Inlägg 1 av HaFo
"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)
"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)
"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 - 16)
"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 - 10)
"och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom BLODET PÅ HANS KORS hade berett frid." (Kol.1:20)
"Den som äter mitt KÖTT och dricker mitt BLOD, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh. 6:54)
(d.v.s. Inser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!! -nattvarden var ännu inte instiftad när dessa ord föll!!)
"Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." (Jes. 53:5-6)
Bibeln tecknar att Jesus är vår ställföreträdare och människans representant på två sätt:
Dels uppfyller Han lagen i människans ställe i total lydnad till Faderns vilja och föreskrifter. Han fördömer därmed och utestänger synden i köttet.
(Han var i arvet efter Maria född "i syndigt kötts gestalt" Men i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömde han synden i köttet")
Där uppfylls Guds krav på människans rättfärdighet och kan för Jesu skull tillräknas alla människor.
Den andliga döden (skilsmässan från Gud) övervinns och besegras där i Jesu jordiska kropp.
Dels tar Jesus i människans ställe straffet för människans synd och missgärningar. Det straff Gud utdelar över synden och det offer Han krävde för att synden skulle vara sonad, var en ren, sann Gudamänniskas kropp och blod.
(Det talas aldrig som i trosförkunnelsen, om att det som krävs för försoning mellan Gud och människa är en andlig död av Jesus).
Guds helighet, renhet och rättfärdighet kräver ett straff för synden. Det straff Gud bestämt var en ren, sann Gudamänniskas kropp och blod. Gud själv som Sonen i treenigheten i den ende Gudens person,inkarneras i mänsklig gestalt, för att ta straffet i människans ställe.
Ingen annan kunde sona synden. För ingen ren, sann Gudsförenad människa fanns. Alla hade syndat och levde i saknad av härligheten från Gud (Även Maria).
Jesus var sann Gud och ren, sann människa - Gudamänniskan Jesus Kristus. Gud kommen i köttet - Guds fullhet lekamligen - sann Gud och sann människa.
Som sann människa uppfyller Jesus, människans representant lagen och Guds vilja och den andliga döden (skilsmässan från Gud) övervinns, besegras därmed i Jesu jordiska kropp. Gud och människa försonas där i Jesu jordiska kropp.
Som sann, rättfärdig Gudamänniska offras Kristi kropp och blod för syndens skuld och straff.
Där i Hans jordiska kropp försonas Gud och människa och den andliga döden övervinns och det straff Gud bestämt för betalning av skulden, en ren sann Gudamänniskas kropp och blod var given och vägen till Gudsgemenskap öppen.
Som sann Gudamänniska besegrar Jesus även den kroppsliga döden och uppstår.
Ren till sin natur och syndfri tillräknas Jesus all världens samlade synd och skuld. Gud ser den som uppsamlad i Jesu jordiska kropp.
Guds vrede över synden, drabbar där människans representant på korset. Gud vräker där vreden över människans synder. Alla människors synder, före och därefter, ses i Guds ögon, vara uppsamlade i Jesus.
Men när Jesus där blir "gjord" till synd, innebär det inte, att Han i sig själv, då lever i liering med syndanaturen i arvet efter Maria.
Utan Han har genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet â€fördömt synden i köttet†och förenat, försonat Gud och människa i sin person.
Oskyldig och syndfri i sig själv, tillräknas Han, i Guds ögon, all mänsklighetens synd. Han blir oskyldig, föremål för straffet för mänsklighetens synder.
Det syndfria heliga och RENA skuldoffret i form av Jesu blod framburet ur Hans syndfria, jordiska kropp.
Syndfri och ren till hela sitt inkarnerade mänskliga väsen, till ande själ och kropp, är Han syndaoffret som bringar försoning mellan Gud och människa.
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 2 av HaFo
Oskyldig och ren blir Jesus på korset föremål för Guds vrede och straff över synden. Naturligtvis upplever Jesus smärtan av den andliga döden (människans skilsmässa från Fadern). Men det sker där i Hans jordiska kropp och innebär inte en väsensförändring, så att Han mister sin Gudomlighet.
