Såg ute på nätet följande citat och åtföljande kommentar:
“Och vi vet att vi är Guds barn för 'Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn', Rom 8:16. Det är bara att lägga ihop två och två. Så länge vi har vittnesbördet har vi vissheten.”
------
Jag erfor att detta måste jag bara kommentera. Vad menas med att Guds Ande vittnar med vår ande? Ja, inte menas här att Guds person (Guds Ande) förmedlar sig med ett visst element i människan, utan det handlar om en personlig kommunikation från person (Gudomlig person ) till person (naturlig människa ).
"Guds Ande (person) vittnar med vår ande (det som gör oss till en levande varelse av själ och kropp = hela vårt väsen), att vi är Guds barn."
Vad handlar då detta “vittnesbörd” om? Ja, inte handlar det om en slags känslomässig upplevelse inom oss av “att Guds Ande vittnar med vår ande”.
Det handlar om ett vittnesbörd utifrån Ordet om vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt – “All fullhet = Guds fullhet lekamligen - Ordet som från begynnelsen var hos Gud och var Gud … och vart kött – Joh. Kap. 1)
Det handlar om ett vittnesbörd från Ordet om betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, där “Gud var i Kristus och försonade världen/människorna med sig själv…” (2 Kor.5: 17 – 21)
Vitnesbördet om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, utifrån Skriftens fakta, är alltså vad som ger oss visshet och inte ngn form av känslomässig inre erfarenhet av att “Guds Ande vittnar med vår ande”.
--------
Vill dröja kvar lite kring detta med “människans ande”.
Att "tillbedja i ande och sanning", innebär att jag i full uppriktighet, med full hängivenhet och överlåtelse, med hela mitt väsen - allt vad jag är - riktar min umgängelse, bön och tillbedjan - mot min Skapare. Som jag är fri att nalkas, genom Jesu försoning. Jag ber i ande och sanning. Med Skriften som utgångspunkt och referensram.
Då ger hela Hans väsen mig, sitt gensvar tillbaka, till hela mitt väsen (allt vad jag är av en livsande – ett liv som gör mig till en levande kropp med själsliga förmögenheter. Guds Ande vittnar med vår ande. Då får jag ge, mitt hela väsens, gensvar tillbaka. Hela mitt väsen ropar, Abba Fader. Pappa, Pappa - här är jag. En kommunikation och relation mellan levande Gud och hela människan.
-----
När en människa påverkats av Guds Ande, så att hon ser sin synd och behovet av försoning med Gud och sätter sin förtröstan till, den tillräknade rättfärdigheten från Gud, utifrån vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, blir varse i Guds Andes ljus över skriften, Jesu försoning och börjar umgås med Jesus, beskriver Bibeln att det i den människan sker en Andlig pånyttfödelse. Att människan blir en ny skapelse. Vad handlar det egentligen om?
När det gäller ande, själ och kropp. Människans konstitution i förhållande till syndens natur och Guds Ande, försöker man skapa en enkel logisk bild med några enstaka ord ur Bibeln. Som inte stämmer med den bild Bibeln som helhet ger oss från bl.a. Rom. 6-8 kap. Eller från Jesu avskedstal där Han pekar på hur Gudomen ska bo i MÄNNISKAN, utan att överhuvudtaget nämna människans egen ande i sammanhanget. Eller när det talas om att MÄNNISKAN (inte bara hennes ande) blir en ny skapelse.
Vi behöver i ljuset av övrigt från Guds Ord se vad det nya är som kommer in. Vad är det nya i den nya skapelsen? Vad eller vem är det som är den nya skapelsen? Är det en viss komponent av människan som är en ny skapelse? Är det en viss del av människan som blivit ny? Är det nya eller den nya människan, något som aldrig har funnits förut? Är det människan i sig själv som blir ny?
"Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit"(2 Kor. 5:17)
Det står inte, att någon i sig själv är en ny skapelse.Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen ande nämns överhuvudtaget inte.
Det står, att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst "element" i människans konstitution? Är det människan i liering med syndanaturen? Vad är det nya som kommer in?
Det är inte ett visst "element" i människans konstitution som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, tillsammans är den nya skapelsen. Det nya som kommit in är inte något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått del av Gudomlig natur.
Det nya som har kommit, är delaktigheten av en tredje natur, Gudomlig natur. Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå här i tiden åtskilda. Precis som syndens natur och människans egen natur här i tiden var förenade, men ändå åtskilda.
Den nya människan, den nya skapelsen, är här i tiden två naturer. På samma sätt som den gamla människan är två naturer. I båda fallen är här i tiden , den naturliga människans egen natur intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av "elementen" i sig. Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.
Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande(förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse, när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit. Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya,är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Gud i sitt liv.
Vill kommentera den felaktiga fixeringen vid människans konstitution, som jag tycker mig finna återspeglat i de inledande ord, som jag erfor ett behov av att kommentera, kring vad jag tyckte återspeglade bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, så uppstår misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker. En redan här i tiden naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv.
Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan).
Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre.
Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!
Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN. Inte någonstans framgår att det är knutet enbart till hennes egen livsande, utan till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Där i helheten av människan bor Gud och inte knutet till ett visst "element" av hennes konstitution.
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har fått en början till full väsensenhet med Gud. Blivit lierad med Honom.
På samma sätt träder bilden fram när det gäller syndens natur integrerad i MÄNNISKAN (ingen anknytning till en viss del av henne). Köttet är hennes liering med denna natur. Men ordet kött används också i översättningar för bara syndens natur och ibland för ordet på enbart kroppen. Vilket kan förvirra.
Vad är då den nya skapelsen?
Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller "element" av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad. Det är lieringen med Honom som är den nya skapelsen.
Fixeringen vid människans egen ande i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden. Bibeln talar aldrig om att den egna människoanden blir född på nytt.
