Jag reser frågan ”Var står egentligen Sten – Gunnar Hedin”, med anledning av nedanstående inlägg på en blogg ute på nätet. Jag gör först utdrag av dess innehåll och gör så en HaFo kommentar efteråt.
Det blir så pass långt så jag gör det till 4 inlägg
----------------
Inlägg 1 kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Utdrag från blogginlägget:
Ekumenik mellan katoliker och pingstvänner…
Världen Idag har en artikelserie som handlar om den nya ekumeniken mellan olika frikyrkliga/protestantiska kristna och katoliker.
I dagens nummer återfinns en längre intervju med den förre pingstledaren Sten-Gunnar Hedin, som förutom att ha varit ledare för hela pingströrelsen i Sverige, också varit föreståndare för landet största frikyrkoförsamling, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.
I denna intervju uttrycker Hedin, sittande i sin kontorsstol med en ikon hängande på väggen, en del häpnadsväckande tankar:
”Men i arbetet med att ta fram Jesusmanifestet, närmade jag mig faktiskt en gräns, där jag funderade på om jag kunde vara med. Vi skrev en passus om att Jesus gör mirakel och Anders Arborelius ville lägga till meningen: ”…och förvandlar vin till sitt blod och bröd till sitt kött”.
(Det uttrycket grundar sig i den Katolska kyrkans nattvardssyn, där man tror att vinet genom ett Guds under fysiskt blir Jesu blod, den så kallade transsubstantiationsläran. En syn som frikyrkan alltid förkastat.)
Hedin:
”Jag funderade länge på hur jag skulle göra, men bestämde till sist, efter ett ivrigt bibelstudium, att det fick stå så. Det fick jag mycket stark kritik för från många håll…
Trots proteststormar och misstro, fortsatte samtalen mellan katoliker och pingstvänner där teologiska frågor stöttes och blöttes och görs så än i dag.
Jag visste redan från början att vi står långt ifrån varandra i en del som kan uppfattas som väldigt viktiga frågor.
Men enligt min uppfattning, handlar det mesta om skilda traditioner och uttryckssätt.
Däremot är vi överens i frälsnings- och försoningsfrågan, vi tror på treenigheten och delar synen på den heliga skrift som den högsta auktoriteten.”
Hedin vidare:
”Till vissa delar kan det vara så att reformationen inte känns viktig längre, därför att skillnaderna mellan protestanter och katoliker har minskat. Det finns en risk, när man betraktar historien, att man inte ser de många små steg som tagits i ett närmande sedan Luther, i motsats till det dramatiska skeendet när protestantismen föddes. Det har tagits steg från båda håll.”
-------
Jag (Bloggskribenten), tycker att det som sägs i ovanstående citat är häpnadsväckande för att komma från en pingstpastor. Att han efter ”ivrigt bibelstudium” inte har något emot att transsubstantiationsläran införs i en gemensam bok om kristologin!
Att skillnaderna mellan katoliker och protestanter mest handlar om ”skilda traditioner och uttryckssätt”! Att vi är överens i frälsnings- och försoningsfrågan! Att vi delar synen på Bibeln som högsta auktoriteten!
Inte undra på att han kan påstå att ”reformationen inte känns viktig längre, därför att skillnaderna mellan protestanter och katoliker har minskat”!
------
Jag (Bloggskribenten) skulle sannerligen vilja be att få anmäla en avvikande mening!
Vi har gemensam syn som katolikerna när det gäller treenighetsläran och Nya testamentets kanon, ja, men inte i dessa övriga nämnda frågor. Det är stor skillnad i centrala och viktiga teologiska frågor.
Att katoliker kan vända sig till avlidna kristna människor och be dessa om förbön – dvs i praktiken be till avlidnas andar, att de uppfattar Jesu mor som medfrälserska, syndfri osv, att de rent faktiskt uttalar böner till Maria.
Skulle det bara vara skilda traditioner och uttryckssätt, och inte något värre! Är vi verkligen överens om frälsningen – sedan när då? Osv! När blev vi protestanter överens med katolikerna, har vi ändrat lära eller har katolikerna gjort det?
