Michael på Erevna blogg är helt suverän. Han helt enkelt plockade bort mina inlägg på ämnet JDS, istället för att bemöta dem eller låta andra ta del av dem och istället beslår han mig med lögn, om att jag skulle förneka att Gud är i Kristus och försonar världen med sig själv.
Kristet beteende?
Nå, den som som vill ta del av vad Michael inte vill att människor ska få ta del av återfinns för den som är intresserad då här:
--------
Jag svarar Michael här med 3 inlägg så blir det lättare att läsa och ta till sig innehållet.
Inlägg 1 till Michael kring JDS
------
Michael virrar här till det rejält:
”Jag förstår nu varför du hela tiden skriver ’Gud och människa förenade’, du skiljer ju på Jesu person! – Jesus är inte Gud förenad i en mänsklig gestalt! Jesus är sann Gud och sann människa, inte någon förenad gestalt bestående av gud och människa! Jesus är Gud som kommit till oss som människa!”
HaFo:
Precis som Du säger att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, så är det vad jag menar med uttrycket ”Gud och människa förenade”. Att jag valt att använda det uttrycket, beror på att i trosförkunnelsen, så är inte Jesus längre fullt ut Gud på korset, utan Jesus är skild från Gud och en andligt död från Gud skild människa, som bär fram en syndares kropp och blod.
Hur menar Du att Kristus kan vara fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, utan att Gud och människa är förenade i denna person? Gud har inte som Du säger blivit enbart människa. Han är Gud och människa samtidigt – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”.
----------
Michael:
”Gud kan naturligtvis inte ha någon gemenskap med den som är uppfylld av synd och ondska.”
HaFo:
Hur kan då Gud genom sin Ande flytta in i den troendes väsen, enär även den troende i den här tiden har kvar syndens natur och inte är syndfri? Har som sagt försökt reda ut dessa begrepp på:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm
---------------------
Michael:
”Under ett oändligt ögonblick bröts kontakten mellan Fadern och Sonen. Det var nu som Jesus ångestfyllt ropade: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?’ (Matt 22:46).”
HaFo:
Vilken Gudsbild har Du? Är Fadern och Sonen från varandra skilda Gudar, så att Gud Fadern (ett vokabulär från trosförkunnelsen) skulle kunna skiljas från Gud Sonen?
Enligt min mening, så är Guds person en oupplöslig enhet av Fader Son och Ande i ”Jag ÄR Herren, Herren är en”.
Kontakten mellan Fadern och Sonen i Guds person kan inte vara bruten eller de skulle kunna vara åtskilda, utan att Gud då inte längre är Guds person av Fader, Son och Ande.
-------
Här spinner Du så även på med trosförkunnelsens JDS – lära, utifrån inte ens en vers, utan en mening!
Det finns idag krafter i rörelse, som vill tolka detta nödrop av Jesus, som ett bevis för att Jesus dog andligen på korset.
Bibelns definition på andlig död är klar. Det är att inte äga delaktighet av Gudomlig natur i sin natur, äga delaktighet av en syndig natur i sin natur, vara Gudsfrånvänd, förlorad och i behov av pånyttfödelse.
Därmed innebär en andlig död av Jesus och att Han skulle vara skild från Gud att:
Han har en syndig natur. Han är inte sann människa längre.
Det upplöser väsensenheten i Gudomen mellan Fadern och Sonen. Jesus är inte Guds Son längre.
Det upplöser enheten av Gud och människa (den enhet som gör Honom till Kristus - Guds fullhet lekamligen) i den enda personen Kristus. Han är inte längre Kristus.
Det innebär att Jesus inte är den människans ställföreträdare i vilken den andliga döden aldrig sker och övervinnes.
Det innebär att det inte sker försoning mellan Gud och människa i Jesu jordiska kropp.
Det innebär att det inte finns en Kristi rättfärdighet att tillräkna människan.
Det innebär att Jesus inte är Kristus längre och Han kan därmed inte bära fram ett rent offer av Kristi kropp och blod.
Frågan är då om Jesu nödrop på korset verkligen innebär att Jesus är andligt död?
En del menar att, eftersom människan sägs vara andligt död i överträdelser och synder, så är det naturligt att Jesus därmed dör den andliga döden i människans ställe.
Medan Bibeln inte har någon sådan framställning, utan visar att den död Jesus dör i människans ställe, är att bära fram det av Gud bestämda försoningsoffret, som avvänder Guds vrede över synd och syndare. Det är ett offer ingen syndig människa kan bära fram: det rena offret av Kristi kropp och blod.
Andra vill stödja tanken på en andlig död av Jesus med att Han skulle bli mänsklighetens synd i sin natur, för att ta straffet i människans ställe. Medan Bibeln visar att världens synd tillräknades Jesus, utan att Han i sin egen person som Kristus är denna synd, men oskyldigt blir föremål för straffet, blir behandlad som om Han vore syndaren som för att sona sina brott, ska bära fram det offer Gud bestämt: ett rent offer av Kristi kropp och blod.
Vi behöver alltid läsa Guds Ord i ljuset av Bibelns utsaga vem Jesus är:
Guds Son, med en oupplöslig väsensenhet mellan Fadern och Sonen i Gudomen. "Jag och fadern är ett", säger Jesus.
Enheten av Gud och människa i en enda person Kristus, Guds fullhet lekamligen.
I Jesu nödrop om Gudsövergivenhet på korset, framgår inte att det handlar om någon upplösning i det hänseende som ovanstående punkter avser, alltså att Jesus skulle skiljas från Gud i naturhänseende.
En andlig död av Jesus delar upp Kristi person! Det sönderdelar enheten av Gud och människa i den enda personen Kristus och det är inte längre frågan om Guds fullhet lekamligen, 100 % människa och 100 % Gud, även om man använder de orden.
