Ge gärna kommentarer till mitt inlägg här:
---
Jesus Kristus före under och efter inkarnationen
Före inkarnationen
"Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte." (Fil. 2:5-8)
"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud … Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader." (Joh. 1:1,14)
"I Honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat." (Kol. 1:15)
---
Jesus har från evighet full väsensenhet med Gud. Den levande Gudens förstfödde Son från evighet till evighet. Oskiljaktigt förenade i samma väsen och natur.
Han är Guds fullhet lekamligen. I en oupplöslig enhet mellan Gud och människa. Han är KRISTUS!
Detta gör Jesus helt unik och ojämförbar.
---
I sin jordiska tillvaro.
Hebr. 2:17 säger att Jesus "måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder."
---
Gud kommen i köttet. Definitionen på att Jesus är Kristus. Sann Gud och sann människa, som är
"trafikdelaren" mellan vad som är sann eller falsk tro och bekännelse.
Jesus måste i allt (till sin konstitution av ande, själ, kött, blod och kropp) bli lik den naturliga, skapade människan.
Dock utan att leva i lieringen med syndanaturen, men lagd under den kroppsliga dödens tillstånd. (Inkarnationen).
---
Döden av Gudamänniskans - Kristi jordiska kropp sker när den skiljs från Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) på korset och förlorar sina livsfunktioner.
Medan Kristus (med bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus) segrande efter utgivet försoningsoffer av Kristi blod och lekamen, går in i den osynliga världen och "predikar för andarna i fängelset", för att så åter förenas med sin jordiska kropp i uppståndelsen, som då får liv igen.
---
Om inte Jesus var underställd den kroppsliga döden, var Han inte sann människa.
Samtidigt var Jesus hela tiden avskild, frånskild (död) från synden (fördömde synden i köttet...Helig och rättfärdig...dog bort från synden...skild från syndare.)
Dock tillräknades Jesus människans synd (Det var våra missgärningar Han bar...räknad bland överträdarna.)
Som det står "..i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet." (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)
"Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen." (Hebr. 2:14)
(om ngn blir delaktig av ngt som han inte tidigare var, så innebär det att Jesus fanns till innan Han gick in i kroppslig mänsklig gestalt!!)
"Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet." (Rom. 8:3)
"Därför säger Han vid sitt inträde i världen:
slaktoffer och spisoffer begärde Du inte, men en kropp beredde Du åt mig .. Se jag kommer - i bokrullen är skrivet om mig - för att göra Din vilja o Gud … och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi kropp, en gång för alla har blivit offrad.." (Hebr. 10:5-10)
(Det var ngn som tidigare fanns som "bereddes en kropp", "Ordet som var hos Gud och var Gud", Guds Son, Gud själv kommen i kroppslig gestalt - "Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet".)
---
"Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt." (Fil. 2:5-8)
---
Jesus inkarnerades in i sann människogestalt, för att som människans representant uppfylla lagen i människans ställe, i sin jordiska kropp skaffa försoning mellan Gud och människa och som ett felfritt skuldoffer, bära fram sin jordiska kropp och sitt blod i sin tjänst inför Gud att försona folkets synder. Kristi blod och lekamen för oss utgivet och utgjutet.
---
Det är inte Adams situation före fallet Jesus går in för att lösa. Det är den under lagen ställda och fallna människans situation Jesus i sin inkarnation tar sig an.
Jesus går in i ”syndigt kötts gestalt”, för att bringa försoning mellan Gud och människa.
Jesus levde aldrig efter syndanaturen. Frestad i allt. Dock utan synder. Han levde hela tiden i Guds vilja och uppfyllde lagen. Rättfärdig levde Jesus hela tiden i sin Andliga liering med Fadern. Fördömde synden i köttet.
Dog som sann människa hela sitt liv bort från synden. Med klimax på korset, där Han som sann människa ”dör bort från synden en gång för alla”.
Jesus tar där straffet syndaskulden krävde, genom offret av en oskyldig, rättfärdig och sann Gudsförenad människas blod och kropp. Kristi blod och lekamen.
---
Straffet att bära fram detta offer läggs där på Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i den jordiska kroppen - Guds fullhet lekamligen - Gud i köttet).
