Inlägg 1

Marija!

Jag skrev en del ord med stora bokstäver i Rom. 11, eftersom Du synes konsekvent hoppa över just de ordens betydelse i sammanhanget.

Under "Det Judiska folket" har jag kommenterat Din kommentar till Rom. 11

Narrowe återger precis det "förstockade", men "ej förkastade" Israels syn på Jesus idag. Men pekar inte Jes. Sakarja och rom 11 pekar ju på att det tillståndet för en hel nation ska förändras på en enda dag, när de ser "vem de har stungit" och som nation blir "födda på nytt"?

Det "trolösa släktet", är det "förstockade Israel", över vilka "vredesdomen kommer i all sin stränghet".

Ngt som här i tiden, kommer att accelerera och nå sin kulmen i slutet av vedermödan och i evigheten gäller det alla Judar och alla som i likhet med alla andra, även bland hedningarna, som kroppsligen avsomnat, utan tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Men är det en motsägelse till att Jes. 66 och Rom. 11 ska gå i sin fullbordan gentemot "kvarlevan" av Israel som nation?

Marija om Upp. betydelse är denna:

"Se jag kommer snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro . Håll fast det du har så att ingen tar din krona."

Är det verkligen allt vad Upp. har att säga oss?

Forts inlägg

Inlägg 2

Marija:

"Sakarja kap 8 handlar om återkomsten från exilen babylonska fångenskapen ... Sak.14 handlar om samma sak."

Om jag har förstått saken rätt, så kan GT:s profetior fullbordas delvis vid flera skeenden för att så slutligen nå fram till sin fulla, totala, hela och slutgiltiga uppfyllelse!?

T.ex. finns det utsagor om "fördärvets man" i både GT och NT. Dessa profetior ha fått sin "delfullbordan" i flera "förelöpare till antikrist" (T.ex. Hitler). Men kommer att nå sin fulla, hela och slutgiltiga uppfyllelse i "Vilddjuret" i Upp.

Det går alltså inte att säga, att om de återgivna ställena i Sak. skulle syfta på "återkomsten från Babylon", att det inte även skulle slutgiltigt syfta fram mot förlosssningens dag för Israel som nation när den sanne Jesus Kristus sätter sina fötter på Oljeberget - eller hur?

Detsamma gäller kommentarerna till Jes. Finns där ngt. som motsäger att t.ex. Jes. 66 inte skulle syfta på Israel som nation i ändtiden i dess största trångmål någonsin genom historien i slutet av Vedermödan - eller?

Ang. 1 Kor 15 23-28 så ha Ordet mer att säga.Bl.a i Upp. 20, som enligt vissa då bara är symbolik (?) (Vilken symbolik?):

"... blev nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år (de övriga döda blev inte levande förrän de tusen åren hade gått till ända)

Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen,över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och ska få regera med honom de tusen åren.

Men när de tusen åren ha gått till ända ... och jag såg en stor vit tron ... och jag såg de döda stå inför tronen ... och om ngn inte fanns skriven i livets bok så blev han kastad i den brinnande sjön ... och döden blev kastad i den brinnande sjön, detta är den andra döden."

Marija kommenterar Karl Ramstrand som verkar tro på ett bokstavligt tusenårsrike och avslutar med orden:

"Nej, och därför kan inte 1000 årsriket fattas bokstavligt" (se Marijas motiveringar ovan).

Och kanske är det så. Men nog är det så, att vi ännu är långt ifrån att ha lagt samman allt Guds Ord. Jag är väldigt intresserad av vad all för symbolik som Upp. egentligen åsyftar om den nu bara är symbolik!?

HaFo

Hej. jag är helt ny på det här forumet och det här blir mitt första inlägg så jag hoppas det fungerar. Ämnet tusenårsriket intresserar mig en hel del och hur vi förstår dess plats i uppenbarelsen säger nog mycket om hur vi förstår Bibeln i övrigt. Ett annat ämne som intresserar mig mycket är begynnelsetillståndet och hur det övegick till att bli till det i många avseenden bedrövliga tillstånd som skapelsen befinner sig i för närvarande. Som väl är vet vi ut ifrån Skriften att skapelsen inklusive våra nu dödliga kroppar skall återställas till oförgänglighet.

Rom.8:20-23
20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,
21 att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.
22 Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.
23 Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

Vid Jesu tillkomst efter vedemödans slut på Herrens dag skall alla troende tidigare avsomnade eller levande genomgå den här förvandlingen och överklädas med en uppståndelsekropp lik Jesus. Vi skall då för alltid vara med Jesus som då återvänder för att regera som kunungarnas Konung från Sion på en förvandlad jord. Det är här tusenårsriket har sin plats eftersom det ännu återstår några profetiskt förutsagda händelser innan allting är fullständigt återställt i och med att den himmelska staden det Nya Jerusalem kommer ner till jorden som därmed har förvandlats till det globala Eden som vi kaqn läsa om i
Uppenbarelsebokens två sisra kapitel.

Upp. 21-22
1 ¶ Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.
2 Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.
3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem deras Gud
4 och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»
5 Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»
6 Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.
7 Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
8 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.»
9 ¶ Och en av de sju änglarna med de sju skålar, som voro fulla med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»
10 Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud,
11 med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis.
12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.
13 I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
14 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar.
15 Och han som talade till mig hade en gyllene mätstång för att därmed mäta staden och dess portar och dess mur.
16 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess längd var lika stor som dess bredd. Och med stången mätte han staden: dess mått var tolv tusen stadier, dess längd och bredd och höjd voro lika.
17 Och han mätte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter människors mått, som ock är änglars.
18 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden själv var av rent guld, likt rent glas.
19 Stadsmurens grundstenar voro skönt lagda och utgjordes av alla slags ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd,
20 den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist.
21 Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild port utgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.
22 Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.
23 Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.
24 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin, vad härligt de hava.
25 Dess portar skola aldrig stängas om dagen-natt skall icke finnas där
26 och vad härligt och dyrbart folken hava skall man föra ditin.
27 Men intet orent skall någonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt är och lögn, utan allenast de som äro skrivna i livets bok, Lammets bok.
1 ¶ Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron
2 och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.
3 Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom
4 och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor.
5 Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.
6 ¶ Och han sade till mig: »Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske.
7 Och se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara på de profetians ord som stå i denna bok.»
8 Och jag, Johannes, var den som hörde och såg detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ned för att tillbedja inför ängelns fötter, hans som visade mig detta.
9 Men han sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas, och deras som taga vara på denna boks ord. Gud skall du tillbedja.»
10 Och han sade till mig: »Göm icke under något insegel de profetians ord som stå i denna bok; ty tiden är nära.
11 Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.
12 Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.
13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.
14 Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.
15 Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla stanna därutanför.»
16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.
17 Och Anden och bruden säga: »Kom.» Och den som hör det, han säge »Kom.» Och den som törstar, han komme; ja den som vill, han tage livets vatten för intet.
18 För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok betygar jag detta: »Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok.
19 Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.»
20 ¶ Han som betygar detta säger: »Ja, jag kommer snart.» Amen. Kom Herre Jesus!
21 Herren Jesu nåd vare med alla.

Detta kan jämföras med det ursprungliga paradiset:

1 Mos. 2:
4 ¶ Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
8 ¶ Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
16 ¶ Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
18 ¶ Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
21 ¶ Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
1 ¶ Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: ‘I skolen icke äta av något träd i lustgården’?»

Gud når trotts människans olydnad och fall sitt mål med jorden och hela skapelsen, men observera att människans platts är på jorden och det är där som Gus uppställer sin tron! Om vi har den saken klar för oss så blir det nog mindre svårt att förstå att återställelsen sker gradvis under de tusen åren.

Shalom,
Fred

I Upp. 20 kan vi läsa om hur himmelsriket, dvs Guds rike inleds under de tusen åren i och med Jesu återkmst.

Upp. 20:
Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år.

Det finns mycket att säga och mångs Bibelord att kommentera för att närmare se in i vad de här 1000 årens regerande med Kristus handlar om och hur tillståndet på den renade Jorden då kommer att gestalta sig. Visst finns det svårigheter att övervinna kanske också av teologisk art för att harmonisera många av de Skriftställen som pekar fram emot den här tiden. Därför ämnar jag att i stället för att trava det ena Bibelstället på det andra gå direkt på vad som för många kan vara en stötesten när det gäller att aceptera det faktumet att Bibeln på ett mycket konkret sätt förlägger de heligas inklusive ett återlöst Israel till en återställd Jord. Den stötestenen är att det på den återställda jorden i Jerusalem kommer att stå ett Guds tempel i vilket djuroffer kommer att förättas. Läs den här artikeln och du kommer att inse att det här är vad Bibeln lär, och jag ser inte att det skulle kunna finnas något utrymme för att på hederligt sätt att bortförklara sammanhanget via några förandligande allegoriseringar.

http://hem.bredband.net/b226694/offer_mi.htm

Offer under tusenårsriket?

