Fick ett mail med länkar som jag sätter in.
Läs först länkarna och ge sedan gärna Din personliga syn.
---
Mailet:
Kroppen efter en av en av den katolska världens mest folkkära helgon, Padre Pio, har grävts upp under en tre timmar lång ceremoni i den syditalienska orten San Giovanni Rotondo.
Meningen är att den ska ställas ut och visas för pilgrimer som kommer till staden och klostret där helgonet levt sitt liv.
---
Länkar:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150633
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=17009
http://www.tidenstecken.se/kkpio.htm
http://www.solascriptura.se/kts/hur1.html
----
HaFo:s reaktioner:
Håller med Bertil Lundberg (som jag dock inte är övertygad om helt ser allvaret med trosförkunnelsen(?), men som när det gäller katolicismen verkar väldigt klar), som på hemsidan tidenstecken avslutar med dessa ord inför detta helgon Padre Pio:
”Denna genomgång om Padre Pio, som blivit ytterligare ett katolskt helgon i mängden, och som många många tusen godtrogna katoliker (inklusive påven själv) anropar om hjälp (fastän Padre Pio nog i stället lider kvalen i *******t), visar med all sin tydlighet att hela den Katolska kyrkan (som allmänt räknas för en kristen kyrka) är bedragen av mörkrets makter och bedriver religiös ockultism.
Detta är allvarligt. Men bryr sig svensk kristenhet om detta? Det hela är ju ingenting nytt, det har pågått i århundraden, och vanligtvis är det så att det som blir etablerat på detta sättet, det blir också mer eller mindre accepterat och rumsrent.
Katolska kyrkan har ju numera status som medlem i Sveriges Kristna Råd och dess företrädare är en del av svensk kristenhet.
Hur många har inte även i den övriga kristenheten upphöjt Franciskus till skyarna. Visst hände det mirakler omkring honom, men t ex det hypnostillstånd som olika djur kom in i när de kom i närheten av honom kan lika väl vara demoniskt.
Stigmatiserade personers osunda andlighet visar väl tydligt att det inte är Gud som står bakom dessa fenomen. Katolska kyrkan räknar dock alla dessa fenomen som andliga gåvor och en ynnest från Gud.
Bertil Lundberg”
---
Jag håller även med Sig Andreasson (i länken från Sola Scriptura), (Stig tror jag inte bara är vaken över katolicismens förförelse, utan även över trosförkunnelsens förförelse och ser och varnar för nu när dessa nu antikristliga trossystem möts):
----
"Hur ska vi förstå den katolska helgonförklaringen?
Författaren Peter Halldorf har nyligen i en Dagenartikel skrivit om påvens helgonförklaring av Padre Pio, som anses vara en av 1900-talets största andliga gestalter. Padre Pio föddes 1887 och dog 1968. Han blev alltså helgonförklarad 34 år efter sin död.
Angående själva helgonförklaringen av denna märkliga person skriver Peter Halldorf sammanfattningsvis:
”Helgonförklaring ter sig något främmande i en protestantisk miljö. Rätt förstådd innebär den helt enkelt att Kyrkan ger sitt vittnesbörd åt en människa som utmärkt sig genom ett liv i helighet.
Helgonen är ”modeller” för det radikala liv varje kristen är kallad att leva. De är exempel som utmanar och inspirerar”.
Efter att ha varit verksam i ett katolsk land i snart 50 år, samtalat med mängder av katoliker och läst en hel del historia och katolsk litteratur, är jag övertygad om en sak.
Det är att om detta är den rätta förståelsen av katolsk helgonförklaring, då har de flesta katoliker en totalt felaktig förståelse av saken.
”Helgonen” har utan tvekan en helt annan plats i katolsk fromhet, än att bara vara modeller som utmanar och inspirerar.
Helgonförklaring leder nämligen till helgonkult i den katolska kyrkan. En katolsk präst eller teolog, som har specialutbildats för att predika i ett protestantiskt land, skulle troligen ha uttryckt sig på liknande sätt som Peter Halldorf.
