Jesus säger att om en människa inte blir född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike. Han säger att Han står för dörren och klappar.
Det gör Han, när någon hör budskapet om vem Jesus ÄR, Gud själv i jordisk kroppslig gestalt â€Guds fullhet lekamligenâ€, lyssnar till vad Han gjort igenom sitt liv, som â€född i syndigt kötts gestalt †(i arvet från Maria) och â€fördömde synden i köttet†i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Gav offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset och efter att ha först besegrat syndens konsekvenser och den andliga döden (bruten relation med Gud), genom att den aldrig sker i Kristi person och även besegrat den kroppsliga döden i den kroppsliga uppståndelsen.
---
Han fortsätter. â€Om någon låter upp så ska jag gå inâ€.
Hjälparen den helige Ande, är till bl.a. för "att verka fram vilja och gärning".
Han gör Ordet och budskapet om Jesus levande. "Överbevisar om synd, rättfärdighet och dom".
Framföder tro på evangeliet och försöker förmå människan att se behovet av en relation med sin Frälsare och att människor ska öppna dörren för Jesus.
Johannes uttrycker, att om någon tar emot Jesus, så ger Gud den människan, rättighet att vara Guds barn och blir född ovanifrån - blir född av Gud. Ett Guds barn och Guds tillhörighet (Joh.1: 12 – 13)
---
När en människa påverkats av Guds Ande, så att hon ser sin synd och behovet av försoning med Gud och sätter sin förtröstan till, den tillräknade rättfärdigheten från Gud, genom Jesu försoning och börjar umgås med Jesus, sker det i den människan, en Andlig pånyttfödelse.
Gud sätter sin äganderättstämpel på den människan (Ef.1:13-14).
Den Helige Ande - Hjälparen som Jesus sänt i sitt namn, tar sin boplats i den troendes väsen Joh. Kap. 14 – 17).
Inte instängd i människans egen livsande. Utan som en integrerad del av hela hennes natur. Jesus säger att Guds Ande då â€bor i MÄNNISKANâ€.
----
Det är inte människans egen ande (själva livet i henne som gör henne till en levande varelse av själ och kropp), som varit död och nu fått ett nytt liv.
Men Gudsgemenskapen som varit död, har nu fått liv igen. Hela människan, har blivit inbegripen i ett nyskapande i Kristus. Hela resultatet av det, når sin fullbordan på uppståndelsens dag. Inte en â€renoveringâ€, utan ett "nyskapande".
Det är ett verk från Gud, där Guds Ande i människan vill vara ett värn mot hennes syndiga natur (striden mellan Anden och köttet, synden), så att hon i den här tiden kan få, i en â€helgelseprocessâ€, â€avkläda sig den gamla människan (hon själv i liering med och som slav under syndens natur) och â€ikläda sig den nya människan†(hon själv i liering med Gud och Guds Ande, som nu också â€bor i människanâ€.
----
Den troende människan har inte fått en rättfärdighet, i sig själv, inplanterad.
Den naturliga människan med sin egen livsande som gör henne till en levande varelse med själ och kropp är kvar.
Synden som en fördärvkraft finns kvar, som en integrerad del av hennes natur. Den är inte bortkapad.
Den helige Ande finns nu, integrerad med människans väsen, som en Livets Andes lag.
---
Det första stora som nu har hänt är, att Gud förmått den troende, att lägga sin vilja under Guds vilja. Människans vilja kommer ur sitt fängelse.
Den självupptagna egoismen behöver inte längre nödvändigtvis, vara hennes drivkraft. Guds vilja kan få vara hennes drivkraft. Den naturliga människan, är inte lika tvångsmässigt nödgad, att vara slav under synden.
Jesus vill visa henne, att hon nu har en möjlighet, att liera sig med en "Livets Andes lag", som är ett resultat av, att den Helige Ande har flyttat in, som en integrerad del, i människans väsen.
Det andra stora som händer, är att människan får del av Guds eget liv. Som ett insegel, som en Hjälpare, som en Livets Andes lag.