Författad av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren april 2005


Jes. 56:7

dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.

Fråga: När i världshistorien har templet varit ett "bönehus FÖR ALLA FOLK"? Svar: ALDRIG! Man må argumentera att världens "folk" i Jesaja 56:7 inte nödvändigtvis måste innebära var och en, utan skulle kunna referera till hela Israel. Vi finner emellertid att Jesus tolkar det här textstället lite annorlunda, när han driver ut månglarna ur templet.

Mark 11:17

17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk [ all nations; KJV].’ Men I haven gjort det till en rövarkula.»

Det grekiska ordet för "folk" är här "ethnos" [från vilket vi fått ordet "etnisk"] vilket är samma ord som normalt annars översätts med "hedningar" ["Gentiles"] i NT. Enligt Jesus så förutsade därför Jesajas profetia en framtid då det fysiska templet skulle vara ett bönehus för ALLA NATIONER [Hedningar, Gentiles]. Den enda möjliga framtida uppfyllelsen av den profetian som jag kan se är i ett fysiskt tempel i Jerusalem under tusenårsriket [som Sakarja 14 beskriver, där alla folken kommer samman för att hålla högtid]. Jag förstår inte hur man kan hålla det här för att vara en allegori, när ju Jesus tydligt refererade till templet av sten i Jerusalem när han tolkade Jesajas profetia!

Det tempel som byggs under vedermödan kommer att bli skändat av Antikrist. När Jesus återvänder kommer det inte bara att renas, utan det blir fullständigt återuppbyggt i en mycket större skala. Templet som beskrivs i Hesekiel 40-48 är millennie-templet och är det tempel som Jesaja [och Jesus] hade i åtanke, liksom också Sakarja. Enligt Hesekiel så kommer det templet att bli i en mycket större skala än något av de tidigare templen, faktiskt mycket större än vad den nuvarande tempelplatsen kan rymma.

Det föreligger en del skilda uppfattningar angående tolkningen av Hesekiel 40-44, angående om huruvida det här storslagna templet skall förstås bokstavligt. En del reser invändningar mot tanken på något som helst tempel här, vare sig under tusenårsriket eller ej. Men Sakarja 14 är ett av de tydligaste textställena som anger ett faktiskt existerande tempel under tusenårsriket. Lägg särskilt märke till den tydliga referensen till lövhyddohögtiden och millennie-templet EFTER striden vid Harmagedon.

Sakarja 14:1-11&16-21

1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte.

2 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden;

3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.

4 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.

6 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.

7 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.

8 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

10 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;

11 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.....

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk [HEDNINGAR] drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.

21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Faktum är att den här texten klart utsäger att det kommer att finnas både ett tempel OCH en offertjänst, samt FOLKSTAMMAR (hednafolk) som kommer för att fira lövhyddohögtiden EFTER striden vid Harmageddon, då Kristus återvänder till Oljeberget med "alla sina heliga".
.....

Shalom
Fred

Hej

Hittade lite om "Justinus Martyren"

Mvh från SLB

http://missionxp.webblogg.se/ao/1174996508_shalom_ver_jerusalem_.html

NÄR ISRAEL OCH JUDENHETEN inte är världssamfundets favoriter precis, då talar Guds folk väl om Israel och önskar Shalom över Jerusalem. En sekulariserad teologi - den s.k. ersättningsteologin - har förvandlat innebörden i centrala bibliska begrepp. Israel, Sion och Jerusalem har inte längre en geografisk konkret betydelse utan har ersatts med en andlig innebörd. Begreppens innebörd har ersatts syftande på kyrka och församling. Världen talar illa om och agerar emot Israel. Värre är att kristenheten gått före och visat vägen.

* ÖNSKA JERUSALEM FRID! Må det gå dem väl som älskar dig. Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats. För dina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid.
* SE PÅ SION, våra högtiders stad! Dina ögon skall skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält som inte flyttas bort. Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor skall ingen enda brista. (Ps 122, Jes. 33)
R E F L E K T I O N Nedan följer ett utdrag ur Bönebrev 21/03/07 från The Watchman International. Oavsett läsarens kyrkliga hemvist, tradition och eskatologiska preferenser är texten en konkret utmaning i synen på Israel och deras roll i HERRENS frälsningsplan för nationerna på jorden.
***
DET FINNS ett intressant avsnitt i en bok av Justinus Martyren, en av andra århundradets mest berömda s.k. kyrkofäder. Boken som heter DIALOGEN MED TRYPHO, skrevs bara c:a 30 år efter den fullständiga förstörelsen av Jerusalem under den andra judiska revolten mot Rom år 132-135 v.t. Efter det att revolten slagits ner av Rom, plöjdes tempelberget i Jerusalem upp till en åker och inga judar tilläts att återvända till staden.

Boken är skriven som en dialog med en tänkt judisk rabbin, som Justinus kallar Trypho. I ett av samtalen frågar rabbinen Justinus,

- Erkänner du detta som sanning, att denna plats Jerusalem kommer att bli återuppbyggd, och förväntar du dig att ditt folk kommer att återsamlas och fröjdas med Kristus, tillsammans med patriarkerna och profeterna, och de heliga bland vårt folk, och till och med dem som blivit proselyter innan Kristus kom?
JUSTINUS svarar,
- Jag har bekräftat för dig tidigare, att jag och många andra verkligen håller detta för sant, liksom du även själv väl känner till att detta kommer att ske. Men jag berättade också för dig att många kristna med rent och gudfruktigt sinnelag inte accepterar detta. För jag gjorde också klart för dig att de som bara är kristna till namnet, men i verkligheten är gudlösa och ofromma kättare, i alla avseenden lär det som är hädiskt och gudlöst och dåraktigt.
- För även om ni själva någonsin har mött dessa så kallade kristna som ännu inte erkänner detta, men som till och med törs häda Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. -- Men jag, och alla andra helt ortodoxa kristna, vet att det kommer en uppståndelse i köttet och även tusen år i Jerusalem, uppbyggt, utsmyckat och utvidgat, som profeterna Hesekiel och Jesaja, och alla de andra profeterna säger.
- Och vidare, en man bland oss kallad Johannes, en av Kristi apostlar, profeterade i en Uppenbarelse given till honom att de som trott på vår Kristus, kommer att få bo i Jerusalem i tusen år, och att därefter den universella, med ett enda ord, eviga uppståndelsen för alla kommer att äga rum, och även domen.
DET ÄR INTE EVANGELIUM om himmelen, utan evangelium om riket som skall predikas för alla folk. Ovanstående intressanta citat kommer från en av de mest tillförlitliga, skriftliga källorna från det andra århundradet. Det visar mycket tydligt att alla ortodoxa kristna i det andra århundradet såg fram emot ett återupprättat Jerusalem enligt löftena från profeterna, där Yeshua/Jesus kommer att regera över jorden från Sin fader Davids tron.
Löftet var inte bara för dem som hade blivit martyrer under vedermödan, utan för alla troende. Ett återupprättat Jerusalem här på jorden var fortfarande fokus för de kristnas hopp och böner mot slutet av andra århundradet. Det var efter det grekiska inflytandet tog över, som himlen snarare än ett upprättat och förnyat Jerusalem på jorden, blev målet för de kristnas tro och längtan. Det är svårt för de flesta kristna idag att relatera till bibelställen som Jesaja 25:6-8,

- HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten.
I himlen? Nej, texten fortsätter: - sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.

