Sätter in en röst från bloggen som pekar på förförelsen i katolicismen och bl.a. hur förmedlar denna villfarelse Det är så långt så jag gör det till 2 inlägg.
---
Inlägg 1:
Ang den katolska kyrkan
Citat ur Katolska Kyrkans Katekes
“Jungfru Maria … är i själva verket moder till (Kristi) lemmar … ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar. Maria, Kristi moder, kyrkans moder.” 963
Kommentar: Det som här tillskrivs Maria tillskrivs i NT Gud.
“Denna moderns (Jungfru Marias) förbindelse med Sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död …
Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött.” 964
Kommentar: Maria görs delaktig i Kristi frälsningsverk på ett sätt som är främmande för NT.
“Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten.
Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.
Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden.” 966
Kommentar: Liksom Jesus görs Maria fri från synd, och liksom Jesus upptogs till himlen så även Maria, och liksom Jesus så befriar hon oss från döden. Jesus är kung och Maria görs till drottning. Men i Bibeln finns inte ens en antydan till någon av dessa dogmer.
“Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan, hon är rent av det fullständiga förverkligandet av kyrkan, typus för kyrkan.” 967
Kommentar:
Liksom Jesus sägs Maria vara fullkomligt hängiven Guds vilja. I NT talas om församlingen som Kristi kropp (Ef 4:12), här blir det också något av “Marias kropp”.
“Men hennes roll i förhållandet till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.” 968
Kommentar:
Maria görs till medfrälserska i sin “samverkan” med Jesus vad gäller nåden och frälsningen.
“Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evig.
Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor … Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.” 969
Kommentar:
Liksom Jesus så sägs även Maria fortsätta sitt frälsningsverk i himlen. Allt vad Jesus gör i himlen idag, gör också Maria. Den “åkallan” som här riktas till Maria riktas i Bibeln till Gud.
“Under den saliga Jungfruns beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult … är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande.” 971
Kommentar:
I Bibeln är det till Fadern och Sonen som de kristna vänder sig till i nöd och fara. Här nu även Maria. Man försöker här säga att det inte är fråga om “tillbedjan”.
Men att i bön t.ex. tacka Maria för hjälp, tröst, beskydd, osv, är i reell mening att utöva en form av tillbedjan. Och i vanlig katolsk fromhet torde tillbedjan vara ett vanligt inslag.
“Sedan vi talat om kyrkan – hennes ursprung, hennes sändning med hennes slutmål – så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin “pilgrimsfärd på jorden” och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring.
Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet, i de heligas gemenskap.
Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer.” 972
Kommentar:
Allt vad som i NT tillskrivs Jesus Kristus tillskrivs här även Maria.
“Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra.” 973
Kommentar:
Maria görs delaktig i Kristi frälsningsverk.
“Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp.
Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.” 974
Kommentar:
Kristus är uppstånden och förhärligad, här är även Maria upptagen och förhärligad. I NT är Kristi uppståndelse vårt hopp om uppståndelse (1 Kor 15), här är även Marias upptagelse vårt hopp.
“Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.” 975
Kommentar:
I NT är det Kristus (Hebr 7:25, 9:24) som i himlen verkar för vårt bästa. Här även Maria.
“Under hela det Gamla förbundets tid förbereddes Marias sändning genom många heliga kvinnors sändning …
I henne, den upphöjda dottern Sion, fullbordas tiden efter en lång väntan på att löftet skulle fullbordas. En ny frälsningsordning tar sin början.” 489
Kommentar:
Profetior i GT om en kommande Messias och dess fullbordan i NT får här sin motsvarighet i Maria.
“Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, överhöljd med nåd av Gud (Luk 1:28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse.
Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:
Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.” 491
“Ända från första ögonblicket av sin tillblivelse är hon helt och hållet fri från arvsyndens fläck och har förblivit ren från varje personlig synd under hela sitt liv.” 508
Kommentar:
Enligt Bibeln är det endast Jesus Kristus som är utan synd. Här även Maria.
“Fäderna från den orientaliska traditionen kallar Guds moder den Allheliga, Panagia, de prisar henne som den som är fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse. Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.” 493
Kommentar:
I Bibeln finns bara en som är “Allhelig”, dvs Gud. Här blir även Maria näst intill “Gudaförklarad”.
“Jungfru Maria samverkade i fri tro och lydnad till människornas frälsning.” 511
“Och när Maria av hela sitt hjärta gjorde Guds frälsningsvilja till sin egen utan att någon synd höll henne tillbaka gav hon sig själv helt och hållet åt sin Sons person och gärning för att, underställd honom och med honom, genom Guds nåd tjäna frälsningens mysterium:
Irenaeus säger:
“Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen.” Med honom säger ett stort antal gamla fäder:
“Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad.” … (De gamla fäderna) förklarade ofta: “Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet.” 494
Kommentar:
Maria görs här till världens Frälserska tillsammans med Jesus Kristus.
“Maria, Guds fullkomligt heliga moder, hon som alltid är jungfru, är Sonens och Andens mästerverk vid tidens fullbordan.
För första gången i sin frälsningsplan och därför att Anden har förberett henne finner Fadern den boning där hans Son och Anden kan bo bland människor.
Det är i denna mening som kyrkans tradition ofta har läst de vackraste texterna om Visheten (Ords 8:1-9:6, Syr 24.) och låtit dem syfta på Maria:
Maria besjungs och framställs i liturgin som Vishetens tron. I henne börjar Guds underbara ting att träda fram, som Andens fullbordar i Kristus och hans kyrka.” 721
Kommentar:
I Bibeln är det bara Gud som presenteras som Visheten. Här även Maria.
“Medan kyrkan i den allraheligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria. I henne är kyrkan redan helt och hållet helig.” 829
Kommentar:
I NT är det endast i Jesus Kristus som församlingen är “fullkomlig”, Ef 5:27. Här även i Maria. Och i NT är det endast på Jesus de kristna riktar blicken, Hebr 12:2. Här även på Maria.
“Efter Jesu himmelsfärd bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas.” 965
Kommentar:
I NT tilldelas den rollen endast Jesus Kristus, Hebr 7:25, 9:24.
“En kristen människa … lär känna förebilden och källan till helighet i den fullkomligt rena jungfrun Maria.” 2030
Kommentar:
I Bibeln är denna förebild och källa endast tillskriven Gud.
“Det är utifrån Marias enastående samverkan med den helige Ande som kyrkorna har utformat sin bön till Guds heliga moder, genom att inrikta den på Kristus såsom han uppenbarar sig i sina mysterier.
I de oräkneliga hymner och antifoner som uttrycker denna bön, avlöser vanligtvis två rörelser varandra … den andra (rörelsen) anförtror åt Jesu moder Guds barns böner och lovsånger, eftersom hon nu känner mänskligheten, som i henne har blivit brud till Guds Son.” 2675
“Maria, i vilken Herren själv skall ta sin boning, är personifieringen av Sions dotter och förbundsarken, ja, den plats där Herrens härlighet bor: hon är Guds tält bland människorna (Upp 21:3).” 2676
Kommentar:
I NT är det Kristus som är “förbundsarken”, Rom 3:25, och “Guds tält” ibland oss, Joh 1:14. Här även Maria.
“Vi kan anförtro Maria alla våra behov och önskemål. Hon ber för oss på samma sätt som hon bad för sig själv, Luk 1:38 …
När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är Barmhärtighetens Moder, den helt igenom heliga.
Vi anbefaller oss åt henne “nu”, i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna vår dödsstund åt henne.
Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder, för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset.” 2677
Kommentar:
I NT är det till Fadern och Sonen de kristna vänder sig i liv och död. Här Maria.
Och “anförtro”, “bönfalla”, “anbefalla”, “förtröstan”,m.m., är begrepp som i Bibeln används endast riktat mot Gud.
“Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt, och (hon är) kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor.
Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. Kyrkans bön blir liksom buren av hennes bön. Den är förenad med henne i hoppet.” 2679
Kommentar:
I NT är det “i Kristus” de kristna ber och vi ber endast till Gud. Här sker bön “i Maria”, och till henne.
“På grund av jungfru Marias enastående samverkan med vad den helige Ande gör ber kyrkan gärna i förening med henne för att tillsammans med henne prisa de stora ting som Gud har gjort med henne och för att anförtro Maria böner och lovsånger.” 2682
Kommentar:
Ordet “anförtro” är endast ett teoretisk ord i försök att undvika tankar på någon slags “fyrenighet”.
I praktiken bedes till och sjungs lovsånger riktade direkt till Maria. Inom Katolska Kyrkan ber man t.ex. den s.k. “Rosenkransen”. I den ingår att be även till Maria.
---
Ur Wilfrid Stinissens bok
Wilfrid Stinissen berättar i sin bok (s. 9) om hur han år 1979 fick en uppmaning av en stigmatiserad kvinna att predika om Maria i Sverige.
Wilfrid försökte invända och sa att Maria är ett känsligt ämne i ett protestantiskt land, men kvinnan insisterade och sa: “Tala i alla fall om Maria, också för protestanterna.”
Och så börjar Wilfrid:
“När Gud har ordnat det så att vi inte endast har en himmelsk Fader utan också en himmelsk moder, kan vi inte åsidosätta denna moder utan att skada oss själva.”
Wilfrid hävdar att det står om Maria överallt i Bibeln:
“Det är inte svårt att se hur Eva visar hän mot Maria liksom Adam mot Kristus, och hur Maria profetiskt antyds i löftet om seger över ormen (1 Mos 3:15) …
För dem som har öron till att höra med (Mark 4:23) är Maria allestädes närvarande i Guds ord.” (s. 9-10)
Om Marias syndfrihet skriver Wilfrid:
“Från och med sitt livs första ögonblick har Maria varit fri från arvsynd. Den smitta från människans arvsynd som drabbar hela mänskligheten har Maria skonats ifrån.
Hon har från början varit fullkomligt skuldfri.” (s. 11) “I Maria är målet för hela mänsklighetens utveckling ett fullbordat faktum.