Om jag slår mina barn sönder och samman. Åker till USA, medan de ligger här och förblöder. Så upplever de en smärta av att deras far överger dem.
Men det ändrar inte det faktum att de är mina biologiska barn. På, samma sätt upplever sig Jesus övergiven av sin Far, när Han kroppsligen slaktas som ett oskyldigt offer.
Men det upplöser inte den från evighet till evighet väsensförening och enhet, som råder i Gudomen mellan Fadern och Sonen i den ende Gudens enhet av Fader Son och Ande.
Inte heller upplöser det enheten mellan Gud och människa i personen Kristus - "Guds fullhet lekamligen".
Gud har löst gåtan med försoningen mellan Gud och människa, just genom inkarnationen av Jesus in i människogestalt.
För att där lösa detta mysterium och kunna försona allt med sig själv, där i Guds, Jesu Jordiska kropp på korset. Det är ju därför den fallna människan blev underlagd den kroppsliga döden. För att det skulle gå rädda henne. Just genom en kroppslig död.
Gud kommen i köttet underställdes där i Jesu jordiska kropp (sann människa), den kroppsliga döden.
Han dog den. Rättfärdig dog Han den kroppsliga döden. Men även besegrade den andliga döden (separationen från Gud) genom sin lydnad till Fadern igenom den kroppsliga döden på korset och därigenom att den andliga döden aldrig sker i Hans syndfria rättfärdiga Gudom och människa förenade - Kristi person.
Eftersom han hela tiden samtidigt var sann Gudamänniska, går Jesus via sin döda jordiska kropp och uppstår och ingår, uppgår, övergår sedan in i den härlighetskropp Han hade före inkarnationen och går in i den härlighet Han hade hos Fadern och varifrån Han kom.
Dessa tre sidor som skriften tecknar av Jesu försonargärning behöver betonas lika starkt. Eljest blir det slagsida.
Som i trosförkunnelsen där konsekvensen av Jesu identifikation med människans syndiga natur går utanför Skriftens ram.
Jesus fråntas där sin sanna Gudomlighet och även sin sanna mänsklighet.
Segern över den andliga döden i Jesu jordiska kropp missas i trosförkunnelsen och leder till en konsekvens att Jesus behöver pånyttfödelse och att människan därigenom i sin pånyttfödelse blir identisk med Jesus. Däri ligger villfarelsen i trosförkunnelsen i ett nötskal.
Det är tre meningar som är viktiga om Jesus i Trosförkunnelsen: Min Gud varför har Du övergivit mig … gjord till synd … levandegjord i anden.
Tolkad som en faktisk skilsmässa från Fadern, en faktisk förändring till liering med syndanaturen och en pånyttfödelse av Jesu ande i dödsriket till en ny gudomlig Ande.
Dock: "Dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande."
Jesus blir i det kroppsliga dödsögonblicket, när Han överlämnar sin ande i Faderns händer, levandegjord i anden, genom att enheten av Gud och människa i personen Kristus består vid kroppens död.
Ett tillstånd som i uppståndelsen övervinner den kroppsliga döden i människans ställe. Han går sedan in i den härlighet Han hade hos Fadern från evighet.
Därmed är Han "såsom helig andevarelse, med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda." (Rom.1:3-4)
Som sann människa upplever Han sig helt förkastad av Gud och förtappad. Upplever där i sin jordiska kropp, *******ts alla bittra kval. Där i sin jordiska kropp upplever Jesus, dödsrikets vånda av Guds frånvaro, men ändå var Gudomen i Honom.
Jesus var samtidigt i sig själv sann Gud. Och det är också vad som Jesus i sitt nödrop åberopar i orden från Psaltaren om förblivande gemenskap med Fadern!!
Han åberopar där orden om att Fadern hörde hans nödrop och att gemenskapen med Fadern gällde även i detta ögonblick av tystnad.
