Det är inte vilken fysisk kropp som helst som offras, vid försoningen på Golgata kors.

Det är ”Gudomens hela fullhet LEKAMLIGEN": Guds egen jordiska kropp, av Gud och människa förenade,
”Kristus kommen i köttet”, som offras och som ger världen liv (Joh. 6:51, Hebr. 10: 9 - 10, Kol.1:20).

Det är inte vilket fysiskt blod som helst som offras. Det är Guds Sons blod (alltså det blod som Gud själv med ”sitt eget blod” köpt människan till sig), som renar från all synd som offras. (1 Joh. 1:7)

Det är Gudamänniskans enhet och förening av människa och Gud (att ingen åtskillnad, upplösning och andlig död däremellan sker) i offret av Guds Sons kropp och blod som ger offret dess verkan, funktion och legala giltighet som människans lösepenning. (1 Tim.2:6, 1 Petr.1:18-19).

Man kan inte säga att det enbart är människan Jesus fysiska kropp som offras och dör. Som om Jesu ande vore Gudomen och människan Jesus vore kroppen och att människan Jesus dör, medan Gudomen lever vidare.

Det upplöser och åtskiljer Gud och människa i den enda personen Jesus Kristus. Nej, Bibelns beskrivning är den enda hållbara, att det är :

Gudomen inkarnerad i sann människa i en odelbar enhet, som helt går in i varandra. Guds fullhet lekamligen, Gud kommen i köttet.

Det är inte enbart en fysisk kropp som offras, utan Gudomens fullhet lekamligen - Guds Sons kropp och blod, Guds jordiska kropp, som offras och som ger lösepenningen dess värde.

Vilken död och åtskiljande handlar det om?

Ordet död handlar inte i Bibeln om upphörande av existens utan om åtskiljande.

Exempelvis handlar människans andliga död om en separation från Gudsgemenskapen. Det står också "Kroppen är utan ande död" o.s.v. Död handlar alltså om någon form av åtskiljande från någon eller något.

Vilken död och åtskiljande handlar det då om när Guds Sons jordiska kropp och blod offras?

Det handlar inte om åtskiljande från Gud och andlig död vare sig i människan Jesus eller i enheten av Gud och människa i den enda personen Jesus Kristus.

Det handlar inte om en andlig död på något plan i Jesus. Det går inte heller att dela på människan Jesus och Gudomen i Jesus.

De är hela tiden i enhet och förening. Guds fullhet lekamligen. Jesus är hela tiden Kristus.

Är det Gudamänniskan som skiljs från någon eller något och dör?

Är det enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus som skiljs från någon eller något och dör?

Men vad är det då enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus - Gudamänniskan, skiljs ifrån och dör?

Vad skiljs Gud ifrån och dör? Vad skiljs människan ifrån och dör?

Det uttrycket innebär i sin konsekvens en upplösning och åtskiljande av Gud och människa i personen Jesus Kristus. En sådan upplösning kan aldrig ske. Då är inte Jesus Kristus längre: Guds fullhet lekamligen.

Vad uttrycker Bibeln att det är som dör och offras?

Jo, Guds Sons blod och lekamen offras och Guds jordisk kropp dör. Vad är det då Guds Sons kropp skiljs ifrån som gör att Hans kropp förlorar sina livsfunktioner och dör?

Varför ska vi uttrycka att någon annan död eller åtskiljande sker än vad Bibeln själv säger?

Bibeln gör klart att Guds Sons död är ett offer av Guds Sons blod och lekamen. Den säger inte att enheten av Gud och människa åtskiljs och dör, den säger inte heller att denna enhet - Gudamänniskan, skiljs från något och dör.

Jesus själv lär att Hans död är ett offer av Guds Sons blod och lekamen. Alltså en död (åtskiljande från något eller någon) av Guds Sons kropp så att den förlorar sina livsfunktioner och dör:

"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)

"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)

"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)
----

Det är alltså inte riktigt att vare sig säga, att människan Jesus skiljs från Gud och dör eller att Gudomen i Jesus dör på något sätt i personen Jesus Kristus eller säga att Gudamänniskan Jesus (enheten av Gud och människa i Kristus) skiljs från något och dör.

Eller säga att det bara är människan Jesus fysiska kropp som skiljs från Gud eller från Gudamänniskan eller från människan Jesus och dör.

Vilken död och åtskiljande handlar det då om?
---

Det måste alltså bli från enheten av Gud och människa- Gudamänniskan, som Guds Sons kropp åtskiljs, förlorar sina livsfunktioner och dör.

Eljest så sker en åtskillnad och upplösning av enheten i Kristi enda person.

Bibeln själv säger:

"dödad till kroppen, men till anden blev han gjord levande"?

Det Ordet står ju i anslutning till att Kristi kropp förlorat sina livsfunktioner och dött, medan Gudamänniskan Kristus är i livsfunktion och predikar.