När den troende ser upp till Jesus på korset. Lever i nåden och förlåtelsen. Ser upp på Jesus på tronen och umgås med Honom. Med hela sin naturliga människa. Umgås med Honom i det skrivna Ordet och samtalar med Honom.
Då aktiveras "Livets Andes lag". Så att det himmelska och rättfärdigheten blir den troendes glädje och inriktning.
---
Den troende får, genom den Helige Ande, en ny livsinriktning och är fri, att rikta sitt sinne mot Gud och Guds vilja, som blir hennes glädje, att leva i.
Den naturliga människan kan, genom Den Helige Ande, mer och mer få se vad Jesus är för, med, i och genom den troende.
---
Det tredje och största som nu hänt är att människan, genom Jesu försoning, fått ett evigt liv i Guds gemenskap och ska i evighetens värld, inte bara ha del av Gudomlig natur, utan bli helt väsenslik med Honom.
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har fått en början till full väsensenhet med Gud. Blivit lierad med Honom.
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 2 av HaFo
I omvändelsen, sinnesändringen. tronskiftet, pånyttfödelsen, vill inte Gud att vi enbart ska leva i en tillräknad rättfärdighet.
Han vill med sin Ande - en Livets Andes lag - integrerad i människans väsen - inpränta lagen i den troendes hjärta och sinne.
Men inte bara inpränta den. Utan även genom att hela människan med sin livsande, själ och kropp, underordnar sig Livets Andes lag och Guds Ord. Vill Jesus själv uppfylla lagen - Guds bud i den troende.
---
Guds Ande vill alltmer förmå den troende att älska Gud av allt sitt hjärta, all sin själ och allt sitt förstånd.
Alltmer förmås till att älska sin nästa så och sig själv och hela skapelsen på ett rätt sätt.
Förmås till att sluta dyrka det skapade framför Skaparen och överge avgudar, självhävdelse, vinningslystnad, karriärjakt, osund njutningslystnad och falska religionssurrogat.
Genom tronskiftet från den förvrängda självupptagenheten och syndahängivenheten - till underordnandet under Guds vilja, Ord och bud.
Vill Guds Ande integrerad i människans väsen, förmå henne att underordna sig Livets Andes lag - Jesu Herravälde, hela tiden vara "farande efter helgelse och farande efter frid med alla".
Åstunda att leva i rättfärdighet och åtrå efterlevandet av Guds bud. Det är ett verk av Guds Ande och inte människans egen prestation.
------
Bibeln beskriver hur den troende, i den här tiden, har tre naturer.
Den naturliga människan. Syndanaturen.Guds Ande. Tre naturer.
Den troende människan i sig själv, den naturligt skapade människan. Med en egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp, blir inte i pånyttfödelsen "död", utplånad, borträknad eller helt ny utan förflutet.
Hon, jaget, är i sig själv, hela tiden densamma, med egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Men före mötet med evangeliet, med enbart därtill, en syndens natur integrerad i sitt väsen.
---
Människan blir i pånyttfödelsen inte en ny skapelse i sig själv. Den nya skapelsen. Det nya som kommit, ligger i upprättad liering och gemenskap med Gud. Genom att Guds Ande nu även finns integrerad i hennes väsen.
---
Den nya skapelsen är inte någon komponent hos människan i sig själv, utan utgörs av relationen mellan människa och Gud, där Guds Ande också blivit en relationspartner och integrerad i hennes natur.
Åtskilda till natur och identitet, men ändå förenade i en relation. Människan erbjuds tronskifte i sitt eget väsen. Från att vara â€syndens träl†till följa Guds Ande, vilja och Ord.
Den pånyttföda människan erbjuds:
1.Att innesluten i Jesu död från synden få agera som "död" gentemot syndanaturen.
2.Att innesluten i Jesu uppståndelse, här i tiden, få agera och fungera som "levande" gentemot Guds vilja, Guds Ande, Guds Ord och livets Andes lag i hennes väsen.
3.Att göra tronskifte för sitt liv, agerande och funktion. Hon erbjuds att leva i den nya skapelsen - den nya människan. Leva i lieringen och gemenskapen med Gud. Vara ledd av Hans Ande, Ord och Livets Andes lag, integrerad i hennes väsen.