Bibeln slutar inte i himlen. Den slutar med att Nya Jerusalem kommer ner från himlen: - Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. (Upp. 21:1-7)
Bibelns glada budskap är att himmelen en dag kommer till jorden och Gud själv skall bo bland människorna för evigt. - Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen. (Matt 6:10)

Det är inte evangelium om himmelen, utan evangelium om riket som skall predikas för alla folk. Sedan skall änden komma. Matt 24:14
DET ÄR NU TID för alla som tror på Yeshua/Jesus som sin Messias och som har öron att höra vad Anden säger, att gå in i striden om Jerusalem. PAPIAS, som levde från år 60 till 130, var bekant med aposteln Johannes och han räknas som en av de mest pålitliga s.k. Apostoliska fäderna. Han är välkänd för sin klara undervisning om Messias Tusenårsrike som han sade sig ha fått ifrån apostlarna.
IRENEAUS, en annan av de tidiga kyrkofäderna som levde från år 130 till 200, höll sig till den allmänna judiska apokalyptiska synen att den nuvarande världen kommer att existera i sex tusen år, motsvarande de sex skapelsedagarna. Mot slutet av dessa sex tusen år kommer ondskan att tillta och Messias kommer att återvända till Jerusalem för att upprätta Guds rike på jorden. Den sjunde dagen, de tusen årens Sabbatsvila kommer att inledas. Efter detta kommer den slutliga domen och den åttonde dagen, evigheten börjar.

Vittnesbörden från andra århundradets ledare är därför väldigt starka, och de visar att de delar exakt samma bibliska hopp, centrerat kring Jerusalem, som det judiska folket burit i tusentals år.

Fortsättning från föregående inlägg

http://missionxp.webblogg.se/ao/1174996508_shalom_ver_jerusalem_.html

EUSEBIUS OCH KONSTANTIN

I tredje århundradet började emellertid kyrkan ersätta denna bibliska, apostoliska världsbild med grekiskt tänkande. Den främste bland dessa kyrkoledare var Origenes med sin allegoriska tolkning av Skriften. Origenes blev först förkastad som kättare för sin undervisning och måste lämna Alexandria där han började sin karriär. Senare blev han accepterad i Caesarea och ett hundra år senare gav Eusebius honom en mycket hedersam plats i sina skrifter. Till denna dag betraktas han som en av de s.k. kyrkofäderna.

Origenes lärde att Skriften inte skall förstås bokstavligt. Han hade en mycket hög uppfattning om Platon, förnekade läran om en fysisk, kroppslig uppståndelse och trodde att alla till slut kommer att bli frälsta. Han trodde att bibeln är skriven allegoriskt och att den därför mer eller mindre, kan tolkas utifrån vars och ens egen föreställningsvärld.

I fjärde århundradet förkastade Eusebius, den berömde kyrkohistorikern som även var personlig vän med kejsar Konstantin, fullständigt undervisningen om Tusenårsriket och den fysiska upprättelsen av Jerusalem såsom judisk, köttslig, barnslig och omogen. Denna doktrin passade inte det bildade, mogna, andliga grekiska tänkandet som nu tagit över. Det var inte tal om att den romerske kejsaren själv skulle omfatta en sådan judisk världsbild av framtiden. Om kyrkan förväntade sig att en kung snart skulle återvända till Jerusalem, skulle det förvisso inte stärka kejsarens ställning. Så läran om Messias tusenåriga rike måste förkastas, och så har det i grunden förblivit sedan dess, inom de flesta delarna av kyrkan.

Eusebius betraktas som den huvudsakliga experten och auktoriteten vad gäller den tidiga kyrkans historia de första tre hundra åren efter Apostlagärningarna. Genom alla sina detaljerade skrifter om den tidiga kyrkans historia, och trots att han själv inte trodde på Tusenårsriket gav han inte ett enda exempel på någon kyrkoledare i första eller andra århundradet som förkastade undervisningen om Messias tusenåriga rike! Som Justinus Martyren skrev är det uppenbart att de kristna, åtminstone 150 år efter apostlarna, såg fram emot Guds rike på jorden genom Messias återvändande till Jerusalem. Med andra ord hade de ett judiskt hopp och en judisk världsbild som getts till dem av deras judiske Frälsare och Hans apostlar.

OM JAG GLÖMMER DIG JERUSALEM
Det bibliska hoppet som kretsar kring Jerusalem måste återupprättas. Det har sagts att, precis som det judiska folket blivit förblindat för vem Konungen är, så har kyrkan blivit blind för Hans kungarike. Blindheten bland kristna måste först tas bort innan ögonen på det judiska folket kan öppnas för deras Messias.

Religiösa judar ber flera gånger varje dag om Jerusalems återupprättelse. Återupprättelsen av Jerusalem och Messias ankomst är, förutom att upphöja Herrens namn, huvudfokus i det judiska folkets böner och så har det varit under åtminstone de senaste två och halvt tusen åren.

- Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela. Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje. (Ps. 137:5-6)

Vid varje judiskt bröllop läses denna psalm och brudgummen krossar ett glas under foten för att påminna om Jerusalems förstörelse, även vid ett sådant glatt tillfälle.

Muslimerna, och speciellt Irans president Ahmadinejad förstår klart Jerusalems avgörande betydelse. Islam undervisar att den som har kontrollen över Tempelberget, kontrollerar även världen. Konstantin gjorde däremot Tempelberget till en avskrädesplats. Inom kristendomens huvudfåra har idén om en framtida roll för Jerusalem föraktats och förkastats. Bibeln säger, -Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig. (Ps. 122)

DET ÄR NU TID för alla som tror på Yeshua/Jesus som sin Messias och som har öron att höra vad Anden säger, att gå in i striden om Jerusalem. Det är till Jerusalem som Yeshua kommer att återvända och sätta sig på tronen. Jerusalem är himlens landningsbana, den mest avgörande tomtmarken på hela jordklotet. Det är därför även våra böner måste vara fokuserade på Jerusalem. Jerusalem kommer att bli det stora andliga slagfältet innan vår Herre återvänder.

- För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss. Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestämma. Du skall vara en härlig krona i HERRENS hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand. Du skall inte mer kallas Den övergivna, ditt land skall inte mer kallas Ödemark, utan du skall heta Min käraste och ditt land Den äkta hustrun. Ty HERREN har sin glädje i dig, ditt land har fått sin äkta man. Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru, så skall dina barn gifta sig med dig, och som en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig. På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till HERREN, unna er ingen ro. Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden. (Jes. 62:1-7)

Tänkvärt är att :

Muslimerna tycks tydligen ha "lätt för att se vissa saker" , kristna tycks
däremot oftast ha svårt att se Israels och Jerusalems betydelse----
Hur kan det komma sig månntro ???

Citat :
"Muslimerna, och speciellt Irans president Ahmadinejad förstår klart
Jerusalems avgörande betydelse. Islam undervisar att den som har
kontrollen över Tempelberget, kontrollerar även världen.
Konstantin gjorde däremot Tempelberget till en avskrädesplats.
Inom kristendomens huvudfåra har idén om en framtida roll för
Jerusalem föraktats och förkastats. Bibeln säger, -
Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig. (Ps. 122)"

Mvh från SLB

Frid,

Jag har nu översatt en artikel från 'Post-trib Research Center' som utreder frågan om vilka som kommer att befolka jorden under tusenårsriket rätt grundligt utifrån bland annat Jesu undervising om Guds rike i Sina liknelser och GT:s profetiska texter som har en hel del att berätta om tillståndet under den kommande tidsåldern på vår jord.

Tänkte att artikeln kunde vara till hjälp här för att utreda några av de inte helt enkla frågor som diskuterats i den är tråden.

http://hem.bredband.net/b226694/repop.html

Liknelsen om fåren och getterna
Vilka kommer att återbefolka jorden?

Av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2007
Översatt av Fred Örtegren Oktober 2007

Matt 25:31-46

31 ¶ Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.

32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.

33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.

34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: ‘Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,

36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.’

37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: ‘Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?

38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?

39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?’

40 Då skall Konungen svara och säga till dem: ‘Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.’

41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: ‘Gån bort ifrån mig, I förbannade eller: i förbannelse, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.’

44 Då skola också de svara och säga: ‘Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?’

45 Då skall han svara dem och säga: ‘Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.’

46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.»

(KB 1917)

Liknelsen om fåren och getterna i Matteus 25 används av pretrib förespråkare till att diskreditera posttrib positionen. Förespråkare för pretrib utgår därvid huvudsakligen från två huvudpunkter. Den första är då att tidpunkten för händelsen förefaller att vara oförenlig med andra angivelser angående när uppryckelsen kommer att ske, som skulle göra det omöjligt att förlägga uppryckelsen efter vedermödan. Det andra invändningen är att liknelsen då inte skulle oförenlig med att några människor i naturliga kroppar lämnades kvar på jorden, förutom de rättfärdiga som, i ett posttrib scenario alla skulle ha erhållit uppståndelsekroppar. Eftersom de förhärligade heliga inte fortplantar sig så skulle det inte finnas några människor kvar på jorden som skulle kunna stå som fäder till den stora skara av människor som enligt Upp. 20, senare vid tusenårsrikets slut kommer att revoltera.



