Tack Marija för utförligt material i frågan, som jag förstår inte var Ditt eget, utan från den källa Du angav!

Jag ska begrunda det mer ingående när jag får bättre tid och möjlighet.

Bara nu kort några funderingar som som dyker upp vid en hastig genomläsning:

Där står:

"Sakarja förutsåg ett flertal 'messianska profetior' Uttrycket: de ska se upp till honom som de har stungit kan väl mycket väl handla om när Jesus hängde på korset och syfta på det tillfället?"
---
Visst syftar det i "framtiden" bakåt på denna händelse!!??. Är det inte så att det just i "en framtid", SYFTAR BAKÅT på den händelsen, eftersom det INTE var vid denna tidpunkt VID KORSET, som Israel som nation upptäckte "vem de stungit"!

Då hade de ju inte varit "förstockat"! Synes det inte då snarare syfta framåt på ett senare tillfälle?

Då när "evangeliet" enligt Rom. 11 återvänt till det Judiska folket - eller? Syftar inte profetian således här fram emot, när Jesus sätter fötterna på oljeberget?

Där står:

"Sant att Paulus hade oerhörd nöd för sina 'fränder efter köttet',kärlek och medkänsla, men han sa även att de 'dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor' - mänsklighet i annan översättning, och en jude som inte var en trosbroder kallade Paulus hedning."
---
Men det Judiska folket som en hel nation "hela Israel", kommer ju enligt Ordet att vara
"trosbröder", om Jes. 66, Rom 11 går i fullbordan!?

Gäller det inte idag precis som för Paulus, att inte stilla sig blind på det sken - Israel, som även han såg och gav uttryck för!

Men att vi ändå i likhet med honom ser längre framåt mot det upprättade Israel som nation???

Ska vi låta oss likt Luther och en del av kristenheten, på grund av liknande ord av Paulus bejaka människors sinnen och hjärtan till, att i likhet med, den antisionistiska strömning som möjliggjorde "förintelsen", nu bidra till att antikrist ska kunna förbereda "den slutliga lösningen av Judeproblemet" i slutskedet av "vedermödan"??

Det var bara kort några funderingar för nu, från inläggets inledning, i en stilla undran, som får chans att landa, att "materialet" kanske inte i alla stycken "håller måttet", trots all
"Bibelförankring"!!??

Verkar det inte vara sammanställt utifrån en given utgångspunkt, att Judarnas kallelse som nation har för alltid flyttats till församlingen - vilket då till varje pris måste bevisas - eller????

Bara en fundering till eftertanke. när man läser vad som skrivs i den källa Marija återger!

Låt oss fortsätta att hjälpas åt att lägga "pusslet" fram emot vad som är sanning kring dessa spörsmål!

HaFo

** Citat av Marija :
"Kan inte Sak.14 v.16 lika gärna handla om återvändandet
från exilen - babylonska fångenskapen, byggandet av andra
templet Serubbabels tempel som prof.Sakarja var ivrig
påhejare till ,invigning och firandet av Lövhyddohögtiden"

# Marija , om du läser hela Sakarja 14 så ser du av
sammanhangetatt detta helt tydligt handlar om tiden efter
Jesu återkomst ,(när det gäller vers 14 så använder Svenska
Folkbibeln denna formulering :
"14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem")

Vers
16. Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo
mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja
konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.
>Jes. 66,23.

Alla överblivna ur alla folk syftar här på alla de folk som kom mot Jerusalem
anförda av antikrist för att försöka åstadkomma den "slutgiltiga lösningen"
när det gäller Israel/Judar

Mera citat av dig Marija : "Sakarja förutsåg ett flertal "messianska profetior"
Uttrycket : de ska se upp till honom som de har stungit kan väl mycket
väl handla om när Jesus hängde på korset och syfta på det tillfället ?"

## Om du läser hela detta kapitel Sakarja12 , hur kan du då få det till att
vers 10 skulle handla om när Jesus hängde på Korset ? , är det tillrådligt
att rycka vers 10 ut ur resten av sammanhanget som beskrivs i Sakarja
kapitel 12 ?

Menar du att det som beskrivs vers 11 är något som inträffade
när Jesus hängde på Korset ?

11. Ja, på den tiden skall i Jerusalem hållas stor dödsklagan, sådan
den var, som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt.
>2 Kon. 23,29. 2 Krön. 36,22, 25.

Vidare vers 12 , 13 , 14 , menar du följaktligen att detta redan
har inträffat och skedde då när Jesus hängde på Korset ?

Beskrivs något sådant i evangelierna ?

Ser du inte att det som beskrivs i Sak 12 vers 10 hänger ihop
med resten av sammanhanget i detta kapitel ?

Sakarja 12:10 handlar om en kollektiv omvändelse
av hela Israel i ett mycket svårt läge
Sedan :
Läs också Jesaja 54 och Jesaja 66
, vad får du ut av det ?

Upp 1

7. Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja
ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden
skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen.

# Det talas om "allas ögon" , "ja ock deras som hava stungit honom;"
, vilka syftar detta på , ? : "deras som hava stungit honom"

När kommer dessa "som hava stungit honom" att se upp på honom
"som de hava stungit" ? , i vilket läge inträffar detta ?

Hur tror du att det kommer att gå om man i detta läge har intagit
en hållning som är fientligt inställd till detta folk som då ser upp
till den som de har stungit och i och med omvänder sig och blir
kollektivt frälsta på en enda dag

Vad händer ? med den som strider mot Jerusalem på "den dagen"

Verserna 10-11-12-13-14 i Sakarja 12 handlar alltså om en
kollektiv omvändelse som ännu inte har skett när det gäller Israel ,
men den sker vid Jesu återkomst som beskrivs tex i Upp 1 : 7
och när denna kollektiva omvändelse sker så blir hela Israel
frälst på en gång

Rom 11
12. Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och
har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru
mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!

15. Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning,
vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de
döda?
16. Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och
om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.

Inlägg 1

Eftersom Marija inte svarat på min första kommentar till hennes inlägg härovan så återupprepar jag det.

Marija:

"Sakarja förutsåg ett flertal 'messianska profetior' Uttrycket: de ska se upp till honom som de har stungit kan väl mycket väl handla om när Jesus hängde på korset och syfta på det tillfället?"
---
Visst syftar det i "framtiden" bakåt på denna händelse!!??. Är det inte så att det just i "en framtid", SYFTAR BAKÅT på den händelsen, eftersom det INTE var vid denna tidpunkt VID KORSET, som Israel som nation upptäckte "vem de stungit"!

Då hade de ju inte varit "förstockat"! Synes det inte då snarare syfta framåt på ett senare tillfälle?

Då när "evangeliet" enligt Rom. 11 återvänt till det Judiska folket - eller? Syftar inte profetian således här fram emot, när Jesus sätter fötterna på oljeberget?

Marija:

"Sant att Paulus hade oerhörd nöd för sina 'fränder efter köttet',kärlek och medkänsla, men han sa även att de 'dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor' - mänsklighet i annan översättning, och en jude som inte var en trosbroder kallade Paulus hedning."
---
Men det Judiska folket som en hel nation "hela Israel", kommer ju enligt Ordet att vara
"trosbröder", om Jes. 66, Rom 11 går i fullbordan!?

Gäller det inte idag precis som för Paulus, att inte stilla sig blind på det sken - Israel, som även han såg och gav uttryck för!

Men att vi ändå i likhet med honom ser längre framåt mot det upprättade Israel som nation???

Ska vi låta oss likt Luther och en del av kristenheten, på grund av liknande ord av Paulus bejaka människors sinnen och hjärtan till, att i likhet med, den antisionistiska strömning som möjliggjorde "förintelsen", nu bidra till att antikrist ska kunna förbereda "den slutliga lösningen av Judeproblemet" i slutskedet av "vedermödan"??

Det var bara kort några funderingar för nu, från inläggets inledning, i en stilla undran, som får chans att landa, att "materialet" kanske inte i alla stycken "håller måttet", trots all
"Bibelförankring"!!??

Forts inlägg

Inlägg 2

Kommentar till Marijas kommentar av Rom 11

vers 1: Är det inte så enligt Jes. 66 en helhet av Rom. 11 kommer Israel som en hel nation och ett helt folk, när de ser vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, att på en enda dag vilja Guds utkorelse och välja den? Och detta på en enda dag?

vers 2 : Helt riktig kommentar, men även här måste ju helheten av kapitlet Rom. 11 och Jes.66 sättas in - eller?

vers 5: Är det inte så enligt hela Rom. 11 o Jes. 66 så kommer den tro som räknades Abraham till rätttfärdighet, att nå det Judiska folket som en hel nation, när de ser "vem de har stungit" och det Judiska folket som nation blir "född på nytt"?

Vers 6: Är det inte så att de då inte längre kommer att förlita sig till "laggärningar" för sin rättfärdighet, utan likt Abraham fötrösta till "rättfärdigheten från Gud, genom tro på Jesus?

vers 7 o 11 Helt riktig kommentar. Men summan av Ordet slutar ju inte där, utan är det inte så att det Judiska folket som en nation, kommer att komma in även i vers 15 - 23?

vers 25: Det är när "hedningarna i fullt mått kommit in" under församlingens tidsålder", som det står att "så ska hela Israel bli frälst och som det står skrivet: Från Sion ska förlossaren komma, han ska skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och när jag borttager deras synder, då ska detta vara det förbund som jag gör med dem". Är det inte då alltså så att det Judiska folket kommer då in i det nya förbundet i Kristi blod.

Marija:

"Varför ska vi dela på oss och ha olika uppgifter , kallelse etc. under 1000 årsriket när vi i och genom det Nya förbundets blod är ETT ?"

Inte har väl alla i Guds församling i denna tid heller en och samma uppgift, fastän de är förenade i Kristus? Märk att jag inte säger att det säkert finns ett "tusenårsrike". Men tycker inte Dina motiveringar här heller bevisar motsatsen.

Håller helt med i orden: "Ingen är förmer både judar och greker står under synd , hela världen står i skuld inför Gud men det som var utlovat skulle av tro på Jesus Kristus komma dem till del som tror.

