Denna skrivelse har bl.a. gått till de främsta ledarna för Pingströrelsen i Sverige, 091015.
--------------------------------------------------
GUDS ORD TILL PINGSTRÖRELSEN I SVERIGE.
1 Sam 15:10 ”Då kom Herrens
ord till Samuel;
han sade..”
Upp. 2:1, 4 "Skriv.." ”Jag har det emot dig..”
Upp. 3:2-3 ”Ty jag har
inte funnit dina gärningar
vara fullkomliga inför min Gud.
Tänk nu på hur du undfick ordet
och hörde det och tag vara därpå
och gör bättring”
Ordspr. 22:28 ”Flytta inte
ett gammalt råmärke,
ett sådant som dina fäder
satt upp”
Hos. 5:10 ”Juda furstar har
blivit råmärksflyttares likar;
över dem skall jag utgjuta
min vrede som vatten”
PINGSTRÖRELSENS LEDARE HAR ”KAPAT” - RÖVAT - PINGSTRÖRELSEN UR GUDS HAND: UR GUDS LEDNING.
Det handlade om valet mellan Gudomlig ledning eller mänsklig. För gudomlig ledning krävs Gudomliga principer och för mänsklig ledning krävs mänskliga principer: två helt väsensskilda metoder. Pingströrelsens ledare valde den senare och ledde följaktligen Guds folk - pingströrelsens folk - in på den väg som deras egna tankar valt.
Den vägledande tanken för dem var, att de kunde göra med den svenska pingströrelsen; med den levande Gudens församling på jorden, vad de själva ansåg bäst utan att rådfråga Gud eller Hans Ord och utan hänsyn till pingströrelsens församlingsgrundare och tidigare byggare, fäderna.
Hes. 18:4 ”Se, alla själar
är mina, säger Herren”
Pingströrelsen i Sverige är en Guds byggnad, ett Guds hus. Den ägs av Gud och inte av människor. Det är Han som lagt grunden till den - klippan Kristus - och det är också Han som genom Sina tjänare - rörelsens fäder - på den grunden lagt första byggnadsstenarna, i enlighet med de ritningarna - den mönsterbild - som Guds Ord visat dem: undervisningen om ”Den levande Gudens församling” på jorden. NT-församlingen representerar därför Guds vilja på jorden, när den är byggd i lydnad för Guds Ord, för Gud själv.
Det är också Gud som äger varje ”levande sten” - varje människa - som är infogad i det bygget, det andliga tempelbygge som är Hans församling på jorden. Han har skapat dem och köpt var och en åt Sig - återlöst dem från Satans och syndens fångenskap - med Sin ende Sons, Jesu Kristi dyrbara blod: Lammets blod.
Jes. 3:12-13 ”Mitt folk,
dina ledare för dig vilse
och fördärvar den väg du
skulle gå. Men Herren står
redo att gå till rätta..”
Nu är Pingströrelsen kapad - rövad från Gud - av sina egna ledare. Att de kunnat göra det beror främst på att ”de sa ett och gjorde ett annat”. Pingströrelsens folk trodde på dem när de betygade - när de började sitt arbete med att organisera Pingströrelsen - att det inte var frågan om ett samfundsbygge. Men deras arbete ledde - trots denna försäkran - till bildandet av Pingst-ffs och Samfundet Pingst.
Det fanns sådana inom rörelsen som på ett tidigt stadium såg framför sig en sådan möjlig utveckling, att Pingströrelsen skulle bli en samfundsorganisation och varnade för detta; att ledarnas arbete skulle leda fram till ett Pingstsamfund. Bland dem Bo Hörnberg, mångårig medarbetare till Lewi Pethrus, pingströrelsens grundare, i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och tidigare föreståndare för Pingstförsamlingen i Jönköping.
I en artikel i tidningen Dagen 2000-12-07 skriver han och varnar för denna utveckling och återger där bland annat ett av många samtal han haft med Lewi Pethrus:
”Bosse, din generation kommer att bevaras från en samfundsbildning av pingstförsamlingarna men generationen efter dig kommer att anstränga sig för att göra ett samfund av pingströrelsen. Denna idés eftersträvare kommer att göra det etappvis”. Han rätade till sig i fåtöljen, drog in andan och fortsatte: “Jag har personlig erfarenhet av dessa slags intentioner bland annat genom Franklinstriden”
”Några av orsakerna till att de söker denna utveckling är att de inte tillräckligt satt sig in i hur Nya testamentets församlingsliv fungerade. De har inte heller varit med om att föda fram de fria församlingarna. De har ingen förståelse för vad som ligger bakom den verklighet att andliga ämbeten bär församlingen, det vill säga de män och kvinnor som utrustades och leddes av Gud och sökte hans ansikte”
Pingströrelsen i Sverige är en Guds klenod . Den ägs av Gud och inte av människor. Pingströrelsen började som ett Andens verk och utvecklas också och växer som ett Andens verk, förutsatt att den låter sig ledas och byggas upp av Anden genom Andens redskap: apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister. Tjänare och tjänarinnor utvalda, utrustade och insatta till tjänst av Gud.
Gud har inte någon annan form av ledning för Sin församling på jorden.
Pionjärerna/grundläggarna - som var Guds redskap när byggnadsverket som går under namnet Pingströrelsen i Sverige började - är nu hemma hos Gud. Likaså de flesta av andra generationens män och kvinnor, men Anden är en och densamma och är fortfarande kvar på jorden tillsammans med Guds eget Ord.
Pingströrelsen har som rörelse byggs upp på Ordets grundvalar, apostlarnas och profeternas grundstenar med Kristus JESUS själv som hörnstenen och med utgångspunkt från en levande Guds församling; från en av Anden ledd lokal församling.
Det är från den utgångspunkten, från den plattformen, Andens redskap kan ha Guds mandat att också vara ledare för ett större område, ja inför hela rörelsen, ja, inför både himmel och jord och äga en Guds herdestav bland Guds folk, som till exempel en Moses, en Paulus och en Lewi Pethrus med fler: Guds representanter i världen, maktfaktorer på jorden och inför andevärlden. I NT-tid som lemmar i Jesu Kristi kropp på jorden: som är ”den levande Gudens församling” och en direkt fortsättning på Jesu jordegärning efter Hans himmelsfärd.
Därför är det JESUS som fortfarande - nu genom Sin församlingskropp - går fram på jorden, förutsatt att församlingen är byggd enligt Guds ritningar - mönsterbilden - som Gud främst genom Paulus överlämnat till Sitt folk: för alla tider gällande. Gud har inte lämnat Sin församlingskropp på jorden utan ritningar. Alla Guds byggnadsverk på jorden har fått Hans ritningar. Byggare som Noa, Moses, Salomo och Paulus är exempel på det. Dessa fick alla Guds byggnadsritningar och följde dem ”i alla stycken”, in i minsta detalj!
