En del säger att försoningen är ett sådant mysterium, att vi aldrig kan förstå den och därför inte ska fördjupa oss kring försoningen. Är det sant?

Gud har aldrig i sitt Ord gjort någon hemlighet av, att det offer Han krävde för att människornas syndaskuld skulle vara sonad, var en syndfri, ren, sann Gudsförenad människas (Kristi) kroppsliga blod och lekamen:

"Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig. Med dessa ord gav han till känna, på vad sätt han skulle dö." (Joh. 12: 32 – 33)

"då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann Gudsförenad människa - Kristus) såsom ett felfritt offer åt Gud." (Hebr. 9:13-14)

"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)

"och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid." (Kol.1:20)
---

Gud har aldrig i sitt Ord gjort någon hemlighet av, att när Jesus "blir gjord till synd", så är det inte i faktisk, utan tillräknad mening i Guds ögon sett:

"Den som inte visste av någon synd, honom har han för oss gjort till syndoffer " ( ordet i grundtexten kan översättas med synd, syndoffer eller skuldoffer). (2 kor. 5:21)

"Ni vet ju att Han uppenbarades för att Han skulle borttaga synderna, och synd finnes inte i Honom." (1 Joh. 3:5)

"Det gjorde Gud, då han för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet." (Rom. 8:3)

"Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. " (Rom. 6:10)

(Andlig död - åtskillnad från Guds gemenskap - är en död in i synden - medan Jesus dog BORT från synden!)
---

Ren till sin natur, syndfri och därmed fortfarande väsensförenad med sin Fader "Guds fullhet lekamligen", tillräknas Jesus all världens samlade synd och skuld. Gud ser den som uppsamlad i Jesu jordiska kropp. Guds vrede över synden, drabbar där människans representant, Gud själv, där på korset.

När Jesus där blir " gjord " till synd, innebär det inte, att Han i sig själv, lever i liering med syndanaturen. Utan helt oskyldig och syndfri i sig själv, tillräknas Han, i Guds ögon, all mänsklighetens synd.

Han blir oskyldig, föremål för straffet för mänsklighetens synder. Det syndfria heliga och rena skuldoffret i form av Jesu blod framburet ur Hans syndfria, jordiska kropp. Syndfri och ren till hela sitt inkarnerade mänskliga väsen, Gud själv kommen i kroppslig gestalt, "Guds fullhet lekamligen",

så till ande själ och kropp, är Han syndaoffret som bringar försoning mellan Gud och människa, då när "Gud är i Kristus och försonar/förenar människan med sig själv".

Där i sin jordiska kropp upplever Jesus, dödsrikets vånda av Guds frånvaro, i full kraft. Men ändå var Gudomen i Honom. (Gud var i Kristus och försonade…) Jesus var samtidigt i sig själv fullt ut Gud själv, kommen i kroppslig gestalt. Detta är undret!
---

Jesu nödrop på korset var inte något som skilde honom från Gud. Men ett uttryck för den våldsamma kamp han genomled, när Han som sann människa, där i sin jordiska kropp övervinner den andliga döden, genom att fullgöra Guds vilja i människans ställe och sona skulden med sitt rena offer av Kristi blod och lekamen.

Han säger MIN GUD och FADER I DINA HÄNDER överlämnar jag min ande. Det är inte i liering med syndanaturen, som han tillber och överlämnar sin ande till djävulen och dödsriket!

(Vilket skulle ha varit resultatet av en andlig död av Jesus, att Han skulle ha varit skild, med bruten relation, från gemenskapen med Gud).

Det är i fortsättningen av det Bibelsammanhang, som Jesus åberopar om Gudsövergivenhet, som där det samtidigt framgår att Gud alls inte övergivit Honom och att Han skulle vara skild från Gud, utan tvärtom, som det där framgår då senare så klart, att segern vinns över människans andliga död, åtskillnad från Gud, genom att "Gud fortfarande är i Kristus och försonar/förenar människan med sig själv",

och att Gud därmed inte tillräknar människan hennes synder, utan tillräknar henne Kristi, hennes ställföreträdares syndfria rättfärdighet!!
---

Gud gör alltså ingen mystisk hemlighet av att Jesus var det rena, oskyldiga offerlammet, vars blod och lekamen offrades i människans ställe och att det var RENT, därför att "Gud var i Kristus och försonade/förenade människan med sig själv".

Det finns bara en enda ren och syndfri personlighet i denna tillvaro. Och det är Gud själv!!

När Jesus är syndfri och aldrig faller för, trots att Han är som Skriften säger, "född i syndigt kötts gestalt", utan så som Skriften säger:

"fördömer synden i köttet", som Gud själv gått in i, så beror det just på detta att det här handlar om "Guds fullhet lerkamligen", "Kristus kommen i köttet".

Alltså att det är Gud själv, som gått in i människans fallna situation och där, förenar den fallna människan med sig själv, i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Förenar människan med sig själv och så bär fram Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset. Ett offer som ingen människa kan bära fram, utan enbart Kristi person, som Gud och människa förenade, i "Guds fullhet lekamligen".
---

I och med Jesu kroppsliga död, där "Gud var i Kristus och försonade/förenade människan med sig själv", så rämnade förlåten i templet. Vägen till Gudsgemenskapen var öppen. Förlåtelsen för synderna tillgänglig.
---

Gud har aldrig i sitt Ord gjort någon hemlighet av, att försoningen mellan Gud och människa sker i Jesu jordiska kropp. Gjort någon hemlighet av att Jesus inte dör andligen , skiljs från Guds gemenskap, utan övervinner, i människans ställe den andliga döden(skilsmässan från Gud) där i sin jordiska kropp:

"Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.." (2 kor. 5:20)

(Dog Jesus andligen – skildes från Fadern till sin natur, så är inte Gud i Kristus!)

"Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda kropp skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)

"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)

---

Det är alltså inget mystiskt med försoningen, som vi inte kan förstå. Den står där enkelt och klart tecknat i Guds Ord.

Men vad som gör det knepigt och svårt att se och förstå, är den dimridå, som fienden bygger upp av allehanda förvillelser, som via katolicismen, där annnat än Kristi person och mer ritualer och ceremonier och kyrklig tillhörighet, med spiritism och ockultism, är vad som räddar människan.

Fienden drar vidare idag fram med förförelsen i trosförkunnelsen och lärorna i MFS, som egentligen i botten är samma föernekelse av vem Jesus ÄR och därmed i praktiken, en förnekelse av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Allt gott till alla! Men som Rosenius sa:

"Vaka, bed och lär"!

Och låt Dig inte förföras av "Fiendens listiga anslag", här i denna sena tid, som ska förbereda människors sinnen och hjärtan,till att hälsa en annan/en istället för Kristus/ en falsk Messias/en falsk världsfrälsare/antikrist,

välkommen på den andliga (via den falske profeten som enar alla in under samma tak på religionens område), politiska och ekonomiska arenan.

HaFo