Inlägg 1 av HaFo

Nu predikar Ulf Ekman Andens enhet

För några år sedan, inför detta årets Europakonferens på Livets Ord, gjorde tidningen DAGEN en intervju med Ulf Ekman med ovanstående rubrik. Här följer ett sammandrag av denna intervju:
---
"När Livets Ord startade för 20 år sedan hamnade pastor Ulf Ekman genast i skottlinjen och anklagades för att splittra såväl Svenska kyrkan som frikyrkorna. Nu är det annat ljud i skällan och pastor Ulf har börjat prata om enhet mellan kristna…

…Han pratar nu om hur viktigt det är att kristenheten kommer samman, att det är en del av förberedelserna inför Jesu återkomst. Han, Ulf Ekman, som knappast gjort sig känd som någon stor ekumen tidigare. Som anklagades för att splittra såväl Svenska kyrkan som Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse när Livets Ord grundades.

-Jag är inte intresserad av att bara ha någon slags trosrörelse med ett visst antal församlingar som håller samman, utan jag tror att vi är kallade till Kristi kropp och det har vi sett hela tiden.

-Jag undervisar katoliker, predikar för ortodoxa och vi träffar en mängd olika typer av pingstvänner. Det är en flora av människor från olika håll som alla tillhör Kristi kropp, som behöver undervisningen om tron och som behöver sättas in i ett starkare missionerande sammanhang.

- Jag tror att förberedelsen för upprättelsen av Kristi kropp innan Jesu återkomst har med enhet att göra...

… ’Men det har väl varit lite av Livets Ords grej att köra sitt eget race?’

- Ja, det stämmer nog. Vi är väldigt fokuserade på vår vision och på vår uppgift, men inte i den bemärkelsen - vilket vi varit anklagade för hela tiden - att vi i detta skulle ta konstant avstånd från allt annat. Vi är fokuserade på uppdraget, så även om du inte tycker om det, eller hur vi utför det, så genomför vi det i alla fall. Vi kan inte bara sitta och vänta på att du ska tycka om oss.

’Är det annorlunda att heta Ulf Ekman i dag, jämfört med på 80-talet, om man vill ut och prata i andra kyrkor?’

- Ja, jag antar det. 20 år är en lång tid.

’Är det du som förändrats eller är det svensk kristenhet?’

- Det är väl båda antar jag. Jag får ofta frågan om jag har ändrat på mig. Mitt första svar är att "jag är 20 år äldre", det andra att "allt som lever och växer förändras", det tredje "nej, jag har inte ändrat mig speciellt mycket". Det är komplext. Det är klart att det finns en pågående förändring, och det finns det nog på många ställen…
----
…Under de senaste åren har avståndet mellan Livets Ord och de andra kyrkorna minskat successivt och Ulf Ekman kan numera ses i en rad olika kristna sammanhang.

Stefan Swärd, tidigare pastor i en församling förknippad med trosrörelsen, numera ordförande i Evangeliska Frikyrkan tycker att det är en sund utveckling att Livets Ord accepteras av svensk kristenhet, men höjer samtidigt ett varningens finger.

I en debattartikel i Nya Dagen i för några år sedan skriver han:

’Det finns dock en viktig aspekt att komma ihåg när relationerna mellan Livets Ord och övriga kristenheten normaliseras. Det är de tusentals människor som har varit med i Livets Ord under dessa tjugo år men hoppat av eller lämnat av olika anledningar.

De före detta medlemmarna är en mycket brokig skara av människor. Jag räknar själv in mig i denna kategori eftersom jag aktivt och regelbundet deltog vid Livets Ords konferenser och pastorssamlingar under de första tio åren.’
---
Dagen: ’Tycker du att ni borde be om kollektiv ursäkt till de före detta medlemmarna som känner sig svikna och bittra?,

- Nej, det blir bara ett spel för gallerierna i så fall. Jag ser dem inte som en grupp utan det finns människor, och det har alltid funnits människor i alla sammanhang, som varit trötta, arga, bittra och besvikna och lämnat av olika skäl. Om något ska redas ut ska det göras enskilt, inte kollektivt…
----

Ulf fortsätter:

- Jesus var väldigt radikal i mycket av det han gjorde och sa. I den bemärkelsen, att lyfta upp det igen, var vi nödvändiga. Jag säger inte att vi var de enda, men vi var nödvändiga och det syns på hur många tusentals som kom på konferenser, till bibelskolan och till församlingen.

Församlingen växte snabbt. På tio år ökade medlemsantalet från 20 till 2 000 och verksamheterna utökades med kristen skola, medieproduktioner och så småningom ett intensivt missionerande.

Ulf Ekman säger att han är nöjd med åren och förklarar den snabba tillväxten med att det fanns ett behov av enkel, nytestamentlig kristendom.

Men under de senaste tio åren har den kraftiga ökningen avtagit och i dag består församlingen i Uppsala av cirka 2 200 medlemmar. Ulf Ekman tycker inte att det är speciellt konstigt.

-Jag tror att det alltid är så. Om du tittar på vilken rörelse som helst så har du ofta en tillväxt i början, sedan kommer man in i andra faser. Om man bara räknar växt som antal så ser man för ytligt på det. Växt är många saker, växt är också inflytande och förmågan att förändra omgivningen.

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 2 av HaFo

Ur Dagens intervju med Ekman

… Likt en andlig överbefälhavare reser nu Ulf Ekman världen runt för att överse utvecklingen och inspirera styrkorna. Israels placering på världskartan gör det lättare för Ekmans att nå de olika arbetsområdena.

Ulf Ekman ser de gångna 20 åren som en kamp för överlevnad, där det har handlat om att se till att få ned rötterna tillräckligt djupt. Men nu går församlingen in i en ny fas, där trädet ska växa upp ordentligt.

- Det här trädet är i första hand ett internationellt träd, det betyder att det är ett arbete där grenarna sträcker sig ut i många kontinenter.

För Ulf Ekman personligen innebär det fortsatt mycket resande.

- Vi får se hur länge vi blir i Israel. Jag känner mycket för att bygga upp de här centren, men så småningom när de är etablerade tror jag att jag kommer att tillbringa mer tid i Sverige. Jag känner att min tid som lokal pastor i Uppsala är över, men jag är helt förenad med arbetet här. Det finns så mycket kvar att göra…"
---
(HaFo kommentar :

Intressant i det sammanhanget kan väl vara att notera att Gud egentligen, enligt honom själv kallade honom till Indien. Men att satan enligt honom själv, stod honom emot, så han inte fick visum, utan kom att hamna i Israel istället.

Lite märkligt blir det att Gud kallade Ekman till Indien och att Gud inte då visste att â€�satan skulle stå Ekman emotâ€�, i denna uppgift, så att han inte kunde utföra det som Gud kallat honom till!!

Istället för att erkänna att Ekman gått sina egna vägar och Gud inte kallat honom till Indien, så finner han manipulativt på â€�nya lösningarâ€�, där han naturligtvis är kallad och använd av Gud.

Hur är det möjligt att människor låter sig duperas på detta sätt kring Ekmans förehavanden?)

---

Reaktioner till detta Ekmans utspel lät inte vänta på sig och en tänkvärd insändare, från en gissningsvis, rätt så insatt tidigare medlem i Livets Ord och som, antagligen är väl medveten, om vilka "repressalier" från trosrörelseanhängare, som detkan innebära, att "gå emot Guds smorde", skriver anonymt under ovanstående rubrik.
----
â€�När jag läser intervjun i Nya Dagen med Ulf Ekman, Livets Ord, blir jag både ledsen och skrämd. Rubriken ’Kristen enhet på Ekmans agenda’ blir dubbeltydig.

Frågan är om det är kristen enhet han menar, eller om det är en enhet enligt hans och Livets Ords agenda.

Ulf Ekman menar att 1980-talet var en tid av andlig stagnation. ’Livets Ord var nödvändig för svensk kristenhet’, heter det i intervjun. Men Livets Ords verksamhet blev till splittring i församlingar och kyrkor!

Livets Ord har cirka 2 000 medlemmar i dag i Uppsala och några tusen sympatisörer ute i landet. Ungefär
1000 personer har hoppat av. Hur många av dessa medlemmar och avhoppade medlemmar har kommit från olika församlingar och kyrkor? Är detta väckelse?

Finns det ingen ånger över den splittring man orsakat? Undertecknad, som tyvärr måste skriva anonymt, har speciellt under 1980-talet upplevt hur ett antal församlingar och kyrkor i Mellansverige råkat illa ut genom Livets Ords utsända och deras agerande. Här bara några få exempel.

En församling infiltrerades av utsända som oombedda medverkade i möten och ungdomssamlingar. De talade sedan illa om församlingens verksamhet och dess pastor när man inte fick köra sitt eget race.

De rådde dock inte på den pågående ungdomsväckelsen i församlingen, men drog med sig ett antal medlemmar till sin egen verksamhet i Livets Ord. Det påverkade församlingen mycket negativt.

I en annan församling medverkade flera av de utsända och tog en tid över verksamheten. De förstörde en gryende väckelse och stack sedan till Uppsala. Verksamheten tynade sedan till ett minimum. Kan väckelsen komma tillbaka?

I en kyrka startade pastorn en blomstrande verksamhet bland tonåringar i bygden, som började tro på Jesus och Bibelns budskap. Men så blev pastorn påverkad av Livets Ord. Han försökte sprida framgångsteologin men stötte på motstånd, flyttade till Uppsala och lämnade både verksamhet och ungdomar i sticket. Många av dessa ungdomar lämnade sedan med bitterhet både tron och kyrkan. Kommer de någonsin tillbaka?

Vilket ansvar har Livets Ords ledare för vad deras utsända ställt till med i form av förtal, splittrade församlingar, sönderslagen verksamhet, personliga tragedier och en negativ bild av kristna?

Ulf Ekman med flera måste först klara upp sitt förhållande till församlingar och enskilda. Därefter kan den kristna enhet Jesus talar om bli möjlig.

Eller är det fortfarande som det står i Nya Dagens intervju att ’Livets Ords grej’, är ’att köra sitt eget race’?

En som vill kristen enhet �

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 3 av HaFo

Ytterligare reaktion av en avhoppare, som under tretton år försökte "vara lojal", men som idag vaknat till insikt över dubbelheten hos Ekman och falsariet i trosförkunnelsen.
---
â€�Dagen har intervjuat Ekman om hur han ser på enhet mellan kristna idag. Ska börja med att säga att jag saknar ord.

Det måste vara mysigt att tala med Dagen när de förhör sig om hans uppfattning i olika frågor. Jag vet att han sagt till Gud, eller om det helt enkelt är sitt innersta, som han för dialog med:

’Gud, ge mig journalister!’ Som bekant visar Livets Ords ledare andra sidor än just den som mysfarbror, när han står på plattformen inför en stor skara människor.
---
Jag blir bara så ledsen när jag ser hur människor inget ser och inget begriper, och aningslöst, eller lätt misstänksamt, hänger med och låter sig övertygas.

Man kan antingen genast se problemet och gå därifrån, eller förena sina öden med trosrörelsen och bli kvar där bland de tappra få, eller komma ut långt senare och många erfarenheter rikare, ganska allvarsam, men tacksam att ha kommit ut.
---
Ulf har börjat prata om enhet, och det är inte något nytt, han har faktiskt alltid velat att andra människor, ledare och rörelser ska haka på det han gör.

’Det är en flora av människor från olika håll som alla tillhör Kristi kropp, som behöver undervisningen om tron och som behöver sättas in i ett starkare missionerande sammanhang.’

Han vill tala till dem för att förändra dem, så att de börjar tjäna Livets ords syften, som han ser som lika med Guds syften.

Däremot tänker han inte börja lyssna på dessa andra människor, ledare och rörelser. Om de
t ex tror att de kan hjälpa honom på den rätta vägen genom att förena sina öden med Livets ord, har de misstagit sig.

Det som han kallar "undervisningen om tron" är ju den gamla vanliga trosförkunnelsen, "undervisningen om den nya skapelsens överflödande liv", och det är något annat, högre och bättre, än vad som är det vanliga kristna liv som vi är vana vid.

Framför allt ger det makt!
---
’Jag tror att förberedelsen för upprättelsen av Kristi kropp innan Jesu återkomst har med enhet att göra.’

Här vet jag att han bl. a. menar stämningen på de egna mötena. Vi sjöng lovsånger tills vi var möra och medgörliga och sedan kunde talarna spela på oss som på en orkester. Nu kan jag konsten att hålla mig nykter. Jag har alltsedan LO-tiden hållit mig till en nykter kristendom utan kickar.

Var själv med i Livets ord i 13 år och hoppades att han till slut skulle lyssna på andra, till slut se problematiken i sin förkunnelse, till slut se att han inte predikar evangelium, utan dels lag, dels en hel del förvrängd "bibelundervisning".

Jag trodde honom om att kunna ta lärdom, men det blev aldrig så. Och varför jag inte sa något var för att jag inte vågade bryta smörjelsen. Det blev aldrig så att han tog till sig andras erfarenhet, det blev aldrig någon insikt.
----

UE lägger ofta en annan betydelse i vanliga kristna ord och uttryck än vad kristna har, som inte gått i hans skolor.

Ta till exempel orden:

’förberedelsen för upprättelsen av Kristi kropp innan Jesu återkomst... ’

Man kan tro att man förstår vad han säger, fast han i själva verket menar något annat.

Undervisningen om tron ersätter innehållet i dessa ord med något annat och större, det som han kallar evangeliet, som inte är något gott budskap, utan en lång rad, med nya krav utan slut, som presenteras på ett attraktivt, frestande, utmanande och läckert sätt, samtidigt som det ingalunda är att leka med.
---
Det börjar med ett möte, kanske på Europakonferensen, och så småningom sitter man där på en blå stol bakom någon annans nacke, har sålt huset och slutat jobbet och går till Livets ord dag efter dag, i bästa fall med ett brett leende över ansiktet, så länge man fortfarande har ett hopp.
---
Om vad som sedan följer går meningarna starkt isär. Precis som meningarna om gestalten ’Pastor Ulf’.

Så här skriver Stefan Swärd i en artikel som tidigare varit införd i tidningen Dagen:
---
’Det som har varit det olösliga dilemmat för många före detta anhängare av Livets Ord är spänningen mellan det som är välsignat bra och det man inte alls kan acceptera, spänningen mellan vad som sägs officiellt och vad som sägs enskilt.

Man fascinerades av lovsången, entusiasmen, segertron, missions - ivern, den frimodiga förkunnelsen, handlings - kraften. Samtidigt blev man skrämd av de dömande attityderna, hårdheten, kraven på underkastelse, ledarkulten, frånvaro av sund självkritik, raljerandet över andra kristna. Dessa negativa sidor finns utvecklat som en inofficiell kultur - och utövas sällan offentligt.

Denna dubbelhet finns även hos Ulf Ekman som person, en enastående charm och fantastiska predikningar, kan blandas med att vara arrogant och hänsynslöst döma ut personer och sammanhang.

För mig blev det omöjligt att alliera mig med en rörelse, som visade en sådan brist på renhet och förkrosselse.’ (Stefan Swärd: Brist på sund självkritik har hämmat Livets Ord)

Med sorg i hjärtat, från en avhoppare från LOâ€�

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 4 av HaFo

Pingströrelsen underavdelning i trosrörelsen?

En viktig fråga för mig personligen som "pingstvän", är naturligtvis vart Pingströrelsen är på väg i förhållande till Trosrörelsen, när man ger sådant utrymme i tidningen DAGEN för Ekman och Trosrörelsens aktiviteter i oftast okritiska artiklar.

Därför sätter jag här in en -tänkvärd insändare som tydligen bär på samma oro som jag har:
-----
â€�I dagarna (läs några år tillbaka) slår Mission SOS upp portarna för sin bibelskola i samarbete med Märsta pingstförsamling. Enligt hemsidan har man ’status som en officiell missionärsutbildning för svensk pingströrelse’.

Detta föranleder vissa frågor.

Vem har gett denna ’officiella status’? Var har det beslutet fattats? Och betyder det att Mission SOS syn på mission och den inte så lite framgångsteologiskt färgade undervisning som Amritzer och Gisslesson (två av huvudlärarna) enligt min erfarenhet står för numera är officiell lära också för Pingströrelsen?

Att rektorns främsta merit, om jag förstått saken rätt, är studier vid Kenneth Hagins skola i Tulsa, gör ingenting för att försvaga den känslan.

Att Johannes Amritzer sedan i sin hemsidas frågespalt jämför skolan med Livets Ords skola och vad jag har sett inte rekommenderar någon annan klassisk, ’vanlig’ pingstskola, men däremot rekommenderar både Livets Ords gymnasium och bibelskola, ger samma intryck.

Och då han på direkta frågor om JDS-lära och framgångsteologi rycker på axlarna och säger:

’... det kan väl inte göra någon skillnad i ditt
kristna liv?’

...så undrar jag om detta också är ’officiell lära’ i svensk pingströrelse?
----
För 20 år sedan överreagerade vi på den då framväxande trosrörelsen...det fanns tydliga avsteg från klassisk kristen tro inom ramarna för den så kallade framgångsteologin, avsteg och avarter som många med rätta tog avstånd ifrån, på sunda bibliska, teologiska grunder.

20 år senare predikas samma läror av unga, käcka predikanter på våra olika ’officiella’ veckor och konferenser, och jag undrar bara vad som hänt?

Vad har förändrats? Är framgångsteologin, till exempel läran om rätt till fullkomlig hälsa här och nu, numera pingstdogm?

Varför träder pingstvänner upp till Benny Hinns försvar och intygar hans stora ’tjänst’ och ’smörjelse’, när inte en enda företrädare för den arrangerande församlingen tycks ha behov av det?
----
Kan det vara så att pingströrelsen, som går bakåt, är rädd att man missat tåget? Att man stirrar sig så blind på medlemsstatistiken att ändamålen får helga medlen, och vad som helst blir gångbart, bara det blir liv och rörelse?

Eller är bibelkunskapen och den teologiska kunskapen så grund, att man inte ser, inte , vad som förkunnas av Amritzer med flera?

Eller är det så här det ska vara?

Är svensk pingströrelse numera en underavdelning inom trosrörelsen, med framgångsteologi och pep-talk som kännetecken?

CHRISTIAN KASTÖ

pingstvän och teologistuderandeâ€�

-----


HaFo - kommentar:

Jag finner Christians farhågor kring Pingströrelsens utveckling och undran om dess "underkastelse" för Trosrörelsen vara väl befogad. Man kan undra varför Pingst blivit så tillgänglig för falskheten i Trosförkunnelsen.

Jag tror att det är en långdragen process, där man alltmer gripits av Trosrörelsens "yra att vinna världen" och successivt öppnat för villfarelsens vindar genom att framstå som radikala i tron på bl.a. tecken och under, släppt till sina plattformar för "helandeevangelister", utan att i djupet kolla upp vad de samtidigt bär med sig i bagaget av undervisning kring vem Jesus är och vilken ande som är verksam.
---
Det har skett en överfokusering på upplevelser och på Andens verkningar, på bekostnad av vem Jesu Kristi person är, där man börjat bejaka ockulta manifestationer, framför äkta Gudsuppenbarelse!

Man talar ofta i Pingst om andebedömningens och profetians gåva. Ändå lyser den helt här med sin frånvaro, när man inte inser, att den "enhet" Ekman här talar om, är en avfallen kristenhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus!
---
Vad är det för "Andlig enhet" Ekman egentligen talar om i intervjun i tidningen DAGEN?

Han upprepar här, liksom tidigare, att han i troshänseende inte ändrat sig. D.v.s. egentligen hänger han fortfarande kvar vid grundlärorna från tiden hos Hagin (som är klart heretiska).

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 5 av HaFo

Fäste mig speciellt vid några meningar i Ekmans intervju:

"som behöver undervisningen om tron och som behöver sättas in i ett starkare missionerande sammanhang."

Jag tror precis som en reaktion ovan beskrev det:

" Ulf Ekman har börjat prata om enhet, och det är inte något nytt, han har faktiskt alltid velat att andra människor, ledare och rörelser ska haka på det han gör. Han vill tala till dem för att förändra deras livsstil så att de börjar tjäna Livets ords syften, som han ser som lika med Guds syften.

