Inlägg 1
Sigfrid reagerade under ett annat ämne på mitt inlägg där, som gör att jag flyttar det till ett nytt ämne: maktmänniskan.
Vad Sigfrid reagerade på var följande ord från mig:
”Men kanske lika angeläget i dagsläget vore, om det kom fram ngn som kunde visa på klart enkelt och kort, vad som i de bägge förförelserna i trosförkunnelsen och katolicismen, som gör att de nu kan mötas (från att ha varit antagonister).
Inte möts de på grund av ’enhetssträvan så att världen kan tro’. Man möts därför att man är behärskad av samma förvillande antikristliga ande, som är på väg att leda kristenheten fram emot det avfall Bibeln tecknar måste ske, för att antikrist ska kunna träda fram.
Sen finns det då ’psykologiska orsaker’, som leder till att människor kan bli till redskap i detta skeende.
Ekman t.ex. Även jag har ibland fått "slängar av" medlidande och förståelse för Ekman och tänkt att det kanske inte är så allvarligt, han kanske är på väg att klarna etc.
Men så framträder ngt igen i vad han säger och förmedlar, där det bara blir så uppenbart att han fullt klart är helt vilset ute och det i kallhamrad kyla, men med en charmfull, karismatisk utstrålning som duperar och manipulerar.
Hans egofixering och tillfredsställelse, av att få exponeras är ju egentligen så barnsligt naiv och påtaglig, så att var människa borde ju se igenom, att här finns andra drivkrafter bakom hans verksamhet, än att egentligen vara så värst intresserad av sanningen.
Detta naturligtvis, om den inte skulle kunna råka vara medel till att fylla hans behov och tillfredsställe av att "få vara världsapostel" och nu framstå som Guds stora sändebud till att ena kristenheten. Han kan bara nå sitt mål om han lindar in lögnen i sanning. Enbart då blir den "säljbar".
Förut sökte han samma mål av uppmärksamhet en annan väg. Han var den ende i vårt land som talade direkt från Gud om hur alla andra var helt fel ute och att Han med sin församling var "Joels arme", som skulle inta den övriga kristenheten, städer och byar och som skulle förvandla hela vårt land.
Men han har nu kört det racet till "världs ände" och når inte den vägen den uppmärksamhet han hela tiden hungrar efter.
Han blir därmed ett villigt redskap i fiendens hand, när han vill skapa sig en större arena att briljera på, till att intas av densamma andemakt,som redan var under härskande genom trosförkunnelsen, till att nu även införlivad med katolicismens förförelse, kunna verka på en större arena.
Det utnyttjar de katolicismens företrädare till ”att spela med”, och så kanske få in ”alla utbrytare” in under ”den sanna moderkyrkan” och in under Påvens styre.
Därmed läggs en oundviklig grund för att avfallet ska tränga sig fram utöver kristenheten i hela världen, när trosförkunnelsen och katolicismen blir ”legaliserad”. De är de stora draghästarna mot ”avfallet”.
Och ”lilleplutten Pingst”, blir här manipulerad och duperad till att försöka ”hänga med i vad Gud gör idag”, ”vara ett så världen kan tro” och tillsammans med alla andra, i ”tolerans, kärlek och förståelse”, ”evangelisera” och ”vinna världen för Kristus”.
Och ser inte att man egentligen, i all sin välmening blir till ett, som rörelse betraktat, redskap till att leda människor vilse, fram mot det avfall Bibeln tecknar, ska ske innan antikrist kan träda fram.
Där om må vi ropa ut, vad som händer mitt framför våra ögon, vare sig människor lyssnar eller inte!
HaFo”
Forts.
Inlägg 2
av Sigfrid
"Maktmänniskan i församlingen"
Angående Ulvar i fårakläder och deras egentliga drivkraft
På wikipedia hittar jag följande när jag googlar efter termen psykopat:
Beteende
"Robert D. Hare beskriver psykopater som "Mänskliga rovdjur som använder charm,
manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina
egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor"
Harry !! , vad är det som du egentligen, jag upprepar , egentligen beskriver här ??
