Inlägg 11 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
HaFo upprepar:
Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!
Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, enligt Skriften, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN (Joh. Kap.14 – 17).
Inte någonstans framgår det, att dettta är knutet enbart till hennes egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, utan gör henne till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp.
-----
På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Joh 7:37-39
Johannes 14:15, 23:
”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.”
DETTA KÄLLFLÖDE AV LEVANDE VATTEN HAR ALLTSÅ INTE !! SITT URSPRUNG FRÅN SJÄLVA DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN. SOM ATT DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN I SIG SJÄLV, SKULLE HA FÅTT SIN NATURLIGA LIVSANDE, SOM GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE AV SJÄL OCH KROPP, UTBYTT TILL ETT NYTT SLAGS ANDE, SOM ÄR JÄMSTÄLLD MED JESUS I SUBSTANS OCH VÄSEN I MÄNNISKAN SJÄLV. DETTA ÄR EN FARLIG VILLFARELSE!!
-------
HaFo upprepar:
Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.
Här är nyckelorden "att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan"!
Inte någonstans framgår, att detta är knutet enbart till människans egen livsande, som gör henne till en levande personlighet med själ och kropp. Utan det framgår att detta är knutet till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp!!
Där i helheten av människan, bor Gud och är inte knutet till ett visst "element", av hennes constitution, eller enbart knutet till hennes egen livsande som ger henne ett eget liv med själ och kropp.
----
Mailskribenten säger:
”den strid som är i vårt inre gör att vi inte alltid vandra i anden, och då fattar dåliga beslut, syndar.”
------
HaFo svarar utifrån Ordet:
"Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill" Gal. 5:17.
En del läser här bara in två parter som är i strid. Med den gnostiska människosynen. Med de "tre ringarnas tolkningsmodell" av människans konstitution. Med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egna ande, så synes det vara enkelt vad som står i denna Bibelvers.
Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Påverkad av falsk lära så tolkar man det som att det är människans egen ande (där Gud bor), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter.
Lösningen heter då i detta falska lärosystem, att den egna livsanden ska ta kontrollen över själ och kropp. I den falska läran heter det att människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande. Lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp.
Nu ska hon så i den falska läran, åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas.
----
Men OBS!
De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!
"de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill."
Två parter kämpar här i texten om en tredje part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden?
I en helhetsbild av vad Bibeln beskriver, så är den tredje parten, Den naturligt skapade människan, med en egen livsande, som gör henne till en intakt personlighet av en levande själ och kropp.
Köttet, syftar INTE här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar INTE heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.
I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur. Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är.
Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
------
VANDRA EFTER ANDEN
"Så skulle lagens krav uppfyllas oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva". (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)
Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord under pååverkan av den falska läran från trosförkunnelsen. Och har en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution. Är fixerad vid en förenklad bild från "de tre ringarnas förklaringsmodell" över hur Gud bor i människans egen ande.
Ja, då är det lätt att läsa in, att det i dessa ord står, att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden = vandra i DIN EGEN ande).
Då är det lätt att Läsa in, att det är människans egen ande, som ska ta kontrollen över kroppen ( att genom ande döden kroppens gärningar), där sätet för de syndiga begärelserna säges sitta. Man läser så in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution!!! Men detta är allt villfarelse!!
-----
Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger, så kommer de i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. 1. Sin egen naturliga natur. 2. Syndanaturen – köttet. 3. Den nya naturen Anden – Guds natur.
Där den naturliga människan med sin egen natur, som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).
Andligt väsende, som i texten står med litet a, står där för samma sak, som när vi tidigare sett på betydelsen av "I mig" och "Han som är en ny skapelse". Det står alltså för Den nya skapelsen – Den nya människan. Där Jesus och den naturliga människan lever åtskilda i natur och identitet, men ändå lever tillsammans (”Nu lever inte mera jag – i liering med syndanaturen – den gamla människan – utan nu lever Kristus i mig – den nya människan – MÄNNISKAN OCH JESUS TILLSAMMANS!!
När den naturliga människan, lever i detta "andliga väsende". Lever i sin liering med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord. Då vandrar hon i ande – hon är då i sitt "andliga väsende" (sin liering med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. Då vandrar hon efter Anden.
Då utför inte kroppen, de syndfulla handlingar, som köttet – syndanaturen, eljest driver henne till, när hon ställer sig själv (den naturliga människan) i syndens tjänst till orättfärdighet = köttsligt väsende.
I SITT ANDLIGA VÄSENDE. Med Jesus som Herre, ställer hon sig själv (den naturliga människan) med sina lemmar i Guds tjänst. (Rom. 6: 12-18)
Det handlar alltså inte alls om, att Guds Ande bor i människans egen ande och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp, som Trosförkunnelsen lär. Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon i en helhet och enhet till sin natur är, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.
Det handlar om att göra tronskifte. Ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre!!
När människan, lever i syndabekännelsen, nåden och den tillräknade rättfärdigheten. Har blicken, tankarna och sinnena riktade, mot Jesus på korset och Jesus på tronen. Ger Honom all ära. Umgås med och följer Jesus och livets Andes lag, i en liering, som harmonierar med det skrivna Ordet. Där skrift får förklara skrift. Ödmjukar sig inför Hans storhet och härlighet. Med Guds vilja på hjärtats högsäte.
Med ett sinnelag, som är berett att följa Guds vilja. Då vandrar människan efter Anden och lever i sitt "andliga väsende".
Hon lever då i den nya skapelsen. Lever i den nya människan. Där Jesus med sin egen natur, personlighet och identitet lever tillsammans med den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet. Åtskilda, men tillsammans i den nya skapelsen, där Jesus frigör en ”livets Andes lag” (Rom. Kap. 8)
-------
Guds Ande påverkar inte enbart eller har kommunikation enbart med människans egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp här i tiden. Detta är ett gnostiskt tänkande, med denna naturuppdelning med motsatsförhållanden och olika värdeladdningar i människan. Som fått sin fullbordan till en villfarelse i Trosförkunnelsen.