Det är nämligen stor skillnad på den katolska kyrkans sätt att framföra sitt budskap i en protestantisk miljö och i länder med gammal katolsk kultur och tradition. Min konklusion blir därför:
---
Antingen vill Peter Halldorf ge oss en förskönad bild av den katolska kyrkan, eller också har han själv inte förstått vad den katolska helgonförklaringen egentligen innebär.
Den katolska helgonkultens ursprung
På ett ganska tidigt stadium började man i den officiella kristenheten att på ett särskilt sätt ära och vörda de kristna martyrerna.
Men inte bara martyrerna utan också personer som utmärkt sig genom ett ovanligt heligt liv. Snart blev det vanligt att dessa avlidna trosmänniskor betraktades som förebedjare inför Gud.
Man vände sig till dem i bön, om att de måtte tala var sak inför Gud. Att ett sådant synsätt kunde utbreda sig, förutsätter givetvis att ett begynnande avfall från urkristen tro och tanke redan hade inträtt. Men den avfälliga kyrkan gick snart ännu längre.
Snart föddes tanken att helgonen genom sina goda gärningar och speciella helighet utfört mer än vad den gudomliga rättfärdigheten krävde av dem.
De hade alltså en del till övers, som då samlades till en sorts skattkammare av meriter, som kyrkan kunde disponera över till förmån för de många som inte hade nog meriter för att undkomma skärseldens fasor.
Denna överföring av helgonens meriter till vanliga syndare sker emellertid inte gratis. Vi känner alla till ordet ”avlat”, på latin ”indulgentia”, som betyder att timliga syndastraff i skärselden kan efterskänkas på vissa villkor.
Detta har ibland skett genom regelrätt betalning av avlatsbrev, men mestadels idag som belöning för böner och fronhetsövningar. Denna ”skattkammare” av meriter, som tack vare helgonen står till vårt förfogande, omtalas tydligt i katolska katekeser.
Den katolska kyrkan uppmanar verkligen sina trogna att åkalla helgonen. I en kortfattad framställning om den katolska kyrkans lära, utgiven av det katolska förlaget St. Olav i Norge, skriver teologen van der Burg:
”När Gud ger helgonen makt till att be för oss, finner han också behag i att vi erkänner denna makt genom att åkalla dem”. Sverige har inte många kanoniserade helgon.
Den heliga Birgitta är ett av dem. Tore Kilmans bön till Birgitta är ett typiskt exempel på katolsk helgonkult. Den lyder: ”Helga Birgitta, bed för oss, bed för oss alla, för Sveriges land. Sverige är öde, om ock det blomstrar. Kära moder, bed för vårt land”.
Den katolska helgonkulten stannar inte vid att be helgonen om förbön inför Gud. I katolska länder har varje yrkesgrupp och varje område i livet ofta sitt speciella skyddshelgon. I olika situationer ber man rätt och slätt helgonet om hjälp. Menar man sig ha fått hjälp, tackar man helgonet därför.
Den helige Antonius är ett mycket populärt helgon i Portugal. Han är ju expert på att hitta borttappade föremål, men också på att ordna äktenskap.
Tage Stålberg, som var verksam som missionär bland portugiserna under många år, berättade att när något anses vara nästan omöjligt, brukar portugiserna säga:
”Det här kan inte ens Antonius klara av”. I Frankrike hör man ofta ett uttryck som understryker en persons absoluta rådlöshet. ”Han vet inte till vilket helgon han skall vända sig”, säger man då.
I katolska länder åkallar man helgonen för att få hjälp, inte bara för att be om deras förbön inför Gud. Mariakulten är av samma karaktär som helgonkulten. På s.k. ”heliga platser” har jag sett hundratals marmorplattor med tacksägelseinskriptionen ”Tack Maria”.
Inte en enda tacksägelse till vår himmelske Fader eller Jesus Kristus, Frälsaren. Bara till Maria.
