Hej
Sätter in ännu en ny post
, också detta från missionxp
Vad är innebörden i det kristna "hoppet"?
http://missionxp.webblogg.se/010905114855_29_det_kristna_hoppet__profetisk.html
(1) Hoppets rötter
Det kristna hoppet har sina rötter i Gamla testamentet. Det profetiska hoppet i GT utgör grunden för det bibliska hoppet. I kyrkans historia har hoppet förlorat sitt sammanhang med Israels hopp. Begreppet har under historiens gång blivit något hinsides, förandligat och individualiserat, därför att man lämnat hoppets rötter i det profetiska ordet. Den bibliska uppenbarelsehistorien kan beskrivas med bilden av ett stort träd, där GT är rötterna och stammen med NT som trädets krona. NT:s hopp är tydligt bestämt av GT:s förväntan på de yttersta tiderna. Detta bibliska hopp är nära knutet till historien och det skapade, och därmed ett realistiskt hopp.
Sammanhanget mellan GT och NT i framtidshoppet illustreras av Paulus´ tal till Herodes Agrippa I, landshövding Felix, hans efterträdare Porcius Festus och inför domstolsmyndigheten, Apg 26:4-7, Hur jag levt mitt liv … från det jag var ung, bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder. Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna.
I sitt försvarstal börjar alltså Paulus med att anklagelsen gäller det hopp som han har, det hopp som hör samman med löftet Gud givit hans fäder och folk. Det är identiskt med det hopp som det gammaltestamentliga gudsfolket, Israel, är bärare av.
Löftet till Abraham "I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade" är grunden för det framtidshopp Israel skulle bli bärare av. Från allra första början av utkorelsen av Israels folk var det Herrens syfte att ge hela mänskligheten, alla folk, sin välsignelse; alltså en universiell välsignelse. Det lilla folket skulle vara bärare av det hopp för världen som är helt enastående i historien.
Herren är Israels hopp (Jer 17:13)
Du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid (Jer 14:8)
Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid (Psalt 131:3)
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! (…) Se, din konung kommer till dig (…) När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull befria dina fångar ur gropen där inget vatten finns. Vänd åter till ert fäste, ni fångar som har ett hopp. (Sak 9:9, 11-12)
Folkets och den enskildes förhoppningar knöts till den utlovade Messias. I löftet om Messias har Israel "en framtid och ett hopp" (Jer 29:11). Hoppet är alltså knutet till Messias, och till det kommande gudsriket och till tron på de dödas uppståndelse.
Det kristna hoppet är inte ett nytt hopp - oberoende av GT:s och Israels hopp! Det som är nytt i NT är att hoppet har fått sin början, när det gäller förverkligandet. Det förväntade hoppet är inte längre bara framtid. Framtiden har brutit in. Paulus är med de andra apostlarna de som framför det glada budskapet - evangeliet - om att det Israel hoppas att se uppfyllas, det är redan i färd med att slutgiltigt bryta in.
(2) Hoppets innebörd
På trons väg finns risken att hamna i något av vägens två ****** Antingen kan man förhålla sig mer eller mindre helt likgiltig inför trons mål, hoppet. Eller så kan man hamna i det **** som innebär att man faller för spekulationer i framtidsfrågor, där Guds ord lämnat oss utan kunskapsmaterial. Det ***** är lika osunt som det förra ******
Vi vet att det kristna uttrycket "hopp" är ett bibliskt ord för det som utgör målet för den kristtrogne och församlingen, dvs. det som väntar på oss som ett arv i evighetens härlighet. Hoppet som uttryck är också ett utmärkt kodord när vi vill läsa om framtiden i Skriften.
a Det är ett "härlighetens hopp" för Guds barn
Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen… (Kol 1:22f)
Paulus undervisar om hoppet i bl.a. Kolosserbrevet. I kapitel 1 visar han på grunden för Lammets brud, nämligen tron och evangelium som hoppet vilar på. Detta hopp är förvarat i himlen (Kol 1:4-5), Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen.
Härlighetens rikedom som är "Kristus i er, härlighetens hopp" är "hemligheten" som varit fördold, men nu uppenbarats i Kristus Jesus, (Kol 1:26-27), …den hemlighet som genom tider och släktled varit fördold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp.
b Kristus Jesus är vårt hopp
Petrus talar om det levande hoppet i Kristus, (1 Petr 1:3-4, 18-21), Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. (…) Ni vet ju att (…) ni blev friköpta (…) med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, ni som genom tron på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.
Paulus skriver till Timoteus i sina inledande rader i 1 Tim 1:1 om detta hopp: Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.
Det enda epitet Paulus använder om Jesus Kristus förutom "vår Frälsare" i brevingressen är alltså "vårt hopp". Detta låter oss ana vilken djup och personlig betydelse ordet "hoppet" hade i församlingen på apostlarnas tid! Denna djupa och väldiga innebörd som begreppet "hopp" hade i nytestamentlig tid anar vi när vi lyssnar till Paulus´ förbön i Ef. 1:17-20 - Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen…
Aposteln ger också en laddad undervisning om hoppet i Rom 5:1-5, Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.
Kristus Jesus är vårt hopp, och han är grunden för vår förhoppning genom den rättfärdighet som han är, Gal 5:5, Vi (…) väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp.
"Kristus Jesus vårt hopp" är, enligt apostelns undervisning, ett hopp som är "rikt på härlighet" och med "oerhört stor (…) makt (…) i oss som tror" (Ef 1:18). Grunden till detta vårt hopp vilar i hans uppståndelse
från de döda, enligt 1 Petr 1:3, I sin stora barmhärtighet har han (Gud Fader) genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.
c Det är ett hopp för hela skapelsen
Hoppet omfattar också hela skapelsen, alltifrån mikrokosmos över människan som skapelsens krona till makrokosmos. Paulus talar härom i Rom 8:19-22, Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.
Textavsnittet Rom. 8:18-30 har rubriken "Hoppet om den kommande härligheten", därefter följer en lovsång, vv. 31-39. Romarbrevets följande tre kapitel innehåller sedan undervisning om Israel. Hoppet om den kommande härligheten omfattar hela skapelsen, allt skapat, alltifrån de minsta kryp, lejon, björn, sparv, lilja samt luft och vatten med människan som skapelsens förvaltare, under den skapelse som utgörs av bl.a. sol, måne och stjärnor. Hela skapelsen dels väntar på den kommande härligheten, dels suckar och våndas under innevarande förgänglighetens slaveri.
I detta perspektiv ges också en djupare förståelse av Psalt. 148, Prisa honom (HERREN), sol och måne, prisa honom, alla lysande stjärnor (…), ni himlars himmel, ni vatten (…), ni havsdjur och alla djup, eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind (…), ni berg och alla höjder, ni fruktträd och alla cedrar, ni vilda och all boskap, ni kräldjur, bevingade fåglar, ni (…) alla folk…