Detta är undret, att Gud och människa i Kristi person, där på korset, igenom *******ts angrepp, på grund av Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, förblir i Faderns gemenskap med bevarad enhet i den ende Gudens person av Fader Son och Ande och fortsatt enhet av Gud och människa i Kristi person och att Han därigenom kan bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod där på korset.
Jesu nödrop på korset var inte något som skilde honom från Gud. Men uttryck för den våldsamma kamp han genomled när Han som sann människa, utan understöd av sin egen Gudomlighet och Fadern inte sparade eller lindrade Hans vånda, vid offrandet av Hans kött och blod .
Samtidigt förenade i tro till Gud. Han säger MIN GUD och FADER I DINA HÄNDER överlämnar jag min ande. Det är inte i liering med syndanaturen han tillber och överlämnar sin ande till djävulen och dödsriket!
Forts inlägg av HaFo
Inlägg 3 av HaFo
Ser vi på profetian i Psalt. 22:2-4 om Jesu nödrop så finns där en fortsättning:
"dock är Du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger."
Jesus är mitt i sin nöd förenad med Fadern och tillber Honom som den Helige.
Det står vidare i 13:2: "Hur länge, Herre, ska Du så alldeles förgäta mig? Huru länge ska Du fördölja Ditt ansikte för mig".
17:15: "Men jag ska skåda Ditt ansikte i rättfärdighet, när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av Din åsyn".
22:25: "Ty Han föraktade inte den betrycktes elände och höll det inte för en styggelse, Han fördolde inte sitt ansikte för honom, och när Han ropade, lyssnade Han till Honom."
Utan upplevelse av Guds närvaro ber ändå Jesus till sin Far. I rättfärdighet beder Han och undrar hur länge Fadern ska fördölja sitt ansikte. Bedyrar inför Fadern sin trohet och tillit: "Jag ska skåda Ditt ansikte när jag uppvaknar".
Kan tänka mig att det är i ögonblicket i 22:25 när Gud inte längre fördolde sitt ansikte, utan lyssnade till nödropet, som Jesus säger att det är fullbordat och i Dina händer överlämnar jag min ande.
Så har då en villolära blivit till i trosförkunnelsen. Därför att man går utanför Ordets uppenbarelse och bygger på en uppenbarelse av Hagin. Som han säger inte ens Apostlarna kände till.
Det handlar om själva kärnan i försoningen och vem Jesus ÄR. Det handlar om liv eller död. Det handlar om en tro framfödd av sanningen - Guds Ord - Guds Ande.
Eller en tro som en produkt av lögnen och en villfarelsens andemakt. Vars uppgift är att vilseleda människan så att hon missar målet. Gemenskapen med den sanne Jesus Kristus eller en falsk Jesus som är född i avgrunden.
Den ensidiga betoningen och snedfokusering trosförkunnelsen ger av försoningen, härrör från läran att Jesus dör andligen. Vilket omintetgör Jesu sanna Gudomlighet och sanna mänsklighet. Gud kommen i köttet. Jesus Kristus. Alltså en Kristusförnekelse.
"Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande." (I Joh. 4: 2-3).
Det är lika mycket Kristusförnekelse (att förneka att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet, sann Gud och sann människa - i Bibeln kriteriet på vad som är sann och falsk tro), att hävda att Jesus dör andligen som att förneka jungfrufödseln!
Dör Jesus andligen är Han inte längre "Kristus kommen i köttet".
Försoningens huvudpoäng är Jesu lydnad och syndfrihet igenom den kroppsliga döden på korset, varigenom den andliga döden besegras där i Jesu jordiska kropp.
Jesus var det rena offerlammet för mänsklighetens synd. Det framgår i Bibeln att försoningen mellan Gud och människa är fullbordad och slutförd där på korset och manifesteras i den kroppsliga uppståndelsen.