Däremot tänker han inte börja lyssna på dessa andra människor, ledare och rörelser. Om
de t ex tror att de kan göra nytta med sina erfarenheter och hjälpa honom på den rätta vägen genom att förena sina öden med Livets ord, har de misstagit sig.

Det som han kallar Undervisningen om tron är ju den gamla vanliga trosförkunnelsen, ’undervisningen om den nya skapelsens överflödande liv’, och det är något annat, högre och bättre än det vanliga kristna liv som vi är vana vid. Framför allt ger det makt!’
---
Den "Andliga enhet" Ekman uppenbarligen talar om, är att människor genom att komma in under trosförkunnelsens inflytande, kommer upp på den högre "andliga nivån", där han och trosrörelsen befinner sig - då blir det "Andlig enhet" - på hans villkor och vad han menar med "Andlig enhetâ€�!!

"växt är också inflytande och förmågan att förändra omgivningen."

Ekman har, precis som han säger, inte ändrat sig i de grundläggande lärofrågorna, bara nyanserat en del vokabulär, så att det ska väcka mindre anstöt, men kör fortfarande "sitt race". Men med förändrad taktik!
---
I början red han på missnöjet inom olika kristna sammanhang och försökte fånga upp "de missnöjda", som verkligen ville leva ut en radikal kristendom, i de andra kristna sammanhangens utkanter. Det ledde till en snabb kortsiktig växt och Ekman fick sin "klass att drilla".

Men sen kom stagnationen och en ny taktik infördes där man infiltrerade församlingsledningar och kristna organ för att "sluka hela församlingar" och nå kristna konferenser, podier och media.
---
Nu är han "världsaposteln" som under tal om "Andens enhet" försöker nå den ultimata plattformen för att få utlopp för sitt maktbegär.

"Likt en andlig överbefälhavare reser nu Ulf Ekman världen runt för att överse utvecklingen och inspirera styrkorna…- Det här trädet är i första hand ett internationellt träd, det betyder att det är ett arbete där grenarna sträcker sig ut i många kontinenter."
---
Den som inte inser, att UE har "storhetsvansinne" (något som egentligen har sin grund i trosförkunnelsens läror och som han själv blivit vilseförd av - tillgänglig därtill, på grund av sitt maktbegär) och egentligen "kör sitt eget race", mitt i allt tal om "Andens enhet", är mer än lovligt naiv och blind inför det andliga bedrägeri, som han torgför, som täckmantel för sina egentliga behov!
---
Det allvarliga är dock inte Ekman som person, utan det andliga falsarium han blivit språkrör för och som han, skickligt och beräknande, med sin charmiga personlighet, manipulerar in i kristenheten.
----

"Vi får se hur länge vi blir i Israel."

Till historien hör att Ekman åkte iväg därför "att Gud kallat honom till Indien". Men trots "Guds kallelse", så "stod satan emot" och han fick inget visum. Han ändrade planerna och hamnade i Israel.

Hur länge ska människor gå på denne mans sammelsurium att vara ledd av Gud, fast han uppenbarligen går på "sina egna uppenbarelser"?
----
Att Ekman bidragit till en oerhörd splittring och att skaror av människor farit väldigt illa, viftar han känslokallt och utan minsta självkritik (varför inser inte människor vad detta handlar om på ett psykiskt plan?), bort med orden:

"det har alltid funnits människor i alla sammanhang, som varit trötta, arga, bittra och besvikna"
---
Det är sannerligen att göra det alldeles för lätt för sig och att springa från sitt ansvar, över vad hans förkunnelse ställt till med, i en grad som aldrig tillförne förekommit i andra kristna sammanhang!

Hur kan människor "köpa" en sådan *** och förenklad förklaring?
---
Det som för mig är det allvarligaste i Ekmans intervju är citatet:

"Jag tror att förberedelsen för upprättelsen av Kristi kropp innan Jesu återkomst har med enhet att göra."

Är det här frågan om en kristen enhet eller en antikristen enhet som skapas, där man faktiskt kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus?
---
I den mån människornas sinnen och hjärtan anammar trosförkunnelsen, så förbereds man för antikrists framträdande, eftersom antikrists ande där är verksam i lärorna kring vem Jesu Kristi person är och en andlig död av Honom.

Har man redan hälsat antikrist ande välkommen som Kristi Ande i ett bejakande av trosförkunnelsens läror och övernaturliga manifestationer, så lär man knappast undgå att bli bedragen när antikrist framträder som Kristus i allians med "den falske profeten"!

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 6 av HaFo

Trosförkunnelsens eskatologi

Det som i anslutning till detta känns angeläget att få grepp på och kunna förmedla, är trosförkunnelsens eskatologi och â€�judevänlighetâ€�, där jag anar "en verklig räv".

En â€�judevänlighetâ€�som är så behjärtansvärd, men som antagligen i detta sammanhang, kommer att samspela kring Judarnas misstag att gå i â€�alliansâ€� med antikrist i slutscenarierna, innan den sanne Jesus återkommer.

Och därmed i â€�samklangâ€� med â€�judevänliga kristnaâ€�, förbereder människornas hjärtan och sinnen till att välkomna antikrist som Kristus.
---
Där människor ska bedras att hälsa antikrist välkommen som Kristus, när "världen och Judarna evangeliserats", "alla samhällen och nationer förvandlats", och intagits av 'Joels arme',

'the Sons of God is manifasted', 'we are the Christ is proclamed' och 'särlaregnsväckelsen' med 'andeutgjutgelsen över allt kött’ nått sin fullbordan".
---
Här kommer ändtidens största bedrägeri att uppenbara sig. Och det kommer sannerligen inte att vara lätt att â€�hålla tungan rätt i munâ€�.
----
Det politiska och andliga skeendet kommer antagligen här att "gå hand i hand", för att förvilla människan med påskjuts av en avfallen kristenhet till att hälsa antikrist välkommen, i ett sken att nu framträder "världens frälsare".

Det är ju dessutom så förvirrande med alla möjliga teologier kring Jesu tillkommelse i alla sammanhang. Tillika kring det Judiska folket, tusenårsriket o.s.v. och svårt att riktigt reda ut begreppen och kunna säga exakt vad Bibeln här säger!
---
Sven Reichman vidrör beredskapen, inför detta skeende i boken "Från Nimrod till Antikrist".

Bara helt kort från sid. 55 o 121:

"Beredskap tycks mest handla om att inte bli lurad bort från Jesus genom det som skall ske i tidens avslutning…’var på er vakt, så att ingen bedrar er. Många skall komma i mitt namn…och många ska bli bedragna (Matt.24:4-5).

Här handlar det inte om buddister eller muslimer. Jesus talar om kristna väckelser, som dock inte är verkliga väckelser utan bedrägeri…

…När Gud gör det möjligt för antikrist att träda fram, så tycks det bero på att Gud inte längre låter Babels förbannelse drabba dem, som söker bygga enhet på ledarmakt.

Vi måste då räkna med, att det kommer att blomma ut rörelser inom kristenheten, där man inte vill bygga på maktlöshet utan på makt.

Man inte bara vill bygga enheten på makt, utan man vill också ha enhet, för att få större makt bakom den andliga kraft, som man vill utöva.

(Ekmans nuvarande strävan efter enhet! Min anmärkn.)

…När det talas om villfarelsens makt står det ’energeia’ i grundtexten. Här blir det verkligen fråga om en villfarelsens energi och kraft.

Tänk vilken ’väckelse’ det då blir! Kanske blir det mycket mer imponerande tecken och under hos antikrist och hans förelöpare än i församlingen.

Detta får till följd, att de, som älskar den andliga makten före kärleken i maktlöshet kommer att ansluta sig till de nya rörelserna…"
---
Personligen upplever jag denna bok av Reichman - från 1989 - som något av en profetisk utsaga inför det vi nu ser framför oss ske, under skenet av kristen väckelse och enhet, som en förberedelse av antikrist ankomst.
---
Hoppas kunna återkomma till detta spörsmål kring trosförkunnelsens eskatologi och förberedelserna att hälsa antikrist välkommen som Kristus, om och när i så fall, jag kan få ett bättre grepp och helhetssyn över frågan.

Kanske finns det andra som skymtar något av vad jag här försöker säga, men som har större ljus, an vad jjag har, över detta och kan bidra med klarare information?

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 7 av HaFo

Det största bedrägeriet

Det jag bara så starkt förnimmer, är att vi kring detta kommer att få se det största bedrägeriet av alla, när en avfallen kristenhet, missionerande och evangeliserande som aldrig tillförne, talandes om enhet och att älska varandra, vilseförs att hälsa antikrist välkommen som Kristus, med väldiga övernaturliga manifestationer "som bara måste komma från Anden"! "Det gäller att inte ifrågasätta utan bara vara öppen för vad Anden vill göra".
---
Det jag också anar är hur Trosrörelsen, Pingströrelsen och Katolska Kyrkan, som spjutspets kommer att dra med sig de andra kristna sammanhangen i en falsk enhet och väckelse "under kärlekens, enhetens och toleransens baner 'för att världen ska tro' och i vällovlig 'evangelisationsyra' 'springer ifrån budskapet', samtidigt som man tror sig vara en front mot 'liberalteologi' och Gudsförnekelse."
----
Men samtidigt, i all sin välvilja, så egentligen förbereder man, människors sinnen och hjärtan för antikrists framträdande, genom att samtidigt bejaka antikrists verksamma andemakt i trosförkunnelsens läror, katolska kyrkans läror och dessas företrädare.
---
Hur ska man undgå att vilseföras av antikrist, när han träder fram, när man redan bejakat hans ande i dessa sammanhang och kallar antikrists andes verksamhet för ett verk av Kristi Ande? Och detta bekräftat av de andliga ledare som man litar till??!!
---
Det sker för Pingsts del i dess konferenser och â€�veckorâ€�, som Nyhemsveckan,

Där man inte längre drar sig för att ha med Ekman (tidigare Åleskjaer som beredde vägen) och vi kommer snart att även där få se katolicismens förtreträdare!
---
Fokus står här så vällovligt på upplevelser och att vinna människor, som dock på ett förföriskt sätt blir viktigare, än sanningen om vem Jesu Kristi person är.

Ekman kommer antagligen här att få rätt, när han säger att "gårdagens heresi (trosförkunnelsen) blir dagens ortodoxi", (när avfallet nått sin fullbordan)!

Katolicismens företrädare â€�gnuggar händernaâ€�, nu när de kan börja föra in â€�alla kättare", in under "den sanna moderkyrkanâ€�, och det nu dessutom, tillsammans med Ekman, Hedin och andra andliga ledare.
----
Parallellt med detta så sker då avståndstagande i kristna sammanhang, både från katolska kyrkans läror och trosförkunnelsen.
---
Tex. LBK, Sola Scriptura, Apologeten, Oneness - rörelsen, tar avstånd från trosförkunnelsen och katolicismen, och säger sig verka för renlärighet.

Samtidigt som de dock, å sin sida, i en slutkonsekvens, ändå bär någon form av JDS - lära, eller annan villfarelse med sig i ryggsäcken, och egentligen, utgör sektbildningar, liksom en del "Messias - troende - rörelser" idag gör.
----
Förvirringen på det andliga området, är idag total och alla "tolkar de Bibeln som det står".

Varför sover de kristna ledarna och är döva inför Andens tilltal i den tid som nu är, samtidigt som man talar om att höra Andens röst som aldrig tillförne???
---
Må så många som möjligt, se igenom, i Guds Andes ljus, det avfall från en sann tro, på den sanne Jesus Kristus, som i en aldrig tidigare skådad manipulation, som idag ansätter kristenheten!!
---
Må den som "har öron till att höra", besinna sig och inte falla till föga för den falska enhet och "väckelse" som säges dra fram, förbli i tillbedjan av den sanne Jesus Kristus och inte låta sig bedras av falska Messiasgestalter och karismatiska "smorda ledare"!

Må sanna lärare, profeter och â€�väktare på murenâ€�, fortsätta, utan att förtröttas, att ropa ut denna varning, så att människor inte för en "grynvälling" = löfte om "överflöd på livets alla områden" och förförelsens läror i katolicismen, ger bort "sin förstfödslorätt", lurade av t.ex. en "Benny Hinn show", eller ockulta manifestationer i spåren efter att â€�anropa Maria om hjälp i förbönâ€�, där antikrist ande ger sig tillkänna i övernaturliga manifestationer och man kallar det för ett verk av Guds Ande.
---
Hur ska kristna undgå att bli duperade av antikrists framträdande, när de faller till föga i andebedömningen, i lära liv och utövning, av t.ex. en "Benny Hinn show" och tror att detta är ett verk av Guds Ande!?
----
Må Gud bevara våra hjärtan igenom detta virrvarr och ge oss nåd, att på ett behjälpligt sätt peka på, det falska och var den sanna vägen går!

Gode Gud var oss nådig och ge oss balanserade hjärtan, som kan se och höra Dig, i den svåra tid av förvirring och förförelse som vi lever i just nu!

HaFo

Det var tydligen inte så populärt att ventilera inläggen under detta ämne. Det är tydligen inte så viktigt för människor längre om det TGuds Ande eller antikrists ande som står bakom vad man idag kallar för "väckelse".

J-sson är ju en för alldeles upptagen man, för att hinna med att läsa inläggen och ge en kommentar.

Men nog borde det väl ändå vara ngn annan som har en eller annan synpunkt att ge?

HaFo

Jag har inte talat så mycket om mig själv, förutom att jag jobbar heltid och är väldigt trött när jag kommer hem. Jag har svårt att sova, sover ofta oroligt, vaknar ofta väldigt tidigt (långt innan jag är utsövd) m.m. vilket innebär att jag måste ta mig tid på kvällen att varva ner och inte använda Internet för mycket. En diskussion kan vakna till liv på natten och göra så att jag ligger vaken...

Men ni får gärna be att jag kan få nåden att sova bättre än nu..

Jag tycker att Ulf blivit mer mogen och "vuxen" än tidigare. Nu inser han att man inte klarar sig själv utan inser vikten av att samarbeta med sina trossyskon.

Sakramenten i sig kan inte frälsa, utan Jesus allena. Så tycker också många gärna deltar i nattvard m.m.

Bra att Du vågar bli så öppenhjärtig kring Dig själv J-sson.

Tack för Dina ord:

"Sakramenten i sig kan inte frälsa, utan Jesus allena."

(Nu kliar jag Dig allt lite på ryggen va!)

Men nu får det vara "slut på kliandet".Jag kan inte alls hålla med Dig, när Du säger:

"Jag tycker att Ulf blivit mer mogen och 'vuxen' än tidigare. Nu inser han att man inte klarar sig själv utan inser vikten av att samarbeta med sina trossyskon."

Du ser knappast den manipulation och dupering som Ekman sysslar med! Och han ser inte heller själv den manipulation och dupering som katolicismens förträdare sysslar med.

Han kommer att bli deras "lakej", medan han själv tror sig vara den "som styr agendan".

Pingst och övriga kristenheten kommer att stå där som ena "frågetecken", virra hit och dit och så slutligen i sin vilsenhet, blint lyssna till sina herdar, som ska leda fåren vilse.
---
Allt mynnar det ut i "avfallet", som under "kristen täckmantel", med rop om väckelse, vinna världen, helande, själavård, mirakler, upplevelser, ska möjliggöra och hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Men det kommer alltid att finnas människor, som "inte blir så upphetsade" av den "falska väckelsen".

Utan som trofast stannar kvar vid tron och bekännelsen på vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och aldrig förtröttas att peka på hur detta blir förvanskat i bl.a trosförkunnelsen och katolicismen.

HaFo

Det här ämnet om kristen eller antikristen väckelse, var tydligen inte så intressant.

Är det inte längre viktigt, vilken ande som kan ligga bakom vad människor kallar för "väckelse"?

Finns det här någon viktig "skiljelinje" kring budskapet om vem Jsus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat i trosförkunnelsen och katolicismen?

I trosförkunnelsen förvanskat genom en andlig död - lära av Jesus.

Och i katolicismen genom falska Maria - läror, där Jesus inte (genom att Maria är syndfri) föds "i syndigt kötts gestalt" och själv därmed inte fördömer synden i köttet ( i arvet efter Marias syndiga fallna natur), genom sin alldeles egna syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Det blir Maria som egentligen besegrat synden i sin syndfrihet. Det blir Maria som egentligen är räddande och fram träden en "annan Jesus och ett annat evangelium"!!!

I bägge sammanhangen leder det så fram till ockulta manifestationer.

Finns det då inte anledning att fråga sig om man är inbegripen i den "kristna" eller Antikristna" väckelsen.

Den ena "väckelsen" förbereder "bruden, församlingen, för Brudengummens, Jesu Kristi ankomst".

Medan den andra "väckelsen", förbereder plagiatet antikrist, välkommen på den andliga arenan som Kristus.

HaFo

Det kan ibland vara svårt att bedöma, när det fortfarande hänger "falska grejer med" fast man säger sig ta avstånd från katolicismen och trosförkunnelsen.

Svårast blir det som när LBK, Apologeten och Sola scriptura, som har bra material och avståndstagande från trosrörelsen, eller andra som säger sig ta avstånd från förförelsen i tiden, ändå bär med sig "annan skit" av villfarelse och sektbildning!!

Då vill jag nästan bara ge upp!! Men jag försöker att "hålla mig lugn" och bara peka på detta enda:

Vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat i trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Men än knepigare blir det ju då när Apologeten pekar just på "Blodets och korsets evangelium", tar avstånd från trosförkunnelsen, men ändå genom en annan väg, bara står för en annan form av JDS - lära.

Har försökt bemöta det i "Häftet", "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - Den stora stötestenen" (där även hela "köret" av JDS - lära, blir bemött.
---
Nog är det allt en märklig tid vi lever i!!! Jesu ankomst kan inte vara långt borta.

Och nu gäller det att få människor att inse att det pågår en "väckelse", i enhetens, toleransens, kärlekens och det "övernatuligas" och "omsorgen om människor och inre helanden och fysiska helandens" namn som ska bejaka "plagiatet" från fienden, och slutligen leder till att hälsa antikrist välkommen som Kristus. Innan Jesu sanna tillkommelse.

Här kommer det att finnas ett väldigt narrspel, även kring det Judiska folket, som kommer att finnas med på ett hörn, som "befrämjandet av ett "falskt Israel", som "går i förbund med antikrist". Det kommer att "samspela" med de "kristnas" emotsedda Kristus som säges komma.

Detta Innan Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och Israel kommer in i sin sanna uppgift, som den ledande världsnationen. En evangeliserande nation.

Men det kommer att föregås av plagiatet från fienden av antikrists välde, som en avfallen kristenhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Och till detta "avfall" bidrar och förbereder bl.a trosförkunnelsen och katolicismen.

Man kan ju bli alldeles slut av att "se" detta och att människor inte vill lyssna.

Men då gäller det att behålla lugnet och förmedla vad man upplever blir lagt på ens hjärta.

Andra människors "*****lbitar", kommer att bidra och i evighetens värld kommer ingen att kunna ursäkta sig med att "det var det ingen som varnat för"!

HaFo

Peter Halldorf, hade en insändare i DAGEN 24/4. Han talar där om hur, det â€�är ur dessa källor – ur den odelade kyrkans rika andliga arv som tidskriften Pilgrim, liksom de retreater och möten den inbjuder till, öser urâ€�.

Vad menar han med den â€�odelade kristenhetenâ€�? Är det den katolska kyrkan och de som â€�inordnar sig under den sanna moderkyrkanâ€�, som han åsyftar?

Han säger också att â€�den enhet som idag växer fram som en kraftig underström i svensk kristenhet, helt oberoende av konfessionell etikett, kan bara bli bestående om den hämtar sin vägledning ur den odelade kyrkans tro och liv…â€�

Vad menar här Peter med enheten som växer fram? Och vad menar han igen med "den odelade kristenheten?

Är det hans egen enhet med katolicismen och trosförkunnelsen och dess företrädare, som han åsyftar?

Är det den enhet som Ekman nu eftersträvar mellan trosförkunnelsen och katolicismen?

Är det denna enhet, med katolicismens, trosförkunnelsen, dess företrädare och som nu även Pingst bara hakar på och bejakar, liksom även många andra sammanhang?

Är det den falska antikristliga enheten som Halldorf åsyftar med enhet?

I så fall, så sker det här i artikeln mitt i ett vällovligt avståndstagande från â€�österländsk andlighetâ€�.