Däremot talar allt för att det inte är på det planet Gudsövergivenheten handlar om, vid frånskiljandet av och den kroppsliga döden vid offret av Kristi kropp och blod.
Mitt i detta drama, där Jesus tillräknas mänsklighetens synd och blir betraktad och behandlad av Gud som om Han vore syndaren, står det att "Gud var i Kristus och försonade". Mitt i saknaden av Guds välbehag, utan bekräftelse, smärta, lidande vid slakten och offret av Kristi kropp och blod, "var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv."
Forts inlägg till Michael kring JDS
--------------------------
Inlägg 2 till Michael kring JDS
En andlig död av Jesus (åtskillnad från Gud) innebär att Gud inte var i Jesus och Jesus var då inte Kristus längre. Gud vore då inte i Kristus och försonade.
En andlig död av Jesus innebär att det inte finns någon räddning. Då vore Han inte den ställföreträdare i vilken den andliga döden aldrig skedde och övervanns i människans ställe och så att det finns en Kristi rättfärdighet att tillräkna människan.
Då fanns det inget rent offer av Kristi kropp och blod att bära fram. Det är inte den andliga döden (åtskillnaden från Gud), som Jesus ska dö i människans ställe.
Han skall vara den ställföreträdare i vilkens person den andliga döden aldrig sker, oavsett tillräknad synd, övergivenhet, smärta vånda och lidande i en slakt som går igenom hela Hans person som Kristus.
Ändå är Han lydig ända igenom denna slakt för att utföra Guds vilja och ge offret av Kristi kropp och blod, med en bevarad enhet mellan Gud och människa i sin person som Kristus. Han är hela tiden Kristus – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt.
-------
Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop. Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.
Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.
Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom. Gud är bara tyst och Han upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!
Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.
Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:
"Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom" (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
"Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA(segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod) ."
Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död och övergiven av Gud. Men det står inte att han dog den andliga döden (skildes från Gud).
Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”
När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.
Han ger upp andan, men som andligt levande (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad…
-----
Ang. 1 Petr 3:18ff, så av vilken orsak skulle Gud här syfta på någon annan tidpunkt än den som där i Skriften är förhanden? Vad skeendet handlar om är att offret av Kristi persons kropp och blod sker, men att Skriften visar på vad som jämsides sker i den osynliga världen.
Det är ungefär samma mixter som man t.ex.i trosförkunnelsen gör, för att få sin lära att stämma och då menar att Jesus inte bar fram blodet på korset in i det allra heligaste, utan först gjorde det efter sin himmelsfärd. Medan Skriften visar att det skedde på korset, när förlåten in i det allra heligaste där rämnade.
------------
Kristus led även den kroppsliga dödens vånda. Han inte bara lider den kroppsliga dödens vånda. Han blir kroppsligen slaktad och dödad. Men Han blir även, tack vare att Han aldrig dog den andliga döden, men led dess vånda och tagen ur våndan, utan att dö andligen (skiljas från Gud, så blir Han även tagen ur den vånda, som Han led i den kroppsliga döden, när Han kroppsligen väcks till liv igen och kroppsligen uppstår.
Därmed vanns segern över både den andliga döden och den kroppsliga döden i Kristi person. Den vanns över den andliga döden (åtskillnaden från Gud) genom att den aldrig sker i Kristi person och Han kan ge OFFRET med en REN kropp och ett RENT blod, så kan KRISTI PERSONS kropp väckas till liv av Anden och där vinns segern över den kroppsliga döden.
Var Jesus en andligt död från Gud skild människa och Fadern och Sonen i Guds person då vore åtskilda som Michael hävdar, så hade djävulen segrat och vi har ingen frälsning.
Forts inlägg till Michael kring JDS
------------------------
Inlägg 3 till Michael kring JDS
En del vill åberopa dessa texter om att Jesus blev gjord till synd, att Han blev ett med synden och att Han blev en förbannelse för vår skull, som någonting som skulle tala för att Jesus dog andligen och skildes till sitt väsen från Guds natur och inte längre var fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt. Har funderat lite över dessa texter och återger här dessa funderingar:
"Gjord till synd"
Där det står att Jesus blev "gjord till synd" så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, "bar den i sin kropp"(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden i sin person, Kristi person.
Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett rent offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.
Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer. Det är överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där dör.
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
"Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer."
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
"Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss."
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
"På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder."
-----------------------------
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.
"för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet."
Vi vet utifrån Rom. 3 - 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan.
Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, "så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga." (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.
Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi ska då bli Honom lika i Hans rättfärdighet.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden. Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person). Segern över den andliga döden vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden besegrades.
------------------
"En förbannelse för vår skull"
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att "Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus" (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
"Lagens förbannelse" är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som "syndens slavar" kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
"Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg" när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) person och jordiska kropp.
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan Han bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd. (”Utan att ett RENT blod utgjutes så finns ingen förlåtelse”)
Jesus "blev en förbannelse" och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
Mitt genom "denna förbannelse" står det att "Gud VAR I Kristus och försonade".
PS. Du svarade aldrig Michael på mina frågor:
Om Gud är död som Du påstår när Jesus dör. Vem är då under den tiden "uppehållaren av allt liv"?
Vad lär Skriften om mellantillståndet mellan den kroppsliga döden och den kroppsliga uppståndelsen? Är då människan som person icke - exisyterande under den tiden?
HaFo
Fick ett mail från någon som gjort ett inlägg på Erevna. Han ville visa mig vad han skrivit, eftersom hans inlägg genast blivit bortplockat.
Jag gick in och kollade och den som plockat bort inlägget var Daniel. Jag återger här mailskribenten, vad han anger sig ha lagt in på Erevna och så Daniels kommentar till att plocka bort inlägget och ger så därefter en HaFo kommentar.
-----------------
Från mailskribenten:
Hej Harry!