Jes. 1:2-3 ”Hör, ni himlar
och lyssna du jord;
ty Herren talar.
Barn har jag uppfött
och fostrat,
men de har avfallit
från mig.
En oxe känner sin ägare och
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner intet,
mitt folk förstår intet”
MEN NU HAR LEDARNA KAPAT PINGSTRÖRELSEN.
I Bibeln berättas - till lärdom också för oss som lever nu - om Guds tjänare som inte inväntat Gud utan gått sina egna vägar, ledda av sina egna tankar. Ett exempel på det är Abraham - Trons fader - och ett annat är Mose, den gammaltestamentliga församlingens grundare och byggare. I båda de fallen fick olydnaden långtgående konsekvenser för dem själva och andra. Men i båda fallen skedde också det, att de kom till besinning, till insikt.
Till den insikten att ingenting sker - när det gäller Guds viljas utbredande på jorden - annat än genom lydnad. Lydnad för Honom som skapat allt. Människans lydnad eller olydnad för Gud och Hans Ord och hörsamhet eller ohörsamhet mot Den helige Andes röst avgör resultaten.
Och båda dessa, Abraham och Mose, blev därför till omätlig välsignelse - ned genom tiderna - när de insåg sitt misstag och blev verktyg i Guds hand i stället för att gå sina egna vägar.
1 Sam. 15:22-23 ”Lydnad
är bättre än offer
och hörsamhet bättre än
det feta av vädurar.
Ty gensträvighet är
trolldomssynd,
och motspänstighet
är avguderi
och husgudsdyrkan”
Joh. 6:38 "Jag har kommit
ned från himmelen, inte
för att göra min vilja,
utan för att göra dens
vilja, som har sänt mig"
Rom. 5:19 "Som genom
en människas
olydnad många fick
stå som syndare,
så skall också genom
en enda människas
lydnad många få stå
som rättfärdiga"
2 Kor. 10:6 "Och när
lydnaden kommit
till fullt välde bland er,
då är vi redo
att näpsa alla olydnad"
Men Gud har alltid en omvändelsens väg - bort från olydnadens - som Han kallar Sitt folk till. Han vill inte komma som en domare, utan som en nådefull och barmhärtig far, vilket Han är, men Han kan inte hur länge som helst ha fördrag med olydnaden, för den skadar hela Hans frälsningsplan, som gäller alla folk på jorden. Den - olydnaden - får konsekvenser för andra, ja för alla människor på jorden. För alla dem Han ville rädda.
Hes. 33:13-16 ”Om jag säger
till den rättfärdige, att han
skall få leva, och han sedan,
i förlitande på sin rättfärdighet,
gör vad orätt är, skall inget
ihågkommas av all hans rättfärdighet,
utan genom det orätta han gör,
skall han dö.
Och om jag säger till den
ogudaktige: ”Du måste dö”
och han sedan vänder om från
sin synd och övar rätt och
rättfärdighet, så att han ger
tillbaka den pant han fått,
och ersätter vad han rövat
och vandrar efter livets stadgar,
så han inte gör vad orätt är,
då skall han förvisso leva
och inte dö.
Ingen av de synder han har
begått skall då tillräknas honom,
han har övat rätt och
rättfärdighet, därför skall
han förvisso leva”
LEDARNA HAR INTE LYSSNAT
Men lyssnat till Andens röst har tredje generationens ledare inom Pingströrelsen - med Jack-Tommy Ardenfors och Sten-Gunnar Hedin i täten - inte gjort. De har i stället - med jordiskt språkbruk – kapat Pingströrelsen.
De har genom sitt ledarskap rövat bort den ur Guds hand. De har fört rörelsen bort från det totala beroende av Gud och Hans Andes vägledning och bort från rörelsens tidigare väg, bort från sina rötter. De har bildlikt uttryckt kapat pingstträdets Bibliska rötter för att i stället plantera det i samfundsmylla, för att det där skall stå tillsammans med de övriga samfundsträden, kyrkoorganisationerna.
Att de kunnat göra det beror främst på att ”de sade ett och gjorde ett annat”: ett tillvägagångssätt som inte är ovanligt bland oss människor. Till exempel på den politiska arenan när någon eller några vill ha så många som möjligt med sig innan den egentliga och dolda agendan kommer fram.
De båda pingstledarna betygade att organisationen Pingst-ffs inte var början till ett pingstsamfund, en kyrkoorganisation.
Detta deras betygande var deras svar till dem som i ett tidigt skede varnade för den möjligheten. Pingst-ffs och Samfundet Pingst är därför byggda på ohörsamhet mot Gud och Hans Ord och en - för alla nu uppenbarad - lögn/dubbelhet. Det är detta - ohörsamhet och dubbelhet - som utgör grunderna för båda dessa paraplyorganisationer.
Matt. 5:37 ”Sådant skall
ert tal vara,
att ja är ja och nej är nej.
Vad därutöver
är, är av den onde”
2 Kor. 13:8 ”Ty inte mot
sanningen utan endast för
sanningen, förmår vi någonting”
Men djupast sett är denna kapning/stöld inte ett verk av människor utan av honom som kommit för att stjäla och som använder lögn och dubbelspel som metod för sina syften. Han som i Guds Ord ibland kallas Ormen och Lögnens fader och är utrustad med en kluven tunga: från honom kommer allt vad lögn och dubbelspel - förförelsekonster - heter.
Det handlar om samma Orm som en gång förledde Adam och Eva och som ingav David att räkna Guds folk och kartlägga och inventera deras samlade tillgångar, i stället för att enbart förlita sig på Guds omsorg. Också i vår tid för Ormen en strid mot Gud och den gäller inte minst - och alltsedan församlingens födelse - vem som skall styra Guds församling på jorden: Ormen tillsammans med köttet/människotankar eller Gud genom Sin Ande. Vem som skall vara huvudet för Guds församling på jorden.
För Ormen handlar det om, att få Den levande Gudens församling ur Guds vilja, ur Guds plan. Bort från lydnaden för Gud och Hans Ord. För Satan vet, att om han lyckas med det förlorar församlingen sin ställning: sin auktoritet i andevärlden och sitt uppdrag på jorden, att vara världens ljus och världens salt: som ”ljus i mörkret och salt i förruttnelsen”. Och eftersom det andliga mörkret och den andliga förruttnelsen kommer från honom, ligger det i hans intresse att skada och helst oskadliggöra församlingen - radera ut den - då den är ”sanningens stöttepelare och grundfäste” och därför ett avgörande hot mot hans syften.