------------
Det händer tydligen väldigt mycket inom ekumeniken! Varför har ingen berättat tidigare att vi helt plötsligt i allt väsentligt är överens? Jag anar här en väldigt ytlig teologisk medvetenhet och kunskap. Varför skulle man annars uttala sig så?
Eller är det så, att det saknas teologiska/bibliska övertygelser idag? Tror vi i själva verket inte att sanningsfrågan är så viktig? Är detta endast ett uttryck för den relativistiska och postmoderna tidsandan?…
….I sammanhanget är det värt att notera och begrunda vilken märklig utveckling som Livets Ord har genomgått från 1983 då det bildades till nu….
--- Från att ha varit en tydligt antikatolsk rörelse på ena sidan i svensk kristenhet, är nu Livets ord och dess ledare Ulf Ekman framträdande i den nya ekumeniken med katoliker. Detta är också något att begrunda.
--------------------
Slut från Blogginlägget
----------------
HaFo kommentar:
Jag uppfattar Sten – Gunnar, som mänskligt sett, en rejäl människa med empati för människor. Men andligt sett, så är det ju bara att konstatera att han är ”en katastrof”, som leder människor vilse.
Jag håller med Bloggskribenten när han säger:
”Det händer tydligen väldigt mycket inom ekumeniken! Varför har ingen berättat tidigare att vi helt plötsligt i allt väsentligt är överens?”
De andliga ledarna har alltmer ”tagit sig friheten” att köra över de får, som de är satta att vårda och bryr sig inte alls om vad ”gräsrötterna” har för synpunkter. Här tar sig alltså Hedins som Pingstpastor sig friheten att köra över ”rörelsen” och ge sig å ”deras vägnar” i lag med villolärare och villolära.
Pingst övriga ledarskap inklusive Hedin gjorde som jag tidigare pekat på, ett uttalande om att Pingst och trosrörelsen nu var enade och eniga. Vilka i rörelsen var egentligen tillfrågade om det var rörelsens hela uppfattning.
Varför har kristna ledare tagit sig för inom Pingst, att numer bara köra över sitt folk, uttala sig över deras huvuden och föra deras talan utan att ha efterfrågat om de samtycker till ledarnas uttalanden.
Jag har tagit upp detta i ett inlägg på Min Åsikt:
http://pub5.bravenet.com/forum/static/show.pnp?usernum=397410289&frmid=42&msgid=977512&cmd=show
Där framgår hur Pingsts ledarskap helt naivt bara gasar vidare i sitt samspel med förförelsen i trosförkunnelsen och numer även tillsammans med LO, så gemensamt drar de med även katolicismen in i den häxbrygd, som ska förbereda människors sinnen och hjärtan för det avfall och falska väckelse som ska möjliggöra den falske världsfrälsarens inträde på arenan.
Genom att uttalade att de står enade med LO, så bejakar ju därmed även Pingsts ledarskap, den litteratur av Ekman som fortfarande finns i deras utbud. Jag har under ovanstående länk återgett ngt av denna litteraturs innehåll.
Det är ju helt otroligt hur pastorer inom Pingst kan bli så helt blinda som härovan framgår från länken. Men ska det avfall som Bibeln tecknar kunna ske, så måste ju de andliga ledarna bli blinda och leda fåren vilse!!
--------------------------------------------
Tillbaka till innehållet på blogginlägget.
Det är ju där helt häpnadsväckande vilken bristande andlig kunskap, vilken bristande insikt i villfarelsen i katolicismen, som Hedin ovan uppvisar med de uttalanden som han där gör.
Hur är det möjligt sen, att överhuvudtaget ge sig i lag med en villolärare som Arborelius och villolära som katolicismen är och mena sig kunna ge ut en bok tillsammans med detta sammanhang? (Återger längre fram lite vad Arborelius och katolicismen lär).
Sen blir det ju inte bättre för Hedins del, att han aldrig verkar ha gjort ngt verkligt uppgör med och avståndstagande från trosförkunnelsen och än mindre nu tar avstånd från Ekmans sammankoppling av trosförkunnelsen med katolicismen, utan även bejakar detta skeende
Vad hjälper det då om man mänskligt sett är en rejäl och empatisk människa, om man samtidigt andligt sett vilseleder människor genom att bejaka katolicismens och trosförkunnelsens villolärare och villolära!?
