Avfallets ekumenik
Citerar från Lennart Jaretegs hemsida under denna rubrik
Inlägg 1
Nu skall vi läsa ett Bibelord som faktiskt talar om att det skall bli en fantastisk enhet på jorden en gång:
"Och alla jordens invånare skall tillbe honom"
Visst låter härligt! Alla skall tillbe honom! Det här pekar ju mot en fantastisk enhet på jorden. Vilken ekumenik! Alla tillber i endräkt! …
Men vänta lite nu, vem handlar det om? Vem är "han" som alla skall tillbe?
Det här Bibelcitatet är från Uppenbarelsebokens kapitel 13 och vers 8. Det handlar om att alla jordens invånare, förutom Jesu sanna lärjungar, skall tillbe odjuret, Antikrist.
Det här är alltså den storslagna ekumenik Bibeln förutsäger. Det handlar om en ekumenik där människor blivit så förblindade att man tagit emot självaste Antikrist som gud.
Det här bibelstället är orsaken till varför många bibeltrogna kristna är tveksamma till ekumenik eftersom vi har facit och kan se vart det slutar.
Bibeln förutsäger ingen storskalig, sann kristen ekumenik i ändens tid, och ingen världsvid väckelse.
Det är ett gigantiskt avfall vi har framför oss som vi kan se i andra Tessalonikerbrevets kapitel 2 i NT.
Det har jag lyft fram många gånger tidigare.
Människor kommer att vända sanningen ryggen och istället dras till myter och villoläror.
På min spaning i den s.k. kristna delen av världen ser jag att det här avfallet redan har börjat på allvar.
Men hur i hela världen kan det då gå så här snett? Jo, orsaken är enligt 2 Tess 2 att man inte har älskat sanningen, och det som driver på är lockelsen till andliga mirakler och manifestationer, precis det som Bibeln gång på gång varnar för.
Ändå följer de stora skarorna efter just det här. Inte undra på att Jesus då varnade för detta, eller hur?
Massorna kommer alltså att ledas rakt in i armarna på Antikrist. Det här kan inte ske lite spontant här och där, det måste ske i någon slags organiserad form.
Kan vi då lita på våra andliga ledare? Kan vi lita på våra stora kristna institutioner? Det är detta jag har försökt att få en liten inblick i, så nu tänkte jag rapportera lite från den spaning som jag gjort när det gäller enhet och ekumenik.
Forts.
Inlägg 2
Kyrkornas världsråd (KV)
För att förstå problemen och riskerna med ekumeniskt arbete bör man bl.a. studera vad Kyrkornas världsråd (KV) arbetar med, och vilka medlemskyrkor som finns där.
Jag har inte gjort någon djuplodande studie, men jag har försökt att bilda mig en uppfattning utifrån en del kända fakta.
KV bildades 1948 och är den dominerande organisationen i världen för kristen enhet och ekumenik.
Man engagerar över 340 olika kyrkor och samfund. Som medlemmar finns de flesta ortodoxa kyrkorna i världen, där finns baptister, metodister, evangeliska och lutherska kyrkor, presbyterianska och reformerta kyrkor och många, många fler.
Romersk-katolska kyrkan är dock inte en direkt medlem.
Målet för KV har sedan starten varit alla kyrkors synliga enhet för att världen skall tro.
Det kan låta lovvärt, men frågan är vad man vill att världen skall tro? KV präglas nämligen starkt av s.k. liberalteologi, dvs att det är dåligt med troheten till Bibelordet.
Det här såg man tydligt redan 1967 då det gjordes en undersökning inom den amerikanska ekumeniska organisationen National Council of Churches som då var den viktigaste gruppen inom KV. Det visade sig att:
•33% av deras delegater inte var säkra på att Gud finns.
•36% var osäkra på Jesu gudom.
•75% var osäkra på att underverken i Bibeln verkligen hade hänt.
•31% var osäkra på att det finns ett liv efter döden.
Och ändå skulle dessa delegater representera sina kyrkor! Många av oss tror att liberaliseringen har kommit till på senare tid, men så såg det ut alltså redan 1967 inom KV, och jag tror inte att bibeltroheten har stärkts på senare år.
Utöver detta har KV förtigit förföljelsen av kristna i de kommunistiska och ortodoxa länderna, man har undvikit kritik av olika kyrkors samarbete med diktaturer, och man har haft en enögd syn på problemen i Mellanöstern, precis som FN.