Händelsernas ordningsföljd
Den här liknelsen tycks förlägga åtskiljandet av de rättfärdiga från de onda till tiden EFTER att Kristus satt sig på Sin tron för att regera det tusenåriga Riket. Om skiljandet av fåren från getterna motsvarar separerandet av kristna från icke troende, som posttrib scenariot förutsätter, varför verkar det då som om åtskiljandet inträffar först efter den andra tillkommelsen och inte under själva tillkommelsen?

Lösningen på den här problematiken finner vi genom att jämföra med två andra liknelser som Jesus gav angående samma händelse, nämligen liknelsen om vetet och agnarna, och liknelsen om noten.

Matt 13:24-30,36-43

24 ¶ En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ‘Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

28 Han svarade dem: ‘En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ‘Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’

29 Men han svarade: ‘Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ‘Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’»....

36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände [tidsålderns slut; Folkbibeln]. Skördemännen är änglar.

40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

Märk väl att också detta är en liknelse beträffande "tidsålderns slut". Notera att de som här åtskiljer de onda från de rättfärdiga är "änglar" medan det i Matt. 25 sägs att det är Kristus Själv som åtskiljer. Lägg också märke till att de onda här ihopsamlas först, före de rättfärdiga. Handlar detta om en annan händelse än den i liknelsen med fåren och getterna? Är det frågan om två slut på tidsåldern? Möter vi här två olika grupper av rättfärdiga och onda? Låt oss då se på ännu en liknelse.


Matt 13:47-50

47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

48 När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort.

49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Här samlas alla ihop tillsammans, därefter skiljs de åt vid samma tillfälle. Änglarna gör här åtskiljandet, inte Kristus själv som i liknelsen med fåren och getterna. Är det här en annan händelse än den vid liknelsen om vetet och agnarna? Inga av dessa liknelser överensstämmer i varje detalj med varandra.


Liknelsen om: Samlade och separerade: Separerade av:
Fåren & Getterna Tillsammans Jesus
Vetet & Agnarna Var för sig Änglar
Noten Tillsammans Änglar



Vad kan vi nu dra för slutsats från vår jämförelse av dessa liknelser? Om vi resonerar utifrån pretribteorin så borde vår slutsats bli att alla dessa liknelser beskriver skilda händelser, med olika par av "rättfärdiga" och "onda". Men den slutsatsen är ju orimlig eftersom det bara finns ett enda unikt slut på tidsåldern. Svaret måste då bli att Jesus inte här avsåg att ge en exakt kronologi, utan i dessa liknelser endast illustrerade det väsentligaste, nämligen att de onda och de goda skulle komma att skiljas åt vid tidsålderns slut, och att de rättfärdiga skulle komma att ärva Riket, och att de onda skulle komma att bli kastade i elden.

Men varför skulle Jesus bruka ofullkomliga illustrationer som förefaller motstridiga i somliga detaljer för det verkliga ändetids scenariot? Svaret är att Jesus helt enkelt använde sig av några för sina åhörare välbekanta illustrationer. I deras kultur hade de alla många gånger sett hur en herde skiljde fåren från getterna när han förde dem in från fältet. Många gånger hade de också sett hur en bonde lät sina lantarbetare först avlägsna ogräset för att sedan samla in vetet i ladan. Och de hade alla sett en fiskare dra sitt nät mot stranden, för att där separera den dåliga fisken från den goda. Jesus använde sig av dessa väl bekanta sysslor för att illustrera vad han först av allt ville poängtera, nämligen att att de onda skulle komma att skiljas från de rättfärdiga. Och att de rättfärdiga till skillnad från de onda därvid skulle komma att ärva riket. Att gå utöver detta centrala budskap och att försöka pressa fram detaljer ur liknelserna är att begå ett stort misstag. Vår tendens att göra så beror på att vi i vår kultur inte är så väl förtrogna med lantbruk, att sköta flockdjur, och nätfiske. Vi tenderar att tänka oss att Jesus satte ihop de här liknelserna för att få dem att passa ihop med de eskatologiska detaljerna. Det gjorde Han inte. Han använde sig av de här välbekanta företeelserna, ofullständiga som de var, för att illustrera en enda huvudsak.


forts följer:

forts av

Liknelsen om fåren och getterna
Vilka kommer att återbefolka jorden?

Av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2007
Översatt av Fred Örtegren Oktober 2007


Vilka kommer att återbefolka jorden?
Pre-tribbare argumenterar att ifall uppryckelsen inträffar först efter vedermödan, så skulle alla uppryckta och uppståndna troende erhålla härlighetskroppar, medan alla icke troende skulle förpassas till evigt straff, lämnande ingen tredje grupp till att generera ett släkte, kapabelt till att revoltera vid tusenårsrikets slut, [Upp. 20:7-10]. Den invändningen tar huvudsakligen sin avstamp ifrån liknelsen om fåren och getterna. Det kan nämligen tyckas som om den liknelsen inte skulle utelämna någon, då ju "Alla folk" är samlade inför Honom vid åtskiljandet. Pretrib företrädare tror att "fåren" i Jesu berättelse utgörs av vedermödans heliga ["tribulation saints"], som man menar har blivit frälsta efter en pretrib uppryckelse. Man tror att församlingen kommer att gå in i tusenårsriket iklädda härlighetskroppar, medan vedermödans heliga ["tribulation saints"] kommer att gå in i sina naturliga kroppar, och därefter generera den rebelliska skaran. Utmaningen för posttrib företrädare består då i att kunna förklara hur det kan komma sig att det skall finnas icke troende människor på jorden vid tusenårsrikets slut, om nu alla ofrälsta människor blir dömda, och om alla heliga mottagit härlighetskroppar, vilket innebär att de inte kommer att föda några barn.

Den här domsakten kommer att ske när Kristus framträder i härlighet med Sina änglar för att ta Sin plats på det då upprättade tusenåriga rikets tron, [Matt. 25:31]. Vi vet att det kommer att finnas en judisk kvarleva som kommer beskyddas av Gud igenom vedermödan, [Upp. 12:14]. De kommer att se upp emot Kristus och bli frälsta när Han framträder i härlighet inför slaget vid Armageddon, [Sak. 12:10,11]. De kommer då att fly till fots mot Oljeberget efter det att Kristus tillsammans med de heliga landat [Sak. 14:4,5]. Eftersom uppryckelsen enligt posttrib synen inträffar alldeles innan Kristus framträder inför världen vid Armageddon, så kommer den här judiska kvarlevan att ha missat uppryckelsen. De kommer att gå in i det tusenåriga riket som nyomvända troende i sina naturliga kroppar. De kommer att kunna föröka sig till en stor skara människor av vilka somliga kommer att revoltera vid tusenårsrikets slut. "Fåren" utgörs av alla troende som tar del i uppryckelsen och uppståndelsen. "Getterna" utgörs av alla de icke troende som tillbett Vilddjuret. Den judiska kvarlevan kommer att utgöra en tredje grupp människor som inte omnämns i Jesu liknelse om fåren och getterna. En viktig iakttagelse som ökar trovärdigheten av det här scenariot är faktumet att Jesus sade att "folken" skulle bli dömda, några skulle räknas som får och andra som getter. Det grekiska ordet för "folk" används vanligen i Skriften för att beteckna hedniska nationer. Det översätts vanligen med "folk", "nationer" eller "hedningar." Det utesluter vanligen judar. Det här scenariot löser enligt min mening fullkomligt det problem som pretribbare rest angående varifrån de människor som revolterar vid tusenårsrikets härstammar.

Men, här handlar det inte bara om en judisk kvarleva. Flera gammaltestamentliga skriftställen visar på att där kommer att finnas icke judar som överlever vedermödan och som med sina naturliga kroppar kommer att gå in i och leva under tusenårsriket. Här följer några få exempel därpå.

Jes. 2

2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

3 ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

4 Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

Jes. 14

1 ¶ Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

2 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

Sak. 14

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett....

16 ¶ Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

Hes. 36:

24 Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land.