I henne är paradiset redan återställt på jorden, i henne är Guds dröm om mänskligheten redan en konkret verklighet.” (s. 15)
“Hur kan vi betrakta Maria som en av våra egna, när vi vet, att något så typiskt mänskligt som synd och skuld är henne helt främmande?” (s. 16)
Angående Marias obefläckade avlelse, som en påve slog fast bl.a. med hänvisning till Luk 1:28 (”du högt benådade”), skriver Wilfrid:
Det var kyrkans uppgift att så småningom under den helige Andes ledning upptäcka det som Gud faktiskt har menat, när han via ängeln gav Maria detta exceptionella namn. (s. 18)
Wilfrid skriver också om “den vackra damen i Lourdes” (Maria) som den 25 mars 1858 uppenbarade sig för en fjortonårig flicka och sa:
“Jag är den obefläckade avlelsen.”
Wilfrid:
“Maria bekräftade själv det namn som kyrkan fyra år tidigare hade givit henne.” (s. 18) “Maria var utan synd och behövde ingen rening. Ingenting behövde återställas i henne, eftersom ingenting var förstört.” (s. 89)
Wilfrid tolkar Joh 8:28-29:
“Jesus följer med Maria där hon går, han är fullständigt beroende av henne, såsom han i eukaristin är fullständigt beroende av prästen.” (s. 28)
När det gäller evangelieberättelsen om Marias besök hos Elisabet, skriver Wilfrid:
“Maria börjar redan här det som kommer att bli ett av hennes viktigaste uppdrag: att vara nådens medlarinna.” (s. 29)
Wilfrid frågar sig förundrat:
“Varför är en stor del av kristenheten så rädd att prisa Maria, när hon själv, i den helige Ande, har förutsagt att hela världen skall upphöja henne?
Eftersom hennes kall är identiskt med hennes Sons kall angår det hela världen och måste därför också erkännas av hela världen.” (s. 30)
“Maria är inte bara kallad att bli moder till Guds Son, enligt Guds plan skall hon så småningom, som kyrkans inbegrepp och sammanfattning, bli hans brud.” (s. 36)
“Det nya människoparet, som grundar det nya förbundet och återställer det som det första människoparet har förstört, är inte Josef och Maria utan Jesus och Maria.” (s. 36)
Om Simeon i Luk 2 skriver Wilfrid:
“Simeon ser också hur Jesu sändning hör ihop med Marias. De utgör en enhet. Man kan inte skilja Jesus från Maria eller Maria från Jesus. Ibland är det Jesus som leder till Maria. Så var det för Johannes .. Joh 19:27.” (s. 46)
“Fast Maria deltar i Jesu frälsningsverk, deltar hon inte i hans förkunnelse.” (s. 46)
När det gäller Simeons ord i Luk 2:35 skriver Wilfrid:
“Innan Maria med kropp och själ blir upptagen i himlen måste hon vara smärtornas moder.” (s. 47)
Winfrid tolkar Marias ord “De har inget vin” (Joh 2:3):
“Maria har ögonen öppna för de nygiftas nöd. Hon visar redan här att hon inte enbart är Jesu utan alla människors moder. Där det finns nöd, där finns också Maria.” (s. 54)
“Jesus och Maria är det nya människopar som återställer det som fördärvats av det första människoparet.” (s. 56)
Wilfrid tolkar händelsen då Maria står vid Jesu kors:
“I detta tragiska ögonblick är Maria med Jesus. Liksom Adam och Eva tillsammans har ödelagt Guds skapelseverk, så återupprättar Jesus och Maria det tillsammans.”
Wilfrid hänvisar till Andra Vatikankonciliet som säger:
“… där Maria stod inte utan Guds avsikt, svårt lidande med sin enfödde, och där hon i moderligt sinne förenade sig med hans offer genom att kärleksfullt samtycka till frambärandet av det offerlamm, som fötts av henne.”
Och Wilfrid fortsätter:
“Maria blir av sin Son indragen i hans egen lydnad mot Fadern … Maria står vid korset som en präst som firar mässa:
hon offrar sin Son åt Fadern. Den Son som Fadern givit i hennes händer ger hon frivilligt tillbaka.
Det offer som prästen frambär i eukaristin, har Maria framburit under korset …
Utan Marias “ja” under korset finns det ingen eukaristi … Varje smärta i hans kropp har sin motsvarighet i hennes hjärta.” (s. 61-62)
“Maria är den nya Eva inte enbart genom att Sonens lidande ekar i hennes hjärta, utan också genom att hon tillsammans med honom genomlider gudsövergivenheten.
Med fog anser de heliga fäderna att Maria inte användes av Gud som ett rent passivt redskap, utan att hon med fri tro och lydnad medverkade till människornas frälsning.” (s. 63)
Wilfrid tolkar Jesu ord “Se din mor” (Joh 19:27):
“Johannes representerar kyrkan och i sista hand hela mänskligheten. Jesus avstår från sin moder och ger henne åt kyrkan.
Att kyrkan, dvs vi, har fått Maria till moder kan inte vara något likgiltigt, inte något som man efter eget godtycke kan ta emot eller avvisa. Att förneka sin moder har alltid ödesdigra följder.” (s. 63)
“Maria hade uppfostrat Jesus och format hans hjärta, så att han senare kunde säga om sig själv: Jag är mild och ödmjuk i hjärtat.” (s. 64)
“Varför låter vi oss inte tröstas av henne som vi kallar de bedrövades tröstarinna? Vårt förhållande till Fadern i himlen och till Maria vår moder ger oss en enastående chans att låta barnet, som döljer sig djupt inom oss, leva ut …
Maria är alltid med, nu och i vår dödsstund. I det ögonblicket då hela livet får sin slutgiltiga mening är Maria mer än någonsin närvarande.
Ingen behöver gå över tröskeln ensam. När vi dör tar Maria oss vid handen, och vid hennes hand gör vi vårt inträde i himlen.” (s. 64-65)
“Att ära Maria är att tillbe Anden, ty allt vad Maria är och har är en frukt av hans verk …
Maria är ödmjuk och arbetar i det fördolda liksom Anden, han som inte ens har något eget namn …
Aldrig hade Maria kunnat bli Jesu och vår moder om inte den helige Ande hade låtit henne få del av hans egen “moderliga” funktion.” (s. 66)
Wilfrid citerar Joh 6:63, Joh 3:5, Rom 8:15 och talar om allt det som Anden gör:
“han tröstar i sorg och ger lindring i sjukdom, han tvättar det som är smutsigt, läker det som är sårat, gör mjukt det som är hårt. Allt detta kan också sägas om Maria.
Det är Maria som på vår jord är tecknet på Andens moderliga kärlek. Något väsentligt hos Gud skulle inte ha blivit synligt och konkret för oss, om inte Maria hade funnits …
Det finns ju ingenting i henne som inte hänvisar till Anden.
(Katoliken) Kolbe ser i Marias obefläckade avlelse en skapad replik av den oskapade obefläckade avlelsen som är den helige Ande.” (s. 67)
“Petrus är kyrkans ofelbarhet, Maria är hennes helighet …
Jesus .. ger samtidigt Maria, sin brud, en världsomfattande dimension. Hennes moderssköte blir lika stort som kyrkan. Så stort att ingen kan lämna det. Alltid är vi in sinu matris = i moderns sköte.” (s. 71)
“För att Maria upptagits till himlen, har hon alltså inte lämnat oss. Tvärtom, just så har hon trängt djupare in i världen …
från den begränsade närvaro som kännetecknat Maria så länge hon levde på jorden, gick hon genom upptagelsen över till en universell närvaro. Vart vi än är och vart vi än går, alltid och överallt är Maria hos oss. Hon uppfyller hela universum, Upp 12:1 …
När vi under dagens lopp, på gatan eller under arbetet, ber Hell dig, Maria, talar vi inte i ett tomrum. Maria är närvarande, alltid … Tack vare upptagelsen står hon mitt i vårt liv.” (s. 74-75)
Wilfrid påminner om att det var en påve som år 1950 proklamerade Marias upptagelse som en dogm.
Wilfrid erkänner öppet och tydligt att de bibliska argumenten inte räcker för att försvara denna dogm, men hänvisar till traditionen och den helige Andens ledning. (s. 77)
“När kyrkan åkallar Maria som apostlarnas, martyrernas, jungfrurnas … drottning, är det därför att själva substansen i apostolatet, martyriet, jungfruligheten finns i Maria på ett fullkomligt sätt ..
Maria däremot har sin plats i kyrkans centrum .. När helgonen är lampor, då är Maria solen .. Det borde bli en reflex hos oss att vända blicken till Maria när vi tänker på kyrkan ..
Att meditera över Maria är alltid också att meditera över kyrkan, och omvänt.” (s. 80-81)
“Ty genom predikan och dopet föder Maria de av den helige Ande undfångna och av Gud födda barnen till nytt och oförgängligt liv.” (s. 82)
“Varje kristen borde låta sitt liv präglas av Maria.” (s. 83)
“Den dunkla nattens djupaste smärta, att förlora Gud, har Maria genomlidit, tillsammans med Jesus …
Maria vet hur det känns när man förlorar Honom, som utgör hela livets mening. Genom att hon själv har gått igenom den mörkaste av alla nätter, kan hon vara en stjärna för alla som på sin vandring mot Gud brottas i trons mörker.” (s. 92)
Wilfrid citerar Bernhard av Clairvaux som skriver:
“I alla faror, i all ängslan och allt tvivel, tänk på Maria, anropa Maria. Om du följer henne, skall du aldrig gå vilse.
Om du anropar henne, skall du aldrig förtvivla. Om du rådfrågar henne, skall du aldrig ta miste. Om hon beskyddar dig, skall du aldrig behöva frukta. Om hon leder dig, skall du aldrig tröttas ut. Om hon är dig bevågen, skall du nå fram till målet.” (s. 93)
“Maria har fått den ursprungliga morgonstjärnan, Lucifer, att falla från himlen (Jes 14:12) och har själv trätt in i hans ställe.” (s. 93)
Kommentar:
Vill vi vara bitska kan vi säga att här har Wilfrid i alla fall rätt vad avser Katolska Kyrkans Maria, fast kanske inte så som han tänker sig.