Guds Ande umgås med hela människan på alla plan av vad hon är och talar i alla sinnen. Rör vid henne fysiskt, delar känslolivet med henne och rör vid hennes innersta, även omedvetna delar av hennes väsen.
I fixeringen av människans egen livsande, upphör upphöjelsen av Gud och startar upphöjelsen och självförgudningen av människan själv.
Att fixera sig vid att det är enbart människans egen livsande som här i tiden, är inbegripen i denna nyskapelse, leder vilse och skapar i slutändan en självförgudning av människan. Så att människor inte längre ser att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande.
Guds eget liv, ska här i tiden INTE blandas ihop med människans egen livsande, hennes eget liv, som gör henne till en levande varelse av egen personlighet med själ och kropp.
En fixering vid den egna människolivsanden, leder in i förförelsen, att människan i sig själv, blir som Gud i sin egentliga personlighet redan här i tiden . Alltså såsom en Gud redan här och nu. Då äter människan av trädets frukt igen och tror att hon kan bli såsom Gud redan nu.
Hon sägs, så enligt Ekman och trosförkunnelsen, att hon ska lära sig leva ut det Gudomliga livet, deponerat i hennes egen ande (som dock inte finns där - det leder till tekniker som används i många andra än kristna sammanhang) och man hamnar så i en ockultism med onda andars spel av övernaturliga ”tecken och under som ska bedra jämväl de utvalda”.
( Nu har ju Ekman gjort 180 graders omvändning från att ta avstånd ifrån katolicismen, till att bejaka den, naturligtvis utan att ha ändrat sig och han lyckas med konststycket att ändå få ”folket med sig från LO”. Hur skrämmande som helst och ändå bejakat av kristna ledare för övrigt, som tillsammans är på väg att förbereda människornas sinnen och hjärtan för en ”annan Jesus, ett annat evangelium och en falsk ande, som man benämner vara Guds Ande”.)
-----
Det är den sanne Guds Ande utifrån Ordet, som vi ska vara beroende av. Beroende av till hela vår människa. Han vill umgås med allt vad vi är.
Vi ska vara fixerade vid Jesus, försoningen, Guds Ande. Det ger faktiskt ett annat ljus över Ordet. Vi behöver se att Guds Ande är Hans liv och människans egen livsande, är hennes eget liv (ordet ande betyder egentligen andedräkt), som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Vi ska inte blanda ihop dessa och inse att det inte är människans egen ande som byts ut eller går igenom en naturförändring i sig själv.
Hela människan gör tronskifte, till att inte längre tjäna syndanaturen utan tjäna en annan Herre. Jesus, Hans Ord och vilja. Med en Livets andes lag integrerad i hennes väsen. Den naturligt skapade människan blir lierad med Guds eget liv, Guds Ande.
Detta för fokus dit där det hör hemma. Till Gud och Guds Ande. Det upphöjer Gud. Den lära som nu är i omlopp upphöjer människan till Guds nivå här i tiden. Det sker genom fixeringen vid människans egen ande. Talet om människoanden som den egentliga personligheten och att den blir skapad till likhet med Gud.
Man kan alltså inte säga att antingen anden, själen eller kroppen, var för sig blivit född på nytt eller inte.
Pånyttfödelsen är den återupprättade Gudsgemenskapen, där Guds Ande här i tiden bosätter sig i människans väsen. Denna nya skapelse. Den naturliga människans (med egen livsande som här i tiden gör henne till en levande personlighet av själ och kropp) liering med Guds Ande, leder i evighetens värld, i uppståndelsen, till en förvandling av allt det människan här i tiden var av ande, själ och kropp, från dödlighet till odödlighet (1 Kor. Kap. 15).
Från Guds avbild här i tiden till att ”Gud blir allt i alla” hos de som hör honom till i evighetens värld. Vi ska bli Honom lika, säger Johannes. Men tillägger att vad det egentligen innebär är ännu inte uppenbart (1 Joh. 3:2)
Det finns människor som Stanley Sjöberg och Alf Nilsson, som menar att detta ord pekar på att alla människor en dag ska vara räddade. Det är så vilset som det någonsin kan bli och stämmer inte alls med en helhet av allt Guds Ord!!
Gud kommer att ”bli allt i alla” av dem som äger en sann tro på vem Jesus ÄR och som hjälplöst förtröstar till offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod PÅ KORSET!
Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Inlägg 12 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Jag håller med Reichman som tycks mena, att vi aldrig 'blir Gud i oss själva', inte ens i evighetens värld. Han verkar också rikta uppmärksamheten på detta att: 'och så skall Gud bliva allt i alla'.
HaFo:
Nog är det så att Gud i sig själv, alltid kommer att förbli en treenighet, men också samtidigt vara 'allt i alla' i evighetens värld i de som hör Honom till vid en sann tro på vem Jesus ÄR OCH HJÄLPLÖS FÖRTRÖSTAN FÖR SIN SYND TILL BETYDELSEN AV OFFRET AV KRISTI PERSONS (GUD OCH MÄNNISKA FÖRSONADE/FÖRENADE) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET. SOM JOHANNES DÅ UTTRYCKER DET: ”VAD VI SKA BLI ÄR ÄNNU INTE UPPENBART, MEN ETT VET VI OCH DET ÄR ATT VI SKA BLI HONOM LIKA”
(1 Johannesbrevet 3:2; ”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika.”
Vad det nu egentligen konkret riktigt innebär, när det står att ”Gud blir allt i alla”, då underförstått de som hör honom till!)
---
Paulus behandlar ngt av detta om vad som ska ske i den troende människans kroppsliga uppståndelse i 1 Kor. Kap. 15
http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+Kor&kapitel=15
--------------------------
HaFo:
Visst är det väl så, att när vi kommit till det som beskrivs i Upp 22, så har det som beskrivs 1 Kor 15:28 redan förut innan dess skett.
'Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla'. (1 Kor. 15: 28)
Visst är det så, att de som i Upp 22 nämns, som de tjänare som skall tjäna honom och se hans ansikte och som har hans namn tecknat på sina pannor, inte är Gudar i sig själva, men tillhör den skara där 'Gud är allt i alla' av de som hör honom till.
Dessa är faktiskt tjänare åt Herren Gud! Det är ännu inte ens i evighetens värld fråga om en alldeles 'total jämlikhet' mellan Herren Gud själv och dem som Han 'är allt i alla i'.
----
Fortfarande är det Herren Gud själv som är själva 'kraftkällan' som upprätthåller och driver alltsammans.
'Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter'
Det nya Jerusalem i Upp 21
22. Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.
23. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.
Upp 22
1. Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron
2. och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.
3. Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom
4. och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor.
5. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter."
---------
På vandringen mot detta mål, är det nyttigt att förstå den bild Bibeln tecknar av den troendes tre naturer här i tiden.
Något som mailskribenten och andra intresserade, kan ta del av genom att verkligen ”lusläsa”
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm
Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Inlägg 13 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Mailskribenten undrar:
”Men på vilket sätt är du en ny skapelse Hafo??”
-----
HaFo:
När en människa (T.ex. HaFo) påverkats av Guds Ande, så att hon/han ser sin synd och behovet av försoning med Gud och sätter sin förtröstan till, den Jesus ÄR av Gud själv kommen i kroppslig gestalt, sätter sin förtröstan till offret av Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, sätter förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud, genom Jesu försoning och börjar umgås med Jesus, beskriver Bibeln att det i den människan sker en Andlig pånyttfödelse. Människan säges då bli en ny skapelse (2 Kor. 5: 17 – 21). Vad handlar detta då egentligen om?
När det gäller ande, själ och kropp. Människans konstitution i förhållande till syndens natur och Guds Ande, så försöker man skapa en enkel logisk bild med några enstaka ord ur Bibeln. Ngt. som inte stämmer med den bild Bibeln som helhet ger oss från bl.a. Rom. 6-8 kap.
Eller så inte stämmer med Jesu avskedstal (Joh. Kap. 14 – 17), där Han pekar på hur Guds oupplösliga enhet av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag är Herren”, ska bo i MÄNNISKAN, utan att där överhuvudtaget nämna människans egen livsande i sammanhanget!
Eller när det talas om att MÄNNISKAN (inte bara hennes egen livsande) blir en ny skapelse.
Vi behöver i ljuset av övrigt från Guds Ord se vad det nya är som kommer in enligt 2 Kor. 5: 17 - 21).
Vad är det nya i den nya skapelsen som här kommit in? Vad eller vem är det som är den nya skapelsen? Är det en viss komponent av människan som är en ny skapelse? Är det en viss del av människan som blivit ny? Är det nya eller den nya människan, något som aldrig har funnits förut? Är det människan i sig själv som blir ny?
"Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit" (2 Kor. 5:17)
OBS!
Det står inte här, att någon i sig själv, är en ny skapelse! Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen livsande nämns överhuvudtaget inte!!
(Men människans egen livsande som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, har i trosförkunnelsens förvanskats till att människan i sig själv i pånyttfödelsen, i sin egentliga personlighet blir enligt Ekman ”skapad till likhet med Gud.)
----
Men OBS! vad som här står, är att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst "element" i människans konstitution? Är det människan i liering med syndanaturen? Vad är det nya som kommer in?
-----
Det är inte ett visst "element" i människans egen konstitution, som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, Som TILLSAMMANS, är den nya skapelsen.
Det nya som kommit in, är INTE något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in, är att människan nu även fått del av Gudomlig natur.
Det nya som har kommit, är delaktigheten av en tredje natur, Gudomlig natur. Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur.
Förenade men ändå här i tiden åtskilda. Precis som syndens natur och människans egen natur här i tiden var förenade, men ändå åtskilda.
---------
Den nya människan, den nya skapelsen, är här i tiden två naturer. På samma sätt som den gamla människan är två naturer. I båda fallen är här i tiden, den naturliga människans egen natur intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av "elementen" i sig.
Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och som i sig själv är en ny skapelse, när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit.
Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Guds Ande vilja och Ord i sitt liv.
---
I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget, att det är ett andebyte av människans egen livsande som sker. Att det redan här i tiden sker en naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv.
(Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan).
Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre.
Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!
Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.
Inte någonstans framgår att det är knutet enbart till hennes egen livsande, utan till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp.
Där i helheten av människan, bor Gud och inte knutet till ett visst "element" av hennes konstitution.
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har Blivit LIERAD MED HONOM.
På samma sätt träder bilden fram när det gäller syndens natur integrerad i MÄNNISKAN (ingen anknytning till en viss del av henne). Köttet är hennes liering med denna natur. Men ordet kött används också i översättningar för bara syndens natur och ibland för ordet på enbart kroppen. Vilket kan förvirra.
Vad är då den nya skapelsen?
Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller "element" av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad. Det är lieringen MED HONOM, som är den nya skapelsen.
Fixeringen vid människans egen livsande i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden. Bibeln talar aldrig om att den egna människoanden blir född på nytt.
Den säger om någon (hela den naturliga människans natur) ÄR I KRISTUS, så är hon en ny skapelse. Bibeln talar om att Gud bor i människan (i helheten av vad människan är och sysslar inte vid en fixering vid människans egen livsande) På samma sätt talas det om synden, att den bor i människan och inte heller framstår att det handlar om en fixering vid människans egen livsande eller en speciell del av människan.
-------
Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Detta är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse , som Trosförkunnelsen lär, när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit.
Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Guds Ande och Ord i sitt liv.
--------
I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution och hennes egen livsande. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker.
En redan här i tiden naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv säges i Trosförkunnelsen ske. (Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan).
Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre.
Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är alltså inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har Blivit lierad med Honom.
Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller "element" av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad.
DET ÄR LIERINGEN MED HONOM SOM ÄR DEN NYA SKAPELSEN så att ”kraften ska befinnas vara Guds och inte något som kommer från människan själv”!!
--------
Fixeringen vid människans egen LIVSANDE i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden.
