Inlägg 1 av HaFo
Misstaget i trosförkunnelsen, att det är ett andebyte av människans egen livsande som sker, leder till nästa misstag, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv, som brukar den gamla bostaden själen och kroppen.
Den onda naturen skulle inte längre finnas i denna nya identitet, utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap utifrån den helhetsbild Bibeln ger.
"om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse"
Denne någon, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han som är en ny skapelse? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som tillsammans är en ny skapelse!
Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur.
Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur.
Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. TILLSAMMANS är de den nya skapelsen. Den nya människan.
-----
Han som är en ny skapelse, är inte en ny människa och inte en ny natur som aldrig har funnits förut.
Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen. Det är inte människan själv som i sin egen identitet och personlighet ensam är den nya människan. Människans egen livsande nämn överhuvudtaget aldrig i sammanhanget.
---
Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur, som var andligt död(skild från gemenskapen med Gud).
Men som nu, blivit andligt levande (förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever TILLSAMMANS med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
---
Det nya som har kommit, är delaktigheten av en tredje natur, Gudomlig natur.
Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever TILLSAMMANS med Kristus och Hans egna identitet och natur.
Förenade men ändå här i tiden åtskilda. Precis som syndens natur och människans egen natur, här i tiden var förenade, men ändå åtskilda.
Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur.
Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
----
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att människan själv med sin egen identitet och natur blivit Gudomlig.
Människan blir i trosförkunnelsen i sin egen ande, "sin egentliga identitet", en ny skapelse.
En ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet skapad till likhet med Gud. Till likhet med Jesu identitet och natur.
Hon är i sin egen ande (i den läran sin egentliga personlighet), såsom en gud redan här i tiden.
Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons "uppenbarelsekunskap" och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
---
Gud bor hos den troende, GENOM SIN EGEN ANDE, IMÄNNISKAN, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur.
Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur.
Då skulle hon inte ha varit räddningsbar, utan fullt ut en djävul.
----
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus - döda med Kristus -
"Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig",
innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.
Så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet.
De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 2 av HaFo
Paulus säger:
"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"
"I mig" och "Han som är en ny skapelse", står här för samma sak. Den nya skapelsen - Den nya människan.
Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever "I mig" (Den nya skapelsen - Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" - i "Han som är en ny skapelse" - Den nya människan.
---
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" - den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" - Den nya människan.
---
Den nya skapelsen - den nya människan är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet TILLSAMMANS med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet!
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet - Herre i den nya skapelsen - Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
----
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden.
Jesus var från evighet född av Gud, ja Gud själv, i enheten av den ende Gudens person av Fader Son och Ande i den ende Herren: "Jag ÄR Herren, Herren är en".
Fullständigt ett i väsen och natur en en odelbar enhet av Fader, Son och Ande i en enda Gud. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").
---
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. (Hinns utrop om att vara "små Jesusar", är helt vilse - ändå är han välkommen på LO!)
---
Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Guds fullhet lekamligen.
Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld når full väsensenhet med Gud.
Jesus var Gud och Gud och människa förenade. Medan vi är som troende enbart människa och Gud och människa förenade i en relation.
Där vi fortfarande har syndens natur kvar. Kan liera oss med syndens natur igen (tillsammans i den gamla människan).
Men vi erbjuds att â€vara levande†gentemot Guds ande vilja och ord och att i en process avkläda oss den gamla människan (människans liering med syndens natur) och ikläda oss den nya människan (människans nya liering med Guds Ande).
Allt möjligt genom att vi är inräknade i Jesu (vår ställföreträdares) död från synden och inräknade i Jesu seger över den andliga döden, i hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och inräknade i Kristi kroppsliga uppståndelse.
---
Vår identitet som troende i den här tiden, är vi själva och vad vi är i gemenskapen med Kristus !!!
Och inte att vi i oss själva skulle vara â€skapade till likhet med Gudâ€, likt det blir i Ekmans manipulativa ord i boken "Tro som övervinner världen" och gladeligen fortfarande säljs på LO!!)
---
Gud är Gud och vi är människa och människa och Gud förenade genom Guds Ande. Något som kommer att nå sin fullbordan i den kroppsliga uppståndelsen till att vi â€blir honom likaâ€. Då och först då!
HaFo