---
Vad säger det? Jo, att man vänder sig till Maria med sin bön och tackar henne, när man anser sig ha fått bönesvar. Om man bara bett om Marias förbön inför Gud, borde man ju tacka Gud för bönesvaret.
Men katolska kyrkan går ännu längre. Hon uppmanar sina trogna att vörda helgonens reliker, d.v.s. deras kvarlevor. Själv har jag sett tusentals människor trängas inne i en stor katedral, för att få tillfälle att kyssa några föremål som helgonen hade efterlämnat.
Här är vi ganska långt ifrån den definition av helgonens roll bland katolikerna som Peter Halldorf kommer med.
Varför är den katolska helgonförklaringen med påföljande helgonkult en farlig företeelse?
För det första är den absurd till sitt väsen. Sedan 1100-talet har påven i Rom ensamrätt på att helgonförklara personer.
Den institution som Peter Halldorf kallar ”Kyrkan”, är som bekant en världsvid organisation med säte i Vatikanen och vars lärosystem styrs av en ofelbar påve.
Men det har naturligtvis funnits och finns massor av människor, som levt ett helgat och hängivet kristet liv, men som prelaten i Rom inte har någon kännedom om. Därför blir de aldrig inskrivna med hans guldpenna i något kartotek över helgon.
Guds ord använder emellertid beteckningen ”de heliga” på alla som vänt sig bort från orättfärdigheten och sökt rening och frälsning hos Jesus Kristus.
Eftersom helgonkulten innebär bön till döda människor, är den släkt med spiritismen. Bibeln varnar för alla försök att söka kontakt med de döda.
Den norska översättningen av King James-bibeln återger profeten Jesajas ord i följande ordalag (i svensk version):
”Skall då inte ett folk söka sin Gud? Skall de söka de döda för de levande? Till lagen och till vittnesbördet!
Om de inte talar som detta ord får de aldrig se morgonrodnaden”. Detta gäller oss idag. Skall det bli ljust i vårt land måste vi vända tillbaka till Guds ord.
Det katolska mörkret med Mariadyrkan och helgonkult med bön till de döda och för de döda, står i stark kontrast till evangeliets härliga budskap om att vi har allt i Kristus.
Framför mig har jag en fransk katolsk katekes. Den uppmanar den som biktat sig i Kyrkan och som önskar gottgöra för sina synder att lita på Jesu meriter, jungfru Marias meriter och helgonens meriter.
På ett annat ställe i katekesen står det att man kan samla egna meriter under sitt jordeliv. Tanken på meriter och förtjänster är mycket utbredd i katolska kyrkan.
Man talar visserligen om Jesu meriter, men de räcker tydligen inte. Därför behövs helgonens meriter också.
Jesus blir i praktiken en av de många som hjälper mig i min egen strävan att uppnå frälsning.
Vilken avgrund mellan denna typ av religion och evangeliets budskap om frälsning av nåd och genom tro på Jesus allena!
Påven må gärna förmörka katolikernas himmel, genom att med sin guldpenna skriva namn på nya medlare mellan oss och Gud. Vi vet att Jesus är den ende Medlaren insatt av Gud och att vi har allt i honom.
Stig Andreasson"
----
Mera HaFo – kommentar:
Vad som här händer, med Padre Pio, är ett resultat av den spiritism (Maria och helgon – anrop om hjälp i förbön) och den magi och ockultism, som utövas (med vördnad inför reliker och ikoner, som ses som bärare av och förmedlare av Guds kontakt).
Det leder till ockulta manifestationer av, inte bara stigmatisering av Jesu sår, utan även till gråtande madonnor och en hel del andra övernaturliga fenomen.
DET ÄR ALLT ONDA ANDARS SPEL!!!
Och det ska man ”helgonförklara”!!!
Det är bara en fortsättning av när Mose kastade käppen och den blev en orm som ett bevis för att han stod för Guds kraft och manifestation. Då gjorde trollkarlarna ett plagiat av detta.