Jag gjorde ett inlägg på erevnablogg med anledning av alla angrepp mot dig där. Det togs genast bort. Jag sänder till dig vad jag skrev så kan du kanske på din hemsida sätta in det så att människor kan ta del av det och bli varse vad som pågår på den bloggen. Så här skrev jag:
”Jag har under en tid varit en passiv tyst läsare av denna blogg. Jag har tyckt att den hade en del sanning att förmedla. Men nu kan jag inte vara tyst längre. Vad är det för dumheter som du Michael G. Helders och Daniel håller på med?
Ert beteende och behandling av Harry Forsgren är under all kritik. Han är den som här om och om igen visat på ett sant evangelium. Vad gör ni då? Jo kallar honom för heretiker. Medan ni själva i era inlägg smyger in allehanda villfarelser.
För den objektive läsaren här så har Harry Forsgren aldrig bemött någon av er med nedlåtande omdömen. Medan ni två tycks mena att han är en bråkmakare och ger honom det ena nedlåtande omdömet efter det andra mot hans person och vad han förmedlar.
Samtidigt som det är det sanna evangeliet som Harry Forsgren uppenbarligen och beundransvärt här företrätt mitt i alla grymma personangrepp på hans person, så istället för att ni i sak från er sida bemöter vad han skrivit så minst sagt spottar ni på honom på ett helt otillbörligt sätt för att komma från människor som menar sig vara kristna.
Jag är så upprörd över hur ni fungerar och vad ni förmedlar här på erevna bloggpost, så jag kommer inte att mer gå in på denna blogg. Jag är nu viss om vilken förvillande lära och ande som här råder. Jag hoppas att andra som läser på bloggen ska bli uppmärksamma på detsamma.
Tack Harry Forsgren för att du avslöjat vad denna blogg står för och förmedlar!
Detta är mitt första enda och sista inlägg på denna blogg.
Aarne”
------------------------------
Daniels motivering till att plocka bort detta inlägg av Aarne lyder:
”En kommentar raderades just nu då den innehöll en hel del grova icke-underbyggda anklagelser. Jag skulle be personen som skrev detta styrka sina påståenden och anklagelser, men personen skrev även att denne aldrig mer vill komma tillbaka och skriva. Om man vill skriva såna saker och inte komma tillbaka för att förklara sig så tycker inte jag att man ska skriva så.
Är hemskt tacksam för kärleksfull tuktan, förmaning, tillrättavisning, bestraffning och jag får inse att senaste diskussioner kan ha varit en prövning som jag inte hanterat rätt, eller misslyckats. Jag tar tacksamt emot detta och inte endast svepande utan mer specifikt, och att man styrker påståendena, och att man verkligen ser till vad jag skrivit och inte vad någon annan skrivit om vad jag skrivit.
Jag drar mig inte för att kalla saker för vad de är: heresi för heresi, halmgubbsargument för halmgubbsargument, rävsaxar för rävsaxar, utan jag står för det, för om inte detta gjorts är jag övertygad, av egen bitter erfarenhet, om att diskussionen hade varit ännu värre. Kan någon däremot visa på att det jag nu anser mig kallat för vad de är, inte varit sådant, så kommer jag att be om ursäkt, ta tillbaka det och ta konsekvenser.
Nåd, frid, välsignelse och allt gott!”
-------------------------------
HaFo kommentar:
Det gör mig ingenting om människor kommer med glåpord mot mig eller kallar mig heretiker (Det Ord som Jesus tröstat mig med i detta sammanhang, är att ”de kommer att få uppbära sin egen villas lön”) Men jag har sagt det förut och säger det igen:
Det tragiska är att Michael och Daniel där nu har lyckats få det att framstå inför människor, som trängtar efter att sant evangelium kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som att det är en annan Jesus och ett falskt evangelium som jag representerat och presenterat och dessutom fått mig att framstå som en bråkstake som man inte ska lyssna till. Och denna bild bejakas och påhejas nu av deras "undersåtar".
(Jag tycker inte jag bråkat, utan bara inte böjt undan i sak med vad jag menar vara ett sant evangelium och pekat på att de smyger in villvarelse, när de menar att Fadern och Sonen är åtskilda på korset), men undvikit att komma med glåpord tillbaka, som de friskt levererat mot mig och jag har försökt att "visa strupen" i underdånighet och ändå, så lyckas Michael med konststycket att få det till att han är den store läraren och jag den bråkige villoläraren - och människor synes gå på hans manipulering.)
Nu har Michael blivit av med mig och börjar genast härja fritt i en ny bloggpost, där precis som i trosförkunnelsen ligger mycken sanning, men så har han även här lyckats i texten lägga in en heljuten trosförkunnelsens JDS - lära. Lämpligt för folk att matas med nu när han lyckats framstå som den store läraren.
(Fick ett mail med anledning av den bloggposten av Michael med en mening som jag tror är väldigt sann:
"Men att Jesus led syndens lön genom att bli skild från Fadern är satans lögn."
HaFo:
Precis! Och det är denna lögn som Helders sår ut snart sagt i varje inlägg som han gör. Det är i själva verket ett "anti - evangelium". Där Jesus blir lika misslyckad som Adam och lämnar människans kvar med syndens konsekvenser och den andliga döden - åtskillnaden från Gud över sig.
Medan Skriften lär vad som händer när syndens konsekvenser läggs på Jesus i vårt ställe:
Till kroppen dödad men till anden levande, gjord levande av Anden, driven av Anden går han åstad och predikar för andarna i fängelset....
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den, inte genom att bli synd och skild från Gud, utan genom att besegra syndens konsekvenser i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.)
Ngt som också Luther är inne på:
Luther:
”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12″
Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:
”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.
…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.
Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men SOM DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV, oss till godo.”