Nej , den är jude som är det i invärtes motto,och omskärelse är hjärtats omskärelse,en som sker i Anden och icke i kraft av bokstaven:och han har sin berömmelse icke från människor utan från Gud. Rom 2.28

Ty det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren allt beror på huruvida han är en ny skapelse Gal. 6; 15 , vers 16 Och över alla dem som komma att vandra efter detta rättesnöre över dem vare frid och barmhärtighet ja, över Guds Israel."

Men är det inte enl. Jes. 66 o NT så att Guds Israel kommer att gälla både Israel som nation och de som under "hedningarnas tid", "församlingens tidsålder", blivit inympade i det "äkta olivträdet" det troende på Jesus Judiska folket som nation, som kommer till tro på Jesus på en enda dag och som enl. Jes. som en nation blir "födda på nytt"????

Är dessa sanningar ur Gal. verkligen en motsägelse därtill??

Verkar inte Marijas inlägg ovan vara sammanställt utifrån en given utgångspunkt, att Judarnas kallelse som nation har för alltid flyttats till församlingen -vilket då till varje pris måste bevisas - eller????

Bara en fundering till eftertanke. när man läser vad som skrivs i den källa Marija återger! Låt oss fortsätta att hjälpas åt att lägga "pusslet" fram emot vad som är sanning kring dessa spörsmål!

Inte synes det i mina ögon ännu vara framlagt i en helhet där inga frågetecken längre finns.
-----

Du Marja klagar under "tusenårsriket" att Sigfrid inte är saklig. Därför återger jag härunder ett inlägg igen av Sigfrid, som Du inte svarat på, men där jag upplever honom som, där han bl.a visar på att Dina påståenden om profetian i Sakarja inte håller.

Forts inlägg

Citat av Marija :

"Kan inte Sak.14 v.16 lika gärna handla om återvändandet från exilen - babylonska fångenskapen, byggandet av andra templet Serubbabels
tempel som prof.Sakarja var ivrig påhejare till ,invigning och firandet av Lövhyddohögtiden"

# Marija , om du läser hela Sakarja 14 så ser du av sammanhangetatt detta helt tydligt handlar om tiden efter Jesu återkomst,
(när det gäller vers 14 så använder Svenska Folkbibeln denna formulering : "14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem")

Vers

16. Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN
Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. Jes. 66,23.

Alla överblivna ur alla folk syftar här på alla de folk som kom mot Jerusalem anförda av antikrist för att försöka åstadkomma den "slutgiltiga lösningen"
när det gäller Israel/Judar

Mera citat av dig Marija : "Sakarja förutsåg ett flertal "messianska profetior" Uttrycket : de ska se upp till honom som de har stungit kan väl mycket
väl handla om när Jesus hängde på korset och syfta på det tillfället ?"

## Om du läser hela detta kapitel Sakarja12 , hur kan du då få det till att vers 10 skulle handla om när Jesus hängde på Korset ? , är det tillrådligt
att rycka vers 10 ut ur resten av sammanhanget som beskrivs i Sakarja kapitel 12 ?

Menar du att det som beskrivs vers 11 är något som inträffade när Jesus hängde på Korset ?

11. Ja, på den tiden skall i Jerusalem hållas stor dödsklagan, sådan den var, som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt. 2 Kon. 23,29. 2 Krön. 36,22, 25.

Vidare vers 12 , 13 , 14 , menar du följaktligen att detta redan har inträffat och skedde då när Jesus hängde på Korset ?

Beskrivs något sådant i evangelierna ?

Ser du inte att det som beskrivs i Sak 12 vers 10 hänger ihop med resten av sammanhanget i detta kapitel ?

Sakarja 12:10 handlar om en kollektiv omvändelse av hela Israel i ett mycket svårt läge Sedan : Läs också Jesaja 54 och Jesaja 66, vad får du ut av det ?

Upp 1

7. Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen.

# Det talas om "allas ögon" , "ja ock deras som hava stungit honom;" , vilka syftar detta på , ? : "deras som hava stungit honom"

När kommer dessa "som hava stungit honom" att se upp på honom "som de hava stungit" ? , i vilket läge inträffar detta ?

Hur tror du att det kommer att gå om man i detta läge har intagit en hållning som är fientligt inställd till detta folk som då ser upp
till den som de har stungit och i och med omvänder sig och blir kollektivt frälsta på en enda dag

Vad händer ? med den som strider mot Jerusalem på "den dagen"

Verserna 10-11-12-13-14 i Sakarja 12 handlar alltså om en kollektiv omvändelse som ännu inte har skett när det gäller Israel , men den sker vid
Jesu återkomst som beskrivs tex i Upp 1 : 7 och när denna kollektiva omvändelse sker så blir hela Israel
frälst på en gång

Rom 11

12. Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer
skall icke deras fulltalighet så bliva!

15. Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?

16. Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.

Vi som är hedningar blir ju inympade i det ädla olivträdet ,
det finns bara en församling , vad är då Guds församling av idag ? ,
jo det är Israel i sitt fåtal bestående av både Judar och inympade
hedningar , dessa inympade hedningar har i och med detta blivit
en del av Guds egendomsfolk----

Alltså , djävulen vill skaffa Israel och Judarna ur vägen och därmed
fördärva Guds församling och egendomsfolk
Och han drar sig inte för att använda också Bibelcitat ryckta ur
sitt sammanhang , undermålig undervisning osv för försöka förvända
synen också på kristna så dom inte ser Israels/Judarnas oåterkalleligt
centrala roll både i den nuvarande och kommande tidsåldern---

Djävulen vill ju dels dölja Israels/Judarnas roll i denna tidsålder och
därjämte dölja deras roll i den tillkommande tidsåldern i tusenårsriket
som kommer efter Jesu återkomst

Lyckas djävulen med att förföra eller förgöra varenda Jude så
har han därmed gjort Guds frälsningsplan om intet , den
nytestamentliga församlingen skulle utplånas , vilket ju inte
kommer att inträffa , men inte desto mindre kommer
djävulen att försöka

Den nytestamentliga församlingen kan överhuvudtaget inte alls
existera utan att det finns grenar av Israelisk/Judisk börd kvar i
det ädla olivträdet , bryts de bort så är det slut med församlingen---

Därför , siktar djävulen in sig på Israel/Judar så målmedvetet
, alltså det är , om han skulle lyckas med sitt uppsåt , "den
slutgiltiga lösningen" för då är det nya förbundet krossat i och
med Judefrågans slutliga lösning !!! , och därmed är också
hedningarna berövade möjligheten till frälsning----

Tänk så här , den nytestamentliga församlingen existerade
faktiskt med enbart bara Judar innan det alls fanns någon
person från hednafolken inympad i det ädla olivträdet

Det är Israel/Judarna som är det nya förbundets folk
och tack vare att dom är just det , och på grund av att plats
har getts för hedningar Israel pga Israels partiella , temporära
förstockelse ,så är det möjligt att bli inympad som för någon
som tillhör hednafolken , och när någon av hedningarna blir inympad
så blir denne en medlem i Guds Israel , eller i den nytestamentliga
församlingen om vi så vill kalla det
Sammanfattningsvis är det ju som Paulus skriver :

Rom
12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och
har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru
mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!"
15. Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens
försoning,vad skall då deras upptagande hava med sig,
om icke liv från de döda?
16. Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig;
och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.

Citat av dig Harry

"Verkar inte Marijas inlägg ovan vara sammanställt utifrån
en given utgångspunkt, att Judarnas kallelse som nation
har för alltid flyttats till församlingen -vilket då till
varje pris måste bevisas - eller????"

Ja , Harry det intrycket får också jag när jag tittat på det
material som hon hänvisar till , det är också därför som jag
reagerar så väldigt starkt----och vill försöka varna
och tillrättavisa , och så har jag också gjort

Ett annat Bibelsammanhang som är väsentligt för att förstå Israels framtida roll är att Jesus som Davids Son, vid sin återkomst komma att regera från Davids tron dvs som Israels Konung. Jesus gav Israel tillfälle att ta emot honom som rikets Kung när han från Oljeberget i en uppfyllelse av profetordet som den smorde Konungen kom ridande på en åsna in mot staden.

Matt 21:9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!»

Detta var ett välkomnande utifrån psalmen.

Ps 118:26 Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.

Sak 9:9 Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.

Matt 21:5 »Sägen till dottern Sion: ‘Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.’»

Matt. 21:1
1 ¶ När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar
2 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.
3 Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: ‘Herren behöver dem’; då skall han strax släppa dem.»
4 Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
5 »Sägen till dottern Sion: ‘Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.’»
6 Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem
7 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.
8 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.
9 Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!»
10 När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?»
11 Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.»
12 ¶ Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten.
13 Och han sade till dem: »Det är skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus.’ Men I gören det till en rövarkula.»
14 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.
15 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;
16 och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: ‘Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov’?»
17 Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

Men Jesus blev som framgår inte officiellt mottagen eller erkänd som Israels Konung vid det här tillfället. Men förkastandet av Israels rättmätige Konung innebar ett temporärt förkastande av det ledarskap som förkastat sin Konung.

Matt. 23:
37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.
38 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.
39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: ‘Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.’»

Israels ledarskap skulle uppenbarligen efter en tid av ödeläggelse komma att få återse Jesus och därvid hälsa Honom som sin Konung!

Det finns mycket mer att säga här och fortsätt gärna och läs Jesu tal från Oljeberget där Jesus besvarar lärjungarnas fråga om den kommande ödeläggelsen av templet och tecknet som skulle föregå tidsålderns slut och sin tillkommelse.

Jag har översatt några artiklar som behandlar det här ämnet som jag lagt upp på min hemsida rekomendera den som vill veta mer att börja med den här artikeln som just handlar om vad det innebär att Jesus är Davids Son, och därmed Israels rättmätige Konung, men ställer och besvarar frågan huruvida Jesus nu sitter på Davids tron.

http://hem.bredband.net/b226694/throne.html

Shalom,
Fred

I Tidningen Pingst.nu fanns en artikel som kanske kan vara tänkvärd i detta sammanhang.

Det var så pass långt så jag sätter in det i 2 inlägg:

Inlägg 1

Jesus levde sitt liv som jude

Göran Lennartsson skriver: Beskrivningen av Jesus som utstött ur det judiska samhället stämmer inte med evangelierna

Jesus är aktuell. Inte minst märks det genom den rännil av nya boktitlar om Jesus som presenterats under en följd av år, inte bara på kristna bokförlag utan även hos sekulära förläggare.