25 ¶ Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

26 Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

27 Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

28 Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.....

36 Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

De här texterna visar tydligt på att där kommer att finnas ofrälsta som överlever vedermödan och lever vidare med sina naturliga kroppar in i tusenårsriket. En del menar att vi också indirekt kan se att så är fallet fråni Uppenbarelseboken. Enligt Upp. 13:8 så kommer alla som inte återfinns skrivna i livets bok att dyrka Vilddjuret, och alla de som dyrkar Vilddjuret kommer att bli fördömda, [Upp. 14:9-11]. Från de här verser ur Uppenbarelseboken framgår emellertid inte om den här domen verkställs före eller efter tusenårsriket, eller vid avslutningen av deras naturliga liv under tusenårsriket.

De som hänvisar till Matt. 25 och verserna ur Uppenbarelseboken för att ta avstånd från post-tribulationismen tycks inte inse att de skapar ett problem för sig själva. Företrädare för posttrib kan hänvisa till texter i G.T. som visar på att en del hedningar kommer att fortleva in i tusenårsriket. Även om somliga posttrib företrädare inte på ett tillfredsställande sätt förmått att förlika att så är fallet med Jesu liknelse om fåren och getterna, så har de ändå Skriftliga belägg för att hävda att en del ofrälst folk kommer att leva under Kristi regim under tusenårsriket, tillsammans med den judiska kvarleva som tog emot Kristus när Han återkom i sin härlighet. Det är alltså dessa som kommer att föröka sig under tusenårsriket. Företrädare för pretrib som gör den här invändningen visavi posttribulationism, gör detta huvudsakligen utifrån sin tolkning av Matt. 25. Men, så länge man inte kan harmoniera sin tolkning med de Skriftställen i G.T. som visar på att en del ofrälsta kommer att leva inom tusenårsriket så har man ingen giltig grund för sin invändning. Problemet som de skapar drabbar alla premilleanister. Det gynnar ingen enskild uppryckelseposition inom det premilleanistiska lägret. Eftersom deras läsning av Matt. 25 inte går att förena med de ovan citerade skriftställena från G.T. så måste det vara något fel med deras tolkning av Matt. 25. Enda sättet att harmonisera läsningen av dessa Skrifter är att inse att Jesus där gjorde ett generellt uttalande när han sade "alla folk," [Matt. 25:32]. Han menade inte att varje enskild levande individ skulle motsvara antingen ett "får" eller en "get", utan bara att varje nation skulle ha några "får" och några "getter". Fastän att Jesu ord inte speciellt nämner någon tredje kategori av människor, så utesluter de dem inte heller. I liknelsen med noten, så är det naturligt att förmoda att inte alla människor är inkluderad i den fångsten. Från den liknelsen skulle ingen anta att noten fångade upp ALL fisk i hela havet. Det är inte heller nödvändigt att anta att uttrycket "alla folk" betyder varje levande människa på jorden. Enligt Sak. 14:2, kommer Gud att församla "alla folk" mot Jerusalem till slaget vid Armageddon. Innebär det att varje man, kvinna, pojke, och flicka, kommer att ta till vapen och tåga mot Jerusalem vid slutet av vedermödan? Naturligtvis inte. Upp. 19 visar på att det är nationernas arméer som drar upp emot Jerusalem. Jes. 2 omtalar att "alla folk" går upp till Jerusalem för att tillbedja under tusenårsriket. Men ändå läser vi i Jes 34:2 att Gud skall låta slakta "alla folk" vid Sin andra tillkommelse. Lämnad ingen vid liv? Haggai säger att Gud åter kommer att skaka "alla folken" (han talar om vedermödan) och fortsätter med att säga att dessa folk kommer att gå upp till Jerusalem för att där tillbedja vid templet under tusenårsriket! De här Skriftsammanhangen utgör kompletterande information som utelämnats i Matt. 25. Fåren och getterna i Jesu liknelse inkluderar inte alla människor.

Vilka är då de människor i ovanstående bibelsammanhang som varken motsvaras av "fåren" eller av "getterna", och som fortlever efter det att slaget vid Armageddon utkämpats, för att sedan ställas under den ordning som kommer att gälla i det tusenåriga Riket? Svaret därpå är inte alls komplicerat. Det kommer att finnas miljontals med barn på jorden vid Jesu återkomst. De kommer på grund av sin låga ålder inte att ha tillbett Antikrist, eller att ha tagit hans märke. Märket behövs bara för att köpa eller sälja, något som barn sällan behöver göra. Även om de tvingats att delta i den påbjudna formella tillbedjan av Antikrist, så kommer inte Gud att hålla dem ansvariga därför eftersom de ännu inte är mogna nog för att ställas till svars därför.. De som förpassas till "evigt straff" är de "onda", de som aktivt motsatte sig Kristus genom att förfölja eller inte brydde sig om att hjälpa Hans folk, [Matt. 25:41-45]. Små barn är som det framgår av följande text mycket dyrbara för Kristus. De betraktas inte som "onda" även när de ej ännu är troende. Barnen möter alla de kriterier som krävs för få att ingå i Kristi rike.

Mark. 10:

13 ¶ Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem.

14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

15 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

16 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Fastän att det i Joh.3 påpekas att den som inte blir "född på nytt" inte kan ingå i Guds rike, så är det helt klart att Jesus därmed inte utestänger de små barn. Om detta gällde för barnen som Jesus då mötte, hur mycket mer då inte för dessa barn som föds under eller före vedermödan och som kommer att stå inför upprättandet av just detta Guds rike. Där finns också flera texter i Gamla Testamentet som visar på att barn kommer att gå in i Kristi tusenåriga rike.

Jes. 11:

4 Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga.

5 Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter.

6 Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem.

7 Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar.

8 Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga.

9 Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.

Ps. 17

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
[Armageddon]

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
[Tusenårsriket]

Talande angående Israels återupprättelse under Tusenårsriket, skrev Jeremia följande:

Jer. 3

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edra fäder till arvedel.

19 Jag tänkte: »Vilken plats skall jag ej förläna dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra härligaste arvedel bland folken!» Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifrån mig.»

Bibeln är inte så tydlig när det gäller vad det skall bli av de barn som lever under vedermödan, Vi kan emellertid förmoda att Han kommer att behandla dem på i stort sätt samma sätt som han tidigare gjort. Bibeln indikerar att den som inte tror Evangeliet kommer att bli fördömd. Vi vet ändå att detta inte inkluderar omogna barn. Skriften lämnar emellertid inga tydliga besked i den här saken. Vi kan emellertid nå välgrundade uppfattningar härom utifrån att reflektera över Guds karaktär. Jag utgår bara ifrån att Gud kommer att behandla barnen på samma sätt vid vedermödans slut som han gjort tidigare. Vid uppryckelsen kommer enbart de pånyttfödda kristna att bli upptagna. Det finns inget stöd i Bibeln för att ofrälsta barn kommer att bli uppryckta. Barn som inte är troende kommer inte att uppryckas. De passar emellertid inte in i vare sig kategorin "får" (de rättfärdiga) eller "getter" (de onda). "Fåren" (alla troende) kommer att gå in i riket som är berett för dem från världens begynnelse, [Matt. 25:34], medan "getterna" (alla de som dyrkade Vilddjuret) kommer att kastas i den eviga elden, [Matt. 25:41]. De barn som ännu inte är gamla nog för att ställas till svars för sina val när det gäller Evangeliet och frälsningen, kommer att fortsätta sina liv under tusenårsriket med fortsatta möjligheter att komma till frälsande tro, eller till den upproriskhet, som somliga kommer att välja enligt Sak. 14:16-19. Barnen kommer att växa upp och tillsammans med den judiska kvarlevan kommer de att föröka sig och somliga av deras avkomma kommer att utgöras av den stora skara som kommer att följa Satan vid slutet av tusenårsriket.

Kanske att några läsare blir bekymrade över att små barn vill komma att lämnas föräldralösa vid övergången till tusenårsriket. Antingen var ju deras föräldrar troende och togs därför upp vid uppryckelsen, eller så var de inte troende och förgjordes därvid vid slaget vid Armageddon. Oavsett vilket, så skulle det, om det här scenariot är riktigt finnas en stor mängd barn som kvarlämnats utan några som tog hand om dem. Jag kan förstå att den möjligheten inte skulle sitta så väl till bland kristna föräldrar med små barn.