Att Jesus enligt trosförkunnelsen dog andligen, är bara en *****lbit i ett helt nytt lärosystem. Från att Adam är väsenslik med Gud. Med alla Guds attribut och egenskaper. Via förvanskningen av vem Jesus är, Hans andliga död och pånyttfödelse, fram till målet att människan i pånyttfödelsen får samma Gudastatus och position, redan här i tiden.
Inbakad i läran ligger också en gnostisk syn på människans konstitution. Inpusslad för att kunna komma fram till denna slutkonsekvens. Där ligger också en trosundervisning som härrör från New Thought och med manifestationer av ockult karaktär
Det går aldrig att stoppa â€avfalletâ€. Jehovas Vittnen, Mormoner etc. går inte att stoppa. Förförelsen går inte stoppa, utan kommer alltid att finnas. Jesus säger t.o.m. att den måste komma. Men â€ve den vilken genom den kommerâ€.
Det handlar om att rädda människor från att förföras och gå under i denna sena tids villfarelser. Den villfarelse som är ett tidstecken.
Agnarna sållas från vetet i den förförelse som under namnet väckelse drar fram. Det är en skenväckelse.
Avfallet i ändens tid är inte en uppenbar Gudlöshet, utan en sinnrik kopia och plagiat av det sanna, så nära originalet som möjligt.
Många kommer att låta sig förföras och vilseledas av både katolicismen och trosförkunnelsen och utgöra â€skökanâ€. Och detta under andliga ledares påskyndan.
Men många kommer också att vakna upp â€bruden†och bli räddade för evigheten. Det är upp till var människa att själv, inför Ordet i bön finna var den sanna vägen går, som leder till den eviga gemenskapen med sin skapare och Gud. â€Var och en ska för sig själv göra räkenskap inför Gudâ€.
Vilken "räkenskap" står Du andlige ledare inför? Vågar Du stå upp gentemot förförelsen i katolicismen och trosförkunnelsen och peka på ett sant Evangelium? Du är här välkommen att säga "Din Åsikt"!
HaFo
Det är en sak som förvånar mig. Alla säger de att de ropar efter "evangeliet om vem Jesus är och vad Han betyder och att vi ska vinna världen för Kristus, genom att presentera Honom".
Men faktum är, att när jag lägger in ett inlägg om vem Jesus utifrån Ordet ÄR och pekar på betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och försoningen mellan Gud och människa i Guds jordiska kropp genom Kristi syndfria rättdärdighet och Gudomlighet, så blir det ett ämne som bara bemöts med tystnad, får minst "Wiews" och "replaies".
Varför är det så? Är det så att talet om vikten av att "vinna världen för Kristus och peka på vem Han ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset", bara för många blivit "tomma", "legaliserande vackra ord", för ngt helt annat???
Är det inom "kristenheten" och de som "söker Jesus", precis nu, som på Jesu tid när folkhopen "trängde sig på Honom" och Han avslöjade att de "inte sökte Honom för den Han ÄR och för att få liv, utan enbart för att bli 'välsignade'."????
Har jakten efter häftiga upplevelser, lycka, framgång, självförverkligande, euforiska tripper, så bedrägligt satts i fokus, så att man bakom orden om "att vinna världen för Kristus", sprungit från budskapet om vem Han ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset och låtit dem bli till legaliserande tomma ord som egentligen inte betyder ngt, utan bara utgör en fasad???
Eller varför blir det så tyst och faktiskt så lite efterfrågat i verkligheten, kring vem Jesus faktiskt ÄR och den betydelse av försoningen mellan Gud och människa i Guds, Kristi kropp och betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod??
Är det så att många som skriver ute på nätet, inte egentligen är ute efter sanning på den andliga arenan, utan bara skriver som en slags "dröktan" (Burtäskbondska för att bara få tiden att gå)??
Varför inte ett enda halleluja, utan bara tystnad över vem Jesus ÄR och betydelsen av blodsoffret på korset, när det framförs?
Förklara gärna det för mig om Du har ngn synpunkt kring varför det fungerar så!!??
HaFo