Det övernaturliga som händer inom katolicismens råmärken, är bara plagiat av sann Gudsuppenbarelse, hur mycket man än försöker få det till att det är Guds Ande som verkar!!!!
Men kristna ledare och kristna media, tycks förblindade, så fort ngt övernaturligt sker och gärna vill lansera dessa fenomen och helgon, som ngt som kommer från Gud och tycks legalisera, varför man gör alltmer propaganda för katolicismen och dess företrädare.
Varför är det ingen kristen ledare i ”position till att verkligen yttra sig, så att människor skulle lyssna”, som vågar och inser att ”nu är måttet rågat” av förförelse och att det nu gäller att vakna upp över vad som är på väg att inta kristenheten:
DET AVFALL SOM KOMMER ATT HÄLSA ANTIKRIST VÄLKOMMEN SOM KRISTUS!!!!!!!!!!!!!!!!
HaFo
Det är sant, Harry...
Reliker har med magi och vidskepelse att göra.
....
Här kan man läsa om en undersökning.
http://www.zetterberg.org/Papers/ppr1979a.htm
...
Lite historia:
http://home.swipnet.se/renard/krist/khist.htm
...
Om man inte håller sig till Guds Ord, så kommer man att gå vilse.
...
Hej igen
Jag ställer här fram vissa frågetecken
, är det någon som vill räta ut dessa ?
Ja , nog har det tydligen förekommit och
förekommer nog ännu mycket underliga
saker när det gäller den Katolska Kyrkan
"Är helgon alltid helgon eller ibland raka motsatsen"
Ja det kan man nog verkligen fråga sig när man läser
vad Bertil Lundberg skriver om dessa saker
Det verkar enligt vad Bertil skriver vara så att
det inte var så bra ställt med varken Padre Pio
eller Franciskus
Och , sedan en mycket provokativ fråga ,
hur var det egentligen ställt med Moder Teresa ?
Hon verkar inte att ha mått så bra under den
yta som hon visade upp åt andra
http://www.tidenstecken.se/kkteres1.htm
"Den 5 september 2001 avslöjade ärkebiskop Henry
Sebastian D'Souza's i Calcutta, Indien, att världens mest
kända nunna, den överallt i världen aktade Moder Teresa
hade genomgått en andeutdrivning. Den tog plats på ett
sjukhus på begäran av henne själv. Hon hade haft problem
med sömnen, var orolig och sa att hon var rädd för att hon
var besatt. Detta skulle ha hänt år 1997, ett fåtal månader
innan Teresas död i en ålder av 87"
Slut på citatet
# Min kommentar , är det någon som har
mera info om denna händelse ?
# Är detta påstående faktiskt sant ?
# Är det någon som har mera info ?
# Är detta fråga om rent förtal , lögn ??
I Dagen kan man läsa tex följande :
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140483
"Hon var kristendomens kärleksansikte under halva 1900-talet.
Men själv brottades hon med tvivel, bottenlöst mörker och en
känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt eget liv.
En nyutkommen bok – en sammanställning av hennes
brev till sina själavårdare - kastar ett nytt ljus över
Moder Teresa av Calcutta"
# Min kommentar :
Varför brottades denna Teresa med "tvivel, bottenlöst
mörker och en känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt
eget liv i närmare 50 år ??
Citat av Teresa
”Kristus finns i våra hjärtan, Kristus finns i de
fattiga vi möter, Kristus finns i leendet vi
ger och i leendet vi får.”
# Detta uttalande av Teresa låter nu en hel del ihåligt i
ljuset av vad som nu framkommit efter hennes död
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140483
"När Moder Teresa av Calcutta höll sin Nobelföreläsning i
Oslo i samband med mottagandet av fredspriset 1979 sa
hon bland annat: ”Kristus finns i våra hjärtan, Kristus finns
i de fattiga vi möter, Kristus finns i leendet vi ger och i leendet vi får.”