Ser man på vilka frågor som är huvudfrågorna på KV:s agenda idag, så ser det mer ut att handla om ett utskott inom FN än en om kristen organisation.
Flera av medlemskyrkorna inom KV saknar evangeliet i sin verksamhet, i flera kyrkor finns inte tron på Jesu gudomighet, inom en del medlemskyrkor finns inslag av ren ockultism, och många dras med andra stora villfarelser och läror som saknar biblisk grund.
Jag skulle kunna ta många exempel som tydliggör detta, men det finns inte plats för det så jag skall nöja mig med ett citat från den Österländska kyrkans utförligare katekes, paragraf 271 där det står så här:
"Vi bekänner utan tvekan som säker sanning, att den katolska (ortodoxa) kyrkan inte kan synda eller fara vilse eller säga något falskt i stället för sanningen, ty den Helige Ande, som beständigt verkar genom sina trogna tjänare, kyrkans fäder och lärare, bevarar henne från all villfarelse".
Varför är då de ortodoxa kyrkorna med i KV när man har den här inställningen? Jo, två förklaringar framkommer ur en del publicerade dokument.
Den ena är att dessa stora kyrkor ser KV som en plattform för att övertyga alla andra kyrkor om sin egen förträfflighet och på så sätt vinna dem till sin sida.
Den andra är att man ser KV som ett verktyg för att stoppa all evangelisk mission inom de egna länderna.
Därmed är KV en skådeplats för kamouflerad politisk-religiös imperialism. Är det då möjligt att en bibliskt grundad enhet mellan medlemskyrkorna inom KV skulle kunna bli möjlig?
Nej, jag tror inte det, organisationen tycks istället främja det stora avfall som jag nämnde tidigare.
På senare tid så har KV tappat initiativet och kraften när det gäller kampen för global enhet och ekumenik. Men vem har då klivit in på arenan och axlat denna ärevördiga uppgift?
Jo, på min spaning så har jag insett en sak som var ganska ny för mig, och det är att Romersk-katolska kyrkan nu tycks vara motorn i arbetet mot global enhet.
Som jag sa tidigare är Katolska kyrkan inte medlem i KV. Det ger Katolska kyrkan en möjlighet att självständigt, i kraft av sitt stora medlemsantal, ta initiativet till global enhet eftersom man inte behöver sitta med i alla förhandlingar inom KV och där tvingas ta hänsyn till det ena och andra.
Ser man på ett kort uttalande från den katolska biskopen i Sverige, Anders Arborelius, så kan man förstå att det ligger något i vad jag säger.
Han sa så här vid ett besök på Livets Ord nyligen:
”Katolska kyrkan är själva garantin för enhet”.
Visst är det ett lite anmärkningsvärt uttalande? Även själva besöket på Livets Ord säger också något om Katolska kyrkans initiativ vad gäller enhetssträvande.
Livets Ord är för övrigt den frikyrka i Sverige som många idag anser stå närmast Katolska kyrkan.
Det beror på Ulf Ekmans helomvändning när det gäller synen på t.ex. jungfru Marias betydelse, på nattvardens innebörd, på sakrament, synen på kristen enhet m.m.
Det kan du se i hans egna böcker. Men det är inte bara Ekman som närmat sig Katolska kyrkan, det har många andra kyrkor i både Sverige och andra länder gjort.
Effekterna av detta närmande kan vi se i hur innehållet i teologi och gudstjänster ändrats. Det blir allt mer vanligt med mystik, ljuständning, korstecken, bruk av radband och ikoner m.m. i våra gudstjänster. Jungfru Maria och helgon uppmärksammas också mer och mer, även i våra protestantiska kyrkor.
---
Är det då inte bra när kyrkor närmar sig på det här sättet? Jo, om målet skulle vara att komma ännu närmare sanningen och lydnaden till Guds Ord.
Men det tycks inte vara så, det tycks istället förhålla sig på det sätt som EFS-teologen David Hedegård förutsåg, att förutsättningen för kristen enhet och ekumenik är en "liberalisering av evangeliet".
Historien har visat Romersk-katolska kyrkan inte på något sätt är intresserad av att ge efter i lärofrågor. Ekumenik för dem är att alla skall tillbaka under "den heliga stolen", alltså under påven.