-------
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus - döda med Kristus - "nu lever inte mera jag, utan Kristus lever i mig", innebär inte att den naturliga, skapade människan de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet.
---
Det är inte djävulen som Jesus dog för. Han är totalt fördärvad och inte räddningsbar. Det är den naturligt skapade människan Jesus dog för - går in och räddar.
Hon är ingen djävul - totalt fördärvad. Men på väg att bli, på grund av den totalt fördärvade syndanaturen, som blivit integrerad i hennes väsen och under vilken hon, fram till återupprättad liering med Gud, är slav.
---
Får inte människan här i tiden sin Gudsumgängelse återupprättad, blir hon i evighetens värld totalt fördärvad. Genom det totala genomsyrandet, av den totalt fördärvade syndanatur, som integrerades i hennes väsen vid fallet.
---
Det handlar inte om en â€renovering†av den â€gamla människanâ€, utan om att människan i sig själv â€dör bort från synden†och â€lever i den nya skapelsen†tillsammans med Jesus och â€avkläder den gamla och ikläder sig den nya människanâ€.
Ett verk från Gud i den troende, som fullt ut förverkligas, efter den kroppsliga uppståndelsen och ingången i evighetens värld i Guds gemenskap.
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 3 av HaFo
Här i tiden vill Gud forma fram den naturliga människans egen personlighet och dana fram den sanna människan.
Han vill genom "Livets Andes lag", vara ett värn gentemot syndanaturen.
Han vill forma människan till ett hedersamt kärl, som är delaktig av och förmedlare av Hans Ande, Ord och liv, integrerat i hennes väsen, ut till en sargad och förlorad värld.
Han vill göra henne till ett Kristusbrev, skrivet, sänt och läst i världen.
---
"Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig." Säger Paulus.
Jag lever (den naturliga människan), och dock inte jag (den naturliga människan erbjuds innesluten i Jesu död, att agera som "död" gentemot syndiga naturen. Lieringen med synden - gamla människan kan få vara som "död"), utan Kristus lever i mig. (Naturliga människan erbjuds innesluten i Jesu uppståndelse att vara levande gentemot Livets Andes lag. Kristus i mig syftar på lieringen mellan naturliga människan och Guds Ande integrerad i människans väsen - nya människan.)
---
Vi behöver vara fixerade vid Jesus. Men vi ska inte vara fixerade vid den egna människoranden!
Det är i identifikationen och fixeringen vid den egna människoanden, som fokuseringen flyttar över från Gud och Jesus till människan själv.
Det är där upphöjelsen av Gud och Jesus upphör och självförgudningen och upphöjelsen av människan själv tar vid.
Det är där människan äter av den förbjudna frukten igen och tror att hon i sig själv, blir som en gud redan här i tiden.
---
Jag är inte en ande utan en hel människa. En hel människa som rymmer en livsande, som gör mig till en fristående levande varelse av själ och kropp. En tredelad enhet och helhet där, Jesus ämnar rädda min hela människa.
Syndar jag, säger jag inte att det är min själ och kropp som syndar. Att jag själv inte syndar eller att min livsande inte är inbegripen i att jag syndar. Jag, hela min människa är inbegripen i om jag syndar.
-----
Människan får inte sin egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp utbytt.
Men människans eget liv, till allt vad hon är, väcks till liv gentemot Gudsgemenskapen.
Jag, hela människan återfår förmågan till Gudsumgängelse. Med alla sinnen och allt vad jag är.
Född på nytt. Gudsgemenskapen har fått nytt liv igen. Jag har genom den Helige Ande fått del av Gudomlig natur. Blivit lierad med min Skapare och Gud i en kärleksumgängelse.
Som inte bara inbegriper och påverkar min egen livsande, utan allt vad jag är som MÄNNISKA, är inbegripet i detta under att bli född ovanifrån - född av Gud.
---
TRONSKIFTE. Till att följa och ledas av en annan Herre. Jesus. Guds Ande. Livets Andes lag.
Utan att fördenskull Guds Ande är jag själv eller är min egen livsande, så bor Han inom mig.