Bibeln talar aldrig om att den egna människoanden blir född på nytt!! Var kan någon påskriva ngt sådant!
Den säger om någon (hela den naturliga människans natur) är i Kristus så är hon en ny skapelse. Bibeln talar om att Gud bor i människan (i helheten av vad människan är och inte handlar om en fixering vid människans egen livsande som gör henne till en levande varelse med själ och kropp).
På samma sätt talas det om synden, att den bor i människan och inte heller där som en fixering vid människans egen livsande eller en speciell del av människan.
Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Inlägg 14 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Mailskribenten undrar med adress till mig HaFo:
”Eller är du bara en tillräknad ny skapelse. Har Gud fel när han säger att du och jag är en ny skapelse?? Att vi har Kristi sinne? Att genom hans löften blir vi delaktiga av Gudomlig natur? Var finns din Gudomliga natur? Min sitter i min pånyttfödda ande där hans lag är skriven.”
-----
HaFo:
Nej, jag är inte bara en tillräknad ny skapelse, utan jag är en enligt Skriftens fullhet, en ”ny skapelse i Kristus” på grund av Hans förtjänst!! Detta är inget som jag är i mig själv, på grund av ngn förvandling i mig själv, eller ngn förvandling av min ”egen livsande”, som gör mig till en levande varelse med själ och kropp, utan uteslutande, är jag en ”ny skapelse”, på grund av vad min ställföreträdare utförde, när Gud själv bar fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod på korset!
Min ”Gudomliga natur”, finns enligt Skriften i att Gud hos den troende har ”bosatt sig i människan”, utan att detta säges vara knutet till ngn människans egen livsande, utan att det är knutet till MÄNNISKAN, alltså knutet, till en helhet av allt vad människan är, med en livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp!
---
Ordet lär:
”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Hon är nu enligt Trosförkunnelsen, i sin egen livsande (enligt den läran, sin egentliga identitet), en ny skapelse. Hon säges vara en ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet är hon nu enligt Trosförkunnelsen och enligt Ekman från hans band och litteratur:
”skapad till likhet med Gud”. Underförstått skapad till likhet med Jesu identitet och natur. Underförstått enligt läran, så är den troende människan därmed i sin egen ande, enligt läran hennes egentliga personlighet, där med ”Guds hela potential, färdig att förlösas”, enligt läran och därmed framställd såsom en gud redan här i tiden!
Detta är helt falskt och förunderligt, att kristna ledare och kristna sammanhang, är så vilset ute idag, så att de bejakar denna förförelse och obekymmrat inbjuder företrädare för denna falskhet in i sina sammanhang!!
Detta är inte vad Bibeln lär. Utan utgör ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons "uppenbarelsekunskap" och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
-------
Detta är vad som gäller:
Gud sägs bo i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur (Då hade inte människan varit räddningsbar!) (Se Rom. kap. 7).
----
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig", innebär INTE att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
INTE heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus, som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet.
Nej, de lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"
"I mig" och "Han som är en ny skapelse", står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever "I mig" (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" – i " Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet, tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet. De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gud, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud, i den ende Gudens oupplösliga sammansatta enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren ÄR en”.
Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld når full enhet med Gud enligt Johannes: ”vad vi ska bli är ännu inte uppenbart, men ett vet vi att vi ska bli honom lika”
(1 Johannesbrevet 3:2
"Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika..") Vad det nu egentligen kommer att innebära!?
Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Inlägg 15 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Mailskribenten säger:
”Som jag då tror, så gäller detta bibelord den inre människan vår ande, och det handlar inte om att vi ska bli som Gud som du vill pådyvla, utan att vi ska vara lik honom som Adam var i lustgården.”
------
HaFo:
Här kommer vi då till den första falska *****lbiten i Trosförkunnelsen lärosystem:
Att Adam var ”i Guds klass och position”. Jag återger vad några trosförkunnare lär, både kring människosynen kring den troende människan och lägg speciellt märke till Copelands (som Ekman högaktar!) syn på likheten mellan Adam och Gud, i vilken position som den troende då sägs hamna:
Kenyon:
Du är lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus Kristus var det. Varje människa som blivit född på nytt, är en inkarnation. Den troende är lika mycket en inkarnation som Jesus av Nasaret var det. (The Father and his family – sid. 100 och Hagins Word of faith – sid. 14.)
Hagin:
Människan blev skapad för att vara Gud lik. Gud gjorde oss till väsen av samma klass som han själv. (The God kind of life – sid. 35 – 36.)
Copeland:
Gud och Adam såg verkligen lika ut. Om du låter Jesus och Adam stå vid sidan av varandra, skulle de se, handla och höras likadana ut. Likheten ligger i att de handlar lika och är lika. Alla Guds attribut, hela Guds auktoritet, allt av Guds tro, alla Guds egenskaper blev nedlagda i den människan … Adam var inte underordnad Gud.
Orsaken till att Gud skapade Adam var hans önskan att reproducera sig själv. I Edens lustgård gjorde han det. Adam var så lik Gud som det går att bli. På precis samma sätt som Jesus då han kom till jorden sa Adam: Om du har sett mig, har du sett Fadern".
Adam i Edens lustgård var Gud manifesterad i köttet … Du har samma kreativa tro och egenskaper på insidan av dig, som Gud brukade då han skapade himmel och jord … varje kristen är en gud. Du har inte en Gud inne i dig, du är en!
Nya testamentet kallar Jesus för den förstfödde. Ordet född började ringa i min ande. Medan jag låg och tänkte på dessa saker, talade Guds Ande till mig: " Son få tag i detta .. en återfödd människa slog satan. Den förstfödde bland många bröder slog honom.
Du är den verkliga bilden och verkliga kopian av den människan … om du har samma kunskap i Guds ord som Jesus hade, så kunde du utföra samma verk, för du är också en återfödd människa". När jag läser i Bibeln där Jesus säger " Jag är ", säger jag: ja, jag är också!