Forts Inlägg kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Inlägg 2 kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Ska man förstå hur allvarligt vilset ute Sten – Gunnar är med sitt uttalande från bloggposten, så behövs det att man ngt inser vad det egentligen är som katolicismen och Arborelius står för, som alltså Hedin genom sitt agerande och sina uttalanden bejakar och förmedlar vidare till människor.
Medan om det hade stått rätt andligt med honom så skulle han istället ha pekat ut falsarierna i katolicismen och hos Arborelius och tagit avstånd från detta.
----------------------------------------------
Ett litet axplock av vad KATOLSKA KYRKANS KATEKES lär
Traditionen och Skriften är likvärdiga
82. Detta betyder, att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, "inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen inte enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot i ära med samma hängivenhet och vördnad".
Bara påven och biskoparna har rätt att tolka Bibeln
100. Uppdraget att autentiskt tolka Guds ord har enbart anförtrotts åt kyrkans läroämbete, åt påven och biskoparna som har gemenskap med honom.
Maria föddes utan arvsynd
491. Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, "överhöljd med nåd" av Gud (Luk. 1.28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:
Maria är Guds Moder
495. Kyrkan bekänner att Maria verkligen är Guds Moder (Theotokos).
Maria syndade aldrig under sitt liv
508. Bland Evas ättlingar valde Gud jungfru Maria för att hon skulle bli hans sons moder. "Högt benådad, full av nåd" är hon "frälsningens mest framträdande frukt": ända från första ögonblicket av sin tillblivelse är hon helt och hållet fri från arvsyndens fläck och har förblivit ren från varje personlig synd under hela sitt liv.
Den syndfria Maria blev med kropp och själ upptagen till himlen och upphöjd till drottning över allting
966. "Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten.
Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död" Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.
Maria bedriver i himlen sitt frälsande uppdrag och kan därför åkallas
969. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor. Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna och förmedlarinna.
Den heliga rosenkransen
971. Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder och den Marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet".
Maria är redan förhärligad
972. Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ.
Maria samverkar med Jesus i frälsningsverket
973. Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare och huvud för den mystiska kroppen.
Maria upptagen med kropp och själ
974. Den heliga jungfru Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp.
Maria är den nya Eva
975. "Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.
S:t Peterskyrkan är grundvalen för alla andra kristna kyrkor
834. Från och med det ögonblick då Ordet steg ned till oss har alla kristna kyrkor varit övertygade om och är fortfarande övertygade om att den stora kyrka som finns här (i Rom) är den enda utgångspunkten och grundvalen, eftersom dödsrikets portar enligt Frälsarens egna löften inte har kunnat besegra henne.
Utanför kyrkan ingen frälsning
846. Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den.
Katolska kyrkan gör anspråk på att vara Kristi enda kyrka och den universiella vägen till frälsning
816 "Detta är Kristi enda kyrka - Efter sin uppståndelse överlämnade vår Frälsare henne åt Petrus så att han skulle vara hennes herde - Denna kyrka som har formats och organiserats i världen som ett samfund, förverkligas i (subsistit in) den katolska kyrkan, som styrs av Petrus efterföljare och av biskoparna i gemenskap med honom."
Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken klargör: "Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet.
Vi tror nämligen att Herren endast åt den apostoliska kollegiet, vilket Petrus förestår, har anförtrott alla det Nya förbundets gåvor, för att bilda en enda Kristi kropp här på jorden, i vilken alla de som på något sätt tillhör Guds folk, måste inlemmas till fullo."
Påven är Kristi ställföreträdare med universiell makt över kyrkan
882. Påven, biskop av Rom och Petrus efterföljare, "är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende". -
"I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt."
Påven är ofelbar när han talar i kraft av sitt ämbete och allt sådant trosarv måste hållas med trons lydnad
891. "Biskopen av Rom, biskopkollegiets huvud, innehar denna ofelbarhet i kraft av sitt ämbete. Det sker när han som alla troendes högste herde och lärare som stärker sina bröder i tron, förkunnar en lära i tros- och moralfrågor genom ett slutgiltigt avgörande…".