———
Luther säger inte att Kristus inte längre är Fader och Son förenade eller att Gud och människa är åtskilda och inte längre är Kristi person.
Utan Luther visar på om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser läggs på Jesus men att dessa konsekvenser då övervinns och DÅ DÖDATS i Kristi person, ”dödat dem genom sig själv (Kristi person) oss till godo”.
Luther ger en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud, INTE fördenskull, upphör att vara Fader och Son förenade, INTE fördenskull upphör att vara Kristi person, utan visar på att ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I HONOM DÖDAT.
----------------
Michael verkar inte heller förmögen att se betydelsen av dessa Bibelsammanhang och kunna sätta in dem i en helhet av Skriften:
”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)
--------------------------------------------
I mina ögon är Michael, utan att göra några personangrepp mot honom som person, utan grundat på vad han förmedlar, just nu något av den farligaste på den andliga bloggens arena med sin härskarteknik, duperings och manipuleringsförmåga, där han tvistar samman sanning och lögn till en häxbrygd av trosförkunnelse och Calvinism,
där Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande upplöses vid påståendet att Fadern skildes från Sonen på korset och en mening av att Gud och människa på korset är åtskilda i Kristi person (trosförkunnelsen JDS).
Så framställes å ena sidan av Michael, när han skriver av vad andra förmedlat, att Jesus dog för all världens synd, men detta stympas så av Michael, med Calvinismens lära, att Jesus enbart dött för dem som Gud i förväg utvalt till att få nåd. Kryptiskt förklarar han det med skillnaden mellan "den allmänna nåden och utkorelsen".
Och han verkar även fått Daniel med sig i ”Michaels lära och ande”
------------
Det förvånar mig att inte fler sanna kristna reagerar emot lärorna och anden på
http://erevna.nu
Men det kanske inte är så lätt att reagera, när man tydligen som Aarne gjorde, förmedlade ngt som för Daniel och Michael var obekvämt, så plockar man då direkt bort det.
---------
Jag har för min del, som jag upplever det, där nu förmedlat vad Gud lade på mitt hjärta att göra. Vad människor gör av det är deras sak. Jag ”skuddar stoftet av mina fötter” och går vidare och den smälek, som det innebar att för mig skriva på Erevna, har Jesus redan lyft bort ifrån mig.
HaFo
Återger två inlägg som jag gjorde på Aletheia blogg med anledning av detta ämne:
-------
Jag hade inte tänkt låta mig provoceras av Michaels lögner om vad jag står för eller hans förvirrande inlägg. Men jag kan inte bara låta hans lögner passera helt okommenterat.
Michaels förvirrade lögner om mig, som ändå måste få kommenteras:
”John Piper är en villolärare enligt Hafo”
HaFo:
Jag har aldrig uttalat att denne man skulle vara villolärare. Vet inte vad han förmedlar, så hur skulle jag kunna kalla honom för villolärare.
Däremot har jag på Michaels blogg, utifrån Skriften visat på, att Calvins lära om att Jesus enbart dog för dem som Gud bestämt till att få nåd och att de som går förlorade har Gud bestämt till att inte få nåd, inte är en Biblisk lära.
Vilka som i sina hjärtan omfattar denna icke Bibliska lära vet inte jag och kan således inte avgöra. Det vet bara Gud. Det är denna icke Bibliska lära av Calvin som jag tar avstånd ifrån och inte människor.
————————
Michael:
”Hafo säger att Gud är en person bestående av Fadern, Sonen och Den Heliga Anden (inte tre personer)- vilket gör att man inte kan skilja på dessa”
HaFo:
Jag är olycklig över att jag kanske uttryckt mig lite oklart, kring att Gud är en oupplöslig , sammansatt enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”, som Bibeln beskriver det (se t.ex. Joh. Kap. 14 – 17)
Jag håller med om beskrivningen av detta som ”En Gud i tre personer och tre personer i en Gud”, det är nog det närmaste som vårt förstånd kan greppa vem Gud är.
Men så utifrån detta, så drar Michael iväg i en beskrivning av denna, enligt Bibeln, oupplösliga sammansatta enhet av Fader Son och Ande, till att vara tre åtskilda Gudomspersoner, till att vi skulle ha tre Gudar. Och att Fadern och Sonen skulle kunna vara åtskilda, utan att den sammansatta enheten av Fader Son och Ande inte då skulle vara upplöst.
Michael förnekar att en sådan lära skulle utgöra grogrund till, precis enligt trosförkunnelsen, en JDS – lära. Men det är det likväl, hur mycket än Michael vill förneka det och tydligen inte ser detta.
——————————-
Michael:
”Hafo menar att endast ’människan’ Jesus blev korsfäst… Enligt Hafo var Jesus martyr död på Korset- det ända som behövdes för våran frälsning. Men det är inte vad Bibeln lär. I så fall kunde ju t.ex Abel ha frälst oss, eller?”
HaFo:
Jag hoppas att människor, som läst vad jag skrivit, inser att detta är en väldigt grov anklagelse och helt igenom lögn, som Michael förtalar mig med.
Hur kan man missa. hur hårt jag tryckt på just detta, att ”Gud var i Kristus och försonade”, alltså att det är Gud och människa förenade, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, ”Guds fullhet lekamligen”, Kristus kommen i köttet”, som i Kristi person bär fram offret på korset.
Det som ger offret av Kristi persons kropp och blod på korset dess värde, är just att det är offret av Guds eget blod i människokropp (Gud och människa förenade).
(Utan att ett rent blod utgjutes, finns ingen förlåtelse. Bara en människa förenad med Gud, andligt levande, syndfri, rättfärdig och Gudomlig, kan bära fram ett från synden obesudlat offer.)
---------
Michaels Jesus, har inget rent blod av Gud och människa förenade, Kristi person, att frambära om Fader och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset, som Michael hävdar.