Ytterst få visste om att den leende kvinnan, som gett sitt liv åt att
förmedla Guds kärlek till de mest behövande, samtidigt brottades
med en troskris som vid det laget hade pågått i trettio år och
skulle komma att pågå i närmare tjugo år till"
Citat från :
http://www.tidenstecken.se/kkteres1.htm
Moder Teresa är känd för sitt hjälparbete bland de fattiga i
Calcutta och hennes starka motstånd mot aborter. Men hur
var det med hennes tro? Anthony Stern har gett ut en bok med
titeln "Everything Starts from Prayer: Mother Teresa's Meditations
on Spiritual Life for People of All Faiths". För all tro (religioner)?
En av hennes ofta förekommande påståenden var: "Jag har alltid
sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att
bli en bättre muslim, en katolik att bli en bättre katolik." Spelade
det alltså ingen roll för Teresa vilken religion människan har?
Så här säger Teresa i boken: "En de kallar honom Ishwar, en
del kallar honom Allah, några bara Gud, men vi måste tillstå att
det är Han som gjort oss för större saker: att älska och bli äskade.
Vad betyder det att vi älskar? Vi kan inte älska utan bön, och
så vilken religion vi än har, vi måste be tillsammans."
Slut citat
# Om det nu faktiskt var så här illa ställt med Moder Teresa
så undrar man ju inte på om hon , "brottades med "tvivel, bottenlöst
mörker och en känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt
eget liv i närmare 50 år"
# Inte undrar man ju heller på om hon
ville bli befriad från "vissa saker"
Alltså : är detta sant ?
"Den 5 september 2001 avslöjade ärkebiskop Henry
Sebastian D'Souza's i Calcutta, Indien, att världens mest
kända nunna, den överallt i världen aktade Moder Teresa
hade genomgått en andeutdrivning. Den tog plats på ett
sjukhus på begäran av henne själv. Hon hade haft problem
med sömnen, var orolig och sa att hon var rädd för att hon
var besatt. Detta skulle ha hänt år 1997, ett fåtal månader
innan Teresas död i en ålder av 87"
# Någon som kan bekräfta att detta stämmer ?
Eller , bevisa att detta påstående om att Teresa
genomgick andeutdrivning inte stämmer ?
Mvh SLB
Lite klipp om Padre Pio och Franciskus
från http://www.tidenstecken.se/kkpio.htm
"Under sommaren 1918 upplevde Padre Pio en extrem andlig tortyr,
bedrövelse och mörker. Den 5 augusti 1918 medan han hörde
seminaristernas bikter upplevde han en stor förskräckelse när han
fick en inre syn där han såg en himmelsk gestalt (det är nog snarare
en ängel från avgrunden) som höll ett vapen i sin hand, ett svärd med
en vass lågande spets. "Jag såg varelsen med all sin kraft kasta vapnet
mot min själ på en enda snabb sekund. Jag kände mig som döende.
Jag sade åt pojken att lämna biktstolen, eftersom jag kände mig sjuk
och inte hade kraft att fortsätta."
Från och med denna kvällen kände han sig dödligt sårad.
Så kom FREDAGsmorgonen den 20 september 1918, då var han
31 år gammal. Efter det att han hade celebrerat mässan och medan
han ännu befann sig i koret vid foten av krucifixet såg han en
hemlighetsfull gestalt, liknande den han hade sett den 5 augusti,
den skilde sig bara däri att dess händer, fötter och sida droppade blod.
Åsynen av varelsen skrämde honom! Och han trodde att han skulle dö.
När denna varelsen hade försvunnit blev han varse att hans händer,
fötter och sida droppade blod.
En stark ångest följde med denna upplevelsen.
Och efter detta så var han sedan stigmatiserad och särskilt
från torsdag kväll till lördag blödde såren.
Ibland fruktade han att han skulle förblöda.