Kristus bär fram offret av rent felfritt blod och lekamen, som avvänder straffet andlig död från människan.
Samtidigt är Jesus från evighet till evighet Sann Gud, oupplösligt utan avbrott, hela tiden, förenad med sin Fader.
"Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen .. Gud kommen i köttet .. Densamme igår, idag så och i evighet. Detta är undret! (Kol.2:9, 1 Joh. 4:2, Hebr. 13:8)
----
Efter uppståndelsen
Jesus behöver inte vara i sin jordiska gestalt, efter fullbordat försoningsverk och att även den kroppsliga döden besegrats i uppståndelsen.
Jesu jordiska kropp är i den kroppsliga uppståndelsen (inte i någon pånyttfödelse) inte lägre underlagd den kroppsliga döden.
Han kliver rakt genom bindlarna, så att de vecklas ihop på gravbädden. Han umgås en tid med sina lärjungar i det tillståndet. Tomas sticker bl.a. handen i Jesu uppstungna sida och utbrister. "Min Herre och min Gud".
Det är nu dags för Jesus, att gå tillbaka till den härlighet, Han hade hos Fadern och varifrån Han kom.
Hans jordiska kropp ingår, uppgår, övergår till den "härlighetskropp" Han hade före inkarnationen i härligheten hos sin Fader från evighet.
"Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern ... Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till" (Joh. 16:28, 17:4-5)
"Har Gud nu på det yttersta av denna tid talat till oss genom sin Son, som Han har insatt till arvinge av allt, genom vilken Han och har skapat världen.
Och eftersom denne är Hans härlighets återsken och Hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har Han - sedan Han hade utfört en rening från synderna - satt sig på Majestätets högra sida i höjden. (Hebr. 1:2-3)
----
I Trosförkunnelsen blir konsekvensen av påståendet att Jesus dog andligen - alltså lever i liering med syndanaturen och inte längre var Gud och Gud och människa förenade, utan skilts från Fadern i en "bruten relation" och föddes på nytt, att det är en annan Jesus som uppstår än den Jesus som hänger på korset.
Det är helt klart densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset. Jesus är den Levande Gudens Son före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen.
Jesus är densamme GudaSonen från evighet till evighet. Inkarnerad för att återlösa människan. Hela tiden densamme. Oupplösligt förenad med sin Fader hela tiden - från evighet till evighet. Oavbrutet och hela tiden.
---
Detta gör Jesus helt unik och ojämförbar. Både med Adam före fallet och den pånyttfödda människan här i tiden.
---
Låt oss påminna oss om skillnaden på Jesus, när Han gick på jorden och den troende efter pånyttfödelsen!
Jämförelsen låter sig egentligen inte göras, för Jesus är på alla sätt helt unik och ingen eller inget i hela universum kan liknas vid Honom (Förutom Gud Fader själv).
Vare sig före inkarnationen, under inkarnationen, eller efter uppståndelsen.
Men trosförkunnelsen överbetonar likheten mellan den inkarnerade Jesus och den troende efter pånyttfödelsen.
Detta i en förvanskning av vem Jesus är som Kristus (Guds fullhet lekamligen), där fokus förs från Jesus till att människan i sig själv är en Kristus.
Låt oss därför påminna oss om minst fyra himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro:
1.Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig, Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus.
2.Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når full väsensenhet med Gud i evighetens värld.
3.Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt. Utan att leva i liering med syndanaturen. Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen.
4.Jesus var underställd den kroppsliga döden, men besegrade den i sin uppståndelse i människans ställe.
Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet på grund av Jesu, sin stälföreträdares seger över den kroppsliga döden och att "den Ande som uppväckte Jesus", bor i den troende (Rom. kap. 8).
---
Låt oss till sist påminna oss om vad som gäller beträffande försoningen mellan Gud och människa där i Jesu jordiska kropp på korset. Genom det felfria offerlammets blod och lekamen:
Gud har löst försoningen mellan Gud och människa genom inkarnationen av Jesus in i människogestalt.
För att där kunna försona allt med sig själv, där i Jesu Jordiska kropp på korset. Det är ju därför den fallna människan blev underlagd den kroppsliga döden. För att det skulle gå rädda henne. Just genom en kroppslig död.