Församlingen förlorar genom sin olydnad - sitt falska byggnadssätt - sitt himmelska mandat, det mandat/den sanktion som alltid åtföljer lydnaden, och därmed också sin kraft, sin betydelse och uppgift. Vad striden nu gäller är sanningen om Den levande Gudens församling på jorden; dess uppbyggnad, utrustning och verksamhetssätt och dess uppgift på jorden och i andevärlden. Det är inte i första hand läran om Guds församling - för då vore alla Biblar över hela jorden ett problem för Satan - det handlar om, utan lydnaden för läran. Guds Ord utan efterlevnad saknar betydelse för honom.
Det blir som en byggnadsritning utan byggnad. Eller ett vetekorn som aldrig hamnar i jorden. Det är när ”lydnaden kommit till fullt välde” i Guds församling - bland Guds folk - som församlingen är i den ställningen, att den förmår ”näpsa alla olydnad” och det vill Satan till varje pris förhindra.
Joh. 10:10 "Tjuven kommer endast
för att stjäla.."
Joh. 8:44 ”Satan har varit en dråpare
från begynnelsen, och i sanningen
står han inte, ty sanningen finns
inte i honom.
När han talar lögn, då talar han
av sitt eget, ty han är en lögnare,
ja, lögnens fader”.
1 Krön. 21:1-4 ”Men satan trädde upp
mot Israel och ingav David att räkna
Israel.
Då sa David till Joab och till folkets
andra hövitsmän: Gå och räkna Israel,
från Beer-Seba ända till Dan, och ge
mig besked därom, så jag får veta
hur många de är.
Joab svarade: Må Herren än ytterligare
föröka sitt folk hundrafalt. Är de inte,
min herre konung, allasammans min
herres tjänare? Varför begär då min herre
sådant? Varför skulle man därmed
dra skuld över Israel?
Likväl blev kungens befallning gällande,
trots Joab..”
Men det är också så, att de som tog initiativet till denna ”kapning” av rörelsen - bort från Guds Ords väg - har sitt ansvar och de som - främst på ledarnivå - tillät det ske har sitt. Det handlade om en strid mellan Guds tankar och människors, mellan Guds vägar och människors vägar: och människors tankar och vägar tilläts gå segrande ur den striden.
NU ÄR PINGSTSAMFUNDET EN SYNLIG VERKLIGHET.
Men nu finns samfundet Pingst - detta faktum kan ingen dölja eller förneka - just det som initiativtagarna till Pingst-ffs betygade inte skulle bli följden av deras arbete med att organisera Pingströrelsen, för att ge den en central styrning. En av de främsta initiativtagarna till Samfundet Pingst är Sten-Gunnar Hedin, som var föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm när den som första pingstförsamling i landet registrerades som ”samfundet Pingst” och alltså blev den första i raden av samfunds-pingstförsamlingar i Sverige.
En historisk händelse inom den svenska Pingströrelsen och ett brott - en kollisionskurs - mot rörelsens tidigare vägval: fädernas vägval.
Just den församling som varit rörelsens grundläggares - Lewi Pethrus - plattform för att bygga upp den fria pingstväckelsen i Sverige och varifrån han under hela sin verksamma tid stred mot alla tendenser att göra pingstväckelsen i Sverige till en samfundsorganisation, blev den första pingstförsamlingen i landet att bli det.
Men en uppgörelse väntar med församlingarnas ägare: Gud själv, om äganderätten. Jona var en Guds profet som valde att gå en annan väg än den Gud utstakat för honom och det verkade gå bra till en tid. Till dess att Gud sände en storm i hans väg som tvingade honom till besinning; till att tänka om, för att välja en annan väg. Han valde då att gå den väg som Gud från början visat honom. Detta kommer också att bli Pingströrelsens ledarskaps erfarenhet, om man inte kommer till besinning och vänder om:
Gud spärrar vägen, då lögn är lögn och sanning är sanning och Gud aldrig någonsin har med lögn att göra. Sanning och lögn lever alltid åtskilda i Guds rike: Gud skiljer dem åt. Det är ett svalg mellan dem. Det handlar om två olika riken och om två olika källor och två olika rötter. Det ena rotsystemet hämtar sin styrka - sin existens - från Gud och det andra från Satan. Det handlar med andra ord om den eviga motsättningen mellan Gud och Satan. Den som funnits allt ifrån begynnelsen och inte avtar i styrka inför sluttiden, ändetiden, tvärt om.
Hes. 13:20-21 ”Se jag skall
väl nå era bindlar, i vilka
Ni fångat själar som fåglar,
och skall slita dem
från era armar; och jag skall
ge själarna fria,
de själar som ni har fångat
som fåglar.
Och jag skall slita sönder
era slöjor och rädda mitt folk
ur er hand, och det skall inte
längre vara byte i er hand;
och ni skall förnimma
att jag är Herren”
ETT MÄNNISKOVERK BLIR INTE ETT GUDOMLIGT VERK FÖR ATT MAN MOTIVERAR DET MED BIBELORD, BER FÖR DET OCH UTTALAR VÄLSIGNELSER ÖVER DET.
Jer. 23:28-31 ”Den profet
som har haft en dröm, han må
berätta den; men den
som har undfått mitt ord,
han må tala
mitt ord i sanning.
Vad har väl halmen att
skaffa med säden? säger Herren.
Är inte mitt ord som en eld,
säger Herren, och likt en hammare
som krossar sönder klippor?
Se, därför skall jag komma över
profeterna, säger Herren,
som stjäl mina ord, den ena
från den andra”
Nu och sedan starten av Pingst-ffs och samfundet Pingst har ledarna blandat in Guds Ord i sitt byggnadsverk för att motivera det inför folket: ge det ett sken av att vara ett verk av Gud, ett Andens verk. De menar sig bara ha gjort Guds vilja: som om Guds helige Ande - Sanningens Ande - skulle verka i något slags maskopi med lögnen och gå illfundigt tillväga för att i en allians med lögnen manipulera Pingströrelsens medlemmar - Guds eget, blodköpta folk - bort från Guds eget Ord, Sanningens Ord och bort från den mönsterbild Han gett till allt Sitt folk.
Främst genom Sin tjänare Paulus och som vidarebefordrats in i vår tid bland annat genom Pingströrelsens pionjärer, för att nu istället leda dem in i på en helt annan väg: en alltigenom människotankarnas väg.