Jesus själv säger vid Guds Sons offer av blod och lekamen:

Fader i Dina händer anbefaller jag min ande. Det uttrycker och visar att fastän Guds Sons kropp skilts från enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus - Gudamänniskan och dött, så lever enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus - Gudamänniskan.

Detta hjälper oss att förstå, att i detta skeende sker ingen upplösning eller åtskiljande av Gud och människa i personen Kristus (andlig död), men ett åtskiljande av Guds Sons jordiska kropp från enheten av Gud och människa i personen Kristus, så att Gudamänniskan Kristus lever,

medan Hans jordiska kropp förlorat sina livsfunktioner tills åtskiljandet upphör mellan Guds Sons jordiska kropp och Gudamänniskan Kristus, så att uppståndelsen av Guds Sons jordiska kropp sker.

Bibelns beskrivning med dessa ord är ett sätt att förklara att det handlar om fortsatt enhet av Gud och människa -Gudamänniskan, som levande Kristus (alltså ingen andlig död av Jesus), medan Guds Sons jordiska kropp skilts från Gudamänniskan, är utan livsfunktioner och död.

Det är från enheten av Gud och människa - Gudamänniskan Kristus, som Hans kropp, Guds Sons kropp, åtskiljs ifrån, så att Guds Sons jordiska kropp mister sina livsfunktioner och dör!

Man kan inte säga att det enbart är människan Jesus fysiska kropp som offras och dör. Det är Guds Sons kropp, blod och lekamen som offras enligt Guds Ord och som skiljs från Gudamänniskan (enheten av Gud och människa i personen Jesus Kristus),

så att Guds Sons jordiska kropp därmed mister sina livsfunktioner och dör, medan enheten av Gud och människa, Gudamänniskan - Jesus Kristus, lever vidare just genom att det är en enhet och förening av Gud och människa i personen Kristus.

Jesus säger vid offrets fullbordan:

"Fader i Dina händer anbefaller jag min ande".

Det sägs "till kroppen ( Guds Sons jordiska kropp) dödad, men till anden gjord levande".

(Gudamänniskan är genom sin enhet och förening av Gud och människa levande.

Där har ingen åtskillnad och död inträtt - alltså ingen andlig död i personen Jesus Kristus och ingen åtskillnad från Gudomen och andlig död av människan Jesus ).

Guds Sons jordiska kropp ligger död i graven utan livsfunktioner, men ändå samtidigt så predikar Gudamänniskan - Kristus för de "osaliga andarna", medan Hans jordiska kropp förlorat sina livsfunktioner, tills åtskiljandet upphör mellan Guds Sons kropp och Gudamänniskan Kristus, så att uppståndelsen av Guds Sons jordiska kropp sker.

Guds Sons jordiska kropp skiljs från Gudamänniskan och dör vid Guds Sons död och offret av Guds Sons blod och lekamen, medan Gudamänniskans ande/själ i enhet och förening med Guds Ande och Gudomen lever vidare. Vilket säkerställer kroppens uppståndelse.

Det är Kristus, Gud och människa förenade, som "predikar för andarna i fängelset", samtidigt som Kristi persons kropp och blod ligger offrat livlöst i graven.

Dock är Jesu mänskliga ande/själ inte heller i detta skeende ett och detsamma som Gudomen. De är på ett sätt åtskilda, men samtidigt i en oupplöslig enhet och förening.

Inkarnationens under med förening av Gud och människa i en person Jesus Kristus.

Gud och människa går in i varandra i en enhet av sann Gud och sann människa i en person, Gudamänniskan Jesus Kristus.

Därför kan Guds Sons jordiska kropp och blod offras, skiljas från Gudamänniskan, mista sina livsfunktioner, medan Gudamänniskan Jesus Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) lever.

Detta är möjligt, just därför att en åtskillnad, separation, upplösning, förändring av enheten av Gud och människa och därmed andlig död, aldrig sker i Gudamänniskans Jesu person och natur, utan att den andliga döden (åtskillnaden från Gud), besegras i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Till kroppen dödad, men levande i ande/själ genom sin samtidiga enhet och förening med Gud.

I uppståndelsen förenas Gudamänniskans ande/själ (i enhet och förening med Gudomen) och Guds Sons jordiska kropp som får liv igen.


Jesu ställföreträdande verk handlade inte enbart om offret som sonar skulden (offret av Guds Sons kropp och blod), utan även om att segern över den andliga döden också inbegriper och sker, just genom föreningen av Gud och människa i Jesu jordiska kropp och att åtskillnad - andlig död aldrig sker i Jesu Gudamänskliga person och Guds Sons jordiska kropp (Ef. 2: 13 - 16, Kol. 1:22).

Det är en obiblisk tanke, att det straff Jesus tar är andlig död och *******t i människans ställe. Bibeln uttrycker det aldrig så.

