Ska så försöka väva samman det hela till en ”gemensam nämnare” av samma art och karaktär, som egentligen gäller i så väl ”Arbetslinjen” i Alliansen och den sida i abortdebatten, som tar bort människovärdet i de tre groblad som är bärare av mänskligt liv i mammans moderliv och SD:s snedvridna människosyn.
Börjar människan och samhället tumma på människovärdet, i vilken ände av människolivet som man än befinner sig, så är inte vägen lång till att enbart de friska, lyckliga och produktiva människorna ska värnas till att leva sitt liv så länge de är friska, välmående produktiva och renrasiga. Alla andra tar vi bort av humanitära och samhälleliga skäl. Dels behöver de inte lida. Inte heller kosta eller vara i vägen.
Då behöver vi inte längre någon sjukvård, barnomsorg för dem med adhd etc.etc (de måste ju befinna sig långt nere på “den gradvisa skalan” från att vara en fullt utvecklad människa, ja kanske en del nästan är på fosterstadiet, då de inte ens räknas som människor. För de blev ju aldrig riktiga människor – vem avgör föressten vad som är riktiga människor?).
Inte behöver vi då någon äldrevård. Den senile gubben på äldreboendet, som inte ens vet vad han heter eller känner igen sina anhöriga och inte heller kan vända sig själv i sängen, måste ju befinna sig långt ner på “nedvecklingslinjen”. Ja, nästan tillbaka på fosterstadiet där han inte längre kan räknas för att vara en människa – eller!?
Ett människoliv kan inte utvecklas till ett människoliv om det inte redan är ett människoliv – därför förhindrar man detta människolivs existens, när än på “gradskalan det sker”, vare sig det är då det bara är några blad i början av människoliv i sig, eller barmhärtighetsmord under livets gång fram till livets slutskede.
Märkligt att vi kallar en människa för att vara en människa i livets slutskede, även om man kanske inte alls uppvisar några större tecken för att vara människa längre, kanske lika lite som “några blad” uppvisar mänskligt liv (fast det ändå kommer att visa sig vara just ett mänskligt liv). Men varför har vi så svårt att säga att en människa i början av sitt liv inte är en människa?
Då är inte vägen lång till att enbart de friska, lyckliga och produktiva människorna (och renrasiga) ska värnas till att leva sitt liv så länge de är friska, välmående produktiva och rasrena. Alla andra tar vi bort av humanitära och samhälleliga skäl. Dels behöver de inte lida. Inte heller kosta eller vara i vägen för någon annan.
Hamnar vi där, så är hela debatten om alliansens politik som skadar sjuka, äldre, arbetslösa ovan meningslös. Då resonerar vi inte längre utifrån människovärde. Det enda människovärde som då gäller är att mäta hur stark produktiv och renrasig du är och i vilken grad du kan betjäna makteliten, så att de kan sko sig på din bekostnad.
Vad jag försökt peka på är att Alliansens människofientliga politik är egentligen samma människofientliga “politik”, som ofta gör sig gällande i abortdebatten , som även med SD:s människofientliga syn, verkar för samma slutkonsekvens:
Då är inte vägen lång till att enbart de friska, lyckliga och produktiva människorna ska värnas till att leva sitt liv så länge de är friska, välmående och produktiva i ett ”renrasigt Sverige”.
Hoppas att en del ser “den gemensamma nämnaren”, som jag försöker peka på här mellan Reinfeldts arbetslinje och människovärdet från människans start som människa, fram till hennes avslut som människa i den här tiden och ingång i evighetens värld och att SD:s människosyn är densamma?
Detta sker bara under lite olika människofientliga camouflage, omgärdade av väldigt många väldigt vackra ord. Detsamma gäller LO:s elitistiska syn på ”människan skapad till likhet med gud” – enligt Ekman. Detta handlar bara om ord in under samma villfarelse, som Reinfeldt, SD och abortförespråkare står för, fast nu på den andliga arenan via Ekman och trosförkunnelsen. Varför ser inte människor de sjuka sammanhangen som under sken av att bejaka människan egentligen omintetgör henne som människa!!
HaFo