Dock, i hans teologi ingick att smärtan är någonting positivt,
något genom vilket han kunde dra själar till Gud med och
utverka nåd för människor inför Gud, därför är smärtan
hans brinnande önskan, även om han upplevde de yttre
tecknen som väldigt förödmjukande och något som
han helst inte ville visa för andra människor.
"Padre Pio yttrade vid fler än ett tillfälle: "Min verkliga mission börjar efter min död".
Och han lovade: "Jag kommer att stå vid himlens portar men kommer inte att gå
genom dem förrän alla mina andliga barn har kommit in." Itutad hur helgonen är
verksamma bland fromma katoliker så är detta förståeligt. Men Bibeln talar
ingenting om sådana uppdrag. All kontakt som tas i bön med andra personligheter
än Fadern, Jesus och den Helige Ande blir en kontakt med onda andar.
När Padre Pio låg inför döden den sista natten strax innan hans ögon slöts
för sista gången så såg han med stor kärleksfullhet på madonnabilden på väggen.
Hans sista ord på den här jorden var "Maria". Den mässa han oftast celebrerade
var mässan till den Obefläckade avlelsen. En mässa som han också kunde utantill
var mässan för de döda. Under de sista åren när han inte såg så bra, så var det
dessa två mässor han kunde utföra. Vid flera tillfällen anförtrodde han sina närmaste
att den Välsignade jungfrun fanns bredvid honom medan han hörde bikten.
Padre Pios Maria-dyrkan är ingenting som kan sopas under mattan.
Här följer en sammanställning av en del av det han har sagt:
* En del människor är så dumma att de tror att de kan gå genom
livet utan hjälpen från den Välsignade Modern.
* När man erkänner vikten av den Välsignade Modern i Hennes
Obefläckade Avlelse, så är det första steget på frälsningen väg.
* Älska Madonnan och bed rosenkransen, för Rosenkransen
är vapnet mot det onda i världen idag.
* All nåd given av Gud går genom den Välsignade Modern.
* Den Välsignade Modern är Modern av alla Mödrar.
* Den Välsignade Modern följer mig till altaret och förblir
vid min sida medan jag frambär offret i den Heliga Mässan.
* Allt tack måste ges till den Välsignade Modern
sedan hon är Medlarinnan för all nåd.
Slut citat
http://www.tidenstecken.se/kkneuman.htm
"Av katolska kyrkans minst 320 stigmatiserade personer är minst 60
stycken kanoniserade som helgon (som man alltså enligt katolska
kyrkan kan be till). Den förste i historien vi känner till som stigmatiserad
var Franciskus, den person som genom sin förebild drog i gång hela
denna villfarelse. Det lär ha varit någon munk och novis stigmatiserade
även tidigare, men efter Franciskus blev det en hel serie av stigmatiseringar.
Broder Leo, som var Franciskus närmaste vän, berättar att Franciskus
blev stigmatiserad under en lång fasteperiod han höll till ära åt den heliga
Jungfru Maria och ärkeängeln Mikael! Detta hände under det att han helt
försjönk i betraktelsen (kontemplationen) av Kristi lidande och död, under
bön om att Kristus måtte låta även honom bli delaktig i sitt lidande.
Franciskus längtan i denna bön var att uppleva detta lidande inte bara i
själ, men även i sin kropp. Därför överlät han sig till en exstatisk bön,
där han inbjöd kroppsliga förnimmelser (fysiskt lidande).
Franciskus bön blev besvarad. Krönikorna säger att "Franciskus
kände sig själv helt förvandlad till Kristus". Detta var inte bara en känsla,
det var fysiska förnimmelser, när Franciskus såg nånting som han beskrev
som en sex-vingad seraf som kom ner från himlen till honom. Franciskus
började sedan i serafen se Kristus spikad till korset. Och serafen kom så
nära att Franciskus klart kunde se märkena av den korsfäste. Franciskus
kände i märkena igen Kristus själv som hade kommit ner till honom.
