med sina läror om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det är samma antikristliga ande bakom.
———

Den som läst vad jag skrivit och förstått det, vilket ”garan” verkar ha gjort, inser att människor ställs inför ett bejakande eller förnekande av betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Ngt som Jesus själv fokuserar med att säga att ”den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig”, vilket inte åsyftar nattvarden, eftersom den ännu inte var instiftad, utan åsyftar 1 Petr 3:18-19:

Som pekar på att offret som sker, är offret av Kristi persons, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i ljuset av övrig Skrift, kropp och blod, ”till kroppen dödad”, men att Jesus och Gud ändå är förenade i Kristi person och Kristi person driven av Anden går åstad och predikar för andarna i fängelset, med Guds jordiska kropp, Kristi kropp, livlös i graven.
———

Du berör heller aldrig Dina lögner SÅ, när Du menar att Helders och Ekman med sin lära om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset, därmed skulle förmedla ”klassisk kristen tro”.

Detta är inte klassisk kristen tro. Allra minst Luthersk tro. Jag har visat på det med citat av Luther. Och med citat från Skriften.
——–

När jag pekar på Skriftens Ord om att Gud är en oupplöslig, sammansatt enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”.

Som stämmer väl överens med vad Skriften säger om denna oupplösliga sammansatta enhet av Fader, Son och Ande i Joh. kap. 14 – 17. Så då menar Du SÅ, att jag är fångad av katolicismen.

Fel fel fel igen! Jag är fångad av vad Guds Ord säger kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
———————

Jesus säger på Lennarts tidigare fråga om relationen mellan Fadern och Sonen att:

”Jag och Fadern är ett”. Vidare att ”jag är i Fadern och Fadern är i mig”. Ändå är de i Skriften beskrivna som ett Du, jag, vi, i denna oupplösliga sammansatta enhet av Fader, Sonen och Anden. Men det vart tydligen ”överkurs”, istället för att bara tro på vad som står.

Och påhejarna är inte långt borta i skepnad av SÅ (Messianska föreningen), när det gäller att bringa förvirring.

HaFo