När jag följer Jesus, så är det inte bara min livsande som är inbegripen. Hela min människa är inbegripen, med allt vad jag är av sinnen, känsla och kropp.
Till att som hela min människa, ledas av Guds Ande och Ord.
---
Guds Ande finns integrerad hos den troende på ett mirakulöst sätt i hela denna människa. Fram till den kroppsliga döden.
Precis som synden finns integrerad i hela denna människa. Utan att fördenskull någondera är "synonymt väsens förenat" med människans egen livsande.
Eller uteslutande berör, har sin kommunikation med eller påverkar enbart människans egen livsande som gör henne till en levande varelse av själ och kropp.
HELA MÄNNISKAN ÄR INBEGRIPEN I BÄGGES AKTIVITET.
---
Den troende erbjuds att tillsammans med Jesus som Herre, med Hans vilja som ledstjärna, "avkläda sig (pågående process) den gamla människan ( förvrängd självupptagenhet + synden som integrerad drivkraft i hela hennes väsen) och ikläda sig (pågående process) den nya människan (hela människan - ande, själ och kropp - lierad med Guds Ande - integrerad i hela hennes väsen - och Guds vilja och skrivna Ord som ledstjärna).
HaFo
Fick ett mail med en fråga som kanske på denna rubrik.
Sätter in frågan och mitt svar därpå:
--
"Hur är det alltså, hur gudomliga är vi i oss själva? hur eviga är vi i oss själva?"
---
HaFo svar:
I oss själv är det inget av Gudomlig natur i vårt väsen som behärskas av vår fallna natur. Vi är skilda från Guds väsen och natur. Vi är syndens trälar efter fallet.
Men när vi kommer till tro på Jesus "får vi del av Gudomlig natur", genom Guds Andes inneboende i vårt väsen i den här tiden. Ngt som i evighetens värd kommer att göra oss "Honom lika" till Hans konstitution av Gudomlighet.
---
Däremot tror jag att "evigheten är lagd i våra hjärtan". Alltså att Gud skapat oss till evighetsvarelser.
Oavsett om vi är förenade med Honom eller inte. Förenas vi inte med Honom i den här tiden, så kommer det i evigheten att leda till en evighet med samma destination som "djävulen och hans fallna änglar", vartill *******t är berett.
---
Må vi som skapade evighetsvarelser leva i den nyskapaelse av Guds Ande vid tro på Jesus, där vi blir "födda på nytt" och i gemenskap med Gud i denna tid, får leva i Hans gemenskap och bli "Honom lik till vårt väsen och natur" och det i all evighet efter den kroppsliga uppståndelsen.
Då kommer vi att få det utlovade eviga arvet, där vi "ärver allt tillsammans med Sonen". Ngt som säges vara "ngt som inget öga har sett och ingen människas tanke har kunnat tänka". Det som "Gud berett åt dem som älska Honom"!
Och älskar Honom gör vi därför att "Han först har älskat oss" och "försonat oss med honom själv", i Jesu Kristi person och offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Tror att jag i alla de "Häften", som finns på sidan, har försökt ge ljus över den fråga Du ställer.
HaFo
Hej !
Egentligen var väl en del av "poängen" med mitt förra mail
till dig detta att försöka peka på att det finns en helt avgörande
skillnad mellan Skaparen och det skapade , du skriver
om "skapade evighetsvarelser" , ja det är ju en någorlunda
bra formulering , försöker pekar på vad det handlar om
Skilllnaden mellan Skaparen och det skapade
Det är ett mycket eftersatt ämne , så ser jag det i alla fall---
Detta skulle nog vara ett tema att ta upp på ditt forum ,
nämligen konkret skillnaden mellan skaparen och det skapade
, det finns nämligen en skev bild när det gäller människans
ställning inför Gud , en otroligt inbilsk uppfattning när det gäller
människans substans och väsen , en högmodsinbillning
Vi har ingenting , ingenting , ingenting att berömma
oss av !!! Gud är Gud och människan människa , en skapad
varelse helt , totalt beroende av Gud för sin fortsatta existens
Men , sedan finns ju också Jesus ,"Och Ordet var hos Gud"
"Och Ordet blev kött"
1. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud,
och Ordet var Gud.
