Inlägg 1 av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Att fokusera vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, är tydligen av ngn märklig anledning inte så populärt i dessa â€väckelsens tiderâ€!?
Tydligen uppfattas det i vissa kretsar i denna â€avfallets†tid för â€sekterism†att klart stå upp för vem Jesus ÄR och betydelsen offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Gör ett litet försök igen och talar om Guds vishet i försoningen, så får vi se om det kan väcka ett enda litet halleluja?
Segern över den andliga döden
Precis som det finns mänskliga konklusioner, när det gäller människans konstitution och förhållandet till var och hur Gud bor i människan, så försöker människan med sin logik beskriva försoningen och missar den Guds logik och vishet genom vilken Han i sitt Ord beskriver skeendet i försoningen.
Ibland hör man följande förklaring till varför Jesus skulle behöva skiljas från Gud till sin natur på korset(dö andligen):
Syndens lön är döden. Den andliga döden. Separation från Gudsgemenskapen. Skild från Gud till natur. Konsekvensen blir för människan den eviga döden. Den eviga separationen från Gud. *******t.
Alltså resonerar en del, måste nu Jesus som människans ställföreträdare och den som tar straffet för synden - *******t - lida den andliga döden(separationen från Gud) och *******t i människans ställe. Jesus behöver bli skild från Gud till sin natur. Dö andligen.
Detta låter logiskt. Men det är inte den bild Bibeln ger av Guds logik. Inte den bild av Guds vishet i försoningen som Gud själv i sitt Ord ger oss. Bilden i Bibeln är precis tvärtom!
Segern över den andliga döden för människan blir ett faktum, just genom att den aldrig sker i Jesu person och jordiska kropp. Segern över den andliga döden vinns genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består vid offret av Kristi blod och lekamen.
Några Bibelord som används, för att styrka den "mänskliga visheten", att Jesus skulle dö andligen, skiljas från Gud till sin natur, för att bringa försoning, är bl.a. 2 Kor. 5:21, Gal. 3:13 och Matt. 27:46.
2 Kor. 5:21
"Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet."
The Quest Study Bible, förklarar versen så här:
"Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer."
Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believer's Bible Commentary säger:
"Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss."
Albert Barnes i Notes on the New Testament:
"På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.
Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder."
Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, träder bilden fram av vad som sker.
Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, â€bar den i sin kroppâ€(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat.
Den senare delen av Bibelcitatet i 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden. (Eller gjord till synd som en annan översättning säger)
"för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet."
Vad menas med det? Ja, vi vet utifrån Rom. 3 - 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.
Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe.
Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Jesu jordiska kropp och den andliga döden besegrades. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Tillräkna henne Jesu rättfärdighet på grund av Hans lydnad och syndfrihet.
Forts Inlägg av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Inlägg 2 av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Jesus fick inte en faktisk syndig natur, utan tillräknades människans synder och blev gjord till ett SYNDOFFER, som grundtexten kan översättas. Det enda sättet att få en faktisk syndig natur och dö andligen (skiljas från Gud) är genom olydnad och synd.
Bibeln säger att ingen synd fanns i Jesus. "Frestad i allt, dock utan synd". Därigenom dog Han inte den andliga döden (skildes från Gud till sin natur), utan övervann och besegrade den andliga döden som människans representant.
Den andliga döden övervanns INTE genom en andlig död av Jesus, utan tvärtom, just genom att den andliga döden, åtskillnad från Gud till naturen, eller åtskiljande mellan Gud och människa i personen Kristus, aldrig sker i Jesu person och jordiska kropp.
Det är Jesu syndfrihet rättfärdighet och Gudomlighet, som i människans ställe, ger segern över den andliga döden.
Gal.3:13:
"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull".
Vi ser på versen efter:
"Vi friköptes, för att den välsignelse, som hade givits åt Abraham, skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden".
Därmed leds vi åter till Rom.3 -5 kap. Alltså handlar det om en tillräknad förbannelse som människans representant.
Det talas vidare om Abrahams tro, om rättfärdiggörelsedomen över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro.
Hur? Jo, "så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga." (5:19)
Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus.
Matt 27:46:
"Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig’."
Jesu nödrop på korset var inte något som skilde honom från Gud till naturen (andlig död). Detta framgår om vi läser profetian om Jesu nödrop.