Michaels Jesus är lika misslyckad som Adam, som skildes från Gud och precis lika oförmögen, som Abel att frambära ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
———————–
Michael:
”Hafo kallar den objektiva försoningsläran (den försoningslära jag tror på- och de flesta evangelikala) för JDS. Andlig död är inte det samma som satans natur- andliga döden innebär att man skiljes från Guds andliga välsignelser, hans gemenskap och hans närvaro- detta inträffade på Korset.”
HaFo:
Kan förvirringen bli större än vad Michael här skriver?
Dels så får han det att framstå, som att det skulle vara ”den objektiva försoningsläran”, som han står för, när han hävdar att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset.
Michael lyckas sen med konststycket i denna mening, med att framställa mig som att jag går emot ”den objektiva försoningsläran” och skulle kalla den för JDS och får det så dessutom till,
att se ut som vad han själv skriver inte är JDS, fast det egentligen är det. Mycket skickligt måste jag säga. Men är det sanning som Michael därmed framför?
----------
Så lägger då Michael i texten in en sanning:
”Andlig död är inte det samma som satans natur”. Vilket stämmer I DEN HÄR TIDEN, att det inte innebär att vara skild från Gud att som människa ha satans natur.
(se
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm )
---------
Så kommer då Michael med en lögn:
”andliga döden innebär att man skiljes från Guds andliga välsignelser”.
Det är inte alls vad Skriften säger om andlig död, utan att det är att vara skild från Guds liv, skild från den eviga livgivande gemenskapen med Gud. Vilket alltså Michael tillvitar Jesus, när han hävdar att Fader och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset.
Så bekräftar så Michael i sin förvirrade framläggning, precis vad den andliga död han först förnekade (JDS) att det ändå sker i Kristi person:
”skiljes från Guds gemenskap och hans närvaro- detta inträffade på Korset.”
Kan förvirringen och lögnen bli större? Är det ingen mer än mig som här ser den förvirring som Helders sår ut?
--------
Jag återger i nästa inlägg lite av vad jag tidigare skrivit, så kanske även om Helders synes oförmögen att läsa det, utan prompt måste göra om det och tillvita mig något som jag aldrig skrivit eller står för, så kanske andra, utan att bli påverkade av Helders förvirring, kan få tag på vad jag egentligen försökt förmedla.
Jag gör inte om misstaget igen, att säga att jag inte ska skriva mer, under vad som här skrivs utanför ämnet. För vem vet vilka lögner och vilken förvirring som Michael hädanefter kommer med!?
HaFo
-----------------------------------------------
Jag återger så alltså igen, lite av vad jag skrivit, som får Michael att gå i taket och mena att jag är vilsen och så tillvitar mig en massa lögner kring vad jag står för. Läs vad jag skrivit och avgör om Michaels tillmälen mot mig är befogade och avgör själv om Michael ljuger eller inte.
--------
Vad Hafo skrivit:
Vad lär Luther?
”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12″
Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:
”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.
…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.
Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men SOM DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV, oss till godo.”
———
Luther säger inte att Kristus inte längre är Fader och Son förenade eller att Gud och människa är åtskilda och inte längre är Kristi person.
Utan Luther visar på om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser läggs på Jesus men att dessa konsekvenser då övervinns och DÅ DÖDATS i Kristi person, ”dödat dem genom sig själv (Kristi person) oss till godo”.
Luther ger en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud, INTE fördenskull, upphör att vara Fader och Son förenade, INTE fördenskull upphör att vara Kristi person, utan visar på att ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I HONOM DÖDAT.
--------------------------
Skriften lär vad som händer när syndens konsekvenser, den andliga döden, åtskillnaden från Gud, läggs på Jesus i vårt ställe:
Till kroppen dödad men till anden levande, gjord levande av Anden, driven av Anden går han åstad och predikar för andarna i fängelset....(enligt lite olika översättningar av I 1 Petr. 3:18 – 20)
1917: "Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade.."
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud).
Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.
-------------------------------
Vidare Bibeltext som går emot att Fader och Sonen och Gud och människa skulle vara åtskilda på korset:
Forts på den text som Jesus åberopar med rop till Gud om övergivenhet:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den.
Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset:
”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)
----------------------
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.
”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”
Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
————————–
Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS). Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening.
Och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, åtskillnaden från Gud, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) person.
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han som vår ställföreträdare aldrig mister sin Gudastatus och därmed kan Han bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
(”Utan att ett RENT blod utgjutes så finns ingen förlåtelse”)
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud VAR I Kristus och försonade”.
HaFo
Återger två inlägg som jag just gjort på Aletheia blogg med en anknytning till detta ämne.
--------------
Michael till mig:
”Kring John Piper- så är han kalvinist- du själv har kört rätt hårt med att kalvinismen är en villfarelse med ett falskt evangelium och en falsk Jesus- ditto du anser John Piper är en villolärare.”
HaFo:
Varför vrider Du till allt Michael? Jag varken vet om Piper är Calvinist eller vad han lär, så hur skulle jag kunna kalla honom villolärare?
Däremot har jag pekat på utifrån Skriften (liksom även Christian på Erevna gjort), att Calvins lära om att Jesus inte dog för alla människor, utan enbart för dem som Gud i förväg bestämt till att få nåd och att Jesus inte dog för de människor som Gud i förväg bestämt till att gå förlorade, är en icke Biblisk lära. Däri har jag aldrig vidrört Piper. Det är vad Du däremot gör.
---------------
Michael till mig:
”Väl du är fri att förneka att Jesus dog en ställföreträdande försoningsdöd/offer på Golgata. Om du inte önskar att förneka att Jesus offrade sig själv och utgav sig själv för din och min synd- så borde du fundera över vad Jesus frälste oss ifrån, och utifrån det ta en titt på dina egna läror. Som det ser ut nu- så förnekar du totalt att Jesus dog en ställföreträdande offer/död på Korset!”