Jesus levde sitt liv på jorden som jude. Det är en historisk självklarhet som märkligt nog inte alltid kristna varit medvetna om. Hur ofta har vi exempelvis sett Jesus avbildad med judiska attribut som hörntofsar och böneremsor?

Spelar det någon roll? Är inte det viktigaste att vi med Paulus önskar ”lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse”, Fil 3:10? Spelar historisk kunskap om Jesus och hans tid någon roll?

Att Jesus blivit ”min Jesus” som passar in i den vardagssituation jag befinner mig i är en viktig relation att erövra. Det är väl det som uttrycks i exempelvis kurbitsmålningar där Jesus bär svensk folkdräkt och avbildas som dalkarl.

Men det säger sig självt att bibelläsningen äventyras om man läser in ”sin personliga Jesus’ i bibeltexterna vid en historisk läsning, så som han uppfattades av sina första åhörare.

Jesus som beskrivs i evangelierna är inte en västerländsk kristen utan en jude från första århundradet av vår tideräkning.

Behov av bakgrundsfakta

Till en djuprelation mellan människor hör nyfikenhet på bakgrund och ursprung. I en äkta vänskap uppstår förr eller senare behovet av att få bakgrundsfakta. Det gäller även en kristens levande relation med Jesus.

Insikten om de historiska, sociala och kulturella förhållandena på Jesu tid påverkar hur vi läser evangelierna.

Förståelsen av hur Jesus levde som jude hjälper oss till större klarhet om hans undervisning.

Lewi Pethrus skriver i boken Timmermannen från Nasaret (1970) om detta. ”Vad jag upptäckt är att kännedom om landet där han (Jesus) levde ger ett betydelsefullt bidrag till bilden av hans person och verk”.

Vidare skriver han: ”När jag sedan studerat historien om den tid i vilken Han framträdde och de personer och händelser, som då satte sin prägel på omvärlden, kastar också detta sitt ljus över tidevarvets och alla tiders största människogestalt.”

Inom den akademiska teologins värld har intresset för Jesus förstärkts de senaste decennierna, till stor del genom att kunskapen om judisk tro under Jesu tid väsentligt ökat. Dödahavstexterna från Qumran spelar här en avgörande roll.

Det visar sig att Jesus passar väl in i den judiska miljö man idag vet präglade Galiléen och Judéen.

Jesus hade för vana att gå i synagogan. När han undervisade uppfattades han som en skriftlärd av omgivningen.

Han omgav sig med lärjungar som andra skriftlärde och undervisade på ett sätt som folk var vana med, inte minst genom liknelser. Ungefär en tredjedel av evangeliernas text utgörs av liknelser.

Av evangelierna framgår det att Jesus för det mesta höll sig på landsbygden i Galiléen. Inte minst genom arkeologiska utgrävningar har kunskapen om bylivet ökat, exempelvis synagogans funktion i samhället, något som ger insikt om hur den äldsta kristna församlingens såg ut och hur sammankomsterna gick till.

Inte bara sättet Jesus predikade på känner man igen från samtida judiska källor. Det gäller även Jesu ämnen och utläggningar, exempelvis begreppet
”Himmelriket/ Guds rike”.

Det hämtar han från den riktning inom judisk tro som räknas till fariseismen. Men han ger en innebörd av Himmelriket som delvis avviker från fariséernas.

Likaså den centrala betydelsen för nästankärleken delar Jesus med sin samtid, liksom sammanfattningen av toran (lagen) i regeln: ”Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem”, Luk 6:31, som också återfinns i samtiden.

Till det unika i Jesu undervisning hör uppmaningen att älska sina fiender, Matt 5: 44. Och att Jesus bad till Fadern i himlen som till sin ’”pappa” (”abba”, Mark 14: 36) fick säkert en och annan att höja på ögonbrynet, även om Gud som far inte var okänt.

Forts inlägg

Accepterades inte av alla

Beskrivningen av Jesus som udda och utstött ur det judiska samhället stämmer inte med evangelierna. Men det innebär inte att Jesus samtycker med allt det han hör, eller att alla accepterade honom.

Visserligen var i synnerhet den första perioden av hans verksamhet i Galiléen mycket framgångsrik, där han drog till sig folkmassor, Matt 4:23–25.

Men samtidigt hade han bittra fiender, framför allt i fariséerna, till exempel Luk 5:21, 30; 6:2, 7f; 7:40, 36–50.

Skillnaden mellan fariséer och Jesus gällde inte bara fasaden. Det är sant att Jesus kritiserar yta, uppblåsthet och andligt högmod hos fariséer, Matt 23: 25.

Men sätter man sig in i fariséernas teologi märker man ganska snart att fariseismen själv kritiserar ytlighet och hyckleri och framhåller sinnelaget. Lydnaden för Guds vilja ska vara framsprungen av kärlek till Gud. Först när det är kärleken till Gud som är drivkraft ansåg rabbinerna att buden är uppfyllda.

Till den tilltagande insikten om judisk tro på Jesu tid, hör mångfalden av grupper. Är man uppmärksam i bibelläsningen får man då förklaringen till att Jesus samtidigt kunde vara överens med människor och få andra till fiender.

Ett exempel är när han passerar igenom ett moget sädesfält med sina lärjungar. Det är fariséer som kritiserar att Jesus låter lärjungarna skörda och tröska på sabbaten – inte den lokala galileiska befolkningen, Matt 12:1.

I konflikt med tolkning

Jesus kom uppenbarligen i konflikt med den tolkning som fariséerna företrädde angående sabbaten, men inte så som vanligt folk såg det. Och de ska inte ses som andligt ignoranta eller okunniga. Tvärtom visar det sig att det andliga livet och fromheten i Galiléen i allmänhet var hög.

Kunskapen om det andliga livet i den värld Jesus levde hjälper oss att komma närmare den Jesus som hans första åhörare lärde känna. Det befriar oss också från missförstånd som exempelvis att fariseismen är liktydigt med judendom.

Jesus var generellt sett inte på kollisionskurs med judisk tro, men väl med vissa strömningar inom samtida judendom. Det gäller i synnerhet fariseismen.

Men fariséerna var enligt den judiske historikern Josefus en rörelse på omkring 6 000 personer. Den hade inte under Jesu dagar ännu den dominerande ställning i samhället som den skulle komma att få.

Jesus bejakar enligt evangelierna sin judiska identitet. Det ska samtidigt erkännas att Johannesevangeliet målar en konflikt mellan Jesus och ”judarna”, exempelvis Joh 5:18; 7:11; 8:48; 10:31.

Det krävs mer utrymme än denna artikel för att belysa detta problem. Men man gör inte rättvisa åt Johannes om man låter ”judarna” överallt representera det judiska folket i kollektiv.

Ett noggrant studium av de fyra evangelierna visar att ”folket” var på Jesu sida medan ledarskapet i Jerusalem låg bakom komplotten mot honom och korsfästelsen.

Enligt Matteus är Jesus överens med Moses, Matt 5:17. De efterföljande tillrättavisningarna (”ni har hört att det blev sagt – men jag säger er…”, Matt 5: 21, 27, 31, 33, 38, 43) är inte polemik mot Moses, utan snarare mot samtida tolkningar av Moses.

Jesus ger sig alltså in i samtidens teologiska diskussion och ger den rätta uttydningen av Moses.

Födas på nytt – ingen ny lära

Alltmer framstår det om man tar del av nya forskningsrön angående judisk tro och förhållanden i Jesu samtid, att hans person snarare än hans undervisning är det unika.

Jesus hävdar exempelvis inte att behovet att födas på nytt är en ny lära, utan förutsätter att den insikten kommer genom studiet av Skriften (Gamla testamentet, Joh 3:9–10).

Jesu anspråk är att mer uppfylla Skriften än att introducera en ny undervisning. Detta är inte på något sätt hotfullt för den kristna tron.

I sin person är Jesus fullständigt unik. Bara han har i allt uppfyllt Skriften, efterlevt den så att han är syndfri.

Bara han har genom sitt liv förverkligat den frälsning som Skriften profeterar om. Bara om honom kan det i sanning hävdas att Gud och människan är förenad till ett.

Till sist; Jesus levde på jorden som jude, det är den historiska forskningen överens om.

Löftet om Jesu återkomst till jorden är central för Nya testamentet, den tron har Guds församling omfattat genom tiderna.

På samma sätt som Jesus lämnade lärjungarna ska han komma tillbaka – som jude.

Lukas skriver att Gud ”skall sända er den Messias som han har bestämt, Jesus”, Apg 3: 20.

Petrus hävdar alltså inget mindre än att Jesus när han kommer tillbaka ska motsvara det som judar i allmänhet förväntar angående sin judiske Messias.

Göran Lennartsson
--
HaFo kommentar: Här gäller det då att inte "falla i farstun" för när antikrist ska framträda i ett försök att plagiera Kristi ankomst och även försöka plagiera Messias - riket, utan att vi bejakar och väntar Kristi sanna ankomst!

Lukas 19

Här talas om
"En man av förnämlig släkt tänkte fara bort
till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig
värdighet; sedan skulle han komma tillbaka"

Luk 19
11. Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse,
eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike
strax skulle uppenbaras.
12. Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort
till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig
värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

Vem är denne som är en man av förnämlig släkt ?
Naturligvis är det Jesus som "for till ett avlägset land"
, dvs han steg upp till himmeln-----
Men han kommer också att stiga ner på Oljeberget
vid sin återkomst , och han kommer sedan att upprätta
sitt rike på denna jord , i Jerusalem , Israel

Apostlarna frågar Jesus alldeles före hans himmelsfärd
om han skall upprätta riket åt Israel "nu i denna tid" ,
Jesu svar är att det : "tillkommer icke eder att få veta tider
eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt"

Apg 1
6. Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade:
»Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»
7. Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider
eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8. Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft
och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och
Samarien, och sedan intill jordens ända.»
9. När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i
höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.
10. Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då
stodo hos dem två män i vita kläder.
11. Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mot
himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till
himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett
honom fara upp till himmelen.»

Han har farit upp till himmelen , och , han kommer också att komma
tillbaka , när tiden är inne för "att allt skall bliva upprättat igen"

Apg 3

21. vilken dock himmelen måste behålla intill de tider då allt skall
bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
heliga profeters mun.