“Åter kan man ställa frågan:
räcker det då inte med Jesus? Är inte han vårt ljus och vår frälsning? Jo, det räcker med honom. Men det går lättare när Maria är med. Många har erfarit att när Gud och Jesus Kristus höljs i dunkel, är Maria fortfarande kvar.” (s. 93)
Kommentar:
Ett till en början suspekt jakande svar glider snabbt över till ett svar som egentligen gör Maria förmer än Kristus. Så vem behöver vi egentligen mest?
I sista kapitlet skriver Wilfrid om Mariakulten och säger till synes rannsakande att den kulten ibland har gått för långt. Han skriver bl.a.:
“Åter andra betraktar henne som världens medskapare, tillsammans med Gud, eller som ett komplement till Treenigheten. Den helige Bernardinus av Siena tvekar inte att försäkra, att Maria i vissa hänseenden är större än Gud!” (s. 96-97)
Forts
Inlägg 2
Kommentar:
Wilfrids egna formuleringar om Maria gör henne minst sagt till ett “komplement” till treenigheten.
“Så länge man låter Maria vara vad hon är, nämligen vägen till Jesus, finns det ingen risk att hon intar en för stor plats i vårt liv …
Maria-kulten består framför allt i att låta Maria bli verklig i vårt liv, att ge henne tillfälle att bli det som hon är avsedd att vara …
Maria blir verklighet i den kristnes liv när denne lever genom henne och med henne och i henne … Att leva genom Maria är att erkänna henne som drottning i vårt liv.
I stället för att på egen hand besluta vad man vill göra, lägger man bestämmanderätten i Marias händer. Hon är långt mer skarpsynt än vi, när det gäller att skilja på vad som gagnar och vad som skadar oss.
Hon är Guds levande vishet därför att hon så helt stod och står till hans förfogande. När det är hon som förmedlar nåden blir ingenting förvridet eller förvanskat.” (s. 97-98)
Wilfrid citerar Kolbe:
“Att vara ett redskap i hennes händer, att endast göra vad hon vill. Man måste tillåta henne att uppfostra oss såsom hon uppfostrat Herren Jesus.” (s. 98-99)
Wilfrid fortsätter:
“I praktiken innebär detta att man under dagens lopp då och då säger “stopp” och tar sig tid att konsultera det goda rådets moder.” (s. 99)
Wilfrid citerar Therese av Lisieux:
“Innan jag grep pennan, knäböjde jag vid Mariastatyn, jag bönföll henne att föra min hand, så att jag inte skriver en enda rad som hon inte skulle tycka om.” (s. 99)
Wilfrid citerar Kolbe:
“Låt oss överlämna oss åt hennes ledning, låt oss vara lugna, lugna och inte försöka att göra mer eller fortare än hon vill.
Vi får låta henne bära oss, hon tänker på allt, hon sköter om alla våra behov till själ och kropp; låt oss ge henne varje svårighet, varje smärta och låt oss förtrösta på att hon sörjer bättre för oss än vi kan det själva. Alltså frid, frid, mycket frid tack vare en obegränsad tillit till henne.” (s. 99)
Wilfrid skriver att det inte är riskfritt att följa helgonen eftersom de har sina fel och brister, och så fortsätter Wilfrid:
“Den som söker efterfölja Maria löper däremot ingen risk. Hon var från början helt syndfri och samtidigt människa som vi. När Kristus är rättfärdighetens sol (Mal 4:2) är Maria rättfärdighetens spegel.” (s. 101)
“Att leva med Maria är alltså att försöka handla som Maria har handlat, eller skulle ha handlat om hon hade befunnit sig i samma situation. Man tar Maria som förebild och norm.” (s. 102)
“Man kan också leva med Maria när man läser Bibeln. Hon kan lära oss att läsa Guds ord såsom hon har lärt Jesus att läsa det …
Att läsa evangeliet med Maria betyder framför allt att se Kristi ord förkroppsligade i henne. När vi läser att Jesus svarar den skriftlärde:
“Det förnämsta budet är detta:
du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft”, kan vi låta detta abstrakta ord bli konkret genom att se på Maria.
Hon är den ende som fullständigt konsekvent har uppfyllt det första budet och bevarat hela sin kraft för Gud … På varje sida i evangeliet borde vi klistra Marias bild och så göra Jesu ord till kött och blod.” (s. 103-104)
“Maria kan också vara med när vi firar eukaristin … varje kommunion är också en påminnelse av Marias ja-ord, som fick Ordet att bli kött.” (s. 104)
“Att leva i Maria är att veta att man har en moder och att man är omsluten av hennes moderliga kärlek. Hon är himlens port genom vilken Guds ömhet strömmar över världen.” (s. 104)
“Om Maria är vår moder, som visar oss Guds moderliga kärlek, är det naturligt att anropa henne.” (s. 105)
“Om vi alltså ber om något som är mot Guds vilja, kommer Maria att på ett kärleksfullt sätt vända bönen mot oss själva. Hon kommer oss att ändra inställning, så att vi börjar acceptera Guds vilja.
Att leva i Maria är att utan förbehåll våga anförtro sig åt hennes moderliga, formande kraft. Maria älskar att arbeta i det fördolda, att utnyttja nattens tystnad och frid. Därför är det så betydelsefullt att på kvällen, innan man somnar, anförtro sig själv och sitt liv i hennes händer.” (s. 106-107)
“Maria upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son.” Katolska Kyrkans Katekes (966)
---
Om kommande Mariadogm
Den belgiske teologen och professor Jean Galot SJ har skrivit en artikel om Maria som “medfrälserska”.
Sannolikt är det just detta som står på tur att bli nästa stora Mariadogm som kommer att proklameras som ofelbar sanning. Det kommer att bli en helt naturlig utveckling när det inträffar.
Jean Galot ger i sin artikel flera exempel på när Johannes Paulus II använt begreppet “medfrälserska” om Maria. Här ett exempel:
“Den 24 mars 1990 vänder sig den helige Fadern till medfrälserskan om att hon måtte hjälpa de sjuka och lidande: “Heligaste Jungfru Maria, medfrälserska för människosläktet vid sonens sida, ge oss alltid mod och tillförsikt!”.
Galot skriver i slutet på sin artikel:
“Enbart det Johannes Paulus II sagt om Maria under sitt pontifikat skulle vara helt tillräckligt för att lägga grunden till den nya, sista och största marianska dogmen.”
---
Slutkommentarer
Katolska Kyrkans Mariakult med dess dogmer har utvecklats under tidernas gång. Särskilt avgörande händelser är år 1854 då dogmen om Marias obefläckade avlelse proklamerades, och år 1950 då dogmen om hennes kroppsliga upptagande till himlen proklamerades.
Det finns emellertid ingen anledning att tro att dessa dogmer kring Maria skulle vara de sista. Ty för Mariakultens utveckling finns inga egentliga gränser, utvecklingen kommer att fortskrida.
Hur ska då vi icke-katoliker bemöta all denna Mariakult?
När man svarar på en sådan fråga måste man vara medveten om att Mariakulten med dess dogmer bara har kunnat uppstå på grund av andra dogmer som Katolska Kyrkan lär.
Dit hör främst läran om Traditionen som anses ledd av den helige Ande, och läran om påvens ofelbarhet. Inom Katolska Kyrkan jämställs dessa två storheter med den “bibel” man använder (som inkluderar apokryferna).
Någon slutlig uppenbarelse i och med Bibeln avvisar katoliker bestämt.
Om Traditionen skriver Katolska Kyrkans Katekes:
“Denna levande överföring (läroämbetet), som sker i den helige Ande, kallas “Tradition” till skillnad från den heliga Skrift, även om den hänger nära samman med Skriften …
Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad …
Den heliga Traditionen och den heliga Skrift bildar tillsammans den heliga skatt som har anförtrotts kyrkan – Guds ord.” 78, 82, 97
Om Påvens ofelbarhet skriver Katolska Kyrkans Katekes:
“För att kyrkans herdar skall kunna fullfölja detta uppdrag (läroämbetets herdeuppdrag) har Kristus försett dem med ofelbarhetens särskilda nådegåva i tros- och moralfrågor …
Biskopen i Rom, biskopskollegiets huvud, innehar denna ofelbarhet i kraft av sitt ämbete.” 890-891
Dessa två dogmer innebär i förlängningen att nya läror oavbrutet kan växa upp och utvecklas inom Katolska Kyrkan. Så har under hela historien skett och så kommer att ske.
Detta får som följd att ljuset egentligen inte ska riktas mot Mariakulten i sig, utan mot allt det som gör Mariakultens dogmer möjliga, dvs Katolska Kyrkans läror om Andens fortsatta uppenbarelser i och genom Traditionen, samt påvens ofelbarhet.
Ty det är där vi finner källan till Mariakulten med dess dogmer.
Katolska Kyrkan erkänner villigt och utan att rodna att Mariakultens alla dogmer inte har något uttryckligt stöd i Bibeln.
Att därför säga till Katoliker att Mariakulten med dess dogmer inte är förenliga med Bibeln är meningslöst. Vi är nämligen båda överens om detta. Bibelargument biter alltså inte det minsta på en sann katolik.
Den Lutherska, Protestantiska och Evangelikala kristenheten fäster däremot ingen avgörande vikt vid traditionen, och ingen påve erkänns heller.
För oss är det i stället så att Guds uppenbarelse har en gång för alla givits mänskligheten i Bibeln. Ledordet har alltid varit för oss - Skriften allena.
Den helt avgörande frågan, i konfrontationen med Mariakulten, blir därför om det är Skriften allena som ska gälla i Guds församling eller ej.
Om inte, då är det inget som hindrar att Katolska Kyrkan kan ha rätt i sin Mariakult. Då kan det vara fritt fram att hänge sig åt den med lust och kraft. Ja, det kanske till och med är nödvändigt.