HaFo:
Varifrån får Du egentligen allt Michael? Visa mig konkret i vad jag skriver, där jag skulle förneka att Jesus dog en ställföreträdande försoningsdöd/offer på Golgata!?
Vad Du missar Michael att se, är vad Skriften säger sker, när Jesus dör denna ställföreträdande död på korset. Du ser enligt trosförkunnelsen då att Fadern och Sonen och Gud och människa, därmed blir åtskilda (JDS), så att Jesus mister sin Gudastatus (inte längre är Gud), utan är lika misslyckad som Adam, som skildes från Guds gemenskap (andlig död).
Vad Jesus frälste oss ifrån, är syndens konsekvenser, den andliga döden, vår åtskillnad från Gud, genom att den aldrig sker i vår nye ställföreträdare, utan detroniseras (enligt Luther ”dödats i Honom”), i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Så att vi i vår nye ställföreträdare är försonade och förenade med Gud.
Hur?
Forts på den text som Jesus åberopar med rop till Gud om övergivenhet:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den.)
Vad säger Jesus är priset? Är det att bli lika misslyckad som Adam och skiljas från Guds gemenskap och inte längre vara ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”, som Du med Din lära om att Fadern och Sonen, Gud och människa är åtskilda på korset förmedlar Michael?
Jesus säger:
”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva… för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud… har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP...genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10).
Har Du Michael aldrig funderat över orden kring nattvarden(?):
”Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet”
Har Du aldrig Michael funderat (?) över varför Jesus säger (innan nattvarden var instiftad och alltså inte syftade på den ceremonin):
”Den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig”.
Den som inte i Andens ljus över Ordet, ser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (utan menar att därtill behövs ytterligare offer) har enligt skriften inte liv i sig.
------------
Michel säger så riktigt:
”När Kristus dog som en syndare, bar han våra synder. Vi dog med honom.”
HaFo:
Men om vi som Du menar, att vi dog med Honom i en andlig död, åtskillnad från Gud, likt Adam, så fanns ingen uppståndelse till Guds gemenskap, vare sig för Jesus eller dem Han företrädde.
Enda chansen att kunna kroppsligen uppstå till evig gemenskap med Gud, är att vara förenad med Honom i den här tiden.
”Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA”.
---------------
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han som vår ställföreträdare aldrig mister sin Gudastatus och därmed kan Han bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
(”Utan att ett RENT blod utgjutes så finns ingen förlåtelse”)
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud VAR I Kristus och försonade”.
-------------------
Michael till mig:
”Jag blev inte klokare på din treenighetslära.”
HaFo:
Hur många Gudar och Herrar säger skriften att det finns och ger utrymme för i texten:
”Jag är Herren, Herren är en”?
Vad jag kan förstå så kan ordet ”en” här översättas ”en sammansatt enhet”. Ser man så det i ljuset av NT i Joh. Kap. 14 – 17, så handlar det om en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. Alltså en oupplöslig, sammansatt enhet av (för vårt förstånd begripbart : en Gud i tre personer och tre personer i en Gud).
Det finns alltså inte utrymme, att likt i trosförkunnelsen tala om Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden, som att det skulle handla om tre från varandra åtskilda Gudar.
Gud är enligt Skriften en sammansatt enhet av Fader Son och Ande. Det är denna sammansatta enhet, som Du Michael upplöser med Din lära om att Fadern skiljs från Sonen.
Du upplöser så även Kristi person, så att Han inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, ”Guds fullhet lekamligen”, när Du menar att Gud och människa är åtskilda på korset.
Därmed förnekar Du också i praktiken, att ”Gud VAR I KRISTUS och försonade världen med sig själv”.
Om Gud och människa är åtskilda på korset, så handlar det ju inte längre om Guds fullhet lekamligen, som där hänger och löser människans problem med åtskillnad från Gud. Kan det verkligen vara så svårt att se?
HaFo
-----------------------------------------------------
Ronny med vänlig och omtänksam hälsning till mig:
”Som han (HaFo) också utrycker på sitt eget unika sätt med utryck som:
Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset…
Det är inget vanligt utryk inom kristenheten eller akademisk teologi ,vad jag vet…
Men den som förstår Svenska hyfsat och Bibelns budskap och försoningen, förstår om man vill vad han menar… vad han menar med Gud och människa förenade … Som är ett sånt utryck Hafo använder som är något ovanligt och eget”
HaFo:
Är det verkligen så ovanligt och eget om man tänker efter? Vad innebär det att Jesus är ”fullheten i kroppslig gestalt”, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”? Handlar det inte om ett uttryck som många då använder, att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt?
Om Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt i samma person, Kristus, Är då inte Gud och människa förenade i en gemenskap (andligt levande) i denna person?
Att jag använder det uttrycket, sker som kontrast till trosförkunnelsens och Michaels JDS – lära, om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda på korset. Vilket är ett antievangelium, som innebär att Jesus lämnat människorna kvar i sin andliga död, åtskillnad från Gud, när Jesus som människans ställföreträdare, blir lika misslyckad som Adam, andligt död, åtskild från Guds liv och den eviga livgivande gemenskapen med Gud.
------------------
Vill passa på att tacka t.ex. Kamau Mweru, Lars W. och Gunnevi Karvonen med flera, som ändå ger en viss ”ryggrad” åt inläggen här, även om alla inlägg numer synes ha hamnat utanför ämnet.
Mitt avståndstagande till katolicismen torde väl redan vara väl bekant och jag passar tills vidare kring det samtalet.
