Marija:
I ett förbund finns två parter. Om den ena partnern bryter förbundet – är det upplöst.
Gud bryter inga förbund .
Folket med hårda pannor och oomskurna hjärtan, bröt förbundet – men Gud erbjuder dem ett nytt och de som alla andra människor får välja – acceptera eller förkasta .
Gud förbehåller sig rätten att ställa villkoren .
”Ty de förblevo icke i mitt förbund därför frågade icke heller jag efter dem ”
Judarna ”lyder” inte under något annat förbund än Hebr. 8 v 10-12 som är detsamma – identiskt med det Nya förbundet i Kristi blod .
Fred:
Paulus talade faktiskt om förbunden (plural) när det gällde Israels stora fördel och särställning som förbundsfolket.
Rom.3:
1 ¶ Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen?
2 Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord.
3 Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då deras trolöshet göra Guds trofasthet om intet?
Rom. 9:
3 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
4 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.
5 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
Marija, du refererar också till Hebreerbrevet kapitel 8 angående det nya förbundet, och delvis har du rätt när du menar att det redan är gällande, lika för både judar och icke judar i församlingen. Jag håller för närvarande på att översätta en kommentar av Hebreerbrevet av Tim Warner som enligt min mening ger en för vårt samtal mycket relevant utläggning av Hebreerbrevets 8:e kapitel av vilken det framgår att det finns mer att hoppas på som väntar på att gå i uppfyllelse framöver när det gäller det Nya Förbundet än vad som ännu visat sig. Det går att läsa hela originalartikeln "The Kingdom Hope in Hebrews
Israel's Covenants & The Jewish Christian" här:
http://www.pfrs.org/pd/hebrews.html
Jag kopierar nedan min översättning av avsnittet rörande kapitel 8:
Hoppet om ett Nytt Förbund
Kapitel 8
Från och med kapitel 8, så vänder Paulus sin uppmärksamhet mot det Nya Förbund som var profetiskt förutsagt av Jeremia. Trogen sin Paulinska teologi så som den var framställd i Brevet till Galatierna, visar han på den Mosaiska lagens temporära uppgift (Det Gamla Förbundet), och hur den blivit ersatt av det Nya Förbund som Jeremia profeterat skulle komma. Problemet som föranledde det här brevet var troligen somliga troende judars återgång till judaism och Mosaisk Lagreliositet. Paulus valde därför att illustrera tre ting:
a) den Mosaiska Lagens temporära natur, samt att den var förutbestämd att bli ersatt av det Nya Förbundet, enligt profeten Jeremias budskap.
b) Det Nya Förbundet har kommit och hade blivit instiftat av Jesus, och därmed hade det Gamla Förbundet blivit föråldrat, och
c) det Nya Förbundet är långt överlägset det Gamla Förbundet.
Hebr. 8
1 ¶ Men en huvudpunkt i vad vi vill säga är detta: Vi har en Överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himmelen,
2 för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat, och icke någon människa.
Paulus har fortfarande sin text från Psalm 110 i åtanke. "Översteprästen" är Jesus Kristus, "en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt" (v.4). Han är för närvarande placerad på Faderns högra sida i himmelen, såsom samma Psalm säger, "HERREN sade till min herre: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall." (v.1). Paulus började härifrån att fokusera på Jesu Kristi nuvarande tjänst i himmelen, under den här tidens väntan fram till dess att Hans fiender blir lagda Honom till en fotastol. I versena 3-5, visar han på att Tabernaklet, och ritualerna enligt Lagen, enbart tjänade som jordiska illustrationer på det sanna prästerskapet, och det sanna Templet i himlen, av vilket det jordiska tabernaklet blott var en avbild. I vers 2 ovan, sätter han Kristi Prästerliga tjänst i det "sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat" i kontrast till det jordiska tabernakel som Moses upprest. Det "sanna tabernaklets" företräde framför det som upprestes i öknen är uppenbart.
Paulus fortsatte med att framhålla det "mycket förnämligare ämbete" som Jesus Kristus innehar, som en Präst enligt Melki-Sedeks ordning, jämfört med det Aronitiska prästerskapet under Lagen. Och detta Nya Prästerskap kommer genom det av Jeremia (31:31-34) profeterade "Nya Förbundet".
Heb. 8
6 ¶ Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.
7 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.
8 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
9 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.
10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: ‘Lär känna Herren’; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
13 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.
Här använder Paulus sig åter av Septuaginta [LXX]. Det finns i vers 10 en textvariation mellan den Hebreiska texten och LXX. "Lagar" är plural i LXX men singular i den Hebreiska texten. Av den anledningen, antar många att "lagar" här refererar till Mose lag (Heb - Torah) så att Han skulle lägga Mose Lag i deras hjärtan, och därmed enbart gör det Nya Förbundet till en internalisering av det Gamla Förbundet. Men här citerar Paulus åter LXX:s plurala läsning, "lagar", refererande till de enskilda lagar som utgör det Nya Förbundet, som " inte ett sådant förbund" som Gud gjorde med fäderna vid berget Sinai.
I vers 6, är Paulus tydlig om att det Nya Förbundet redan har blivit initierat av Kristus. "Men nu har (perfekt tempus) denne fått ett så mycket förnämligare ämbete". Och "han är (presens tempus) medlare för ett bättre förbund". I vers 8, påtalar Gud brister hos Israel. Då de inte höll det Mosaiska Förbundet, framställde Han profetiskt genom Jeremia det Nya Förbundet.