Vid Jesu återkomst kommer ju hela Israel att bli
frälst när de omvänder sig , och då kommer de tider
av vederkvickelse som Petrus talar om i Apg 3
Petrus talar ju här till Judarna , "I män av Israel"

"Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder
bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från
Herren, i det att han sänder den Messias som han har utsett åt eder,
nämligen Jesus"

Apg 3
19. Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder
bliva utplånade,
20. på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det
att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen
Jesus,
21. vilken dock himmelen måste behålla intill de tider då allt skall
bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
heliga profeters mun.

Upp 20

6. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen;
över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds
och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.

Luk 19 : här är en liknelse som Jesus använder för att beskriva hur
han insätter sina utvalda som präster för att regera med honom
i tusenårsriket

15. När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den
konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt
vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16. Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
vinst tio pund.'
17. Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har
varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och
myndighet över tio städer.'
18. Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
har avkastat fem pund.'
19. Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem
städer.'

Jämför Apg 3
med Hosea 2

Apg 3

19. Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder
bliva utplånade,
20. på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det
att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen
Jesus,
21. vilken dock himmelen måste behålla intill de tider då allt skall
bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
heliga profeters mun.

Hosea 2

16. Och det skall ske på den dagen, säger HERREN,
att du skall ropa: »Min man!»,
och icke mer ropa till mig: »Min Baal!»
17. Ja, Baalernas namn
skall jag skaffa bort ur hennes mun,
så att de icke mer
skola nämnas vid namn.
>2 Mos. 23,13. Ps. 16,4. Sak. 13,2.
18. Och jag skall på den dagen
för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken
och med fåglarna under himmelen
och med kräldjuren på jorden.

Och båge och svärd och vad till kriget hör
skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
och låta dem bo där i trygghet.
>Job 5,22 f. Jes. 11,6. 65,25. Hes. 34,25, 28.
19. Och jag skall trolova mig med dig för evig tid;
jag skall trolova mig med dig rättfärdighet och rätt,
i nåd och barmhärtighet.
20. Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
och du skall så lära känna HERREN.
>Jer. 31,34.

21. Och det skall ske på den dagen
att jag skall bönhöra, säger HERREN,
jag skall bönhöra himmelen,
och den skall bönhöra jorden,
22. och jorden skall bönhöra säden,
så ock vinet och oljan,
och de skola bönhöra Jisreel.
23. Och jag skall plantera[3] henne åt mig i landet
och förbarma mig över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi: »Du är mitt folk.»
Och det skall svara: »Du är min Gud.»
>Hos. 1,10. Sak. 13,9. Rom. 9,25. 1 Petr. 2,10.

[1] D. ä. mitt folk.
[2] D. ä. hon som finner förbarmande.
[3] Namnet Jisreel kan översättas med Guds plantering.

Shalom
SLB

Frågetecken och utropstecken----

Är dagens stat Israel faktiskt den absolut slutliga födelsen
av det land som är uppfyllelsen av löftena till Abraham
och all hans säd ? , säden jämväl efter blodlinjen ,
dvs kristna Judar och den säd som enbart är
Abrahams barn bara efter tro , dvs Hedningar

Naturligvis inte !

Är denna dagens stat Israel från ett profetiskt tecken ?

Absolut !

Är det ett viktigt profetiskt tecken ?

Absolut !

Ska vi som kristna motarbeta denna statsbildning
med "näbbar och klor"
Naturligtvis inte !!

Alltså : vilken hållning ska sanna kristna ha till denna
stat Israel ?

Ser vi ett förstockat , förblindat folk när vi betraktar
dagens stat Israel ?

Absolut !

Ska det förbli så för alltid ?

Nej !

Finns det ett syfte med förblindelse och förstockelsen ?
Ja det finns det !!

Vem har förstockat och förblindat ?

Gud själv !!!

Varför ?
Läs vad Paulus skriver i Rom 11 -----

Finns det något stöd i Bibeln hos profeterna att dagens Israel
verkligen är den slutgiltiga uppfyllelsen av alla profetiorna ?
Naturligvis inte !

Är dagens stat Israel det som Guds folk i alla tider sett fram emot ?
Naturligtvis inte !

Är det Gud som står bakom att dagens stat Israel finns där den finns ?
Naturligvis är det så !
Har Gud ett syfte med dagens Israel ?
Naturligvis !
Kommer dagens stat Israel att bestå för evigt ?
Inte i sin nuvarande form !

Finns det alls några profetior som talar om dagens stat
Israel ?
Naturligvis finns det !

Fortsättning inlägg 2 av SLB

Hesekiel

35. Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå
till rätta med eder, ansikte mot ansikte.
>Hos. 2,14.

Syftar "Folkens öken" kanske på dagens stat Israel ?
Kan det vara så ? , att detta är "koden" för dagens
stat Israel ?

Eller ?

38. Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot
mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och
I skolen förnimma att jag är HERREN.

Vad är det för "Israels" land som vissa inte ska få komma in i ?
, är det inte så att vissa nog ska få komma in i dagens
Israel , men att de sedan ska rensas ut och kommer inte in i
det land som föds på en enda dag vid Jesu återkomst

Hesekiel 20
Gud ska :
"med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse
skall jag sannerligen regera över eder"

Över vilka ska han regera ?
Var sker detta regerande ?
Det borde ju finnas en geografisk
plats som detta sker på !!
När börjar (började ?) detta ?
Varför ?
Hur länge pågår det ?
Vad inträffar sedan ?
Vad är det att ? :
"Och jag skall låta eder draga
fram under staven och tvinga eder
in i förbundets band"

Vad innebär detta ?

"Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot
mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och
I skolen förnimma att jag är HERREN"

Fortsättning inlägg 3 av SLB

Hes 20

Är inte detta från Hes 20 en bild på antikrists kommande terror
mot Israel och Jakobs hus ?
( Jmfr med Jesaja 10 )

45. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
46. Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot
söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;
47. säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren,
HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall
förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den
flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas
ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.
>Jes. 10,17 f.
48. Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den
skall icke kunna släckas.
49. Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne
talar ju gåtor.'»

Till Hesekiel 36

Sedan kommer Jesus småningom tillbaka och frälser sitt
och upprättar sitt Israel till fullhet

Städer och ruiner skall åter byggas upp !!!!!!

Vers 9
9. Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder,
och I skolen bliva brukade och besådda.
10. Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla
Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva
bebodda och ruinerna åter byggas upp.

25. Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena;
jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra
eländiga avgudar.
>Ps. 51,4, 9. Jes. 44,3. Sak. 13,1.
26. Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande
komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder
kropp och giva eder ett hjärta av kött.
>Jer. 31,33 f. 32,39 f. Hes. 11,19 f. 18,31. Hebr. 10,16.
27. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I
vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören
efter dem.
28. Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.

Vers 28 är uppfyllelsen av löftena till Abraham
och all hans säd , himlen har landat i och "applicerats"
på ett geografiskt område i mellanöstern , dvs Israel
, det är alldeles klart av sammanhanget i Hesekiel 36
att detta handlar om ett kommande rike på denna jorden
, verserna 25 , 26 , 27 talar om frälsning av ett helt folk

Hesekiel, 36 Kapitlet

Israels återupprättelse.

1. Och du, människobarn, profetera om Israels berg och säg: I
Israels berg, hören HERRENS ord.
>Hes. 6,3.
2. Så säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om eder: »Rätt
så, de urgamla offerhöjderna hava nu blivit vår besittning»,
>Hes. 25,3. 26,2.
3. därför må du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN:
Eftersom, ja, eftersom man har förött eder och fikar efter eder
från alla sidor, för att I måtten tillfalla de övriga folken
såsom deras besittning och eftersom I ären så utsatta för onda
tungors hån och folks förtal,
4. därför, I Israels berg, mån I nu höra Herrens, HERRENS ord: Så
säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och
dalarna, till de förödda ruinerna och de övergivna städerna, som
hava lämnats till rov och spott åt de övriga folken runt
omkring,
5. ja, därför säger Herren, HERREN så: Sannerligen, i brinnande
nitälskan talar jag mot de övriga folken och mot Edom, så långt
det sträcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjärtas glädje
och i sitt sinnes övermod hava tillägnat sig mitt land såsom
besittning, för att driva ut dess inbyggare och göra det till
sitt byte.
6. Profetera alltså om Israels land och säg till bergen och
höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN:
Se, i nitälskan och vrede är det som jag talar, eftersom I liden
sådan smälek av folken.
7. Därför säger Herren, HERREN så Jag upplyfter min hand och
betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola själva få
lida smälek.
8. Men I, Israels berg, I skolen åter grönska och bära frukt åt
mitt folk Israel, ty snart skola de komma åter.
9. Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder,
och I skolen bliva brukade och besådda.
10. Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla
Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva
bebodda och ruinerna åter byggas upp.
11. Ja, jag skall församla på eder människor och boskap i myckenhet,
och de skola föröka sig och bliva fruktsamma. Jag skall låta
eder bliva bebodda, alldeles såsom I fordom voren; ja, jag skall
göra eder ännu mer gott, än I förut fingen röna; och I skolen
förnimma att jag är HERREN.
12. Jag skall låta människor åter vandra fram över eder, nämligen
mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare döda deras
barn.
13. Så säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: »Du är en
människoäterska, du har dödat ditt eget folks barn»,
14. därför skall du nu icke mer få äta upp människor och icke mer få
döda ditt folks barn, säger Herren, HERREN.
15. Jag skall icke mer låta dig höra smälek av folken, och du skall
icke mer nödgas bära folkslagens förakt; ej heller skall du mer
bringa ditt folk på fall, säger Herren, HERREN.

16. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
17. Du människobarn när Israels barn ännu bodde i sitt land, då
orenade de det genom sitt väsende och sina gärningar; såsom en
kvinnas orenhet var deras väsende för mig.
>Jes. 64,6.
18. Då utgöt jag min vrede över dem, för det blods skull som de hade
utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina
eländiga avgudar.
19. Jag förskingrade dem bland folken, och de blevo förströdda i
länderna; efter deras väsende och deras gärningar dömde jag dem.
20. Men till vilka folk de än kommo vanärade de mitt heliga namn, i
det att man sade om dem: »Detta är HERRENS folk, och de hava
likväl måst draga ut ur sitt land.
>Jes. 52,5. Rom. 2,24.
21. Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanärade
bland de folk till vilka de kommo.
22. Säg därför till Israels barn: Så säger Herren, HERREN: Icke för
eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga
namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I
haven kommit.
>Jes. 43,22 f. Hes. 28,25.
23. Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland
folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken
skola förnimma att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag
bevisar mig helig på eder inför deras ögon.
24. Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån
alla länder och föra eder till edert land.
25. Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena;
jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra
eländiga avgudar.
>Ps. 51,4, 9. Jes. 44,3. Sak. 13,1.
26. Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande
komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder
kropp och giva eder ett hjärta av kött.
>Jer. 31,33 f. 32,39 f. Hes. 11,19 f. 18,31. Hebr. 10,16.
27. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I
vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören
efter dem.
28. Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
29. Och jag skall frälsa eder från all eder orenhet. Och jag skall
kalla fram säden och låta den bliva ymnig och skall icke mer
låta någon hungersnöd komma över eder.
>Hos. 2,21 f. Joel 2,21 f.
30. Ja, ymnig skall jag låta trädens frukt och markens gröda bliva,
för att I icke mer skolen lida hungersnödens smälek bland
folken.
>Hes. 34,29.
31. Då skolen I tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som
icke voro goda; och I skolen känna leda vid eder själva för edra
missgärningars och styggelsers skull.
>Hes. 6,9. 16,61. 20,43.
32. Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det
vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I
Israels barn.

33. Så säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra
missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda,
och då skola ruinerna åter byggas upp,
34. och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för
att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått
där fram.
35. Och då skall man säga: »Det landet som var så förött har nu
blivit såsom Edens lustgård, och städerna som voro så ödelagda,
förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa.»
36. Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att
jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo
planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och
jag fullbordar det också.
>Hes. 17,24.

37. Så säger Herren, HERREN; Också på detta sätt vill jag bönhöra
Israels barn, så vill jag handla med dem: jag skall där föröka
människorna, så att de bliva såsom fårhjordar.
>Hes. 34,31.
38. Såsom hjordar av offerdjur, såsom fårhjordar i Jerusalem vid
dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola
uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma att jag är
HERREN.

Redan i dag har Israel i sitt fåtal en absolut
nyckelroll i det som vi också brukar kalla
församlingen
Egentligen är det så att Israel är församlingen
, var finns för närvarande detta sanna Israel ?

Egentligen så finns det sanna Israel i dagens läge bara för
närvarande i de troendes hjärtan på denna jorden
Det nya förbundet upprättades ju med en kvarleva av
Israel , nämligen med Jesu Judiska lärjungar , detta
är Israel i sitt fåtal , som vi ju vet finns det ju också
med inympade hedningar som i och med det blivit
delaktiga i Guds egendomsfolk och delaktiga
i löftena till Abraham och all hans säd

Ett helt upprättat Israel ( eller den nytestamentliga församlingen
i sin fullhet om vi vill benämna det så ) där förstockelsen lyfts
bort innefattar också ett konkret jordiskt rike----

Man kunde ju också säga att den nytestamentliga församlingen
är i sitt fåtal i och med att Israel är i sitt fåtal

Finns där i dagens stat Israel också närvaron av Guds sanna
himmelska Israel ?

Säkert finns nog närvaron också där , men det sanna himmelska
Israel är inte av denna världen och inte alls för närvarande kompatibelt
med den nuvarande staten Israel och inte heller med den nuvarande
världsordningen

Finns där kristna Judar i dagens Israel ?, dvs Abrahams barn också
efter blodlinjen , jo de finns nog där också men deras hemvist är inte av den
nuvarande världsordningen ! , de är inte kompatibla med dagens Israel

Kommer himlen att landa på jorden så att närvaron av det
himmelska kommer att "appliceras" här på denna jorden ?
på en jordisk nation
Kommer det att ske i Jerusalem/Israel ?

Jo det kommer att ske !
När då ?
Vid Jesu återkomst !

Kan man säga att dagens Israel kommer att
förvandlas vid Jesu återkomst ?

Kanske "som leran under signetet" ?

"På den tiden skall kvarlevan av Israel
och den räddade skaran av Jakobs hus
ej vidare stödja sig vid honom som slog dem;
i trohet skola de stödja sig
vid HERREN, Israels Helige.
En kvarleva skall omvända sig[1],
en kvarleva av Jakob,
till Gud, den väldige.
Ty om än ditt folk, Israel,
vore såsom sanden i havet,
så skall dock allenast en kvarleva
där omvända sig.

"På den tiden skall kvarlevan av Israel
och den räddade skaran av Jakobs hus
ej vidare stödja sig vid honom som slog dem;
i trohet skola de stödja sig
vid HERREN, Israels Helige.

Vad handlar det här om ? , jo först har Israel
haft antikrists förbunds/ok över sig och kämpat
för att komma loss , men det har gått så att de
hållit på att bli utplånade
Men Jesus har kommit tillbaka och räddat
en kvarleva av Israel och Jakobs hus
och i och med hans återkomst så har
förstockelsen lyfts bort och Israel och
Jakobs hus har omvänt sig och blivit
frälsta

Vad är det som händer när kvarlevan omvänt sig ?

Jesus säger så här i Lukas 13

35. Se, edert hus skall komma att stå övergivet.
Men jag säger eder:
I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen:
'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'

"Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn"

Kvarlevan av Israel tar alltså emot Jesus som sin frälsare
vid hans återkomst , och , Israel , Guds församling
kommer nu in i sin fullhet
Från att ha varit en närvaro bara i de kristnas hjärtan
landar nu himlen på jorden rent konkret i och med
Jesu återkomst till Jorden

Nu föds ett folk och land på en enda dag !
Vad är nu detta för ett land ?

Jo det är detta land som är uppfyllelsen
av löftena till Abraham och all hans säd
, himlen landar i och "appliceras" på ett
geografiskt område i mellanöstern

( Detta är det första steget i rikets etablerande på jorden
, Kristus regerar från Jerusalem tillsammans med sitt folk
över hela världen i tusenårsriket och sedan när tusenårsriket
avslutas inträffar nästa steg , han överlåter riket till Fadern
och Gud blir allt i alla !! )

Shalom
SLB

Har inte ännu hunnit "detaljkolla" Sigfrids inlägg här med alla Bibelhänvisningar. Men nog verkar det både intressant, spännande och "Bibelunderbyggt".

Men är det "summan av Ordet" och fulla sanningen kring frågan över vad som gäller det Judiska folket och Israel som nation i den absoluta ändtiden?

Fortsätt med att lägga fram vad Ordet har att säga kring dessa spörsmål, så att sanningen kring dessa frågor må stå fram "bortom allt rimligt tvivel", vad som gäller Israel som nation i ändtiden.
---
Sätter in en Insändare från Dagen 13/7, som kanske kan vara en "röst i samtalen":

"Överdriv inte arvet från kyrkofäderna

Per Hammarström påminner i Dagen (8 juni) om kyrkofäders antijudiska attityder och rent antisemitiska utfall. Det är lika viktigt som skrämmande!

Kyrkofäder kan inte normera kristna tron utan måste kunna bli ifrågasatta och deras teologi genomlyst. Inte minst gäller det synen på judarna som förkastade och förbannade av Gud.

I fornkyrkan ansågs den kristna Kyrkan som det ’Nya Israel’ och som en ersättning för det judiska folket. Av kyrkofäder ansågs judarna ha förlorat sin ställning som Guds egendomsfolk.

Kyrkofädernas teologi - som långt ifrån var homogen - kom att bli helt avgörande för kristenhetens tänkande för all framtid. Så även teologin i vår egen tid. Man kan inte förklara den kristna dogmatiken (systematiska teologin) om man tänker bort kyrkofäderna.

Det gäller i hög grad den antijudiska inställningen där evangeliet framställdes som kontrasten till det judiska.

I det bibliska perspektivet är detta naturligtvis helt orimligt. Evangeliet grundas i Gamla testamentes skrifter och både Jesus och apostlarna var judar som saknade problem med sin judiska identitet!

Men vi behöver inte klippa av historien efter apostlatiden. Man kan bejaka det som är gott från fornkyrkans teologer utan att behöva acceptera ’hela paketet’ - i synnerhet inte den antijudiska hållningen som också fått återverkningar i en rad avseenden av kristen teologi.

Samtidigt ska man inte överdriva arvet från kyrkofäderna. Exempelvis avgränsningen av Nya testamentet (kanonprocessen), har bara delvis med kyrkofäder att göra.

Att vårt Nya testamente består av 27 skrifter är inte kyrkofäders förtjänst. Snarare mejslades kanon fram genom den gudstjänstfirande församlingens andliga intuition.

På liknande sätt som den judiska synagogförsamlingen genom praxis visade vilka texter som var heliga och av gudomligt ursprung (som vi kristna ärvt som ’Gamla testamentet’) genom att läsa dem i gudstjänsten, gick det till med NT:s skrifter.

Den äldsta kristna gudstjänsten bestod till stor del av bön och textläsning. Den Andemättade miljön ’kände in’ vilka texter som Anden inandat. Det var denna praxis, de skrifter med apostolisk kontakt som församlingarna allmänt och under generationer läste i gudstjänsten och betraktat som helig skrift, som kyrkoledare bekräftade genom mötesbeslut.

Kanonprocessen låg i församlingarna - inte i biskopsmöten.

Därför är det viktigt att låta Bibeln vara rättesnöret. Varje kristen rörelse har kommit ur en teologisk tradition och kan inte leva isolerad.

Men näringen för urkristet liv kommer från Ordet, och inte ur traditionen. Varje kristen tradition måste stå i ständig genomlysning och utvärdering av Anden och Ordet för att bevaras sund.

Kyrkofäders antijudiska attityd och direkta antisemitism som i exempelvis fallet med Chrysostomos i Konstantinopel (som Per Hammarström uppmärksammat), är skrämmande exempel på när detta inte fungerat!

Dessbättre har det skett en sanering av antijudiska attityder och avståndstaganden av fornkyrklig teologi.