Men om Skriften allena är den rätta normen och regeln för Guds församling, då måste med nödvändighet Mariakulten och dess med Bibeln oförenliga Mariadogmer hamna under den dom som Paulus uttalar i Galaterbrevet 1:6-9.
Slut från rösten från bloggen
Trots all villfarelse från KK:s katekes och Stinissens bok, så träder allt fler katoliker fram på bloggen och i desparation försvarar
"Mariadogmerna", "Påven som Kristi ställföreträdare" och "kk:s ofelbarhet som enda sanna "Moderkyrka".
---
Jag återger här ett inlägg som jag försökt göra som "motvikt":
---
Tuve (som var upptagen i veckan att svara på mina och Mikaels frågor, men som ändå skriver hela tiden):
"För det första är inte Maria gudomlig, enligt Kyrkan."
HaFo:
Så man kan vara "Guds Moder" och föda fram Gud, utan att vara Gud eller Gudinna?
Är det inte GUDS enfödde Son, som Gud sänder och som Maria i egenskap av syndig människa, föder fram "i syndigt kötts gestalt", så att Gud själv genom Sonen i den ende Gudomens enhet, kunde gå in som människans ställföreträdare och där då, kunde "fördöma synden" i köttet från Maria?
Är det inte därför som Gud kan försona/förena Gud och människa i Kristi person i Kristi persons, Guds jordiska kropp?
Vad har Maria med det att göra, annat än att bära fram Gud, "i syndigt kötts gestalt", så att Gud själv i människans ställe, kunde få "fördöma synden i köttet" från Maria?
Vilket arv gör att Jesus är "född i syndigt kötts gestalt"?
Vilket arv gör att Jesus kan "fördöma synden i köttet"?
Är det från Gud "den högt benådade Marias" befrielse från synd, som "fördömer synden i köttet"? Vad fanns det då för "synd i köttet att fördöma" för Jesus?
Är det inte Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som "fördömer synden i köttet", därmed förenar/försonar Gud och människa i Kristi person och Guds jordiska kropp, så att Kristus därmed (Gud och människa förenade), kan bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Tuve:
"För det andra är det otillbörligt att tillbe Maria, det är avgudadyrkan, enligt Kyrkan."
HaFo:
Om jag ber någon här i tiden om hjälp i förbön, har jag då inte tilltalat eller tillbett den människan!
Men om jag ber Maria om hjälp i förbön, så har jag alltså inte tilltalat och tillbett henne och har inte gått emot Guds Ord, om att inte vända sig till de kroppsligt avsomande?
Tuve:
"vi måste återkoppla till vad Bibeln säger, vilket Kyrkan gör och alltid gjort."
HaFo:
Men "Kyrkan", "kopplar ju dessutom på" Apokryferna med sina gnostiska rötter. Dessutom "kopplas traditionen på och katolska kyrkans katekes", som bidrar med förförelse, långt över och bredvid Guds Ord.
Helena:
"Ordet ‘alla’ i citatet måste tolkas, men inte på vilket sätt som helst. Eftersom vi vet genom Bibeln att Jesus inte syndade, så måste ordet ‘alla’ undanta minst en människa."
HaFo:
Precis! Gudamänniskan Jesus (!!!) är undantaget och inte Maria!
Att Jesus är den ende syndfrie, framgår av att Han är den ende som "fördömde synden i köttet", "dog bort från synden" och den ende som därmed bar fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Därför är Han också ännu så länge, den ende kroppsligt uppståndne och himlafarne i människans ställe!
Ordagrant står det att Maria var en syndare, eftersom hon födde fram Jesus i "syndigt kropps gestalt". Eljest skulle hon ju ha fött fram Gud "i icke syndigt kropps gestalt!)
Helena:
"Bibeln gör skillnad mellan Den ‘högt benådade’ ‘Herrens moder’ Maria och vanliga, syndiga människor."
HaFo:
Ja, ingen av oss andra syndare har blivit kallade till att bära fram Gud själv i "syndigt kropps gestalt". Och vi ska högakta Maria för att hon sade jag till att bära fram Jesus "i syndigt kropps gestalt", i arvet från hennes syndiga, mänskliga natur.
Men för övrigt är Maria en vanlig syndare, som nu genom tron på Jesus, befinner sig i "Abrahams sköte", i väntan på kroppens uppståndelse.
Hon har ännu inte kroppsligen uppstått och gjort ngn "himmelsfärd" i likhet med Jesus.
Tuve:
"Några enkla slutledningar utifrån bibliska premisser:
Jesus säger att Han är vår bror. Maria är Jesu mor. Alltså, Maria är vår mor, eftersom vi är bröder och systrar till Jesus."
HaFo:
Jesus är vår bror i andlig mening, när vi kommer till tro på vem Han är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Då blir vi "födda på nytt" och får del av Guds Ande och blir Guds barn och därmed "Jesu medsyskon".
Men därtill har ju inte Maria ngt att bidra med, så att hon därmed skulle vara "vår moder".
Maria är osedvanligt högt benådad! Hennes bidrag var att föda fram Jesus "i syndigt kötts gestalt" (en uppgift som ingen annan fått),
så att Jesus kunde "fördöma synden köttet", förena människan med Gud, bära fram det försonande offret och göra oss till Guds barn och "Kristi syskon", vid tro på vem Han är och betydelsen av offret på korset.
Men som Guds barn, så har vi också "fått nåd", att pröva andarna och lärorna från katolicismen och att tala om, att det är Jesus, Guds Son, som allt i frälsningen handlar om och inte att man ska hamna i en förförande syn på Maria!
Det är ingen speciell tro på vem Maria är eller att hon skulle ha ngn speciell del av offret på korset att göra, nån Marias himmelsfärd, speciell hjälp i förbön från Maria, tron på "Kyrkan", "påven som Kristi ställföreträdare", "vördnad av reliker och ikoner, etc. som räddar oss.
Utan uteslutande det som räddar oss, är tron, i ljuset från Guds Ande över Ordet, kring vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod på korset!
Tuve:
"Premisser:
Jesus är himmelens Konung. Maria är Jesu mor.
Alltså, eftersom den som är gift med eller moder till en kung blir drottning, så är Maria, Jesu mor, himmelens drottning."
HaFo:
Den som ska vara drottning i ett kungahus, måste väl först ha kommit till kungahuset, innan man blir drottning!
Var ser Du i Skriften att Maria skulle likt Jesus ha stått upp från de döda i en kroppslig uppståndelse och likt Jesus skulle vara "himlafaren"?
Helena:
“Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: 'Amen. Halleluja!' (upp 19:4)
Vilka är de 24 äldste?"
HaFo:
Knappast handlar det här om människor som säges i Skriften, fram till den kroppsliga uppståndelsen och ingången in i evighetens värld, befinna sig i "Abrahams sköte".
Handlar inte detta om de "tjänsteänglar ,som tjänar inför Guds tron natt och dag"?
---
Hur kan det komma sig att människor, istället för att uteslutande fokusera på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, för sin räddning, istället börjar fokusera Maria, Påven, en speciell kyrka, traditioner, ritualer och sakrament, reliker och ikoner, rökelse och mystik?
Ofattbart! Men avfallet, som ska göra det möjligt för en annan/en istället för/en falsk Messias/antikrist, att inträda på arenan måste ju ske enligt Guds Ord.
Och här spelar verkligen katolicismen och dess numera samgående med trosförkunnelsen, en verklig förberedelse för människors sinnen och hjärtan för detta skeende.
HaFo
Forts från bloggen:
Tuve:
“Det är lättare att svara på korta frågor än att besvara en smärre flod av påståenden. Dessutom ogillar jag din attityd och kan inte märka någon som helst ärlighet i dina frågor”
HaFo:
Lämna mina “påståenden” därhän och bara svara på mina frågor härovan Tuve!
Jag är ledsen Tuve, om Du tycker att jag har en “attityd som Du ogillar och att Du tycker jag är oärlig i mina frågor till Dig”.
Tro mig eller inte Tuve, men jag önskar inget hellre än att sanningen kring vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod, ska få komma fram, i allt sitt ljus utifrån Guds Ord.
Men jag anser att det skyms i förförelsen från KK:s katekes och “traditionens”, förförelse och tillägg utöver och bredvid Guds Ord.
Då må Du “ogilla min attityd” och mena mig vara “oärlig”, men jag ämnar inte sluta peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som blir förvanskat i både katolicismen och trosförkunnelsen och som nu möts, för att gemensamt förbereda människors sinnen och hjärtan till att välkomna det avfall, som gör att antikrist kan träda fram!
HaFo
Forts från Andys blogg:
Tuve:
"Som jag skrev igår, om du tycker att det känns bättre så kan du tolka min tystnad som att du har golvat mig. Se det som att jag står svarslös, om du vill…"
HaFo:
Det här handlar inte om att vinna en debatt, "golva ngn", eller "ställa den andre svarslös".
För min del handlar det om att finna och presentera sanningen kring vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Jag menar att detta blir förvanskat både i trosförkunnelsen och katolicismen, som nu möts för att förbereda människors sinnen och hjärtan för det avfall som Bibeln säger måste ske för att antikrist ska kunna träda fram.
Därför är det tråkigt, att Du med stort ordsvall, men utan egentligt sakinnehåll, undviker att svara på de frågor som jag tillställt Dig:
---
Så man kan vara “Guds Moder” och föda fram Gud, utan att vara Gud eller Gudinna?
Är det inte GUDS enfödde Son, som Gud sänder och som Maria i egenskap av syndig människa, föder fram “i syndigt kötts gestalt”, så att Gud själv genom Sonen i den ende Gudomens enhet, kunde gå in som människans ställföreträdare och där då, kunde “fördöma synden” i köttet från Maria?
Är det inte därför som Gud kan försona/förena Gud och människa i Kristi person i Kristi persons, Guds jordiska kropp?
Vad har Maria med det att göra, annat än att bära fram Gud, “i syndigt kötts gestalt”, så att Gud själv i människans ställe, kunde få “fördöma synden i köttet” från Maria?
Vilket arv gör att Jesus är “född i syndigt kötts gestalt”?
Vilket arv gör att Jesus kan “fördöma synden i köttet”?
