Inlägg 1 av HaFo
Daniel har på ett par ställen pekat på treenigheten i Guds person. â€Renodlar" det samtalet under en ny ämnesrubrik.
--
Kort kan sägas att Guds person är en oupplöslig enhet (treenighet) av Fader Son och Ande (â€En Gud i tre personer och tre personer i en Gudâ€).
Jesu väsensenhet med Fadern
1 Joh. 5:20 "Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet."
Joh. 1:18 "Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."
Joh. 10:30, 37-38, 14:9-11 "Jag och Fadern är ett… Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern… Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Tro mig: Jag är i Fadern och Fadern är i mig."
Joh. 5:22-23 "för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom."
I Joh. 5:18-47; 8:23-30; 8:42-59; 10:24-39 förklarar Jesus mer om sitt förhållande till Fadern.
--
Jesus är förenad med Fadern på ett sådant sätt att den som tror på honom tror på Fadern, och den som förnekar honom förnekar Fadern (Joh. 12:44; 1 Joh. 2:23), och den som ser Jesus ser Fadern (Joh. 12:45; Joh. 14:8-11).
Jesus sade om sig själv att han hade "utgått från Gud" (Joh. 8:42). "Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Joh. 13:3).
----
Guds namn ("Jag Är") används på Jesus
Mark. 14:61-64, Joh. 8:58-59 "Översteprästen frågade honom vidare: 'Är du Messias, den Välsignades son?' Jesus svarade: Jag Är...Jag Är, redan innan Abraham blev till."
Jesu gudom bevisas också genom att han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12). Skulle en skapad varelse som inte är Gud kunna förlåta synder? Nej, men Jesus är ett med Fadern och han säger om sig själv att "Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder".
---
Man tillbad Jesus utan att han sa ifrån (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Det står t.o.m. att alla Guds änglar skall tillbedja honom (Hebr. 1:6), och ängeln i Uppenbarelseboken är medveten om att man inte skall tillbedja någon annan än Gud (Upp. 22:8-9, jfr. Matt. 4:10; 2 Mos. 20:3-6).
Jesaja profeterar om ett barn som skall födas vars namn är Gud: "Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste." (Jes. 9:6).
Treenigheten i en enda Gudomsperson
Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät. Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande.
Evig är Fadern, evig är Sonen och evig den helige Ande, och likväl inte tre eviga, utan en enda evig.
Fadern är allsmäktig, Sonen är allsmäktig och den Helige Ande är allsmäktig, och likväl inte tre allsmäktiga, utan en enda allsmäktig.
Fadern är Gud, Sonen är Gud och den Helige Ande är Gud, och likväl inte tre Gudar, utan en enda Gud.
Fadern är Herre, Sonen är Herre och den Helige Ande är Herre, och likväl inte tre Herrar, utan en enda Herre.
Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena - inte gjord eller skapad - utan född. Den Helige Ande är av Fadern och Sonen - inte gjord eller skapad eller född - utan utgående.
Därför är det en enda Fader, inte tre Fäder, en enda Son, inte tre Söner och en enda Helig Ande, inte tre Heliga Andar. Det är inte tre åtskilda Gudar med var sin Ande. Anden är endast en och densamme.
Och bland dessa tre personliga uppenbarelser av den ende Guden är ingen den förste eller den siste, ingen den störste eller den minste, utan sinsemellan lika eviga och lika stora och helt oskiljaktiga i en enda Gudomsperson JAG ÄR HERREN.
Och dock, trots att Fadern har fött Sonen, så är han som är Fadern inte Sonen. Och Sonen är född av Fadern, men han som är Sonen är inte Fadern. Och den Helige Ande är varken Fadern eller Sonen, utan utgången från Fadern och Sonen och jämlik Fadern och Sonen i den ende Gudens treeniga enhet.
Och dock, Trots att det finns Fadern och Sonen och Anden i Gudomens enda väsen, så är deras verk odelbart, ty de är odelbara i en enda Gudomsperson JAG ÄR HERREN EDER GUD, Herren är en!!