Byggnadsverket kläs med hjälp av Guds ord och välsignelser bara med ett yttre skal, ett sken, att vara ett Guds byggnadsverk. Om man från byggledarnas sida verkligen haft ambitionen att använda Guds Ord till vad det är sänt - vad det är avsett att vara - då hade man i enlighet med Ordet börjat sitt arbete med "att upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva”. Det vill säga först och främst ur sina egna huvuden rensat bort alla människotankar, för att sedan ”uppbygga och plantera" i enlighet med Guds tankar, Guds visdom, som är nedskrivna i Guds Ord.
Ledarna skulle då ha använt Guds Ords ljus för att avslöja sina egna falsarier; sina egna tankars avvikelser från Guds Ord, från Guds Ords mönsterbild. För att sedan bygga upp Guds församling i enlighet med de ritningar som Gud överlämnat åt dem genom Paulus och de övriga apostlarna. Ritningar som är väl kända bland dem, bland annat genom den undervisning de fått av Pingströrelsens pionjärer, av sina egna fäder.
Hes. 18:25 ”Men nu säger ni:
”Herrens väg är inte alltid
densamma”.
Hör då ni av Israels hus:
”Skulle verkligen
min väg inte alltid vara
densamma?
Är det inte fastmer er väg,
som inte alltid är densamma?”
AVSKILD AV MÄNNISKOR, ELLER AV GUD.
Men Pingströrelsen - med sina ledare i täten - fortsätter frimodigt på den inslagna, från Guds Ord avvikna vägen – samfundsvägen/kyrkoorganisationsvägen - och har utsett åt sig en ny ledare efter Sten-Gunnar Hedin - Per Hörnmark - att gå framför sig på den vägen. Den väg de själva valt åt rörelsen och dess folk. Per Hörnmark avskildes - 090125 - med bibelord, handpåläggning, välsignelser och förbön.
Men likväl saknar han Guds mandat att vara en andlig ledare för det andliga - och därmed för ögat osynliga - verk, det andliga tempelbygge som kallas Pingströrelsen i Sverige: då Gud aldrig avskiljer någon för ett uppdrag i ett arbete som inte är Hans, till ett människoverk med andra ord. Det var därför profeten Jeremia fick Guds uppdrag, att "upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva och uppbygga och plantera".
Och fortfarande är så i Guds rike, att bara Gud kan ge ett andligt mandat; den andliga utrustning som krävs för ett uppdrag i Hans rike. Däremot tillåter Han oss vandra på våra självvalda vägar till en tid och till en viss gräns. En gräns som Han själv sätter.
Ett exempel på det är Ananias och Safira,
enligt Apg. 5.
Men i allt är Gud är trofast. Han kan inte vara trolös och står därför trofast kvar vid vår sida även när vi blir Honom trolösa. Ingen skall ta miste på - eller behöva ifrågasätta - Hans trofasthet. Trolöshet finns inte i Hans väsen. Han följer troget Sitt folk även om de - som på Mose tid - avviker från Hans viljas väg för att gå en annan väg än den Han stakat ut för dem.
Per Hörnmark har inte varit drivande - eller ens ledande - när det gäller själva kapningen av Pingströrelsen - kuppen mot Pingströrelsen - men det han nu ägnar sig åt kan med jordiskt och juridiskt språkbruk kallas ”häleri”. Eftersom han befattar sig med - från Gud - rövat gods: han visste mycket väl när han lät sig väljas till ledare för Pingst-ffs och Samfundet Pingst hur dessa två organisationer kommit till.
Han visste också hur rörelsens grundare och stamfader - Lewi Pethrus - såg på samfundsfrågan och likaså vad två av Guds apostlar och profeter som varit hans företrädare som föreståndare för Pingstförsamlingen i Jönköping - Georg Gustavsson och Bo Hörnberg - hade för uppfattning i den frågan, men trots det lät han sig väljas till föreståndare för dessa två organisationer, som utan Guds uppdrag organiserat/räknat Guds folk.
Dessa tre Guds vittnen, Lewi Pethrus, Georg Gustavsson och Bo Hörnberg talade - som en klar ton ur en basun - emot den utveckling som Per Hörnmark lät sig väljas till ledare för. De tre var med andra ord inte otydliga på någon enda punkt i den frågan. Lewi Pethrus stod för den linjen, förkunnelsen och striden, i hela sitt verksamma liv och understöddes av bland andra Georg Gustavsson och Bo Hörnberg, båda profeter och apostlar i Guds rike, i den levande Gudens församling.
Dessa tre - och med dem Guds Ord - vittnar mot Per Hörnmarks och de övriga nutida ledarnas vägval.
Joh. 4:38 ”Andra har arbetat
och ni har fått gå in i
deras arbete”
Per Hörnmark gjorde sig ett med dem som fått den mycket stora förmånen att få gå in i andras arbete - pionjärernas och deras efterträdares - för att arbetade vidare på det Guds verk som dessa grundat och byggt upp, men som i stället valde att riva ner det som tidigare generationer av Guds tjänare byggt: det deras fäder byggt.
Och därmed valde bort att - på samma sätt som de - underordna sig Andens röst och Guds Ord och bygga vidare på samma sätt som de och med samma material. De rev ner ett Guds verk till förmån för sina egna tankar: sina egna tankefoster. De flyttade gamla gränsrösen. Men fortfarande är det så, att bara det som är ”fött av Gud övervinner världen”.
Men oavsett vad vi människor gör och hittar på, är det i Guds verklighet och rike fortfarande så, att den som är avskild av en organisation för att leda den kan framträda i den organisationens namn, medan den som är avskild och smord av Gud - för Hans verk - framträder i Guds Namn.
1 Sam. 17:45 ”David svarade filistéen:
”Du kommer emot mig med svärd
och spjut och lans, men jag
kommer emot dig i Herren
Sebaots namn”.
Lewi Pethrus – pingströrelsens grundare och första byggare - är ett efterbibliskt exempel på en man smord o
forts. på skrivelsen:
Lewi Pethrus – pingströrelsens grundare och första byggare - är ett efterbibliskt exempel på en man smord och sänd av Gud: frukten av hans arbete vittnar om det och det som nu händer med rörelsen är ett försök att kopiera hans övergripande ledarskap, men med mänskliga metoder. Med de metoderna, som nu används, hade Pingströrelsen aldrig blivit vad den blivit.
FORMALISM I STÄLLET FÖR FRIHET.
Den levande Gudens församling är en organism/en kropp och inte en organisation. Den är skapad av Gud för att ledas, byggas upp och hållas samman ”genom den helige Andes tröst och förmaning” och ”genom kärlekens sammanhållande band” och är alls inte tänkt att efter världens sätt - tankemönster - hållas samman och ledas av en organisation. Bli en kyrklig institution med bland andra påvekyrkan som förebild, i stället för den av Gud givna mönsterbilden. Den finns nedtecknad i Guds Ord, till vägledning och efterföljelse i alla jordiska tider. Därför är det Guds Ord som är satt åt sidan!