Är det från Gud “den högt benådade Marias” befrielse från synd, som “fördömer synden i köttet”? Vad fanns det då för “synd i köttet att fördöma” för Jesus?
Är det inte Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som “fördömer synden i köttet”, därmed förenar/försonar Gud och människa i Kristi person och Guds jordiska kropp, så att Kristus därmed (Gud och människa förenade), kan bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
---
Om jag ber någon här i tiden om hjälp i förbön, har jag då inte tilltalat eller tillbett den människan!
Men om jag ber Maria om hjälp i förbön, så har jag alltså inte tilltalat och tillbett henne och har inte gått emot Guds Ord, om att inte vända sig till de kroppsligt avsomande?
Kopplar inten KK förutom Skriften på:
Apokryferna med sina gnostiska rötter. Kopplas inte dessutom på:
"traditionen och katolska kyrkans katekes”, som bidrar med förförelse, långt över och bredvid Guds Ord?
Är det inte så att Gudamänniskan Jesus (!!!) är undantaget från att alla har syndat och inte Maria!
Är det inte så att Jesus är den ende syndfrieo och att det framgår av att Han är den ende som “fördömde synden i köttet”, “dog bort från synden” och den ende som därmed bar fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset?
Är det inte så att Han därmed också ännu så länge, är den ende kroppsligt uppståndne och himlafarne i människans ställe!
Är det inte så att det ordagrant står, att Maria var en syndare, eftersom hon födde fram Jesus i “syndigt kropps gestalt”. Eljest skulle hon ju ha fött fram Gud “i icke syndigt kropps gestalt!)- eller???
Är det inte så, att ingen av oss andra syndare har blivit kallade till att bära fram Gud själv i “syndigt kropps gestalt”?
Är det inte så att vi ska högakta Maria för att hon sade ja, till att bära fram Jesus “i syndigt kropps gestalt”, i arvet från hennes syndiga, mänskliga natur?
Men är det inte så att för övrigt är Maria en vanlig syndare, som nu genom tron på Jesus, befinner sig i “Abrahams sköte”, i väntan på kroppens uppståndelse?
Är det inte så att Maria ännu inte kroppsligen uppstått och gjort ngn “himmelsfärd” i likhet med Jesus? Var finns Skriftens Ord på ngt annt?
Är det inte så att Jesus är vår bror i andlig mening, när vi kommer till tro på vem Han är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det inte så att vi då blir vi “födda på nytt” och får del av Guds Ande och blir Guds barn och därmed “Jesu medsyskon”?
Är det inte så att därtill har ju inte Maria ngt att bidra med, så att hon därmed skulle vara “vår moder”?
Är det inte så att när Maria är osedvanligt högt benådad, så handlar det om att hennes bidrag, var att föda fram Jesus “i syndigt kötts gestalt” (en uppgift som ingen annan fått)?
Är det inte så att Jesus därigenom, kunde “fördöma synden köttet”, förena människan med Gud, bära fram det försonande offret och göra oss till Guds barn och “Kristi syskon”, vid tro på vem Han är och betydelsen av offret på korset?
Är det inte så, att vi som Guds barn, så har vi också “fått nåd”, att pröva andarna och lärorna från katolicismen och att tala om, att det är Jesus, Guds Son, som allt i frälsningen handlar om och inte att man ska hamna i en förförande syn på Maria?
Är det inte så, att ingen speciell tro på vem Maria är eller att hon skulle ha ngn speciell del av offret på korset att göra, nån Marias himmelsfärd, speciell hjälp i förbön från Maria, tron på “Kyrkan”, “påven som Kristi ställföreträdare”, “vördnad av reliker och ikoner, etc. är det som inte alls räddar oss?
Är det inte uteslutande vad som räddar oss, tron, i ljuset från Guds Ande över Ordet, kring vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det inte så, att den som ska vara drottning i ett kungahus, först måste ha kommit till kungahuset, innan man blir drottning!
Var framgår det i Skriften att Maria skulle likt Jesus ha stått upp från de döda i en kroppslig uppståndelse och likt Jesus skulle vara “himlafaren”?
HaFo
Hej!
jag ber om ursäkt för att jag skriver under detta ämne, eftersom jag har blivit av med Hafos mailadress. Alltså, detta är en fråga direkt till Hafo och du kan ta bort den så fort du läst den:
Du lovade ta bort det jag skrivit på din sida, men vad jag kan se, finns det fortfarande kvar. men det måste väl gå lika lätt att ta bort en artikel som att sätta in en ny (som den nya om katolicismen)?
Mvh, karin
ps. jag mår bara bra
"Så man kan vara “Guds Moder” och föda fram Gud, utan att vara Gud eller Gudinna?"
Ja ,tydligen går det för sig !
Enligt katolsk lära kan en icke gudomlig skapas varelse föda fram det icke skapade, det som alltid funnits av evighet och alltid kommer att finnas, nämligen Gud själv !?
Man vet inte om man skall skratta eller gråta!
Katolicismen gör även Gud till lögnare ,när man påstår att Maria är född utan arvsynd och inte har syndat.
1 Joh.1: 8 och 10 , när Bibeln i Rommarbrevet säger att alla har syndat.
Karin Ranieli ,det är sorgligt att du inte står upp för det sanna , frigörande och glada evangeliet,utan låtit dig snärjas in i katolskt mörker och träldom.
Marija
Så här är det Karin:
Det enda som fungerar på sidan just nu, är att skriva på Min Åsikt, som är länkad utanför hemsidan, till en Gästbok vars ägare befinner sig i Kanada.
Det går inte för mig nu att gå in där och ta bort inlägg eller eljsest redigera.
Det tycks bero på att jag har så högt skydd på min dator, så att Gästbokens ägare inte får in sina cookies på min dator.
De synes då vilja pressa mig till att lätta på skyddet, så de kan få in sina cookies, med att inte låta mig kunna administrera sidan som jag vill eljest.
Jag vill inte lätta på skyddet! För det skydd jag har mot min dator, avvisar ungefär var 10:onde sekund angrepp mot min dator!
Så det är väl bara att gilla läget, att det enda som nu fungerar är att skriva meddelanden på Gästboken.
---
Angående Din artikel, som Du har på sidan Under Artiklar: "DEN FARLIGA HÄNGIVENHETEN - ANDLIG VÅLDTÄKT", så har jag plockat bort det dokumentet i min egen dator.
Men det program jag tidigare använt för att sätta upp eller ta bort dokument på sidan, är tidsutgången och fungerar inte.
När jag då försökt plocka hem nya program, för att kunna skicka upp ändringen, så vägrar de av nån anledning att ta kontakt med adressen på sidan.
Vet inte vad det kan bero på?
Jag hoppas att jag kan få ngn som hjälper mig att klura ut varför det inte fungerar.
Tills jag kan få det ordnat, så ser jag ingen annan möjlighet, än att Du får försöka stå ut med att ha kvar en artikel från Dig och inlägg från Dig i debatten, på en hemsida, som Du tydligen inte längre vill ha Ditt namn förknippat med.
Sorry Karin - sånt är läget just nu och det är nog bara för både Dig å mig att "gilla läget".
Men jag ska försöka lösa det så Du inte ska behöva känna att Du är förknippad med en hemsida, som Du inte vill vara förknippad med.
Min mailadress finns aviserad på första sidan på hemsidan:
harryforsgren@yahoo.se
Önskar Dig allt gott Karin!
HaFo
Återger fortsatta inlägg på Andys blogg:
HaFo:
Trevligt Tuve att Du äntligen svarar på en fråga. Ännu trevligare hade det varit om Du svarat på alla frågorna. Det är bara att backa några steg häruppe och ta del av frågorna och så svara på dem alla!
Det tror jag skulle vara intressant, för alla dem som undrar över vad katolicismen egentligen står för.
---
Angående den fråga som Du svarat på:
HaFo:
“Så man kan vara ‘Guds Moder’ och föda fram Gud, utan att vara Gud eller Gudinna?”
Tuve:
"Vad var det Maria födde? Enligt bibeln var det Guds Son. Står det någonstans i bibeln att Maria var något annat än människa?
Nej, Maria är en människa, högt benådad och välsignad bland kvinnor etc, men en människa. Det är vad bibeln säger och det är vad Kyrkan lär."
HaFo:
Men KK lär att Maria inte är en fallen människa i arvet från Adam, en människa i "syndigt kötts gestalt", utan är syndfri.
Vad var det då för "synd i köttet, som Jesus fördömde"?
Varför formulera att Maria är "Guds Moder", ngt som så lätt kan missförstås?
Varför inte i enlighet med Guds Ord, låta det framgå, att Maria är Jesu jordiska moder, som framföder Honom i "syndigt kropps gestalt"?
Varför inte låta det framgå, att det är genom att "Gud är i Kristus" (Gud och människa förenade), att det är Gud själv i människans ställe, som i Kristi syndfria rättfärdighet och Gufdomlighet,
"fördömer synden i köttet" i arvet från Maria?
---
Varför Bibelstridigt skapa en lära om Marias syndfrihet?
Varför Bibelstridigt skapa en lära om "Marias himmelsfärd"?
Varför skapa en Bibelstridig lära om att Maria kan ha kontakt med oss och vi med henne?
Varför vilseleda människor på detta sätt till att utöva spiritism med ockulta manifestationer?
Svara gärna på dessa frågor och alla de frågor jag tidigare ställde. Det tror jag både vore intressant, berikande och vad människor efterfrågar från företrädare för katolicismen.
---
I katolicismen är Jesus Gud, men inte "född i syndigt kötts gestalt" i arvet från Maria.
Han är alltså inte "Kristus kommen i köttet" och den som fullt ut gått in i människans fallna situation, tagit sig an hennes situation och "fördömt synden i köttet" och därmed burit fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
I trosförkunnelsen, så är Jesus på korset en människa i "syndigt kötts gestalt", men Han har inte "fördömt syndet i köttet" i arvet från Maria, utan lidigt nederlag under synden, är andligt död och bär fram en från Gud åtskild, andligt död människas kropp och blod.