( The Authority of the Believer 4, band 01 – 0304, Following the Faith of Abraham, band 01 – 3001, Force of love, band 02 – 0028, Now we are in Christ Jesus – sid. 16 – 17, 23 - 24 , What happened from the Cross to the Throne, band 02 – 0017.)
-------
Benny Hinn:
Kristna är små gudar. Vi är små messiaser. Vi är allt som Jesus någonsin var. Gud kom från himmelen, blev en människa, gjorde människor till små gudar, gick tillbaka till himmelen som en människa. Jesus står över Fadern som en människa. Jag står över demoner som Guds son. Är du hans avkomma? Är ni hans barn? Då kan ni inte vara människor! Det kan ni inte. Gud föder inte kött.
(Our position in Christ, The word made flesh – videoband – 255.)
------
Earl Paulk:
Precis som hundar föder valpar, så föder Gud små gudar. Innan vi förstår att vi är små gudar och börjar att handla som små gudar, kan vi inte ge uttryck för Guds rike. (Satan unmasked–sid. 96 – 97)
----
John Avanzini:
Guds Ande kungör på jorden idag vad som varit hans avsikt genom tiderna .. att han kopierar sig själv på jorden. (The end time manifestations of the sons of God, band 1)
-----
Casey Treat:
Jag är en verklig kopia av Gud. När Gud ser i spegeln, ser han mig. När jag ser i spegeln, ser jag Gud. Eftersom jag är en verklig kopia av Gud, kommer jag att uppföra mig och handla som en Gud. (Believing in Yourself, band.)
-------
HaFo:
På grund av denna helt vansinnigt sjuka upptakt i Trosförkunnelsen genomfalska lärosystem ovan, så skrev jag Häftet:
Var Adam en Gud?
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm
Hoppas att alla, även lusläser den med anledning av mailskribentens citerade rader ovan! Jag återger en del av Häftet som en introduktion här:
--------
Vilken konstitutionell sammansättning och tillstånd befann sig Adam och Eva i före fallet?
Den frågan är av betydelse, enär Trosförkunnelsen hävdar att:
1.Adam var en ande, fullt jämställd och lik Gud. Såsom en Gud. Denna tidsålders Gud.
2.Att Adam som ande dog. Dog andligen, skildes från Gud och fick en djävulsk natur i sin personlighet.
3.De hävdar att Jesus också dog denna andliga död, skildes från Gud och att Jesus genom en nyfödelse , åter är i Adams ursprungliga ställning och konstitutionella sammansättning utifrån sin pånyttfödelse i dödsriket..
4.De hävdar att den pånyttfödda människan, i sin egen ande (enligt deras lära människans egentliga personlighet), äger denna position och konstitution i sin pånyttfödelse, som man falskt menar att Jesus erfor.
Är detta sanning eller lögn?
(Läs vidare i Häftet, Var Adam en Gud och fundera vidare på den frågan!)
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm
------
Jag citerar lite vidare från Häftet:
Vad kan vi utläsa ur skapelseberättelsen kring Adams position och konstitution?
"Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev människan en levande varelse … Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött..
… Då sade ormen till kvinnan: ingalunda ska ni dö, men Gud vet, att när ni äter därav (Den förbjudna frukten), ska era ögon öppnas, så att ni blir som Gud och förstår, vad gott och ont är
… Gud sade: Se mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår, vad gott och ont är. Må han nu inte räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta och så leva evinnerligen. Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård…"
(1 Mos.2:7,22-23, 3:4-5, 22-23)
Här framgår det ingenstans att Adam till sin konstitution var jämlik med Gud!!
Han var inte en ande väsenslik med Gud, utan var klart skapad av Gud till en levande oskuldsfull varelse som inte visste skillnad på ont och gott. Med kött och ben och inget andeväsen!!
Helt beroende av direktiv och underordnande under Guds vilja för sin utveckling fram emot att nå full enhet, gemenskap med Gud. Veta vad som var ont och gott. Få äta av Livets träd och i det tillståndet leva i evighet.
Djävulen frestade Adam och Eva med att bli som Gud på en gång. Ulf Ekman hävdar att det kunde han göra därför att de inte insett att de redan var som Gud!
En mycket märklig Gud som inte ens vet att han är en Gud! Är inte ett av Guds attribut just att Han är allvetande? Ekman är så ute och cyklar med punktering på bägge däcken, så man bara inte vet om man ska skratta eller gråta. Men man måste väl gråta över, att det finns så många människor som låter sig manipuleras och duperas av denne villolärare och falska profet!
-------
När det står att Gud blåste in livsande i människan. Då läser en del in att det är Guds Ande som blåses in. Så att människan i sig själv, innerst inne är en gnista av Gud. Så att människans egen livsande och Guds egen livsAnde, ursprungligen var ett och detsamma eller likadana till sin natur!
OBS! Men var står det?
Det tänkandet härrör från gnosticism, som senare kopplats samman med grekisk och hellenistisk filosofi. Till en slutprodukt i Trosförkunnelsen, att människans egen livsande är gudomlig, totalt väsensskild från själ och kropp, dit det mänskliga och onda placeras i en motpolsställning till varandra.
-----
Denna gnosticism köper så kristenheten, istället för att se enheten och helheten av livsande, själ och kropp i människans konstitution. Där hennes egen livsande, hennes eget liv, gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Oavsett om hon är lierad med Gud, genom Hans Ande integrerad i denna helhet, av allt vad människan är, eller inte.
Gud blåste inte in sin EGEN LIVSANDE, in människans egen livsande, utan blåste in i människan hennes egen livsande, till att bli en levande varelse av själ och kropp ("kroppen är utan ande död"), så att hon därmed blev en levande varelse av själ och kropp!
------
Adams egna ursprungliga livsande var inte i väsenslikhet med Gud. Men den egna människolivsanden var av evig natur (Gud ”lade evigheten i människans hjärta”). Gud lade dock även integrerat in sin egen avbild i Adams väsen. Adam var genom Guds Ande, integrerat i sitt väsen, lierad med och levde i gemenskap med Gud. Med sin vilja, oskuldsfullt
(ingen syndanatur var före fallet integrerad i Adams väsen)
underordnad Guds vilja och direktiv. Gud var Adams Herre och ledstjärna. För en utveckling fram till full Guds gemenskap med odödlig själ och kropp tillsammans med Gud. Framemot att få äta av Livets träd och leva evigt i det tillståndet.