Men inte är den förförande andligheten i trosförkunnelsen och katolicismen mindre förförisk!

Men därtill verkar Halldorf bara skapa dimridåer, samtidigt som han verkar vara â€�apologetâ€� och säger:

â€�Utan tillflöde från detta friska vatten (bör nog förstås som katolicismen och trosförkunnelsen vad jag kan förstå ???), förmår vi inte hålla ytlighet, subtila läror och moderna teologiska trender stångenâ€�.
---
Så manipulativt kan det alltså (åtminstone i mina ögon), framställas att ställa sig bakom katolicismen och trosförkunnelsen i den â€�antikristliga enhetâ€� som växer fram idag och kommer att leda fram till â€�avfalletâ€�, som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Och Pingstfolket bara säger ja till Halldorfs och Ekmans manipulationer och vilsenhet?

HaFo

Viktiga synpunkter tycker HaFo.
---
â€�Var går gränsen för kristen enhet?

Publicerad 2007-04-23 08:56 av Världen idag

Jag har under en längre tid följt debatten om den kristna enheten och försökt föra den utan att använda mig av Världen idags debattsida. Nu inser jag att debatten måste föras offentligt.

Var går gränsen för kristen enhet? Att du Ulf Ekman tar strid mot liberalteologin tycker jag är alldeles utmärkt. Även om Svenska kyrkans biskopar kallar sig kristna har de passerat gränsen. Liberalteologer kan vi inte ha enhet med.

När den â€�radikala nådesförkunnelsenâ€� tolkar Bibeln så att delar av bibeln inte gäller idag, sätter du upp ett varningens finger. Bra. Ibland är det värt att ta strid för att bevara enheten. Som du sagt, gränserna mellan kristna går inte mellan samfundsgränserna utan rakt igenom alla samfund.

Därför gläder vi oss över att katoliker blir frälsta och andedöpta, men vi måste ta strid mot Katolska kyrkans lära.

Jag har läst Anders Arborelius bok Trosmeditation. Om enhet skriver han â€�Enheten har sin konkreta existens i den Katolska Kyrkan som leds av Petrus efterträdareâ€� (Sid 122).

Slutsatsen är att â€�riktigâ€� kristen enhet är omöjlig om vi inte ställer oss under påven.

â€�I de heligas samfund vill Kristus göra alla heliga. Ingen är utestängd. Han som är rättfärdighetens Sol vill lysa över alla och rädda dem. Gränsen mellan syndare och helgon är aldrig oöverstiglig. Inte heller den mellan kristna och icke-kristna.

Påven Johannes Paulus II i bön vid Mahatma Gandhis grav bekräftar detta faktum. De heligas samfund visar sig vara en gränslös verklighet.

Bara ett medvetet nej till Gud kan avskärma oss från helighetens överflödande rikedom.â€� (Sid. 145)

Är Mahatma Gandhi i himlen för att påven bad vid hans grav? Guds ord säger att man måste bli född på nytt.

â€�Bönen för de döda har kallats den mest osjälviska formen av all förbön. Vi behöver inte släpa på en börda av skuldkomplex på grund av allt vi underlåtit att göra för dem som nu är döda.

Vi kan alltid be för dem. Vi kan hjälpa de döda som renas på andra sidan, att få träda fram inför Guds anlete befriade från allt som är syndigt och orent.â€� (Sid. 147)
--
Kan våra böner hjälpa de döda så de inte behöver vara så länge i skärselden?
--
Om skärselden skriver han: â€�Även den människa som inte anpassat sig helt efter Gud under sitt liv på jorden får en sista möjlighet att göra det i det s.k. mellanstadiet eller skärselden.

Vi får betrakta denna renings- och tillvänjningskur till himlens glädje som en kärleksfull Faders sätt att återföra sina trilskande ungar eller knarkande tonåringar till hemmets trygghet, förutsatt att de innerst inne vill tillbaka och har ångrat sina snedsteg.â€� (Sid. 228)
--
Var finns den bibliska grunden för denna teologi?
--
â€�I alla sina lemmar - utom Maria, som just genom sin totala syndfrihet är den fulla inkarnationen av Kyrkans innersta väsen…â€� (sid 144).
--
Var Maria fullkomligt syndfri?
--
â€�I samband med de nutida Mariauppenbarelserna, där Maria enligt egen utsago är den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd, får man ett bestämt intryck av att Gud själv tycks åtlyda henne som är Guds moderâ€� (sid 186).
---
Är Maria den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd?
---
Denna bön bad påven Johannes Paulus II framför den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen.

â€�Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig - Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter ... Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!â€�
---
Som jag ser det är det tillbedjan av Maria. Kristna tillber Gud och Jesus. Jag har invigt mig själv till Jesus, till honom kan jag säga jag är helt din, men det är otänkbart att säga det till Maria.
---
Var finns de bibliska svaren på mina frågor? För mig, och många med mig, är det att gå över gränsen för kristen enhet, om man anser att Katolska kyrkans lära är biblisk.

Katolska kyrkans inflytande och påverkan på svensk kristenhet, även frikyrkligheten, har ökat markant på sista tiden. Därför behöver någon i klartext tala om vad många anser i den här frågan.

På samma sätt som vi kan ta strid mot Svenska kyrkans biskopars obibliska beslut, men välsigna de som är frälsta inom Svenska kyrkan, på samma sätt kan vi ta strid mot Katolska kyrkans lära och tacka Gud för vad han gör bland katoliker.

Även om du Ulf Ekman inte vill ta avstånd från Katolska kyrkans lära, så är vi många som gör det utan att för den skull vara trångsynta sekterister.

Per Westerberg�

Inlägg 1 av HaFo

Per Westerberg fick i Världen idag 2007 – 04 – 26, 04 – 28, svar av både Maria Hasselgren pressansvarig Katolska ärkestiftet Stockholm och Ulf Ekman.

Sätter in deras svar i 2 inlägg efter varandra och börjar med Hasselgren och ger därefter en kommentar till dessa inlägg.
---
â€�I Världen idag 23/4 lyfter Per Westerberg fram punkter där katoliker och protestanter skiljer sig åt.

Våra ekumeniska strävanden för inte framåt om vi inte är öppna mot varandra i detta: att vi ser olika på saker som i vissa fall är centrala för tron, i andra fall mer perifera.

Öppenhet innebär också att försöka förstå hur den andre ser på saker, vad den andre har för erfarenheter och kanske till och med vara beredd att ändra ståndpunkt.

En grundläggande skillnad mellan katoliker och protestanter är bibelsynen.

För protestanter är Luthers â€�Skriften allenaâ€� vägledande. För katoliker är Bibeln central, men i medvetenhet om att Jesus inte lämnade några texter efter sig. Däremot grundade han Kyrkan.

De händelser som beskrivs i NT spreds först som muntlig tradition, innan de, efter några decennier skrevs ner. Det var i Kyrkans, den allmänneliga ( latin catholicam) kyrkans gemenskap som man fastställde vilka texter som skulle utgöra kyrkans heliga texter och vilka som inte uppfyllde de kriterier som kyrkans ledning fastställt.

Kristna som accepterar de texter som nu utgör NT, accepterar implicit att det fanns en kyrklig ledning som hade position att fastställa de kriterier som skulle gälla i den omfattande och delikata urskillningen av autentiska texter.

Katoliker menar att denna position och förmåga fortsatt vara i funktion genom hela kyrkans historia.

Det går inte att bortse från att under större delen av kristendomens historia är det tack vare det faktum att den katolska kyrkan haft en stark ledning som man lyckats bevara det som en majoritet av dagens kristna håller för sant -treenigheten, dopet, de dödas uppståndelse-intakt.

Den katolska synen på bibel och tradition gör henne stark när hon argumenterar för den kristna människosynen, mot äktenskap för homosexuella och så vidare, eftersom hon kan hänvisa till hur kyrkan under 2000 år dels tolkat bibeln dels i praktiken agerat.

Kyrkans samlade erfarenhet är ett viktigt begrepp för en katolik. Dagens kristna är inte isolerade öar. Tidigare kristnas erfarenhet av Gud är lika levande och viktig som vår egen. Detta skapar ödmjukhet:

jag kan inte göra anspråk på att just jag har sanningen, mina erfarenheter måste alltid ställas i relation till andras erfarenheter - det vill säga kyrkans samlade erfarenhet av vem Gud är och vad han vill med sin kyrka och sin skapelse.

Per Westerberg kritiserar vår vördnad av Jungfru Maria. Vi undrar lika mycket varför protestanter inte visar henne större tacksamhet för valet att ta en unik och central plats i frälsningshistorien.

Och vår tro är att Gud förmår allt, också ge var och en av oss möjligheten att även efter döden välja Honom.

Eftersom alla människor är skapade till Guds avbild strävar vi alla efter att göra det som är gott och rätt. Det är inget kristet monopol. Det finns goda människor som inte är kristna. Likaså har vi väl alla mött människor som kallar sig kristna, men som på intet sätt är något föredöme.

Så, till sist, påven.

I evangeliet säger Jesus till Petrus att han är den klippa på vilken han ska bygga sin kyrka och han ber Petrus att leda och stödja sina bröder.

Vår tolkning och vår samlade erfarenhet är att denna Jesu maning gått vidare till Petri efterträdare; påven.

Tidiga kristna texter, skrivna kring år 100, alltså strax efter de yngsta texterna i NT, vittnar om att biskopen i Rom, det vill säga påven, har en central ställning i kyrkan.

Den positionen har han fortsatt att ha, och det är den katolska kyrkans samlade erfarenhet att detta varit avgörande för att bevara trons centrala element oförändrade.

Lika litet som Per Westerbergs argument övertygar mig, lär mina argument övertyga honom.

Förhoppningsvis kan vi lära av varandra, och vara beredda att se med något andra ögon på vår egen tradition - för tradition finns inom alla sammanhang som är mer än något decennium gamla.

Det är inte för vår skull utan för att världen ska tro som vi måste söka oss närmare varandra.

Då är personliga påhopp och anklagelser bakslag.

I stället måste vi alla vara beredda att be om förlåtelse för vad vi brutit och vara öppna för att bättre söka förstå varandra. Då först finns det hopp att vi kan uppfylla Kristi maning att vara ett.

Maria Hasselgren�

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 2 av HaFo

Ekman:

â€�Man upphör aldrig att förvånas

I många år har jag predikat och sagt att gränserna mellan kristna inte går mellan samfundsgränserna utan rakt igenom alla samfund.

Det gäller hur man ser på Jesus som Herre, hans liv och hans verk, synen på Bibeln och Andens verk i tiden.

Jag har på senare tid mer och mer betonat att en sann, äkta och djup enhet är nödvändig och kommer att vara mycket bredare än vad en del kanske känner sig bekväma med.

Det har i många år varnats bland väckelsekristna för en falsk enhet, byggd på liberal teologi och världslighet. Den varningen har varit befogad.

Många har tyckt sig se denna falska ekumenik förkroppsligad i Kyrkornas Världsråd och i enhetssträvanden från katolska kyrkan.

Personligen tror jag att vi måste se upp för en falsk enhet i form av en synkretistisk (religionsuppblandad) världslig enhet, byggd på liberalteologi som förvanskar den äkta kristna tron.

Men jag är lika övertygad om att Anden kommer att uppväcka en sann och äkta enhet i en levande Kristi kropp och ibland överraska oss.

Det falska och det äkta kommer att stå sida vid sida och tävla med varandra och skapa förvirring hos många. De kommer att vara olika som bruden och skökan och det behövs andlig urskiljning för att se vad som är vad.

Därför är det intressant att läsa ett färskt uttalande från Vatikanen.

Nyligen hölls en retreat där påven deltog. En av kardinalerna, Giacomo Biffi, ledde retreaten och i sina bibelsamtal hänvisade han bland annat till den ryske filosofen Solovyevs verk â€�Tre dialoger om krig, framsteg och historiens ände.â€�

Denne säger att Antikrist är reduceringen av den kristna tron till en ideologi istället för till ett personligt möte med Frälsaren.

Biffi menade att Antikrist kommer att presentera sig själv som pacifist, ekolog och ekumen. â€�Han kommer att sammankalla ett ekumeniskt råd och söka samstämmighet bland alla kristna bekännelser och ge något åt var och en.

Massorna kommer att följa honom med undantag av små grupper av katoliker, ortodoxa och protestanter.â€�

Dessa kommer att motstå Antikrist genom att säga: â€�Du erbjuder oss allt utom det som intresserar oss, Jesus Kristus.â€�

Kardinalen sa att många kristna, för att bli mer accepterade, kommer att begränsa sig själva till att tala om värderingar på ett sådant sätt att man till sist avsäger sig Jesus och den överväldigande verkligheten av hans uppståndelse.

Man skäms alltså för evangeliets övernaturliga inslag och skjuter därmed undan dess frälsande kraft. Absoluta normer finns, som sanning och godhet, men faran finns att inomvärldsliga värderingar och projekt tar över och slår ut centrum och innehållet i den kristna tron, nämligen själva frälsningen i Jesus.

Mycket intressant med tanke på vem som framförde denna varning - och vem som satt och lyssnade då det sades.

Tendenserna i många kristna sammanhang är just detta, att reducera den kristna tron till en slags nytto-moral, till allmänna värderingar och frågor om etik enbart, som till sist blir rena plattityder.

Man blir inomvärdsligt horisontell och slutar helt att tala om himlen och den andliga verkligheten. I ett sådant skeende är det just korset, frälsningen och det personliga mötet med Jesus som riskerar att helt förloras, speciellt om dessa allmänna värderingar underbyggs av en liberal bibelsyn.

Enligt kardinal Biffi ställer man sig då på Antikrists sida. Det har ju också väckelesekristna alltid sagt. â€�

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 3 av HaFo

HaFo kommentar till ovanstående inlägg.

Hasselgren (Hg):

â€�En grundläggande skillnad mellan katoliker och protestanter är bibelsynen. För protestanter är Luthers ’Skriften allena’ vägledande. För katoliker är Bibeln central, men…â€�
--
Vad detta men egentligen syftar på hittar vi längre ner:
--
â€�Den katolska synen på bibel och tradition gör henne starkâ€�.
--
Det är alltså inte enbart Guds Ord vi ska lita till, utan även den â€�Katolska traditionenâ€�!
--
Hg: â€�Per Westerberg kritiserar vår vördnad av Jungfru Maria.â€�
--
Det har han alls inte gjort! Men smart drag att framställa vad Per skriver som att det skulle handla om att â€�kritisera vördnad av Mariaâ€�!!

Vad Per skrev har varken Hg eller Ekman (UE) besvarat!
--
Per skrev följande frågeställningar kring Aborelius bok Trosmeditaion:

â€�Om enhet skriver han, ’Enheten har sin konkreta existens i den Katolska Kyrkan som leds av Petrus efterträdare’ (Sid 122).
---
Slutsatsen är att ’riktig’ kristen enhet är omöjlig om vi inte ställer oss under påven.
---
’I de heligas samfund vill Kristus göra alla heliga. Ingen är utestängd. Han som är rättfärdighetens Sol vill lysa över alla och rädda dem. Gränsen mellan syndare och helgon är aldrig oöverstiglig. Inte heller den mellan kristna och icke-kristna.
Påven Johannes Paulus II i bön vid Mahatma Gandhis grav bekräftar detta faktum. De heligas samfund visar sig vara en gränslös verklighet. Bara ett medvetet nej till Gud kan avskärma oss från helighetens överflödande rikedom.’ (Sid. 145)
---
Är Mahatma Gandhi i himlen för att påven bad vid hans grav?
---
’Vi behöver inte släpa på en börda av skuldkomplex på grund av allt vi underlåtit att göra för dem som nu är döda. Vi kan alltid be för dem. Vi kan hjälpa de döda som renas på andra sidan, att få träda fram inför Guds anlete befriade från allt som är syndigt och orent’(Sid. 147)
---
Kan våra böner hjälpa de döda?
---

Om skärselden: ’Även den människa som inte anpassat sig helt efter Gud under sitt liv på jorden får en sista möjlighet att göra det i det s.k. mellanstadiet eller skärselden.

Vi får betrakta denna renings- och tillvänjningskur till himlens glädje som en kärleksfull Faders sätt att återföra sina trilskande ungar till hemmets trygghet, förutsatt att de innerst inne vill tillbaka och har ångrat sina snedsteg.'(Sid. 228)
---
Var finns den bibliska grunden för denna teologi?
----

’I alla sina lemmar - utom Maria, som just genom sin totala syndfrihet är den fulla inkarnationen av Kyrkans innersta väsen…’(sid 144).
---
Var Maria fullkomligt syndfri?
---
’I samband med de nutida Mariauppenbarelserna, där Maria enligt egen utsago är den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd, får man ett bestämt intryck av att Gud själv tycks åtlyda henne som är Guds moder'(sid 186).
---
Är Maria den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd?
----
Denna bön bad påven Johannes Paulus II framför den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen.

’Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig - Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter ... Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!’
---
Som jag ser det är det tillbedjan av Maria. Jag har invigt mig själv till Jesus, till honom kan jag säga jag är helt din, men det är otänkbart att säga det till Maria.

Var finns de bibliska svaren på mina frågor?â€�
--------
Per har aldrig ifrågasatt vördnad av Maria, men rest frågeställningar kring att be henne.

På sina frågor får Per inget svar av vare sig Hg eller UE!

Istället får Per ett obegripligt svar av Hg:

â€�Och vår tro är att Gud förmår allt, också ge var och en av oss möjligheten att även efter döden välja Honom.â€�

Var finns Bibelstöd för detta uttalande? Minst av allt är det ngt svar på de frågeställningar som Per ställt!
--
Istället använder Hg sig av den retorik som är vanlig på LO. Istället för att ge svar, så säger man till den som ifrågasätter:

â€�Då är personliga påhopp och anklagelser bakslag.â€�
--
Hg gör så de missledande tolkningarna:

â€�I evangeliet säger Jesus till Petrus att han är den klippa på vilken han ska bygga sin kyrka ... Vår tolkning och vår samlade erfarenhet är att denna Jesu maning gått vidare till Petri efterträdare; påven ... Det är inte för vår skull utan för att världen ska tro som vi måste söka oss närmare varandra.â€�
---
Jesus â€�bygger inte sin församlingâ€� på personen Petrus och därefter på påven, utan på den bekännelse som Petrus gjorde: â€�Du är Messias, den levande Gudens Sonâ€�.

Den enhet som Jesus bad om för att världen skulle kunna tro, är inte en organiserad enhet av kristenheten, utan Jesus har redan fått bönesvar!

Denna enhet bara är ett faktum i de människors hjärtan som Gud förenat genom sin Helige Ande. Och den enheten träder fram synligt i samma mån som Guds Ande och Ord blir vägledande mellan lemmarna i Kristi kropp.

Forts inlägg av HaFo:s kommentar

Inlägg 4 med forts av HaFos kommentar till ovanstående inlägg av Hg och UE

UE ger aldrig ngt enda svar på Pers frågor eller ger ngn som helst syn på katolicismens förförelse som kommit till synes i Aborelius bok!

Istället börjar han med sin sedvanliga retorik:

â€�Man upphör aldrig att förvånasâ€�

Då har han redan satt den som ställer frågorna i ett underläge, eftersom denne uttalar ngt, som man blir förvånad över.

Sen kan man då svara på ngt helt annat, än vad som efterfrågades och få det skenbara svaret, att framstå som ett svar på en fråga som aldrig borde ha ställts, eftersom det var så förvånande.
---
För att göra sig riktigt trovärdig säger UE:

â€�Det har i många år varnats bland väckelsekristna för en falsk enhet, byggd på liberal teologi och världslighet. Den varningen har varit befogad ... Personligen tror jag att vi måste se upp för en falsk enhet i form av en synkretistisk (religionsuppblandad) världslig enhet, byggd på liberalteologi som förvanskar den äkta kristna tron.â€�
---
Nu kan alla känna sig trygga. Det här som UE står för handlar inte om en falsk enhet â€�byggd på liberal teologi och världslighetâ€�, som â€�förvanskar den kristna tronâ€�.
---
UE:

â€�Många har tyckt sig se denna falska ekumenik förkroppsligad i Kyrkornas Världsråd och i enhetssträvanden från katolska kyrkan ... Men jag är lika övertygad om att Anden kommer att uppväcka en sann och äkta enhet i en levande Kristi kropp och ibland överraska oss.â€�
---
Det överraskande torde anspela på att trosförkunnelsen, katolicismen och dess företrädare nu finner varandra och är ngt som han nu betraktar som en â€�sann och äkta enhet i en levande Kristi Kroppâ€�.
---
Att UE nu anammat katolicismen framgår av orden:

â€�Därför är det intressant att läsa ett färskt uttalande från Vatikanen.â€�

Och han åberopar ett uttalande där det heter:

â€�Massorna kommer att följa honom (antikrist) med undantag av små grupper av katoliker, ortodoxa och protestanter. Dessa kommer att motstå Antikrist genom att säga: ’Du erbjuder oss allt utom det som intresserar oss, Jesus Kristus’.â€�
----
Men att katolicismen och trosförkunnelsen med sina lärosystem, har en annan Jesus och ett annat evangelium, blir ju vare sig belyst eller tagit avstånd ifrån i dessa ord. Tvärtom legaliseras dessa läror i här så riktiga â€�kristna termerâ€�.