En Gud i tre personer och tre personer i en Gud. Det är den Gudsbild Bibeln ger oss.
---
Trosförkunnelsens ursprungliga Gudsbild med â€Gud – Fadern, Gud – Sonen, Gud – Anden, med tre åtskilda Gudar, lägger grunden för Jesu andliga död, där inte bara treenigheten i den enda Gudomspersonen upplöses, utan även enheten av Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp bryts när Jesus tillvites en andlig död (bruten relation med Gud).
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 2 av HaFo
"Gud var i Kristus och försonade"
2 Kor. 5:19, Kol. 1:19-20, 2:8-9 "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv…"
"Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig… Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt."
Gud skapade allt genom Jesus (Joh. 1:3; Kol. 1:16; Hebr. 1:2; jfr. Hebr. 11:3; 1 Mos. 1:3).
Jesus är själv inte skapad, utan är "förstfödd före allt skapat" (Kol. 1:15). Det skapade blev till i begynnelsen (1 Mos. 1:1), men Jesus var redan till innan allt skapades, han "var i begynnelsen" (Joh. 1:1).
I Uppenbarelseboken står det att han är "upphovet till Guds skapelse" (Upp. 3:14). Han kallas "den Förstfödde" (Hebr. 1:6). Jesus är aldrig någonsin skapad av Gud, utan född av Gud från evighet och själv Gud i den treeniga Gudomens enda väsen.
---
Jesus, som är Gud och har utgått från Gud (Joh. 16:27-28), har också blivit född av en människa och på så sätt blivit människa liksom vi.
Detta skedde genom Maria, där Gud föddes "in i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet (Rom. Kap. 8)
Ängeln sade till henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds --Son." (Luk. 1:35).
----
"Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod…
Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder." (Hebr. 2:14-18).
---
Jesus är helt och fullt Gud och samtidigt helt och fullt en människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
Fastän Jesus är Gud och människa, är han likväl inte två, utan en enda Kristus. En enda är han, inte så att naturerna sammanblandats, utan så att personen Kristus bildar enheten av Gud och människa i Jesu jordiska kropp.
Vi måste komma ihåg att Jesus hela tiden är Kristus i sin jordiska kropp. Han är Gud (Fader, Son och Ande i oupplöslig enhet och förening i en enda Gud) och samtidigt helt människa med en mänsklig livsande som gör honom till en mänskligt levande varelse av mänsklig själ och kropp. Gud och människa förenade i en jordisk kropp. "Guds fullhet lekamligen". Jesus är Kristus.
---
Sonen och Fadern kan inte åtskiljas i den ende Gudomspersonen "Jag ÄR Herren". På samma sätt kan inte enheten av Gud och människa åtskiljas i personen Kristus och Jesu jordiska kropp.
Då är Han inte Kristus längre. Då är Han inte längre "Guds fullhet lekamligen". Då är inte Gud i Kristus och försonar världen med sig själv.
En oupplöslig förening, en enhet av Gud och människa råder i en enda person och jordisk kropp - Kristus - igenom hela skeendet när "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv".
På ett sätt är de åtskilda, men samtidigt oupplösligt förenade till en person. All upplösning av vare sig Guds enhet av Fader, Son och Ande eller upplösning och sönderdelning av enheten mellan Gud och människa i personen Kristus leder vilse.
----
Om man menar att det är människan Jesus som dör och Gud som lever vidare, eller att en del av Guds treenighet dör eller att Jesus skiljs från väsensenheten med fadern och dör andligen, så upplöses enheten av Gud och människa i Kristi person och Gud är inte längre i Kristus och försonar världen med sig själv.
Det leder till att det inte sker någon försoning mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp och lämnar människan kvar i hennes andliga död, om hennes ställföreträdare också dött andligen.
Det leder i sin tur till att offret av Kristi kropp och blod inte är det giltiga och tillräckliga offret för världens synd. Det är läror som trampar Kristi kropps försonande blod under sina fötter.