-------
Det framgår av Bibeltexten att Gud nu genom fallet, där Adam förlorade sin liering och gemenskap med Gud, även tvingades att lägga människan under den kroppsliga dödens tillstånd, så att hon inte permanent skulle förbli i sin fallna belägenhet för evigt. Utan möjlighet att kunna räddas.
Räddningen behöver alltså ske under den kroppsliga dödens villkor. Därför inkarneras Guds Son, Gud själv in i kroppslig gestalt. Och är därmed även underställd den kroppsliga dödens villkor. För att i sin jordiska kropp (Gud och människa förenade), undanröja den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och skaffa försoning och upprätta gemenskapen mellan Gud och människa, där i sin jordiska kropp, Kristi persons kropp.
Han skulle även besegra den kroppsliga döden, så att människan i evigheten, genom den återupprättade gemenskapen och lieringen med Gud, genom Guds Ande integrerad i sitt väsen, så i evighetens värld, skulle kunna nå det mål, som var ämnat för Adam, att genom utveckling i Guds gemenskap kunna nå fram till, att ”Gud blir allt i alla”, som nu via Jesu försoning och att de som kommit till en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset kan ske.
Detta skeende har nu förflyttats till människans kroppsliga uppståndelse, där hon genom tro på Jesus kommer att få gå in i en evighet i Guds gemenskap, med en odödlig evighetskropp, där ”Gud är allt i alla” i de som hör honom till i evighetens värld.
-----
Man kan konstatera att Trosförkunnelsens lära kring Adam, som fullt väsenslik med Gud är falsk. Att det inte är full jämställdhet och likhet i konstitutionen mellan Adam före fallet och vare sig Gud eller Jesus i sin jordiska kropp eller Jesus efter sin uppståndelse eller människan efter pånyttfödelsen.
Trosförkunnelsens första lärotes om Adam som jämlik och väsenslik med Gud är alltså helfalsk.
Svaret blir således på den första kapitelrubriken: Nej, Adam var inte såsom en Gud!
Adam före fallet är den naturliga skapade människan, med egen mänsklig livsande som gör henne till en egen levande varelse av själ och kropp, utan syndanaturen integrerad i sitt väsen och inte heller underställd den kroppsliga dödens tillstånd. Adam och Eva lever i en oskuldsfull liering med Gud, där människan genom att underordna sig Guds vilja och direktiv, är stadd i en utveckling, framemot full gemenskap, i ett rättfärdigt och evigt odödligt tillstånd, där man ska för evigt leva tillsammans med Gud.
-----
Den falska utgångspunkten med Adams konstitutionella väsenslikhet med Gud utgör, tillsammans med den falskt, strikta uppdelningen av anden som hela och enda personligheten och i motpolsställning till själ och kropp, grunden till den falska JDS – läran.
Trosförkunnelsen lägger ju den första falska *****lbiten med synen på Adam (alltså människan före fallet) som identisk med Gud i konstitutionen.
De bygger vidare med att inte se människan som en enhet och helhet av ande, själ och kropp, utan anden som egentliga och hela identiteten och personligheten. De bygger vidare med att människans ande dog (hon skildes från Gud) och fick en syndens och i den mest extrema läran i Trosförkunnelsen, en satanisk natur.
Jesus framställes här som ett slags mellanting mellan Gud och människa med större betoning på sann människa (Gud blev människa heter det). Men Gud blev inte människa, utan ÄR I KRISTI PERSON GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE!! ÄR "ALL (GUDS) FULLHET LEKMALIGEN"! ÄR "KRISTUS KOMMEN I KÖTTET"!
Precis som med Adam, så dör Jesu andligt i Trosförkunnelsen ( = skiljs från Guds gemenskap. och får syndig (satanisk i en del framställningar) natur. Jesus föds på nytt med en Gudomlig Ande och kommer åter i Adams position och konstitution som lik Gud.
-----
Den pånyttfödda människan säges så på samma sätt, få en ny gudomlig ande (med litet a. Därav småjesusar och som smågudar enligt Hinn) och är i sin egen livsande – enligt läran – i sin egentliga personlighet - i samma (påstådda) position och konstitution som Adam före fallet och Jesus efter uppståndelsen!
Denna slutledning kan de göra utifrån synen på människan, med strikt uppdelning av ande, själ och kropp. Där livsanden är egentliga, enda och hela personlighetens centrum och som står som motpol till själ och kropp (Gnosticism). Där Gud bara kommunicerar och förmedlar sig till ”människoanden” genom uppenbarelsekunskap.
Medan själen och kroppen står under djävulens inflytande genom sinneskunskap. Därför ska anden ta kontrollen över själ och kropp, som därigenom frigöres från djävulens inflytande. Och så kan hos människan, som Ekman lär, ”hela Guds potential färdig att förlösas i människans egen ande, flöda fram”.
-----
Detta ska ske, genom att inte lyssna till sinneskunskapen som kommer från djävulen. Man ska genom olika tekniker tillägna sig uppenbarelsekunskap till sin egen ande. Man ska se sin position i den egna livsanden som återupprättad gud. Denna tidsålders gud i Adams position och så återerövra från djävulen det han stulit. Överflöd på livets alla områden.
JDS – läran med dess konsekvenser, att människan redan här i tiden, blir som en gud och den samtidiga hädelsen av Jesus och Gud, som den inrymmer, är naturligtvis allvarligast. Men den är ändå bara klimax i ett helt falskt tros – läro - och tankesystem, introducerad av en villoande.
Vi behöver vederlägga JDS - läran och samtidigt vederlägga och förkasta hela trossystemet i Trosförkunnelsen!