Och allra minst är det ngt egentligt svar till Pers frågor som det borde varit!!
---
Det hjälper föga med skenbart trovärdiga ord som:

â€�Man blir inomvärdsligt horisontell och slutar helt att tala om himlen och den andliga verkligheten. I ett sådant skeende är det just korset, frälsningen och det personliga mötet med Jesus som riskerar att helt förloras, speciellt om dessa allmänna värderingar underbyggs av en liberal bibelsyn. Enligt kardinal Biffi ställer man sig då på Antikrists sida. Det har ju också väckelesekristna alltid sagt.â€�

Om man inte går till botten med förförelsen av katolicismen och trosförkunnelsen!
----
Vad Ekman här egentligen säger är att katolicismen och trosförkunnelsen alltid gått emot antikrist som alla â€�väckelsekristnaâ€�.

Medan sanningen är den att både katolicismen och trosförkunnelsen är antikristliga till sitt väsen och innehåll!

Och det är återigen vad Ekman som falsk lärare och profet ånyo ställer sig bakom!

Och han har inbjudits som talare på Nyhem! Det säger allt om Pingsts ledarskaps blindhet idag!

HaFo

I brist på argument tar man till sådant som "personliga påhopp och anklagelser" - (Hg), eller " idiotförklarar " sin meningsmotståndare-"man sluter aldrig att förvånas " - Ekman .
Rent spel ? Nej knappast !

Andres Lempira skriver i Världen i dag och hela artikeln finns att läsa där under rubriken , "Sakramenten en hjälp i vår tro".
Jag citerar : " För den katolska kyrkan har det alltid varit självklart att all enhet i slutändan utgår ifrån Enhetens Stol-biskopsstolen i Rom.
Den har stått fast grundad ända sedan aposteln Petrus dagar och kommer så att göra till Kristi återkomst.

Ulf Ekman förtjänar stor respekt för sitt frimodiga närmande till kyrkan (katolska, min not.)
Livets Ord är idag enligt mig ,det frikyrkliga samfund som teologiskt sätt står närmast kyrkan ."


Får se hur nära Ekman med sin församling kan komma innan han inser ,OM han någon gång inser att ett totalt underordnande till Enhetens Stol i slutändan är ett faktum och ett måste ?

Marija

Marija,

Du säger:
"Får se hur nära Ekman med sin församling kan komma innan han inser ,OM han någon gång inser att ett totalt underordnande till Enhetens Stol i slutändan är ett faktum och ett måste ?"

Intressant ja. Vilket får mig att ställa mig en följdfråga: Får se hur nära katolicismen Ekman kan föra sin församling innan det sker ett betydande medlemsbortfall? Någonstans borde gränsen gå för hur långt (de flesta) medlemmarna följer honom på villfarelsens väg. Eller är det så illa att de som är kvar där tills nu redan är så förvillade att de inte ens skulle ta avstånd om Ekman helt böjer sig för påvedömet?

Ekman talar om enhet:




Vad är det för enhet Ekman här pratar om?

Jo, enheten mellan den antikristliga anden i trosförkunnelsen och katolicismen. Bägge har de en "annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium".

I trosförkunnelsen genom en andlig död av Jesus [då är jesus inte längre "Guds fullhet lekamligen" och kan inte ge ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset - då spelar det ingen roll hur mycket vackert nman än pratar om "blodet och försoningen"] och dessutom hela trosförkunnelsens falska lära som Ekman enligt egen utsago inte ändrat sig från.

I katolicismens Maria dogmer, där det är "Marias syndfrihet", som gör Jesus syndfri, så att han inte enligt skriften, är "född i syndigt kötts gestalt" och det därmed inte var Han, utan Maria, "som fördömde synden i köttet". Och inte Jesus i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Här förenas nu dessa antikristliga läror och därtill säger allt Pingstfolket Ja och Amen och bara blint hakar på!?

Och tror att detta handlar om "väckelse" och "kristen enhet", medan det egentligen handlar om avfall och en enhet, som förbereds att hälsa antikrist välkommen som Kristus!
---

Ekman har hållit vårseminarium:



-----

Mitt hjärta vill bara gråta när jag tar del av detta referat!

När man vet vad Ekman egentligen står för nu, både när det gäller trosförkunnelsen och katolicismen och är på väg att "vara motorn" i tillkomsten av en avfallen kristen enhet, så vill man nästan bara skrika, när han här lyckas att med kristna termer, manipulera en hel åhörarskara av pastorer!

Han får det att låta så vackert och riktigt och ändå är det en antikristen röst som han återger!
Skrämmande!

Saknar alla dessa pastorer andebedömningens gåva både i lära, liv, utövning och igenkännande av vad som rör sig i en människa och på den andliga arenan?

HaFo

Länkarna som jag ovan kommenterade försvann av ngn anledning. Jag sätter in dem igen och hoppas de nu kommer med:






HaFo

Av ngn okänd anledning vil inte länkarna till världen idag som jahg kommenterat ovan komma in när jag klistrar in dem.

Gör ett nytt försök. Funkar det inte nu så sök själv igen där EWkman talar om Enhet och har vårseminarium:






HaFo

En intressant insändare från DAGEN den 12 - 6.

Overkligt när pingströrelsen går armkrok med katolska kyrkan

Samtalen omkring kristen enhet har skapat en hel del debatt. Samtidigt märker jag hur det blir mer och mer vanligt att tala om att livet är viktigare än läran.

För livet uttrycker generositet och öppenhet och bidrar till att distansera oss från att bli tagna för hårdnackade och oförsonliga dogmatiker.

Men är det inte så att livet är viktigare är den döda bokstaven? Det här resonemanget bygger på ett kardinalfel. För livet och läran går parallellt i den kristna erfarenheten. Det finns inget växande andligt liv utan Ordets korrektiv. Att tala om livet på bekostnad av läran är alltså dålig teologi.

Men det här sättet att uttrycka sig återspeglar tydligen den ansträngning som pågår med att fördjupa ekumeniken i Sveriges kyrkofamilj. Men det är farligt.

Nya testamentets apostlar, med Paulus i spetsen, uppmanar oss att inte ta det lätt med läran. I alla sina brev försöker Paulus undervisa församlingarna om betydelsen att kämpa för den sunda läran. Att fly från villolärorna.

Pauli språkbruk kan tyckas hårt och obarmhärtigt när han korrigerar de församlingar som avviker från den apostoliska läran. Och det är precis den här tonen som framskymtar när han går till rätta med församlingarna i Galatien, vilka på en väsentlig punkt avvikit från apostelns undervisning.

Man hade nämligen blandat ihop rättfärdiggörelsen genom tron med en gärningslära (kravet på omskärelse).

Var avvikelsen så stor? Kunde inte Paulus varit så storsint att han accepterade denna ”begränsade” avvikelse? Nej, det hade inneburit teologiskt kaos. För hade aposteln godkänt galaternas frälsningslära hade hela den kristna missionen skakats i sina grundvalar.

I stället varnar han galaterna genom att säga att deras lära var ett ”annat” evangelium. För ordet evangelium var kopplat till Guds fria nådeserbjudande, utan mänskliga tillägg.

Han uppmanar därför galaterna att vara på vakt mot villolärorna vare sig de proklamerades från jorden eller himlen.

Paulus hävdar med bestämdhet att den nya läran var ett förvrängt evangelium. Ett ”mänskligt påfund”. Denna ”semipelagianska”(blandning av nåd och gärning) lära utgjorde ett rejält hot mot rättfärdiggörelsen genom tron (sola gratia).

När jag läser inläggen om våra ansträngningar att skapa enhet i tron, är det naturligtvis behjärtansvärt och önskvärt att vi alla en gång kunde nå fram till en Andens och lärans enhet.

Men det får ju aldrig ske till varje pris (eng. ”at all cost”) som det står i Charta Oecumenica.

Guds ords sanningar är inte förhandlingsbara.
Efter 30 år som missionär i Spanien och Sydamerika, känns det overkligt när man märker hur pingströrelsen i Sverige börjar gå armkrok med den romersk-katolska kyrkan (RKK), den rörelse som skapat så mycket förföljelse för våra missionärer och kyrkor på missionsfälten.

RKK:s frälsningslära påminner i mycket om galaternas ”evangelium”. Ett närmande skulle vara försvarbart endast om romersk-katolska kyrkan ändrar på vissa av sina dogmer, men det har man inte gjort.

De står orubbligt fast. Läran om Maria, skärselden, påvens ofelbarhet, mässoffret, läran om helgonen, etcetera har inte ändrats sedan Trentkonciliet på 1500-talet.

Nej, RKK är en blandning av filosofi, teologi och hedendom. Det var teologen David Hedegårds omdöme. Och det är sant. Inget har förändrats.

Men det hindrar inte att man hittar genuina kristna inom RKK. Jag har lärt känna dem, men det förändrar inget i sak. Förresten, katolska kyrkan skulle aldrig säga att livet är viktigare än bokstaven. Det kan endast en identitetsfattig kyrka göra.

NILS-OLOV NILSSON

Saxat ur "Världen idag" Publicerad 2007-07-09 06:26
av Haore Sulaiman :

"Östanbäcks kloster bygger kyrka för enhet

Östanbäcks kloster i Sala bygger en kyrka för kristen enhet och vill med det bidra till att riva ner murar mellan kristna grupper.

Livets ords pastor Ulf Ekman är en av de kristna ledare som ger stöd för byggandet av Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster i Sala i Uppland.

I ett rundabrev till vänner och understödjare framhåller brödraklostrets husfader Caesarius Cavallin Ulf Ekmans betoning av enhet som en avgörande faktor till att man nu beslutat att försöka förverkliga planerna på en ny kyrka.

- Vi hoppas att Ulf Ekman och andra kristna ledare i vårt land med sina namn skall uppmuntra till ett givande som måste komma från allt Guds folk, säger han.

Stödet från Ulf Ekman och Livets ord är ett tecken på att kristna från olika läger närmar sig varandra, enligt Caesarius Cavallin.

- Det är en helt oväntad nådens gåva för oss och ett tecken på att Anden nu verkar som den vind som blåser vart den vill för den enhet som inte vi kan åstadkomma.

Det är också ett tecken på att Gud hör bönen genom många decennier nu i böneveckan för kristen enhet, säger fader Caesarius.

Ritningarna till kyrkan är klara. Dopet som inträde i den kristna kyrkan med dopgraven i kryptan gestaltar de troendes uppståndelse. Den tänkta trappan i mitten av kyrkorummet mot altaret ska vara en påminnelse om den troendes himmelsfärd.

Enhetens kyrka som klostret ska bygga är tänkt att stå som en symbol för ett nytt skede i svensk kristenhet.

- De gamla markeringarna håller på att kastas omkull, förklarar fader Caesarius.

- Men det är också en utmaning till vår brödragemenskap här att vi lever enhetens och kärlekens liv i sanning, i ödmjukhet och daglig omvändelse, säger han."
----

HaFo kommentar:

Och därtill säger allt Pingstfolket och alla Livets Ordare, ja och amen!!????????????????

Saxat ur DAGEN 17/7:

"Ekumenik i fokus på Oasrörelsens sommarmöte

Seminarium och festhögmässa. Lovsång. Lägg därtill ekumenik och gemenskap. Resultat: Oasrörelsens sommarmöte.

Några tusen deltagare hade i helgen hittat till norrbottniska Älvsbyn för att delta på Oasrörelsens sommarmöte. Gudstjänster, seminarium, själavård och lovsång. Ett gediget och matnyttigt program har avklarats och en av oasrörelsens årliga sammankomster gått av stapeln.

Under sommarhalvåret har Oasrörelsen två sommarmöten - ett i norr och ett i söder. Efter två år byter man ort. I år var det första gången man var i Älvsbyn, efter två år i Boden. Och så här i efterhand är man mycket nöjd med resultatet.

- Det har varit jätteroligt på många vis. Det är en glädje att se vad Gud gör i människors liv, säger Berit Simonsson, inspiratör i Oasrörelsen och med i ledningen för konferensen.

'God ekumenisk anda'

Och just ekumeniken har betonats under helgen som varit.

- Det har varit väldigt roligt. Det har varit en god ekumenisk anda och människor från alla sammanhang har deltagit. Också orten som sådan lever upp, vilket är tanken med att vi flyttar Oasmötena från ort till ort.

På så sätt får människor som tidigare bara vetat om varandra, möjlighet att lära känna varandra, säger Berit Simonsson och fortsätter:

- Också glädjen över att se människor komma samman och bidra med det man kan, är något som jag tar med mig.

Bland talarna märktes en rad kända profiler, bland andra KATOLSKA BISKOPEN Anders Arborelius talade om hur det är att leva som kristen i vardagen.

På frågan vad som var konferensens höjdpunkt behövde Berit Simonsson inte fundera någon längre stund på svaret.

- Det är alltid festhögmässan. Med allt det liturgiska, dess yttre skönhet, med vackra symboler - tillsammans med det karismatiska och lovsången. Kombinationen är oslagbar.

Och om någon vecka drar man vidare. Då är det dags för ännu ett Oasmöte - i Skövde. Ny ort, nya deltagare och nya förväntningar.

- Jag hoppas så klart att människor som kommer ska få upp ögonen på nytt och att man ska förstå attden kristna tron är på riktigt. Att det fungerar att leva som kristen i vardagen.

Gud har koll även om det känns hopplöst, säger Berit Simonsson med eftertryck.
---

HaFo - kommentar:

Och därtil säger Svenska Kyrkans folk, katolikerna, Pingst och Livets - Ordare ja och amen - eller (???) till att en katolsk biskop och "liturgin", är en av höjdpunkterna i denna samling för "enhet" och att "den kristna tron är på riktigt".

Varför ser inte människor vad som är på väg att ske? Varför ser man inte att det som går under namnet av väckelse och enhet i själva verket, är ett framväxande av avfallet som ska ske innan antikrist ska kunna träda fram?

Men om de kristna ledarna såg det, så kunde det ju inte ske. Må var kristen ledare för sig själv och de som han är satt att "föra i vall", vakna upp och inte personligen bli ett led i avfallet!

HaFo

I Livets ord har alltid funnits en stark angripande attityd mot fysisk otukt. "Det är viktigt att bevara kroppen ren för den är den helige Andes tempel" har det hetat. Behandlingen av de som inte har levt upp till dessa renhetskrav har varit hård och obarmhärtig.

Det märkliga är att den nya enheten bejakar andlig otukt, som är ännu värre än den fysiska. Detta under förespeglingen av att "vi ska älska bröderna".

Men nu säger ju Guds Ord att vi ska tillrättavisa den som syndar allvarligt. Detta gör man när det gäller det fysiska, men när det gäller det andliga så har man fördrag med nästan vad som helst.

Jag läste om ett f.d Jehovas vittne som nu var frälst och menade att han även som Jehovas vittne hade ett Gudsförhållande. Detta ifrågasätter jag inte. Det intressanta är att han drog sig ur rörelsen. Man kan inte ha ett förhållande till Gud utan att vara född på nytt. Och det var alltså detta förhållande i vilket Andens vittnesbörd i honom verkade så att han drog sig ur villfarelsen.
På samma sätt är det med katoliker. Jag tror visst att det finns katoliker som kan vara frälsta, ty det står för mig helt klart att skiljelinjen mellan fåren och getterna inte följer samfunds/kyrko-gränserna.
Men är det verkligen så att Herrens Ande, som är SANNINGENS Ande har så sådant fördrag med denna ruttna villfarelse som katolicismen är???

Ett sant ANDENS verk i den (de som tillhör den) karismatiska rörelsen måste förr eller senare resultera i att de som befinner sig i villfarelsen drar sig ut ur den!
Annars finns det starkt fog för att vara högst tveksam till att det verkligen är HERRENS verk.

Inlägg 1 av HaFo

I DAGEN fredag 27/7 finns en intervju med Anders Arborelius om hans längtan efter enhet på sin "ekumeniska turne".

Andreas Nilsson (AN) som intervjuar AA ställer frågan:

"Men i ljuset av påvens uttalande nyligen om att bara katolikerna har den enda helt sanna läran måste ju det betyda att alla andra kyrkor anammar er tro?"

AA: "För oss katoliker är ju problemet med enheten det synliga. Det måste finnas en synlig enhet med ett tydligt överhuvud. Petrusämbetet helt enkelt. Det räcker inte att vi 'känner' enheten."

HaFo - kommentar:

Den "synliga enheten" är alltså det primära. Menar man att bara alla kommer in under "Petrusämbetet" = den katolska kyrkan och påvedömet, så nås den "andliga enheten"? Och att det alltså är denna enhet in unde påvekyrkan' som menas med den enhet som AA längtar efter och är på "ekumenisk turne" för att kunna genomföra?

AN frågar på AA:s påstående, "Vi måste tro att det vi tror på är sanningen":

"Och då är målet och bönen ändå att alla kyrkor ska gå in under Vatikanen?"

AA:

"Inte just Vatikanen. Det är ett historiskt begrepp. Men under Petrusämbetet. När Jesus säger att det är 'på den här klippan jag ska bygga min församling' så är det ju det vi menar."

AN:

"Med biskopen i Rom som högste ledaren?"

AA:

"Ja, just det. Och i den här tiden är det väl mer nödvändigt än någonsin att det finns ett tydligt överhuvud."

HaFo - kommentar:

AA gör den sedvanliga feltolkningen om att orden till Petrus syftade på honom som person. Vad Jesus åsyftade var den bekännelse av Honom som Messias, den levande Gudens son, som Gud skulle bygga sin församling på. I de människors hjärtan som kom till en sann tro på vem Jesus ÄR och därmed också ser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Här kommer hela talet om "Petrusämbetet" och en enhet grundad på "påvedömet på "slagsida" och är missledande.

Uppenbart är i vart fall att det är denna enhet in under påvedömet och den katolska kyrkan som deras "ekumenik" eftersträvar.

Här finns inga tal om de förvillande läror som fortfarande ligger i botten på katolicismen. Tex. Maria - dogmerna.

Forts inlägg.

Inlägg 2 av HaFo

Sätter in en insändare från DAGEN 26/7 av Bengt Svensson:
---
"Be till eller tillbe Jungfru Maria?

Lennart Johansson skriver i Dagen den 13 juli att ”katoliker nog inte skulle säga att man tillber Jungfru Maria”, utan bara ber till henne.

Kanske svenska katoliker gör den skillnaden, som lever i ett land med en stark evangelisk kristendom. Men den som varit på sydligare breddgrader, eller i Sydamerika, (där jag själv arbetat) där katolicismen är stark och dominerande, är verkligheten mycket annorlunda.

Stora högtider och fester som samlar hundratusentals människor görs för att tillbe olika uppenbarelser av den heliga jungfrun, för att inte tala om andra helgon, både sådana som är accepterade av kyrkan och andra lokala folkhelgon.

Under novembermånad och fram till den 8 december firar man Mariamånaden. Vid något enstaka tillfälle har jag sett att man haft en Jesusvecka.

I många länder finns det fler helgdagar till jungfru Marias ära, än de som hyllar Jesus.

Man firar den Obefläckade Avlelsen, att Maria föddes utan synd, hennes himmelsfärd, men sällan Jesu himmelsfärd.

Om man läser eller lyssnar på en katolsk mässa i sådana länder, då finns ingen gräns för ord som man använder för att upphöja himmelens drottning.

Då förstår man utan tvekan att man både ber till henne och tillber henne. Att försvara bön till Maria är fortfarande helt främmande för evangelikal kristendom."