---
Det är inte så att människan Jesus dör och Guden Jesus lever. Det är Kristi kropp och blod som är offret, medan enheten av Gud och människa lever vidare i Kristus. Detta genom att enheten, tack vare Jesu lydnad och rättfärdighet, aldrig bryts = ingen andlig död, mellan Gud och människa i hennes ställföreträdare Kristus.
Bibeln talar aldrig om en andlig död av Jesus, men framställer att Gudamänniskan Kristus skiljs från sin jordiska kropp, som därmed mister sina livsfunktioner och dör, medan Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) lever vidare.
Kristus predikar så i dödsrikets bägge avdelningar och den räddade rövaren möter sin frälsare i Paradiset samma dag, som offret Kristi persons kropp och blod ligger livlös i graven.
---
Kristus förenas därefter med sin jordiska kropp som får liv igen och uppstår. På så sätt "var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv", så att han inte tillräknar människorna deras synder, utan tillräknar dem Kristi rättfärdighet, som kommer till tro, i Andens ljus över Ordet, på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av KRISTI PERSONS (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
HaFo
Nog måste väl Daniel, J-sson och flera andra ändå ha ngn form av kommentar till innehållet i ovanstående inlägg???
HaFo
Oj vad mycket att läsa ifatt !
Mycket bra förklarat Hafo om Gudsbilden och vikten av att ha en rätt och biblisk Gudsbild ,för har man det inser man att en andlig död av Jesus är omöjlig och otänkbar.
En kommentar var det ja .
Om jag fattat dig rätt Daniel så menar du att man inte kan föreställa sig som du skrev tre armar i en Gud " då kan det ju bli lite skumt om den ena armen dör helt"
Det är just precis det man måste föreställa sig !
Tre armar är lite svårt kanske ? men däremot likna treenigheten vid en triangel är lättare .
EN triangel har som bekant TRE sidor men är likväl EN triangel, tar du bort en sida kan man inte längre tala om triangel i den bemärkelsen .
Människan är ju ochså treenig ande själ och kropp men likväl EN människa .
På samma sätt är det med GUD - HERREN som du skrev "Herren är en och samtidigt tre " .
Tar du bort en sida eller en del av GUD som trosförkunnelsen gör i jdsläran att GUD Sonen dör andligt då kan du inte längre tala om GUD i den bemärkelsen Bibeln menar , dör en del av GUD eller okej en arm är ju GUD död !
Och vem ska sätta tillbaka den arm som fallit bort från Gud och dött ?? Det har inte trosförkunnelsen eller UE något svar på . Det är inte bara lite skumt, utan mycket .
Jodå jag har läst Doktriner.
Problemet Daniel är att du föreställer dig Sonen ,Fadern ,och den Helige Ande som fristående personer man kan typ ställe i jämte varandra ? men
gör vi det min vän då har vi inte EN GUD utan tre gudar.
Marija
HaFo skriver "Nog måste väl Daniel, J-sson och flera andra ändå ha ngn form av kommentar till innehållet i ovanstående inlägg???"
Jag sitter på jobbet och kan inte läsa regelbundet och alltför långa stycken.. Det är mycket som skall göras här. Slutar inte förrän kl 18 på vardagarna och det är inte mycket tid över på kvällen.
Jag tycker du skriver lite för långt och uttrycker dig lite väl krångligt. Det kräver ju en hel del tid att sätta sig in i vad texten handlar om.
Jag kan förstå J-sson om Du tycker jag skriver långt och krångligt. Jag är en långtradare och krångelpelle.
Men jag vill själv tro att där finns något mycket kärnfullt för kristen tro i innehållet. Eljest skulle jag naturligtvis inte ha skrivit ner det.
Därför skulle det glädja mig mycket om Du fick tid att grundligt gå igenom inläggen härovan och under de andra ämnen som varit aktuella på sistone.
Och så ge Din syn på innehållet lite mer i detalj!
En God Påsk önskar jag Dig och alla andra!
HaFo
Guds person är tre personlighetssidor i en enda Gud. Fader Son och Ande. Tre sidor, eller ansikten, av den ende Gudens personlighet. De är på ett sätt åtskilda i personlig funktion och personlig uppenbarelse. Samtidigt är de oupplösligt, evigt förenade i en enda enhet: "JAG ÄR HERREN".