Den säger om någon(hela den naturliga människans natur) är i Kristus så är hon en ny skapelse. Bibeln talar om att Gud bor i människan(i helheten av vad människan är och inte en fixering vid människans egen ande) På samma sätt talas det om synden, att den bor i människan och inte heller där en fixering vid människans egen ande eller en speciell del av människan.
Misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker, leder till nästa misstag, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv, som brukar den gamla bostaden själen och kroppen. Den onda naturen skulle inte längre finnas i denna nya identitet utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap utifrån den helhetsbild Bibeln ger.
"om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse"
Denne någon, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han? Jo, det är denne någon(den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus(en annan natur och identitet), som tillsammans är en ny skapelse!
Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet.Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Han som är en ny skapelse, är inte en ny människa och inte en ny natur som aldrig har funnits förut. Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen.
Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur,som var andligt död(skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande(förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det nya som har kommit, är delaktigheten av en tredje natur, Gudomlig natur. Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur. Förenade men ändå här i tiden åtskilda. Precis som syndens natur och människans egen natur, här i tiden var förenade, men ändå åtskilda.
Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur.Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus.Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.
I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Eftersom hon nu i sin egen ande även äger namnet Jesus. Hon är nu i sin egen ande, sin egentliga identitet, en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet skapad till likhet med Gud. Till likhet med Jesu namn, identitet och natur. Hon är i sin egen ande såsom en gud redan här i tiden. Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons "uppenbarelsekunskap" och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
Gudomen bor i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur.
---
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig", innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet,de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig(den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"
"I mig" och "Han som är en ny skapelse", står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv(den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever "I mig" (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" – i " Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet. De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud.Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud.Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld enligt Johannes blir honom lika.
------
Vill avsluta med några ord som för mig är väldigt viktiga. Men som tydligen inte längre är aktuella, utan att vad som nu gäller är att ”uppleva att Guds Ande vittnar med vår ande att vi är Guds barn” och det tydligen helt overklighetsförankrat utifrån Guds Ord om vad sann kristen tro handlar om:
Om Gud kan acceptera Jesu blodsoffer, som betalning för Dina och mina synder. Som priset för vår återlösning ( Förlåten i templet brast och Gud visade att vägen till hans gemenskap nu var öppen i och med offret av Kristi persons kropp och blod på korset).
Då kan vi vara trygga, att när vi åberopar detta Jesu blodsoffer på korset, så är vår skuld utplånad. Efter Jesu blodsoffer på korset strömmar, över den människa, som åberopar detta offer, ständig nåd ( efterskänkt skuld) och förlåtelse för hennes synder. Därför behöver vi inte gömma oss, utan kan träda fram som vi är. Frimodigt träda inför nådens tron och stundligen hämta ut förlåtelse för allt som ständigt går fel.
Då behöver vi inte ropa efter att "Guds Ande vittnar med vår ande", som bevis för vår räddning. Då kan vi bara avslappnat, se upp på korset vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av vår ställförerädares, Kristi persons, Gud och människa förenade/försonade kropp och blod på korset!!
Läs gärna för att få en större helhetsbild av vad jag försöker peka på:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm
HaFo
Fick ett par kommentarer från den som jag ovan citerat om att Guds Ande vittnar med vår ande. Dennes utgångspunkt var att Gud är glad och denne säger så:
Kommentar 1 från den som jag referade till i mitt inlägg:
“Jo, man kan vara förundrad över mycket. Tycker folk att de redan vet allt om att Gud är glad, så som de faktiskt tror sig veta vad de behöver veta om försoningen - smarta eller rikt benådade! Själv visste jag inget trots att jag ivrigt sökte Gud sedan jag var 16 och läst Bibeln otaliga gånger.”
HaFo:
Hur ivrigt man sökt Gud och hur många gånger man läst Bibeln är inget säkert kännetecken för att man är rätt ute. Ekman kan Bibeln i stort sett utantill. Ändå är han en av de största villolärare världen någonsin skådat.
Är det samma sak att veta allt om att Gud är glad, som att se i Skriften, att Jesus är Gud själv kommen i kroppslig gestalt och utifrån Skriften se betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
Är det att se att Gud är glad, som är detsamma som att bli försonad med Gud och veta vad man behöver veta om försoningen?
------
Kommentar 2 från den som jag referade till i mitt inlägg:
“Jo,men visst. Vittnesbördet som Anden ibland låter oss känna invärtes är helt avhängigt blodet och vad det har uträttat. Men fördenskull kan man inte ta bort apostlarnas hänvisning till Andens vittnesbörd. Det är inte onödigt utan har sin funktion.”
HaFo:
Vad menas här med “vad blodet uträttat”? Handlar det här om trosförkunnelens lära ala Sten Nilsson, om att Jesus på korset, inte där kunde bära fram ett rent blod, eftersom han där “var gjord till synd”, utan först efter sin himmelsfärd bar fram ett rent blod inför Gud!!??
Denna villfarelse anslöt sig Ekman till att börja med. Nu har han svängt inte bara 180 grader till att Kristi blodsoffer skedde på korset, utan även farit iväg i katolicismens förförelse, av att detta blodsoffer sker om och om igen vid varje tillfälle som man firar nattvard. Från det ena ***** till det andra!! Så likt människor som dragits med i förförelsen i tiden!
Visst ska vi inte “ta bort apostlarnas hänvisning till Andens vittnesbörd”. Men vad är då Andens vittnesbörd, utifrån Skriften, om vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!? Därom säges här inget!! Märkligt!! Är det då verkligen Jesus Kristus som man företräder!? Eller kämpar man för sin egen hemsnickrade tro under inverkan från förförelse i tiden!?
HaFo