HaFo - kommentar:

Det spelar ingen roll om man "enbart ber till" eller "tillber" Maria. En lek med ord!

Bibeln säger att vi inte ska ta kontakt med kroppsligt avsomnade människor, för det iscensätter onda andars spel.

Maria var en vanlig syndig människa som bar fram Guds Son i "syndigt kropps gestalt", där det inte är ngn "syndfrihet hos Maria", som leder till att Jesus "fördömer synden i köttet".

Det sker på grund av Hans egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Ingen kroppsligt avsomnad människa befinner sig ännu i himmlen.

(Enda undantaget är Gudamänniskan Jesus Kristus, som kroppsligen uppstod och gick in i "himmlen")

Maria väntar i likhet med alla andra kroppsligt avsomnade troende på den kroppsliga uppståndelsen innan ingången i "himmelska" evighetens
tillvaro. Och Maria varken kan eller ska kontaktas eller att hon kan ha kontakt med denna tiden och rummet.

Det är spiritism som utlöser ockulta fenomen, som gråtande madonnor, stigmatisering av Jesu sår etc.

Det är till denna form av "enhet", som AA längtar efter och "turnear" för. Att kristna ska bli eniga kring katolicismens läror in under påvedömet!

Och därtil säger den svenska kristenheten från Svenska Kyrkan till LO sitt ja och amen - eller??

HaFo

Inlägg 1

Återger här några citat från några av Stanley Sjöbergs "Angeläget" i tidningen Hemmets Vän:

Världspingstkonferens i Stockholm 2010

"Det borde inte finnas någon tvekan om att genomföra denna konferens! Sveriges kristna behöver uppmärksamma väckelsens karaktär och egenskaper! Vi måste lyssna till vad Kristustrohet, bibeltrohet och trons djärvhet åstadkommer i världen."

HaFo - kommentar:

Vem vill inte bejaka de vackra orden!!?? Men vad menar Stanley med de orden?

Jo, Stanley säger som påminnelse om:

"1994 tog jag initiativet till att konferensen 'Möt Jesus på Hovet' blev en verklighet. Vi samlade då 10.000-tals människor. En kväll var vi 11.000 deltagare på Hovet! Ändå var det en liten modell för hur en stor 'världspingstkonferens' kan se ut 2010, med besök av några av den internationella pingstväckelsens mest kända förkunnare och sångare.

Det var egentligen pastor Owe Lindeskär som gav mig uppdraget att inbjuda pastor David Yonggi Cho från Seoul... Vår erfarenhet av det som hände i december 1994 är värt att nämna inför genomförandet av 2010 års världspingstkonferens...

... Främst av allt fick vi under 1994 ett avgörande stöd av pastor Ulf Ekman och Livets Ords Församling i Uppsala. Den osjälviska glädje och uppoffrande entusiasm som Ulf Ekman med sina medarbetare visade oss kan vi aldrig glömma....

... Inför världspingstkonferensen 2010 är det därför angeläget att efter alla år av tveksamhet, bejaka och upprätta samarbetet med Ulf Ekman och den församlingsrörelse som han är en självskriven ledare för. I ett internationellt perspektiv är Ulf Ekman mycket respekterad och nämns som en av vår tids främsta ledare för karismatisk kristendom. Han finns med som styrelseledamot, tillsammans med Yonggi Cho i 'curch Growth International'..."
---

HaFo - kommentar:

Det är alltså Ekmans förföriska trosförkunnelse och numera bejakande av katolicismens läror som enligt Sjöberg, ska vara "normgivande" och "dragplåstret" på Världspingstkonferensen! Är det ngn med sans som tar sig för pannan?

Forts inlägg

Inlägg 2 Sjöberg från Hemmets vän

"Lovsången får inte bli ett estradprogram

Jag lyssnade till en CD-inspelning från Livets Ords Europakonferens. Ulf Ekman predikade i lördagskvällens avslutning. Det var visionärt, djupt förankrat i Guds Ord, ödmjukt och andligt starkt! Han är en folktalare som med trovärdighet och erfarenhet samlar fler människor i olika delar av världen när han predikar och undervisar än någon annan nu levande kristen förkunnare i Europa!"

HaFo - kommentar:

Jag såg själv denna predikan på kanal 10 och förundrades över hur man kan hålla en sådan show med en sprudlande svada, utan att egentligen få ngt egentligen sagt av substans, men ändå lyckas med konststycket att förmedla en känska av att här är det ngt väldigt viktigt som blir sagt av ngn som verkligen vet och kan.

Hur kan Stanley och så många andra bli duperade av ett sådant framträdande?
---

"Ny Jesusrörelse bland Europas katoliker

Vi överraskas av att den andliga förnyelsen kommer i den gamla historiska kyrka som formats utifrån Rom. Den här veckan samlas 800 000 ungdomar i Köln i Tyskland. De möts för att läsa Bibeln och vara tillsammans i bön."

HaFo - kommewmntar:

Om alltså 800 000 samlas inom katolksa kyrkan samlas för att läsa Bibeln och be, så är det i Sjöbergs ögon "förnyelse", utan att han frågar sig hur man ställer sig till de förföriska läror som katolicismen bär med sig!!

"Det är i den katolska kyrkans gemenskap som allt detta händer i Europa. Vi kan ha olika uppfattningar om helgonen, mässan, påven, prästernas celibat och flera viktiga teologiska olikheter. Men när vi jämför oss som evangelikala kristna, med den katolska kyrkans gudstjänstliv, då väcks respekt, tacksamhet och vilja till gemenskap. Om vi måste välja mellan Rom och Uppsala, mellan påven och den svenske ärkebiskopen, då är det helt klart att vi möter med levande kristendom i den katolska kyrkan än i den lutherska protestantismen."

HaFo - kommemntar

Är det ngn mer än mig som tar sig för pannan över vart Stanley nu drar iväg? Precis i likhet med Ekman och Halldorf. Och där de övriga kristna ledarna bara blint hakar på.

"Den katolska kyrkan slår vakt om tron på Jesus som en absolut övertygelse och leder ständigt människor fram till mötet med den korsfäste Kristus som uppstått från de döda och sitter på Faderns högra sida som vår Frälsare och Herre."

HaFo - kommentar:

Det har tydligen gått Sjöberg förbi, att detta bara blir till tomma ord, genom "Maria - dogmerna", där Jesus är syndfri på grund av Marias syndfrihet. Alltså en Jesus som inte enligt Skriften är född "i syndigt kötts gestalt" och som genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömde synden i köttet". Det handlar om "en annan Jesus" och inte om "Kristus kommen i köttet".

Hur kan andliga ledare som Stanley bli blinda inför så elementära frågor i kristen tro? Och varför reagerar han inte i ett sådant här sammanhang och varnar för de övriga förförelserna i katolicismen som att be Maria om hjälp i förbön etc.

Men han är ju också vilsen inför läran om Jesu andliga död, så varför skulle han vara klarseende kring katolicismen.

Ändå är han en upphöjd andlig ledare i vårt land som är med i många sammanhang utan att ifrågasättas. För många är vad Stanley säger automatiskt sant, liksom när Ekman säger det, hur galet det än är. Hur kan det bli på det viset?

Nog förbreds avfallet allt med hast och det med tillskyndelse av andliga ledare som kallar verk av antikrists ande i katolicismens och tosförkunnelsens spår för verk av Guds Ande.

HaFo

Klistrar in från DAGEN 28/8 följande och ger sendan en kommentar:

”Högkyrkligheten är en skattkista att ösa ur”

Ulf Ekman drog ner de längsta applåderna efter sitt föredrag om ekumenik på högkyrkliga aKF:s kyrkodagar i Uppsala under helgen. Att den ekumeniska kartan i Sverige håller på att ritas om råder det inget tvivel om.

För att världen ska tro. Det var temat på arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses, aKF, kyrkodagar i Uppsala som började i fredags och höll på till i söndags där några hundra personer deltog.

Företrädare från de stora kyrkofamiljerna var inbjudna för att ge sin syn på vägen mot den enhet som Jesus själv bad om.

Under fredagen talade den katolska prästen och vice ordförande i katolska ekumeniska nämnden, Fredrik Emanuelson, den anglikanska biskopen Edvin Barnes från Church of England, den rumänsk-ortodoxa prästen Dan Sandu och trosrörelsens Ulf Ekman.

Omdiskuterat dokumentEmanuelson började med att citera det omdiskuterade dokument som Katolska kyrkans troskongregation släppte i somras, vilket Dagen berättade om.

Innebörden i det är att Jesu Kristi sanna kyrka är den katolska kyrkan och att de protestantiska kyrkorna och samfunden inte är kyrkor i egentlig mening (eftersom de inte har vigda ämbetsmän enligt den apostoliska successionen och därmed ingen giltig eukaristi - nattvard), men däremot innehåller ”element av helighet och sanning”.

En brandfackla och ett otaktiskt drag under en dag som ska handla om ekumenik?

Nej! Under kyrkodagarna lyfts perspektivet om sanning fram åtskilliga gånger. Ekumenik kan aldrig handla om att bortse från olikheter som om de inte fanns, menade flera av talarna. Sanningen och ett sökande efter den är central i ekumeniken.

Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning, säger Jesus i sin översteprästerlige förbön där han också ber om enhet.

Därför är det så viktigt att varje kyrka och samfund är klar över sin identitet och självförståelse, menar Emanuelson. Genom att sedan tala med varandra, lyssna och bygga vänskap kan en andlig ekumenik börja växa och det är förutsättningen för kyrkornas synliga enhet.

- Men då måste vi också vara beredda på att omvända oss, det gäller även oss katoliker, sa Emanuelson.

Och när det kommer till omvändelse, får man nog beteckna delar av Ulf Ekmans föredrag som ett vittnesbörd om omvändelse.

I sitt timslånga anförande med läst manuskript berättade han om hur han som varit tämligen ointresserad av ekumenik blivit tillrättavisad bland annat med ord från Filipperbrevet 2:4 om att inte vara ”självupptagen och stolt”.

- Min broder är nödvändig för min frälsning, sa Ekman om bröder och systrar i andra kyrkor och samfund.

Karismatisk historiaI sitt föredrag tecknade Ulf Ekman den karismatiska väckelsens historia, både genom bildandet av nya samfund och dess inbrytande i de historiska kyrkorna.

Ekman citerade både påvar, kardinaler, dokument från Vatikanen och framstående teologer i de historiska kyrkorna som påtalat att den karismatiska erfarenheten är en genuin del av kyrkans katolska, i betydelsen allmänkyrkliga, arv.

Han lyfte också fram både brister, i form av bland annat historielöshet, och förtjänster inom de karismatiska väckelserörelserna och gav budskapet att väckelserörelserna och de historiska kyrkorna behöver varandra.

- Jag ser en pedagogisk uppgift i att förklara för ledare inom frikyrkan att det finns ett värde i en liturgisk och sakramental rikedom. Högkyrkligheten är som en skattkista som vi kan ösa ur, sa Ekman.

Att bjuda in Ekman som talare på högkyrkliga aKF:s kyrkodagar har inte varit okontroversiellt. Det vittnar flera om som Dagen kommer till tals med under dagarna. Men att hans tal föll auditoriet på läppen råder det inga tvivel om när han drar ner de längsta och varmaste applåderna under fredagen.

”På rätt väg”

- Nu är vi på rätt väg, glittrade biskop emeritus Bertil Gärtner som en gång i tiden vigde Ulf Ekman till präst och som kämpat för den karismatiska väckelsen inom Svenska kyrkan samtidigt som han fungerat som högkyrklighetens egen biskop.
---
HaFo kommentar:

"För att världen ska tro"

Vilket vällovligt syfte! Men vad ska världen tro på? Villfarelserna från katolicismen och trosförkunnelsen!

Inte ger det en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset! Det är ju förvanskat både i katolicismen och trosförkunnelsen!

"ge sin syn på vägen mot den enhet som Jesus själv bad om"

Jesus har redan fått bönesvar! Det är inget vi kan bidra med på den punkten. Alla som äger en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset är förenade och ett genom Guds Ande! Vad vi kan göra är att lägga fram sanningen om vem Jesus ÄR och betydelsen av offfret av Kristi persons kropp och blod på korset.
---
Dokumentet som bekräftar att Katolska kyrkan är ute efter att införa "alla kättare in under den sanna moderkyrkan", viftas naivt undan med man ska inte haka upp sig på vad som skiljer utan mötas i det som förenar. Vilken flathet! För att istället peka på förförelserna i både katolicismen och trosförkunnelsen!

"Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning"

Precis! Men hur ska det kunna ske i sammanhang där man förvanskat Guds Ord kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset??

Detta är ju bara vackra förförande ord, som i praktiken faller platt till marken, men som låter så bra och därmed bedrar människor.

"Men då måste vi också vara beredda på att omvända oss"

Tvivlar på att vad som där åsyftas, skulle vara att människor behöver omvända sig både från katolicismens och trosförkunnelsens villfarelser!

Utan bara igen handlar det om vackra ord, utan substans i praktiken!!

Nog är det beklämmande att Bertil Gärtner går på den förförelse Ekman står för i trosförkunnelsen och nu även tydligen bejakar katolicismen.

Ekman är inte ute efter "ekumenik". Han har bara nu funnit att han som "ekumen" nu ännu mer får stå i rampljuset och funnit sig en "större estrad" att "glittra på och bli applåderad".

Den förförelse och det avfall som bara några år tillbaka syntes omöjlig i "ekumeniken", träder nu fram och blir verklighet mitt framför våra ögon. Och därtill säger de andliga ledarna bara ja och amen!

HaFo

Klistrar in en artikel från DAGEN och gör sedan en kommentar.

---
”Interreligiös” gudstjänst inleder riksdagsåret

Predikan av domprost Åke Bonnier och läsning ur Koranen av imam Abd al Haqq Kielan. När riksdagsmännen och kungaparet idag besöker Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande är det ett interreligiöst program. Avsteget från traditionen med en kristen gudstjänst är domprostens initiativ.

Detta upprör Annelie Enochson, ordförande för riksdagens kristna grupp, som menar att domprost Åke Bonnier sviker alla kristna.

-Jag tycker att det är väldigt tråkigt att Åke Bonnier har tagit detta steg. För det är hans idé, det har inte varit några påtryckningar från riksdagen att förändra i den här riktningen, säger Annelie Enochson.

-Det är första gången som han har ansvar för gudstjänsten och så gör han så här. Jag tror att han är ute efter att tillfredsställa Stockholms kulturelit, han är en populist.

Gammal tradition

Det är en gammal tradition att Storkyrkan inbjuder till gudstjänst i samband med riksmötets öppnande, men deltagandet är frivilligt. I år medverkar förutom domprosten och den inbjudna imamen den judiske kantorn Maynard Gerber.

Enligt Åke Bonnier är det dock ingen risk att gudstjänsten inte kommer att uppfattas som kristen.

- Det är till nittionio procent ett kristet innehåll. Jag tror att de som ogillar det här tar fasta på att det är en imam som ska läsa ur Koranen, säger Åke Bonnier.

-Det är en öppningssura, en oerhört fin text och den finns tryckt på svenska i gudstjänstordningen.

Enligt honom är poängen att det bara finns en Gud och trots att vi tillhör olika religioner så är det samma Gud vi tillber.

- Vi kristna hävdar att Gud möter människan på ett unikt sätt i inkarnationen. Men i den värld vi lever, med alla obehagligheter vi läser om och ser på tv, så är det viktigt att peka på att vi alla hör ihop och får del av Guds omsorg, säger Åke Bonnier.

Annelie Enochson menar att Åke Bonniers interreligiösa initiativ förstör för många kristna snarare än bygger broar till andra religioner.

-Jag är för dialog mellan religionerna, deras representanter är välkomna som hedersgäster. Men Åke Bonnier har sagt att han menar att vi har samma Gud!

Jag menar att vi har samma gudslängtan, men för oss kristna är ju Jesus vägen till Gud. Det är en stor skillnad.

-Jag ifrågasätter om Åke Bonnier är rätt man på rätt plats. Han skulle behöva en mentor som hjälp.

Enligt Annelie Enochson är det flera som reagerat med förvåning på att inramningen till riksdagens öppnande i år blir interreligiös. Men hon kommer inte att utebli från gudstjänsten, hon går dit för att lyssna och få ”förstahandsinformation” om vad som sägs.

”Naiva om andra religioner”

En som däremot uteblir idag är Carina Hägg, s, som på det sättet vill markera att hon tar avstånd från företrädare för religioner som förtrycker kvinnor.

Enligt henne har imam Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas syn på kvinnor och dessutom sagt att omvärlden inte ska ha synpunkter på den övergrepp på kvinnor som sker i Afghanistan.

-Man skulle aldrig ha inbjudit en kvinnoprästmotståndare till Storkyrkan, men när det gäller andra religioner så är man så naiv. Frågor som gäller kvinnors rättigheter och livsvillkor tycker man att man kan prata om någon gång senare, säger Carina Hägg.

Miriam Arrebäck

---

HaFo - kommentar:

Det torde väl stå självklart för de flesta kristna att "den enhet och gemenskap", som här eftersträvas inte är kristen, utan handlar om en antikristen enhet, som växer fram.

Men är det lika klart för alla kristna, att anden bakom trosförkunnelsen och katolicismens läror, är lika mycket antikristliga till sitt väsen, som lärorna i koranen.

Det är lika mycket en antikristen enhet, som växer fram i den "enhet så världen kan tro", som nu växer fram i föreningen mellan trosförkunnelsen 0ch katolicismen och där Pingst och många andra sammanhang bara aningslöst nu hakar på.

HaFo

Klistrar in en insändare i Pingst.nu, som jag tycker platsar under detta ämne.
---
Ortodox teologi på frammarsch

Nils-Olov Nilsson skriver om Peter Halldorf och mystiken söndag 16 september 2007

Den kristna mystiken är på frammarsch i Sverige. Med stormsteg breder den ut sig. Och den har lyckats attrahera människor från alla samfund, även frikyrkorna.

Retreater med kristen djupmeditation hålls överallt. Biskopar, professorer, präster, munkar och pastorer tillhör huvudtalarna i dessa samlingar (var är småfolket?).

Där finns också Peter Halldorf. Hans vandring från ”rebellisk ungdomspastor” till ”frikyrklig elitistisk mystiker” har väckt förvåning. Han har på kort tid skaffat sig stor inflytande, vilket bland annat visat sig i förtroendet att få skriva förordet till boken Trosmeditation, vars författare är den katolske bikopen Anders Arborelius. Unikt för en pingstpastor.

Visheten från antiken

Halldorf har tagit ett riktigt grepp om kyrkofäderna och deras bibelsyn och i böcker som Jungfrumark, Sandens söner, Helig rot, Ande och bokstav, och 21 Kyrkofäder är det visheten från antiken eller medeltiden som ropar. En markant tyngdpunktsförskjutning i hans teologi har inträffat.

Men det är främst hos ökenmunkarna som han hämtar teologi. Den helige Antonio beskrivs med ord som får honom att likna en av de tolv apostlarna.

Hos ökenmunkarna hittar Halldorf de verklig helgonen och teologerna som genom askesen och disciplinen lyckas med att skåda Gud.

Halldorf har flera gånger de senaste tio åren, återkommit till att ”förnyelsen finns i det redan givna”. Därmed har han även gett kyrkofäderna tolkningsföreträde med motiveringen att de befinner sig mycket närmare apostlatiden. Dessutom skapade de ingen ny teologi.

Luther – onödig splittrare

Det innebär ju också att reformationen och Luther betecknas som onödiga splittrare, genom att sanningen fanns i det redan sagda. Det leder också till att den ortodoxa kyrkan sätts över den lutherska på grund av ålder och vishet. Den reformatoriska tolkningsprincipen – med inspirationen från den antiokenska skolan – underställs den alexandrinska.

Tyvärr riktar han tidvis en alltför bitsk kritik mot de bokstavtroende, som också är hans egna trossyskon. För enligt Halldorf kan bokstavstron föra oss totalt vilse. Till fanatism och sekterism. Han förordar därför i 21 Kyrkofäder en balans mellan den allegoriska och bokstavliga tolkningen.

Med allegorisk avser han den flerfaldiga mening som bibeltexten kunde tänkas ha enligt kyrkofäderna. Origenes, framför alla andra, skapade ju sin tolkningsmetodik runt allegorin.