Bibelns Jesus, är den som i arvet från Maria är "född i syndigt kötts gestalt", men som i arvet från Gud "fördömer synden i köttet" i Kristi persons (Gud och människa förenade) syndfria, rättfärdighet och Gudomlighet och som därmed kan bära fram det RENA OFFRET AV KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!
Tuve: "Får du aldrig nog?"
HaFo: Jag kommer aldrig att förtröttas att peka på vem min Herre och Frälsare Är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat både i trosförkunnelsen och katolicismen.
Två falska lärosystem, som nu möts och förbereder männiksors sinnen och hjärtan, för det avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.
HaFo
Forts från Andys blogg:
---
Petronella efterfrågar var det det står om att Jesus blev född “i syndigt kötts gestalt”.
Jo. i Rom. kap. 8:3:
“Ty det som lagen inte kunde åstakomma i det den var försvagad genom köttet (genom arvet från Adam och det arv som Maria förmedlade till ‘Kristus kommen i köttet’),
det GJORDE GUD, då han för att bortaga synden sände sin Son, i syndigt kötts gestalt (i arvet från Maria) och fördömde synden i köttet (genom arvet från Gud i Jesu syndfria rättfärdighet och Gudomlighet).”
Mina frågor:
Är det inte GUDS enfödde Son, som Gud sänder och som Maria i egenskap av syndig människa, föder fram “i syndigt kötts gestalt”, så att Gud själv genom Sonen i den ende Gudomens enhet, kunde gå in som människans ställföreträdare och där då, kunde “fördöma synden” i köttet från Maria?
Är det inte därför som Gud kan försona/förena Gud och människa i Kristi person i Kristi persons, Guds jordiska kropp?
Vad har Maria med det att göra, annat än att bära fram Gud, “i syndigt kötts gestalt”, så att Gud själv i människans ställe, kunde få “fördöma synden i köttet” från Maria?
Vilket arv gör att Jesus är “född i syndigt kötts gestalt”?
Vilket arv gör att Jesus kan “fördöma synden i köttet”?
Är det från Gud “den högt benådade Marias” befrielse från synd, som “fördömer synden i köttet”? Vad fanns det då för “synd i köttet att fördöma” för Jesus?
Är det inte Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som “fördömer synden i köttet”, därmed förenar/försonar Gud och människa i Kristi person och Guds jordiska kropp, så att Kristus därmed (Gud och människa förenade), kan bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
—
Om jag ber någon här i tiden om hjälp i förbön, har jag då inte tilltalat eller tillbett den människan!
Men om jag ber Maria om hjälp i förbön, så har jag alltså inte tilltalat och tillbett henne och har inte gått emot Guds Ord, om att inte vända sig till de kroppsligt avsomande?
Kopplar inte KK förutom Skriften på:
Apokryferna med sina gnostiska rötter. Kopplas inte dessutom på:
“traditionen och katolska kyrkans katekes”, som bidrar med förförelse, långt över och bredvid Guds Ord?
Är det inte så att Gudamänniskan Jesus (!!!) är undantaget från att alla har syndat som Skriften påtalar och inte Maria!
Är det inte så att Jesus är den ende syndfrieo och att det framgår av att Han är den ende som “fördömde synden i köttet”, “dog bort från synden” och den ende som därmed bar fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset?
Är det inte så att Han därmed också ännu så länge, är den ende kroppsligt uppståndne och himlafarne i människans ställe!
Är det inte så att det ordagrant står, att Maria var en syndare, eftersom hon födde fram Jesus i “syndigt kropps gestalt”. Eljest skulle hon ju ha fött fram Gud “i icke syndigt kropps gestalt!)- eller???
Är det inte så, att ingen av oss andra syndare har blivit kallade till att bära fram Gud själv i “syndigt kropps gestalt”?
Är det inte så att vi ska högakta Maria för att hon sade ja, till att bära fram Jesus “i syndigt kropps gestalt”, i arvet från hennes syndiga, mänskliga natur?
Men är det inte så att för övrigt är Maria en vanlig syndare, som nu genom tron på Jesus, befinner sig i “Abrahams sköte”, i väntan på kroppens uppståndelse?
Är det inte så att Maria ännu inte kroppsligen uppstått och gjort ngn “himmelsfärd” i likhet med Jesus? Var finns Skriftens Ord på ngt annt?
Är det inte så att Jesus är vår bror i andlig mening, när vi kommer till tro på vem Han är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det inte så att vi då blir vi “födda på nytt” och får del av Guds Ande och blir Guds barn och därmed “Jesu medsyskon”?
Är det inte så att därtill har ju inte Maria ngt att bidra med, så att hon därmed skulle vara “vår moder”?
Är det inte så att när Maria är osedvanligt högt benådad, så handlar det om att hennes bidrag, var att föda fram Jesus “i syndigt kötts gestalt” (en uppgift som ingen annan fått)?
Är det inte så att Jesus därigenom, kunde “fördöma synden köttet”, förena människan med Gud, bära fram det försonande offret och göra oss till Guds barn och “Kristi syskon”, vid tro på vem Han är och betydelsen av offret på korset?
Är det inte så, att vi som Guds barn, så har vi också “fått nåd”, att pröva andarna och lärorna från katolicismen och att tala om, att det är Jesus, Guds Son, som allt i frälsningen handlar om och inte att man ska hamna i en förförande syn på Maria?
Är det inte så, att ingen speciell tro på vem Maria är eller att hon skulle ha ngn speciell del av offret på korset att göra, nån Marias himmelsfärd, speciell hjälp i förbön från Maria, tron på “Kyrkan”, “påven som Kristi ställföreträdare”, “vördnad av reliker och ikoner, etc. är det som inte alls räddar oss?
Är det inte uteslutande vad som räddar oss, tron, i ljuset från Guds Ande över Ordet, kring vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det inte så, att den som ska vara drottning i ett kungahus, först måste ha kommit till kungahuset, innan man blir drottning!
Var framgår det i Skriften att Maria skulle likt Jesus ha stått upp från de döda i en kroppslig uppståndelse och likt Jesus skulle vara “himlafaren”?
HaFo
Sätter in ännu ett inlägg som jag gjorde på Andys blogg.
Det blir mycket upprepningar och kan verka tjatigt. Men man måste ju upprepa sig om människor väljer att bara hoppa förbi vad man skriver.
---
Tuve, Du läser Bibelversen (Rom. 8:3) och ser tydligen inte vad som står där.
Varifrån får Jesus synden i köttet som Han fördömer? Från Gud eller från Maria?
Är det Marias syndfrihet som fördömer synden i köttet, eller är det Guds syndfrihet som försömer synden i köttet?
Är det inte så att Gudamänniskan Jesus (!!!) är undantaget från att alla har syndat som Skriften påtalar, och inte Maria!
Är det inte så att Jesus är den ende syndfrie och att det framgår av att Han är den ende som “fördömde synden i köttet”, “dog bort från synden” och den ende som därmed bar fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset?
Är det inte så att Han därmed också ännu så länge, är den ende kroppsligt uppståndne och himlafarne i människans ställe!
---
Angående att vända sig till Maria för att be om hjälp i förbön:
1. Var framgår det i Skriften att Maria skulle likt Jesus ha stått upp från de döda i en kroppslig uppståndelse och likt Jesus skulle vara “himlafaren”?
Var framgår det att Maria inte i likhet med alla andra kroppsligt avsomnade i tron på Jesus befinner sig i "Abrahams sköte" i väntan på kroppens uppståndelse och den eviga ingången i Guds rike?
2. Visst är det så att Bibeln uppmanar oss att vi inte ska söka råd hos de kroppsligen avsomnade?
3 Du menar att man inte söker efter och manar fram en ande när man vänder sig till kroppsligen avsomnade.
Men Maria och andra helgon visar sig ju för en del som vänder sig till dem. Och inte handlar det då om Maria eller helgon som visar sig, utan om onda andars spel, eftersom man ger sig in i en utövning, som Bibeln uppmanar oss att inte hålla på med - att inte söka råd hos de kroppsligen avsomnade.
---
Är det inte så att Jesus är vår bror i andlig mening, när vi kommer till tro på vem Han är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det inte så att vi då blir vi “födda på nytt” och får del av Guds Ande och blir Guds barn och därmed “Jesu medsyskon”?
Är det inte så att därtill har ju inte Maria ngt att bidra med, så att hon därmed skulle vara “vår moder”?
Är det inte så, att ingen speciell tro på vem Maria är eller att hon skulle ha ngn speciell del av offret på korset att göra, nån Marias himmelsfärd, speciell hjälp i förbön från Maria, tron på “Kyrkan”, “påven som Kristi ställföreträdare”, “vördnad av reliker och ikoner, etc. är det som inte alls räddar oss?
Är det inte uteslutande vad som räddar oss, tron, i ljuset från Guds Ande över Ordet, kring vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
HaFo
Fortsätter från Andys blogg:
Tuve:
"Om Jesus ärvde en syndig kropp från Maria och det medför att Maria måste ha varit syndig för att kunna förmedla den syndiga kroppen, då måste det ju också inneburit att Jesu kropp faktiskt VAR syndig"
HaFo:
NEJ! För Han "fördömde synden i köttet" från Maria i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet i arvet från Gud!!!
Det var så "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv".
Det var också därigenom som Kristi person kunde bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Därtill har Maria ingen delaktighet, annat än att hon födde fram Jesus i "syndigt kötts gestalt", så att Gud själv i människans ställföreträdare Kristus (Gud och människa förenade), kunde "fördöma synden i köttet", försona/förena Gud och människa och så bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade)kropp och blod på korset.
Det görs om intet i MFS:s lära. Det görs om intet i trosförkunnelsens lära. Det görs om intet i katolicismens lära.
Och Andy befinner sig tydligen nånstans i "vägkorsningen" av dessa falska läror, påverkad dels av anden bakom trosförkunnelsen, Åleskjaer, men även av anden bakom "nyjudianismen" och Enarsson - eller?
HaFo
Vill inte alls "förstöra för människor"!