Jesus säger: "Jag och min Fader är ett". Ändå visar "jag" och "min" på personlighets sidor i den enda Gudomen JAG ÄR HERREN. Jesus säger om Anden i Joh.16:14-15: "Han ska förhärliga mig, ty av mitt ska han taga och ska förkunna för er. Allt vad Fadern har, det är mitt, därför sade jag att han ska taga av mitt och förkunna för er."
Jesus ger oss bilden av en Gud i tre personer och tre personer i en Gud.
Jesus är den levande Guden som inkarnerat sig och blivit människa och det är också Han som kommer tillbaka en dag. 5 Mos.6:4: "Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en".
Det är inte så att efter inkarnationen, Jesus återlösningsverk och himmelsfärden, då när Han åter går till den härlighet Han hade och varifrån Han kom, så skulle där finnas två åtskilda Gudar.
"Jesus Kristus är den samme, igår, idag och dess like i all evighet", säger Bibeln. Jag ÄR Herren, Herren är en, gäller alltid i den ende Gudens person.
Jesus beskriver sin preexistens i den ende Gudens person och att han efter inkarnationen i mänsklig gestalt går tillbaka till sin härlighet i den ende Gudomspersonen så här:
"Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern ... Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till". (Joh. 16:28, 17:4-5)
Vi läser vidare ur Joh. Kap. 14 :
â€Jag går till Fadern och vadhelst ni ber om i mitt namn, det skall jag göra…jag skall be Fadern och han ska ge er en annan Hjälpare…den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn…ty Han bor hos er och ska vara i er…jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er…vi (Fadern, Sonen och Anden) ska komma till honom (den troende) och taga vår boning i honom."
Det står också att Fadern överlämnat åt Sonen att regera tills Han lagt alla sina fiender under sina fötter till en fotapall och att Jesus satt sig på Faderns och Majestätets höra sida.
Sonen â€Gud med ossâ€, Jesu Kristi person, synes ha en utökad funktion under församlingens, nådens, förlåtelsens tid vi nu lever, där budskapet om försoning mellan Gud och människa i Jesu Kristi person, går ut med inbjudan om att den som vill han komme och tage livets vatten för intet.
Den som hörsammar inbjudan, tillägnas personligen den domsakt Gud fällt över alla människor: räknad rättfärdig av nåd, på grund av Kristi persons förtjänst, vid en hjärtats hjälplösa förtröstan till den Jesus Kristus är i sin person (Gud och människa förenade) och den försoning Han åstadkommit i sin person och frambärandet av det RENA offret av Kristi kropp och blod.
Sonen, â€Gud med ossâ€, Kristi person, träder oss till godo inför Fadern. Vi kommer i bön å Sonens vägnar - i Jesu Kristi namn och Fadern möter oss å Sonens vägnar - i Jesu namn.
Vi är Guds barn som kommer hem till sin Far. Den enfödde Sonen är nu den förstfödde bland många syskon, eftersom de i sin kommande kroppsliga uppståndelse, ska bli Honom lika till Hans odödliga natur och väsen helt igenom.
Å Sonens vägnar, i Jesu namn, sänder Fadern oss en annan Hjälpare som vägleder oss och bor i oss, under vår vandring här i tiden med â€Gud med ossâ€, Jesu Kristi person. Detta är samtidigt den ende Gudens person av Fader, Son och Ande:
â€ty Han bor hos er och ska vara i er…jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er…vi (Fadern, Sonen och Anden) ska komma till honom (den troende) och taga vår boning i honom.â€
Även om Sonen, Gud med oss, Kristi person, har en speciell funktion under församlingens tidsålder och Andens person är speciellt verksam, så förändrar det på intet sätt, det faktum att Guds person fortfarande är en obruten enhet av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person - Jag ÄR Herren, Herren är en.