Som föräldrar så månar vi naturligtvis om våra barns välfärd. Men, varför skulle vi förvänta oss att Gud skulle rycka upp våra barn? Fastän det är ett vanligt pre-trib antagande så kan jag inte hitta något prejudikat i Skriften som antyder att så skulle vara fallet. Antag att ett kristet par omkommer i en bilolycka. Rycker då Gud övernaturligt upp barnen? Nej de lämnas till att ta sig fram vidare i livet på bästa sätt de förmår. De kommer att få utstå prövningen att leva vidare med en mycket svår och traumatisk upplevelse. Jag kan inte inse varför det skulle vara så annorlunda i samband med uppryckelsen.

Jag tror att uppryckelsen kommer att inträffa samma dag som Kristus kommer för att upprätta sitt Rike. Därför så kommer barnen att befinna sig i en "vänlig" omgivning som direkt följer uppryckelsen. Dessutom så kommer hela himmelens härskaror av änglar att åtfölja Kristus, för att ta del både i slaget vid Armageddon och vid församlandet av de utvalda vid uppryckelsen [2 Tess. 1:7,8 & Matt. 24:29-31]. Men jag misstänker att de dessutom kommer att ha en annan uppgift.

Hebr. 1:

14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skall få frälsning till arvedel?

Lägg här märke till den framtida verbformen "skall få". Av den följer att änglarna sänds ut för att hjälpa människor redan INNAN de ännu är frälsta. Jag håller det för troligt att änglarna efter det att de fullbordat uppdraget med att församla de "utvalda", kommer att sändas på ett nytt uppdrag. Det är inte utan anledning som det också kallas för tjänsteandar eller väktare.

Matt 18:

10 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

Faktum är att Bibeln säger inte exakt hur det här kommer att förlöpa. Jag tror emellertid att vi bara behöver förlita oss på att Herren kommer att göra det allra bästa för oss och för våra barn. Det bästa vi kan göra är att lära dem om Herren så snart de förmår att förstå. Därefter, får vi lämna dem i Guds händer. Det skulle emellertid förvåna mig om alla dessa änglar som kom med Kristus bara skulle stå där sysslolösa efter Kristi andra tillkommelse utan något mer att göra!



Grunden för domen
Något som har förbryllat många läsare av Jesu liknelse om fåren och getterna är vad grunden för separationen som där omnämns kan vara. Fåren ges inträda i Riket som är berett för dem "från världens begynnelse" på basis av hur de har behandlat "mina (Jesu) minsta bröder". Getterna döms till den eviga elden på grund av att de, som det sägs inte hade tagit emot och bistått "mina (Jesu) minsta bröder". En del kanske uppfattar det som om den här texten, undervisa om frälsning genom gärningar? I vilket fall som helst så blir utgången permanent. Vers 46 säger: "Och dessa skola då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv". "Evigt liv" alternativt "evigt straff" utdelas här till fåren resp. getterna. Därför måste grunden för domen och åtskillnaden vara förbunden med frälsningen. Nyckeln till den här skenbara svårigheten finner vi genom att identifiera vilka Jesu bröder i liknelsen är.

Matt 12:46-50

46 ¶ Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

47 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»

48 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

49 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

50 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

Matt 28:9-10

9 Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom.

10 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalen detta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; där skola de få se mig.»

Jesus förberedde utsändandet av Sina lärjungar till hela världen för att predika Evangeliet. När Jesus sände ut sina lärjungar den första gången för att predika enbart för Israel, befallde Han dem:

Matt 10:11-18,40-42

11 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I lämnen den orten.

12 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.

13 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder.

14 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter.

15 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

16 ¶ Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.

17 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;

18 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna....

40 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.

41 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en rättfärdig mans lön.

42 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge-sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»

Vers 40 utgör nyckeln. Att ta emot lärjungarna, som Jesus sänt ut som sina ambassadörer med Evangeliet är att ta emot Jesus. Och att ta emot Jesus det är att ta emot Fadern. Det här är demonstrerat med hur Jesu "minsta bröder" blir emottagna och bemötta. Därför kunde Jesus angående den dagen säga, "‘Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.’

Shalom!
Fred

Inlägg 1 av HaFo

Jag läser Ditt inlägg om och om igen Fred!

Där Du försöker med hjälp av Skriften att föra i bevis att det under tusenårsriket skulle sida vid sida finnas förhärligade odödliga människor i sina uppståndelsekroppar och "vanliga dödliga människor".

Jag söker förgäves i de texter, som Du återger, att finna några verkliga bevis och konkreta utalanden om ngt sådant.

Här ligger också ett tämligen spekulativt resonemang kring barnen, som inte blir med vid uppryckelsen och som skulle ingå bland de icke förvandlade människorna som förökar sig under "tusen - årsriket". Den framställningen finner jag föga trovärdig och att finna skriftstöd för det var väldigt tunt i de framställningar kring barnen som återgavs.

Dessutom används en mening som säges åsyftande tusenårsriket, som jag inte alls tror talar om tusenårsriket, utan om hur Jesus i tro, talar om hans visshet och reaktion vid sin kroppsliga uppståndelse:

"Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn."
---
Hårt drivs här denna linje:

"Fåren ges inträde i Riket som är berett för dem 'från världens begynnelse' på basis av hur de har behandlat 'mina (Jesu) minsta bröder'. Getterna döms till den eviga elden på grund av att de, som det sägs inte hade tagit emot och bistått 'mina (Jesu) minsta bröder'. "

HaFo:

Var finns försoningen, nåden, förlåtelsen i Jesu blod, tron på Jesus för den Han är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset för var människas räddning?

Kopplar man samman ovanstående citat med slutcitat i inlägget:

"Vers 40 utgör nyckeln. Att ta emot lärjungarna, som Jesus sänt ut som sina ambassadörer med Evangeliet är att ta emot Jesus. Och att ta emot Jesus det är att ta emot Fadern. Det här är demonstrerat med hur Jesu 'minsta bröder' blir emottagna och bemötta. Därför kunde Jesus angående den dagen säga, 'Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig'."

----

Så uppstår då frågan kring vem som i denna framställning är "lärjungarna, som Jesus sänt ut som sina ambassadörer med Evangeliet" och vilka som åsyftas med: "hur Jesu 'minsta bröder' blir emottagna och bemötta"?

Är det månne Warner och den grupp som Fred representerar? Är det månne de som i alla stycken anammar deras syn på Israel som nation i äntiden och omfattar i allt deras syn på tusenårsriket, som är "ambassadörer med Evangeliet" och att människors andliga läge avgör, hur dessa "minsta bröder", blir emottagna och bemötta.

Är det vad som är den frälsande tron, att omfatta Warners, Freds och den grupp de utgör, syn på Israel och tusenårsriket?

Vill inte tro att det är så illa ställt, men måste resa frågan!

Jag vill också fortsättningsvis (ända tills motsatsen blivit för mig bevisad bortom allt rimligt tvivel), varna för, att mitt i väldigt många sanningar och Skrifredogörelser, så kan faktiskt här inrymmas en lockelse för "Judeälskare", till att välkomna antikrists första förförelse i ett plagiat av återupprättad tempeltjänst och ett plagiat av upprättandet av riket.

Detta nu i en ensidig bild av antikrist, där man framställer honom i sin senare del av sitt framträdande, som en krigisk, Gudsfrånvänd Judehatare och Kristus - förnekare som går emot de kristna.

Men missar NT:s framställning av honom, som den manipulative, som är så kristen - vänlig och religiös, så han lyckas "bedra jämväl de utvalda genom tecken och under".

Hur ska han annat än genom manipulation och dupering, som en ljusets ängel, lyckas framstå som en politisk och andlig världsförenare, så att han t.o.m. via den falske profeten, lyckas tillskansa sig tillbedjan som Gud och världsfrälsare, där man ska tillbe honom och hans märke. Och han når den politiska statusen och betydelsen, så att de som inte tillber honom och hans märke får inte köpa eller sälja.

Ska han få Judarna med i ett sådant spektakel, måste han även "samspela" med dem och framstå som Judevänlig och antagligen vara den som bejakar deras tempeltjänst, kanske bygger upp deras tempel (?) och att han sätter sig där för att "föregiva sig vara Gud", vet vi.

Då inträder den andra sidan av hans förförelse, som de som menar att allt som talar om Israel som nation, har fått sin uppfyllelse i församlingen (med många sanna synpunkter från sin horisont), dock är med att förbereda, ett legaliserande av en ny "förintelse".