Gud kommen i köttet underställdes där i Jesu jordiska kropp, den kroppsliga döden. Han dog den. Rättfärdig och ren dog Han den kroppsliga döden. Men även besegrade den.
Eftersom han hela tiden samtidigt var sann Gud och sann människa - Kristus och via sin döda jordiska kropp, uppstod till kroppslig odödlighet i människans ställe.
Han går sen efter avslutat verk in i den härlighet Han hade före inkarnationen. (Inte nyfödelse för han var aldrig andligen död, men uppståndelse!)
Jesus dör inte där, vare sig andligen eller Andligen.
Gud i Honom dör inte. Kristus-enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus upphör inte. Inte heller någon upplösning av enheten mellan Fader, Son och Ande, men kroppens frånskiljande och död.
"Dödad till kroppen, men till anden blev han gjord levande."
Jesus blir i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande i Faderns händer, levandegjord i anden, genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död.
Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe.
Han går sedan in i den härlighet Han hade hos Fadern från evighet före inkarnationen in i den naturliga skapade människans konstitution.
Därmed är Han "såsom helig andevarelse, med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda. (Rom.1:3-4)
---
Jesus var ju både sann Gud - fullständigt ett med Gud och Gud i sig själv och samtidigt sann människa.
När Kristi jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) fullbordas konsekvensen av den oupplösta enheten i Guds fullhet lekamligen - Kristus.
Enheten av Gud och människa i personen Kristus går in i ett annat skede, med enheten bevarad, vid kroppens frånskiljande och död.
Jesus överlämnar sin mänskliga livsande/själ i Faderns händer. Gjord levande i sin ande anger inte att Jesu mänskliga livsande/själ varit död eller att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus varit död,
men anger att enheten mellan identiteterna går in i ett annat skede, där identiteternas samtidiga uppgående i varandra i personen Kristus till en enhet, når sin konsekvens fullbordan, med fortsatt enhet och liering.
Jesu mänskliga livsande/själ förblir i enheten och lieringen med Guds Ande.
Vad jag förstår så uttrycker Bibeln detta som till kroppen dödad men till anden gjord levande.
Vad detta vill säga oss är att enheten aldrig brutits mellan Gud och människa i personen Kristus (segern över människans andliga död - åtskiljande från Guds gemenskap) och att detta når sin konsekvens fullbordan vid kroppens frånskiljande och död.
Efter åtskiljandet av kroppen, från Gudamänniskan Jesus och kroppens död (med Kruístus andligt levande, färenad med Gud), återstår fortfarande en uppgift för människans företrädare, som sann Gud och sann människa försonade/förenade i Kristi person:
Att besegra den kroppsliga döden och uppstå kroppsligt.
Genom att Jesus aldrig skiljs från Gud, utan övervinner den andliga döden (åtskilnaden från Gud) i sin jordiska kropp, är Hans mänskliga ande/själ i obruten förening och enhet med Gudomen.
Vid den kroppsliga döden lämnar Jesu ande/själ i full förening och enhet med Guds Ande (Gudamänniskan Jesus - Kristus) den jordiska kroppen.
(Till köttet dödad men till anden levande i enheten med Gudomen, fortsatt levande eller som Bibeln uttrycker det gjord levande genom den mänskliga andens enhet och liering med Gudomen ).
I uppståndelsen förenas Gudamänniskans ande/själ (i enhet och liering med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.
---
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden, skiljas från Guds gemenskap och bli synd i människans ställe.
Hans uppgift var att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan: Guds Sons kropp och blod, rent och Gudsförenat (bestänkt av Guds förbunds salt).
Det är det straff som blev lagt på Jesus att bära fram i människans ställe, för ingen ren, felfri och Gudsförenad människa fanns som kunde bära fram sin kropp och blod som ett försoningsoffer åt Gud.
När Jesus sa att det var fullbordat på korset, så var Gud och människa helt försonade/förenade. Där på korset sker försoningens klimax och avslutning.
I Guds ögon, var nu alla människor, försonade med Honom. Eftersom Jesus var människans representant.
Allt det som skedde med, i och genom Jesus, kunde nu, i Guds ögon, tillräknas alla människor...