Jag tror att vi behöver vara försiktiga med hur vi framställer Guds enda person av Jag ÄR Herren, Herren ÄR en, så vi inte använder en vokabulär som kan leda till att Fadern, Sonen och Anden blir till en bild av tre åtskilda Gudar.
Som bara på ett slags abstrakt sätt till sitt väsen är förenade. Börjar vi mynta Gud fadern, Gud Sonen och Gud Anden på ett sätt, som kan ge en bild av tre åtskilda Gudar, börjar vi redan traska snett. Får vi fel bild i tanken här så kommer det att uppstå problem längre fram.
HaFo
Inlägg 1
På ett förtjänstfullt sätt, så avslöjar Peter Halldorf för en tid sedan i tidningen DAGEN, Messianska Föreningens sektliknande angrepp på Gudsbilden i kristen tro.
Återger artikeln och ger sedan en kommentar.
---
"Sorg när gammal irrlära går igen
Vad handlar egentligen de häftiga angrepp om, som företrädare för den Messianska Föreningen nu riktar mot den gemensamma kristna tron?
För den enkle troende rör det sig till syvende och sist om en fråga: Är det tillåtet, och riktigt, att vända sig i bön till Jesus? Är Jesus Kristus mer än människa - är han Gud, av samma väsen som Fadern - och därmed värd vår tillbedjan?
Stefan Blad och Lars Enarsson snärjer in sig i resonemang om kyrkofäderna och Nya testamentet när de i stället borde tala i klartext om den lära de företräder: förnekelsen av Kristi gudom.
Ställd inför frågan om Jesus är Gud, svarar Blad: 'Det är en absurd lära av dem som inte vet var Gud är. Hur kan Gud födas? Hur kan Gud dö? Det är hedniska idéer om gudar och halvgudar som ligger bakom en sådan lära.' (Källa: Messianska Föreningens hemsida.)
När han får frågan hur Jesus kunde tillåta att man tillbad honom om han inte är Gud, svarar samme Blad: 'De tillbad inte honom. Det är fel på översättningen .... Tillbedjan är endast reserverad för Fadern.'
Den Messianska Föreningen framhåller att 'de texter som tycks visa att Jesus är Gud (på samma sätt som Fadern är Gud) kan alla hänföras till en annan syftning på meningsbyggnaden vid översättningen, eller att kommatecknet satts på ett sådant sätt att ordet Gud syftar på Jesus.'
Man tar sig för pannan och undrar var man hamnat! I da Vinci-kodens värld av osannolika konspirationer? Det är inte underligt om en och annan förbryllas över påståenden som dessa från trossyskon som i åratal tillhört pingstförsamlingar i Sverige.
Vad mer behöver sägas? Även den teologiskt oskolade, och kanske framför allt denne, inser att här har vi att göra med en så fundamental avvikelse från evangeliet att vi svårligen längre kan tala om kristen tro. Att anhängarna till Messianska Föreningen inte längre vill kalla sig kristna är därför helt logiskt, om än en stor sorg för dem som varit deras systrar och bröder i församlingsgemenskapen.
Vad som skapar ytterligare förvirring är att de på samma gång menar sig bygga sina övertygelser på Bibelns 66 böcker, vilket i och för sig sekter som utgått från den kristna kyrkan alltid gjort. Frågan ställs i sammanhanget: Ska vi grunda vår tro på Bibeln eller på kyrkofädernas skrifter?
Låt oss en gång för alla klargöra: vilka var egentligen kyrkofäderna? Ett gäng obskyra teologer som iscensatt en sammansvärjning för att hellenisera apostlarnas ursprungliga tro? Det är lätt att få det intrycket när man läser insändarna i Dagen den 27 juni.
De som historien benämner 'kyrkofäder' levde under kyrkans 700 första år. De utgör med andra ord åtskilliga hundra av dem som var den odelade kyrkans andliga lärare. Och framför allt: med något undantag var de alla församlingspastorer. Det var dessa som tillsammans med församlingarna, i gudstjänst och mission, försvarade den apostoliska tron mot irrläror, inte sällan av just det slag som Messianska Föreningen nu ger uttryck för.