Han kände nu Kristi lidande i sin kropp, varvid hans längtan att uppleva
lidandet nu var uppfyllt. Sedan började stigmatasårena att framträda på
hans kropp. Hans bemödanden och innerliga bön hade blivit uppfylld.
Sina långa och smärtfulla sjukdomar kallade Franciskus sedan för sina systrar.
Döden kallade han för "Syster Död". Katolska kyrkan accepterade Franciskus
stigmatisering som ett stort mirakel och endast två år efter sin död blev
Franciskus helgonförklarad. Huvudmotivet för hans helgonförklaring var
det faktum att han fått dessa övernaturliga stigmatasår (på händerna, på
fötterna och i sidan), vilket accepterades som indikationer på hans helighet.
Visst blev Franciskus bönhörd, men inte var det Kristus som uppenbarade
sig för honom. Ulven kan komma i många skepnader. Av bibeln vet vi även att
djävulen är en kerub (Hes. 28:14), som har stora likheter med en seraf, därför
kan det lika gärna ha varit en kerub Franciskus såg, ja, det ondas ledarkerub,
djävulen själv. Av detta borde vi lära oss att vi också måste pröva de kyrkohistoriska
företeelserna och deras tecken och under. Det finns mycket mer av ockult uppenbarelse
och tradition i katolska kyrkan, till exempel Fatima- och Lourdesuppenbarelserna.
I ljuset av detta blir det inte heller så svårt att se sammanhanget i Uppb. 17-18,
och vad som menas med den andliga otukt som där beskrivs.
Hej
Mera frågetecken
angående det här med
"Är helgon alltid helgon eller ibland raka motsatsen"
Kunde vara intressant om någon skulle vilja kolla upp
och sedan kommentera vad Berit Kjos skriver om :
"Deeds, Creeds & Mother Teresa's Despair"
http://www.newswithviews.com/BeritKjos/kjos82.htm
Mvh från SLBlomqvist
Min kommentar Sigfrid till vad Du återger är följande:
Hur är det möjligt för katolicismens företrädare och numer övriga kristna ledare (som förr har sett klart), inte inser utifrån Skriften, att vad som här manifesteras i Franciskus och Padre Pio, handlar om ockulta manifestationer, därför att man gett sig in i spiritism (via anrop om förbön till Maria och helgon) och gett sig in på det ockulta området vid ”vördnad av reliker och ikoner”, där man ser dessa företeelser, som ägandes en Gudsgemenskap som de förmedlar!!??
Jag upprepar, hur vilsna får kristna ledare bli, innan de inte längre kan få räknas som kristna ledare!!???????
---
Ang Moder Teresa, som Du ställer frågor kring, så vet jag inte mer än vad Du här förmedlar (på hemsidan).
Är hennes citat rätt återgivna, som Du relaterar till, så var hon ju andligt sett vilset ute.
Och efter att man, alltmer sätter sig in i förförelsen i katolicismen, så kan man ju förstå att hon blev vilsen i dess ledband.
---
Men ingen kan knappast ta från henne den nöd för lidande människor som hon i praktisk handling förverkligade.
Många människor blev verkligen praktiskt hjälpta av henne i sitt lidande.
---
Men det gör henne ju inte själv räddad inför evigheten, om hon samtidigt själv, blivit bortdribblad av katolicismens läror och inte i sitt hjärta omfattade vem JESUS ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (med allt vad dessa ord faktiskt innebär!!)
Ingen blir räddad inför evigheten med ett aldrig så utgivande och uppoffrande liv för andra! Även om det är väldigt underbart att det finns människor som så kan ge sig ut för andras lidande och faktiskt ger dem lättnad i sitt lidande. Men det i sig självt räddar ingen människa inför evigheten!!
Hoppas liksom Du att ngn som vet mer kring Moder Teresas "kämpande ångestfyllda trosliv", kunde förmedla vad som är sant kring hennes person och uttalanden.
HaFo