…När kyrkan genom sitt högsta läroämbete framlägger något "som man skall tro såsom uppenbarat av Gud" och som Kristi lära "måste man hålla sig till sådana definitioner med trons lydnad". Denna ofelbarhet rör allt som finns i det trosarv som den gudomliga uppenbarelsen förmedlat åt oss.
2035. Den högsta graden av deltagande i Kristi auktoritet tryggas av ofelbarhetens särskilda nådegåva. Den omfattar allt det som finns nedlagt i den gudomliga uppenbarelsens skatt.
Gemenskap med de döda genom att be för de döda så att de blir befriade från sin synd
958. Gemenskapen med de avlidna. "Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad.
Hon har också burit fram böner för dem, eftersom 'det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd'" (2 Mack. 12:45). Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam.
Den som mottagit dopets sakrament (som spädbarn) är frälst
1257. Herren själv framhåller att dopet är nödvändigt för frälsningen. Likaså har han befallt sina lärjungar att förkunna evangeliet och döpa alla folk. Dopet är nödvändigt för frälsningen för dem vilka evangeliet har förkunnats för och som har haft möjligheten att be om detta sakrament.
Kyrkan känner inte till något annat medel än dopet för att säkerställa inträdet i den eviga saligheten. Därför aktar hon sig för att frösumma den uppgift hon har fått av Herren att låta alla dem som kan döpas "födas på nytt av vatten och Ande". Gud har bundit frälsningen till dopets sakrament, men han är själv inte bundet till sina sakrament.
Barn som inte är döpta är inte Guds barn
1250. Barn föds med en fallen och av arvsynden befläckad natur. Också de behöver den nya födelsen genom dopet för att befrias från mörkrets makt och flyttas över till det rike där Guds barns frihet råder.
Dit är alla människor kallade. Att frälsningsnåden är ren, oförskylld gåva framträder särskilt klart i barndopet. Kyrkan och föräldrarna skulle då beröva barnet den oskattbara gåvan att bli Guds barn om de inte lät döpa det kort efter födelsen.
Den som är döpt är förlåten för arvsynden och alla personliga synder
1263. Genom dopet blir alla synder förlåtna, både arvsynden och alla personliga synder, liksom alla syndastraff.
Ur dopfunten föds Nya förbundets folk
1267. Dopet gör oss till lemmar i Kristi kropp. "Vi är ju varandras lemmar" (Ef. 4:25). Dopet inlemmar oss i kyrkan. Ur dopfunten föds Guds enda folk, det Nya förbundets folk, som överskrider alla naturliga eller mänskliga gränser - mellan länder, kulturer, raser eller kön
Forts Inlägg kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Inlägg 3 kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Forts. ett litet axplock av vad KATOLSKA KYRKANS KATEKES lär:
-------
Den som syndat efter dopet måste motta botens sakrament
980. Det är genom botens sakrament som den döpte kan försonas med Gud och kyrkan: Fäderna hade rätt då de kallade boten "ett mödosamt dop". Detta botens sakrament är för dem som fallit efter dopet nödvändigt för frälsningen, liksom dopet självt är nödvändigt för dem som ännu inte är födda på nytt.
Skärselden
1030. De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje.
1031. Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i Florens och I Trient.
Allmosor, avlat och botgärningar för de döda
1032. Denna lära stöder sig också på böner för de döda som den helige Skrift talar om: "Därför lät han (Judas Mackabeus) bära ram detta soningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder" (2 Mack 12:46).
Från allra äldsta tid har kyrkan hållit de dödas minne i ära och burit fram böner för dem, särskilt det eukaristiska offret, för att de skulle renas från sina synder och nå fram till det saliga skådandet av Gud. Kyrkan rekommenderar också allmosor, avlat och botgärningar för de döda.
Offret i eukaristin sonar både levandes och dödas synder
1414. I egenskap av offer frambärs eukaristin också för att sona de levandes och dödas synder och för att utverka andliga eller timliga välgärningar av Gud.
Offret i eukaristin blir Kristi kropp och blod
1353. Gåvorna (bröd och vin) frambärs av prästen i Kristi namn i det eukaristiska offret där de blir till Kristi kropp och blod.
Det eukaristiska mässoffret och Jesu offer på Golgata är samma offer
1367. Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: "Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst - han som frambar sig själv på korset.