Men det var ett uttryck för den våldsamma kamp han genomled och där Han åberopar profetian, som enda bevis i den stunden för att Han är Guds Son och väsensförenad med fadern och Han säger MIN GUD och FADER I DINA HÄNDER överlämnar jag min ande.
Jesus är mitt i sin nöd förenad med Fadern och tillber Honom som den Helige. Hade han fått en syndig natur och skilts från Gud hade inte Jesus i tro bett till Gud.
Där sker ingen upplösning i enheten av den ende Gudens person av Fader Son och Ande!
Inte heller är det någon upplösning mellan enheten av Gud och människa i personen Kristus (en andlig död av Jesus).
Jesus är hela tiden Kristus! (Guds fullhet lekamligen - Gud i köttet - sann Gud och sann människa - sann Gudamänniska). Allt annat är en antikristlig tro på Jesus!
Vad säger Gud själv vidare i Bibeln kring tanken att Jesus skulle få en syndig natur och dö andligen?
"RÄTTFÄRDIG led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud." (1 Petr.3:18)
"En sådan överstepräst hövdes oss också, att hava, en som var HELIG, OSKYLDIG, OBESMITTAD, SKILD FRÅN SYNDARE " (Hebr. 7:26)
Ty Hans död VAR EN DÖD FRÅN SYNDEN…" (Rom. 6:10).
(En andlig död av Jesus, åtskild från Gud till natur med en syndig natur, skulle innebära en död in i synden och inte från synden).
Syndens natur är olydnad mot Gud. Men det står om Jesus att han var lydig ända igenom den kroppsliga döden på korset.
".. i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet."
D.v.s. övervann och besegrade den andliga döden där i sin jordiska kropp (Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)
Samtidigt är Jesus från evighet till evighet Sann Gud, oupplösligt utan avbrott, hela tiden, förenad med sin Fader till natur och väsen. Detta är det frälsande undret!
"Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen ..Gud kommen i köttet .. Densamme igår, idag så och i evighet". (Kol.2:9, 1 Joh. 4:2, Hebr. 13:8)
Det är detta som gör Jesus till Kristus. Den levande Gudens Son! Det är tron på Jesus som Guds Son i Bibelns bemärkelse som är den frälsande tron som Guds Ande inger!
Segern över den andliga döden övervinns inte genom en andlig död. Då skulle den andliga döden kvarstå för människan om Jesus dött andligen!
Den andliga döden övervinns genom att den i Jesu jordiska kropp aldrig sker! I den segern är alla människor inräknade och kommer den till faktisk personlig ägodel, som kommer till den tro Guds Ande inger, på rätt Jesus och rätt försoning!
"det lagen inte kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, DÅ HAN FÖR ATT BORTTAGA SYNDEN(det som skilde Gud och människa åt - DEN ANDLIGA DÖDEN), sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet."
"Gud VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE världen med sig själv"
Därmed är den andliga döden, separationen från Gud övervunnen. Inte genom en andlig död. Utan genom Jesu rättfärdighet och föreningen, försoningen mellan Gud och människa där i Jesu jordiska kropp.
Forts Inlägg av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Inlägg 3 av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Offret som sonade syndaskulden
"Ty han är vår frid, han som AV DE BÅDA HAR GJORT ETT och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle AV DE TVÅ I SIG skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle ÅT DEM BÅDA FÖRENADE I EN ENDA KROPP SKAFFA FÖRSONING MED GUD, sedan han genom korset hade I SIN PERSON dödat ovänskapen."
(Ef. 2: 13 - 16)
"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)
"då han nu genom EVIG ANDE (Sann Gud) har framburit sig själv (ren, syndfri, sann Gudamänniska) SÅSOM ETT FELFRITT OFFER ÅT GUD". (Hebr. 9:13-14)
"Och det bröd som jag skall giva, är MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)
"och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid." (Kol.1:20)
"genom att Jesu Kristi KROPP BLEV OFFRAD en gång för alla." (Hebr. 10: 9 - 10)
"Jesus sade då till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens KÖTT och dricken hans BLOD, så haven I icke liv i eder."
(Joh. 6:53)
(Dvs. Den som inte ÄTER OCH DRICKER av det levande Gudsordet om offret av Kristi kropp och blod, smälter födan och inser betydelsen av offret Gud bestämt och utsett, Kristi (enheten av Gud och människa i personen Kristus)kropp och blod, har inte liv i sig. Alltså en livsfråga! Det ingår alltså i den frälsande tron på Jesus. Den tro som Guds Ande inger.)