Då behöver vi också se detta med konstitutionen på Adam före fallet. Människan efter fallet. Jesus som Sann Gud och sann människa. Jesus efter uppståndelsen. Människan efter pånyttfödelsen. OCH SKILLNADEN MELLAN ALLA DESSA.
-------
Trosförkunnelsen har alltså en falsk syn på människans konstitution. En falsk syn på Jesus som Kristus, Sann Gud och sann människa (bara handlar det där om ord och inte i praktiken av den falska läran!). Som konsekvens härav uppstår en falsk försoningslära i JDS – läran. Där Jesus dör andligen (skiljs från Gud), försoningen sker i dödsriket, där också Jesus föds på nytt. Detta leder till en falsk konsekvens i människans pånyttfödelse. Till att hon får en ny, egen gudomlig ande, i sig själv, så att hon blir som en Gud, redan här i tiden.
Lägg därtill en falsk troslära med rötter i Christian Scince och New Thought, så har Du en komplett villfarelse.
Kring detta med trosläran, så se följande länkar:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/Tro¬_Rot.htm
http://hem.spray.se/harry.forsgren/NewAge.htm
--------
Om detta falsarium kan läsas mer ingående i de tidigare Häftena:
”Dog Jesus både andligt och kroppsligt” och ”Den andliga striden – tvekamp eller triangeldrama”.
Där framgår också vad det blir för konsekvens av detta falska lärosystem. Även vilken annorlunda betydelse, som ligger bakom det synonyma kristna språket i Trosförkunnelsen.
Men eftersom Trosförkunnelsen dels hävdar, att Jesus genom sin andliga död (åtskillnad från Gud) och nyfödelse, återfick samma position och konstitution, som Adam före fallet och att den pånyttfödda människan, i sin egen livsande, som den egentliga personligheten (enligt läran), också äger denna position och konstitution som Adam hade – alltså är såsom en Gud redan här i tiden, så finns det ytterligare en del frågeställningar som är av betydelse.
Så snälla, lusläs vidare hela Häftet:
Var Adam en Gud?
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm
Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
Inlägg 16 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst
HaFo:
(den som vill ge kommentarer till allt ovanstående och underföljande och som kan fylla en funktion för människor att ta del av, välkomnar jag att göra det på Min Åsikt, eller i mail direkt till mig, som jag så kan vidarebefodra!):
Avslutar med att återigen försöka peka på vad som är kärnan i den förförande anden och läran ifrån Trosförkunnelsen om att Jesus skildes från Gud och som besmittar hela den övriga läran, från att Adam är skapad till likhet med Gud, fram till att den pånyttfödda människan är skapad till likhet med Gud, så att hela detta lärosystem handlar om en uppenbar villfarelse.
---------
För att Jesus ska vara Kristus tecknar Bibeln följande scenario:
Jesus lämnar härligheten hos sin Fader. Inkarneras via Marias moderliv. Blir sann människa och är tillika Sann Gud. Bilden av Honom. som den lidande tjänaren, behöver på alla punkter stämma med Ordets utsaga.
På korset ska försoningen vara avslutad. När Han ropar att det är fullbordat och förlåten i templet rämnar och Gud visar, att människan är välkommen, att ha gemenskap med Honom, då är försoningen i Kristi person avslutad.
------
Gud dör inte i Kristus, som Ekman och en del andra hävdar. Då är inte Jesus Sann Gud. Gud var i Kristus och försonade människan med sig själv. Det är detta som är undret hela tiden. Just genom att Jesus är sann Människa och Sann Gud, ända tills Han utbrister, att det är fullbordat och i Dina händer anbefaller jag min ande, kan försoningen ske och fullbordas där - i Jesu jordiska kropp på korset!
Människa och Gud skulle, "förenade i en enda kropp (Kristi persons kropp av Gud och människa förenade), skaffa försoning med Gud, sedan Jesus, genom korset, hade i sin person dödat ovänskapen".
"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)
"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)
"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)
"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)
-------
Gud dör inte i Kristus. Behöver inte heller göra det, för människans problem ser inte ut så. Inte heller kan Han göra det.
Inte heller behöver Jesu skiljas från Gud (dö andligen) Människans problem ser inte ut så. Utan "sedan Han genom blodet på Hans kors hade berett frid... har Han nu skaffat försoning i Hans jordiska kropp".
Människans problem ser ut så, att hennes förste ställföreträdare Adam misslyckades och skildes från Gud. Hennes nye ställföreträdare, Jesus (Rom. kap. 5), övervinner detta problem genom att aldrig skiljas från Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som “all (Guds) fullhet lekamligen”.
Jesus lämnade aldrig Guds vilja och lierade sig aldrig med synden, så att Han skildes från Fadern (dog den andliga döden) och behövde aldrig pånyttfödelse, som Trosförkunnelsen lär att Han behövde.
Han var enligt Rom. Kap. 8 “Född I syndigt kötts gestalt”… men ”fördömde synden i köttet”. Han blev alltså aldrig synd, andligt död, skild från Gud, som Trosförkunnelsen hävdar. Han levde hela tiden, oavbrutet i den Andliga lieringen och föreningen med Fadern, i den ende Gudens person av Fader Son och Ande, i den sammansatta enhet, som grundtexten talar om, när det står att ”Herren är en”. Detta handlar om en sammansatt enhet beskriven av Jesus i Joh. Kap. 14 – 17.
-------
Jesu kroppsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Det står att Han dog bort från synden och inte in i den, som Trosförkunnelsen hävdar!
Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom kroppsliga döden på korset. Då när Jesu blod och lekamen offrades till försoning mellan Gud och människa. Det är Jesu Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod (Kristi kropp för Dig utgiven - Kristi blod för dig utgjutet!), som är offret som sonar synden och inte att Gud och människa skiljs åt i Kristi person!!
Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga människan Jesus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff.
Utan också just genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria liering med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden där (skildes från Fadern), utan besegrade den andliga döden (åtskillnaden från Gud) där på korset och var hela tiden samtidigt sann Gud.
I Jesu syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, som människans nya ställföreträdare, detroniseras syndens konsekvenser över människan och hennes andliga död, åtskillnad från Gud.