Teologisk fantasi

Men en starkare betoning på allegorin, gör ju inte den teologiska förvirringen mindre, eftersom den, snarare än bokstavstolkningen, kan föra bibelläsaren ut i den teologiska fantasin. Men allt går tillbaka till den ortodoxa mystiken där man försöker att rensa bort skalet för att tränga in Guds rådslut som ligger dolt under ytan.

Mystiken har sin egen grammatik: askesis, apatheia, agape, theoria, är de fyra stegen för att skåda Gud. Begrepp som gudomliggörande, katafatisk och apofatisk, det absolut Ena, negativ teologi, tillhör alla mystiken.

Halldorf visar till exempel att Dionysius Areopagita använde nyplatonismen som nyckel för att låsa upp evangeliets skattkammare. Men han öppnade därmed, enligt min åsikt, dörrarna på vid gavel för nyplatonismen.

Bort från reformationen

Halldorf har nu antagit den ortodoxa liturgin och gudstjänstformen. Men det gör han samtidigt som han avlägsnar sig från Luther och reformationen. Alexandria och inte Antiokia, Antonio och inte Wesley, klostret och inte det enkla bönekapellet är numera Halldorfs referenspunkter. Den ortodoxa teologin är nu på frammarsch inom Pingst.

Vem kunde ana det för några år sedan.

Fotnot: Peter Halldorf har erbjudits att, men avböjt, att kommentera ovanstående inlägg.

Nils-Olov Nilsson

Klistrar in en annan tänkvärd insändare på Pingst.nu:

"Aningslöshet gentemot katolska kyrkan" tisdag 26 juni 2007

Hedin tycker i ledaren i nummer 2-2007 av pingst.nu att vi inom svensk pingströrelse behöver en ”generalförnyelse av det som kännetecknade Azusa Street-väckelsen”.

Detta är naturligtvis sant, plågsamt sant, särskilt i en tid då flertalet av ledarna i den svenska pingstväckelsen i en rundfågning förklarat sig nöjda och tillfreds med hur vi har det i vår rörelse.

Svensk pingströrelse behöver skakas av en genomgripande ”reformation”, det tror jag att vi insett, alla vi som har vår andliga hemvist, och som har gjort våra grundläggande andliga upplevelser, inom pingstväckelsen.

Vi har alla del i hur det ser ut i svensk pingstväckelse idag. Den stagnation, och den andliga utarmning som vi ser har vi alla på olika sätt bidragit till.

”En generalförnyelse” anser Hedin att vi behöver, och vi är säkert många som delar den övertygelsen. Någonstans på vägen har vi förlorat det som gjorde oss till en ”väckelserörelse”.

Hedin förefaller tro att det som ska vitalisera oss är någon slags aningslös ekumenik, gärna riktad mot katolska Kyrkan. Vi ska inte frukta för påven, tycker Hedin, och slår fast att det är ”ofarligt att öppna för den stora vida kristna gemenskapen”, där Hedin väl räknar in katolska kyrkan.

Detta är ett märkligt inslag i svensk pingstväckelse på senare tid, denna aningslösa hållning gentemot katolska kyrkan, som ju också Hedin uppenbarligen delar.

Det märkliga ligger däri, anser jag, att man menar sig få ut något gott då man odlar gemenskap med en kyrka som ju måste betraktas som en avgudareligion utan motstycke i vår tid.

Upphöjande av döda människor till en ställning i den himmelska världen där de skall tillbedjas och äras, upphöjandet av en påve till närmast gudomlig status och ofelbarhet, ett system med ”bikt” där syndaförlåtelse erhålls genom botgöring helt och hållet frikopplat från försoning genom Jesu namn, har detta något gemensamt med det evangelium som Paulus predikade?

Förnyelse, det behöver vi uppleva i svensk pingströrelse. Vi behöver sätta oss i rörelse tillbaka till det som en gång präglade oss och vårt förhållande till Gud, och som gjorde oss till en väckelserörelse. Till detta behöver vi ledare som ser skillnad mellan Guds församling och ett avgudatempel.

Gemenskap med andra som tror, det ska vi ha, gemenskap med andra som tror att att Jesus är den enda vägen till frälsning. Vi ska inte odla någon ekumenik med dem som ställt in en avbild av Honom bland sina övriga avgudabilder.

Ulf Granat

Klistrar in en komentar till ovanstående insändare.

(Gå gärna in på pingst.nu och ge Dina synpunkter på dessa inlägg, eller så ge även Dina synpunkter här kring dessa synpynkter!)

---
Falsk ekumenik måndag 13 augusti 2007

Jag tackar Gud att det finns personer som Ulf Granat som skrev sitt inlägg i debatten den 26 juni -07! Det är just denna falska ekumenik som frikyrkorna och dess ledare måste få upp ögonen för.

Vi som Jesu sanna efterföljare ska inte beblanda oss med en kyrka som inte har Bibeln och Bibelns eviga sanningar som sitt rättesnöre i tro och lära!

Vi har blivit så veka, så kärleksfulla och stryker medhårs, fast det är stick i stäv med vad Guds ord säger. Få vågar stiga upp och opponera sig mot all den falska ekumeniken som har gjort och fortsätter göra så stor skada bland det folk som en gång var Guds verkliga folk.

Och den som vill opponera sig blir fort nedtystad. Tyvärr! Så har det alltid varit för den som vill leva och lära som Bibeln säger.

Den katolska kyrkans falska lära är absolut ingenting vi skall acceptera! Vi ska tillbaka till Apostlagärningarnas första tid. Där är sagt hur en Guds församling ska byggas upp och fungera.

Tänk till exempel på den absolut viktigaste händelsen i en människas liv; pånyttfödelsen.

Både den lutherska och katolska kyrkan lär att en baby på några veckor blir både pånyttfödd och ett GudsS barn när det döps och fylld av den helige Ande! Egna uppgjorda människostadgar!

Nej, kära vänner, det är tid att varna och vända tillbaka till Bibelns sanningar!

Så länge vi haltar, vacklar och kompromissar, ska vi inte vänta oss någon väckelse!

Erik Axel Karlfeldt skrev:

"Biskopen drog till Sjöga, borterst upp i sitt stift,
steg i stolen, sken som solen, tydde den heliga skrift.

Bönderna lyssnade stumma. Då från kyrkans kor
hördes det mäktigt brumma: -Ljug ej, bror! "
---
Det är sådana väktare på muren som Gud söker idag!

Många fler behövs!

Gunnevi Karvonen

Länk från Livets Ord i Göteborg:

http://www.livetsordgoteborg.se/fragor.htm

Hur ser ni på katoliker och ortodoxa?

Vi är ju själva en del av den protestantiska kyrkan. I Sverige är alla frikyrkor framvuxna ur vår lutherska statskyrka.

Att Sverige varit protestantiskt så länge gör förmodligen att många svenskar, både bekännande kristna och inte troende, känner sig lite frågande för en del inslag i den katolska och ortodoxa traditionen.

Mariadyrkan, påven och en del gudstjänstritualer är sådant som inte känns helt självklart.

Men,i Bibeln står det att ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst” (Romarbrevet 10:9).

Detta innebär att den som bekänner med sin mun att Jesus är Herre och tror i sitt hjärta att han
uppstod ifrån det döda är frälst. Denna sanning gäller oavsett om man är katolik, ortodox eller protestant. Det som avgör om man kommer till
himlen är inte vilken kyrka eller samfund man är med i utan om man gett sitt liv till Jesus. Resten handlar mest om yttre former och sätt att vara.

---

HaFo - kommentar:

Vilkety flum man här presenterar! Som om bara bekännande ord, som låter riktiga skulle vara avgörande! Oavsettt vad som ligger för mening bakom orden!

Både i trosförkunnelsen och katolicismen betyder ju ovan angivna ord ngt annat, än Bibelns budskap kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Jag är inte alls förvånad att man nu inom trosrörelsen nu (efter att nman tidigare tog avstånd från katolicismen), nu är på väg att förenas. Det är samma antikristliga andes verksamhet som förenar dem bägge!!!

HaFo

Klistrar in från DAGEN följande:

Bekännelsen av Jesus är avgörande

Låt mig lämna några synpunkter i samtalet om ikoner där Peter Halldorf med flera har yttrat sig. Det handlar om vad som ”utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen”, som Kenneth Hermansson uttrycker det i Dagen den 9 november.

Det finns ett viktigt teologiskt begrepp som kan hjälpa oss och som har varit kyrkans yttersta rättesnöre för tolkningen av Skriften och traditionen. Begreppet är sensus fidelium.

I den teologiska ordboken definieras det som ett uttryck för ”hela det kristna folkets trosmedvetande som ger dem samstämmighet i tros- och moralfrågor”. Sensus, förnimmelse, fidelium, de trogna.

Äkta kristendom är, med en berömd formulering från 400-talet, vad som lärs över allt, alltid och av alla.

Det finns en de heligas gemenskap, som vi i trosbekännelsen bekänner som Andens verk. Inom sensus fidelium finns alltid ett spänningsförhållande mellan lekfolket och apostlarnas arvtagare, kyrkans ledare. Hierarki, präststyre, utan folklig förankring förkalkar och förstenar kyrkan.

Men även det motsatta förhållandet skapar obalans. I Svenska kyrkan i dag, liksom ibland i frikyrkan, kan vi se exempel på det: avsaknad av apostoliskt ledarskap gör oss utlämnade åt vars och ens teologiska funderingar. Det leder nästan alltid till andligt högmod, splittring och upplösning.


När pingstvänner, katoliker, ortodoxa och svenskkyrkliga mer och mer börjar känna igen varandra i glädjen över en gemensam bekännelse, samtidigt som man delar oron över ”anpassningen efter denna tidsålders väsende” (Rom 12:2), blir reflektionen om sensus fidelium viktig.

Hur får man då kunskap om denna ”trons förnimmelse”? Det har framför allt med bekännelsen av personen Jesus Kristus att göra. Här finns en förbluffande samstämmighet hos kyrkans hängivna gudsälskare över alla samfundsgränser. De må ha levt i urkyrkan, under medeltiden eller i dag, de må vara ryska strarjetser från 1500-talet eller pigor från Kågedalen under 1800-talet.

Samma förnimmelse kan vi känna igen i vårt eget sinne när vi tar emot Jesu nåd och blir honom trogna. Det handlar alltså om en förnimmelse som kommer av en erfarenhet av frälsning och inte primärt en förnimmelse härledd från förnuftet.


Denna trons förnimmelse är också gestaltad i det kanske viktigaste vittnesbördet av alla, gudstjänstens liturgi. Ingen skarpsinnig teologi kan bli fruktbar om den inte har sin grund i församlingens liturgi, bekännelse, bön och lovsång.
Naturligtvis finns inom sensus fidelium en oerhörd mångfald i uttryck, språk och former för tillbedjan och bekännelse.

Men själva hjärtpunkten i denna sky av vittnen är omisskännlig, en ödmjuk glädje över nåden, frälsningen från synden, pånyttfödelsen genom Jesus Kristus.

Vilka är då avgränsningarna från sensus fidelium? För det första handlar det om öppenheten för mångfalden, den allmänneliga tron. Den lilla slutna, auktoritära församlingen som aldrig lyssnar på andras vittnesbörd avskiljer sig från den gemensamma förnimmelsen. På den andra kanten finner vi en lång rad teologer genom historien som försökt jämka in den kristna tron under det rationella förnuftet.

Alla dessa teologier, alltsedan Markion på 100-talet till dagens liberalteologi, har blivit avvisade av de trogna.

När man läser kyrkohistoria blir man inte alltid uppbyggd. Perioder av lösaktighet, korruption och avgrundslikt förfall hos kyrkoledningen, bittra lärofejder hos höga teologer, gapande okunskap hos breda lager av prästerskapet, och värst av allt, andligt högmod avlöser vartannat.

Korta årtionden av väckelse och reform blir som bloss i en dunkel natt.

Och likafullt blir miljoner människor århundrade efter århundrade bevarade i levande tro och bekännelse. Klosterrörelsens betydelse under särskilt svåra århundraden går inte att överskatta.

Det som bevarat det verkande evangeliet är en väv av enskilda trogna kristna (låt oss säga: omvända syndare), gudstjänstens liturgi och den ordningens nåd som finns i ämbetet.

Vad gäller kristenheten i Sverige framstår några saker allt tydligare. Det finns i dag många tusentals trogna bekännare i vårt land och de börjar sluta sig samman över samfundsgränserna, de börjar ”känna igen varandra på lukten”.

De verkar mitt i den lokala församling där de bor men har fått smak på det allmänneliga, glädjen över de mångas vittnesbörd. De pompösa, politiska kyrkliga strukturerna vittrar snabbt sönder, den andligt högmodiga lilla rättroende frikyrkoförsamlingen kallnar i sitt lilla rum. Framtiden ligger på andra mötesplatser.

Det blir små värmande möten av hungrande människor från alla håll som delar vittnesbördets bröd. Det blir en härlig gemenskap, ty där står också Makrina tillsammans med Augustinus, där står Gunnar Rosendal tillsammans med Katarina av Siena, Lewi Pethrus med lappflickan Maria från Åsele, kväkaren John Woolman tillsammans med synderskan i Simons hus . . . många, många, syndare som sluter sig samman omkring Jesu nåd.

I detta skeende av växande enhet behövs nyfikenhet och öppenhet för djupet i andra kyrkors hemligheter, ty här finns vad som ”utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen”.

PER ÅKERLUND
---

HaFo- kommentar:

Nog verkar detta inlägg mest vara ett slags blaha, som ska legalisera den antikristliga enhet som växer fram.

Där det "I detta skeende av växande enhet behövs nyfikenhet och öppenhet för djupet i andra kyrkors hemligheter, ty här finns vad som 'utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen'."

En djuphet i som skulle utgöra vägledning, skulle alltså vara att ta del av Halldorfs och katolicismens lära kring ikoner!

Det räcker knappast idag med en bekännelse av Jesus. Det måste vara en tro på och bekännelse av Skriftens Jesus och inte en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium som ligger bakom trosförkunnelsen och katolicismen.

Att liera sig med en tro och bekännelse i dessa sammanhang, som kanske ordmässigt kan ligga nära, men med en annan innebörd i en konsekvens av helheten i läran, är att gå i armkrok med avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

HaFo

Detta är ett oerhört svårt område. Tillhörighet är ju något väldigt komplext. Det är ju långtifrån bara andlighet som det är frågan om. Som individ i ett sammanhang, är man väldigt underställd en oerhörd mängd av olika gruppmekanismer. Även om vi utgår ifrån, att det står andekrafter bakom allt detta, så är steget oerhört långt till, att få kraft att stå rak i alltihop. Det mesta i socialt samspel handlar om betingning. Rättar man sig inte i ledet, så mår man automatiskt dåligt, särskilt om man är känslig för socialisation och grupptryck. Detta i sin tur utövas i väldigt liten del av det uttalade budskapet, i betydligt större del av dolda budkap och signaler, som faktiskt för många är omedvetna. Detta ger ju i sin tur den enskilda individen ett stort ansvar. Men frågan är om det för många är praktiskt genomförbart att mobilisera upp en sådan enorm integritet som krävs. Pavlov hette en man som exprimenterade med hundar. Han lade köttpulver på deras tunga och ringde i en klocka. Snart behövde han bara ringa i klockan, så började dom dregla.

Det finns massor av sådana "klockor" som pinglar mitt ibland oss, vissa framkallar längtan, andra ångest. I denna mörka tid är ångest det sista man vill ha. Det som ger äkta integritet, det är att vara genomsyrad av det faktumet, att man är förlåten från högsta instans. Ändå säger ju Jesus: Där den döda kroppen är, där kommer gamarna att samlas". Han säger också: "Var vakna! Mvh Anders Pettersson

Ja, Anders, nog behövs det idag att vara vaken över var "den döda kroppen" finns!

Den finns bl.a. i den enhetssträvan som Ekman nu eftersträvar.

Fick mig tillsänt Missionsmagazinet nr 6/ 2007. Det är Livets Ords tidning. Antar att den som sände mig tidningen, ville att jag skulle kommentera en artikel i tidningen av Ekman: "Målet är Väckelse".

Men en kommentar låter sig knappast där göras, eftersom man inte får återge något från tidningen, även om man anger källan. Ett rätt så säkert sätt att inte kunna prövas, ifrågasättas och ventileras (Lite grand av de mekanismer som Du Anders pekade på).

Sök reda på artikeln via nätet. Läs den hela tiden med utgångspunkt från att LO på sin egen hemsida menar att de aldrig ändrat sig i lärohänseende och inriktning (Sök då gärna rätt på vad det var för läror och inriktning de startade ut med!!)

Ställ också hela tiden frågan om vilken slags enhet, som Ekman här bejakar. Svaret är egentligen ganska enkelt: den antikristliga enheten utifrån trosförkunnelsens och katolicismens villfarelser!

Kan bara säga dubbelt usch över den manipulering, dupering, som Ekman här presterar. De männikor som inte märker och erfar det, vill helt enkelt inte se det, utan är beredda att låta sig ledas allt djupare in i avfallet och bejaka lögnen, bedrägeriet och avfallet (kallad väckelse) i ljusets gestalt.

Att inte ens några av hans inbitna efterföljare reagerar på, att en människa är så självcentrerad, så att han ska finnas på bild nästan på var och varannan sida i tidningen, är svårt att förstå.

Men är man redan förförd (av liknande mekanismer som Anders pekade på), så har man tydligen blivit blind.

Må de som fortfarande hyser betänkligheter inför Ekmans spektakler, våga helt vakna upp och ta avstånd från denna fars på den andliga arenan.

Som enbart har till uppgift att leda människor fram emot det avfall, som måste ske, för att antikrist ska kunna träda fram. Och därtill säger Pingsts ledarskap ja och amen???

HaFo

Om enhet...

Denna artikel kan kanske väcka några tankar, vart vi är på väg...när det gäller enehet.


"Imamer utbildas på katolsk universitet"

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=147014

........

Vem kommer Ekman att bjuda härnäst till Uppsala, för att diskutera ekumenik?
...

Återstår att se....
...

Fick ett mail med några frågor och funderingar som jag svarade på och även sätter in här, både mailet och svaret, eftersom det kanske har ett "bredare intresse":
----

"Hej Harry och Gott Nytt År!

Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

Länken dit är http://www.katekesen.se/index.htm?kkk456-.htm#460

Här finns ju en gemensam grund för Trosrörelsen och RKK att bygga på. Skall man vara lite konspiratorisk, så känns det som om Ulf Ekman är en apostel för Katolicismen i Sverige idag.

Har han möjligen blivit en invidg broder i någon dold sammanslutning med koppling till Katolska kyrkan? Som man kan se i katekesen finns ju en grund de kan bygga denna förbrödring utifrån.

Har du något riktigt tydligt citat från Ulf E där han säger att vi är gudar/att vi är gudomliga/eller är Kristus etc?"
----

HaFo - kommentar:

Djupast sett tror jag närmandet mellan KK och trosrörelsen dag handlar om att det är samma antikristliga ande i botten av deras läror. Men som tagit sig lite olika uttryck för att kunna fånga upp lite olika typer av människor. Men nu erfar man "den andliga gemenskapen" och börjar ha utövning av den falska tron tillsammans.

Sen finns det nog säkert psykologiska orsaker, som t.ex. att Ekman strävar efter att som "världsapostel" kunna verka på en större arena och då måste han ju komma in på även den katolska spelplatsen.

Katolikerna å sin sida, ser antagligen samtidigt sin chans att haka på och utnyttja Ekman i deras strävan att få in alla "kättare och utbrytare" in under den enda sanna rätta "moderkyrkan".

Alltså ett slags psykologiskt kyrkopolitiskt utnyttjande av varandra jämsides med den gemensamma falska anden, som hela tiden legat där och som leder mot avfall.

Vad Du återger från katolicismen är ju väldigt nära "vi är gudar - läran", som även låg inbakad i den ursprungliga trosförkunnelsen.

Du kan titta på under "Häften", "Den Andliga Striden" och där då på "Bilagor", där Du finner citat av Ekman från litteratur och band och även från andra trosförkunnare.

Är inte säker på om Ekman direkt använt orden vi är gudar. Men jag har lyssnat på ett band (som också finns återgivet ngnstans på sidan) av Severin där han klart uttalar att han är en gud. Och jag har fått bekräftat från tidigare Bibelskoleelever att de fick stå på estraden och utropa att de var gudar.

