Jag hade tänkt "hålla fingrarana i styr" lite längre, men kom inte ifrån att göra ett inlägg på

http://aletheia.se/

under ämnet av Stanley Sjöberg: nödvändigt att lämna organiserad ekumenik.

-------------------------------------

HaFo:

Tycker Bergs kommentar är talande. Men katolicismen är ju inte det enda området som Stanley framträder som en kameleont på.

Hade lite brevväxling med Stanley för tiotalet år sedan, angående trosförkunnelsens lära om att Fadern och Sonen var åtskilda på korset, så att Guds oupplösliga, sammansatta enhet av Fader Son och Ande var upplöst och att Gud och människa var åtskilda i Kristi person (andlig död).

Fick ett svar av Stanley, där han ansåg att problemet idag inte var att man i trosförkunnelsen tillvitade Jesus lite för mycket lidande.

Så skrämmande liten är alltså Stanleys insikt kring förförelsen i läran om Jesu andliga död (åtskillnad från Gud). Varför skulle han då vara mer klar över katolicismens förförelse?
——-

Helt riktigt tar Stanley avstånd från uppenbara förförelser som Liberalteologin, Islam etc. etc. Men vad gagnar det, när han samtidigt bejakar de mer dolda förförelserna på den andliga arenan. Det bara skapar förvirring och förbereder lika mycket det avfall, som ska enligt Bibeln, möjliggöra det falska plagiatet av den falske världsfrälsarens framträdande.
——————-

Med risk för att åter bli en ”tjatig hackkyckling”, så tycker jag att de som ifrågasätter att Stanley inte tar avstånd från katolicismen, att de även bör visa på att Stanley, aldrig tagit avstånd från kärnan i läran om att Fadern och Sonen skildes åt på korset, lika lite som han tagit avstånd från läran om att och människa skildes åt på korset (JDS).

Många menar sig ta avstånd från JDS när man inte menar att Jesus blir satans natur på korset och plågad i *******t. En sådan är Michael G. Helders, som menar sig ta avstånd från JDS, men samtidigt menar att Fadern skildes från Sonen och att Gud och människa är åtskilda på korset. (Vilket just är kärnan i JDS!!!) Detta menar Helders vara klassisk kristen tro och åberopar t.ex Luther.

Men vad lär då egentligen Luther?

”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12″

Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:

”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.

…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.

Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men SOM DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV, oss till godo.”
———

Luther säger inte att Kristus inte längre är Fader och Son förenade eller att Gud och människa är åtskilda och inte längre är Kristi person.

Utan Luther visar på om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser läggs på Jesus, men att dessa konsekvenser då övervinns och DÅ DÖDATS i Kristi person, ”dödat dem genom sig själv (Kristi person) oss till godo”.
------

Luther ger här en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud, INTE fördenskull, upphör att vara Fader och Son förenade, INTE fördenskull upphör att vara Kristi person, utan visar på att, ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I HONOM DÖDAT.
————————

Detta budskap om att Fadern är skild från Sonen på korset och att Gud och människa är åtskilda (andlig död, är i själva verket ett ”anti – evangelium”.

Där Jesus blir lika misslyckad som Adam som ställföreträdare och lämnar människans kvar med syndens konsekvenser och den andliga döden – åtskillnaden från Gud över sig. Något som fienden vill få människan att bekänna med att bejaka dessa läror.

Medan Skriften lär vad som händer när syndens konsekvenser, den andliga döden, åtskillnaden från Gud, läggs på Jesus i vårt ställe:

Till kroppen dödad men till anden levande, gjord levande av Anden, driven av Anden går han åstad och predikar för andarna i fängelset….(enligt lite olika översättningar av I 1 Petr. 3:18 – 20)

1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”

1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…

Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
——–

Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död.

Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud).

Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?

Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade…
———–

Vidare Bibeltext som går emot att Fader och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda på korset:

Forts på den text som Jesus åberopar med rop till Gud om övergivenhet:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den.

Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset:

”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)
—————————–

Sen är det lite förvånande att den frimodige Stanley inte ger sig in i samtalen här. Men det är väl lite signifikativt för de andliga ledarna idag på ”sin nivå” som verkar vara lite oantastligt ovanför de ”vanliga fåren”!? Ska inte glömma vad Stanley egentligen uttryckte mellan raderna till mig:

Bekymra Dig inte lille pojk, det här sköter vi storpojkar, Ulf å jag (naturligtvis föll inte orden så, men det var andemeningen!)

