Var är Pastorerna?

Återger ett tänkvärt inlägg på DAGEN med denna rubrik av Margaretha Sturesson, f.d. medlem i Kingdom Center, Höör:

"Den tacksamhet jag mött för att jag delat med mig av mitt livs trauma i boken "Om det så skulle kosta mig livet" (Libris) är överväldigande och oväntad. Ett halvår efter att boken kommit ut sitter jag med ett oräkneligt antal mejl, brev och telefonsamtal från människor som hittat sina egna ord i min berättelse om maktmissbruk.

Igenkännandet och kommentarerna gäller upplevelser från uppväxt, skola, äktenskap och arbetsplatser.

Även forskare, riksdagsledamöter och människor verksamma inom psykiatrin har på olika sätt hört av sig för att kommentera eller ytterligare lära av mina erfarenheter.

Med sorg ser jag att mycket som människor refererar till har utspelat sig i kristna sammanhang. Jag kan konstatera att min historia inte går att avfärda med att det var "just de, just där och just då".

Maktmissbruk i Guds namn och kristna sammanhang gäller många om än inte i lika extrema former som i det sammanhang jag själv tillhört.

En grupp som tyvärr till stor del saknas bland dem som hört av sig är pastorer och kristna ledare. För mig är detta svårt att förstå. Min egen tro har skakats i grundvalarna, både tron på Gud och församlingen som företeelse.

Men efter diverse omprövningar och omvärderingar finns bådadera kvar. Min fråga är:

Var finns de kristna ledarna och pastorerna när missbruk av makt och förtroende inom kristenheten avslöjas?

Visst vill vi alla höra om församlingstillväxt, väckelse, ekumenik och kärlek. Men kärleken ser också andra sanningar och vågar sätta ord på dem.

Jag är ganska säker på att om inte vi kristna själva granskar våra sammanhang och vårt ledarskap lämnar vi över det till dem som vill ifrågasätta allt vad kristen tro och kristna församlingar heter.

Vi kan i så fall inte skylla på någon annan än oss själva. Finns inte vi alls på den arenan är den naturligtvis öppen för alla andra.

Vår egen trovärdighet undergrävs av bristen på öppna samtal om svåra frågor. Undantag från alla tysta kristna ledare finns till min glädje och vid några få tillfällen har jag samtalat med dessa, de som låter de obekväma orden finnas.

Vid ett av dessa samtal sa en ung kvinna 'Vi inom frikyrkligheten har väldigt lite tolerans för sexsynder och pengasynder men alldeles för stor tolerans mot maktsynder'.

Min reflektion är att detta möjligen beror på att vi känner oss trygga med var gränsen för sex- och pengasynder går.

Vi tycker oss med bestämdhet kunna se om vi själva, eller framför allt någon annan, överträtt denna gräns. Gränsen för maktsynder är en outforskad gråzon, den som inte låter sig utforskas av de tysta.

Nu hör jag pastorer tänka:

'Det är inte vår uppgift att döma och bedöma varandra.'

Nej, men jag tror att det är allas vår uppgift att erkänna och se att pastorsplattformar, precis som alla andra plattformar, kan både brukas och missbrukas.

Att försöka förstå och se de tidiga varningssignalerna, se möjligheterna och, i vissa fall, omöjligheterna till ett gott och fungerande ledarskap.

För mig handlar självkritik och intern kritik om respekt. Respekt för att ledarrollen är oerhört svår, viktig och påverkar många.

Respekt för alla de kristna som på olika sätt har haft upplevelser som liknar min egen. Inte minst kräver respekten för dem som ännu inte är medlemmar i en församling att vi inte tiger ihjäl det kristna ledarskapets speciella faror.

Var finns pastorerna och ledarna på den arena som utgörs av den grå zonen där gränsen för gott ledarskap och medarbetarskap värt förtroende överskridits?

Margaretha Sturesson f d medlem i Kingdom Center, Höör

----

HaFo kommentar:

Visst är det märkligt att ”skadade får”, i angreppen från ”ulven ända in i fårahjorden”, ska behöva fråga efter var deras herdar för fåren som skulle beskydda dem, befinner sig!?

De som är satta att vara ”herdar för hjorden”, sviker alltså sin uppgift!!

Kan det finnas ngn annan förklaring till detta, än att de kristna ledarna blivit blinda i det skeende av avfall, som nu sker under namn av väckelse, evangelisation och att ”vinna världen för Kristus”, men som egentligen kommer att möjliggöra antikrists inträde på arenan!??
---

Det är så beklämmande att ta del av Amritzers försvar för detsamma skeendet av maktmissbruk i Danmark, som skett i Kingdom Center!!

Det visar med all tydlighet hur vilsen han är i ”sin pappegoja – uppgift” i spåren av sin mentor – Ekman!!
---

Jag upprepar den fråga som jag ofta ställt:

Men även om detta skeende är förutsagt i Bibeln, hur avfallet måste ske för att antikrist ska kunna träda fram - och vilket aldrig vore möjligt, utan att de andliga ledarna blir vilse,

så visst måste väl ändå var andlig ledare, ha möjligheten att ”inte vara en robot” i detta skeende, utan personligen kunna stå upp för sanning och rätt kring vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset och beskydda fårhjorden från avfallets angrepp!!??

HaFo