2. Detta var i begynnelsen hos Gud.
3. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
till, som är till.
4. I det var liv, och livet var människornas ljus.
5. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt
därmed.
Jesus , Kristus , fattar vi dess mera hur unik ,
hur pass totalt nödvändig han är ?
Fattar vi hur stor och hur pass beroende hela skapelsen
är av honom
Vad är vi utan honom ?
Vem är han ? , den osynlige Gudens avbild och förstfödd före
allt skapat.
Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl
som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och
väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom
honom och till honom.
Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger
bestånd i honom.
Jag hävdar , vi gör Satan alldeles för stor och märkvärdig när vi
betraktar hans verksamhet i våra dagar , i vems intresse ligger detta ?
Fixerar vi fel , vad är viktigt ?
Vi grubblar över Jds och liknande galenskaper , Sveriges , Finlands
Nordens kristenhet håller på att krascha , är allt ute ? nej inte ,
aldrig , aldrig !!!
Gud är fortfarande på sin tron , han håller hela skapelsen i sin hand
Vad är ändå Satan och hans förvända verksamhet i jämförelse med
Guds Lamm , i jämförelse med blodet ???
Varför förtvivlar vi ? , är det kanske vi själva som ska bära hela världen
på våra axlar ? , tror vi att vi är så stora ? , hur skulle det vara om
den som faktiskt orkar skulle få bära istället ?
Upp 1
"Jag är A och O[1], säger Herren Gud, han som är,
och som var, och som skall komma, den Allsmäktige"
13. och mitt i bland ljusstakarna någon som liknade en människoson,
klädd i en fotsid klädnad och omgjordad kring bröstet med ett
gyllene bälte.
14. Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans
ögon voro såsom eldslågor.
15. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i
en ugn. Och hans röst var såsom bruset av stora vatten.
16. I sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun utgick
ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när
den skiner i sin fulla kraft.
17. När jag såg honom, föll jag ned för hans fötter, såsom hade jag
varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sade:
»Frukta icke. Jag är den förste och den siste
18. och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas
evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.
19. Så skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp både vad som nu
är, och vad som härefter skall ske.
20. Vad angår hemligheten med de sju stjärnorna, som du har sett i
min högra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, så må du veta
att de sju stjärnorna äro de sju församlingarnas änglar, och att
de sju ljusstakarna äro de sju församlingarna.»
Han på Korset , han allena , lyft upp blicken , se Guds Lamm
, blodet har inte mist sin kraft , aldrig i evighet kommer det att ske !!!
Om vi är troende , "skatten i lerkärlet" , vad är det ?
Vad är skatten och vad är lerkärlet ?
Vid Jesu återkomst blåser Djävulens verksamhet bort
som torra löv för vinden och bränns upp i eld
Mvh från SLB
Tack för väsentliga ord Sigfrid!
"Vi har ingenting , ingenting , ingenting att berömma
oss av !!! Gud är Gud och människan människa , en skapad varelse helt , totalt beroende av Gud för sin fortsatta existens"
---
HaFo:
Vi skulle inte kunna ta ett enda andetag om inte "uppehållaren av allt liv" höll vårt jordiska liv levande som hans skapade individ.
Men hur viktigt är det inte att se idag, under allt gnostiskt inflytande både inom och utanför kristenheten, att i människan i sig själv, som skapad varelse finns inget av gudomligt väsen och natur.
Att vi även ser att Gud är Gud och människa är människa, även efter att vi kommer till tro på Jesus och blir födda på nytt.
Men det är också viktigt att se att vi faktiskt då "får del av Gudomlig natur", genom den Helige Andes inneboende i människan.
Då är Gud, Gud och människan är Gud och människa tillsammans i en levande relation.
Och allt grundar det sig precis som Du säger på detta enda:
"Han på Korset , han allena , lyft upp blicken , se Guds Lamm , blodet har inte mist sin kraft , aldrig i evighet kommer det att ske !!!"
HaFo