De senaste 50 åren har historiska kyrkor som katolska kyrkan och protestantiska samfund gjort upp med sitt antijudiska teologiska arv. Det är nödvändigt. Till det positiva hör att den processen även påbörjats inom den ortodoxa kyrkofamiljen.

Vi har inom traditionell svensk frikyrklighet all anledning att också ställa oss i sanningens ljus. Hur läser vi Bibeln när det gäller judar och judisk tro, och hur undervisar vi?

GÖRAN LENNARTSSON, LÄRARE I NT VID PINGSTFÖRSAMLINGARNAS TEOLOGISKA SEMINARIUM (PTS) I UPPSALA"

Hej igen Harry !!

Citat :
Men är det "summan av Ordet" och fulla sanningen kring
frågan över vad som gäller det Judiska folket och Israel
som nation i den absoluta ändtiden?

Nej , nej , jag är inte nöjd med mina försök med försöka få en korrekt
helhetsbild när det gäller det Judiska folket och Israel i ändtiden---

Man borde nog koncentrera sig på att få syn på vad
Profeterna säger om dagens stat Israel , dess folk

SLB

Menade på intet sätt att "förringa" allt material som Du lagt fram Sigfrid. Jag är verkligen imponerad över den nit som Du arbetar efter för att finna fram till sanningen kring dessa spörsmål.

Jag ville snarare bara uppmuntra oss alla till att som jag sa:

Fortsätt med att lägga fram vad Ordet har att säga kring dessa spörsmål, så att sanningen kring dessa frågor må stå fram "bortom allt rimligt tvivel", vad som gäller Israel som nation i ändtiden.

HaFo

Hej Harry

Nej inte känner jag mig speciellt
"förringad" , men jag känner mig
frusterad när jag inte får fram
det jag vill säga på ett alldeles
begripligt sätt

Mvh från SLB

Sätter in en artikel i DAGEN 27/7 av Göran Beijer om "kyrkofädernas antisemitism:

"Kyrkofäderna predikade mot judarna, har Per Hammarström alldeles riktigt noterat (8 juni, 6 juli). Men när han skall bedöma vad detta betyder gör han två fel.

För det första kallar han det för ”antisemitism”. Det är ett felaktigt bruk av termen. Den började inte brukas förrän på 1800-talet och handlar om att fördöma judarna utifrån deras ras. Det gör aldrig kyrkofäderna.

För dem handlar det uteslutande om tro och attityd. Motsvarande gäller för övrigt Luthers antijudiska förkunnelse. Det är därför inte riktigt att säga att går en ”linje från adversos Judaeos till Förintelsen”.

Hur illa det än är med gångna tiders judeförföljelser, kom frågan om ras, som ledde till modern antisemitism, in långt senare.

För det andra gör han det vanliga felet att bedöma gången tid utifrån vår tids förutsättningar. Den religionsfrihet, som vi finner närmast självklar, är en förhållandevis modern företeelse.

Vid reformationstiden delades Tyskland upp efter principen ”cuius regio, eius religio”, det vill säga fursten bestämde vilken tro som skulle vara (allena)rådande i hans område.

I vårt eget land gällde tills för drygt hundra år sedan denna princip. Den framväxande frikyrkligheten drabbades ju av den. Medborgare som offentligt avvek från den evangelisk-lutherska tron landsförvisades.

När Chrysostomos predikade mot judarna hade kristendomen proklamerats som statsreligion i det romerska väldet. Han agerade utifrån den sedan urminnes tid rådande tanken att ett rike skulle ha en gemensam tro.

Det är ju för övrigt den gammaltestamentliga hållningen: i det israeliska folket får ingen främmande tro förekomma.

Bakom kyrkofädernas hårda ord om judarna ligger den kamp mellan kyrkan och synagogan som pågick. Det var länge ovisst vem som skulle avgå med segern.

Det är tydligt att kyrkofäderna var frustrerade över att judisk tro fortfarande förekom. Kyrkans ständigt upprepade budskap om att Jesus var den profetiskt utlovade Messias/Kristus accepterades inte.

Men att kyrkofäderna predikade mot judarna betyder inte att de förnekade kyrkans judiska arv.

När Marcion på 100-talet ville rena kyrkan från allt judiskt, tydligast genom att utesluta Gamla testamentet ur den kristna Bibeln, fördömdes hans tankar.

Guds handlande med det judiska folket ingick i hans frälsningsplan. Jesu verk och budskap kunde inte förstås utan det gammaltestamentliga budskapet om Messias.

Marcion menade samtidigt att den gammaltestamentlige skaparen inte var densamme som den frälsande Gud som Nya testamentet presenterar. Också av detta skäl avvisades hans läror, vilket tydligt kommer till uttryck i den tro på Treenigheten som kyrkofäderna förkunnade.

Deras förkärlek för askes har en mer komplicerad bakgrund än att de skulle ha format sin teologi i kontrast till den judiska skapelsetanken.

Att det finns olika aspekter på attityden till det judiska är Paulus ett exempel på. Han motarbetar aggressivt judisk tro, tydligast i Romar- och Galaterbrevet.

Han kunde tala om ”de där hundarna, de där skadegörarna” (Fil. 3:2). Men samtidigt är han stolt över att själv vara jude och reflekterar i Rom 9-11 över vad judendomen positivt betyder i Gud planer för mänskligheten.

Det är nödvändigt att, som Per Hammarström gör, notera i vilka avseenden också kyrkofäderna var barn av sin tid. Men att säga att antijudisk predikan ”var så framträdande i kyrkofädernas förkunnelse” är att förlora proportionerna. Han tycks dessutom av denna anledning helt vilja avvisa kyrkofädernas förkunnelse.

Men vem går fri, om detaljer som man måste ta avstånd från skall leda till totalt avvisande? Om kyrkofäderna gäller, som om andra, att man kan ta till sig vad som är gott, även om man finner att man måste ställa sig kritisk till somligt."
---

HaFo - kommentar:

Ett viktigt klarläggande gör Beijer, när han anger skillnaden mellan att vara atisemitisk (vara emot det Judiska folket på grund av ras), eller att vara "antisionist" och mena att Israel som nation spelat ut sin roll i och med "församlingen" och att på "teologiska grunder", har en "tro och attityd", gentemot Israel som nation.

Det var en "teologi" som bejakade den "slutliga lösningen av Judeproblemet".

Ska det återupprepas?

Vad jag bara inte kan vara tyst om, så fort jag tänker, läser eller ber kring Israel, så är det "som fastnat på hjärnan", som om och om igen dyker upp:

att antikrist kommer att bedra kristenheten och världen på 2 sätt.

1. Dels genom ett plagiat och upprättande av Messias -riket, som en del av den avfallna kristenheten kommer att bejaka, när "förödelsens styggelse sätter sig i templet och föreger sig vara Gud".

2. Men att det även kommer att vara en annan del av avfallet, som kommer att bejaka, att Israel som nation inte har ngt existensberättigande.

Det på grund av sin förstockade vilsenhet andligt och politiskt, att "församlingen" nu utgör det "andliga Israel", där alla Guds löften till nationen Israel blivit förverkligade och därför kommer en del av kristenheten att bejaka att de ska utplånas.

HaFo

Inlägg 1

Att det Judiska folket och Israel som nation verkligen "är på tapeten", märker man alltmer i varje nyhetsrapportering.

Även i de andliga spalterna fokuseras frågan alltmer.

Återger från DAGEN 2/8 meningsutbyten mellan Stanley Sjöberg och Håkan Arenius, även en "krönika" av Jakubowski och så ett inlägg från 3/7 av Göran Lennartsson om att "Kristna blir inte frommare av att imitera Judiska bruk".
---
"Stödet till Israels folk är en avgörande del i kristen tro

Rättfärdiga metoder förnekar inte judiska folkets rätt
I Dagens ledare om dialogen mellan kristna och muslimer i fredags (27/7), citerades en uppmaning om att vi kristna bör 'utmana och ta avstånd från den kristna sionismen. Muslimer är ofta häpna och förfärade över ett ensidigt stöd till Israel, och att många kristna deltar i detta. Vi måste våga ta i den problematiken'.

Jag är medveten om att Israels existens är oacceptabel för islams fundamentalister. Vid flera tillfällen har jag fört upp ämnet i samtal med muslimska präster som varit på besök i Stockholm från Iran och en gång i ett samtal med en grupp imamer i den största moskén i staden Lahore i Pakistan. Vid båda tillfällena var jag inbjuden till måltidsgemenskap och upplevde en försonande dialog i flera avseenden.

Men det är alltid två förhållanden som innebär att samtalet blir blixtrande häftigt och hotfullt. Det svåraste för muslimer är att acceptera vem Jesus är då vi beskriver Kristi gudomliga identitet.

Det omöjliga samtalet är dessutom att ta ställning för det judiska folkets historiska rätt till sitt land.

Vårt stöd till Israels folk och geografiska område är en avgörande del i det som kristen tro innebär då vi formats i vår övertygelse av Bibeln som Guds Ord. Det innebär inte att vi stödjer den dagsaktuella politiken.

Vi kan också stödja i beundran när Israel avstår land för fred och vågar gå försoningens väg. Vi vet nämligen att till slut ska freden triumfera med öppna gränser och kärleksfulla relationer mellan judar och araber och alla andra folk.

'Den kristna sionismen' är för Israel ett viktigt stöd och för oss en fråga om trovärdighet eller att välja ett judaistiskt svek. Att inte vara 'sionist' är att förneka historien och förkväva den profetiska visionen.

STANLEY SJÖBERG"
----

Svar direkt till:

Stödet till Israels folk är en avgörande del i kristen tro
---

Rättfärdiga metoder förnekar inte judiska folkets rätt

Den formulering Stanley Sjöberg kommenterar är ett av åtta råd i mötet med muslimer från Colin Chapman, som själv bott och arbetat i Mellanöstern i många år. Han är pensionerad lärare i islamiska studier och har bland annat skrivit boken ”Islamic Terrorism: is there a Christian Response?” (Finns det ett kristet svar på islamisk terrorism?).

Nyckeln i Stanley Sjöbergs text ligger i formuleringen ”Det innebär inte att vi stödjer den dagsaktuella politiken”.

Den som ”vet att freden till slut ska triumfera” kan rimligen också inse att freden gynnas bäst av rättfärdiga och fredliga metoder.