Men jag vill inte heller underlåta att förmedla ngt av vad Stinissen vid sidan om allt riktigt, som han förmedlar (fienden har alltid arbetet med en blandning av lögn och sanning), även förmedlar total villfarelse som leder människor vilse. Jag börjar med att återge lite av vad den katolicism som han företräder:
Ang den katolska kyrkan vad den lär och som som sinnissen försvarar:
Citat ur Katolska Kyrkans Katekes
“Jungfru Maria … är i själva verket moder till (Kristi) lemmar … ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar. Maria, Kristi moder, kyrkans moder.” 963
HaFo Kommentar: Det som här tillskrivs Maria tillskrivs i NT Gud!!
“Denna moderns (Jungfru Marias) förbindelse med Sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död …
Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött.” 964
HaFo Kommentar:
Maria görs här delaktig i Kristi frälsningsverk på ett sätt som är främmande för NT. Ser Du det?
Den falska läran från katolicismen säger:
“Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten.
Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.
Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden.” 966
HaFo Kommentar:
Liksom Jesus görs här Maria fri från synd, och liksom Jesus upptogs till himlen så även Maria, och liksom Jesus så befriar hon oss från döden. Jesus är kung och Maria görs till drottning. Men i Bibeln finns inte ens en antydan till någon av dessa ovanstående dogmer!!!
Katolicismen säger vidare så vilset:
“Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan, hon är rent av det fullständiga förverkligandet av kyrkan, typus för kyrkan.” 967
HaFo Kommentar:
Liksom Jesus sägs här Maria vara fullkomligt hängiven Guds vilja. I NT talas om församlingen som Kristi kropp (Ef 4:12), här blir det också något av “Marias kropp”.
“Men hennes roll i förhållandet till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.” 968
HaFo Kommentar:
Maria görs här till medfrälserska i sin “samverkan” med Jesus vad gäller nåden och frälsningen.
“Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evig.
Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor … Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.” 969
HaFo Kommentar:
Liksom Jesus, så sägs även Maria fortsätta sitt frälsningsverk i himlen. Allt vad Jesus gör i himlen idag, gör också Maria. Den “åkallan” som här riktas till Maria riktas i Bibeln till Gud.
“Under den saliga Jungfruns beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult … är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande.” 971
HaFo Kommentar:
I Bibeln är det till Fadern och Sonen som de kristna vänder sig till i nöd och fara. Här nu även Maria i förförelsen från katolicismen.
Man försöker här säga att det inte är fråga om “tillbedjan”, utan anrop om hjälp i förbön. detta är bara frågan om falska ordvändningar, för att dölja den spiritism, som det egentligen är frågan om, ifall man vänder sig till Maria. Hon har inget med oss att göra och inte vi med henne. Hon väntar liksom alla kroppsligt avsomnade i väntan på kroppens uppståndelse!!
Vad hon bidrog med, var att Jesus skulle födas fram enligt Rom. 8 i "syndigt kötts gestalt", men att så enligt samma kapitel, Jesus "fördömde synden i köttet", genom att
Han var enligt övrig skrift: "Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet"
Men att i bön t.ex. tacka Maria för hjälp, tröst, beskydd, osv, är i reell mening att utöva en form av tillbedjan. Och i vanlig katolsk fromhet torde tillbedjan vara ett vanligt inslag. Detta är inget annat än spiritism i reell mening!", anser HaFo!
------
Förförelsen från katolicismen fortsätter:
“Sedan vi talat om kyrkan – hennes ursprung, hennes sändning med hennes slutmål – så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin “pilgrimsfärd på jorden” och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring.
Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet, i de heligas gemenskap.
Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer.” 972
----
HaFo Kommentar:
Allt vad som i NT tillskrivs Jesus Kristus tillskrivs här även Maria.
“Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra.” 973
HaFo Kommentar:
Maria görs här helt förföriskt delaktig i Kristi frälsningsverk.
“Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp.
Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.” 974
Från förförelsen:
Kristus är uppstånden och förhärligad, här är även Maria upptagen och förhärligad. I NT är Kristi uppståndelse vårt hopp om uppståndelse (1 Kor 15), här är även Marias upptagelse vårt hopp.
“Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.” 975
HaFo Kommentar:
I NT är det Kristus (Hebr 7:25, 9:24) som i himlen verkar för vårt bästa. Här dock även Maria i förförelsens falska evangelium från Stinissen och boken tillsammans med Skytte !! Pröva verkligen dess innehåll gentemot Skriftens Ord!!
-------
Det falska evangeliet från katolicismens förförelse fortsätter vidare i ovan angivna företeelser:
“Under hela det Gamla förbundets tid förbereddes Marias sändning genom många heliga kvinnors sändning …
I henne, den upphöjda dottern Sion, fullbordas tiden efter en lång väntan på att löftet skulle fullbordas. En ny frälsningsordning tar sin början.” 489
---------
HaFo Kommentar:
Profetior i GT om en kommande Messias och dess fullbordan i NT får här sin motsvarighet i Maria. totalt vilset!!
Förförelsen fortsätter:
“Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, överhöljd med nåd av Gud (Luk 1:28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse.
Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:
Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.” 491
“Ända från första ögonblicket av sin tillblivelse är hon helt och hållet fri från arvsyndens fläck och har förblivit ren från varje personlig synd under hela sitt liv.” 508
----------
HaFo Kommentar:
Enligt Bibeln är det endast Jesus Kristus som är utan synd. Här dock även i katolicismens villfarelse, även Maria.
“Fäderna från den orientaliska traditionen kallar Guds moder den Allheliga, Panagia, de prisar henne som den som är fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse. Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.” 493
HaFo Kommentar:
I Bibeln finns bara en som är “Allhelig”, dvs Gud. Här blir även Maria näst intill “Gudaförklarad”.
“Jungfru Maria samverkade i fri tro och lydnad till människornas frälsning.” 511
“Och när Maria av hela sitt hjärta gjorde Guds frälsningsvilja till sin egen utan att någon synd höll henne tillbaka gav hon sig själv helt och hållet åt sin Sons person och gärning för att, underställd honom och med honom, genom Guds nåd tjäna frälsningens mysterium:
Irenaeus säger:
“Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen.” Med honom säger ett stort antal gamla fäder:
“Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad.” … (De gamla fäderna) förklarade ofta: “Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet.” 494
HaFo Kommentar:
Maria görs här till världens Frälserska tillsammans med Jesus Kristus.
“Maria, Guds fullkomligt heliga moder, hon som alltid är jungfru, är Sonens och Andens mästerverk vid tidens fullbordan.
För första gången i sin frälsningsplan och därför att Anden har förberett henne finner Fadern den boning där hans Son och Anden kan bo bland människor.
Det är i denna mening som kyrkans tradition ofta har läst de vackraste texterna om Visheten (Ords 8:1-9:6, Syr 24.) och låtit dem syfta på Maria:
Maria besjungs och framställs i liturgin som Vishetens tron. I henne börjar Guds underbara ting att träda fram, som Andens fullbordar i Kristus och hans kyrka.” 721
HaFo Kommentar:
I Bibeln är det bara Gud som presenteras som Visheten. Här dock som vilseförande även Maria.
“Medan kyrkan i den allraheligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria. I henne är kyrkan redan helt och hållet helig.” 829
------------------
HaFo Kommentar:
I NT är det endast i Jesus Kristus som församlingen är “fullkomlig”, Ef 5:27. Här dock även i förförelsen i Maria. Och i NT är det endast på Jesus de kristna riktar blicken, Hebr 12:2. Här dock i förförelsen även på Maria.
“Efter Jesu himmelsfärd bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas.” 965
---------
HaFo Kommentar:
I NT tilldelas den rollen endast Jesus Kristus, Hebr 7:25, 9:24.
“En kristen människa … lär känna förebilden och källan till helighet i den fullkomligt rena jungfrun Maria.” 2030
Hafo Kommentar:
I Bibeln är denna förebild och källa endast tillskriven Gud.
“Det är utifrån Marias enastående samverkan med den helige Ande som kyrkorna har utformat sin bön till Guds heliga moder, genom att inrikta den på Kristus såsom han uppenbarar sig i sina mysterier.
I de oräkneliga hymner och antifoner som uttrycker denna bön, avlöser vanligtvis två rörelser varandra … den andra (rörelsen) anförtror åt Jesu moder Guds barns böner och lovsånger, eftersom hon nu känner mänskligheten, som i henne har blivit brud till Guds Son.” 2675
“Maria, i vilken Herren själv skall ta sin boning, är personifieringen av Sions dotter och förbundsarken, ja, den plats där Herrens härlighet bor: hon är Guds tält bland människorna (Upp 21:3).” 2676
HaFo Kommentar:
I NT är det Kristus som är “förbundsarken”, Rom 3:25, och “Guds tält” ibland oss, Joh 1:14. Här även Maria.
“Vi kan anförtro Maria alla våra behov och önskemål. Hon ber för oss på samma sätt som hon bad för sig själv, Luk 1:38 …
När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är Barmhärtighetens Moder, den helt igenom heliga.
Vi anbefaller oss åt henne “nu”, i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna vår dödsstund åt henne.
Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder, för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset.” 2677
--------
HaFo Kommentar:
I NT är det till Fadern och Sonen de kristna vänder sig i liv och död. Här i den katolska villfarelsen, så är det till Maria man vänder sig.
Och det med ord som “anförtro”, “bönfalla”, “anbefalla”, “förtröstan”,m.m., som i Bibeln är begrepp som som endast används endast riktat mot Gud.
Den avfallna katolicismen lär:
“Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt, och (hon är) kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor.
Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. Kyrkans bön blir liksom buren av hennes bön. Den är förenad med henne i hoppet.” 2679
HaFo Kommentar:
I NT är det “i Kristus” de kristna ber och vi ber endast till Gud. Här sker bön “i Maria”, och till henne. Det är egentligen inget annat än Spiritism! Och eventuela manifestationer av Maria är då ockulta manifestationer, för att förvilla människor av "onda andars spel"!!