Här talar inte Jesus om nattvarden utan kungör vilken sorts död av Jesus som försonar. Senare instiftar han också en måltid, som så ofta vi delar den, så ska det ske till åminnelse av vilken sorts död av Jesus som försonar. Offret av Kristi blod och lekamen.
Därmed är syndaskulden betald med det offer Gud utsett och bestämt. Det rena Offerlammets kropp och blod.
När det offret var givet med Jesus fortfarande kvar i sin syndfria, rättfärdiga naturenhet med Gud. Med bevarad enhet av Gud och människa i personen Kristus, visade Gud att vägen in till Hans gemenskap var öppen för människan.
Förlåten i templet brast mitt itu. Försoningen var fullbordad på korset. Vägen in till Guds boning i det allra heligaste var öppen i och med offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
Guds trefaldiga vishet i försoningen inbegriper även segern över den kroppsliga döden
Det är tre sidor i försoningen, som Gud i sitt eget Ord låter oss förstå, med vilken logik och vishet det är som Gud handlar i försoningen och återlöser människan så att hon åter kan ha gemenskap med Gud.
Dels föreningen, försoningen mellan Gud och människa i Jesu jordiska kropp, genom Jesu syndfria lydnad som sann människa, så att Gud kan tillräkna människan Kristi rättfärdighet, av nåd, genom tro och förtröstan på Jesu seger över den andliga döden i Hans jordiska kropp.
Dels en tro och förtröstan, till att Jesus är det offer Gud utsett för att betala syndaskulden i människans ställe.
"En har dött (en sann ren syndfri människa ) så har de alla dött" (Romarbrevet). Att offret av Jesu kropp och blod är det offer som betalar syndaskulden.
Det tredje, som behövs för att människan i evigheten, i sin uppståndelse ska kunna gå över från dödlighet till fullständig odödlighet, är segern över den kroppsliga döden.
I den frälsande tron ingår också att Jesus uppstår kroppsligt, därför att Han hela tiden oavbrutet är sann Gudamänniska - Kristus och i sin uppståndelse åter förenas med sin jordiska kropp som blir odödligt levande.
Hebr. 2:17 säger att Jesus "måste i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bli barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder."
Gud kommen i köttet. Definitionen på att Jesus är Kristus. Sann Gud och sann människa, som är "trafikdelaren" mellan vad som är sann eller falsk tro och bekännelse.
Jesus måste i allt (till sin konstitution av ande, själ, kött, blod och kropp) bli lik den naturliga, skapade människan. Dock utan att leva i lieringen med syndanaturen i arvet efter Maria, så â€fördömde han synden i köttet†(segern över den andliga döden), men var lagd under den kroppsliga dödens tillstånd.
Om inte Jesus var underställd den kroppsliga döden, var Han inte sann människa.
Samtidigt var Jesus hela tiden avskild, frånskild (död) från synden (fördömde synden i köttet...Helig och rättfärdig...dog bort från synden...skild från syndare.)
Dock tillräknades Jesus människans synd (Det var våra missgärningar Han bar...räknad bland överträdarna.)
Som det står "..i allt lik sina bröder .. i syndigt kötts gestalt .. frestad i allt, dock utan synd .. fördömde Han synden i köttet."(Hebr. 2:17, 4:15, Rom. 8:3)
Forts Inlägg av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
Inlägg 4 av HaFo om â€Guds vishet i försoningenâ€
"Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen." (Hebr. 2:14)
Gud själv kom i jordisk kroppslig människogestalt för att som människans representant uppfylla lagen i människans ställe.
För att i Guds jordiska kropp skaffa försoning mellan Gud och människa och som ett felfritt skuldoffer bära fram sin jordiska kropp och sitt blod i sin tjänst inför Gud till att försona folkets synder.
Kristi blod och lekamen för oss utgivet och utgjutet för vår synd.
Men även för att i människans ställe besegra den kroppsliga döden och uppstå i odödlig kroppslig gestalt.
Döden av Gudamänniskans - Kristi jordiska kropp sker när den skiljs från Kristus (enheten av Gud och människa i personen Kristus) på korset och förlorar sina livsfunktioner.