Ekman har uttryckt det så här i sin litteratur och på band: "Du är i din egen ande, din egentliga personlighet, skapad till likhet med Gud".

Vilket ju är att säga samma sak i en manipulerande omskrivning, att du i dig själv är såsom en gud.

Ekman är noga med att säga att du inte är som gud, men "såsom en gud", med hela Guds potential nedlagd i din egen ande färdig att förlösas.

Men var man framförallt möts, är i den antikristliga förvanskningen kring vem Jesus ÄR och därmed förvanskas även betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Detta sker, hur mycket man än talar om Jesus som sann Gud och sann människa och blodets försonande kraft.

Det blir till tomma ord i trosförkunnelsen när man tillvitar Jesus en andlig död (åtskillnad från Gud), så att Han inte längre är "Kristus kommen i köttet", utan bär fram ett orent offer av en till synd gjord människas kropp och blod.

En annan väg förvanskas i katolicismen Kristi persson av Gud och människa förenade i läran om Marias syndfrihet.

Jesus är där alltså inte som Skriften säger "född i syndigt kötts gestalt". Det är ju Maria som är den som besegrat synden och fört sin syndfrihet över på Jesus. Då är det inte Jesus själv som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömt synden i köttet och som i sin egen förening av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt (Kristi person) bar fram det försonande offret av Kristi persons kropp och blod.

Det offret hade inte behövts om Maria redan "fördömt synden i köttet". Då vore hon vår Frälsare. Och det är ju också vad konsekvensen av katolicismens Maria - dogmer egentligen innebär i praktiken.

Därför är det ju också där i katolicimen, henne vi ska anropa om hjälp i förbön. Vilket inte är ngt annat än ren och skär spiritism! Dold i en gyllene förpackning med kristna termer och tal om Kristus.

När ska Ekman ta steget fullt ut och uppmana oss att anropa maria om hjälp i förbön?

Och varför reagerar in Pingst mot vare sig det ena eller andra i båda dessas förförelser????

HaFo

Inlägg från okänd: "Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

--

I sanning intressant! Är detta en viktig förklaring till att frukten är så fylld av villoandars läror och gärningar?!

Ja, har sin rot i katolicismens "egen" bibel, som ju i långa stycken saknar stöd i Bibeln, Guds Ord.

Sedan vad gäller Uppsala livets ord och deras vingliga resa, så är det ju så, att den båt som saknar både roder och köl driver med de vindar som blåser för tillfället.

Nu kan det ju dessutom vara så, som okänd skriver, att Uppsala livets ord och katolicismen har mer gemensamt - under ytan - än vad någon av oss kunde föreställa sig.

Den som har grävt fram kopplingen mellan trosrörelsen och katolska läran är definitivt inte "konspiratoriskt" lagd.

Tvärtom: du har ett klarseende i detta fall - Ulf Ekman är ett språkrör för denna villfarelse och det är inte ett dugg konstigt att dessa två "har funnit varandra".

Den katolska katekesens hedniska härkomst passar bra i ett liknande kontrollsystem på Livets ord.

Att katolicismen talar om "det goda" varje människa ser och kan åstadkomma är inget annat än Platons filosofiska tankar.

Bibeln däremot talar om människans totala förfall och ett behov av frälsning "på djupet" - den gamla skapelsen måste "spikas på korset" i tro på Jesu försoningsverk.

Romarbrevet tar upp denna Platon-filosofi, genom att peka på människans "träldom" under "dödens kropp" - visserligen kan människan INSE och VILJA det goda men hon är absolut inte kapabel att GÖRA det goda.

Rom.7 "Ty det goda som jag vill, det gör jag inte men det onda som jag inte vill, det gör jag."

VEM skall frälsa oss ifrån denna dödens kropp???

JO!
Tack och lov - detta har gjort/gör Herren Jesus!
..........

Klistrar in en tänkvärd insändare i tidningen DAGEN. Vet inte vad undertecknarna av insändaren åsyftar med "vi"? Är det ngn organisation de företräder eller bara sina egna personliga synpunkter och vilka är personerna?

De verkar mest reagera mot eftergivningen till den katolska infiltreringen in i kristenheten.

Men var står de i förhållande till trosförkunnelsen? Har de en egen agenda i bagaget som man kan behöva se upp med?

Kanske ngn som vet?

HaFo
---

Från insädaren i DAGEN:

"Bibelns kristna enhet är en annan än nutidens
Det har på sistone pågått en debatt i tidningen Dagen och kristenheten kring den nya rörelsen mot kristen enighet under romersk-katolsk mysticism som pågår i vårt land.

Det protestantiska arvet med bokstavlig bibeltolkning, rättfärdighet genom tro allena, Skriften allena som fundament för den kristna församlingens lära och liv har blivit kraftigt ifrågasatt.

Kyrkofädernas och andra postapostoliska kyrkliga ledares skrifter och tolkningar av Skriften ges ett utrymme framför den lokala församlingens rätt att under Andens ledning tolka Guds Ord.

Även den katolska kyrkans företrädare i Sverige i vår tid säger att Bibeln inte är sanningen utan den katolska kyrkans tolkning av Bibeln tillsammans med traditionen som förmedlats av kyrkan sedan apostolisk tid utgör sanningen. Bibel 2000 gick också i klar katolsk riktning då vissa av de apokryfiska skrifterna har inkluderats.

Det är med oro som vi betraktar dessa tendenser i Sverige. Kristen enhet är något Bibeln med stort allvar lyfter fram, men den bild Skriften ger av andlig enhet skiljer sig markant från vad som nu håller på att hända.

Sann andlig enhet har två absolut nödvändiga kännetecken: En sann andlig enhet är för det första helt och hållet förankrad i Guds Ord som den absoluta sanningen och tron på Jesus Kristus som världens enda Frälsare och Herre.

All sann andlig enhet är också först och främst lokalt förankrad utifrån den bibliska modellen med suveräna lokala församlingar ledda av lokala församlingsäldste.

Den lokala församlingen är (näst Gud och det skrivna Ordet) den högsta andliga auktoriteten när det gäller alla frågor som rör dess lära och liv och har rätt att avvisa andras apostoliska anspråk.

Den typ av andlig enhet som nu växer fram bryter mot dessa kännetecken. Den förutvarande trenden mot karismatisk enhet på Ordets grund byts mot en rörelse bort från Skriften och Kristus allena till förmån för en katolsk-mystisk världsuppfattning där traditionen och subjektiva andliga upplevelser blir måttstocken.

Påvedömet och den katolska kyrkans organisation och strävan att samla alla kristna under påvens och den världsvida kyrkans auktoritet är ett tydligt brott mot det andra kännetecknet.

Denna strävan är inte endast obiblisk utan förbereder för ett globalt kyrkosystem i Antikrists anda.

Vi menar att den paraplyliknande andliga enhet som nu växer fram är en falsk enhet som förbereder världen för Antikrist.

Ett av de mest säkra tecknen på denna utveckling är att sökandet efter andlighet genom ikoner helt plötsligt blivit respekterat: ”den som kysser ikonen kysser Kristus”.

Vi respekterar intresset till djupdykning i den religiösa historien men ser stora risker med lära ut saker som med fog tvingat fram flera reformationer.

En del teologer menar att det så kallade bildförbudet upphört i och med att Kristus trädde fram, eftersom Han är Guds egen avbild (grek eikon) trots att Nya testamentet inte ger något som helst stöd för denna tanke.

Uppenbarelseboken förutsäger enligt klassisk tolkning att en falsk Kristusgestalt ska träda fram i slutet av denna tidsålder och ta makten över världen och den världsvida kyrkan med säte i Rom och få människorna att tillbe en avbild.

Vi kan inte se det på något annat sätt än att det nya intresset för att använda ikoner är ett av själafiendens försök att mjuka upp vårt motstånd och sänka vår beredskap inför Antikrists framträdande.

David Wilkerson förutsade i sin bok ”Synen” på 1970-talet tre företeelser som skall föregå Antikrists framträdande och Jesu återkomst:

våldsamma klimatförändringar, en alltmer liberaliserad syn på sexualitet i allmänhet och homosexualitet i synnerhet, samt en oväntad ekumenisk revolution där protestanter och katoliker helt plötsligt skulle förenas under påvens ledarskap.

Denna ekumeniska revolution beskrivs som upptakten till den falska kyrkan, skökan, som skall förfölja de verkligt kristna.

Ungefär 30 år senare kan vi konstatera att det som Wilkerson profeterat om håller på att uppfyllas.

Samtidigt är det oerhört glest i leden bland de kyrkliga ledare som vågar säga något om denna utveckling. Denna försiktighet är inte vad vårt land behöver.

När pingstväckelsen kom till Brasilien genom de svenska missionärerna Daniel Berg och Gunnar Vingren under förra seklet bar de nyfrälsta före detta katolikerna ut sina ikoner på gårdarna och brände upp dem.

Detta är exempel på den radikala kristendom vårt land behöver i kontrast till en andlighet som skapar enhet genom att tiga om sanningen.

ROBERT GRANAT, TIMRÅ LENNART JACOBSON, UMEÅ ULF GRANAT, ALINGSÅS PER LINDBERG, ÖREBRO"

Under ett annat forum ute på nätet fick jag följande fråga:

“Frågan om källan till den kristna läran är också viktig. Är Bibeln vår högsta auktoritet, eller finns det någon vid sidan av Bibeln?”

Jag svarade ngt som jag även sätter in här:

I katolicismen är det inte längre frågan om “Skriften allena”:

1. När de talar om Skriften så menar de egentligen, som det mest centrala de apokryfiska skrifterna (som rymmer mycket influence från gnosticismens irrläror och som inte kom att anses vara ren lära från de första kristna) och den bibliska kanon som vi finner den i “den ordinarie Bibeln).

Men dessutom likställer man “traditionens skrifter” från de “ofelbara påvarna, katolska biskoparna och ‘de helgonförklarades’ skrifter”, som likvärdiga och kompletterande med och till Guds ord.

T.ex. så omintetgör katolicismens Mariadogmer om hennes syndfrihet, vem Jesus ÄR. Är Maria syndfri, så är inte Jesus “född i syndigt kötts gestalt”, som Skriften säger.

Då är det inte Jesus som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet “fördömer synden i köttet”, som Skriften säger.

Då är det ju frågan om en annan Jesus än Bibelns Jesus! Och vår egentliga Frälsare vore Maria, som redan hade besegrat synden och var syndfri. Då hade inte Jesus behövt dö på ett kors för våra synder!

Därför att Maria är vår egentliga Frälsare 0ch “Guds Moder” i katolicismen, så uppmanas vi även att vända oss till Maria för hjälp i förbön. Det är inget annat än spiritism i gyllene förpackning i kristna termer.

2. Inte heller trosförkunnelsen nöjer sig med “Skriften allena”, utan har som tillägg “uppenbarelsekunskapen” från Kenyon, Hagin, Copeland m.fl.

Även de har en annan Jesus än Skriftens Jesus, genom att tillvita Honom en andlig död (skils från Fadern i den ende Gudens person av Fader Son och Ande av en enda person “Jag ÄR Herren, Herren ÄR en") och därmed upplöses Kristi person av Gud och människa förenade.

Därmed finns det ingen Kristi person som har burit fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

I trosförkunnelsen är Jesus på korset, en till synd gjord vanlig människa som offrar en vanlig andligt död, från Gud skild människas orena kropp och blod.

Dessa båda antikristliga läror från katolicismen och trosförkunnelsen möts nu i en “ekumenik” som den övriga kristenheten är på väg att svälja.

Det under ett så vällovligt motto som “att vara ett så världen kan tro”. Tro på vad? katolicismens och trosförkunnelsens villfarelser!

Skriften säger att avfallet måste ske innan antikrist kan träda in fullt ut på arenan.

Det är vad vi nu idag ser mitt framför våra ögon, att antikrists ande förblindar och förmörkar de kristnas ögon, bl.a genom katolicismen och trosförkunnelsen, så att “jämväl de utvalda ska bli förvillade av tecken och under” och kommer att kalla det för väckelse, det som egentligen är avfall och som möjliggör antikrists inträde på arenan.

Varför så få röster just kring detta faktum, som Bibeln talar om måste ske, avfallet, innan antikrist kan träda fram.

Avfall det är ngt som först har varit rätt, men som kommit att bli fel.

Det handlar alltså inte om religioner som Islam, Jehovas Vittnen, Hare Christna, liberalteologi, Gudsförnekelse eller ngt annat. Det handlar om sann kristen tro, som kommit vilse i ett avfall från tron!

Och det sker idag under sken av att man försvarar sann kristen tro, vem Jesus är, som sann Gud och sann människa, den enda vägen till Gud. Och menar sig främja "väckelse" "vinna orter, nationer och världen för Kristus".

Men det är bara tomma ord, när man samtidigt öppnar för bl.a. villfarelserna i trosförkunnelsen och katolicismen, som leder fram mot avfallet!

HaFo

Klistrar in en insändare i DAGEN 15/1 av Dan Johansson och ger sedan en kommentar:
---
"Det allvarligaste hotet har vi redan mitt ibland oss

Har med stort intresse läst Stanley Sjöbergs artikel den 4 januari. Hans analys av den historiska samt den nuvarande situationen är intressant och klarläggande.

Mot slutet varnar han för: Den aggressiva ateismen, buddhismens inflytande i new-age-rörelserna och islams vilja att dominera Europa, tvingar oss att inse att vår enda möjlighet är samverkan med alla kristna som bekänner Jesus som Herre och Frälsare och är medvetna om Kristi Gudomliga Helighet.

Ateismen, buddhismen, new-age och vad vi nu kallar alla dessa utomkristna rörelser är väl värda att se upp med eftersom de inte predikar Jesus och honom som uppstånden.

Men samtidigt är de också vår stora utmaning att vinna för evigheten så att dess förespråkare inte går förlorade.

Därefter säger broder Stanley: olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse.

Här gäller det att se upp. Uppenbarelseboken kapitel 17 talar om uppbyggande av ett kyrkosystem i den sista tiden som kallas för Skökan.

Till detta system ska rader av kyrkor och samfund sluta sig för att bli starka och stå enade . Den drivande kraften i detta urgamla skökosystem är avgudadyrkan och ockultism men med kristna förtecken.

Skökan ska locka med sig många ur den kristna sfären. Sedet super universum = hela världen är hennes säte.

Guds församling kommer att delas upp mellan dem som är Jesu brud och redo att möta Honom på skyn och dem som går in under Skökans vingar.

Här kommer Antikrist att tas emot med öppna armar till dess alltsammans går i fördärvet.

Jag ser att en allvarlig polarisering kommer att ske in om kristenheten. De som i dag är våra vänner kan nästa dag vara våra ovänner.

Det allvarligaste hotet mot våra församlingar har vi redan mitt ibland oss. Här är utmaningen kunskap i det profetiska ordet och bibeltrohet.

Jag ser med förtvivlan på hur min egen rörelse Pingst FSS frivilligt röstar för att ingå i detta system som samordnas under Sveriges Kristna Råd. Jag är tacksam för att min församling inte röstade för.

Guds församling är inte en organisation utan det är en organism. Den enhet som Jesus förutsade är inte den form av enhet som nu organiseras fram.

Det är i stället den andens enhet som man känner i mötet med syskon oavsett samfund och som man då upplever som att man känt dem i alla tider.

Broder Stanley Sjöberg efterlyser apologeter. Jag har lärt känna honom som en föregångare i att försvara Bibeln och den kristna tron. Hjälp oss att hitta den rätta pedagogiken hur vi ska undervisa och manövrera inför detta både nödvändiga och samtidigt farliga ord ekumenik som i många fall stavas ekonomi.

Kunskapen om detta skeende är livsnödvändigt för att leda Jesu Kristi brud fram till mötet med sin brudgum." Slut på insändare.
---
HaFo kommentar:

Håller med Dan om att det största hotet mot kristenheten inte ligger i alla klart okristna företeelser utanför kristenheten, utan ligger i det avfall som nu alltmer öppnas för inifrån kristenheten själv.

Därför håller jag med Dan när han på Stanleys uppmaning:

"olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse",

replikerar:

"Här gäller det att se upp." Och visar på hur Bibeln tecknar ett avfall som i Upp. kallas skökan.

Många tror att det är så enkelt med avfallet och skökan, att det enbart skulle handla om katolicismen. Det kommer att handla om all "kyrklighet", som låtit sig manipuleras in under bl.a. katolicismen och trosförkunnelsens nu gemensamma strävan efter "enhet, så att världen kan tro".

En enhet som i själva verket inte är en väckelse där det gäller att enas i "olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former", utan som är ett ett avfall ifrån vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Stanley synes som "apologet" vara helt blind inför förförelsen i trosförkunnelsen, som sannerligen utgör ett av hoten "innifrån", mot vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hans personliga svar till mig lyder: "Problemet är inte att en del lägger in lite för mycket lidande i Jesu död". Då är man ju helt blind inför vad läran om Jesu andliga död egentligen handlar om!!!

Han försöker framstå som en "apologet" till försvar för den kristna tron, genom att gå emot så helt uppenbara lögnföreteelser på arenan, så att de egentligen inte utgör ngt allvarligt hot mot kristenheten.

Men inför de verkliga hoten med en annan Jesus, ett annat evangelium och en annan ande, som under kristna termer, via trosrörelsen alltmer besmittar kristenheten och är med till att förbereda det avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, det verkar Stanley vara totalt blind inför.

Därmed är han inte heller i mina ögon ngn egentlig
"apologet", utan en "skenapologet", som genom sin ställning som ledare och auktoritet på den andliga arenan, i all sin iver att värna den kristna tron och "vinna världen för Kristus, och i mångas ögon en försvarare av den kristna tro, så egentligen blir han dock en röst, som är med till att förbereda människors sinnen och hjärtan för avfallet.

HaFo

Fick mig tillsänd en länk:

http://www.tidenstecken.se/religionsmote.htm

Vars innehåll jag klistrar in. För att nå länkarna i texten behöver Du gå in direkt på ovanstående länk ute på nätet.

Intressant med innehållet är också den roll som Katrin Åmell spelar. Hon samspelar även med Peter Halldorf på en ekumenisk studiedag på Örebro teologiska högskola:

http://www.orebromissionsskola.se/viewNews.do?NewsID=0012
---
Så till innehållet på den först angivna länken:
---
Vad säger Sveriges Kristna Råd om mötet med andra religioner?

SKR har nyligen gett ut en skrift om detta, Religionsmöte, där man samlat några ekumeniska dokument. Redaktör för skriften är Katrin Åmell som är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd och tillhörande Katolska kyrkan.

Det första i samlingen är Kyrkornas Världsråds (KV) dokument från 2003: Ekumeniska reflektioner - För dialog med människor som har en annan tro - En inventering av 30 år av dialog och en tillbakablick på 1979 års riktlinjer.

Här talas om att närma sig religiös mångfald. Helt riktigt skriver man att "Vi är övertygade om att vi har kallats att vittna i världen om Guds helande och försonande verk i Kristus."

Men sedan brister det betänkligt i tolkningen av detta. Proselytism hör inte hemma i den religiösa dialogen. Man skriver istället att "kristna behöver öppna sig för andras vittnesbörd" och att dessa människor i olika religiösa traditioner återspeglar helgade liv och redan har något att säga om Gud.

KV skriver att vi möter människor som redan lever av en tro som formar deras liv och med vilken de känner sig hemma. Detta vittnesbörd frambär de inte bara i ord, utan också i trofasta gärningar, i dyrkan och vördnad inför Gud.

KV menar att detta är möjligt på grund av att Guds Ande är verksam på många sätt långt utöver vår förståelse enligt Joh. 3:8. Men Joh. 3:8 refererar till den som är född av Anden och inte till någon religiös mångfald.

KV ger här uttryck för att alla religioner dyrkar samma Gud medan Bibeln talar om att det inte är den ende sanne Guden som de dyrkar. För KV är det däremot naturligt att kristna kan mötas i multireligiös bön med andra religioner.

KV skriver: "Multireligiös bön ställer de olika traditionernas böner jämte varandra." Paulus säger istället: "Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens?" (2 Kor. 6:14-15).