En sådan grundhållning kräver ingen förnekelse av ”det judiska folkets historiska rätt till sitt land”.

Håkan Arenius

Forts inlägg

Inlägg 2

Av Jackie Jakubowski (redaktör för Judisk Krönika)

"Två uttryck för judehat kombineras

Redan på 1980-talet skrev islamkännaren Bernard Lewis i sin bok ”Semites and Anti-Semites”: 'I dag är traditionell antisemitism en väsentlig del av det arabiska intellektuella livet - nästan i samma utsträckning som den var i Nazityskland.'

Utvecklingen har sedan dess bara accelererat med allt grövre hatpropaganda i arabvärldens och den muslimska världens massmedier, skolor och moskéer. Här finns även direkta uppmaningar till folkmord på judar.

Hatet sprids i dag vidare via världsomspännande tevekanaler - från Marocko och Egypten i Nordafrika till Palestina, Saudiarabien och Iran i Mellanöstern.

I ett land som Pakistan, där det inte finns några judar, är judehatet ett av de vanligaste budskapen bland landets många militanta islamister.

Också i de europeiska storstädernas förorter, där en misslyckad integrationspolitik skapar grogrund för extremism, sprids detta gift.

Det är från det kristna Europa som judehatet i den arabiska och muslimska världen hämtat ritualmordsmyter, konspirationsteorier om 'Sions vises protokoll' och andra antisemitiska föreställningar.

Bernard Lewis förklarar skillnaden mellan antisemitismen i Europa och i den muslimska/arabiska världen:

'För de kristna judehatarna representerade 'juden' en mörk, dödlig makt - en föreställning som ligger till grund för många konspirationsteorier och myter om judarnas kontroll över bankväsendet och massmedierna

- medan judarna i den muslimska världen har betraktats som visserligen listiga och sluga men främst löjeväckande och svaga varelser.'

I dag kännetecknas den arabiska och muslimska antisemitismen av en kombination av dessa två uttryck för judehatet.

Trots att utvecklingen i arabvärlden och i den muslimska världen i dag kan jämföras med den antijudiska hetsen i 1930-talets Nazityskland, gör den religiösa retoriken att Västvärldens politiker och intellektuella undviker att ta ställning. De vill inte bli anklagade för islamfobi.

Samtidigt tiger moderata muslimska ledare för att inte beskyllas för samarbete med ”sionisterna”. Effekten blir att de muslimska extremisternas tolkning av islams förhållande till judendomen får allt starkare fotfäste inom den muslimska och arabiska opinionen."

Forts inlägg

Inlägg 3

GÖRAN LENNARTSSON, LÄRARE VID PINGSTFÖRSAMLINGARNAS TEOLOGISKA SEMINARIUM, UPPSALA:

"Kristna blir inte frommare av att imitera judiska bruk

Hur ska man förklara trenden i vår tid att
'judaisera', det vill säga att somliga kristna medvetet tar efter judiska sedvänjor.

Fenomenet är inte nytt. Det speglas redan i Nya testamentet och förekom i vissa kretsar även i den efterapostoliska tiden. Att det återigen blivit aktuellt i somliga läger hör troligen samman med en kombination av omständigheter.

En faktor är strävan för väckelserörelser som pingströrelsen som sökt förnya den kristendomsform som omtalas i Nya testamentet. I direkt kritik av samtida förhållanden i fråga om exempelvis församlingsstrukturer och andlig kraftlöshet, uppstod längtan efter att återuppliva idealen i urkristendomen.

När pingstväckelsen bröt igenom i Sverige för 100 år sedan var det som en restaueringsrörelse som hämtade förebilder inte bara i 1800-talet, i Luthers reformation eller hos kyrkofäderna, utan i apostlatiden.

TB Barrats devis 'fram till urkristendom' uttrycker detta, att i andliga tjänster och upplevelser få ösa ur ”urkristna kraftkällor”. Samma ambition finns delvis inom olika rörelser i vår tid, som nypentekostalismen och den karismatiska rörelsen, att leva apostolisk kristendom, så som den beskrivs i Nya testamentet.

En annan faktor är att väckelsekristendomen känt en samhörighet med judarna och deras frälsningshistoriska roll.

Att judarna inte förkastats utan fortsatt är Guds egendomsfolk och har en eskatologisk roll, kan spåras inom olika väckelserörelser i historien.

För pingstvänner har det varit självklart men även för exempelvis pietistiska rörelser med rötter i Tyskland och puritaner i England.

Till dessa två faktorer kan läggas den insikt som växt sig starkare under den senaste generationen, nämligen medvetenheten om kristendomens judiska ursprung.

Historiska insikter ger vid handen att första församlingen i Jerusalem som skildras i Apostlagärningarna bestod av judar som bekände sig till Jesus men samtidigt var praktiserande judar.

Hos sådana som känner sig befryndade med judar och som har sin andliga identitet i första församlingen uppstår naturligt frågan varför man inte också i vår tid som kristna lever efter de judiska reglerna från Moses, när apostlarna och församlingen i Jerusalem gjorde det.

Den frågeställning förstärks för kristna som kommit i kontakt med messianska judar i vår tid, där den judiska identiteten delvis bejakas.

Beteckningen messianska judar står i vår tid för judar som kommit till tro på Jesus som Messias enligt Nya testamentes undervisning.

Rörelsen är splittrat i olika inriktningar, varav somliga kombinerar sin kristna övertygelse om Jesus med en judiska identitet som tar sig uttryck i längtan efter att leva efter de bud Gud specifikt gav Israels folk på Sinai.

För sådana Jesustroende judar har frågeställningen hur tron på Jesus som frälsaren relaterar till den judiska identiteten blivit viktig.

Konkret innebär det ett bejakande av att det finns speciella regler i Bibeln som gäller endast judar, och att man som Jesu lärjungar vill applicera de regler som Jesus levde efter som jude.

En problemställning man då ställs inför är i vilken utsträckning dessa regler sammanfaller med de rabbinska tolkningarna som dagens judendom präglas av.

Den rabbinska judendomen är nämligen inte identiskt med den judiska tro Jesus bejakade.

För grupper av väckelsekristna har dessa faktorer tillsammans skapat en viss förvirring både i fråga om identitet och teologi.

Plötsligt blir frågan man ställdes inför i Apostlagärningarna efter att evangeliet förkunnades också för hedningar (Apg 11:26) brännande också i vår egen tid.

Man har överrumplats av en självklarhet som varit en ickefråga under århundraden: Varför lever inte vi (hedna)kristna efter Mose bud när församlingen i Jerusalem som är förebilden för oss var noga med judiska seder och bruk?

Den frågan var kontroversiell för första generationens Jesusefterföljare och skapade tidvis konflikt mellan apostlar. Galaterbrevet som skildrar en situation i Antiochia där problemet var akut och där Petrus och Paulus under en tid intog skilda ståndpunkter.

Teologiskt löstes frågan i den konferens i Jerusalem som brukar kallas apostlamötet (Apg 15:1-29) år 49. Konkret innebar den att judekristna var i sin fulla rätt att fortsätta kombinera tron på Jesus med sin judiska identitet, medan hednakristna inte ålades att konvertera och bli judar.

Det faktum att Lukas så grundligt går igenom denna fråga, visar att det fortfarande fanns behov på 60-talet (då han troligen skriver Apostlagärningarna), att legitimera de hednakristnas lagfria ställning i församlingarna.

Det är denna problematik som Paulus också tar upp i Romarbrevet. Hedningarna är inte underställda de gränsmarkörer (laggärningar) som definierar det judiska folket.

Tron på Jesus är nog till frälsning för judar såväl som för hedningar.

Det är viktigt att hålla denna nytestamentliga insikt levande i vår tid. Man blir inte som kristen mer from genom att imitera judiska bruk.

Man ska också minnas att judar aldrig förväntar sig att ickejudar ska följa de regler som Gud reserverat för dem, exempelvis sabbaten.

Om dessa insikter hålls klara och levande behöver man som kristen vare sig hamna i det di - ket som innebär förakt för judar och judisk tro (och ren antisemitism som beklagligt nog kantat kristenhetens väg), eller di - ket som består i att 'judaisera' - att imitera regler avsedda för judar."

Forts inlägg

Inlägg 4

Det finns nu mycket synpunkter återgivna under ämnena här kring "tusenårsriket", "Det Judiska folket", "Israel i frälsningshistorien" och "Eskatologi".

Det är inte lätt att greppa, omfatta allt och kunna säga att precis "här går vägen" kring dessa spörsmål i alla dess detaljer och en samlad säker slutlig helhet av frågorna kring de yttersta tingen.

Men de kommer att bli alltmer angelägna att få ett rätt grepp kring.

Vad jag i all min enkla okunnighet kring detaljerna och den slutliga helheten kring dessa spörsmål vill förmedla, är att återupprepa vad jag "fått på hjärnan" att varna för.

Sen må då andra pröva det, räta och korrigera eller komplettera följande där jag samtidigt igen ansluter till Beijers synpunkter längre upp under ämnet:
---
Ett viktigt klarläggande gör Beijer, när han anger skillnaden mellan att vara atisemitisk (vara emot det Judiska folket på grund av ras), eller att vara "antisionist" och mena att Israel som nation spelat ut sin roll i och med "församlingen" och att på "teologiska grunder", har en "tro och attityd", gentemot Israel som nation.

Det var en "teologi" som bejakade den "slutliga lösningen av Judeproblemet".

Ska det återupprepas?
---
Vad jag bara inte kan vara tyst om, så fort jag tänker, läser eller ber kring Israel, så är det "som fastnat på hjärnan", som om och om igen dyker upp:

att antikrist kommer att bedra kristenheten och världen på 2 sätt.

1. Dels genom ett plagiat och upprättande av Messias -riket, som en del av den avfallna kristenheten kommer att bejaka, när "förödelsens styggelse sätter sig i templet och föreger sig vara Gud".

Alltså att avfallet som Bibeln säger måste ske, innan antikrist ska kunna träda fram, just nu förbereds med trosförkunnelsen, katolicismens och dess företrädares och efterföljares sken av väckelse, enhet, kärlek och tolerans mitt i en övernaturlig manifestation av ockulta företeelser.