Den tanken leder till en andlig död av Jesus i någon form. Här kan man inte heller bara "smita undan" med att det är en juridisk domsakt, som dömer Jesus till *******t, men att det aldrig sker i verkligheten. Som att säga att på papperet står det att Jesus tog straffet *******t, men i verkligheten gjorde Han det inte.

Straffet *******t är en evig separation från Gud utan återvändo om ingen återlösare finns. Jesus dog inte för sig själv utan för de människor som i "ställföreträdaren" Adam tilldömts straffet andlig död och *******t.

Säger man att Jesus tog straffet *******t säger man därmed att Jesus dog andligen och behöver en återlösare - eller som i trosförkunnelsen, behöver bli född på nytt.

Det är viktigt att hålla sig till Bibeln och peka på att det straff Jesus tar är frambärandet av det offer (Guds sons kropp och blod), som avvänder straffet andlig död och *******t från människan och att det sker genom att andlig död och destinationen *******t ALDRIG SKER i Kristi Gudamänskliga person.

Det är Guds Ande och Ord, som måste levandegöra försoningens skeende och visa på vikten av att enheten och föreningen mellan Gud och människa förblir intakt i personen Jesus Kristus, visa på vad offret av Guds Sons blod och lekamen betyder, just genom att det hela tiden är en intakt enhet mellan Gud och människa "Guds fullhet lekamligen", som är offret.

Liksom betydelsen av bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Jesus Kristus för att Gudamänniskan ska leva vidare vid offret av Guds Sons rena kropp och blod, för att sen kunna förenas med kroppen i uppståndelsen och besegra den kroppsliga döden.

Det är bara Gud som är odödlig och människan kan bara vara odödlig och kroppsligen uppstå till Guds gemenskap, om hon är förenad med Gud. Jesus kunde bara kroppsligen uppstå, om Han var andligt levande - förenad med Gud.

Summering:

Bibeln ger ett tredelat kriterium på vad som var ett offer som behagade Gud:

Den död det handlar om är ett offer av kropp och blod, som skulle vara rent och felfritt och i samtidig enhet med Gud (Bestänkt av Guds förbundssalt som GT uttrycker det).

Detta stämmer väl med NT:s bild av den död och det offer Jesus frambär för att sona folkets synder.

Jesus åskådliggör vid den sista måltiden med lärjungarna, vilken sorts död det handlar om vid offret av Hans kropp och blod och att det är det vi ska påminnas om vid nattvardsfirandet.

Han poängterar att det är så viktigt att se att det offer det handlar om är kroppen och blodet (redan här stängde Jesus för tanken om en andlig död som försoningsmedel), så att den som inte ser det har inte liv i sig säger Han.

lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, träder bilden av betydelsen att Jesus blev gjord till synd fram.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, "bar den i sin kropp"(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv, UTAN STÄNGDE SYNDEN UTE, ”FÖRDÖMDE SYNDEN I KÖTTET”, och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död (åtskillnad från Gud) över människan:

Guds Sons kropp och blod, rent och Gudsförenat "Guds fullhet lekamligen".

Det är det straff som blev lagt på Jesus att bära fram i människans ställe, för ingen ren, felfri och Gudsförenad människa fanns som kunde bära fram sin kropp och blod som ett försoningsoffer åt Gud.

Huvudpoängen i den bild Bibeln ger oss, är att en upplösning och åtskiljande av enheten mellan Gud och människa i personen Jesus Kristus (den enhet som gör Honom till Kristus) aldrig sker (andlig död).

Det sker heller aldrig i skeendet en upplösning av väsensenheten mellan Fadern, Sonen och Anden.

Den död och det åtskiljande som sker, vid offret av Gudamänniskans (enheten av Gud och människa - Kristus) kropp och blod, är kroppens död och inte en upplösning, åtskiljande av enheten mellan Gud och människa i personen Kristus (andlig död) som är offret som sonar skulden.

I uppståndelsen sker en återförening av Gudamänniskan Kristus och Hans kropp, som ger kroppen liv igen.

Talet om att Jesus inte kan dö kroppsligt och är den första återlösta människan, anspelar på att en andlig död av Jesus måste ske (åtskillnad av Gud och människa i personen Kristus) och att därför en andlig pånyttfödelse av Jesus behöver föregå uppståndelsen.

Jesus är den förste som utan återlösning och pånyttfödelse uppstår, därför att en andlig död mellan Gud och människa i personen Kristus aldrig skett, utan att Gud och människa hela tiden i Kristi person består.

Kroppen skiljs från enheten av Gud och människa i personen Kristus och dör, för att få liv igen vid återföreningen i uppståndelsen.

Det är livsviktigt se att det aldrig är frågan om en upplösning av enheten Gud och människa i personen Kristus (andlig död) och aldrig frågan om en pånyttfödelse (återförening av Gud och människa i personen Kristus).

Låt oss innerligt be att Guds Ande visar oss djupet i vem Jesus Kristus är och vad som gäller i försoningen.

HaFo