Det andra dokumentet heter Möte med muslimer och är sammanställt av Islam in Europé Committee, som är ett gemensamt dokument från år 2003 för samma kyrkor som fastställde Charta Oecumenica. Det ska vara till hjälp då kyrkor försöker bedöma vad som står på spel när vi möter muslimer.

Också här finner man att de kommer fram till en syntes mellan vad Bibeln säger och mellan mänskliga tankegångar (som inte är Guds). Man fastslår som en självklarhet att Abraham är judarnas, de kristnas och muslimernas fader i tron och hans folk.

Samtidigt skriver de att de bibliska texterna är stränga när de talar om främlingarnas falska gudar och avgudadyrkan samt att Fadern sände sin Son till världen för att ge den liv och frälsning genom Jesus som är den ende förmedlaren av universell frälsning. Men också i det här fallet handlar det om att Anden arbetar överallt och därför också i deras hjärtan som bekänner en annan tro!

Fadern kan inte utestänga någon enda människa från denna frälsningen. Jesu blod blev utgjutet för andra likaväl som för oss. Därför är det också vår plikt att betrakta de andra som våra bröder och systrar. Guds kärlek känner inte några gränser.

På så sätt kallar Kristus samman alla Guds barn som skingrats i denna världens olika religioner. Detta förutsätter en smärtsam försoning med muslimer. Och vägen till detta broderskap mellan Guds folk är dialogen mellan bröder och systrar som tror på den ende Guden.

"Att inte vilja se likheterna mellan våra två sätt att tro hindrar oss från att glädja oss inför Gud och inför mänskligheten", skriver detta dokumentet.

Detta ställer sig alltså Sveriges Kristna Råd bakom och därigenom alla kyrkor som är medlemmar i Sveriges Kristna Råd.

Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002.

"Utan sammanblandning förde de tillsammans fram mänsklighetens rop till Gud", fastslår dokumentet. Det är egentligen en vidrig lögn. Se länkarna till dessa datumen här ovanför.

Det tredje dokumentet är "Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen", nämligen de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum och de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland från år 2003.

Också där har man en generös hållning: "Gud är inte mindre generös i frälsningen än i skapelsen". Andens närvaro blir känd genom Andens frukter, också i främmande religioner.

"Då vi stöter på dessa kvaliteter i våra möten med människor av annan tro kan vi, tack vare Guds nåd, känna Andens närvaro", skriver dokumentet. Kan vi? Urskiljningens nådegåva verkar lysa med sin frånvaro.

Vi får i dokumentet veta att religionsdialog är att bygga ett varaktigt tillitsförhållande: "I möten med människor av annan tro kan ingenting ersätta den tålmodiga, omsorgsfulla och tidskrävande process det innebär att lära känna de andra, vinna deras respekt och bli deras vänner."

En logisk fortsättning av det blir: "Om vi vid något tillfälle anser att vi måste kritisera den andres ståndpunkt måste vi samtidigt beakta en självkritisk hållning."

"Vi kan även lära oss mycket av erfarenheten att närvara som hedrade gäster vid varandras bön och gudstjänst." I allra slutet av dokumentet framförs dock en liten brasklapp:

"En del konvertiter kan ha svårigheter med själva begreppet dialog med andra religioner, särskilt om det leder dem till möten med deras egen tidigare religion."

Kan vi förstå att det gäller speciellt dem som upplevt en radikal frälsning i Jesus Kristus och inte längre kan vända tillbaks till "de gamla köttgrytorna i Egypten".

Det fjärde och sista dokumentet heter Viktigt att veta om islam - Femton saker som kristna bör veta om islam. Det är en text som Kyrkokansliet i Svenska kyrkan 2004 gett ut på önskemål av Kyrkomötet.

Texten omnämner vissa saker och termer i islam, som att "Gud på arabiska är Allah. Kristna som talar arabiska använder också ordet Allah för Gud."

Men ingenting sägs naturligtvis om att de kristna på 700-talet som bodde i muslimskt ockuperade länder som Egypten och Syrien blev tvingade till att använda arabiskan som ett officiellt språk och även Allah som namn på Gud.

I texten sägs också "Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter." I texten hänvisas vidare till Charta Oecumenica och vad som där skrivs om islam.

Katrin Åmell är förutom sin anställning i SKR även medlem i kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift och är den Nordiska biskopskonferensens formella representant för dialogen med buddhister.

1995 skrev hon en artikel i tidskriften Kulturrådet med rubriken "För att polera en jadesten…". Det märkliga uttrycket är ett kinesiskt ordspråk för att bildligt sammanfatta den erfarenhet som kommit fram ur de interreligiösa utbytena. "För att polera en jadesten behövs det en annan jadesten, som kommer från ett annat berg."

Åmell nämner i inledningen ar artikeln om den appell för fred och enhet som gjordes från det s.k. Religionernas världsparlament i Chicago, där över 6000 deltagare samlats som representerade ca 200 religiösa grupperingar.

Vilket hon menar var en "nyttoaspekt" i religionsdialogens anda. Hon nämner som positiva exempel av hur människor av olika tro kan mötas i den religiösa erfarenheten som sådan europeiska katolikers möte med hinduer och buddhister i Asien och hur en del personer som Jules Monchanin, Henry Le Saux och Bede Griffiths på olika sätt försökte förena kristen och indisk mystik.

Hon nämner också om banbrytare i kontakten med zenbuddismen och hur de lyckades förmedla ett intresse för asiatisk spiritualitet till västerlänningar. Klosterlivet menar hon bildar en naturlig ram för den erfarenhetsmässiga dialogen.

"Man är väl medveten om de avsevärda skillnaderna i lärofrågor och religionsfilosofisk underbyggnad men utbytena är inte till för att diskutera dessa problemen." Nä, nä, mystiken förenar alla religioner i en erfarenhetsmässig dialog!

Åmell skriver: "Dalai Lama främjar den här formen av dialog mycket aktivt, liksom även den nuvarande påven" (Johannes Paulus II).

Åmell kommer fram till att mystiken är universell. (Såklart att den är det, men inte är det Kristi Ande i denna mystiken.) Tystnaden, stillheten, repetitionens betydelse för den fördjupande bönen, askesen, enheten mellan kropp och själ, kroppshållningen, andningen, detta har gett en inre enhet av existentiell betydelse för bönen och livet överhuvudtaget, säger hon.

Katrin Åmell som själv varit starkt engagerad i buddhismen säger i ett dokument Application of Buddhist Praxis in Christianity att möten med en annan religiös tradition, om den är ärlig, så är den en utmaning till ens egen tro.

Hon säger vidare om vilka upplevelser det kan ge: "Through abdominal breathing, straight back, the position of zazen the participants could feel the energy circulate in their body." (Genom bukandning, rät rygg, i zazenläge, kunde deltagarna känna energin cirkulera i sina kroppar.)

Detta är bevisligen religionsmöten, men det är också en urspårning från verklig kristendom och som SKR och dess företrädare deltar i när man befrämjar en inriktning mot sådant.

Paulus skriver till sin lärjunge Timoteus: Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. För en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla, varom också vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

Det vittnesbördet ska inte dränkas i religiös mystik, multireligiösa böner eller dialog med andra religioner. Var och en blir inte salig på sin tro!

Pingströrelsen kommer på predikantveckan 4-7/12 att på nytt ta upp frågan om medlemskap i SKR. Min fråga: Är pingsts pastorer medvetna om det kompromissande ett sådant medlemskap kommer att innebära med kyrkor och ledare för SKR som till och med företräder religionsmöten enligt ovanstående?

Sten-Gunnar Hedin har valts till ledare för Pingst. Som ledare för denna rörelsen bör han därför i ett uttalande ta avstånd från Charta Oecumenica, eftersom jag inte tror att detta dokumentet har stöd i rörelsen.

Ett sådant uttalande tar naturligtvis inte avstånd från den apostoliska trosbekännelsen. Än bättre är det om Pingst ställer sig fria från SKR. Se också den debatt som förts i frågan på pingst.nu.

Bertil Lundberg
---
Sten-Gunnar Hedin, Christer Tornberg: Ny pingst behövs i Pingst. Dagen 061205. Kommentar: Så sant som det är sagt.

Stefan Gustavsson, Mats Tunehag, Stefan Claar:

Evangeliska Alliansen har annat syfte än SKR.

Evangeliska Alliansen till Pingst: Vi som delar samma grundhållning behöver ställa oss tillsammans.

Dessa tre skriver också: "Samtidigt kan SKR inte ta ställning i frågor där kyrkorna inbördes inte är överens.

Det innebär att i opinionsbildning och debatt kommer SKR att vara tyst när det gäller till exempel synen på den historiske personen Jesus, Bibeln som uppenbarelse från Gud, frälsningen, förhållandet till andra religioner samt olika samlevnadsfrågor." Dagen 061205.

Pingst sa ja till SKR. Pingst.nu 061207.

Kommentar: Efter en predikantvecka där man betonat nödvändigheten av den Helige Andes medverkan i församlingslivet så blir det första beslutet som tas att gå med i SKR där den Helige Ande inte har denna medverkan. Detta beslutet kan komma att påskynda sekulariseringen inom Pingst.

Ulf Sundkvist: Pingströrelsen måste byta fokus. Dagen 070215.

Pingst – fria församlingar i samverkan och Evangeliska frikyrkan, EFK, blev nya fullvärdiga medlemmar i Sveriges kristna råd, SKR. Dagen 070420.

Niklas Piensoho: "Pingst FFS måste lyckas", för församlingarnas skull. Dagen 070508.

Carl-Henric Jaktlund: Vilket ben ska FFS stå på? Dagen 070508.

Kritik efter Sten-Gunnar Hedins visionspredikan. Dagen 070508.

Tor Steen: Ekman, katoliker och Andens enhet. Dagen 070612.

Nils-Olov Nilsson: Overkligt när pingströrelsen går armkrok med katolska kyrkan. Dagen 070612.

Carl Ingemar Dagman: Samfunden bidrar till sin egen självutplåning. Religionssociologisk forskning har visat att ökad koncentration och minskad mångfald (läs: ökad ekumenik) påskyndar nedgången. Dagen 070612.

Interreligiös bön på SKR:s agenda genom studiehäftet "Kan vi be tillsammans?" av Katrin Åmell. Världen idag 070625.

Sten-Gunnar Hedin i intervju i Världen idag 070919:

Han är starkt kritisk till Stockholms domkyrkoförsamling för dess bibeltolkning i ett församlingsblad, där Jesus är homosexuell och ett av Jesu under kan tolkas som stöd till pedofili och han är starkt kritisk till de uttanden som gjorts och ifrågasätter samarbetet med Svenska kyrkan i Sveriges Kristna Råd om man inte i ledarskapet tar starkt avstånd från sådan "teologi".

Hedin säger också att kristna och muslimer inte alls ber till samma Gud.

Kommentar: Bra att Hedin säger detta, men något egentligt stöd från SKR torde Hedin inte få om han tar upp sådana här frågeställningar.

Niklas Piensoho fick uppleva en turbulent start i Filadelfiakyrkan med nedskärningar och besparningar:

Vi behöver sätta fokus på att samla ihop den egna hjorden först, fundera igenom hur vi vill ha det och rensa bland våra tankar. De närmaste åren kommer att gå åt till det, till att nå den egna församlingen, våra barn och de som finns i våra vän- och familjekretsar.

Därefter, säg 2010-2015, så tar vi nästa steg ut i Vasastan/Kungsholmen. Vi måste våga bygga en stabil grund och hålla ut, för mig är det här ett 20-årsprojekt där vi ska ge järnet för Sveriges huvudstad. Dagen 071207.

Carl-Henric Jaktlund: Två olika bilder framträder på predikantveckan 2007 - Framtidstro och nutidsoro. "Förtroendet är så ifrågasatt att han (Sten-Gunnar Hedin) inte kan tala till predikantkåren och följdfrågan är självklar: kan Hedin då sitta kvar som föreståndare?" Dagen 071207.

Pingströrelsen, EFK och SAM undertecknar gemensamt visionsdokument. Dagen 071213.

Entusiastiska tongångar i samfundsledningarna. Dagen 071213.

Sten-Gunnar Hedin har bestämt sig för att bli kvar i sin föreståndarroll tills vidare. Dagen 071220.

... men turbulensen fortsätter. Dagen 071228.

Equmenia - en federation mellan Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MUK), Svenska Baptisternas Ungdomsförbund (SBUF) och Svenska Missionkyrkans Ungdom (SMU). Dagen 080111.

Fick ett mail med ngt som kan passa under denna rubrik. Det är från Aletheia Blogg & Tankesmedja:

”Följande link leder till vår nyaste artikel på Aletheia Blogg & Tankesmedja, och vi ber er om att läsa den. Allt som står skrivet baseras på fakta, och vi har självklart källor och skriftliga bevis för allt som står där.

Enkel biljett till Vatikanen ”
---
Jag klistrar in innehållet som jag finner intressant:
---
Med enkel biljett till Vatikanen

Finns det planer på att hela kristenheten skall gå in under påven i Rom? Att påven skall bli hela kyrkans enande centrum? Ja, det finns sådana planer. Men är inte det små sällskap som funnits under lång tid och som ingen tar notis om? Nja, vi skall titta på den frågan. Det finns tydliga fakta som knyter bl.a. Livets Ord till en sådan agenda. Livets Ord har inte bara samtal och öppenhet i ekumeniken. De är med och stöder arbetet med att alla kristna skall ha påven i centrum.

Flera sammanslutningar med Rom i sikte

Det finns två sammanslutningar som arbetar för att påven skall bli kyrkans centrum. Det är den relativt nybildade Enhetens vänner. På deras hemsida kan man läsa: «Enhetens vänner är en gemenskap av människor i Svenska kyrkan och frikyrkorna, den katolska kyrkan och de ortodoxa/orientaliska kyrkorna som vill fördjupa sin kunskap om apostolisk tro med det yttersta målet att nå synlig gemenskap med biskopen i Rom.»

Den andra sammanslutningen är Förbundet för kristen enhet (FKE). På deras hemsida kan man läsa något liknande: «FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom».

Vad har då dessa sammanslutningar för kopplingar som skulle kunna göra dem intressanta för oss? Jo, det finns ett kloster i Östanbäck utanför Sala. De på klostret ser sig själva som katoliker men är en del av Svenska kyrkan.

De säger att de hör samman med FKE och att en ny rörelse av liknande slag håller på att formas i Sverige, Enhetens vänner. Det finns alltså starka kopplingar mellan klostret i Östanbäck och dessa två sammanslutningar. Klostret i Östanbäck har dessutom starka band med Livets Ord.

“Petri ämbete” (Påven) får ekonomiskt stöd från oväntat håll

Vi har förstått att Livets Ord har skickat stora summor till Enhetens kyrka. Utöver det stora ekonomiska stödet från Livets Ords medlemmar arbetar just nu dessutom LO:s marknadschef, Mats-Jan Söderberg, med att bygga upp en hemsida till Enhetens Kyrka. Gå till www.enhetenskyrka.se – Kanske du förvånas över vart du hamnar… (I skrivande stund, Livets Ords hemsida.)

Påven finns numera med på Livets Ords agenda
Tidigare har de som frågat sig om ekumenikens mål är Påven och den katolska kyrkan i Rom, och de som nämnt det tidigare har fort stämplats som både fördomsfulla och spekulativa.

Nu är det tydligt att påven finns med på Livets Ords agenda. Stödet från pastor Ulf och församlingen Livets Ord har pågått i flera år, så det är alltså ingen impulsiv handling som fört till att Livets Ord bidrar med hjälp.

Vet Livets Ords medlemmar verkligen om till vad de offrar?

Vet församlingens medlemmar att Ulf Ekman gett mycket pengar till realiseringen av detta projekt, och vad menar de om det?

När Ulf Ekman så målmedvetet deltar i detta projekt som är så tydliga i sitt tal om var enhetens slutgiltiga destination är, nämligen Rom och Petri ämbete, så framstår det för oss att Livets Ords agenda inte varit varken tydlig eller helt sannfärdig.

Steg för steg leder man Skandinaviens kristna under Petri ämbete, oavsett hur mycket man väljer att förneka detta. Livets Ords ledare har i flera år jobbat målmedvetet för enhet på olika plan, och arbetet med Enhetens Kyrka i Östanbäck är ett synligt bevis för att man aktivt stödjer enhetens synliga mål: Kristenheten under Petri ämbete!

Vad säger övriga trosförsamlingar?

Livets Ord bör på ett tydligare sätt berätta för sina medlemmar och andra intressenter vad deras agenda och mål är, och om man inte tydliggjort att man ger av församlingens insamlade pengar, alltså att man finansiellt stöder visionen om enhet under påven, bör man göra det snarast.

Vill majoriteten av Livets Ords medlemmar och dess systerförsamlingar vara en del av den katolska vinden som övertagit Livets Ord? En av Livets Ords medlemmar skrev nyligen följande på aletheia.se:

«Ulf kommer inte att lyckas föra in alla i lydnad för Petriämbetet. Den evangelikala förkunnelsen håller på att fasas ut och många upplever hur unken den nya mötesatmosfären blivit.

Agendan finns skickligt kodad i Keryx, men ett fåtal förstår det teologiska fackspråket i de långa artiklarna. De som läser tidningen tycks bestå av de vars ögon glöder av tillförsikt, och några som motsatt lider och jämför den gamle Ulf (från Doktriner) med den nye i Keryx.

Dessa två gestalter kan inte fås att enas. Den ene såg Påven som en del av antikrists rike. Den nye erkänner påven som innehavare av Petri-ämbete.

Den nye vill fira mässoffret, där brödet och vinet blir ett förnyat offer av Kristus. Maria har blivit en evigt förblivande Jungfru, i UE predikan i Sala 2007.»

(http://aletheia.se/2008/01/04/ar-inte-detta-grovt-bedrageri/#comment-2360)

Vår kontakt med flera av Livets Ords medlemmar talar ett annat språk än ledarnas, och det vore på tiden att man för en gångs skull lyssnade till dem som menar något annat än det som kommer från scenen. Just nu åker hela församlingen på enkel biljett till Vatikanen i Rom.
---

Guds Ande faller aldrig över ekumenik eller annan form av organiserad kristen gemenskap. Anden faller över rena hjärtan, renade i Jesu blod, och över ENDRÄKTIG gemenskap mellan de troende:

samma fullkomliga gemenskap som mellan Fadern och Sonen och den heliga Ande, och den gemenskapen kan bara Anden SKAPA: ett huvud - som är Kristus (och t.ex. inte påven eller någon annan människa) en tro, ett dop och samma tänkesätt: Guds tankar, som de är nedtecknade i Guds Ord, Bibeln.

Organiserad gemenskap - ekumenik t.ex. - är gemenskap efter världens sätt: som politiska partier samlas i en gemenskap som har samma mål och syfte, eller fackföreningar samlas kring sina respektive gemensamma intressen och mål

och alla de organisationerna har inom sig stora personliga motsättningar.

Ja, säkert t.o.m. hat. Men de håller ändå ihop för den stora sakens skull; och eventuella egna vinster, av personlig karaktär.

De är inga förebilder för Guds församling, Jesu kropp på jorden, som tillhör ett annat rike, ett evigt rike, som inte är av denna världen och som får sin vägledning i trons och den goda lärans ord: Guds Ord.

Förebilden och undervisningen har JESUS gett: "som min Fader och jag är ett, skall ni också vara ett"

JESUS: "Jag är livets bröd" och "om någon törstar, så kommer han till mig och dricker".

Det är en synnerligen oren deg, med bland annat okulta inslag, som den ekumeniska kristenheten i vårt land tänker baka bröd av åt svenska folket,

och det är en lika oklar källa, som man vill ge dem att dricka ur: med bön till döda, till en obiblsik Maria, ikondyrkan och relikskrin och annat sådant och med JDS-andens aktiviteter outrensade,

och med en ledargestalt - Ulf Ekman - som har slagna får i sitt spår, som han ännu inte gjort upp sin sak med. Helt i strid med Jesu - Guds bröds - undervisning.

Nej, rensa degen och rena källan innan svenska folket bjuds att äta och dricka.

Och de nyfrälsta är ju i behov av "oförfalska mjölkmat" att växa upp av och hur skall denna upp -och utblandade kristendom kunna leverera den?!

Det är onekligen dags för en riktig luttringseld i de kristna leden; så bara guldet blir kvar. Det är ju inte slagg, som döljer guldet, som svenska folket skall erbjudas.