Förvillelsen från katolicismen fortsätter utifrån deras egen katekes:
“På grund av jungfru Marias enastående samverkan med vad den helige Ande gör ber kyrkan gärna i förening med henne för att tillsammans med henne prisa de stora ting som Gud har gjort med henne och för att anförtro Maria böner och lovsånger.” 2682
HaFo Kommentar:
Ordet “anförtro” är här endast ett teoretisk ord i försök att undvika tankar på någon slags “fyrenighet”.
I praktiken bedes till och sjungs lovsånger riktade direkt till Maria. Inom Katolska Kyrkan ber man t.ex. den s.k. “Rosenkransen”. I den ingår att be även till Maria.
---
Ur Wilfrid Stinissens bok (att jämföra med allt annat riktigt som han förmedlar - dubbla budskap är ngt av det värsta som människor utsätts för. Och det är ngt som Stinissen är ngt av expert på till att förföra människor!!
--------
Wilfrid Stinissen berättar i en av sina böcker (s. 9, som inte alls är samma bok varigenom han senare försöker förföra svensk kristenhet med blandning av lögn och sanning), om hur han år 1979 fick en uppmaning av en stigmatiserad kvinna att predika om Maria i Sverige.
Wilfrid försökte invända och sa att Maria är ett känsligt ämne i ett protestantiskt land, men kvinnan insisterade och sa: “Tala i alla fall om Maria, också för protestanterna.”
Och så börjar Wilfrid:
“När Gud har ordnat det så att vi inte endast har en himmelsk Fader utan också en himmelsk moder, kan vi inte åsidosätta denna moder utan att skada oss själva.”
Wilfrid hävdar därefter, att det står om Maria överallt i Bibeln:
“Det är inte svårt att se hur Eva visar hän mot Maria liksom Adam mot Kristus, och hur Maria profetiskt antyds i löftet om seger över ormen (1 Mos 3:15) …
För dem som har öron till att höra med (Mark 4:23) är Maria allestädes närvarande i Guds ord.” (s. 9-10)
----
HaFo kommentar:
Detta är ju inget annat än vilseförande gallematias så här långt som Stinisen framför!
Om Marias syndfrihet skriver Wilfrid:
“Från och med sitt livs första ögonblick har Maria varit fri från arvsynd. Den smitta från människans arvsynd som drabbar hela mänskligheten har Maria skonats ifrån.
Hon har från början varit fullkomligt skuldfri.” (s. 11) “I Maria är målet för hela mänsklighetens utveckling ett fullbordat faktum.
I henne är paradiset redan återställt på jorden, i henne är Guds dröm om mänskligheten redan en konkret verklighet.” (s. 15)
“Hur kan vi betrakta Maria som en av våra egna, när vi vet, att något så typiskt mänskligt som synd och skuld är henne helt främmande?” (s. 16)
Angående Marias obefläckade avlelse, som en påve slog fast bl.a. med hänvisning till Luk 1:28 (”du högt benådade”), skriver Wilfrid:
Det var kyrkans uppgift att så småningom under den helige Andes ledning upptäcka det som Gud faktiskt har menat, när han via ängeln gav Maria detta exceptionella namn. (s. 18)
Wilfrid skriver också om “den vackra damen i Lourdes” (Maria) som den 25 mars 1858 uppenbarade sig för en fjortonårig flicka och sa:
“Jag är den obefläckade avlelsen.”
Wilfrid:
“Maria bekräftade själv det namn som kyrkan fyra år tidigare hade givit henne.” (s. 18) “Maria var utan synd och behövde ingen rening. Ingenting behövde återställas i henne, eftersom ingenting var förstört.” (s. 89)
Wilfrid tolkar Joh 8:28-29:
“Jesus följer med Maria där hon går, han är fullständigt beroende av henne, såsom han i eukaristin är fullständigt beroende av prästen.” (s. 28)
När det gäller evangelieberättelsen om Marias besök hos Elisabet, skriver Wilfrid:
“Maria börjar redan här det som kommer att bli ett av hennes viktigaste uppdrag: att vara nådens medlarinna.” (s. 29)
Wilfrid frågar sig förundrat:
“Varför är en stor del av kristenheten så rädd att prisa Maria, när hon själv, i den helige Ande, har förutsagt att hela världen skall upphöja henne?
Eftersom hennes kall är identiskt med hennes Sons kall angår det hela världen och måste därför också erkännas av hela världen.” (s. 30)
“Maria är inte bara kallad att bli moder till Guds Son, enligt Guds plan skall hon så småningom, som kyrkans inbegrepp och sammanfattning, bli hans brud.” (s. 36)
“Det nya människoparet, som grundar det nya förbundet och återställer det som det första människoparet har förstört, är inte Josef och Maria utan Jesus och Maria.” (s. 36)
Om Simeon i Luk 2 skriver Wilfrid:
“Simeon ser också hur Jesu sändning hör ihop med Marias. De utgör en enhet. Man kan inte skilja Jesus från Maria eller Maria från Jesus. Ibland är det Jesus som leder till Maria. Så var det för Johannes .. Joh 19:27.” (s. 46)
“Fast Maria deltar i Jesu frälsningsverk, deltar hon inte i hans förkunnelse.” (s. 46)
När det gäller Simeons ord i Luk 2:35 skriver Wilfrid:
“Innan Maria med kropp och själ blir upptagen i himlen måste hon vara smärtornas moder.” (s. 47)
Winfrid tolkar Marias ord “De har inget vin” (Joh 2:3):
“Maria har ögonen öppna för de nygiftas nöd. Hon visar redan här att hon inte enbart är Jesu utan alla människors moder. Där det finns nöd, där finns också Maria.” (s. 54)
“Jesus och Maria är det nya människopar som återställer det som fördärvats av det första människoparet.” (s. 56)
Wilfrid tolkar händelsen då Maria står vid Jesu kors:
“I detta tragiska ögonblick är Maria med Jesus. Liksom Adam och Eva tillsammans har ödelagt Guds skapelseverk, så återupprättar Jesus och Maria det tillsammans.”
Wilfrid hänvisar till Andra Vatikankonciliet som säger:
“… där Maria stod inte utan Guds avsikt, svårt lidande med sin enfödde, och där hon i moderligt sinne förenade sig med hans offer genom att kärleksfullt samtycka till frambärandet av det offerlamm, som fötts av henne.”
Och Wilfrid fortsätter:
“Maria blir av sin Son indragen i hans egen lydnad mot Fadern … Maria står vid korset som en präst som firar mässa:
hon offrar sin Son åt Fadern. Den Son som Fadern givit i hennes händer ger hon frivilligt tillbaka.
Det offer som prästen frambär i eukaristin, har Maria framburit under korset …
Utan Marias “ja” under korset finns det ingen eukaristi … Varje smärta i hans kropp har sin motsvarighet i hennes hjärta.” (s. 61-62)
“Maria är den nya Eva inte enbart genom att Sonens lidande ekar i hennes hjärta, utan också genom att hon tillsammans med honom genomlider gudsövergivenheten.
Med fog anser de heliga fäderna att Maria inte användes av Gud som ett rent passivt redskap, utan att hon med fri tro och lydnad medverkade till människornas frälsning.” (s. 63)
Wilfrid tolkar Jesu ord “Se din mor” (Joh 19:27):
“Johannes representerar kyrkan och i sista hand hela mänskligheten. Jesus avstår från sin moder och ger henne åt kyrkan.
Att kyrkan, dvs vi, har fått Maria till moder kan inte vara något likgiltigt, inte något som man efter eget godtycke kan ta emot eller avvisa. Att förneka sin moder har alltid ödesdigra följder.” (s. 63)
“Maria hade uppfostrat Jesus och format hans hjärta, så att han senare kunde säga om sig själv: Jag är mild och ödmjuk i hjärtat.” (s. 64)
“Varför låter vi oss inte tröstas av henne som vi kallar de bedrövades tröstarinna? Vårt förhållande till Fadern i himlen och till Maria vår moder ger oss en enastående chans att låta barnet, som döljer sig djupt inom oss, leva ut …
Maria är alltid med, nu och i vår dödsstund. I det ögonblicket då hela livet får sin slutgiltiga mening är Maria mer än någonsin närvarande.
Ingen behöver gå över tröskeln ensam. När vi dör tar Maria oss vid handen, och vid hennes hand gör vi vårt inträde i himlen.” (s. 64-65)
“Att ära Maria är att tillbe Anden, ty allt vad Maria är och har är en frukt av hans verk …
Maria är ödmjuk och arbetar i det fördolda liksom Anden, han som inte ens har något eget namn …
Aldrig hade Maria kunnat bli Jesu och vår moder om inte den helige Ande hade låtit henne få del av hans egen “moderliga” funktion.” (s. 66)
Wilfrid citerar Joh 6:63, Joh 3:5, Rom 8:15 och talar om allt det som Anden gör:
“han tröstar i sorg och ger lindring i sjukdom, han tvättar det som är smutsigt, läker det som är sårat, gör mjukt det som är hårt. Allt detta kan också sägas om Maria.
Det är Maria som på vår jord är tecknet på Andens moderliga kärlek. Något väsentligt hos Gud skulle inte ha blivit synligt och konkret för oss, om inte Maria hade funnits …
Det finns ju ingenting i henne som inte hänvisar till Anden.
(Katoliken) Kolbe ser i Marias obefläckade avlelse en skapad replik av den oskapade obefläckade avlelsen som är den helige Ande.” (s. 67)
“Petrus är kyrkans ofelbarhet, Maria är hennes helighet …
Jesus .. ger samtidigt Maria, sin brud, en världsomfattande dimension. Hennes moderssköte blir lika stort som kyrkan. Så stort att ingen kan lämna det. Alltid är vi in sinu matris = i moderns sköte.” (s. 71)
“För att Maria upptagits till himlen, har hon alltså inte lämnat oss. Tvärtom, just så har hon trängt djupare in i världen …
från den begränsade närvaro som kännetecknat Maria så länge hon levde på jorden, gick hon genom upptagelsen över till en universell närvaro. Vart vi än är och vart vi än går, alltid och