HaFo

Sätter in två inlägg som jag just gjort på Aletheia blogg med anledning av vad vi kom in på där under detta ämne.
--------------------

Vi har ju med detta samtal kring JDS, hamnat vid sidan av ämnet här. Därför får detta bli mitt sista inlägg kring JDS under detta ämne.

Michael:

”Den andliga döden innebär att man skiljes från Guds andliga välsignelser”

HaFo:

Nej, andlig död är ngt mycket mer allvarligt än att bara mista Guds välsignelser. Andlig död är att skiljas från Guds liv, att för evigt vara skild från det eviga livets umgängelse med Gud. Och det är vad Du tillvitar Jesus när Du hävdar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset.

Jesus blev som vår ställföreträdare identifierad med vår synd, vår åtskillnad från Gud (andlig död) och skulle likt den misslyckade Adam ha hört djävulen till, om denna konsekvens inte då hade detroniserats i Han syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Men där kommer den stora förändringen in i skeendet, i vår nye ställföreträdare Jesus, som räddar oss, när syndens konsekvenser läggs på honom och Han tar straffet i vårt ställe.

Han tvärtemot att Skiljas från Gud (dö andligen), så förenar Han oss med Gud i vår ställföreträdares person, Kristi person och bär i vårt ställe, fram offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

(medan Michael håller fast vid att Jesus, precis som den misslyckade ställföreträdaren Adam, precis som trosförkunnelsen lär, att Fadern och Sonen skildes åt och Gud och människa skildes åt i Kristi person och att Jesus är ”andlig död” och därmed lika misslyckad som Adam).

Då är människan kvar i sin synd och ingen rättfärdiggörelsedom är fälld över henne i Kristi person. Ngt som fienden vill få oss att bekänna, genom en tro på JDS – läran att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset.

Allt detta som Michael framför, blir som jag visade på från Bibelordet, ett ”anti – evangelium”, helt det motsatta vad Skriften säger händer, när syndens konsekvenser läggs på Jesus och blir enligt Luther: ”I Honom dödat”:

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person av Gud och människa förenade = Fadern och Sonen är inte åtskilda) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden, utan bär den och betalar priset för den).

Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset:

”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)

------------------

Du Michael angav så några Bibelsammanhang som stöd för att Fadern och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda på korset. Jag har ett otal ggr kommenterat detta, men Du har tydligen missat det, så jag tar det igen:

Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
————————–

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.

”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.

”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening.

Och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, åtskillnaden från Gud, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) person.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han som vår ställföreträdare aldrig mister sin Gudastatus och därmed kan Han bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.

(”Utan att ett RENT blod utgjutes så finns ingen förlåtelse”)

Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.

Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud VAR I Kristus och försonade”.

Ngt som Michael förnekar med sin JDS – lära, om att Fadern och Sonen är åtskilda och Gud och människa är åtskilda på korset. Då är inte längre ”Gud i Kristus och försonar”.

HaFo
----------------------

SÅ (Messianska föreningen), tar varje tillfälle att försöka tränga in med sin lära att Jesus inte är Gud, utan enbart en människa med ett speciellt uppdrag från Gud.

Detta har väl bemöts i spaltmil på diverse bloggar. Så därför passar jag denna gång på SÅ:s invit. Dessutom hamnar det under fel ämne här. Liksom att JDS lärans ventilerande gör det.

Vad jag ville visa på var Stanley Sjöbergs dubbla budskap, när han dels så riktigt tar avstånd från uppenbara förförelser i tiden, men samtidigt bejakar såväl trosförkunnelsen som katolicismen och dess företrädare.

Att vi gled in på JDS var jag väl orsak till, när jag för att visa på vilken skrämmande okunskap som Stanley uppvisade i förhållande till den läran ngt pekade på vad Skriften säger gentemot denna lära.

Och även visade på att den läran om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset, är ett ”anti – evangelium”,

där Jesus är lika misslyckad som Adam och lämnat människan kvar under syndens konsekvens, enär då det lades på Honom, så dog även Han i likhet med Adam den andliga döden och åtskildes från Guds liv och den livgivande eviga gemenskapen med Gud.

Eftersom jag tydligen retar upp många, så fort jag uttalar mig, så lämnar jag detta ämne, då jag knappast har mer att tillföra kring Stanleys dubbla budskap.

HaFo