Det förekommer idag mycken debatt, särskilt då bland dispensationalister, om huruvida det Nya Förbundet verkligen har kommit. Det Nya Förbundet har samband med löfteslandet i en del Gammaltestamentliga profetior. Därför ser dispensationalister ett behov av att skilja det Nya Förbundet från vad de benämner "församlingens tidsålder". Det Nya Förbundet skulle dessutom ingås med "Israels hus och med Juda hus", något som inte är förenligt med dispensationalismens åtskiljande mellan församlingen och Israel. Ändå är Paulus helt tydlig i sin framställning om att det Nya Förbundet redan har kommit. Att så är fallet finns också bekräftat från många andra Bibelsammanhang (jmf. Luk.22:20, 1 Kor.11:25, 2 Kor.3:6, Hebr.9:15)
Ändå kan man utifrån ett noggrant studium av Paulus citat från Jeremias profetia visa på att det Nya Förbundet inte ännu har uppfyllts i sin helhet. Han har visserligen lagt ner Sina Lagar i deras hjärtan som tror på Honom (jmf. Rom.2:28-29, 2 Kor.3:2-8). Men Jeremia sade också "ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste." Den delen av profetian berör den dag då "hela Israel skall bli frälst" (Rom. 11:26-29). Så även med avseende på det Nya Förbundet återstår det ett ännu framtida hopp, vilket Paulus läsare såg fram emot då "hela Israel skall bli frälst." Paulus påminner om detta Guds löfte genom profeten Jeremia: "Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»
Shalom!
Fred
I samtalen mellan Marija och Fred kring "förbunden", så söker Fred utifrån Rom. kap. 3 o 9, att föra i bevis (?) att Juden just genom att han är Jude, skulle "ha ett företräde" - eller?.
Men "företrädet" ligger, tror jag, just i som det står, "de hava blivit betrodda med Guds löftesord" ... Och de har därmed från Skriften läst om, "barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena."
Är det inte detta som gör, att när "täckelset väl faller" och de plötsligt ser Kristus i den Skrift, som de så länge studerat, så är det detta, som gör att de, som ett helt folk kommer till tro på Jesus?
Jag tror inte att profeterna ser, att de kommer till tro på Jesus, därför att de är Judar, men att de som bärare av Skriften har en förmån, precis som Orden Du återgav säger, som andra inte har, nämligen att när Anden öppnar deras ögon inför Kristus i Skriften, så liksom säger det "pang" i en kvarleva av en hel nation. Eftersom de under så lång tid haft fördelen av att studera den Skrift, som pekade fram emot deras Messias. Och så SER DE HONOM i ett nytt ljus över Skriften. HAN ÄR DÄR!
---
Jag menar att Marija här har rätt, att det inte finns något annat förbund för Judarna till räddning, än genom det nya förbundet i Kristi blod.
Men att det då "skär sig", så att hon uppfattar det, som att det inte skulle innebära, att Israel som nation, skulle kunna komma till tro i samband med att Jesus kommer tillbaka och därmed inte skulle kunna komma in i det nya förbundet.
För då är vi, enligt Marija, redan inne i "evigheten" och de fick då "en lättare orättvis väg till frälsning på grund av att de var Judar". (Om jag uppfattat Marija rätt???)
Jag anar (?), att det är en fel slutledning, på grund av ett felaktigt utgångsläge, att allt som handlar om Israel som nation, har blivit uppfyllt i församlingen och att vi skulle vara framme vid "evigheten", när Jesus kommer för att upprätta riket på jorden??????????
---
Håller också med Marija när det gäller att obändigt hålla fast vid det fullbordade offret av Kristi kropp och blod på korset, som är det enda offer som behövs.
Men utöver en ”allmän” sådan sanningssyn på det fullbordade offret på korset, så kanske vi just i detta sammanhang gör det av lite olika orsaker?
Marija (?), utifrån att när Jesus kommer och upprättar Guds rike på jorden, så är vi framme vid ”evigheten”????
Medan jag, just i detta sammanhang, gör det utifrån en varning, för ett eventuellt plagiat av antikrist, till en eventuell återupprättad tempeltjänst.
Det får inte finnas ngn annan ”tempeltjänst”, än som har till uppgift att åskådliggöra och blicka tillbaka, till det en gång för alla fullbordade Guds slaktade lamm på korset i Kristi person!
---
Vad menar Du Fred, när Du säger att Marija har både rätt och fel? På vilket sätt rätt och på vilket sätt fel?
Du hänvisar då till ngt som Warner har skrivit kring Hebreerbrevet kapitel 8.
Varför inte ge Dina egna synpunkter, med egna ord, över vad Du menar är rätt och fel i vad Marija framför? Den översättning av Warners text som Du delger, är inte så helt lätt att följa kring den mening, som där egentligen läggs fram.
Men jag vill dock åter igen citera några verser därifrån:
"10 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.12 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg."
---
Detta kan knappast handla om ngt som redan hänt med Israel som nation tidigare i historien. Knappast kan det heller med "symbolik" och "andligt språk", syfta på församlingen.
Kan inte se annat än, att det faktiskt här måste handla om Israel som nation och detta då, när de precis som, vad profeterna ser, kommer till tro på Jesus och det kommer in i det nya förbundet i Kristi blod.
Det enda förbund, varigenom det kan sägas:
"Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk...
...Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg."
In i detta nya förbund i Kristi blod, kommer ingen, vare sig på grund av att de är Judar, eller något annat folk, utan genom att de kommer till tro på Jesus, vem Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!
HaFo