Där verk av antikrists ande, säges vara ett verk av Guds Ande och därigenom förbereder människornas sinnen och hjärtan inför att bli förförda av antikrist, när han intar den politiska och andliga arenan, med hjälp av "den falske profeten" och ett bejakande av "kristenheten".

2. Men att det även kommer att vara en annan del av avfallet, som kommer att bejaka, att Israel som nation inte har ngt existensberättigande.

Det på grund av sin förstockade vilsenhet andligt och politiskt, att "församlingen" nu utgör det "andliga Israel", där alla Guds löften till nationen Israel blivit förverkligade och därför kommer en del av kristenheten att bejaka att de ska utplånas.

Vi kanske inte är mogna för och framme vid, att ännu kunna ta in och förstå allt kring slutscenarierna?

Men nog tror jag att bägge dessa "varningar" som jag lägger fram behöver "prövas", "analyseras", beaktas, kompletteras och förtydligas, av de som ser "längre" än vad jag just nu gör och ernå en visshet, hur det kommer att se ut och praktiskt fungera, så att man inte fastnar i någon av de snaror, som antikrists ande lägger ut inför slutskeendena.

HaFo

Saxat ur DAGEN 9/8 :

"Kyrkofäders judehat ingen bagatell

Det kan självklart diskuteras hur framträdande judehatet var bland kyrkofäderna. Men det rör sig definitivt inte om 'detaljer'.

Det finns knappast utrymme att kommentera allt i Göran Beijers innehållsrika debattinlägg om kyrkofäderna och antisemitismen (27/7), men några invändningar och påpekanden vill jag göra:

1) Göran Beijer tycker att det är fel att använda ordet ”antisemitism” när man talar om kyrkofäderna. Han har rätt i att själva begreppet myntades först i slutet av 1800-talet, men fel när han antyder att antisemitism som fenomen uppstod först då. I en bred vetenskaplig litteratur används termen antisemitism generellt om negativa föreställningar, diskriminering och förföljelse som har drabbat judar, vare sig hatet har grundats på föreställningar om judisk religion, kultur eller 'ras'.

Antisemitismen i alla dess former har ständigt pekat ut judarna som ett kollektivt hot, i maskopi med tillvarons onda krafter.

Man må tvista om definitioner, men det är så jag använder ordet och i den bemärkelsen framstår mycket av innehållet i kyrkofädernas Adversos Judaeos-litteratur som antisemitisk, även om rastänkandet inte ingår.

2) Påståendet att kyrkofäderna var barn av sin tid är naturligtvis sant. Individer och grupper måste förstås utifrån sitt historiska sammanhang, men om man ska göra en bedömning av människors liv och insatser fungerar talet om ”barn av sin tid” som en dålig ursäkt. En moralisk prövning måste rimligen vila på allmängiltiga principer.

När någon exempelvis hävdar att 'det är en kristens plikt att hata judar' (Chrysostomos), eller 'jag skulle med glädje bränna ner deras synagogor' (Ambrosius), då reagerar åtminstone jag och börjar fundera över vilken människosyn som ligger till grund för sådant tal.

Att somliga kyrkofäder kämpade för ett samhälle som bara tillät en enda religion kan visserligen, som Beijer skriver, förklara en del, men det gör knappast saken bättre. Snarare tvärt om - särskilt för judarna.

3) Är det verkligen judisk tro som Paulus så aggressivt motarbetar? Hade kanske Paulus en i grunden lika hatisk inställning till det judiska som kyrkofäderna? Jag tror inte Göran Bejer gör det, men många har läst Paulus på det sättet.

I otaliga predikningar och uppbyggelseböcker har man målat upp hur Saulus, en mordisk och egenrättfärdig jude, förvandlades till Paulus, en god kristen som efter omvändelsen vigde sitt liv till att bekämpa den 'judiska' lagiskheten.

Men den här typen av Paulusbilder - liksom nidbilderna av judendomen i nytestamentlig tid - är idag starkt ifrågasatta inom teologisk forskning (Krister Stendahl var tidigt ute) och inrymmer i sig, vill jag påstå, en god portion antisemitiskt anstruken bibeltolkning.

Utrymmet här medger inga djupare analyser - och jag är kanske inte heller rätt person för det - men jag tror att det är viktigt att föra en fördjupad diskussion just om Paulus och judendomen. Också här kommer det kanske att krävas en och annan omprövning.

4) Hur framträdande judehatet var bland kyrkofäderna kan naturligtvis diskuteras, men att som Göran Beijer antyda att det skulle röra sig om 'detaljer' saknar all rim och reson. I stället för att bagatellisera (men utan att behöva ta avstånd från allt i deras förkunnelse) tror jag att vi måste inse att demoniseringen av judarna faktiskt var en del av kyrkofädernas världsbild och att de därmed lämnade ett mörkt arv efter sig.

Jag vidhåller att det går utvecklingslinjer från kyrkofädernas 'judiska' stereotyper och hotbilder, genom århundraden av europeisk historia, fram till den moderna antisemitismen och Förintelsen, en tragisk utveckling som historiker och kännare av antisemitism har skrivit om i decennier.

(Själv har jag med behållning läst Rosemary Ruether och, på svenska, Jesper Svartvik, bara för att nämna ett par.)

5) Till sist vill jag, som tidigare gjorts i den här debatten, lyfta fram att man från kristet håll, inte minst inom den katolska kyrkan, under de senaste decennierna sökt göra upp med antisemitismen och samtidigt bygga broar till judendomen.

De flesta lär hålla med om att detta arbete är angeläget, inte minst för oss i olika kyrkor som har till uppgift att förkunna.

Frågan handlar inte bara om historia, paulinsk teologi, fjärran kyrkofäder eller världsvida kyrkosamfund, utan i lika hög grad om värderingar, förhållningssätt och självbilder vi bär inom oss här och nu.

PER HAMMARSTRÖM, PASTOR INOM EVANGELISKA FRIKYRKAN OCH HISTORIKER"

Klistrar in en, som jag ser det angelägen insändare i DAGEN 12/9.

Det är bra att det börjar röra sig kring dessa spörsmål, även på den politiska fronten.

Den här artikeln varnar ur politisk synvinkel för en återupprepning.

Men nog borde det väl ändå vara de kristna som går i spetsen kring att ventilera förintelsens ohyggligheter?

Nog är det väl de kristna som verkligen bör ställa upp för det folk, varifrån den frälsning i Jesus Kristus vi erfarit kommer.

Och som därför vill göra allt för det Judiska folket både ur andlig synvinkel (ge dem evangeliet) och "fysiskt", värna om detta folk och nation.

Bejaka deras existensberättigande och inte falla in i den "hatkampanj", mot det Judiska folket och Israel som nation, som vi antagligen kommer att få återuppleva både på den politiska och andliga arenan.

Ska vi som kristna, hur vilsna de än kan vara idag på den politiska och andliga arena, likt de kristna under andra världskriget, bemöta ännu ett utrotelseförsök av detta folk, med tystnad eller bejakande?

Vore ett sånt agerande eller uteblivet agerande, medmänskligt, kristligt och Gud välbehagligt?

Jag föddes i efterdyningarna av andra världskriget. Jag var bara några år när jag frågade min pappa hur det kom sig att det Judiska folket skulle utrotas.

Hans svar etsade sig fast i mitt minne: "Det beror på sjuka dumheter i en sjuk värld, att man ens kan komma på en tanke att utrota ett folk!"

Och det tror jag är sanningen bakom förintelsen!

HaFo

Så till artikeln
---
Oroväckande tystnad om Förintelsen

En ökande antisemitism runt om i Europa väcker oro. Nya generationer växer upp som kanske aldrig har samtalat kring Förintelsen och de som kan berätta försvinner ifrån oss. Regering och riksdag har i detta en stor uppgift.

Förintelsen är det mest fruktansvärda och fasansfulla brott mot mänskligheten som någonsin inträffat. Jag är oroad över den tystnad kring Förintelsen som i dag råder inom det politiska livet, men också i samhället i stort.

Vad sker konkret på den politiska arenan i syfte att hålla minnet av Förintelsen levande? Vad har skett inom folkbildningen och studieförbunden? Hur hålls minnet av Förintelsen levande inom olika yrkesgrupper och fackliga organisationer?

Nazismens fruktansvärda brott mot mänskligheten får aldrig glömmas bort.

Nu 2007 är det tyvärr än mer aktuellt då antidemokratiska partier vinner gehör i val och representeras i kommuner.

Vem vill ha dessa aktörer på den politiska arenan? Hur kunde det gå så här långt, hur kan historien upprepas, lär vi oss aldrig?.

Historien visar att demokrati inte är en självklarhet utan alltid aktivt måste försvaras, diskuteras och bevaras - av alla.

2008 är det tio år sedan dåvarande statsminister Göran Persson bjöd in till en konferens om en bred informationssatsning om Förintelsen - ”Levande historia”.

Ett oerhört viktigt initiativ. Fyra konferenser har sedan dess genomförts. Boken ”Om detta må ni berätta” skrevs som en del av projektet Levande historia och distribuerades till skolor, bibliotek och hushåll.

Forum för levande historia inrättades som myndighet med uppdrag att samla material och kunskap om Förintelsen och om folkmord som begåtts senare i historien.

Men därefter planar aktiviteterna stegvis ut på det politiska planet och en förödande tystnad infinner sig igen.

Denna tystnad måste brytas. Vi har alla i samhället ett ansvar att så görs. Politiskt förtroendevalda på olika plan måste åter ta upp samtalet.

Låt oss tillsammans med folkbildningen, Svenska Kommittén Mot Antisemitism och Forum för levande historia, starta en ny satsning på kunskap om Förintelsen.

Fredrik Reinfeldt bör föra stafettpinnen vidare och ta initiativ till en ny konferens om Förintelsen och även väcka frågan inom EU.

Regering och riksdag har i detta en stor uppgift. En ökande antisemitism runt om i Europa väcker oro. Nya generationer växer upp som kanske aldrig har samtalat kring Förintelsen och de som kan berätta försvinner ifrån oss.

Politiskt förtroendevalda har en stor uppgift att fylla när det gäller att följa upp och aktivt medverka till att minnet av Förintelsen lever vidare i hela samhället och från generation till generation. Vi måste tillsammans göra någonting nu!

STEFAN DOZZI, KOMMUNALRÅD (KD), VÄRMDÖ