Endast sättet att offra är annorlunda: "I detta gudomliga offer som äger rum i varje mässa är samme Kristus närvarande som offrade sig själv en enda gång på ett blodigt sätt på korsets altare, och blir offrad på ett oblodigt sätt".
Kyrkan offras också i mässoffret
1368. Eukaristin är likaså kyrkans offer. Kyrkan som är Kristi kropp deltar i sitt överhuvuds offer. Med honom offras hon själv helt och hållet. Hon förenar sig med hans förmedling för alla människor hos Fadern. I eukaristin blir Kristi offer också offret som frambärs av lemmarna i hans kropp.
De troendes liv, deras lovprisning, deras lidande, bön och arbete och hans fullständiga självutgivelse och får på detta sätt ett nytt värde. Kristi offer närvarande på altaret ger alla generationers kristna möjlighet att förenas med hans offer.
Mässan firas i gemenskap med Jungfru Maria
1370. …det är i gemenskap med den saliga jungfru Maria och genom att erinra sig henne liksom alla andra helgon som kyrkan frambär det eukaristiska offret.
Mässoffet frambärs också för de döda
1371. Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende "som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade" för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid…
Transsubstantiationen - förvandlingen till Kristi kropp och blod
1376. …genom konsekrationen av bröd och vin sker en förändring av brödets hela substans till Kristi vår Herres, kropps substans och av vinets hela substans till hans blod: denna förändring kallar den katolska kyrkan med en lämplig och riktig term för transsubstantiation.
Kristus finns i de överblivna oblaterna och vinet
1377. Kristi eukaristiska närvaro börjar med konsekrationen och fortsätter så länge som de eukaristiska gestalterna finns kvar. Kristus är helt och hållet närvarande i var och en av gestalterna och helt och hållet i varje del av dem, så att brödsbrytelsen inte bryter sönder honom.
Kulten att vörda de överblivna hostierna och bära dem i procession
1378. "Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans firande; i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession.
Alla synder måste bekännas för prästen
1493. Den som vill erhålla försoning med Gud och med kyrkan skall för prästen bekänna alla
svåra synder som han ännu inte har bekänt och som han kommer ihåg efter att omsorgsfullt ha rannsakat sitt samvete. Utan att i och för sig vara nödvändigt rekommenderas ändå bekännelsen av mindre allvarliga fel varmt av kyrkan.
Endast prästen kan förlåta synder
1495. Endast prästerna som av kyrkans auktoritet fått fullmakt till avlösning kan i Kristi namn förlåta synder.
Avlat efterskänker straff både för levande och döda
1498. Genom avlat kan de troende för sig själva och även för själarna i skärselden erhålla efterskänkande av timliga straff, vilka är syndens följd.
Vad menas med avlat?
1471. "Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud. Det är ett efterskänkande som en väl förberedd troende kristen erhåller på vissa bestämda villkor, genom ett kyrkans ingripande.
Ty kyrkan är återlösningens förmedlare, och hon fördelar och öser i enlighet med sin auktoritet ur den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och helgonen har samlat."
"Avlaten är partiell eller fullständig, dvs., den kan ge partiell eller fullkomlig befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden." Man kan använda sig av avlaten för levande människor eller avlidna.
Kyrkan har fått fullmakt att förmedla avlat
1478. Det är kyrkan som förmedlar avlaten. Hon ingriper i kraft av den fullmakt att binda och lösa som hon har fått av Kristus till förmån för en kristen människa och öppnar för henne skatten som utgörs av Kristi och helgonens förtjänster för att förmå barmhärtighetens Fader att efterskänka de timliga straff som hennes synder förtjänar.
Så vill kyrkan inte bara komma denna kristna människa till hjälp, utan också mana henne till fromma, botfärdiga och kärleksfulla gärningar.
Kyrkan kan förmedla avlat även för de döda
1479. Eftersom de avlidna troende på reningens väg också är medlemmar av samma de heligas gemenskap kan vi bland annat hjälpa dem genom att erhålla avlat för dem, så att de befrias från de timliga straff som ålagts dem för sina synder.
Vördandet av reliker och andra fromhetsformer
1674. Trosundervisningen bör förutom den sakramentala liturgin och sakrametalierna ta hänsyn till olika fromhetsformer hos de troende och folklig religiositet.