Citat Hafo
"Men så framträder ngt igen i vad han säger och förmedlar, där det bara blir så uppenbart att han fullt klart är helt vilset ute och det i kallhamrad kyla, men med en charmfull, karismatisk tstrålning som duperar och manipulerar.
Hans egofixering och tillfredsställelse, av att få exponeras är ju egentligen så barnsligt naiv och påtaglig, så att var människa borde ju se igenom, att här finns andra drivkrafter bakom hans verksamhet, än att egentligen vara så värst intresserad av sanningen"
Slut citat
# Så här skriver Edin Lövås angående maktmänniskan i församlingen
Citat : "Judas skriver också om människor som djävulen har utsatt för samma frestelse som Jesus, men som har fallit som djävulen själv en gång gjorde. Om dessa människor heter det: ”De är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.
De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum, de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt” (Jud. 12-13).
Varför använder denne brevskrivare så drastiska bilder? Det beror på att de människor han skriver om har fallit på samma sätt som djävulen själv. De har gett sig hän åt det maktrus som Jesus avvisade, när han stod med djävulen uppe på det berg dit den onde hade fört honom.
Här befinner vi oss i skärningspunkten mellan det gudomliga och det djävulska. Detta är syndens brännpunkt.
Maktruset är djävulens energi, hans drivkraft och enda njutning. När människor ger sig hän åt det, är inga bilder för dramatiska, för starka och för skarpa i beskrivningen av deras synd och belägenhet"
Slut citat
Min kommentar # Kan man faktiskt råka ut för att få ett totalt bortbränt samvete ? Och vad sker då i evighetsperspektiv ?
I ett sammanhang talas om att man kan bli brännmärkt i sitt eget samvete som brottsling !!!!
1 Tim 4
1. Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.
2. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
---
http://www.psykopat.se/
"En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.
Psykopaten vet vad han vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom.
Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden.
Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer göra allt
som finns i hans makt för att få sin vilja igenom. Du kan aldrig vinna mot en psykopat.
Det enda du kan göra är att isolera dig från psykopaten. Dvs se till att du slipper direkt
kontakt med personen"
Slut citat
# Har du Hafo läst Edin Lövås bok Maktmänniskan i församlingen ?
Den finns utlagd på internet på
http://www.solascriptura.se/kts/edin1.html
http://www.solascriptura.se/kts/edin2.html
---
Lite av vad Edin Lövås skriver
15. Räkna inte med någon bättring
Lösningen är alltså inte att vänta på någon förändring eller bättring hos dessa maktmänniskor. Den kände norske psykiatern Tollak B Sirnes säger:
”De flesta kontrollerade undersökningar av vad behandlingen av psykopater har gett för resultat, visar att det finns små utsikter till avgörande förbättringar”. (Här är det viktigt att notera att Sirnes användning av psykopatbegreppet sammanfaller med beskrivningen av maktmänniskan. Övers. anm. )
Detta är fruktansvärt svårt att acceptera för många människor. Barn önskar av hela sitt hjärta att pappa ska bli snällare. Mamma väntar och hoppas. Folk ber och tror. Och hos själasörjaren ställer man tveksamt men hoppfullt frågan:
”Gud kan väl göra under?” Visst kan Gud göra under. Jesus säger till och med att om vi har tro och inte tvivlar, ska vi kunna säga till ett berg: ”Lyft dig och kasta dig i havet”, och det ska ske (Matt. 21:21). Men då krävs också ett väldigt mirakel. Så djupt, så stort och så fruktansvärt är det som vi har att göra med, att ett under på det här området knappast kan jämföras med en vanlig helbrägdagörelse.
Även med en levande tro och en betydande insats i bön, fordras ett osedvanligt Guds ingripande, om det ska ske någon avgörande förbättring hos en sådan människa. Sett ur kristet perspektiv beror detta på att själva kärnan i ett sunt kristet sinne är på väg att ödeläggas eller helt trampas sönder.