Vad jag som sagt ursprungligen ville visa på under detta ämne var dubbelheten hos Stanley Sjöberg, när han dels så riktigt tar avstånd från uppenbara förförelser i tiden, men samtidigt sväljer och bejakar de riktigt stora förförelserna idag på den andliga arenan: katolicismen och trosförkunnelsen, som nu möts i en förberedelse av människors sinnen och hjärtan till att hälsa den falske världsfrälsaren välkommen in på arenan.
HaFo
Har haft ett meningsutbyte med Helders på Aletheia kring hans JDS – lära, där han menar, att när syndens konsekvens läggs på Jesus, som bar våra synder och tog dess straff, så menar han att då blir Jesus lika misslyckad som Adam och att Gud och människa då är åtskilda, så att Jesus inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans i Kristi person.
Han menar även, att då skiljs Fadern och Sonen åt i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”. Han styrker så sin JDS – lära (samtdigt som han menar sig ta avstånd från JDS i och med att han bestrider, att Jesus fick satanisk natur), med att citera många kristna auktoriteter och menar att de stödjer honom i den lära som han förfäktar.
Den som vill ta del av hela meningsutbytet och även av andras inlägg kan göra det på:
http://aletheia.se/2010/06/22/nodvandigt-att-lamna-organiserad-ekumenik/
(Vi kom att hamna utanför ämnet som egentligen handlade om en artikel som Stanley Sjöberg skrivit. Därom har jag redan skrivit under ämnet på Min Åsikt:
Stanley Sjöberg: nödvändigt att lämna organiserad ekumenik.
Vad Stanley skrivit i inledningsanförandet på detta ämne innehåller inte dubbelheten hos honom, utan mycket är väl där i sig riktigt.
Men dubbelheten kommer in när han samtidigt i andra sammanhang (även i ett senare svar visade på hur han bejakar Aborelus och katolicismen), bejakar trosförkunnelsen, katolicismen och dess företrädande lärare.)
------------------------------------
Jag gör här en liten summering av mina inlägg i meningsutbytet med Helders, där jag försöker peka på att människans räddning inte ligger i att Jesus blir lika misslyckad som Adam, utan att detta är ett anti – evangelium som förnekar både vem Jesus ÄR, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Och även förnekar betydelsen av offret av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) kropp och blod på korset.
Jag försöker visa på att människans räddning när syndens konsekvenser och den anliga döden, människans åtskillnad från Gud och Guds vrede över synd och syndare drabbar vår ställföreträdare, så detroniseras detta i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, så att Han därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons ( fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) kropp och blod på korset.
Jag gör det till fyra inlägg så blir det lättare att ta del av:
Inlägg 1 i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
-------------
Där det står att Jesus blev ”gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden bli skild från Gud och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden, åtskillnaden från Gud i sin person, Kristi person.
Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett rent offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.
Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer. Det är överhuvudtaget då inte ett offer av KRISTI kropp då, utan en vanlig syndig från Gud skild och andligt död människa som då där dör.
The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:
”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:
”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.
Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
——–
Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.
”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”
Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.
Men det står även att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga.
Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.
Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda till att leva i Guds gemenskap för evigt
Forts Inlägg i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Inlägg 2 i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Gal. 3:13 om att Jesus blev en förbannelse för vår skull, ska inte tolkas utifrån tanken att ”Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS).
Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
”Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som ”syndens slavar” kan uppfylla dess krav.
Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.
”Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp. Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) person och jordiska kropp.
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse när Han som vår ställföreträdare aldrig mister sin Gudastatus och därmed kan Han bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.
(”Utan att ett RENT blod utgjutes så finns ingen förlåtelse”)
Jesus ”blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
Mitt genom ”denna förbannelse” står det att ”Gud VAR I Kristus och försonade”. Och syndens konsekvens detroniseras i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet så att Jesus kan bära fram et RENT offer av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) kropp och blod på korset.
Ngt som Michael förnekar med sin lära om att Fadern och Sonen är åtskilda och Gud och människa åtskilda på korset.
-------------------------
Luther skriver:
”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12″
Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:
”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.
Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men SOM DÖDAT DEM GENOM SIG SJÄLV, oss till godo.”
———
Luther säger inte här i likhet med Dig Helders, att Kristus inte längre är Fader och Son förenade eller att Gud och människa är åtskilda och att enligt Dig Helders, så därmed Jesus inte längre är Kristi person ( fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) på korset.
Utan Luther visar på om och om igen att Jesus bär synderna, tillräknas synderna som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser läggs på Jesus, men att dessa konsekvenser då övervinns och DÅ DÖDATS i Kristi person, ”dödat dem genom sig själv (Kristi person) oss till godo”.
Luther ger en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud,
INTE fördenskull, upphör att vara Fader och Son förenade, INTE fördenskull upphör att vara Kristi person, utan visar på att ALL SYNDENS KONSEKVENS BLIR I HONOM DÖDAT
Forts Inlägg i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Inlägg 3 i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Skriften säger:
”Våra synder bar Han i sin kropp upp på korsets trä” … ”Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid … Herren lät allas vår missgärning drabba Honom. Han blev plågad, fastän Han ödmjukade sig … lik ett lamm som föres bort att slaktas”.
(Står här ngt om att Jesus i sitt ställföreträdande lidande, så sker där en åtskillnad mellan Fadern och Sonen och mellan Gud och människa – andlig död - ?)
Skriften lär vad som händer när syndens konsekvenser, den andliga döden, åtskillnaden från Gud, läggs på Jesus i vårt ställe:
Till kroppen dödad men till anden levande, gjord levande av Anden, driven av Anden går han åstad och predikar för andarna i fängelset….(enligt lite olika översättningar av I 1 Petr. 3:18 – 20)
1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”
1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…
Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
-------------
Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade) död.
Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt levande (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud), ”levandegjord genom Anden”.
Var är Kristi person om Han är andligt levande ( fortfarande är fullt ut Gud och människa förenade samtidigt och tillsammans) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?
Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade
-----------------
Läs även vidare om skeendet när Jesus ropar ut sin nöd:
”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).
Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:
”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den).
Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset:
”Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva..för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud..har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP..genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD..” (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 11)
------------
Vad som räddar människan är inte att Jesus blir lika misslyckad som Adam, som Michael vill få det till, utan att syndens konsekvenser och människans åtskillnad från Gud, detroniseras i ställföreträdarens syndfria rättfärdighet och Gudomlighet:
”Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD förklarar min rättfärdige tjänare ALLA MÄNNISKOR RÄTTFÄRDIGA” och som därmed kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans) kropp och blod. Så att det är Gud som ”med sitt eget blod köpt människan”. Då när ”Gud VAR I Kristus och försonade världen med sig själv”.
Vill någon trampa detta försoningsblod under sina fötter som otillräckligt och att därtill behövs ytterligare offer, så är denne ute på en farlig väg, där orden från Jesus blir relevanta om att ”den som inte äter mitt kött och inte dricker mitt blod, har inte liv i sig” (som inte alls syftar på nattvarden), enär man tydligen inte i Andens ljus över Ordet, ser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, utan menar att det var inget tillräckligt offer.
Forts Inlägg i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Inlägg 4 i meningsutbytet kring Helders JDS – lära
Vi hamnade i ett sidospår med ett av mina inlägg. Men jag återger det ändå, eftersom det vidrör förlängningen av JDS – läran i trosförkunnelsens tappning mot "vi är gudar - läran".
Vill ge en kommentar med anledning av ett påstående att vi i den här tiden skulle vara i besiktning av Kristi verkliga natur.
——
Vad är det då för skillnad på Jesus, när Han gick på jorden och den troende efter pånyttfödelsen?
Minst tre himmelsvida skillnader.
Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig,
Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus.
Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enhet av Fader Son och ande i ”Jag är Herren, Herren är en”.
Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur.
Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt och fördömde synden i köttet. Stängde synden ute ur den mänskliga naturen.
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen. Om än i en helt ny ställning gentemot synden.
—————————————–
Vill så ge min kommentar till den mening från en Bibeltext som här angavs:
”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte mer jag utan Kristus lever i mig”
HaFo:
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.
Så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”
”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan.
Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig”- i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – ”Den nya människan”.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
———–
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gud i en oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”. ”Jag och Fadern är ett”. Ett i identitet, personlighet och natur. (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden.
Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur.
---------------------------
Den som önskar en mer helhetsbild av vad jag försökt visa på kan på min hemsida läsa Under Häften och där på:
Kan Gud dö – Jesu Kristi person – den stora stötestenen.
Även häftet:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm
Och vill någon så ytterligare ventilera innehållet där eller vad jag här skrivit så är min mailadress:
harryforsgren@yahoo.se
Önskar oss så alla Guds rika välsignelse och allt gott till alla!
HaFo
Sätter in ett inlägg som jag gjorde på Aletheia. Tycker det hör hemma här under detta ämne, även om det var skrivet på Aletheia.
http://aletheia.se/2010/07/08/vill-vi-vanta/comment-page-1/#comment-170439
-----
Tråkigt Kjell att Du skulle uppleva mina frågor som ställda ”i en rätts – sal”.
Det var varken tonen (hoppas jag) eller meningen med mina frågor och hade ingen udd av ifrågasättande mot Din person.
Min mening vara att få fram klarhet kring dessa frågor, vad som gäller, som vi kommit in på kring JDS – läran och även läran om att Jesus inte dött för all världens synd, utan endast var ställföreträdare för dem som Gud i förväg utvalt till att få nåd.
——
Noterar tacksamt att Du tar kraftigt avstånd från JDS.
(Men det är många i vissa trosrörelse kretsar som menar sig göra det. Men att det så visar sig att det avståndstagandet, enbart handlade om att Jesus skulle ha fått en satanisk natur och plågats i dödsriket.
Därför behövs mer klarhet idag, än att bara säga att man tar avstånd från JDS. Man behöver förklara vad man därmed tar avstånd ifrån).
——
Det framgår inte riktigt (utan anklagelse från mig mot Dig, utan för klarhets skull), vad Du lägger för innebörd i en JDS – lära och som Du därmed tar avstånd ifrån.
Fick inget svar på om Du med ditt avståndstagande från JDS, även inbegriper ett avståndstagande till läran om att Fadern och Sonen och Gud och människa är åtskilda i Kristi person på korset.
Jag förstår att Du gör det, men det kan vara av vikt, att människor också får klart för sig, att det är vad Du även tar avstånd ifrån, med ett avståndstagande från JDS.
——
Den läran innebär, att den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren är en”, inte längre gäller, utan att Fadern och Sonen är åtskilda.
Den läran innebär också att Jesus inte längre är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt tillsammans på korset, utan inneär att Kristi person är upplöst, till en vanligt från Gud skild människa, lika misslyckad som Adam.
Den läran innebär att det inte är ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod, som bärs fram på korset, där ”Gud köper människan med sit eget blod”.
Och därmed förnekas BibelOrdet om att ”Gud var i Kristus och försonade”.
(liksom läran om att Jesus enbart var ställföreträdare för dem som Gud i förväg utvalt till att få nåd, förnekar fortsättningen av detta Ord:
”försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder”).
———–
Mina frågor var inte alls ämnade som en anklagan mot Dig Kjell, utan mer som en uppmuntran till oss alla och uttryck för ett behov av, att idag vara klara på den andliga arenan kring dessa två punkter, som bl.a. ligger till grund för förvillelser idag.
Jag tror att vi idag behöver verklig klarhet kring dessa frågor. Och jag tror att Bibeln är klar med svaren kring dessa spörsmål.
HaFo