"för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo, att Han smakade döden."
Därför vädjar nu Gud genom Evangelium, till alla människors frihet att välja, att låta sig försonas med Honom (2 Kor.5:17 -2 2).
---
Herre Jesus
Hjälp oss att förbli i Dig på ett rätt sätt.
Hjälp oss att se vem som är den Sanne Jesus, hurudan Du verkligen är.
Allsmäktige Jesus
Hjälp oss att tala uppbyggelse, förmaning och tröst på ett rätt sätt.
Hjälp oss att älska Dig och sanningen på ett rätt sätt.
Hjälp oss att finnas till på ett rätt sätt i enlighet med Din vilja och Ditt Ord.
Hjälp oss att älska människorna på ett rätt sätt.
Hjälp oss att föra ut budskapet om Dig på ett rätt sätt.
Hjälp oss att inte vika undan för lögnen och människofruktan.
Hjälp oss att hålla ut till änden i denna villfarande tid.
Amen.
Det var en väl genomförd beskrivning av vem Jesus är, Harry.
Trosförkunnelsens Jesus är inte den bibliska Kristus där den andliga döden predikas, inlindad och fördold i budskapet som helhet.
Bibelns Kristus är sann Gud och sann människa. Den logiska principen är Guds hela existens förenad i teenighet Fader, Son och Ande. Den andliga döden, vilket man menar i trosförkunnelsen, att Jesus fick uppleva, är en direkt lögn!
Som så många gånger förut behöver detta upprepas Gud kan inte dö, Guds existens förenad i treenighet är och förblir evig.
Om Jesus så bara för ett ögoblick skulle smaka den andliga döden skulle Guds existens upphöra, Gud är EN i treenighet.
Vi människor är också evighetsvarelser, men med den skillnaden att vi kan med en ofrälst skäl kastas i avgrunden (*******t) på den yttersta dagen.
Här kommer Jesus in i samanhanget, Han som utan synd dödades kroppsligt, med en fullkommligt ren själ gick i döden i vårat ställe. Jesus sade till rövaren på korset i dag ska du vara med mej i paradiset, där är beviset på att denne rövares odödliga själ försonades med Gud genom Jesus Kristus.
Tack Hasse för Din reaktion på Min Åsikt! Svårare än så är det faktiskt inte, än vad Du där delger.
Men svårt blir det, om man börjar bejaka den antikristliga anden bakom trosförkunnelsen och menar sig kunna "ta tillvara det goda" av vad en villoande förmedlar!!
Det är så beklagligt att många som säger sig gå emot "JDS" och som säger sig ta avstånd från trosförkunnelsen och säger sig ta avstånd nu från Ekmans närmande till katolicismen,
men som ändå inte gör "ett slutligt uppgör" med förförelsen i trosförkunnelsen och inser att här har vi att göra med samma antikristliga ande som verkar bakom katolicismen!!
Det är ju därför som man nu möts, på den andliga arenan, i det avfall, som ska möjliggöra den slutlige antikrists inträde på arenan!!
Och därtill säger de andliga ledarna, bara ja, halleluja och välkommen (antikrist)! Medan de tror sig företräda ändtidens väckelse, samtidigt som de egentligen företräder och bejakar avfallet.
Det är ett helt häpnadsväckande och obegripligt skeende!! Hur kan kristna ledare bli blinda och leda "fåren vilse", som de var kallade att som herdar att vägleda???
Ja, avfallet kan ju inte ske, om inte de andliga ledarna blir vilse och fåren vilse!!
Men jag vill tro, som jag så ofta sagt, att var andlig ledare, ändå mitt i detta skeende, personligen borde ha möjlighet att vakna upp och att inte personligen, bli ett redskap i dennna slutliga förförelse från fienden - eller!!???
Andliga ledare, träd nu upp "i tid och otid" och proklamera vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!!
Och sluta företräda förförelsen i såväl katolicismen och trosförkunnelsen som nu möts!!
Har Du "andlige ledare", någonsin ställt Dig frågan kring vad det beror på att dessa antikristliga lärosystem från trosförkunnelsen och katolicismen, nu möts och bejakar varandras villfarelse?
HaFo