En känd och aktad kristen psykiater angrep mig en gång på grund av liknande synpunkter. Det skedde offentligt. Efteråt sökte jag upp honom och var naturligtvis ytterst lyhörd för vad han hade att säga både som fackman och mogen kristen.
När vi hade samtalat en stund frågade jag honom, om han kunde ge mig något exempel på att han hade kunnat märka någon förbättring hos någon maktmänniska som han hade behandlat.
Här måste det inflikas att det är ytterst få maktmäniskor som kommer under behandlling. Det beror helt på att de saknar sjukdomsinsikt. De känner sig inte sjuka. De saknar motivation, som det heter.
När själasörjare säger så om en människa som de inte kunde hjälpa, beskylls de ofta för att bara komma med ursäkter. Men kräver inte till och med Gud motivation?
En maktmänniska skulle bara gapa av förvåning om någon skulle komma på något så fantastiskt som att föreslå en behandling av dem. I deras ögon är det snarare de som är omgivna av hypernervösa människor. Deras äkta hälfter är halvtokiga, och deras motståndare i församlingen är förryckta idioter. Själva är de balanserade, friska och starka.
Psykiatern jag talade med satt länge och funderade innan han svarade. Jag kunde läsa i hans ansikte att han letade febrilt i minnet för att hitta något hållbart att komma med. Till slut sa han lite generat:
”Jo, en gång hade jag en man på behandling i femton år. Då tyckte jag mig se spår av viss förbättring”. Jag avslutade samtalet med några allmänna kommentarer till detta och lämnade hans kontor tämligen skakad. Femton år, och så ”spår av viss förbättring!”
Det verkade som om denne annars så kloke och kunnige man fullständigt hade glömt offren. Han såg bara patienten. Hans ambition att hjälpa och förstå honom var naturligtvis lovvärd, men var fanns verklighetsförankringen? Hur hade maktmänniskans offer haft det under dessa femton år, hur annorlunda hade situationen blivit efter ”en viss förbättring”, som kanske ingen annan än läkaren kunde upptäcka?
Dessutom finns det vissa maktmänniskor som lugnar ner sig på ålderns höst. Kanske patienten hade hunnit bli gammal när de femton åren hade gått.
Det råd som man kan ge, även om det låter brutalt, är alltså följande: Räkna inte med någon bättring av praktisk betydelse, och lägg upp förhållningsregler efter detta.
16. När de avslöjas
Det finns en nådegåva som kallas förmågan ”att skilja mellan andar” (1 Kor. 12:10). Sanna Herrens profeter har fått den gåvan. Därför heter det i skriften: ”Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs” (1 Kor. 14:29).
När det gäller en som är otroende, kan han bli ”avslöjad av alla”. Till och med ”hans hjärtas hemligheter uppenbaras” (1 Kor. 14:24-25). Samma sak kan ske med maktmänniskor som uppträder i församlingen.
Många kan låta sig luras och fyllas av beundran för dessa människor.
Men den helige Ande kan avslöja dem genom de tjänare som han har gett nådegåvan och förmågan att skilja mellan andar och avslöja falskhet. Sådana människor märker att tungotalet är falskt, att uttydningn är arrangerad och att det profetiska budskapet är konstruerat för att stödja maktmänniskans egen uppfattning, vare sig det sker medvetet eller omedvetet.
Så småningom börjar många uppleva att det är någonting som inte stämmer. De kanske inte kan klä det i ord, men de känner tomheten och falskheten i sin ande.
Det beror på att dessa maktmänniskor inte bara smider sina ränker utan också är tomma. I de länder där bibeln kom till betyder regnet mycket. Utan regn ingen gröda och följaktligen ingen mat. Därför används torkan och de tomma skyarna ofta som bilder för detta tillstånd.
Judas skriver om herdar som liknar moln utan regn som drivs förbi av vinden. Och aposteln Petrus använder följande beskrivning: ”Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden” (2 Petr. 2:17).
Aposteln Paulus manar oss till besinning så att vi inte alltför snart sätter vår tro till människor:
”Mina älskade”, skriver han, ”tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen” (1 Joh. 4:1).