Forts.

HaFo

Inlägg 2 av HaFo

Men däremot Fred, så anser jag nog att en hel del av den Skrift Du återger, pekar på att de, som menar att vad som talas om Israel som nation, blivit överflyttat och uppfyllt på församlingen, fullständigt och för evigt, inte håller måttet, mitt i en hel del sanningar som även där åberopas.

Citerar igen de texter jag tycker det är svårt att kunna säga att de redan är historiskt uppfyllda, eller överhuvudtaget kan vara uppfyllda i församlingen:

"Jes. 2

2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

3 ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

4 Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

Jes. 14

1 Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

2 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

Sak. 14

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett....

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

Hes. 36:

24 Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån alla länder och föra eder till edert land.

25 Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena; jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra eländiga avgudar.

26 Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

27 Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

28 Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.....

36 Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också."
---

Hur man kan få dessa sammanhang till att handla om församlingen eller att det redan skulle vara uppfyllt på Israel redan tidigare i historien, är för mig en gåta. Men sen vad det i alla detaljer rent praktiskt medför i en "helhetseskatologi", är jag inte ännu klar över.

Och jag tror inte heller att Fred egentligen är det, utan att han lägger in mer här än vad som egentligen texterna innebär och som faktiskt kommer att vilseleda människor?????

---

Vill återge ännu en gång en text som blivit flitigt använt i dessa samtal kring Israel. Jag vill nu återge det med tanke på hur fel det egentligen är att mena att allt om Israel som nation som sägs skulle ha blivit överflyttat på församlingen och uppfyllt där.

" Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;

Och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: »Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob."

Lägg här in församlingen i texten istället för Israel och det skulle i ett "förandligande och symbolikgörande" av texten stå:

"Ty för att ni inte mina medtroende, församlingen, ska hålla er för kloka, vill jag yppa denna hemlighet: förstockelse har drabbat en del av församlingen och ska fortfara intill dess de icke - troende Judarna i fulltalig skara har kommit in. Och så ska hela församlingen bli frälst. Från en symbol för Sion ska förlossaren komma, han ska skaffa bort all ogudaktighet från församlingen".

Fråga: Var inte redan all ogudaktighet inför Gud bortskaffad från församlingen i och genom dess tro på Jesus och reningen i det nya förbundets blod i Jesus Kristus??

Vi måste ju ändå inse att i denna text så syftar dessa ord om Israel på just Israel som nation och inte på församlingen!!!

Vad det sen må betyda i alla sina konsekvenser i en helhetssyn av eskatologin och det Judiska folket i ändtiden. Det vet jag inte än.

Men ett tror jag mig veta och det är att de som hävdar, att allt om Israel som nation blivit överflyttat till och uppfyllts i församlingen, kommer att vara med i att legalisera antikrists andra förförelse i en ny "förintelse", efter att han först har från andra sidor av kristenheten, genomfört sin första förförelse, som jag "speglade" i mitt förra inlägg ovan.
---
Ännu ett citat från Skriften som näppeligen kan handla om församlingen, utan Isarel som nation och i avslutligen deras historia efter 1948:

Amos 9

"8. Se, Herrens, HERRENS ögon äro vända mot detta syndiga rike, och jag skall förgöra det från jordens yta.
Dock vill jag icke alldeles förgöra Jakobs hus, säger HERREN.

9. Ty se, jag skall låta ett bud utgå, att Israels hus må bliva siktat bland alla hednafolken, såsom siktades det i ett såll; icke det minsta korn skall falla på jorden. 10. Alla syndare i mitt folk skola dö för svärdet, de som nu säga: »Oss skall olyckan ej nalkas, över oss skall den icke komma.»
---
11. På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar; 12. så att de få taga i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, säger HERREN, han som skall göra detta.

14. Då skall jag åter upprätta mitt folk Israel; när de bygga upp sina ödelagda städer, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få dricka vin från dem; när de anlägga trädgårdar, skola de ock få äta deras frukt.

15. Jag skall då plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud."

Inte är detta ngt som uppfyllts före 1948 i världshistorien och inte kan "landet" handla om församlingen. Det måste handla om Israel som nation.

HaFo

HaFo:
Där Du försöker med hjälp av Skriften att föra i bevis att det under tusenårsriket skulle sida vid sida finnas förhärligade odödliga människor i sina uppståndelsekroppar och "vanliga dödliga människor".

Jag söker förgäves i de texter, som Du återger, att finna några verkliga bevis och konkreta utalanden om ngt sådant.

Fred:
Jag noterade själv att Tims artikel som handlade om vilka som skulle återbefolka jorden under tusenårsriket inte hade så mycket att säga om de förhärligade och uppryckta troendes uppgifter under tusenårsriket. Att så inte var fallet berodde väl kanske på att fokus var på att förstå varifrån de dödliga människor härstammar ifrån som enligt samstämmiga Bibliska texter kommer att befinna sig på jorden under tusenårsrikets tid. Att emellertid de förhärligade och uppryckta troende (fåren)samtidigt kommer att befinna sig på jorden är ju emellertid uppenbart eftersom de ju följer med Jesus ner till jorden är Han kommer att upprätta riket. Vi skall ju efter förhärligandet och uppryckelsen "alltid vara med Jesu", och han kommer att vara på jorden vilket följdaktligen också vi kommer att vara.

1Tes 4:17 sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.
Vi skall regera med Kristus under de tusen åren!

2Tim 2:12 äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom Men förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;

Upp 20:4 Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år.

Upp 20:6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.

Apostlarna skall regera med Kristus från tolv troner och döma Israels tolv stammar! Förmodligen att vi hednakristna får någon motsvarande uppgift bland våra respektive folkstammar.

Matt 19:28 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.

Jag har inte sett att Bibeln annars har så mycket att säga om relationerna mellan de förhärliga troende och de dödliga människorna. Tydligen kommer de i alla fall inte mot slutet att vara alltigenom vänskapliga.

Upp. 20:

6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.

7 Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse.

8 Han skall då gå ut för att förvilla de folk som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de äro till antalet såsom sanden i havet.

9 Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och »den älskade staden»; men eld faller ned från himmelen från Gud och förtär dem.

Ordet "läger" här är av Strongs lexikon att döma singular, så det ser ut som om "de heliga" bor i nära ansluting till "den älskade staden" vid tusenårsrikets slut. "den heliga staden" tror jag är identisk med "det Nya Jerusalem", staden som Johannes såg komma ner från himmelen till jorden. Jag har kommit att tro att den händelsen inträffar tidigt under tusenårsriket. Förr trodde jag som väl de flesta att det här inträffade efter de tusen åren och den slutliga domen inför den vita tronen. Men om vi läser texterna noga i Uppenbarelsebokens sista kapitel så finner vi att folken befolkat jorden utanför staden. Tydligen är dessa folk inte odödliga eftersom de har behov av att äta av "löven" för att hålla sig friska och erhålla läkedom"



Upp. 21:

1 ¶ Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.

2 Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.

3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem deras Gud

4 och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»

5 Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»

6 Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.

7 Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

8 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.»

9 ¶ Och en av de sju änglarna med de sju skålar, som voro fulla med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»

10 Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud,

11 med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis.

12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.

23 Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.

24 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin, vad härligt de hava.

25 Dess portar skola aldrig stängas om dagen-natt skall icke finnas där

26 och vad härligt och dyrbart folken hava skall man föra ditin.

27 Men intet orent skall någonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt är och lögn, utan allenast de som äro skrivna i livets bok, Lammets bok.

1 ¶ Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron

2 och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.

3 Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom

4 och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor.

5 Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.


Shalom!

Fred

HaFo:

När jag undrar Fred, var Du med hjälp av Skriften kan föra i bevis att det under tusenårsriket skulle sida vid sida finnas förhärligade odödliga människor i sina uppståndelsekroppar och "vanliga dödliga människor".

Och när jag säger, att "Jag söker förgäves i de texter, som Du Fred återger, att finna några verkliga bevis och konkreta uttalanden om ngt sådant", som att, "det under tusenårsriket skulle sida vid sida finnas förhärligade odödliga människor i sina uppståndelsekroppar och 'vanliga dödliga människor'."

Så söker Du inte Fred efter att ge mig några sådana Skriftstöd, utan säger om Tims artikel att han:

"inte hade så mycket att säga om de förhärligade och uppryckta troendes uppgifter".