Jes. 41:3 ”Vanliga vägar
trampar inte hans fot”
Jes. 55:8-9 ”Se mina tankar
är inte era tankar, och era
vägar är inte mina vägar,
säger Herren.
Nej, så mycket som himmelen
är högre än jorden så mycket
är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar”
Samfundet Pingst är uppbyggt för medlemskap i SKR - Sveriges Kristna Råd - och för att kunna få direkt tillgång till den så kallade "kyrkoskatten", som är medlemmarnas skatt till Svenska kyrkan och som nu - med Skattemyndighetens hjälp - kan administreras över till någon samfundskyrka, och inte med tanke på pingströrelsens folks bästa och Guds rikes framgång i vårt land: för välsignelse och framgång hör enbart samman med lydnaden för Guds Ord och har inte med pengar att göra; för dem äger redan Gud redan, ”guldet och silvret”, för Sina verk. Pingströrelsen har blivit något av de mänskliga hjärnornas rike i stället för Andens, med resultat därefter.
Om ett byggnadsverk inom Gudsrikets område inte är byggt enligt Guds ritningar och mönsterbild - i enlighet med Guds tankar/Ord - då blir det byggnadsverket en frukt av människotankar. Ett nutida Babelstorn, som ju Pingst-ffs och samfundet Pingst är. Visserligen byggt på rätt grund men inte med Guds ritningar och därför inte heller med Hans byggmaterial: ”guld, silver och ädelstenar” och då hjälper det inte om man än formligen tapetserar byggnaden på både in och utsidan med bibelord och att många välsignar den och dess funktionärer i Guds Namn. Det ändrar ingenting i sak, så har för övrigt i princip alla kyrkosystem byggs upp.
Gud styrker/sanktionerar det som är rätt och ingenting annat och står till evig tid emot det som är fel. Och allt som inte är överens med Guds Ord, är emot Gud och Gud står emot det.
Alla dessa religiösa beteenden förändrar ingenting i sak då det handlar om ett olydnadsverk: en synlig konsekvens av ohörsamhet mot Gud och Hans levande, eviga Ord. Ett Ord som ingenting kan ersätta, lika lite som lydnaden mot det kan ersättas av någonting annat.
Människors lydnad för Ordet är framgång för Guds rikes utbredande på jorden - som är Guds viljas utbredande - och på motsatsen följer brist på framgång: brist på utbredande av Guds rike och dess sanningar och ”hans kunskaps väldoft”.
Ljuset utbreder sig alltid på mörkrets bekostnad och tvärt om och på samma sätt är det med saltet i förhållande till förruttnelsen. Sanningen kan inte utbredas av det som inte är sant alltigenom, som är "alltigenom av rent guld". Sanning och lögn tillsammans blir därför en ny lögn och en grogrund för villoläror.
Men nu gör man inte det - lyder Guds röst - utan lägger i stället energin på, att med hjälp/stöd av Guds Ord - inför församlingsmedlemmar och andra - legitimera och befästa sitt falskbygge, för att ge det sken av att vara ett Guds verk.
Ett andligt tempelbygge som Gud genom Den helige Ande byggt genom dem: när det i själva verket är beställt av människor, format av människotankar och byggt med människohänder (men som människoverk betraktad, inte är något dåligt bygge). Ett verk som börjat med falskhet: när igångsättarna/grundläggarna hävdade att det inte var frågan om början till ett samfundsbygge, vilket det senare visat sig vara. Skulle Gud verkligen vara med ett sådant verk?
ATT SKAPA MISSAKTNING FÖR GUDS ORD OCH DÄRMED AVFALL FRÅN ORDETS VÄG.
5 Mos. 50-51 ”Och du skall
dö där på berget dit där du
stiger upp, och du skall samlas
till dina fäder, likasom din
broder Aron dog på berget Hor
och blev samlad till sina fäder;
detta därför att ni handlade
trolöst mot mig bland Israels
barn vid Meribas vatten vid
Kades i öknen Sin, i det
att ni inte höll mig
Helig bland Israels barn”
Det är genom att använda Guds Ord på det sättet som man skapar nonchalans mot Guds Ord: lär människorna att missakta Ordet: ”Guds Ord behöver man inte så mycket akta, att vi måste efterfölja det i alla stycken”, är vad man i realiteten säger till folket genom sina handlingar och: ”Lewi Pethrus och hans samtida, gjorde på sitt sätt och vi på vårt”, som om Den Eviges Ords auktoritet är tidsbegränsad.
MAN STÄLLER GUDS ORD PÅ ETT ”SLUTTANDE PLAN”
Det är på det sättet urspårade väckelserörelser legitimerat och dolt sin avfällighet och sina felaktiga beslut:
vägval som resulterat i urspårad väckelsekristendom, som övergått till att bli förstelnade organisationer - som lavan efter ett vulkanutbrott - i stället för att leva kvar i Andens kraft och i beroende av Andens vägledning och gåvor, och det är också på det sättet - genom den successiva urholkningen av Ordets sanningar - som välsignelser över homosexuella handlingar i uppenbar strid mot Guds Ord i vår tid också blivit möjliga inom kristenheten.
Detsamma gäller acceptansen för aborter, ”utgjutande av oskyldigas blod”, som är en svår styggelse inför Guds ansikte.
Slarvet mot Guds Ord genererar avfall på område efter område. Alla avvikelser från Ordet sker efter samma mönster: att inte akta på Ordet som det enda vägledande ljuset som ””lyser i en dyster vildmark”, för att i stället förlita sig på egna och andras tankar som ljus på stigen. Ljus som efterhand får större och större utrymme för att så småningom ersätta Guds Ords vägledning och Anden viker från ett sådant verk.
Man litar mer på sina egna tankars ljus än på Guds Ords ljus, som belysning på sin väg och använder Guds Ords svärd efter eget gottfinnande, för att stödja och bekräfta sina egna tankar, sina egna val och sina egna positioner. Man lånar/stjäl Guds Ord för att stödja och rättfärdiga sina egna syften, när det i själva verket handlar om olydnad, just mot det Ord man lånar.
PÅ AVFALL FÖLJER AVFALL, OCH PÅ LYDNAD FÖLJER LYDNAD.
Det är också på den grundvalen - att man använt Guds Ord för egna syften - som den organiserade gemenskapen kristna emellan kunnat komma till stånd. Den gemenskap som kallas ekumenik.