Medan Kristus (med bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus) segrande efter utgivet försoningsoffer av Kristi blod och lekamen, går in i den osynliga världen och "predikar för andarna i fäångelset", för att så åter förenas med sin jordiska kropp i uppståndelsen, som då får odödligt liv.
Gud kommen i köttet underställdes där i Jesu jordiska kropp, den kroppsliga döden. Han dog den. Rättfärdig och ren dog Han den kroppsliga döden. Men även besegrade den. Eftersom han hela tiden samtidigt var sann Gud och sann människa - Kristus och via sin döda jordiska kropp, uppstod till kroppslig odödlighet i människans ställe.
Han går sen efter avslutat verk in i den härlighet Han hade före inkarnationen. (Inte nyfödelse för han var aldrig andligen död, men uppståndelse!)
"Dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande." Jesus är i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande i Faderns händer, fortfarande andligt levande - Förenad med Gud), genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död.
Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe. Han går sedan in i den härlighet Han hade hos Fadern från evighet i den ende Gudens oupplösliga person av Fader Son och Ande.
Därmed är Han "såsom helig andevarelse, med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda. (Rom.1:3-4)
Uppståndelsen föregås inte av någon pånyttfödelse av Jesus. Vilket skulle behövas om Jesus dött andligen. Det skulle i sin konsekvens innebära att det är en annan Jesus som uppstår än den Jesus som hänger på korset. Det är densamme Jesus som uppstår som där kroppsligen dog på korset!
Det är ingen strid i dödsriket, mellan Jesus och djävulen. Han är besegrad i skeendet på korset.
Därigenom att Jesus aldrig lämnade sin syndfria lydnad och väsensenhet med Gud (inte dog andligen), så har djävulen inga rättigheter i Honom (Jesus säger själv inför korsfästelsen att â€nu kommer denna världens furste, men i mig finns inget som hör honom tillâ€.
Jesus kan som sann Gudamänniska bara helt naturligt gå igenom och ut ur den kroppsliga döden. Odödlig som Han är genom bevarad enhet mellan Gud och människa i personen Kristus.
Uppståndelsen är en helt naturlig följd av att enheten av Gud och människa i personen Kristus aldrig upplöstes vid offret av Kristi kropp och blod.
Därmed är Gud och människa försonade på alla plan och segern över syndens och dödens alla konsekvenser övervunna.
Skulden är betald i fullt mått. När Jesu kropp offrades och Jesu blod rann ut i Hans kroppsliga död, så var det i Guds ögon alla människors blod som rann och betalade vår skuld inför Gud. Den är utplånad inför Gud.
När Jesus uppfyllde Guds bud och vilja, var det i Guds ögon alla människor, som uppfyllde Guds lag och vilja och den andliga döden hävdes där i Jesu jordiska kropp över varje människa. För att vi ska leva i Guds gemenskap om vi än kroppsligt dör.
I Jesu uppståndelse, uppstod i Guds ögon alla människor även kroppsligt och kommer i den personliga uppståndelsen att förvandlas till allt vad den naturliga människan var av en egen livsande med en personlighet av levande själ och kropp, in i en evig, odödlig tillvaro i Guds närhet och Honom lika till hela vår egna natur. Vilket fantastiskt perspektiv!!!!
Guds inbjudan ljuder därefter, för att denna fria gåva, ska bli människans egna personliga ägodel och förverkligande:
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, Han tillräknar inte människorna deras synder…Låten försona er med Gud…Den som vill han komme och dricke Livets vatten för intet.
Är denna framställan â€sekteristiskâ€? Är det inte evangelium som är värt ett halleluja?
HaFo
Förvånande att inte ett sådant ämne som "försoningen", som är det mest centrala av centrala i evangeliet, verkar intressant och får några kommentarer från t.ex. J-sson och Daniel som menar sig stå för "kristen tro".
Varför??
HaFo
Jag vet människor som blivit helade i nattvarden, även inom de mest "renläriga" riktningarna inom pingströrelsen.
Men visst hamnade Du under fel ämne med "Din Åsikt" nu J-sson - eller?
Ge gärna Din syn på och kommentar här under ämnet "Guds vishet i försoningen".
HaFo
En uppmaning till alla, men speciellt till J-sson och Maria:
Ge gärna Din syn på och kommentar här under ämnet "Guds vishet i försoningen".
HaFo