HaFo:

Min fråga var inte om "deras uppgifter", utan var i Skriften det enligt Ditt påstående, står om att, "det under tusenårsriket skulle sida vid sida finnas förhärligade odödliga människor i sina uppståndelsekroppar och 'vanliga dödliga människor'."

Du förklarar denna frånvaro av Skriftbevis för detta påstående, med att, "fokus var på att förstå varifrån de dödliga människor härstammar ifrån, som enligt samstämmiga Bibliska texter kommer att befinna sig på jorden under tusenårsrikets tid"

Jag tror inte att det är detta som är orsaken till att Skriftbevis saknas för detta påstående! Jag har aldrig sett ngt liknande beskrivet i Bibeln!
---
Du svarar inte heller på frågetecknen, till vad som nu var "fokus för artikeln", av en mycket tveksam utläggning av Warner, till att Bl.a. barnen som inte tror på Jesus, men som ändå just, genom att de är barn "som hör Guds rike till", skulle vara en del av dem som lever och förökar sig under "tusen - årsriket". De vaga Skriftstöd för ett sådant påstående som presenterades, finner jag föga trovärdig!

Men Du Fred tycks ändå blint bara förmedla vidare vad Warner framför, även om det visar sig vara alldeles extra tveksamt - eller????
---
Jag kan bara eljest Fred, bejaka de Bibelsammanhang som Du återger. Och uppmanar alla läsare att läsa de bibelsammanhang, som Fred härovan återger och bejaka Skriftens Ord!

Men jag vill fortfarande hävda, ända tills jag blivit överbevisad om motsatsen, att i dessa förmedlingar från Warner, finns någonting "mer" och "utöver" det bara Skriften säger, men att det läggs samman, så genialiskt, så att det är hart när omöjligt, att kunna sätta fingret på, var det här går snett hos Warner.

Hoppas att jag tar fel och att Du kan leda i bevis Fred, att här i vad Du framför från Warner, finns inget mer än hela sanningen. Och att det inte samtidigt, mitt i all sanning och ”mekaniska” Skriftåtergivning”, blir till en ”landningsbana” för antikrists plagiat av ”Skriftsanningar”.


HaFo

HaFo:
Du svarar inte heller på frågetecknen, till vad som nu var "fokus för artikeln", av en mycket tveksam utläggning av Warner, till att Bl.a. barnen som inte tror på Jesus, men som ändå just, genom att de är barn "som hör Guds rike till", skulle vara en del av dem som lever och förökar sig under "tusen - årsriket". De vaga Skriftstöd för ett sådant påstående som presenterades, finner jag föga trovärdig!

Men Du Fred tycks ändå blint bara förmedla vidare vad Warner framför, även om det visar sig vara alldeles extra tveksamt - eller????

Fokus var väl att försöka ge en möjlig lösning på varifrån de åtminstone potentiellt syndfulla människor härstammar som i dödliga kroppar befolkar jorden efter Jesu återkomst efter det att han upprättat sit Messianska rike över hela jorden. Tim gav ett som jag tycker möjligt svar därpå men han talar ju inte ex cathedra så jag lyssnar gärna till om du har någon lösning på problemet. Annars kan du väl komma med någon mer specifik invändning till vari du tycker att Tims lösning skulle vara så fel i stället för den svepande kritiken som du anför som väl knappast lär föra oss närmare förståelsen av vad Bibeln här vill förmedla. Även om vi inte kan med 100% säga att vi har det rätta svaret så tycker i alla fall jag att det kan vara av värde att komma fram till ett eller t.o.m. två möjliga svar på ett knepigt Bibelsammanhang. För min del kan jag väl tänka mig att Tims svar skulle behöva kompletteras en del, och jag är rätt säker på att han inte själv är främmande därför. Det är mycket på det sättet som pfrs artiklar kommit fram även om mycket stammar från Tims tidigare arbeten så ha det på senare tid efter bildandet av pfrs mer blivit frågan om en samproduktion där vi samtalar om ämnen som senare utmynnar i pfrs artiklar. Sedan får jag vä medge att jag på grund av bland annat språkproblem och tidsbrist inte tagit någon betydande aktiv del i de diskusionerna utan ägnat mig mer till att översätta artiklarna. Ett jobb som jag tyvärr ligger lite efter med. Sedan vill jag passa på att säga att mycket av vad jag här framfört när det gäller eskatologin inte delas av alla inom pfrs. När det t ex gäller min syn på Vilddjuret och hans framfart som jag nog kommer att återkomma till så har jag ännu inte fått något gehör från pfrs medlemmar som nog mer tycks dela den mer traditionella synen på honom som du Harry också efter vad jag så långt jag förstått det du "fått på hjärnan" har. Men som sagt det får vi återkomma till.

Fred

Fred:

"Annars kan du väl komma med någon mer specifik invändning till vari du tycker att Tims lösning skulle vara så fel i stället för den svepande kritiken som du anför som väl knappast lär föra oss närmare förståelsen av vad Bibeln här vill förmedla."

HaFo:

Vad jag efterfrågar är konkreta Skriftsställen som talar för, enligt Warner, att det bl.a. är barnen som inte fick vara med vid Kristi tillkommelse, som ska föröka sig och befolka "tusenårsriket".

Jag har aldrig utgett mig för att kunna ge svaren kring vilka som "ska befolka 'tusenårsriket'." (Jag söker fortfarande svaren kring eskatologin).

Men det ger Du och Warner sken av att kunna göra, utan att jag kan finna, att de Skriftstöd som här åberopades, kan sägas tala, utom allt rimligt tvivel, att det är så, som Warner här vill framställa det.

Fred:

"För min del kan jag väl tänka mig att Tims svar skulle behöva kompletteras en del, och jag är rätt säker på att han inte själv är främmande därför."

HaFo:

På vilket sätt, skulle Du vilja korrigera eller komplettera Tims svar? Måste han ge Dig sitt medgivande därtill, innan Du skulle kunna "komplettera" eller korrigera honom?

Låter det inte lite som när Ekman tillfrågades om han ångrade ngt och svarade ungefär, att kanske någon formulering borde varit annorlunda. Alltså att i allt väsentligt skulle vad Warner framför vara hela sanningen kring eskatologin med möjligen några smärre justeringar?

Fred:

"Sedan vill jag passa på att säga att mycket av vad jag här framfört när det gäller eskatologin inte delas av alla inom pfrs."

HaFo:

Exempelvis vad konkret, är det som Du inte delar deras syn kring, förutom vad Du antydde kring antikrist?

Blir Du populär om Du inte i allt delar pfrs syn?

Kan Du dela deras gemenskap, genom tron på Jesus, även om Du inte delar deras syn på Israel och eskatologin och ifrågasätter vad Warner skriver?

Fred:

"När det t. ex. gäller min syn på Vilddjuret och hans framfart som jag nog kommer att återkomma till så har jag ännu inte fått något gehör från pfrs medlemmar som nog mer tycks dela den mer traditionella synen på honom som du Harry"

Ska försöka att hinna med att skapa ett nytt ämne just kring antikrist. Inte för att jag anser mig ha speciella kunskaper kring det ämnet. Utan därför att det kanske är ännu mer angeläget att få grepp kring detta, eftersom det ligger ännu närmare i tiden, än den sanne Kristi tillkommelse och ett ev. "tusenårsrike".

Jag önskar att vi då, där tillsammans kan "syna olika synpunkter i sömmarna" och hjälpa varandra till att inte behöva fastna i ngt av antikrists bedrägerier i ändtiden, där han kommer att försöka kopiera Guds verk kring slutscenarierna.

Det har egentligen varit min ambition hela tiden att tillsammans i dessa samtal kring eskatologin, kunna komma framåt mot vad som kan vara en helhetssanning härom.

Jag är väldigt osäker och får på huvet av både Fred och Marija fördenskull, över att jag fortfarande inte ännu har allting klart för mig kring eskatologin, utan ifrågasätter, provocerar lite och vill ha förtydlinganden, för att försöka kunna mejsla fram var sanningens väg här går.

Medan Fred och Marija, är väldigt tvärsäkra om hur allt förhåller sig eller inte förhåller sig. Jag vet inte vad som är bättre att vara osäker tills man verkligen erfar att här går vägen, eller att vara tvärsäker hur allt är, men ändå kanske inte förmedla hela sanningen!???

HaFo