Den får gälla för att vara det synliga svaret på Jesu bön, om Hans lärjungars inbördes relationer: "som min Fader och jag är ett, så vill jag att också ni är ett". Det är att göra anspråk på att genom en organisation förmå förmedla liv mellan ”det sanna vinträdet” JESUS och alla Hans levande grenar.
Mellan organism och formalism, mellan kött och ande, mellan sanning och lögn, mellan Guds Ord och för Bibeln främmande läror, mellan Guds Ande och främmande andar. När Guds Ord - Sanningens Ord - i själva verket är så till sitt väsen, att det ”åtskiljer kött och ande, märg och ben och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar”.
Den första stenen i Guds andliga tempelbygge på jorden och som fanns till före världens skapelse - JESUS Kristus - är en ”levande sten” och det innebär att alla andra stenar som skall infogas tillsammans med Honom till ett Guds tempel på jorden, också måste vara levande som Han är levande.
De måste bildlikt uttryckt vara av samma ”material” och härkomst som Han: det vill säga från himlen. De är män och kvinnor födda på nytt genom tron på JESUS Kristus. De har genom tron på Honom blivit barn åt Gud. Och dessa ”levande stenar” - denna himmelska byggnad - hålls samman, inte med jordiskt material utan med himmelskt: genom Den helige Andes sammanhållande band.
1 Petr. 2:4-5 ”Och kom
till honom, den levande
stenen, som väl av människor
är förkastad, men inför
Gud är utvald och dyrbar;
och låt er själva som levande
stenar byggas upp till ett
andligt hus, så att ni blir
ett ”heligt prästerskap”
som skall bära fram andliga offer,
vilka genom Jesus Kristus är
välbehagliga inför Gud.
Det heter nämligen på ett
ställe i skriften: ”Se jag lägger
I Sion en utvald, dyrbar hörnsten
och den som tror på
Den skall inte komma på skam”.
Om ledarna verkligen leddes av Guds Ande, som de menar sig göra, då skulle de med stöd av Guds Ord avslöja alla läror som strider mot Ordet och pröva alla andar om de är från Gud eller ej: och de andar och läror som avviker från Guds Ord - Bibeln - och alltså inte är från Gud skulle de offentligt - öppet inför alla - ta avstånd från och varna alla människor för att befatta sig med. Ja, det är deras plikt/skyldighet om de vill vara goda och trogna Ordets förvaltare.
Det är också det sättet att hantera Guds Ord på, använda det efter eget gottfinnande, som gjort ett Knutby möjligt. Ledare som döljer sin egen vilsenhet, genom att gömma sig bakom - för egna syften - utvalda bibelord och fromma böner. Och resultatet blir att man vilseför både sig själv och dem som lyssnar och låter sig manipuleras.
Det är på den vägen som Pingströrelsen slagit in och upphört att vara en väckelserörelse och lämnat vad det innebär att vara en trogen Ordets tjänare och förvaltare: det vill säga att själv vandra i obrottslig lydnad mot Gud och Hans eviga Ord, för att också på det sättet - genom föredömets förkunnelse - försvara lydnaden för Guds Ord alltid och inför alla: ja ”i tid och otid” om så krävs.
Detta är Guds församlings uppgift på jorden: att vara "sanningens stöttepelare och grundfäste" och den sanningen är Ordet och om den stöttepelaren viker ner sig, var skall man då finna sanningen på jorden? Om saltet mister sin sälta, vad duger det då till?
Upp. 1:9 ”Jag Johannes, er
broder, som med er har del
i bedrövelsen och riket och
ståndaktigheten i Jesus,
jag befann mig på den ö
som heter Patmos för Guds ords
och Jesu vittnesbörds skull”
ORDETS TJÄNARE OCH FÖRVALTARE.
Ingen kan vara en sann Ordets tjänare och förvaltare - med Guds Andes sanktion över sin tjänst - utan att själv lyda Ordet. Och inte bara ha ett yttre sken av lydnad, utan också vandra i lydnad; i Ande och sanning och till ”punkt, ***** och bokstav”, i Andens kraft och inte i köttets; i den mänskliga förmågans. Med en skicklighet i tjänsten som kommer från Gud - genom Anden - och inte är grundad på mänskliga talanger och förmågor.
Ingen kan inte leda människorna på Ordets väg - i Andens kraft - som inte själv går fram på den och man förmår då bara leda andra fram till den punkt där man själv befinner sig; man kan inte lära andra om man inte först lärt sig själv.
Pingströrelsens folk är Guds folk som Han vill använda efter Sitt huvud och enligt Sina tankar och föra dem fram på Sina vägar, som en herde leder sina får, och då går Han tillväga på det sätt Han sagt i Sitt Ord: genom apostlar, profeter, herdar, lärare, evangelister och äldste och genom Andens gåvors mångfald. Med andra ord på ”det allmänna prästerskapets” väg.
Och det är JESUS som är huvudet för Guds församling och inte någon organisation eller något kyrkosystem. Att bygga kyrkosystem är att avsätta Gud som den övergripande ansvariga, som huvudet över allt.
Det är denne JESUS - som är huvudet för Guds församling - som skall vinna vårt folk för Gud. Det kan ingen människa göra och för att kunna göra det måste Han - som är huvudet för församlingskroppen - ha kontakt med alla sina lemmar och få leda dem i alla avseenden också i deras inbördes förhållande till varandra. Det är genom dem - de av Anden ledda - Han skall gå ut till människorna i världen, till ”världens barn”.
Det är JESUS själv som är skillnaden. Inte döda bibelbokstäver och berättelser om Honom, utan Andens levandegörande av Honom själv. Saknas Anden i Guds Ord är det som att servera fåren/människorna halm i stället för saftigt gräs, eller visa dem till sinande brunnar - ja t.o.m. falska i vissa fall - i stället för att leda dem till strömmar av rent källvatten, klart som kristall.
Det är det frågan om Andens frihet ytterst handlar om: vad skall vi skall ge till vårt svenska folk? Andens rätter eller våra egna förmågor och talanger: livgivande Ord eller döda bokstäver? Anden ensam äger det livgivande Ordet, brödet från himlen: det är Hans svärd. Gud har genom Ordet skapat Människan till Sin avbild och det är också Han som genom samma Ord skall upprätta henne, från syndafallets alla konsekvenser; för att slutgiltigt bli vad Han har tänkt, bestämt om henne!
ANDENS FRIHET ELLER FORMALISM?
Pingstedarna bygger nu ett formalistiskt fängelse åt sig själva och åt hela pingströrelsen, för allt pingströrelsens folk. Detta i stället för att som Moses föra Guds folk ut i frihet för att hålla Gudstjänst åt Gud: en sådan Gudstjänst som behagar Honom: en Gudstjänst i Ande och Sanning, i Andens frihet.