Det kristna folkets religiösa känsla har i alla tider kommit till uttryck i olika former för fromhet som omger kyrkans sakramentala liv, exempelvis vördandet av reliker, besök av heliga platser, vallfärder, processioner, korsvägsandakten, religiösa danser, rosenkransen, medaljer etc.
Slut på Inlägg kring Ett litet axplock av vad KATOLSKA KYRKANS KATEKES lär
----------------
Kommentarer överflödiga. Den som inte ser att detta handlar om villfarelse kring kristen tro, vad katolicismen i dess eget material förmedlar, är det knappast möjligt att ”åter föra till ny bättring”. Och det är tragiskt när andliga ledare alltså bejakar och ger sig i lag med dessa läror och dess företrädare och därmed för det6 vidare.
-----------------
Forts. Inlägg kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Inlägg 4 kring var står egentligen Sten – Gunnar Hedin
Vad lär och står Arborelius för, som Hedin skriver böcker tillsammans med?
----
Så här gick det till när Anders Arborelius blev vigd till biskop av Stockholms katolska stift den 29 december 1998.
"Efter de övriga biskopsfrågorna föll alla församlade på knä, medan electus lade sig raklång på golvet. Kyrie följdes av helgonlititanian, där ett flertal av de karmelitiska helgonen anropades om förbön - Teresa av Avila, Thérese av Jesusbarnet, Theresia Benedicta av Korset, Johannes av Korset och flera nordiska helgon, bland andra den heliga Birgitta."
Av Hubertus Brandenburg blev han senare i mötet smord med krisma, för att han skulle få "den mystiska smörjelsen". (Citatet är från Katolskt magasin nr 1/990129)
Kommentar: Att anropa de döda är förbjudet i Bibeln. 5 Mos. 18:11-12 säger att det är en styggelse för Herren att söka hjälp (t ex råd) hos de döda.
----------------
Inför Stockholm 750-årsjubileum har biskop Anders Arborelius i Katolskt magasin nr 6/020610 framfört en Mariabön till Vår Fru av Stockholm
(när blev Maria vår fru av Stockholm?).
Där ber han en bön till en person som inte ingår i Gudomen, och ger henne en ställning som hon inte har. Här några citat från bönen:
"Heliga Maria, obefläckade och rena Jungfru…Heliga Maria, Guds moder, vid Jesu födelse i Betlehem blev du också Kyrkans moder. Hjälp alla kristna i Stockholm…
Heliga Maria, smärtorika jungfru och moder, vid foten av Kristi kors på Golgota blev du hans medhjälpare i återlösningens verk… Heliga Maria, den Helige Andes tempel… "
-------------------
Anders Arborelius befrämjar sakramentaliedyrkan i form av kroppsdelar från döda helgon
Den katolske biskopen i Sverige Anders Arborelius murade den 26 januari 2003 (dagen innan han träffade pingströrelsens företrädare för ekumeniska samtal) in sex första klassens reliker i altaret i S:t Lars katolska kyrka i Uppsala.
Relikerna bars först in i procession under högmässan och därefter skedde insättningen enligt en särskild ritual. Med detta menar man att relikerna på ett speciellt sätt ska uttrycka Guds närvaro!
Kyrkan invigdes 1985 men saknade då reliker som dock nu genom en jesuitpaters förmedlan skänkts som gåva av en jesuitkommunitet i Chicago. Samtliga reliker består av kroppsdelar från döda helgons kroppar. Makabert! Det är inte bara frimurarna som har benknotor och dödskallar i "garderoben"!
----------------
Summa:
Ja, det är verkligen befogat att fråga sig var Sten – Gunnar Hedin idag står andligt, efter att så uppenbart ha gett sig i lag med villolärare och villolära och därmed bejakar ockultism, spiritism och en annan Jesus och ett annat evangelium som Arborelius och katolicismen egentligen står för! Bara Gud vet hur det är ställt i Sten – Gunnars hjärta!
Men att han är med och förvänder människors hjärtan, in under avfallet som ska möjliggöra den falske världsfrälsarens inträde på arenan, kan ändå inte bara få passera, utan att man gör människor medvetna om detta.
HaFo