Kvar återstår då att alla andra kyrkor måste ge efter i sina lärofrågor och acceptera Katolska kyrkans många obibliska läror.
När nu denna kyrka, med över en miljard medlemmar, dessutom säger att hon är "själva garantin för enhet",
då måste vi tillåta oss att kritiskt granska vad hon står för. Så därför skall vi nu titta närmare på Romersk-katolska kyrkan, hon som vill bli "allas moder".
Forts.
Inlägg 3
Romersk-katolska kyrkan
Nu skall vi titta lite närmare på Katolska kyrkan som ju menar sig vara identisk med den av Kristus grundade moderkyrkan.
På 1500-talet uppstod som bekant en reaktion mot Katolska kyrkans alla obibliska läror, den s.k. reformationen med Martin Luther i spetsen.
Men har då Katolska kyrkan övergett någon av alla de villfarelser som gjorde reformationen nödvändig? Nej, inte alls!
- Kvar finns läran om skärselden där de avlidna skall få en andra chans till evigt liv.
- Kvar finns läran om mässoffret som betyder att varje gång man förrättar nattvarden, så är detta en förnyad Jesu offerdöd, som framför allt gäller för de som vistas i skärselden.
- Kvar finns gärningsläran. När Martin Luther hade återupptäckt det bibliska budskapet om att frälsning endast kan fås via Guds nåd, så svarade Katolska kyrkan så här i det Tridentiska mötets protokoll:
"Var och en som påstår, att människor blir rättfärdiggjorda allenast genom tillräknande av Kristi rättfärdighet…han vare förbannad (!)."
- Kvar finns Maria- och helgondyrkan med bön till Maria och alla helgon, vilket ju är att söka råd hos avlidna, vilket Bibeln strängt förbjuder.
5 Mos. 18:10-12: "Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant,"
- Kvar finns vördnaden för reliker, dvs vördnaden för likdelar från avlidna helgon, vilket blir en form av avgudadyrkan och trolldom.
- Kvar finns också upphöjandet av Katolska kyrkans tradition. En grundläggande ståndpunkt för reformatorerna och alla protestantiska kyrkor har varit "Bibeln allena";
inget utöver Bibeln behövs för att uppenbara Guds vilja och sanning. Men Katolska kyrkan skriver så här i sin lilla katekes:
"Skrift och tradition är så nära förbundna med varandra att Skriften inte kan existera utan traditionen.
Tillsammans bidrar de, var och en på sitt sätt, under den Helige Andes ledning, till människornas frälsning."
Man sätter alltså sin tradition på samma nivå som Bibeln, i praktiken ännu högre. Utöver allt detta som reformatorerna så kraftfullt vände sig mot har det dessutom tillkommit ännu fler villfarelser.
- År 1854 fastställde Katolska kyrkan dogmen om jungfru Marias obefläckade avlelse.
- År1870 fastställdes dogmen om påvens ofelbarhet.
- Och så sent som 1950 kom dogmen om jungfru Marias himmelsfärd.
- På senare tid har dessutom tillkommit olika uppenbarelser av Maria med allehanda antikristliga budskap. Detta skall jag berätta mer om längre ner i texten.
Utav det här är det lätt att förstå att någon enhet och ekumenik på biblisk evangelisk grund inte går att få med Katolska kyrkan.
Bibeln uppmanar oss inte att i ett sådant här läge förhandla och sträva efter samförstånd och enhet. I stället uppmanar aposteln Paulus oss att dra bort ifrån den som inte bär på det evangelium som apostlarna gett oss.
Rom 16:17-18: "Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i.
Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor."
---
Ett samgående med Katolska kyrkan skulle kräva att man tvingades överge detta evangelium för att ge plats för allehanda villfarelser, för Katolska kyrkan kommer inte att ge upp något av sitt, det har historien visat så här långt.
De steg som tagits mot enhet mellan protestantiska kyrkor och Romersk-katolska kyrkan beror inte på att Katolska kyrkan ändrat sig i lärofrågor, utan att de protestantiska kyrkorna lagt sig, som vi skall se lite senare.
---
HaFo kommentar:
Jag avslutar här från Lennarts hemsida. Fortsätt gärna att själv gå in på
http://BibelFokus.se
och läs fortsättningen!