För om den friheten får råda ”kommer ledarna av sig självt fram” säger Lewi Pethrus i boken ”Lewi Pethrus i närbild”, som utkom 1973 i samband med hans 90-årsdag.
I den ställer Ivar Lundgren - bokens författare - bland annat följande fråga till den gamla pingstledaren: ”Den svenska pingströrelsen har ju en alldeles speciell organisationsform, kan man säga, om man jämför med andra samfund och om man jämför med pingströrelsen i andra länder. Kräver inte den svenska pingströrelsens organisationsform just en kraftfull centralgestalt av typ Lewi Pethrus för att hålla samman?”
Lewi Pethrus: ”Jag skulle vilja säga att vad den kräver är en andlighet, som motsvarar organisationsformen. Organisationsformen är biblisk och andlig. Vi talar om andliga ämbeten, andliga nådegåvor och andligt omdöme, en andlig ledning. Vad som absolut måste till för att dessa andliga organisationsformer skall fungera - det är ett motsvarande andligt sinne, en andlig blick och en biblisk aktionsform. Om detta finns kommer ledarna av sig självt fram”.
Lewi Pethrus tillhör tveklöst skaran av troshjältar som vi fått äga i vårt land och som varit till rik välsignelse för hela vårt folk; vårt land och ännu vidare och fortfarande är det i vår tid och in i en obegränsad framtid:
Hebr 11:4 ”genom tron talar han ännu,
fastän han är död”
På Guds Andes uppdrag:
Sven-Erik Sköld
2009-10-15
Om inte lydnaden för Guds Ord uppfyller församlingen, har församlingen ingen trons lydnad att sprida i det samhälle som den lever i.
När JESUS förestavar bönen "Fader vår.." ingår i den bönen "låt ditt rike komma". Det riket är lydnaden för Guds Ord, och ingenting annat.
Om ingen Guds ordning - lydnad för Guds Ord - finns i Guds hus/församling, finns inte heller någon Guds ordning, att sprida ut till Människorna i samhället.
Bibeln: "Från dig skall lag utgå"
Pingstledarna har lagt Guds Ord åt sidan för sina egna tankars skull. Detta har bl.a. kostad många ofödda människors/barns liv.
Frånvaron av väckelse - d.v.s. Andligt uppvaknande bland vårt folk - beror inte på penningsbrist eller brist på tillräckligt bra organisationer eller verksamheter inom kristenheten,
utan beror enbart på brist av kraft, Andens kraft/sanktion, som i sin tur beror på brist på lydnad för Guds Ord.
"När lydnaden fullt kommit
till välde blad er, är vi
redo att näpsa all olydnad"
Till den svenska pingströrelsens ledare
Kära syskon i tron!
Jesu frid.
I det andliga mörker som sedan länge råder i vårt land, som följd av Ert och andras - i motsvarande ledarställning - tigande: då Ni undandrar Er ansvaret, att för vårt folk förkunna "allt Guds rådslut": och därmed ställer Guds Ords lykta under bordet i stället för på, som JESUS Själv varnat oss för,
ges slaktaren/vargen utrymme att ostört få härja i vårt land och döda skaror av Människor - Guds avbilder - i moderlivet. Det finns ju i Guds Ord ett skydd för deras liv - för deras oskyldiga blod - men om de Orden inte predikas, fungerar inte det skyddet: det kan inte utföra sitt verk i Människohjärtan, vartill det är sänt. Att Ordets tjänare och förvaltare utför sin plikt, att förkunna "allt Guds rådslut" - alltså även för oss Människor obekväma sanningar - är förutsättningen för att Ordet skall kunna utföra Sina verk och ha framgång i vårt land.
Mörker är alltid brist på ljus och på samma sätt är andligt mörker brist på Guds Ords vägledande ljus. Där det ljuset är, råder inte mörkret. Det är den självklara och enkla sanningen: sambandet. Därför är det är Ordets förvaltares uppgift och ansvar, ja plikt, att ställa fram det vägledande ljuset på alla områden där mörkret råder. Det ljuset skingrar alltid mörkret, då "mörkret inte har fått makt med det"
Till dettta kommer, att Ni inte endast valt att själva tiga inför denna orättfärdighet, Ni står dessutom emot dem Gud sänt till Er och vårt land för denna saks skull. En del av Er har stått emot - vägrat lyssna - i nu två decennier. På grund av dessa två omständigheter - Er underlåtenhet att predika "allt Guds rådslut" för vårt lands folk och att Ni stått emot dem Gud sänt till Er och landet i denna fråga - är Människor nu döda, som varit i livet om Nu fullgjort Ert uppdrag/Er plikt som Ordets tjänare och förvaltare och inte stått emot dem Gud sänt till Er och vårt land.
Om det inte är sant, då saknar i så fall Guds Ord den kraft och förmåga som krävs för att stoppa slaktarens/vargens framfart. Och det tror Ni väl ändå inte? att Guds och Människans fiende är starkare än Ordet.
Ni säger, att Ni vill väckelse - andligt uppvaknande - i vårt land, men väckelse uppstår när sanningen konfronterar lögnen: när Guds Ord konfronterar synden, som när ljuset konfronterar mörkret och saltet konfronterar förruttnelsens nedbrytande krafter.
Först då - när denna konfrontation äger rum - ställs vi Människor inför ett vägval: skall vi välja mörkret och dess gärningar, som leder till död, eller skall vi välja ljuset och dess gärningar, som leder till liv, evigt liv. Därför finns väckelsen alltid i Era Biblar och Ni bestämmer själva om den - väckelsen - skall komma fram och verka, eller ej. För om Ordet skall ha framgång måste det sås i Människohjärtan och det är Ert uppdrag.
Vad gäller organisationen/samfundet Pingst, som jag tidigare fått Guds uppdrag att skriva till Er om, gäller fortfarande Ordets alla sanningar och den som vill ha framgång i Guds rike underordnar sig Ordet, i alla stycken. Någon annan väg framåt finns inte, än den att vandra i harmoni med Gud, med Hans eget eviga Ord. Och hur vi som Ordets tjänare och förvaltare handskas med det Ordet - till den del vi fått ljus över det i lära och praktik - kan få konsekvenser för andra Människors evighet.