-----
Jesus proklamerar även på korset att Han är sann Gud. Han förlåter rövaren dennes synder. Någonting som bara Gud kan göra, är att förlåta synder, enligt Skriften. Han inbjuder sedan rövaren, att idag, vara med Jesus i paradiset.
I dödsögonblicket säger Jesus: I Dina (Gudomens ) händer, anbefaller jag (personligheten - hela människan) min ande (integrerad i hela personlighetens väsen ).
Enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består således igenom åtskiljande från Gudamänniskans kropppsliga död och för att så återförenas med kroppen i den kroppsliga uppståndelsen uppståndelsen.
Här förverkligas enheten mellan människoanden/själen i Jesus och Guds Ande – Gudomen i Jesus.
Här ser vi två viktiga saker väldigt klart. Dels att människans ande inte är detsamma, som hennes hela personlighet, utan att den är integrerad i hela personlighetens väsen. Vi ser också här att Guds Ande inte bor i uteslutande, enbart i människans egen livsande, utan också är integrerad med människans hela väsen, utan att vara identisk med människans egen livsande. Gud säges bo i människan, när hon kommit till tro.
--------
Det är nu Gudamänniskan Kristus (Gud och människa förenade), som tillsammans med rövaren går till Paradiset. Han predikar där det glada budskapet om frihet för de fångna. Han predikar för dem som dött i förtröstan på den kommande Jesus. De får nu vetskap om fulla konsekvensen av sin förtröstan.
Det är nu Gudamänniskan Kristus, som går till dödsriket för att proklamera sin seger. De som tidigare dött och inte satt sin förtröstan till den kommande Jesus och hamnat i dödsriket, ska nu också få vetskap, om den fulla konsekvensen av sin otro.
Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i den enda personen Kristus) förenas i uppståndelsen, med sin jordiska kropp som får liv igen. Det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Inte bara en andlig uppståndelse. Ingen andlig pånyttfödelse av Jesus i dödsriket, till ett nytt andligt väsen, som inte funnits förut. Nej, det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Det är samme Jesus som kroppsligen dog, som nu kroppsligen uppstår igen, hela tiden andligt levande i gemenskap med Gud.
-----
Jesus som Kristus - Sann Gud och sann människa
En del vill göra en matematisk formel av 100 % Gud och 100 % människa (100 + 100 = 200) och menar att det inte går, eftersom Jesus då skulle vara två personer. De försöker hitta en "rättare formel", uppbygd på den låsta, strikta indelningen av människan i ande, själ och kropp. Med människoanden, som hela och egentliga personligheten.
De menar att Jesus är en tredjedel Gud och 2 tredjedelar människa. (33 % Gud, som ersatt människoanden och alltså utgör den egentliga personligheten, i en människokropp med själ - 67 % människa. Vilket skulle ge 100 % Jesus Kristus).
Ett sådant tänkesätt, är beträffande att Jesus inte dör andligen, utan att människans problem löses där i Hans jordiska kropp på korset, inne på rätt linje och spår. Men blir ändå vilseledande just genom fastlåsningen vid en strikt uppspaltning med anden som personligheten - jaget.
Vi behöver se helheten av både människoanden (hennes egna livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp) och Guds Ande som separat integrerade i hela människans väsen.
Hos Jesus blir då hela personligheten - jaget, bärare av människoande och Guds Ande, utan att det blir en formel 100 + 100 = 200 och två personligheter. Det är fullt möjligt med en personlighet av Sann Gud och sann människa. Om man inte är låst vid tanken av anden som personlighetens enda och hela säte.
--------
Vi behöver se helheten av ande, själ och kropp som hela personligheten, med människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp och Guds Ande, som separat åtskilda var för sig integrerade i helheten.
Då är Jesus Sann Gud kommen i sann människa. Då är Jesus Kristus. “ All (= Guds) fullhet lekamligen”.
"Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande." (I Joh. 4: 2-3)
Försoningen i Jesu jordiska kropp mellan Gud och människa når sin klimax, när Han utropar min Gud varför har Du övergivigt mig. Trosförkunnelsen menar då att Han dör andligen och rent funktionellt skiljs från Fadern. Men det går inte in i Ordet och helhetsbilden av vad som sker.
Upplevelsen av avsaknaden av Guds härlighet sker där i Hans jordiska kropp. Men samtidigt är Gud i Kristus och försonar världen med sig själv. Hela tiden. Och Jesus är i sig själv, hela tiden sann Gud. Samtidigt som Han som sann människa och sann Gud samtidigt, oskyldig tar straffet för människans synd. Det är undret.
-------
Att Jesus skulle dött andligen, skilts från Gud och vara i behov av att bli född på nytt i dödsriket, upplöser och delar på Fadern och Sonen som är av evighet, evigt förenade i Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande.
Det är hela människan som Jesus räddar. Hela Hans känsloliv blir söndertrasat i ångest och smärta så Han svettas blod, där i Getsemane. I sin kärlek ger Han sig själv som ett blodsoffer på korset för människans synd och Gudsfrånvändhet och bringar försoning = vänskap mellan Gud och människa.
"Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv - Han tillräknar inte människorna deras synder" (2 Kor.5: 17 - 21).
Den försoningen sker där i Jesu Jordiska kropp. Gud och människa förenade i Jesu inkarnerade jordiska kropp.
Där sker försoningen mellan Gud och människa och fullbordas på korset och inte vid senare tillfälle. Jesus uppfyller lagen i människans ställe. Oförtjänt tillräknas och tilldelas Han straffet för människans synd. Det straffet bär Han i sin jordiska kropp upp på korsets trä.
Oförtjänt av nåd, genom tro på vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och hjälplös förtröstan till offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, tillräknas människan så, därmed i sin ställföreträdare, Kristi rättfärdighet = "Gudomlig himmelsk matematik"!
Ta vara på denna Guds mattematik och ”låt Dig försonas med GUD” (2 Kor. 5: 17 – 21)
HaFo