För den tidiga kyrkans herdar fanns ett och endast ett riktmärke när tron bekändes: troheten mot det apostoliska arvet. Därför kallas den gemensamma kristna tron 'apostolisk'. I den uppsjö av evangelier och skrifter som var i omlopp under de första århundradena, enades den samlade kristenheten om de 27 skrifter som tillsammans med Gamla testamentet utgör kyrkans Heliga skrift. Vår bibel.
Det är i denna skriftsamling uppenbarelsen av Fadern, Sonen och den helige Ande, i en enda gudom, skimrar som en gnistrande diamant. Kyrkofädernas förtjänst ligger i att de, med en flammande kärlek till Guds ord, traderar denna tro till kommande generationer.
Nu, om någonsin, är tid för ett fördjupat bibelstudium i församlingarna, för att rotas i den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga.
PETER HALLDORF, PREDIKANT OCH FÖRFATTARE"
Forts inlägg
Inlägg 2
Är tacksam till Peter H, för hans återgivelse av den vilsenhet som råder hos Messianska föreningen. Har själv gjort den erfarenheten, men inte funnit var man ska sätta "pekfingret", på det sätt PH här gör, vid återgivandet av deras syn från deras egen hemsida, kring Gudsbilden och vem Jesus ÄR.
Min personliga syn på "Gudsbilden", återfinns på "Inlägg", "Undervisning" och där på just "Gudsbilden".
Vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat både i trosförkunnelsen och i katolicismen finns återgivet på ett otal platser på sidan.
Vad som samtidigt känns så tråkigt, mitt i Halldorfs "klarsyn" gentemot Messianska Föreningen och deras vilsenhet, är hans egen vilsenhet gentemot katolicismen, som han med glädje samtidigt, både ger sitt bifall till och gör PR för.
Inte heller ngn kommentar från Halldorfs sida har jag sett gentemot trosförkunnelsen och dess villvarelse.
Tvärtom verkar han sympatisera och "kompa" tillsammans med Ekman och dennes inbjudan till och bejakande av katolicismen, bejaka den "enhet" och "ekumenik", som kommer att bli ett led i "avfallet", som kommer att vara moget för att hälsa antikrist välkommen som Kristus.
Från PH hörs ingen protest mot katolicismens Mariadogmer, som innebär att Jesus inte längre är "Kristus kommen i köttet" "född i syndigt kötts gestalt" (Rom.), utan är syndfri på grund av Marias syndfrihet. Fokus förs över på Maria.
Jesus är syndfri på grund av sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Maria i sin syndfullhet gjorde att Jesus kunde födas in i "syndigt kötts gestalt". Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet gjorde att Han kunde "fördöma synden i köttet".
Maria har ingen del i Jesu seger över synden och dess konsekvenser. Hon är en vanligt kroppsligt avsomnad människa som i tron på Jesus väntar på kroppens uppståndelse. Hon kan inte åberopas i hjälp för förbön eller kontakta oss. Det är en spiritism inom katolicismen som leder till ockulta manifestationer.
Men därom har PH inget att säga i all sin "klarsyn". Inte heller kring villfarelsen att Påven är ofelbar när han uttalar sig i lärofrågor, eller att katolska kyrkan egentligen i praktiken blir "Guds Ande på jorden" och att alla andra är "utbrytare" som ska inordnas under den sanna "Moderkyrkan", som är den enda sanna kyrkan.
Inte heller Ekman i sin "Ekumenik" och bejakande av katolicismen har ngt att invända mot vad han en gång kallade för "skökan" eller lärorna återgivna ovan.
Det är uppenbart att Ekman nu funnit en "större plattform", att kunna "bravera på" med sin "stand - upp - komediens", men att han fördenskull skulle bli mer vilsen än någonsin, kanske inte ens de mest LO - hängivna var beredda på. Eller är de så blinda så de bara följer sin smorde ledare, vilka förförelser han än ger sig in på och bejakar?
Vad är motivet och orsaken för Peter H:s vilsenhet kring katolicismen mitt i sitt "klarseende" gentemot Messianska Föreningen???
HaFo