Ords. 22:28 "Flytta inte ett gammalt råmärke,
ett sådant som dina fäder satt upp"
Ps 51:8 "Du har ju behag till sanning
i hjärtegrunden"
På Guds Andes uppdrag:
Sven-Erik Sköld
091208
Samfundet Pingst har nu visat sin klåfingrighet: evangelistveckorna, predikantveckan och bönedagarna skall läggas ner i två år p.g.a. detta:
"Pingst Pastorsakademi
BLOGG | 16 DEC 2009 (Per Hörnmarks blogg)
Under flera år har frågan om någon form av certifiering av pastorer i Pingströrelsen varit uppe. Man har ställt frågor som Vem är pingstpastor? Vem avgör det? Kan man vara pingstpastor utan församling? Etc. etc.
Samtidigt har det inom pastorskåren vuxit fram ett ökat behov av fortbildning och en fördjupad förståelse om vår gemensamma värdegrund och teologi. Lägger man dessutom till det ökade behovet av ledarskap i vår tid, så inser man snart att man behöver göra något. Vi har valt att inte trycka ordet ”godkänd” på någon.
Vi vill istället ta med våra pastorer och förkunnare på en gemensam resa där vi söker det bästa för världen, församlingen och våra medmänniskor. Vi drömmer om pastorer som genom denna fortbildning lär känna sina egna möjligheter och andras potential att vara med och vinna Sverige för Kristus genom växande församlingar.
För att skapa de bästa förutsättningarna för utbildningen så kommer våra evangelistveckor, predikantveckan och föreståndardagarna att vila under två år. Inte för att det är något dåligt eller fel på dem. Endast för att skapa de bästa förutsättningarna för pastorer och förkunnare att vara med på en spännande resa mot framtiden."
Så långt Pelle Hörnmark
----
Intressant är att konstatera, att "vi" - vilka de nu är - kör över församlingsfolket i de församlingar som sedan länge arrangerat evangelistveckorna, som t.ex. församlingarna, Jönköping och Ö-vik. De sägs ju att Pingst-ffs är "fria församlingar i samverkan".. Var är den friheten nu?!
Min förhoppning är att "fotfolket" säger ifrån, men det är kanske att hoppas för mycket..
Brevmail till Pingst:s ledarskap:
Kära syskon i tron!
Det är inte Pingst:s filande på -eller förbättrande av, egentillverkade verksamhetsmetoder och modeller, eller tillförande av ytterligare någon, som är vårt folks stora behov; utan att församlingarna öppnar sig för sina egna andesmorda vittnen, som Gud sänt till dem och Sverige.
De kommer med levande bröd och vatten; med JESUS Själv m.a.o. och det är Honom vi och vårt folk behöver: Andens föda helt enkelt.
Såg och hörde Ulf Ekmans intervju med Dig Pelle, och Du nämnde där om de s.k. ”Ryska gummorna” och menade - helt rätt - att det alltid finns den risken, att vi inte tillåter annat än det som är mindre än oss själva.
Och min Gud - som är Bibelns Gud - har en benägenhet att också befinna Sig utanför den yttersta gummans ram! Och vem kan vara den gumman? Det andliga ledarskapet och absolut inga andra.
Med mina varma brodershälsningar!
Sven-Erik Sköld
100119
Gå gärna in på tidningen BED:s hemsida och läst där, längst upp, ett budskap från Gud (kristallklart) till vårt land, framfört av Jan Johansson, Domsjö. Känner igen allt han skriver där, som att lägga karbonpapper över det Gud talat till mig om vårt land och vårt lands kristenhet, också att tiden gått förbi för en del av de Guds löften Han gett vårt land; de var villkorade och nu är det försent.
Mail/brev 100412 till pingstledarna över hela landet:
Kära syskon i tron!
Jesu frid.
Ni kan söka jorden runt, med Pelle Hörnmark i täten, för att finna Guds vilja med tanke på Pingströrelsen i Sverige, kristenheten i vårt land -och vårt lands folk i övrigt, utan att finna den; någon annan stans än i Sverige.
Guds Ande har nämligen, och det sedan lång tid tillbaka, talat i Sverige till Sverige och till den svenska Pingströrelsen, i Pingströrelsen, men det talet har Ni inte tagit emot, och söker därför i stället efter ett annat.
Kanske av högmod/stolthet, kanske av oförstånd eller därför att det handlar om för "kraftig föda": Ni vill ha "lättuggat" eller barnmat; de första grunderna. Och Guds Ande har genom oss talat lagen "om sådd och skörd" - en grundläggande verklighet i Guds rike - och om drygt miljonen människor som i vårt land dödats i moderlivet; och som enligt Bibeln är, att "utgjuta oskyldigas blod". En sådd som enligt Guds Ord kommer att ge sin skörd, till dem - och över dem - som sått.
Detta har Ni inte velat lyssna till, utan söker i stället "med ljus och lykta" efter ett annat Guds tilltal till Er och vårt land: men det kommer inget. Gud har redan talat, och det Han sagt finns förvarat åt Er och vårt folk i övrigt -och åt eftervärlden, i boken Ofredstider, som utkom i december 1991. Gud har inte ändrat någonting av det som står där, nedtecknat av oss på Hans uppdrag.
En dag kommer Ni att stå med skammen, på grund av Er ohörsamhet; när det blir uppenbart hur Ni har handskats med Guds tilltal - genom att avvisa Guds budskap och Hans budbärare - och därigenom hindrat Era församlingar, kristenheten i stort i vårt land och vårt lands folk i övrigt att nås av Guds tilltal.
Många av dessa människor, som Ni hindrat att få del av Guds tilltal, kommer att få betala ett högt pris för Er ohörsamhet och underlåtenhet, till detta kommer alla barn som under tiden - Er ohörsamhets tid - berövats livet i moderlivet, och som inte blivit dödade om Guds budskap - Guds Ord i den här frågan - fått tränga in -och igenom i vårt land.
Men nu har det inte fått det på grund av Er -och andra kristna ledares ohörsamhet, men därmed följer också ett ansvar som motsvarar skadan: andra Människors förlorade liv och i vissa fall också evighet: de som kunnat vänt om från sin väg, om basunens ljud hörts i församlingarna och vidare. Det ljud som på grund av Er, och andra församlingsledare, inte tillåtits att höras.
Med våra varma brodershälsningar!
Era bröder i tron
Sven-Erik Sköld Per Sundgren
Eftersom pingstledarna står Anden emot, har villfarelsens krafter -och läror fört dem vilse; och de "vet inte vart de går". Urskiljningsförmågan är skadad.
Också detta, att vilseföras av allehanda främmande andar -och läror, om man står sanningens Ande mot, är ett Guds löfte. Ett löfte som nu -och sedan en längre tid, uppfylls på pingströrelsen.
Lyssna f.ö. gärna på Pelle Hörnmarks inledningspredikan vid Pingst-ffs rådslag i Norrköping, nu i helgen. Den finns på Pingst.nu:s hemsida.