I Uppenbarelseboken får en församling följande budskap: ”Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare” (Upp. 2:2).
I våra dagar är många alldeles för snabba att ta framgång i denna världen som bevis för äkthet. ”Han är framgångsrik, därför måste Gud vara med honom”.
”Rörelsen växer, därför måste det vara Anden som ger växten”. ”Denne undergörare måste vara Herrens utvalda redskap, för det sker mäktiga ting genom hans händer”. (Jfr. Matt 24:24).
Somliga tar till och med motståndet som en del personer och rörelser möter som tecken på äkthet.
”Allt nytt som kommer från Gud möter motstånd. Därför måste allt nytt som möter motstånd vara av Gud”.
Detta är en logisk kullerbytta. Bibeln och kyrkohistorien innehåller många exempel på personer och rörelser som mötte motstånd och hade framgång, men som blev till stor olycka för Guds sak. Därför måste vi vara vakna och avslöja de falska ledarna och deras anhängare innan de har nått sina mål.
Slut citat
---
# Min kommentar :
Ja det är ju så det är :
"Därför måste vi vara vakna och avslöja de falska ledarna och deras anhängare innan de har nått sina mål"
Mvh SLB
Forts inlägg maktmänniskan
Inlägg 3
Av HaFo
Mycket både intressant och allvarligt ämne, som Du tar upp Sigfrid, kring "maktmänniskan i församlingen".
Dessa maktmänniskor, finns såväl på den politiska såväl som på den andliga arenan (beroende vilken plattform, som de "halkar in på").
Arenan, som sådan är mindre viktig för dem. Det viktiga är att det blir "en tummelplats" och en arena som för maktmänniskan uppfyller hennes behov av att stå i centrum, i rampljuset av människors intresse, framstå, som lite över de andra och den som har makten, kontrollen och inflytandet.
För att nå det målet krävs charm, dupering och manipulationsförmåga. Och det är maktmänniskans
"livsexilir".
Och kan han framståsom "världsapostel som talar direkt från Gud och är den som ska ena kristenheten. Så är det ju ett perspektiv som passar maktmänniskan som hand i handske.
---
Det handlar ofta, om människor som lyckats "tränga sig in i människors sinnen och hjärtan", så att om ngn säger till dem ngt negativt om "deras ledare", så är det, som att det tar i dem själva och de får dåligt samvete om de då inte "träder upp till den smorde ledarens försvar".
Och den i greppet på maktmänniskan, ser den som ifrågasätter eller säger ngt emot "den smorde ledaren", som varandes en "missbelåten, negativ kritiker, som går emot Gud".
Så starkt grepp kan maktmänniskor få över "sina undersåtar", så att de kan vilja "kriga ner den som går 'fiendens ärenden' och angriper deras ledare".
---
Jag är övertygad om att detta utspelar sig på många "andliga estrader" och då inte bara i trosförkunnelsen och katolicismens spår.
Men i trosförkunnelsen finns det ju inbakat i själva läran av, att Du ska ta kontroll över människor och situationer och "få vad Du bekänner och skapar med Dina egna ord" och "Du kan nå överflöd på livets alla områden", genom att "du själv är i din egen ande, din egentliga och verkliga personlighet, skapad till likhet med Gud" och bara ska bekänna och hämta ut dina rättighter.
Till såna läror dras ju "köttsliga" maktmänniskor! Så därför frekventeras de kanske mer där, än i övriga sammanhang.
---
Alla som ”förtjusas” av ”sin andlige ledare”, bör verkligen fråga sig vad det är för person, som man har att göra med, som man känner sig ”så bunden till och upptagen av” och känner ett behov av att försvara sin andlige ledare vid minsta ifrågasättande. Och som menar att alla som angriper deras ledare är illasinnade, missnöjda kritiker, som ”går emot vad Gud gör”.
Ja, de bör verkligen fråga sig om de inte hamnat i klorna av en maktmänniska !!!
HaFo